Ett av flygbolagen som flyger på Umeå har bytt ägare och namn. Då och då är de billigast och just nu sitter min fru och försöker boka en resa t.o.r. Stockholm med dem. Hon vill spara pengar åt de som ska betala hennes resa. Men hon låter inte rolig just nu.

Hon har varit registrerad som kund hos företaget tidigare och just nu verkar det komplicera saken. Någon ny användare kan inte registreras då hennes mailadress redan är känd av företaget. Något nytt lösenord kommer inte, fast de säger att det ska komma. Hon har suttit där en stund och morrat, en lördag kväll. Nyss utbrast hon i en smått vredgad önskan om att framöver få köpa saker från företag där man får tala med en människa.

Wishful thinking....


Nu kom visst lösenordet ändå.

Dagens webtidningar lyfter två som blev stora 1959 och som lämnade jordelivet igår. I alla finns Ingemar 'Ingo' Johansson som blev svensk världsmästare i tungviktsboxning i New York den 26 juni detta år.
I Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad och dussintalet andra tidningar kan man läsa om den andre, författaren och fotografen Sune Jonsson.

Sune Jonsson är i mina ögon mångfalt större, hur imponerande det än är att Ingo klev fram på det sätt han gjorde och blev världsmästare. Sune Jonssons lågmälda ord och bilder från Västerbottnisk landsbygd till tjeckiska gatustrider vid den kommunistiska ockupationen 1968 smäller för mig högre än den kraftigaste raka höger.
Sune Jonsson fick många priser, bl.a. Hasselbladpriset, och var internationellt mer känd och erkänd än västerbottningarna förstår.

Själv var jag också på plats sommaren 1959, men jag minns inte var jag höll hus natten då Ingo golvade Floyd. Kanske hade jag körts från BB till barnhemmet. För alla inblandade var jag en smärta, men det hade jag ingen aning om.

Jag hade en bedjande mormorsmor som dessutom gjorde saker. När jag föddes hade hon tagit vissa initiativ och det var bestämt var jag skulle hamna när jag föddes. Jag har ett minne av Anna som dog 93 år gammal när jag var 16, innan jag visste något om hennes del i allt. Som jag minns det log hon alltid.

Förresten, om någon har ett exemplar av Sune Jonssons 'Bilder av nådens barn' över så är jag spekulant.

En och annan som trodde sig vara miljösnäll fick en överraskning tidigare den här månaden. Det kom en uppgift om att ett par 'googlingar' orsakade lika mycket koldioxidutsläpp som kokandet av en kopp te. Vetskapen om att datorerna orsakar lika mycket koldioxidutsläpp som hela flygindustrin, 2 % var av totalen, fick en vidare spridning.

Just det där med googlingarna var kanske inte helt korrekt, men det där med dator- och flygvärldens utsläpp verkar stämma.
Vi bonnläppar som bor mellan vattenkraftverken som ger Sverige ca hälften av strömmen och kanske t.o.m. teoretiskt värmer vårt hus med vindsnurreel kopplar sällan ihop el med koldioxid.
I den vida världen utanför Skandinavien där flertalet av alla servrar står och drar ström ser det ganska annorlunda ut. Där kommer inte mycket el från utbyggda vattenfall. (Något som i.o.f.s. inte heller är utan miljöpåverkan!)

Jag undrar var vi som bloggar lite frekvent ligger på miljöbovskalan? Med läsande och annat elände som vi orsakar? Man kanske inte är ett enda dugg mer miljöbra än den där ni vet som flyger så onödigt mycket....

Oj, vad jag har sovit i natt. Huvva!

Efter personalfirandet i går kom jag hem utan större behov av kvällsmat. Jag hade tänkt fördjupa mig lite i amerikansk politik, men det blev inte mycket av det. En utdragen matsmältningsprocess och en vecka med ackumulerat sömnunderskott tog ut sin rätt.
Jag somnade en timme i fåtöljen och drog mig sedan upp till min sköna säng. För en lång natts sömn.

När hjärnan långt efter mjölkningstiden började bli lite medveten, på gränsen mellan sömn och vakenhet, fick jag en impuls att åka lite slalom idag. Fågelvägen är det bara några hundra meter från Fågelstigen till backen. När latmasken fick syn på att solen också denna dag lyste med sin frånvaro taggade jag ner ambitionerna. Det är lite knepigt att åka när gråvädret tar bort alla kontraster och man måste åka alltför försiktigt och med för lite framförhållning. Lite som att köra motorcykel i dimma.

Jag ska ut och gå med frun när hon kommer hem från en utflykt och förmodligen också träna en smula, men idag ska jag huvudsakligen vara lat!

....sedan öser man på en massa mer eller mindre starka såser så allt simmar. Därefter tar Great Easterns stekare, eller vad de kan kallas, hand om det hela och fräser ihop det till en synnerligen angenäm styrka och smak.

Förstagångsätarna tittar på, kanske aningen misstroget.

Huvva, vad jag åt ikväll. De flesta tog liksom jag 'Mongolian barbecue'. Man plockar ihop det man vill ha av diverse grönsaker, biff, fläskkött, kyckling, lamm, räkor och bläckfisk.....

I december snurrade hjulen fort och fantasin hade tagit tidigt jullov. Varken Agneta eller jag kom på någon vettig julgåva till dem som till vardags sliter och släpar i Mariaskolans verksamheter. Förskolan Klippan, skolan och fritids. Det kom en ljus idé som personalen tyckte lät ok. Vi beslutade att gå ut och äta i den vanligtvis betydligt magrare januarimånaden istället.

Sagt och gjort. Skolpersonal, IT-folk, elevhälsan, administratörer, fritidspersonal och förskolepersonal gick ut och åt sin julgåva ikväll.
Det slog mig att det är ganska fantastiskt att så många trevliga människor kan samlas på en och samma arbetsplats. Inte en är humorbefriad.

Det slog mig också att det är en sån mängd med människor. Jag har ibland skämtat om att det ska bli spännande att se när personalen blir fler än barnen.
Nu är det en och annan som bara arbetar några timmar i veckan och några som faktiskt slutat eller har föräldraledigt. Alla kunde förstås inte komma, men vi blev 20 ändå. Plus Wilmer, ännu icke ett.

Alla väldigt trevliga. Det är lättsamt att vara chef där jag jobbar.

Alla som vandrade runt i lokalerna på Vännäs Näringslivsservice hörde vissa ljud från taket. 'Hä skroppe' hade en och annan Skelleftebo sagt.
Det visade sig vara tomtar på loftet.

Här ser vi hela Vännfors Bygg samlat. De håller på att bygga bort det platta tak som tidigare orsakat huset, dess invånare och dess ägare ett och annat lidande. Norrland lämpar sig dåligt för platta tak.

Det var just dags att gå hem och jag fick övertala byggarna att samlas till en sån här bild. De ville egentligen inte fotograferas i en situation där de inte arbetade. Jag kan intyga att de i normalfallet arbetar idogt och flitigt.

Vännäs Näringslivsservice har verkligen fått trevliga lokaler till sitt förfogande. Här står kommunchefen Lennart Olofsson och Roland Johansson (bl.a. verksam i Vännäs Industrihusbolag) pratar med en som ser ännu trevligare ut, men som jag inte vet namnet på.

Stunden jag vistades på Näringslivsservice hann jag träffa många av ortens mest prominenta personer. Kommunchefen med fru tittade in, TS Dentals chef och ett antal andra företagare, för att inte tala om diverse politiska potentater. Här centerns Ulf Eriksson och moderaten Carl-Johan Palm i samspråk med Lena Carneland som inte kom med på den här bilden.
Kanske om Vännäs fortsatta utveckling?

Carl-Johan ('Calle') Palm var inte här som moderat gruppledare eller för att snika åt sig snittar. Han förestår Vännfors Bygg som faktiskt fortfarande renoverar fastigheten. Eller rättare sagt dess tak.
Annars kunde Calle där till höger nog behöva lite fettbildande ren-, lax- och camembertmackor. Inte minst för att hålla kroppen varm på kalla och dragiga tak.

Det är något speciellt med Vännäs. Under 20 år har vi haft Västerbottens lägsta arbetslöshet. De senaste åren har vi fått flera fina utmärkelser på näringslivsområdet. T.ex. en femteplats i Sverige vad gäller företagsklimat och förra året blev Vännäs 'Årets företagarkommun' enligt Företagarna och UC. Sannolikt beror en del på Näringslivsservice AB...

Idag hade Näringslivsservice Öppet hus i sina nyrenoverade lokaler och Katarina Martinsdotter Frohm och Victoria Kreuger tog emot besökare under eftermiddagen. Inte bara de förstås, huset är ganska fullt av verksamhet. Det känns som ett betydelsefullt utvecklingsnav med olika verksamheter med anknytning till näringsliv.

På väg hem stannade jag till och kikade lite jag också. Och knep några snittar som förrätt till kvällens middag....

Lennart Holmlund, Umeås kommunalråd, funderar på Volvo personvagnar i sin blogg idag. Han undrar närmare bestämt om det förts över pengar från Volvo till Ford. Nog är det så. Man köper i regel ett företag för att ha någon ekonomisk vinst av det hela.

Ford har ägt denna svenska kronjuvel i tio år. Under de goda åren fördes det enligt uppgift över trettiosju tusen miljoner, alltså 37 miljarder, över till Ford. Volvo har inte varit ett sänke över tid.
När saker sedan på finanskrisvis börjar gå riktigt fel så går det snabbt, mycket snabbt. Då finns bara vägen att anpassa verksamheten om företaget ska bli kvar.
Vad Ford eventuellt har gjort med sin egendom 2008 visar sig väl snart.

Det är inte alltid så lätt när man ska slå ihop eller dela klasser mellan det som tidigare kallades stadierna. För er som inte arbetar inom skolan kan jag berätta att det för några år sedan var höjden av 'nollkoll' att där tala om 'stadier'. Eftersom så gott som alla svenskar vet vad man talar om då har jag slutat att be om ursäkt för att jag ändå använder ordet.

Jag läste just, om det stämmer vet man aldrig, att man i en kommun gått till väga på ett mycket speciellt sätt för att komma fram till hur man skulle dela en klass.

Man lät varje elev välja två stycken man ville gå med och två man ville slippa. Rektor eller skolkontor smet från sitt ansvar och lät barnen välja och dessutom välja bort!
Det kan vara svårt att bryta upp en klass (ibland en lyckträff också) men tänk att vara den ingen vill ha. Jag får inte gå med dem jag alltid gått med och det finns ingen rektor att skylla på, det beror på att ingen vill ha mig....
Man ska vara stark om man ska klara det i femman eller sexan.

Men det är klart, vi har levt rätt länge i 'Robinsonvärlden'.
Intrigera och välj bort - tidens melodi.

Håller på bli haj på kaffekokning. Nuförtiden får jag framför allt serva även när det mest är män på sammanträdena hemma hos oss. Frun håller på att köra om mig i politiken...*suck*...

Moderaterna i Vännäs har en grupp som förbereder valen framöver och idag samlades den hemma hos oss. Jag är inte med men fick också vara med en stund. Och så fick jag som vanligt serva lite med fika....

Det finns inte mycket att läsa om gasledningen just nu. Det bara ryktas om ihärdigare tysk press på att Sverige ska göra som Tyskland vill. Att vi bara ska behandla saken som en miljöfråga och låta allt på och utanför Gotland ha sin gång, liksom i Östersjön.

Varför talas det inte om det som i vinter blivit så iskallt tydligt?
Att gasen kan användas till mycket.

Idag har jag fått vara vikarie igen när två lärare hade drabbats av säsongens krassligheter. Det är ganska spännande att vara vikarie ibland. Gamla 'skräckämnen' kan dyka upp och när det gäller nian kan man behöva tänka till ibland när man ska hjälpa eleverna med saker man förträngde för ganska länge sedan.

