…

En kvinna jag känner väl har gått med sitt onda knä sedan något hände i april och det blir inte bättre. Tvärt om. Det gör allt ondare och det är svårt att sova, tabletterna räcker inte till morgonen. Det går inte att tänka ’tillfälligt’ längre.

Nu har det gått upp för henne Hur Mycket det är hon inte kommer att kunna göra. Både i sommar och till hösten när det krävande och rätt mobila arbetet ska igång igen. Enligt vården blir det gissningsvis röntgen tidigast i oktober eller november. Då kan vi ha fått betala en hel eller halv sjukskrivning för henne ett tag. Vi talar alltså röntgen, den botar sällan. Sen blir det väl lite remisser, eventuell operation, ytterligare väntetider och konvalescens.

De här är ingen bra affär för oss, kära skattebetalare.
Ingen skugga ska falla över vårdpersonalen som sliter hårt med uppgifterna, men något måste göras åt väntetiderna. Konsekvenserna på flera plan är allt för allvarliga och kostsamma.