…

Aldrig förr har så många hoppat av Sveriges högsta beslutande organ, skriver SvD. Nästan var tionde ledamot har gett sig iväg sedan valet 2006. Partiernas ledningar verkar ta saken med ro.

Har i kväll läst några artiklar och blogginlägg om saken och är inte expert på den. När det står att några ledamöter säger att de inte har tillräckligt att göra får jag inte ihop det. Några jag känner verkar ha absolut fullt upp och lite till. Sen finns det väl oändliga möjligheter att verka för sina väljare genom att nyttja de kontaktmöjligheter man har som riksdagsledamot. Svårigheten borde väl ligga i att begränsa sig.

Själv kan jag tänka att upplevelsen av att vara röstboskap i 40-, 60-, och 100-spann borde vara en rysare av mått. Jag väljer dock att tro att det inte är riktigt så illa.

Faktum kvarstår att många som nått Sveriges Riksdag väljer bort den för annat.