Vuxna som menar att man inte lär sig något längre i den nutida skolan har man lust att hälsa välkommen på besök någon gång när det ska göras nationella prov. Jag är nämligen ganska övertygad om att bara en mindre del av den vuxna befolkningen skulle få godkänt i både svenska, engelska och matte. Lägger man dessutom till lite nationella prov på NO-sidan så tror jag som sagt att många av de vuxna skulle 'torska'. Jag kan ha fel, men tror inte det.

Idag fick jag ha hand om elevens val i foto. Det var inte helt fel. I tanken och känslan förflyttades jag tillbaka till Hammarskolan där fotograf Georg Vidmann hade foto med mig och en del andra filurer i 'Fritt valt arbete'. Jag hade nog foto alla år.
Idag tittade vi på komponering av bilder och hur en spegelreflexkamera fungerar. Vilka effekter, fördelar och problem man kan få med olika objektiv och så.

Jag vill inte lägga ut något de sex elever jag hade tog på varandra eftersom jag inte frågat, men bilden ovanför är en av 'sakbilderna'.

Den 27:e januari har framför allt blivit förintelsens minnesdag och det med rätta. Men det finns fler folkmord att begrunda. Idag håller begreppet på att tappa sin mening när det används så felaktigt och lättvindigt att det är något av en skymf mot folken som verkligen råkat ut för det.

Ta gärna en titt på www.levandehistoria.se. Man har börjat arbeta lite med kommunismens brott. Av vad man redan vet kan man väl konstatera att Hitler-Tyskland får en pallplats i grenen 'Historiens värsta folkmord'. Sannolikt är att Mao-Kina vinner, med Lenin-Stalin-Sovjet som god tvåa. Ett tag hölls Lenin för ganska 'snäll', men senare tids arkivöppningar har ändrat det. Förutom hos de mörkrödaste gammelkommunisterna förstås.

Jag har aldrig förstått varför ettan och tvåan kommit så lättvindigt undan. Men jag anar, och det bekymrar mig.

Idag blev jag lite 'gubbgrumsig' inför diverse bevis på ultimat korttänkthet och hänsynsbefriat beteende.

Då var det som vår Herre försiktigt hade lyft på en liten flik och jag fick komma ihåg en del lymmelaktigheter jag själv begick i tidiga dagar. Saker som inte var gjorda av illvilja, även om det ännu tidigare fanns sådant också, utan av ren gruppsuggestion. Allt tillsammans med andra lika korttänkta individer av manligt kön som då inte heller lärt sig hantera missriktade infall.

Det var folk som fick extra arbete för att vi ett litet ögonblick följde en tämligen galen ingivelse. Det jag främst tänker på hade kanske gjort sig på film, men en viss rodnad sänker sig över mitt skäggprydda anlete när jag tänker på det hela.

Motvilligt tvingas man erkänna faktum. Gubbar, vi har också varit unga och tänkt sekundkorta tankar.

Ni som nyss vaknat och insett hur det står till med det svenska försvaret, hav förtröstan! Det finns ännu hopp att Sverige ska kunna freda vissa utvalda delar av sitt territorium. Kanske partihögkvarteren i alla fall. Än har vi nämligen Sahlin!

'Det är orimligt att hantera försvaret på detta ansvarslösa och slarviga sätt.', säger vårt hopp som också vill dra ner försvarsanslagen några miljarder ytterligare. Hon är ledare för det parti under vilkets ledning Sveriges försvar enligt vissa beräkningar tappat ungefär 90% av sin styrka. Men vi har inte vikit ner oss på alla områden. Kostnaderna är i stort sett kvar på samma nivå!

Inga förband har ännu lagts ner under Alliansregeringen, men det finns ett och annat för dem också att förklara för sina väljare vad gäller vägvalen.

Det räcker inte med vissa mediala utspel från höger och vänster när blåsten mot fingret i luften visar att folket vill ha ett försvar. Riksdagspartierna har tyvärr tävlat i anings- och ansvarslöshet. Vänstersidan har vunnit, vilket är illa eftersom de suttit vid makten så mycket längre.

Vårt läge är inte bra. T.ex. räcker det inte med att ha flera stycken flygplan, man måste också låta piloterna flyga. Just nu har vi inte många piloter som de sista åren flugit så pass mycket att man kan säga att vi har ett fungerande flygförsvar.

Jag skulle önska att både våra piloter och Sahlin finge flyga och fara.....

På Mariaskolan har vi kommit ihåg förintelsen idag. Det blev två omgångar, men på fredag tar vi tid av historia och samhällskunskap så vi kan släppa loss mer frågor och samtal.

Några jämförelser som togs för att på något sätt åskådliggöra det ofattbara med 6 000 000 mestadels 'industriellt dödade' judar:

Skulle man ställa upp så många i ett rakt led med någon dryg halvmeter emellan skulle de nå ett varv runt jorden.
Skulle en person ha en halvtimmes begravningsgudstjänst för var och en, åtta timmar om dagen veckan runt, skulle det ta över tusen år att begrava så många barn och vuxna.

Några av eleverna i nian var med på Mariaskolans Europaresan 2007 då vi också besökte Auschwitz. De är förmodligen vaccinerade mot galenskapen att påstå att detta inte hänt. Det borde alla vid sunda vätskor vara, men det är tyvärr inte så. Det dyker upp både i vänster- och högerkretsar, t.o.m. i extrema 'kristna' sammanhang som katolska SSPX. Helt obegripligt.

En del förnerkar kanske inte att det hänt, men devalverar och förminskar allt de kan genom att jämställa förintelsen med saker som i all sin hemskhet ändå inte når promillenivåer vad gäller offer. Man får inte göra så, det är farligt. Både för sanningen, samvetet och framtiden.

Hej, kul att just du tittade in! Blev du orolig?

Man kan bli väldigt orolig när man ser resterna av vårt söndersmulade försvar krympa ihop ännu mer. Detta i en tid när USA sannolikt kan vara på väg ut ur Europa på sikt, Ryssland rustar, delvis förblindat av sin sårade självkänsla och oro för sina katastrofala födelsetal.

De svenskar, militärer eller andra 'intressanta', som fortfarande får besök från ättlingarna till gamla KGB vet att det inte förändrats så mycket där borta.
Georgien, Ukraina och Baltikum är påminnelser om att Putin och det gamla KGB-gardet inte förändrats mycket och inte glömt förödmjukelsen från tidigt 1990-tal.

Finland har ett mer än dubbelt så starkt försvar för hälften av pengarna. De tillför nu nya medel, storleksordningen 8-9 % per år, för att hålla lite jämna steg med den ryska upprustningen i Östersjöregionen och möta kommande förändringar i balansen. Här tänker vi ta bort ytterligare en tredjedel till av försvaret och tydligen slopa flygförsvaret av antingen norra eller södra Sverige. Men generalerna verkar vi ska ha kvar.

Snart börjar Gazprom bygga om hamnen i Slite på Gotland, där vi inte har någon militär kvar, så att den kan ta emot stora ryska rollon-rolloff-fartyg. Främst för byggandet av gasledningen kan tänka. Gazprom är i stort sett ett rike i riket, med egna säkerhetsstyrkor, allt Putinkontrollerat förstås.
Det här är bara några exempel på det svenska försvarssammanbrottet och en aningslöshet som kan bli historisk. Är vi köpta, blinda, dumma eller bara aningslösa?

Lägg ut försvaret på entreprenad till Finland. Ge dem hälften av våra anslag med krav på att fördubbla Sveriges försvarskapacitet. Sverige är värt att bevara.

Läste just att Röda korsets generalsekreterare har drygt 90 000 i lön, per månad. Ordförande Bengt Westerberg tjänar kring 70 000 i månaden, men då har han också internationella uppdrag. Det ser ut på liknande sätt i Rädda barnen och SOS-barnbyar.

Det är klart att rikstäckande organisationer med så stora verksamheter behöver kompetenta chefer och till viss del måste följa med i lönebilden. Det räcker knappast med heltid heller för cheferna.
Det känns ändå märkligt med löner som närmar sig dubbla riksdagsmannalönen i idéella verksamheter.

Jag har suttit med i små föreningars styrelser sedan över trettio år och sitter i en handfull också idag. Med styrelseuppdragen har det varken följt med arvode eller reseersättning. Fika har vi ofta fått, i regel fixat och betalat av samma människor gång efter gång. (Shame on me!) Den första och enda styrelse där jag fått arvode är kommunstyrelsen.

I de små sammanhangen tror jag vi ska vara rädda om vanan med det ideella, oarvoderade arbetet. Det är ett sätt att 'ge' till det man vill och tror på. Det är också mycket som inte kan göras om vi ska ha ersättning för allt.

De stora 'hjälpdrakarna' säger att lönerna kommer från medlemsavgifter och inte från gåvomedel. Vi ska akta oss så inte den egna snålheten lurar oss att låta bli att ge för att cheferna tjänar för mycket. De fattiga behöver hjälp ändå och vi hör så gott som alla till den allra rikaste delen av världen.

Du kan kolla var i världen du ligger på den här listan. Jag tror de räknar efter skatt, eftersom många i världen inte betalar inkomstskatt.

Ja, så sägs det att gumman sa till sin stackars häst medan hon lastade vedträ efter vedträ på släden. Ända till dess att lasset var sådant att inte två ardennerhästar hade kunnat få den ur fläcken.

Idag har jag i olika sammanhang träffat lärare och rektorer från olika skolor. En lärare ville sluta, det var nog nu. Det som egentligen skulle göras, arbetet med eleverna, hanns knappt med för allt det andra. Det kändes som om det vilade saker på axlarna som Skolverket skulle ha gjort. Krav som inte är överblickbara. Saker som ska göras, men ingen vet riktigt hur. Det enda man med säkerhet vet är att det man kommer att göra knappast blir godkänt.
Det skulle vara väldigt trist om den där läraren slutade, det handlar om en betydelsefull resurs i elevernas värld.

Det är dags att börja förenkla saker i vårt samhälle, inte minst i skolan.

Sitter just nu på sammanträde och funderar på diverse 'bussigheter'. Det blev nyss kaffepaus.

I Föreningen för pedagogiska resor ingår Mariaskolan och Hannaskolan i Umeå och Strandskolan i Vilhelmina. Föreningen äger en buss som medlemsskolorna använder till 'pedagogiska resor'. Främst ut i Europa, men även inom landet under 'mellanåren'.

Oerhört givande och ibland en aning krävande.

Den 27:e januari 1945 befriades de som ännu inte förintats ur Auschwitz, tyskarnas industriella utrotningskomplex i Polen. Främst judar, men också polacker, zigenare, homosexuella och andra.
Detta datum är sedan 1999 en nationell minnesdag för förintelsen och andra folkmord. T.ex. det i Rwanda där 800 000 människor dödades under ca 100 dagar för 15 år sedan i ett försök att utrota en folkgrupp. Gå gärna in och titta på Levande historias hemsida.

När organisationer som Hamas och stora delar av deras västerländska 'stödtrupper' förnekar eller börjar förminska förintelsens ofattliga faktum är det inte tid att låta minnena falla i glömska. När synagogorna återigen attackeras och t.o.m. företrädare för extrema katolska grupperingar börjar förneka förintelsen är det tvärtom tid att lyfta fram det värsta av alla folkmord, händelser som kan likna detta och skeenden som kan leda fram till utrotningsförsök.

Det finns skolor där man planerat att högtidlighålla minnet av förintelsen nu den 27:e, men beslutat att slopa det på grund av det sorgliga kriget i Gaza.
Jag tror det är oerhört oklokt om man gör så i en tid när judehatet, riktat mot ett folk som sådant, igen börjar jäsa över kloakbräddarna både till höger och vänster och där man absolut inte hade väntat det.

