Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Skolchef och rektor i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Riksdagen

...

Aldrig förr har så många hoppat av Sveriges högsta beslutande organ, skriver SvD. Nästan var tionde ledamot har gett sig iväg sedan valet 2006. Partiernas ledningar verkar ta saken med ro.

Har i kväll läst några artiklar och blogginlägg om saken och är inte expert på den. När det står att några ledamöter säger att de inte har tillräckligt att göra får jag inte ihop det. Några jag känner verkar ha absolut fullt upp och lite till. Sen finns det väl oändliga möjligheter att verka för sina väljare genom att nyttja de kontaktmöjligheter man har som riksdagsledamot. Svårigheten borde väl ligga i att begränsa sig.

Själv kan jag tänka att upplevelsen av att vara röstboskap i 40-, 60-, och 100-spann borde vara en rysare av mått. Jag väljer dock att tro att det inte är riktigt så illa.

Faktum kvarstår att många som nått Sveriges Riksdag väljer bort den för annat.

 


Uppdaterad: måndag 10 augusti 2009 klockan 21:45

Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS