…

Jag var en usel kund på Vännäsdagarna i år. Det brukar jag vara, för oftast är jag av olika anledningar någon annanstans. Det jag köpte hade en sak gemensamt, det var gott.

Det allra bästa med dagarna är väl återseendena. Alla människor man träffar, några från grundskolan. Jämnåriga som blivit hyfsat gamla med tiden. (Undrar förresten varför några av dem inte kände igen mig vid första ögonkastet?) Ett ännu mer tankeväckande vittnesbörd om tidens flykt är att jag fick höra att kring 15 % av min grundskoleklass inte lever längre.

Det blev en del politik under mina två marknadsbesök. Jag fick frågan om konstgräsplanen verkligen ska byggas och om kommunen ska verkställa det ifrågasatta beslutet att säga upp flera av sina barnskötare som arbetat upp mot 8-9 år. Jag kunde bara säga min mening och be dem som frågade att tala med dem de röstat på, snabbt. Politiker har inga "köksbordssensorer" där man känner av den allmänna meningen. Ofta tar personliga samtal också bättre än skrivelser. Ett tips!

Bröstkorgen på bilden tillhör en av mina närmaste barndoms- och ungdomskamrater. Han ville inte bli fotad, men jag fick gärna ta bild på hans tröja.