På tisdag är det den 27:e januari.

Utan att själv vara demokratiska har extremvänstern ofta angripit nazisterna med våldsamma motdemonstrationer. Ofta med hänvisning till att det är deras demokratiska rätt att angripa dem som inte är demokratiska.

Idag har en blandad skara vid Norrmalmstorg i Sth angripit sd (som jag inte jämför med nazisterna) i en olaglig motdemonstration där några också kastade sten - som i regel är rent livsfarligt. Det brukar inte handla om småsten, oftare om gatsten.

Denna dag har extremvänstern hjälpt sd ytterligare en bit fram emot riksdagen. Bara man får vara våldsam verkar man inte bry sig om följderna av det man gör.

Än vilar lugnet över söndagkvällen och skrivarfåtöljen. Annars är inte den kvällen den stillsammaste för dem som har ansvar i skolan. Det kan bli spännande kvällar i t.ex. förkylningstider då det ska fram några vikarier.
Man behöver alltid se över veckan och fundera på hur man ska få ihop det hela. En lätt oro för det oförutsedda kommer ofta över en.

På onsdag är det min tur att ha 'pedagogiskt café' på skolkonferensen. Ämnet blir 'Individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen'.
Regeringen beslutade om detta med skriftliga omdömen i juni och det blev lag från 1 juli. I mitten av december sände Skolverket ut sina 'Allmänna råd' om hur de skulle se ut.
Enligt lagen skulle alla eleverna ha fått skriftliga omdömen i höstas, men det är på få skolor det hann verkställas. Av lätt insedda skäl.

Lagen ska förstås verkställas och saken kan ha mycket bra med sig. Rektor på varje skola ska avgöra hur det ska se ut i praktiken. Det är lite knep och knåp med detta, även för lärarna. Några har beräknat att detta (förutom 'åhågan') kommer att kosta lärarna ett par-tre arbetsdagar till per år, sedan allt är genomgånget, förberett och klart.
Jag tror jag ska skriva ut litegrann av sammanfattningen i en senare bloggtext. Det kanske kan vara intressant för några utanför skolan att läsa.

Det finns en del som oroar sig för att lärarna inte har så mycket att göra och mest går och drar benen efter sig när de inte har sommarlov.
Oroa er inte för det.

En liten flicka döptes på Mariehemskyrkan idag. Till Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn. Blev insvept i förlåtelsen och en Annans rättfärdighet.

Hon hade fått ett namn efter mormorsmor, Elina.

Sen blev det dopfest.

För ett par år sedan, när jag var riktigt färsk i politiken, skrev jag en motion om behovet av mer moderat fokus på Västerbottens inland. Jag la fram den till vårt länsförbund med Gunnar Åström i Storuman. Föga anade jag att det skulle komma att ha med sig mer för min del än lite småprovocerande skrivande och lite ryckande i diverse tåtar. Men det verkar bli mer och det känns roligt och inspirerande.

Det har fått vissa följder på hemmaplan också. Att min fru bl.a. har rötter i 'Näverlia', Råstrand, Sorsele, visste jag förstås. Men när jag nu börjat fundera mer på nybyggarlandet och naturresursområdet så har hon idag släppt ut lite mer information. Hennes förfäder hör till dem som koloniserade inlandet. Bland annat härstammar hon från Hans Ersson, Sorseles förste klockare som levde mellan 1620 och 1667. Samt 'förstås' Johan Philipsson-Hilduinen, född samma år och död 1695, Örträsks förste nybyggare. Det är många i Västerbotten som dras med en dutt av hans tjuriga gener.

Mitt livs pappa, Tore Nilsson, hade ett enormt släktforskarintresse - vi har förresten inte än bestämt vad vi ska göra av hans mycket speciella 'arkiv'. Universitetet vill ha det, det kanske blir så.
Till mitt livs nederlag hör att jag själv aldrig haft samma intresse. Pappa satt ofta med släktforskningen, när han inte arbetade med predikningar eller politiska saker. Just vad gäller släktforskningen kom jag kanske aldrig ut ur tonårens 'tvärs-emot-tid'. Således har jag ingen koll och dåligt minne för släktled och förgreningar. Det kan ha litegrann att göra med att jag är adopterad, jag vet inte.

Agneta ska plocka fram sin egen släktforskning. Hon har haft en sådan period innan jag kom in i bilden, rubbade cirklarna och omöjliggjorde tidskrävande fritidssysselsättningar. Det kanske visar sig att man via henne har kopplingar till fler delar av inlandet.

En utrotningshotad organism här i Sverige verkar vara chefen. Snittåldern är 55 och 30-40% går i pension inom tre år enligt en artikel i Svd. Artikeln är klart läsvärd för den som är lite samhälls- och samtidsintresserad.

Läget är ännu värre värre i en del andra europeiska länder och USA. I Obamas rike går hälften av cheferna i pension innan 2012 enligt artikeln. 'En enorm kunskaps- och erfarenhetsmassa är på väg ut från arbetsmarknaden', skriver man.

Att det är ett faktum inom många kommuner visste jag, men inte att det är likadant i näringslivet. Lite skrämmande. Det kan bli en guppig resa framöver och morgondagens samhälle kommer definitivt att behöva sina ledare.

Synen på livet och arbetet sägs vara annorlunda i senare generationer och många avstår från chefsuppgifter när de ser arbetstiden, kraven, stressen och mediabevakningen som ledare utsätts för. Det låter tråkigt tycker jag, även om jag kan förstå att man hellre gör något lugnare. Särskilt när man hör och ser vilken ständig gall- och gnällström vissa chefer i svåra situationer får stå ut med.

Själv har jag begåvats med tålmodiga och snälla medarbetare så när jag funderar på att börja köra buss istället så beror det inte på en otacksam arbetsituation på det viset. Det är andra saker som vissa ögonblick kan göra en ganska urlakad och få en att drömma om ett chaufförsjobb.

En knapp timmes stavgång, funderande och resonerande med sitt livs fru är inte dumt. Temperaturen var vänligt lagomvintrig och livet känns riktigt bra igen. Hjärnan är syresatt och kroppen en smula vitaliserad och behagligt trött.

Pensionerade medbloggaren Kalle kommenterade texten 'Aktivitet och vila' och undrade om jag kunde förstå att han saknade känslan efter en arbetsvecka med helgen framför.
Jo, jag kan förstå. Jag brukar tänka på ledigheten som efterrätten. Att bara äta krokanglass eller till och med 'mullvad' (en obeskrivligt god efterrätt man kan få på Åkernäs, Bjurholm) vore helt enkelt inte gott. Att däremot ibland få efterrätt strax efter en måltid bestående av mandelpotatis, älgstek med sås, gele och tunnbröd - det är kalas!

Livet ska ha en rytm bestående av aktivitet och vila, i lagom stora doser. Även barn och ungdomar älskar att göra nytta, fast många mammor och pappor kanske sällan får se det. Jag har en lärare på skolan som ofta sagt att han längtar efter skolan mot slutet av sommarlovet. Han längtar inte mindre efter lovet i slutet av terminen.
En frisk och normal människa lider och stressas av sysslolös arbetslöshet. En ungdom som glider bort i nätvärldens intigheter närmast på heltid blir ofta deprimerad. Arbete och vila är det vi är är skapta för 'under solen'.
En ofrivillig pensionär och arbetsmänniska med så mycket kapacitet och arbetslust som du, Kalle, behöver förstås också göra nytta.

Du kanske skulle starta ett företag? En enskild firma med F-skattsedel? Du skulle kunna ha en skrivbyrå och kanske inrikta dig på att hjälpa människor som har problem med kommunikation med diverse myndigheter. 'Skrivbyrån i Brån', kan det vara något? Äldre människor skulle kanske ibland behöva någon som för deras skriftliga talan i olika saker. Det området kan du och brinner för.
Ibland kanske dina forna arbetskamrater skulle tvinga sina överordnade att lägga ut vissa arbetstoppar på dig istället. Du kanske skulle bli frilansare på VF eller VK? Skriv och erbjud några texter och kolla intresset. Du har ju kapaciteten.
Rätt fritt och egenstyrt arbete, kanske på halvtid. Sen fick du serva och glädja din Peggy på resten. Den enda faran är kanske att du skulle få för mycket att göra och bli alltför rik. Du får se till att ha några avdrag. Nästa dator köper firman. *s*

Som jag sagt tidigare har jag mina funderingar på hur du skulle kunna göra nytta för väldigt många människor på ett annat sätt. Jag är inte helt klar med funderandet, men det pågår fortfarande.

Efter en god middag och en kaffe med Riesenkaramell återkom energin. Men inte mycket mer än att jag satt mig i favoritfåtaöljen med skrivdonet i knäet.
En tidigare kommentar från R(obban) ledde vidare till nya tankar.

R lyfte detta att det är bättre att vara häst än gammal människa i Sverige. En häst ska enligt lag ut en gång om dagen och den ska inte stå utan sällskap. Det är lite annars för många av dem som byggt Sverige.

Om alla vi som fortfarande kör och går dit vi vill skulle hälsa på någon gammal en gång i veckan eller en gång i månaden? Ringa någon varje vecka? Många gör betydligt mer, men tänk vilken skillnad det skulle bli för många ensamma äldre om vi alla fick ändan ur vagnen. Själv har jag inte gjort mycket på området.
Röda korset, vissa församlingar och andra verksamheter har organiserat sådant här, men det går att göra alldeles själv.

Medan jag skrev det här slogs jag av tanken på en gammal kvinna i Norrbotten som jag haft mycket kontakt med förr, men inte pratat med på över ett år. Jag ringde henne mitt i skrivandet och det var både roligt och lite obehagligt när hon sa att hon tänkt på oss flera gånger i dag. Det blev ett givande samtal.
Hon har barn och barnbarn omkring sig. Det finns många som inte har det. Då kan det vara ensamt kring 90. (Kanske är det allra ensammast när man har barn som aldrig ringer)

Så här står det i Wikipedia: 'Omsorg brukar syfta på offentlig omsorg, som barnomsorg, äldreomsorg och handikappomsorg.'
I Sverige betyder omsorg något offentligt. Vi har mycket där som vi ska vara vara glada över att vi har. I många andra länder, t.ex. USA - landet vi älskar att hata, betyder omsorg minst lika mycket något personligt. Jag tror vi skulle behöva en reformation på det här området också.

Inne i köket sitter Agneta och läser familjesidorna. Hon berättade just att hon hittat namn som Siri, Svante, Valdemar, Edvin, Albin, Elina, Assar, Inez och Alice under 'födda'. Jag har känt personer i min far- och farfarsgeneration med dessa namn. Några är döda, andra lever än.
De som nu fått namnen behöver mycket personlig omsorg. Hoppas de får personlig omsorg också när det är deras tur att bli gamla.

Nu har det varit 12 dagar med tämligen full rulle. Det kan bli så när olika saker krockar ibland.
Jag förstår att både det franska och det ryska försöket att bli av med 7-dagarsveckan havererade. Båda ländernas revolutioner ville ju bli av med den störande kopplingen till Bibelns sju skapelsedagar och försökte med 10-dagarsvecka.
Det gick dåligt. Människorna blev för trötta och det blev även andra problem.

Trots att jag fipplade med mobilen i går kväll och förvandlade en förväntad extra tidig morgon till en extremt sen så var jag så där 'i-slutet-på-ett-regnigt-november'-trött när jag kom hem idag. I stort sett från bilen till kökssoffan där jag somnade. 45 minuters middagslur, innan middagen. Vissa saker måste bara göras och det finns viktiga saker ikväll och i morgon jag hade velat vara med på, men det blir nog mest vila i helgen.

I veckan diskuterade jag med en klok karl som ansade mitt gråa hår. Vi hann med mycket, bland annat hur någon vill och klarar att vara USA:s president. Han jämförde med oss två 'som var lediga efter 16:30' och som hade helgen fri. Jag sa inget just då, men log kanske en smula. Jag har provat något sådant en gång under mitt arbetsliv, när jag körde sopbil för att vila mig från människor ett tag. Ja, då blev jag ledig mycket tidigare. Men det är enda gången jag haft arbetsuppgifter som jag riktigt kunnat avgränsa till en bestämd tid.
Jag minns det som en väldigt fin höst, men det kanske inte hade passat mig i längden. Allt har sin tid, står det visst. Och alla är olika.

Men jag tänker bli bättre på att ta vara på vilorna.

Fick just syn på en liten notis i finländska Hufvudstadsbladet. En tidning jag läser ganska regelbundet. Där ser man att det är lite olika på hur Finland och Sverige bedömer läget för närvarande. Notera att summan är i euro.

Man ska i sammanhanget komma ihåg det intressanta att Finland lägger hälften så mycket pengar på försvaret jämfört med Sverige och har ett minst dubbelt så kraftigt försvar.
I nuläget, innan Sverige t.ex. fullständigt har lagt ner sitt luftvärn.

Även om en grupp i partiet tagit fram ett förslag skulle det förvåna mig väldigt mycket om moderaterna skulle gå fram med ett förslag att kvotera föräldraledigheten. Väldigt mycket.
Det hade nog förvånat valfrihetsförespråkare som t.ex. Gösta Boman ännu mer.

Min inställning handlar inte om någon sorts ultrakonservatism. Det är skandalöst när t.ex. kvinnor tjänar mindre för samma arbete i samma ålder, bakgrund och livsfas. Det är märkligt om en pappa inte vill vara hemma med sina barn. Men staten ska i alla händelser inte gå in och detaljstyra i väldigt olika familjers prioriteringar. Det liknar i alla fall inte moderat politik.

Jag fick för en tid sedan en fråga av en klok flicka som jag inte kunde besvara. Kan någon hjälpa mig med denna i.o.f.s. hypotetiska fråga? Hon borde få ett svar.
Vad skulle djurens befrielsefront och andra djurrättsaktivister vilja göra med alla djuren? De lever ju och de förökar sig.

Om de djurrättsrörelser som är mot dödande av djur nästa år skulle få all makt och myndighet i Sverige, hur skulle man göra med alla kossorna? Grisarna och hönsen? Skulle man släppa ut dem bara så där?

Det blidde ganska många på gatorna om vi skulle köra det storskaliga indiska lösdriftssystemet. I Sverige har vi ca två miljoner nassar, 1,5 miljoner kor och tjurar. Bara fåren är en halv miljon. Skulle de få självdö, som i vissa områden i Indien? (Det ser inte djurvänligt ut kan jag lova)

Om vi som vill inte skulle få äta dem, vad skulle vi göra med dem?
Skulle vilja svara flickan.

Svenska folket hänger inte längre med politikerna när det gäller försvaret, det visas i flera undersökningar. Den optimistiska aningslöshet som präglat försvarspolitiken sedan minst 20 år har inte längre folkets stöd. Som moderat har jag aldrig stött den och hade väntat en annan politik av Alliansen.

Vi ska visst göra som förr om det blir ofred. Lita på att Finland försvarar Sverige. De brukar ju sköta om att blöda för oss, senast för 200 år sedan då deras pojkar tog den stora smällen för att Sverige skulle fortsätta finnas.
Jag har hört att finnarna har ca 1400 kanoner. Sådana man stoppar invasionsarméer som den i Georgien med. Sverige ska visst ha 28 någonstans. Efter att för tiotalet år sedan ha skickat iväg och skrotat massor av fullt funktionsdugliga pjäser.

Det är trist med försvarsdiskussionen i Alliansen just nu. Främst för att det överhuvud taget finns olika meningar.

Grälet inom Ohlyansens sfär efter von Sydows utspel om ett vässat försvar kan jag av någon anledning lättare förlika mig med. Inte minst för att socialdemokraterna bär det största ansvaret för att vi hamnat där vi hamnat.

Jag tycker för ovanlighetens skull som den nästan halvmilitante ledaren för Humanisterna, Christer Sturmark, och även som RFSU. Jag har alltså samma åsikt som (kd) och diverse samfund och tidningar:

Inför en civilrättslig lagstiftning.

Låt det vara som i många andra länder. Registrera äktenskapet 'i samhället' och låt sedan den som vill vigas i sin församling.
Bland annat tror jag att det på sikt blir minst förföljelse av dem som för sin tros skulle inte vill viga samkönade par. Det blir förmodligen också minst reaktioner från den växande muslimska befolkningen med denna lösning.

Den här mannen fanns också framför 'The Hill' i Washington idag när Obama talade inför människomassorna och världen.
Som staty.

Ulysses S Grant, försupen, uträknad och avskedad från armén vid styvt 30. Återuppstånden i framgångsrikt krig mot spriten och sydstaterna kring 40 vid inbördeskrigets utbrott. Satte upp ett frivilligt kompani och blev legendarisk general. Senare befälhavare över östra armén och president mellan 47 och 55. Omdiskuterad och förtalad. Förmodligen bättre president än sitt rykte, men säkert mycket bättre som militär.
Apropå Obama och allas lika värde kämpade Grant för starkare medborgarrätt för de svarta, men lyckades inte med det han ville uppnå.

Jag skulle inte vilja vara arbetslös alkoholist, men nog skulle det kännas enklare att ta sig an en uppgift i skuggan av vissa misslyckanden. Med inga, små eller måttliga förväntningar. Särskilt jämfört med att börja på den ultimata toppen som stackaren världen nu sätter sitt hopp till och förväntar sig det orimliga av.

Mer gårdagsbilder. Under tiotalet år har Hotell Lappland i Lycksele varit Sveriges lönsammaste hotell. Säkert delvis på bekostnad av en massa andra inlandsorters hotell, men ändå. Jag tycker det är ganska roligt att det lönsammaste hotellet inte ligger i en storstad utan i 'Lappstockholm'.

Bilden från 'Lappkåtan', en av hotellets restauranger.

När jag rejde runt lite i inlandet i går stannade jag till vid Bålforsen, ett av de 18 kraftverken i Umeälven. Jag hade inte tänkt på att vår älv producerar ungefär lika mycket el som 1,5 kärnreaktorer i genomsnittlig Sverigestorlek.

Framöver ska det göras en hel del åt våra vattenkraftverk. Det är både renovering och effektivisering det handlar om. Bara Vattenfall (Bålforsen ägs av Eon) ska totalt investera 100 miljarder fram till 2016, varav 10 miljarder på vattenkraftverken. Man räknar med att få fram extra el motsvarande två Barsebäck genom nyinvesteringar och effektiviseringar.

Undrar var vi ska få ingenjörer och tekniker ifrån när alla ungdomar blivit programledare och artister? *ok, viss överdrift där* 600 nya ska anställas varje år.
Norrland får kanske importera arbetskraften från Ryssland och Kina?

Att någon alls vill vara president i USA eller något annat större land.
Det finns inte pengar i denna värld som skulle få mig att stå där Obama står med de orimliga förväntningar som vilar på hans axlar. För att inte tala om det läge hans land befinner sig i.
Gud sig förbarme.

På söndag kväll och under måndagen har jag haft förmånen att röra mig i Västerbottens inland. I en del av 'naturresursområdet'. Det var ett intressant dygn och möten med intressanta personer. Jag ser fram emot nästa resa.

På nätet såg jag att Carl Bildt var hedersgäst vid invigningen av nittonde upplagan av Västerbottensdagarna på Grand Hotell i Stockholm. Han talade om 1809 års händelser längs Västerbottenskusten.

I mitten på sjuttiotalet var jag som pojkspoling med pappa Tore när Gösta Boman reste längs Ume- och Vindelälven och debatterade med dem som ville. En mycket ung Carl Bildt följde med som talskrivare m.m.

Det var roligt att CB var med på Västerbottensdagarna i Stockholm. Det hade varit intressant med ett nytt Bildtbesök i Västerbotten inland också. Kanske med debatter med de hugade.

På vägen hem ikväll gjorde jag ett snabbstopp på den tomma bron över Umeälven i Lycksele. Skulpturen 'Nybyggarna' lockade till ett foto.
Statyn är tillverkad i Kina efter en förebild i trä som snidats av en Lyckselekonstnär. I en text om skulpturen står det så här:

'Statyn är tänkt skall hedra de första nybyggarna, samt skall visa vägen för kommande generationer.'

Ja, nybyggarna bör hedras. Inte minst för vad deras samhällsinsats betytt för att Sverige intill denna dag kunnat ha en sådan nytta av naturresursområdet.
Vad gäller vägvisandet för kommande generationer vet man förstås inte hur tillvaron kan se ut för dessa. Det kan hända att man mer än väntat måste inspireras av nybyggarnas envisa och uthålliga kamp.

Som skulpturen står är de här nybyggarna på väg nedströms och det har ju tyvärr stämt ganska väl med några generationers vandringsväg.

Mariaskolan har fått påminnelse nr 2 från 'Företagsdelen' på en faktura på 6237:50. (Nr 1 har aldrig kommit) Emil Bäckström, eller vad han egentligen hette, ringde upp, ljög och sa sig komma från Eniro och ville kolla våra uppgifter i Enirokatalogen. Jag slog upp den och sa att det stämde och han spelade in detta.

Jag kollade som en del av er vet upp saken med Eniro och ringde omgående upp och talade in min avbeställning på 'Företagsdelens' telefonsvarare. Lovade dem även polisanmälan om det kom en faktura. Efter någon månad kom den, samma dag som den skulle betalas. Jag har polisanmält dem och VK och Västerbottensnytt har tagit upp saken.
Företagsdelen kan se att jag ringt dem, men 'tyvärr kan de inte hitta något meddelande'.

Det har visat sig att samma personer som står bakom detta företag även äger Hells Angels klubblokal och restaurang i Helsingborg. Mycket tyder på att alla hundra- och kanske tusentals som låter sig luras av dessa får vara med och bidra till HA:s skumrask- och knarkaffärer. Företagsdelen är långt ifrån ensamt om liknande bedrägerier. Många betalar för att bli av med eländet och för att de skäms för att de låtit sig luras.
Mariaskolan betalar inte!

Nu kommer påminnelse nr 2. Det ska bli spännande att se om kronofogden ska gå på oss framöver.

Det måste komma åtgärder eller lagstiftning som hindrar denna jätteindustri, bluffakturorna. Även om firmorna byter organisationsnummer som andra byter strumpor är det orimligt och skandalöst att företag och föreningar år efter år tvingas foga sig i dessa stölder. Det är dags för samhället att agera mot detta. Hög tid!

På väg från Skellefteå flygplats fick jag syn på ett ufo.

Nee, det var ett högst ordinärt turbopropplan som lotsades in av tjejen vi såg på förra bilden. Men mörkret och den långa slutartiden gjorde det hela rätt suddigt.

Tack för titten! Det är mycket som är roligt när man är nyfiken och aldrig blir riktigt vuxen.

I flygledartornet härskade en kvinna ikväll. Här finns inte plats för någon tvekan, även om det handlar om en liten flygplats.

Bland de sista gossebilderna från flygplatsbesöket.

Varför har räddningsbilarna 'känguruskydd'? Torde inte vara så mycket älg på banan när de ska acca ut för full maskin på väg till ett brinnande plan med skum och vatten?

De har dem för att kunna köra rakt igenom låsta grindar om de måste ut från själva landningsbanan.

Mer brandutrustning på Skellefteå flygplats.

Den dag det här behövs ska ordningen vara absolut och varje rörelse ska sitta som den ska.

En av släckbilarna, den sexhjulsdrivna. Rymmer bl.a. 10 kubik vatten som sprutas ut från taket i en armtjock stråle med tio kilos tryck. Stillastående eller rullande. 10 000 liter trycks ut på 120 sekunder, om det behövs.

Går inte att missa budskapet här framme på snöfräsen - STAY AWAY FROM ALL MOVING PARTS!

Mer flygplatsutrustning för gossar som gillar stora leksaker. Det ser ut som en snöslunga och är väl också en sådan. Eftersom den även äter packade vallar kallas den 'snöfräs'.

Titta på varningsskylten på nästa bild. Den är lite drastisk.

Och sällan blir de egentligen män....

Det här är kanske ett par bilder för gossarna som tycker det är roligt med apparater som brummar. Som kanske velat bli brandmän eller piloter....

Resultatet av ett litet studiebesök på en av länets flygplatser i kväll.

Lyssnade till ett program i veckan där det talades om oönskade gaviditeter och adoptioner. Jag har tänkt mycket på det jag hörde. Det lät rakt av som ett öde värre än allt annat, att bli 'bortadopterad' och att 'adoptera bort'.

Glöm inte bort att många av oss 'bortadopterade' är glada över livet och har haft det hur bra som helst. Trots att alla liv har sina svårigheter. Man ska veta att många barnlösa som fick barn på detta vis också upplever det som en av de största glädjeämnena. Ibland det största på jorden.

En del adoptivbarn och en del av dem som 'adopterade bort' bar kanske på ett livslångt tomrum. Några ville absolut inte träffa sina barn när dessa senare hörde av sig. Jag har hört om sådant.

Men det finns också många som hade en stor glädje i de barn som de senare fick lära känna. I en annan tid.

Triathlon vet du kanske vad det är? En omänsklig tävling, i regel med simning, cykling och löpning. Ironman på Hawaii är en sådan tävling som består av nästan fyra kilometer simning, 18 mil cykel och så en fullsize maraton på 4,2 mil som lämplig avslutning.

Jag fick just se en filmsnutt därifrån som var mycket speciell. Den rekommenderas.
Mannen som simmar/cyklar/löper är en 65-årig pensionerad överstelöjtnant som 1962 fick en son med en cp-skada. Läkarna tyckte då att man skulle lämna bort honom på institution, men det tyckte inte föräldrarna.

En dag frågade Rick sin far Dick Hoyt om han inte ville genomföra ett 'Ironman' med honom. Pappan sa ja och började träna för uppgiften, trots sitt hjärtfel.
Se hur man gjorde det.

Förutom att ha tagit examen på Boston University arbetar sonen Rick nu på deras datorlaboratorium med att utveckla datorstöd för handikappade.
Jag är glad att han fick leva.

Här står det lite mer om dem, på engelska.

Efter ett möte i kväll Varmvattnet bar det iväg till Östra Falmark, Skellefteå. När jag kom fram hade mina goda barndomsvänner inte kommit hem, men jag tog mig in ändå. Trevligt att få hälsa husfolket välkomna.

Alla frågar efter kalvskinnspälsen, men den kan man ju inte ha när det är fyra minus.

Hamas har lovat att inte sluta strida för att Israel väntas besluta om eldupphör. Man kommer enligt uppgift att fortsätta tills alla israeliska trupper är borta. Då blir det inte lätt.
Krig har med sig en massiv logistik där bara en mindre del av helheten egentligen strider och trupper kan inte trollas bort med ett spö.

Det eldupphör som många ser fram emot verkar inte ha så goda förutsättningar att bestå.
Undrar om det är Hamasledare i Gaza eller i Syrien som sagt nej till det?

Om Doroteas varsel skulle översättas till Umeås förhållanden så skulle det enligt uppgift innebära över 5000 varslade i Umeå. Norsjö är den Västerbottenskommun där industrin relativt varslat allra flest. 200 arbeten handlade det om senast jag läste om det, det kanske blivit fler?
Företag som stod i begrepp att starta kommer inte igång. Till stor del handlar det om finanskrisen. Det finns t.ex. inte kapital för gruvsektorns företag och de drar sig tillbaka. Det finns nya exempel under uppsegling.

På individnivå är krisen lika stor för de drabbade. Arbetslöshet kan förstås vara lättare att hantera där omkostnaderna är lägre. Det är en viss skillnad om man har 200 000 eller 400 000 i huslån, eller om det kanske är 2 400 000. Samtidigt är arbetsmarknaden smalare i inlandet.

När man beskriver läget handlar inte om att sätta orter mot varandra. Däremot är det nödvändigt att både länet och landet förstår hur det ser ut i vissa mindre industriorter i Norrland. Det ser väldigt olika ut, men några kommuner i Västerbottens inland ligger högt upp i varseltabellen.

Lösningen för de drabbade kommunerna kan på sikt inte främst ligga i flyttande. Det gav också Littorin nyligen uttryck för, även om han pressades hårt åt det håller av reportern. Littorin sa att det inte var lätt när man hade familj och bostad.
En kortsiktig flyttlösning kan också i förlängningen bli oerhört mycket dyrare för samhället än många tror.

Ett samhälle och dess invånare behöver inte bara industrijobb.
Regeringen har inte möjligheten att styra direkt över myndigheters och verks prioriteringar och beslut. Det man kan göra är att ge direktiv i regleringsbreven.
Norrland och naturresursområdet behöver en mer diversifierad arbetsmarknad.
Det generella villkoren för näringslivet är viktigast, men regeringen skulle kunna göra något via just de styrande regleringsbreven. T.ex. ställa villkor för en 'minstanärvaro' och att man tar avstånden i beaktande när man beslutar om samhällsservicen. Det kan man anse också som moderat.

Gör man inget alls kan det bli väldigt dyrt. Särskilt när konjunkturen vänder och man plötsligt förväntar sig att naturresursområdet ska fungera oklanderligt och både ta hand om sina invånare och leverera sina resurser till en hungrig värld.

På enträgen begäran presenteras här - dagens outfit.

När termometern i morse visade -29,8 tog jag fram en mönstrad estnisk 'sticketröja', en av mina fäders gamla långalånga yllerock från Oscar Jacobson i lite speciellt gråvitt rut- och fiskbensmönster.
Rocken hade egentligen krävt hatt, men jag har slarvat bort mina öronlappar och ville inte riskera att ytteröronen skulle falla av.

Jag toppade istället med en stickad swixluva med fleecefoder, inköpt i New York. Skinnhandskarna kompletterades med mina överdragstumvantar med Gore-tex avsedda för kalla och regniga mc-turer.
Sålunda rustad tog jag mig an klimathotet.

Flickorna i högstadiet kunde inte låta bli att lägga av ett skratt när jag träffade dem i morse. Jag har sällan mött så skiftande kommentarer och så många småleenden på länge, men frusit har jag inte. En av de snälla pärlorna i köket på Mariehemsskolan tyckte jag var stilig, medan min skoningslösa fru nämnde något om att någon by såg ut att sakna sin fåne.

Nu i kväll har temperaturen blivit nästan somrig och gått upp sisådär 24 grader.
Blir det -35 sen i vinter någon gång så tror jag att jag tar fram min farmors gamla kalvskinnspäls. Hittills mest använd som kompletterande tomteutsyrsel. Stel och förmodligen nästan skottsäker, men varm.

Iklädd denna, med hatt och öronlappar, är dock risken stor att man skrämmer små barn och förargar Umeås djurrättsaktivister.

Ikväll var det cirkel här hemma igen. Agneta och några andra kvinnor i olika åldrar cirklade kring detta om hur en kommun styrs och hur själva hantverket går till. Jag fick förstås inte vara med, men jag fick lite att tänka på och ta reda på där när de började. Lite markservice fick jag också ta hand om. Ordna kaffe och värma pajen en av cirkeldeltagarna hade med sig t.ex.

De flesta har bestämt sig för vilket parti, vilket arbetslag, de vill arbeta inom. Alla har inte gjort det. Ett par stycken arbetar politiskt i nämnder, men de flesta gör det inte.
Även om det här var sista gången för att räknas med som officiell cirkeldeltagare så tror jag att gruppen tar emot intresserade framöver också.

Vid fikat, där jag brukar få vara med, berättade några att de växt upp i socialdemokratiska hem. Traditioner kan vara bra, men det är ett sundhetstecken när man kan pröva och ompröva saker också.

Själv tror jag absolut på att man ska ta gemensamt samhällsansvar och arbeta i blandade sammanhang, kvinnor och män. Jag tror ändå av olika skäl att det kan vara en bra idé att kvinnor också kan ha ett forum där de i stort sett slipper oss män.


Förresten, nu kom jag på att jag nog aldrig frågat om jag egentligen får vara med där vid fikat...

Uttrycket har militär bakgrund och har inget att göra med att man tycker om det som sker. Det betyder något i stil med att konstatera läget och att inte bli apatisk, gagnlöst nostalgisk eller tillbakablickande. Inte bli blint hämdlysten, drabbas av raseri eller förlamande bitterhet.

Göra det bästa av situationen kanske kan vara en översättning?
Den förmågan har nog behövts i många ofreds- och krigssituationer när förhållanden kunnat ändrats så dramatiskt på ingen tid alls och inga möjligheter funnits att 'backa bandet'.

Jag är tacksam för vår exempellöst långa fredstid och vårt välordnade svenska samhälle under några årtiondens välstånd på världsrekordsnivåer.
Jag hoppas bara att också vi har förmågan att 'gilla läget' i en tid när så mycket vi inte trodde kunde ske ändå sker. Mitt i ett läge ingen gillar och ingen förutsåg.

God morgon på er, nu ligger en ny dag framför oss!

Det blev en intensiv dag som hade med sig lite av varje. Både väntade och oväntade saker som gjorde att jag inte hann med en del som jag lovat slutföra. Inte i dag heller. Nåja, jag ska snart göra ett nytt försök. Jag har ganska nyligen kommit hem, men det blir en timmes arbete till.

Jag och några i personalen var idag på Tingsrätten med högstadiet. Man känner sig lite som en hyena när man kommer som åhörare till en domstolsförhandling. En 'kärande' eller 'svarande' kan känna stöd av några 'egna' i den utsatta situationen. En skolklass längtar nog däremot ingen efter. Men det kan inte hjälpas. Rättegångar är normalt offentliga, djupast sett för rättssäkerhetens skull.

Vi har läst 'Lag och rätt' och brukar som många andra skolor avsluta med en 'liverättegång'. En med advokat och åklagare.
Trots att domstolarna är nerlusade med arbete är det inte lätt att hitta lämpliga rättegångar. De ska inte vara för enkla och inte ta för lång tid. Vi fick vänta länge på vårt mål.

Jag försöker peppa mina elever att några av dem ska bli nämndemän vad det lider. Genom vilket parti det vara må. Det dräller inte av unga nämndemän.
Mariaskolans elever skötte sig i alla fall perfekt. Inget snack och inte en störning. Den åtalade kände nog bara av dem när de kom in.

Många reflektioner kom efteråt. Inget slår verkligheten när det handlar om att få undervisning att fastna. Jag undrar om inte en elev började fundera på att läsa juridik. Kanske delvis på grund av den unga kvinnliga domaren.

Ibland kan förebilderna ges oss i de kortaste möten.

En snabb bloggtext innan kvällens konferens....

Det är klart att statsminister Reinfeldt har principiellt rätt i att ett stort företag som tjänat så mycket pengar inte borde ha skattepengar som behövs till offentliga kärnverksamheter. Att Volvo som tjänat kring 15 miljarder per år ett tag borde ta ett så pass stort ansvar som många små företag försöker göra.

Samtidigt...

När vi nu håller på att ta EU-samarbetet till nya höjder blir det problematiskt när regler och system är så olika. Som det är nu blir det närmast tjänstefel för en företagsledning att inte dra ner i Umeå. Eller, man drar ju ner på båda håll, men Gentarbetarna behåller sina jobb genom att det belgiska systemet är så annorlunda. Arbetsgivaravgifterna kan där få användas till permitteringslön, vilket tillsammans med a-kassa gör att neddragningen drabbar både företag, stat och arbetare - men med bibehållna arbeten.

Om min statsminister sätter punkt här, accepterar skillnaderna och våra företags och löntagares underläge i 'EU-staten' så håller jag inte med honom.

Arbetsmiljöverket har gjort en koll av arbetsmiljön på fristående skolor i höst. Media har lyft fram resultaten - i de fall där de formella bristerna sett som uslast ut på papperet.

En mycket bra arbetsmiljö behöver ju inte med absolut nödvändighet komma sig av planerna man har. Den kan också komma av inställningen hos dem som är verksamma på arbetsplatsen.
På samma sätt kan en verksamhet med exemplariska 'formalia' ha en vedervärdig psykosocial arbetsmiljö.

Nu var det inte det jag ville belysa, utan medias roll i formandet av bilder och uppfattningar. Särskilt i tider av 'drev'. Det har som sagt varit väldigt roligt att lyfta fram de skolor som haft flest formella anmärkningar. Ja, egentligen bara dessa. Resultatet blir att den bild som allmänheten får är att fristående verksamheter har dålig arbetsmiljö. Skolor som har en god arbetsmiljö skriver man inte om.

Efter det jag spekulerade om igår omkring Volvo, Gent och Umeå var det lite intressant att höra morgonens nyheter. Regeringen ska diskutera nya lösningar för en ny situation. Man utesluter inte permitteringslösningar av en typ som kan likna det vi ser i vissa europeiska länder. Hoppas bara att lösningar presenteras snabbt. Det tidsperspektiv som regionrådet i Västra Götaland talade om i morse - inom ett år - känns långt.

Det hade känts bra att få en vink i dagens riksdagsdebatt.

Man mår illa när man ser bilder och filmsekvenser från Gaza. Måtte detta få en slut så fort som möjligt. Det är outhärdligt att se ansiktena på de drabbade. På båda sidor gränsen, även om Gazaborna drabbas så oerhört mycket hårdare nu. På grund av Israels aktioner och djupast sett på grund av Hamas och Iran.

Jag såg nyss en film där granater träffar en byggnad där Hamas förvarade sprängmedel. 'Sekundärsmällen' var fruktansvärd i byggnaden som stod nära andra hus runt omkring. Eldklot och spretiga rökpelare från lagret granaterna antände reste sig mot himlen. Även om Israel försökt få människor i närheten att flytta på sig med flygblad och telefonsamtal kommer man inte undan skador, dödsfall och massiv förstörelse.

Det finns inga vackra krig och detta är absolut inget undantag. Det är inte vackert med de människor som drabbas av varken rätt- eller felriktad eld. Misstag kan heller inte undvikas, särskilt inte i tät bebyggelse.
Det är heller inte vackert när man ser skolan intill Gaza zoo som Hamas sägs ha försåtsminerat med rejäla sprängladdningar. För att använda mot undersökande eller stridande israeler eller i propagandasyfte?
Eller platserna där man blandat verksamheter i sina hus, t.ex. egen verksamhet och sjukvårdslokaler. Som uppgifter säger var fallet med svenska kyrkans vårdcentral. I TT-artiklarna sägs att Hamasledaren bodde och hade sin verksamhet 'i närheten'. Enligt uppgift från den lokala kyrkan som drev vårdcentralen var det ett par våningar upp. Enligt Israel sköt man från taket på huset. Lyckligtvis var vårdcentralen tömd.

Husen kan byggas upp igen, det är rimligt att Israel får betala en del. De 'neutrala' hus som förstörts. Iran borde också få en räkning.
Men de döda civila kommer inte tillbaka.
Nu önskas ett omedelbart slut, men vad göra när varken Hamas exilledning, dess finansiär Iran eller Israel vill? Det skulle förvåna mig om inte Israels militär trots de mål man satt sig vill avsluta först av de här tre. Gazas befolkning, omvärlden och många israeler vill nu.

Knepigt läge i konkurrensen mellan Europa och Sverige. Som många av er har sett i Rapportinslaget i kväll gör permitteringsreglerna som finns i t.ex. Belgien att man kan ha a-kassa vissa dagar då man är permitterad. I nuläget tjänar den Belgiske arbetaren bara 60% av lönen under ca hälften av dagarna, men jobbet finns kvar. Enkelt uttryckt delar stat, företag och arbetare på kostnaden för nedskärningen.

Inom samma EU kan man tydligen se så olika på att ge skattepengar till ett privat företags löner och på att sänka lönen. En fördel med det belgiska systemet är att företagen inte tappar sina utbildade och erfarna anställda inför nästa högkonjunktur. Arbetslösheten kostar också pengar för staten även om man inte gör så här och en gissning är att Volvo-arbetarna i Gent är mindre ledsna än de i Umeå.

Ja, det här är inte lätt. Konkurrensläget är klart olika. Den kortsiktiga följden av våra olikheter blir bl.a. att företagen permitterar i Sverige, inte i Belgien.
Men vad händer om t.ex. Volvo aldrig blir lika stort igen som under den enorma högkonjunktur vi nyss hade? Vilka kan följderna av Belgiensystemet bli då?
Vad skulle vi slopa i vårt samhälle om vi skulle kanalisera skattepengarna in i företagen i den omfattning som kommer att krävas? Vad kostar det skattebetalarna i stat och kommuner att inte se över konkurrenssituationen gentemot Gent?
Jag avundas inte regeringen.

Det måste tänkas till här. För troende och renläriga marknadsliberaler är det här ingen större fråga, men det är nog det för oss andra. Vi har aldrig sett något liknande i det moderna industrisamhället som det vi ser nu. Jag gissar att det nu gäller att varken tappa huvudet eller stå handlingsförlamad och jag tror att regeringen trots det svåra läget varken kommer att göra det ena eller det andra.

Det är upprörande och tröttande med ledare som inte försitter ett tillfälle att göra småskuren partipolitik av finansieringssvårigheterna och lågkonjunkturen. Det första Lennart Holmlund levererar på bloggen efter det nya slaget mot Volvo i Umeå är förstås ett regeringsangrepp. Även om många drabbade förstås känner ilska känner andra mest sorg eller apati. Alla har hur som helst mest nytta av riktiga uppgifter och konstruktivt tänkande.

Det är önskvärt en pålitlig, oberoende och propagandafri analys av skillnaderna på Gent och Umeå. Vad är sant angående stöd och subventioner i Gent?
När en allmän subventionscirkus drabbar en marknad eller näringsgren slås det mesta sönder med tiden. Lösningen är aldrig att länder övertrumfar varandra med att ge skattepengar till företag.

Får Gent-fabriken, som det antyds, stöd som förstör Umeås konkurrenskraft? Är det där det sitter? Då bör det bli uppenbart väldigt snabbt - och neutraliseras på effektivaste och riktigaste sätt.
Den socialdemokratiska regeringen var ofta bättre på att se till EU:s och regelverkets bästa än till Sveriges. (Jämför t.ex. Finlands dåtida jordbruksförhandlingar med Sveriges) De misstagen får alliansregeringen inte göra om.

Transportstödet är ett inom EU både beslutat, vedertaget och ifrågasatt specialverktyg som ska neutralisera något av norra Europas ogynnsamma extrakostnader. Idag ska det enligt direktiven gå främst till små och medelstora företag som inte är verksamma på en global marknad.
Vi som vill att hela Sverige ska leva ska i alla fall inte skämmas för att använda transportstödet så långt vi kan.

Objektiva fakta på bordet, tack. Snabbt.



Intressant

Bedövande bedrövande. Här vid min sena lunch fick jag syn på den sorgliga Volvo-Umeå-nyhet jag inte riktigt kan förstå och ta in. Det man hört om finansieringssvårigheter och minskad efterfrågan på nya lastbilar har legat som en gnagande oro, men det här var man ändå inte mentalt förberedd på. Tankarna går till människor man känner och inte känner på Volvo och till vad detta betyder för övrigt.

En god vän gav mig idag ett tips om en tidningsartikel jag missat. Den var skriven av Lars Lustig, hade rubriken ovan som överskrift och fanns på debattsidan i lördagens VK. Jag har just läst den och tycker du ska göra det samma.

Alkoholen kostar. Då tänker jag inte på priset på bolaget. Jag tänker på lidandet och de, enligt artikeln, 160 000 000 000 nettokronor den kostar samhället.

Beräkningar hit och dit, dyrt blir det i alla fall. Tankar som kommer efter artikeln är: Hur många olyckor skulle vi aldrig ha behövt läsa om om vi inte hade haft dagens konsumtion? Hur många fler barn hade fått växa upp med båda föräldrarna och hur många misshandelsfall hade aldrig hamnat i tidningar och tingsrätter därför att de aldrig ägt rum?
Hur många fängelser hade vi fått riva eller använda till annat och hur många Individ- och familjeomsorgskronor hade vi istället kunna lägga på äldrevården? Hur många sjukvårdskronor hade vi kunnat omdisponera eller aldrig behövt ta ut som skatt?
Hur många ungdomsliv hade kunnat bli ungefär så ljusa som deras föräldrar hoppades?

Jag har fått en och annan gliring av vanligtvis kloka samhällsbyggare då jag varit ganska konstant på socialas och polisens 'nejsägarsida' när vi talat om 'tillgänglighetsökningar' i Vännäs. Ibland har jag spräckt en annars fullständig enighet. Nej, jag menar mig inte vara bättre än någon som har en annan åsikt i frågan. Men jag tror vi skulle ha gett upp vår strävan att 'bli som Europa' för länge sen.
Den har blivit dyr.

Det visar sig också att 'utjämningen' går åt fel håll. Det finns uppgifter som visar att en stor andel svenskar har ökat vardagsdrickandet i riktning mot europeisk modell - och fortsätter svensk helgsupartradition. Många europeiska ungdomar fortsätter ett traditionellt kontinentalt vardagsbruk - som tidigare gett mycket alkoholrelaterade sjukdomar - och lägger till nordiska supvanor.

Min moderate vän tyckte att vi som hör till ett parti där en del varit mer 'alkoholvänliga' än andra skulle arbeta fram förslag som kan begränsa missbruket, skadorna och kostnaderna. Vi tänkte börja titta på det. Kom gärna med dina ideér.

Om vi bara skulle se det krasst ekonomiskt - tänk om vi hade kunnat bespara våra barn 20% av alkoholkostnaderna i framtiden. Tänk om de hade kunnat få använda drygt 30 miljarder i dagens pengavärde till annat. Drygt 3 000 per person, varje år, om vi fick bort 20%. Eller 80 miljarder om vi fick bort hälften. Mer än 8 000 per svensk och år....

Efter några mindre friska veckor var det dags att släntra iväg dit där de stora tankarna tänks och de stora samtalen understundom förs. Där en del av de politiska tankarna och besluten formas. Stället där jämlikhet och jämställdhet kan fira vissa triumfer och där det ibland slås spångar över det som förr kallades generationsklyftan, numera generationsuppdelningens Grand Canyon.

Jag talar förstås om Friskvårdscenter i Vännäsby. I brottningen med individuellt anpassade motspänstiga vikter och maskiner är alla katter svettiga, eller grå, eller hur man ska säga. Skolelever och företagsledare, borgare, bönder, präster och s-politiker (det är väl det närmaste adel man kommer *s* ) - alla får de sig en duvning.

Idag var det en särskilt motvillig kropp jag kom dit med. Kring tre veckors nästan total kroppslig inaktivitet gör att man i alla fall inte var övertränad. Ett av de tillstånd jag för övrigt aldrig uppnått.

Efter omständigheterna gick det riktigt bra.
Nu ska jag ringa dagens sista samtal.

Jag har bloggat ett drygt halvår och varit politiskt aktiv fyra gånger så länge. Tiderna har hunnit förändras under resan.
Innan semestern var 'människobristen' en fråga. Hur näringsliv och offentlig sektor skulle kunna rekrytera all den personal man skulle behöva.
En bit ut på hösten förändrades saker. Det kommer att visa sig även i kommunernas skatteintäkter. Inte minst i de mindre kommunerna.

Idag har jag varit med på ett, med Vännäsmått mätt, långt sammanträde i kommunstyrelsen. Ärenden var samlade på hög, somt slank igenom på en grisblink, somt tog som vanligt längre tid än förväntat. Det blev en del diskussion om detta med att skatteintäkterna nog blir mindre än väntat.

Det är främst majoriteten i kommunen som måste fundera på hur man ska göra. Att kapa en och annan sak i investeringarna kommer man inte så långt med om intäkterna blir lägre.
Bäst är förstås om man också kan öka intäkterna. Låt oss försöka värva tillbaka en utflyttare var. Då kan det bli trängre både i samhället, byarna och kommunens kassakista.

Även om konjunkturen vänt kraftig neråt så kvarstår ett stort behov av kvalificerade människor hos kommunerna. Inte minst på olika chefsposter. Många chefer är rätt nära en 'lång ledighet'. Många unga idag har inte tänkt så mycket på vilka arbetsuppgifter som finns inom kommunen. Ganska få har tänkt på denna relativt konjunkturokänsliga sektor för egen del.

Kanske just Du ska inrikta dig mot en framtid i kommunen? Som det ser ut nu kan det på många håll också bli hyfsat ungdomliga arbetsplatser framöver. Även om det inte alltid ser ut så nu.

Intressant att läsa rödgröna saker ibland. Har just läst att Petra Bergquist från SSU menar att Israel inte alls har rätt att försvara sig. Jo, hon menar faktiskt det. Se själv.
Hon angriper också sitt parti för att man menar att även Israel har den rätten.

En SSU-ombudsman säger att 'Israel är en nazistisk regim'. Jag hittade hennes visdomsord på Politikerbloggen.

Läste sedan Tara Twanas, ordförande i Unga S-kvinnor, som skrivit artikeln 'Hamas det största problemet för kvinnor och barn i Gaza'. Tara är kurd och född i Halabja. Staden i norra Irak som Saddam och hans regim gasade 1988, med upp emot 7 000 döda stadsbor.
Artikeln på Newsmill hittar du här.

Man kan bli lite vindögd...


Vilket man även kan bli också vad gäller (s) inställning till detta om nödvändigheten av att rätta munnen efter matsäcken och bry sig om budgetens ramar. Största (s)-distriktet med Morgan Johansson i spetsen går emot sin Mona och stärker Ohly med att mena att man kan skippa sådana petitesser.

Politik kan vara mer spännande än de flesta tror.


Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Hamas, Tara Twana

Intressant

Vännäsbacken på andra sidan en av våra älvar. Dit man aldrig hinner.

Nu ska det snart bli 40-årskalas. Trevlig afton på er!

Stillhet och rörelse.

Granen som lyser upp kalldimman vid älven ger nog inte upp vid tjugondag knut.

Vinterskönt och promendavänligt. Rätt många att hälsa på under rundan.

'Der Gottesacker'

Första bilden från aftonpromenaden.

En stort evenemang, Grammisgalan, har gått av stapeln i Stockholm. Polisen gjorde en knarkrazzia och bl.a. testade en av landets nu hetare artister positivt för kokain.

Han är upprörd så alldeles otroligt och har hunnit säga saker som att de som inte använder knark inte är riktiga artister. Media tiger i stort sett, eller kritiserar polisen för att ha stört festen.
Undantag finns.

Unga ser, hör och lär och Sverige halkar ytterligare en bit neråt. Nöjesmedia pistar utförsbacken så gott man kan..

Heja polisen, heja....

Den här filmen är sammansatt i ett visst syfte, det är klart. Den är en partsinlaga. Men filmsnuttarna består vad jag förstår i huvudsak av Fatah- och Hamasmaterial.

Själv grät jag när jag såg den.

(Fungerar det inte och du har t.ex. Firefox, klistra in i Explorer istället)


Läs även andra bloggares åsikter om Barnsoldater

Intressant

....

Fick för en stund sedan se det här klippet där Hamas Fathi Hammad den 29/2 2008 talar om deras 'Human shield-strategi'. Att sätta civila, äldre och barn som sköld framför de väpnade styrkorna.

(Fungerar det inte och du har t.ex. Firefox, klistra in i Explorer istället)

Det är dubbelt skrämmande det här. Deras inställning till civilbefolkningens och barnens ve och väl. Å andra sidan, hur kämpar man och vinner mot dem som söker döden? I alla fall får andra att så villigt göra det. Det som nu är så stora att de förstår.

Läs gärna den här artikeln i dagens DN också.




Intressant

Det här var min första dag med närkontakt med eleverna. De såg måttligt pigga ut i morse, mitt i omställningen mellan jullovstider och skoltider. Jag föreslog att vi skulle gå in för den här ordningen på Mariaskolan framöver. Tvådagarsvecka, torsdag och fredag.

Pubertetssega och morgontrötta högstadieelever mumlade och nickade sitt stöd. Men en del protesterade också och sa att det nog inte skulle bli så bra. Särskilt en som frampå eftermiddagen hade räknat ut ungefär hur länge man måste vara grundskoleelev med bara två lektionsdagar i veckan.

För övrigt såg man hur grundvilade de var. Orken, tålamodet och leendena fanns där när morgontröttheten var urgnuggad ur ögonen. Loven behövs för våra ofta informations- och skolstressade ungdomar. Och också för lärarna som håller alla bollarna i luften under intensiva skoldagar. Det är min mening.

Tänk så pigg man kan bli av arbete ibland. Härom dagen kändes det mest bara omöjligt och tröttsamt efter en lång förkylningsperiod utan sol och frisk luft. Idag, trots viss kroppslig trötthet, så pumpades arbetslust och livsglädje runt som en sorts hormoner i blodomloppet. Jag fick bl.a. börja nysta i en sak som jag länge undrat över lösningen på.

Det är en förmån att få ha ett arbete och dessutom få vara glad medan man utför det. Det känns inte alltid på det viset, men idag var det så.

Andra kan tydligen kommentera mig, men jag kan sedan igår inte kommentera dem. Kan inte bemöta felaktiga påståenden som kommer in under mina inlägg, vilket stör mig en smula.

Är det ett allmänt problem?

Till den som säger att det är lögn att Hamas först hindrade Egypten att hjälpa de skadade och även sedan varit ovilliga att ta emot hjälp utanför Gaza vill jag säga som så: Det finns många artiklar och bilder om detta både i svenska och utländska medier. VK skrev något om det i den här artikeln den 28/12.

Igår fick jag även se bilder där raket- och gevärsskjutande Hamaskrigare bokstavligt talat är omringade av barn, men det får vi återkomma till. Även en där man skjuter från en ambulans. Kanske inte regel, men fruktansvärt att det förekommer.
I ett läge där motståndaren t.ex. tar ut koordinater och skjuter mot stället där elden utgår ifrån kan resultatet bara bli ett.

Gud give att detta snart tar slut.

Omkring 1800 personer pendlar ut från Vännäs varje dag, omkring en tredjedel så många pendlar in. 200 av dem som pendlar ut från Vännäs gör det till andra kommuner än Umeå.

Totalt är det ca 10% som åker kollektivt. Ser man till dem som svarat på enkät om saken så är de fler, men alla har inte svarat.

Det finns förstås många anledningar till att det är så få kollektivåkare. Man kan bo långt från busshållplatsen, man kan arbeta udda och varierande tider eller i områden dit kollektivtrafik inte går i lämplig tid. Man behöver bilen i jobbet, kanske samåker, eller helt enkelt tar det bekvämaste alternativet.

Omkring 250 av ca 2500. Tänk om dubbelt så många ensampendlare kunde få hjälp och inspiration att hitta kollektiva alternativ. Minst 3000 bilmil på ett bräde. Varje dag.
Skulle 500 ensamåkare lämna bilen så talar vi om 6000 mil. Omkring en och en halv miljon mil per år. Sparade bara av Vännäsbor.

Här borde det finnas utrymme för initiativ och idéer. Förutom miljöaspekten - ju mer vi sparar, desto mer bromsar vi bränslepriserna.

Jag fick ett gott skratt här för en stund sedan. Mitt i allt annat som inte är så skrattdrivande...

En jurist jag känner har uppmärksammat Mariaskolans kontrovers med ett 'katalogföretag' som sänt oss en fet faktura under lögnaktiga premisser. Det heter 'Företagsdelen' och några av dess ägare äger också Hells Angels restaurang och klubblokal i Helsingborg.

Juristen hade förberett en mailadress som han tyckte jag skulle använda om vi måste ha mer kontakt med företaget.

heavensangels@live.se

Direkt citat från reporter Clas JB Löfgren i Jerusalem i kvällens Rapport. Han berättade om den svåra matsituationen i Gaza, de civila offren för Israels angrepp och om de skadade på Shifa-sjukhuset.
Han talade också också om det han kallade för en 'cynisk kalkyl' hos Hamasledningen. Han sammanfattar den i citatet jag använt som överskrift.

Förstår jag Rapport-reportern rätt ser Hamas ingen direkt anledning att begränsa de civilas utsatthet.
Det kan jag inte fatta, men det ser ut som om han har rätt.
Är det inte så att vägran att låta Egypten ta sårade till sina sjukhus också hör till denna 'cyniska kalkyl'? Vi har sett bilder av rader av väntande ambulanser. Enligt uppgift ska också ett 50-tal läkare ha stått färdiga att hjälpa till. Men Hamas har vägrat.

Har det berott på andra saker? Har man ändrat sig? Någon som har färskare uppgifter?
Från början hävdade man att vägarna var för farliga att färdas på och att man först skulle upprätta listor på skadade innan man tillät Egyptierna att hjälpa.

Här tycker jag att media har varit märkligt flata och ointresserade att belysa Hamas handlande.


Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Hamas handlande, Israel, Israels handlande

Intressant

EU har inte fått iväg några kvalificerade kontrollanter till Ukraina och Ryssland som kan granska vad som är sant om gaskrisen. Inte vad jag har hört. Det är svårt att veta något säkert här hemifrån.
Ukraina hävdar att Ryssland strypt leveranserna tidigare, Ryssland att Ukraina snattar gas. Ukraina sägs ha misskött betalningarna och säger sig ha varit oförberedda på den dryga fördubblingen av priserna. Nu är leveranserna traditionsenligt avstängda, mitt i smällkalla vintern.

Det EU som förlitat sig på att få värma sig med rysk gas står nu utan leveranser.
Är det Ryssland som använder det gaspolitiska vapnet så kan man undra vad man vill, förutom att destabilisera och skrämma Ukraina. Skulle en ansvarsfull leverantör förresten stänga av gasen för Europa mitt i vintern, hur det nu än vore med Ukraina? Vill man pressa upp priserna på oljan och gasen?
Vill man skrämma Europa att komma igång med byggandet av gasledningen vars rördelar ligger färdiga i finska hamnar? De ser ut som silodelar till missiler där de ligger, material för miljarder.

EU sitter där på rumpan. Man har inte fått den ur vagnen och tagit sig till Ukraina. Man sitter utan gas, utan direkta alternativ på kort sikt. Utan så många alternativ till att bli permanent beroende av ryskt godtycke på lång sikt heller. Om man inte snabbar på besparing och tillförandet av nya energikällor nära förbrukarna. (Ca 25% av energin försvinner vid produktion och transport, se dagens DN)

För mig är den ryska gasledningen verkligen skrämmande. Särskilt i ljuset, eller mörkret, av situationen just denna kalla natt när människor i Europa fryser ihjäl.


Läs även andra bloggares åsikter om Gasledningen, Gazprom, energi, naturgas, elkraft, energiförsörjning

Intressant

K-G undrar om Hamas verkligen vill utplåna Israel, eller om det bara är retorik?
För många är det säkert bara ord. Många i Gazas plågade allmänhet ställer säkert inte upp på det. Många avskyr Hamas och sätter både PLO och Israel framför dem. (Trots att alla tre orsakat dem lidande.) Gissningsvis t.ex. fruar och barn till de sex skadade palestinier som Hamas enligt 'International Herald Tribune' förra veckan drog ut och sköt ihjäl i Shifa-sjukhusets korridorer där t.ex. Mads Gilbertsen arbetat.

Retorik är det knappast för den hårda kärnan. Hyllandet av Hitler och de ständiga löftena om utplånande kan knappast missförstås. Det borde vara en källa till oro att 'Mein Kampf' uppges ligga så långt upp på försäljningslistorna både i mellanöstern och Turkiet. Det här är ett Hamascitat som säger en del:

'The Hour [Resurrection] will not take place until the Muslims fight the Jews and the Muslims kill them, and the rock and the tree will say: 'Oh Muslim, servant of Allah, there is a Jew behind me, kill him!....'. Palestine and the Al Aqsa mosque will not be liberated through summits nor by international resolutions, but through the rifle.....'
- Ismail Radwan, Hamas spokesman, sermon broadcast on PA TV, 30 March 2007

Den här inställningen kanske ligger bakom att Hamas vägrade vapenvila idag medan Israel trots allt övervägde det.

Det är svårt för oss löpsedelsstyrda 'snällsvenskar' med 200 års fred i bagaget och sekulär livssyn (som vi alla är präglade av) att sätta oss in i de extremare shiitiska islamisternas syn. Uppbyggnaden efter ett storkrig är ingen stor sak. För många är den inget problem alls, eftersom den ska ske 'andligt'. Det är en 'messias-imam' t.ex. Irans president väntar och ska hjälpa fram, inte en samhällsomvandling av vårt snitt.

Hamas och Irans grannar som vet lite om dessa tankeströmmar är mer oroade än genomsnittssvensken över att Iran kanske håller på att ha tillgång till kärnvapen. Med hjälp av 'rätt' stöd från en aningslös västvärld som tror att man tänker i stort sett som vi och med 'rätt' vapen är jag rädd att vi skulle kunna få se något som världen hittills bara sett en försmak av.


Frågan gällde Hamas och med detta har jag inte alls tagit ställning för judarnas extremare dårfinkar...


Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Irans kärnvapen, Den tolfte imamen

Intressant

Vägverket fick i september uppdrag att 'utreda användningen av vinterdäck och komma med förslag till ett nytt regelverk för att få en smidigare och miljövänligare vintertrafik.'
Man har idag lagt ett förslag till regeringen som man kan läsa lite om här. Ett delförslag är att en kommun ska kunna belägga vissa gator med dubbförbud.

Jag förstår problemet med vår luft, inte minst med alla partiklar som rivs loss. Umeå behöver de förbättringar som man kan få.
Samtidigt skulle en sådan här lösning i Umeå kunna innebära avsevärda svårigheter för väldigt många. Vilka gator ska man stänga av för dubb? E12 rakt igenom? 'Fyrkanten' mellan älven, E12, ÖK och E4?

Kommer min frus faster och farbror från Sorsele att kunna ta sig 'som rättest' till sjukhuset? Kommer centrala Umeå att vara stängt för alla dem som behöver så kompetenta vinterdäck de bara kan få? Får Umeå centrums näringsliv klara sig utan en rätt stor del av Västerbottens befolkning framöver? Dubbfria däck är ett bra alternativ idag, men inte för alla.

Så här direkt känns det som om de andra förslagen måste kollas. Att stänga Umeå centrum för många människor känns inte genomtänkt. Det låter inte som ett bra recept på 'smidigare' vintertrafik. Som regeringens uppdrag också löd.


Läs även andra bloggares åsikter om Dubbförbud, dubbar, Vägverket

Intressant

Innan sängåendet hoppar jag över till något jämförelsevis litet och nära, men inte helt oviktigt heller....

Många vet inte att de allra flesta har fått och får mer pengar att röra sig med. Andra länder, t.ex. Tyskland, sänker också skatterna nu för att mota den ekonomiska krisen. Man bedömer att det behövs mer pengar i omlopp för den saken.

På den här siten kan du kolla hur det slår för dig:

www.jobbskatteavdrag.se

Det är Trettondagen knappt ett par timmar till. Jag sätter in ett par av texterna idag. Bl.a. som en påminnelse om att det eventuellt var perser eller kanske araber som var de första icke-judarna som tillbad Jesus.
Det här hände enligt Bibeln strax innan Herodes beordrade barnamord för att undanröja den han såg som ett hot.

Matteus 2:1-12 De vise männen

1 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem 2 och frågade: 'Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.' 3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: 'I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel.'

7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: 'Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det.' 9 De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10 När de såg stjärnan,uppfylldes de av mycket stor glädje. 11 Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra. 12 Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.

En annan av Trettondagstexterna kan ha särskilt intresse en tid som den här. Texten som bl.a. talar om hur svärden ska smidas till plogbillar.
Den räddning Bibeln talar om var tänkt för alla folk ser man om man läser det Gud sa till Abraham. Det är den 'klassiskt kristna' uppfattningen av välsignelsen som Gud uttalar över Abraham i 1 Mos 12:1-3:

1 HERREN sade till Abram: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.'

Det är märkligt och inte så lite tragiskt att de flesta av Abrahams båda söners ättlingar verkar ha missat hela saken.

Jesaja 2:1-5 Herrens Berg

1 Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:

2 Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där HERRENS hus är
skall stå fast grundat och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit.
3 Ja, många folk skall gå i väg och säga:
'Kom, låt oss gå upp till HERRENS berg,
till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar,
så att vi kan vandra på hans stigar.'
Ty undervisning skall gå ut från Sion,
HERRENS ord från Jerusalem.
4 Han skall döma mellan hednafolken
och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra
och inte mer träna sig för krig.
5 Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i HERRENS ljus.


Texterna hämtade från Folkbibeln på nätet.

Vad skulle omvärlden kunna göra?

I den bästa av världar är Hamas inte längre där som Irans förlängda arm och dirigent i det ständigt pågående propagandakriget. Där kunde Israel förmås att släppa på kontrollen och hjälp, framför allt hjälp till självhjälp, skulle komma synligt från annat håll.

Idag hanterar Hamas all hjälp som kommer in, man distribuerar det som FN och andra sänder in. Man delar ut och man säljer och belönar. Man är 'den goda kraften' (synbart mindre 'privatkorrumperade' än PLO) i människornas ögon medan man arbetar långsiktigt och grundligt på Israels utplånande. Försöket till 'utsvältande' av Hamas i Gaza och det som sker nu fördjupar förstås hatet, om inte tolkningsföreträdet och förutsättningarna kan ändras.

Den rika arabvärlden vill inte ha palestinierna någonstans på sina enorma landområden, men kunde de vara ekonomiska garanter för en 'närlösning' som inte är terroristiskt militant? Vad krävs för att få det palestinska samhället, med skolor och annan struktur, att fungera fredligt och utan galopperande korruption? Vad krävs för att få igång ett näringsliv?
Det ligger i hela världens intresse att få det att fungera. Många har försökt och försöker, inte minst Sverige som enligt uppgift ger mest per capita och år till palestinierna.
Det går in enorma summor till området som idag kontrolleras av Hamas.

Är det möjligt att få fram hjälp som hjälper?


Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Hamas, Hamas och Iran, Hamas barnprogram, Gaza

Intressant

Mads Gilbert är en duktig läkare som sliter i Gaza och citerats mycket i våra media de sista veckorna. Det är ingen tvekan om att han gör en stor humanitär insats och så långt är värd all respekt.
I arbetet med trasiga palestinier hade jag kunnat tänka mig att hjälpa till, om jag hade dugt till det och haft möjlighet. Men jag hade nog velat göra det någon annanstans än hos Gilbert.

Han är inte vem som helst. Han är medlem i den norska motsvarigheten till Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), och har arbetat nära palestinska grupper som t.ex. Hamas under lång tid.
Samma månad som terrorister flög in i World Trade Center och mördade nästan 3 000 oskyldiga människor försvarade Mads Gilbert detta angrepp i den norska tidningen Dagbladet

Jag har väldigt svårt för att tro att en så begåvad och insatt man inte vet att Hamas haft en ledningscentral under det sjukhus där han är verksam och på detta sätt haft sjuka civila som sköld. (Nu tror man inte längre att Hamas har någon fungerande ledning i Gaza, se artikel av Khaled Abu Toameh, Arabisk-Israelisk journalist)
Är det så är Mads Gilbert inte värd respekt. Tvärtom, då väger hans ord inte så tungt som de borde ha gjort. Trots att våra största tidningar skyltar med honom.

Jag hoppas att Carl Bildt och andra förhandlare inte är så påverkade av en delvis manipulerad opinion att man missar helheten när man ska förhandla. CB är säkert bristfullt citerad av media, men där ser det ut som om han skulle mena att oförsonligheten bara finns på en sida. Tänk om det vore så enkelt.

Intressant

Frk Lotten, ett i dubbel mening sent svar.

Vi ser kanske lite olika på politiskt arbete och dem som står i det.
Själv är jag ganska ny, gick med och hamnade på listan inför 2006. Har gått den korta vägen, kan man säga. Jag tror inte att det är sämst i alla lägen att komma någon annanstans ifrån.

För mig är de lite av vardagshjältar, de som stretat på i många år med t.ex. kommunalpolitiskt arbete. Särskilt i de små kommunerna, de som är lite som humlan och inte borde kunna flyga. Varje vecka har de läst in nya dokument och funderat på det bästa för medborgarna utifrån invånarnas skattepengar. En del nätter kanske funderat på vilka konsekvenserna blir för medborgarna och även för de anställda. De har fått öva på att se helhet och detaljer. Samtidigt. De måste också leva med sina beslut.

En risk för politikerna är att man blir lite som tjänstemännen, 'experter'. Då tänker jag inte bara på detta med växande erfarenhet som naturligtvis är nyttig och nödvändig.
Att vara en lite mer 'svåråtkomlig' expert är inte politikerns roll direkt. Även om media och allmänhet börjar kräva expertkunskaper, mer och mer. Vårt allt mer komplicerade samhälle lägger också på krav i den riktningen. Det underlättar inte för nya människors engagemang. Vi behöver en ständig tillströmning av människor som vågar gå in i en okänd terräng med sina fungerande kompasser.
Det finns andra 'arbetsskador' man kan råka ut för som politiker också, du nämnde en del. Särskilt några av dem vill jag fortsätta att sky som pesten.

När jag talar om det 'rebelliska' i att engagera sig politiskt så är det väl mest i betydelsen av att göra något som få andra vill göra. (Man kanske skulle propagera för fyra års frivillig 'kommunalpolitisk värnplikt' i kommunerna där tillväxten är som sämst? Och gnällförbud innan åren var gjorda? *s*)
Uppgiften är inte rebellisk i den meningen att man kan köra sin linje i alla lägen. Vända upp och ner på allt, bestämma själv och förpassa de som tycker annorlunda. Sådant kallas inte demokrati, det har vi ett helt annat ord för. Stalin var en hejare på det.
Demokrati både kostar och tar tid. Ganska mycket lyssnande och rätt många kompromisser blir det. Man hamnar i lägen där det gäller att välja mellan pest och kolera. Det klarar inte alla 'naturrebeller'. Så lätt i alla fall.

Att vara ett blåbär behöver inte hindra en från att 'visionera', ifrågasätta eller säga sin mening. Nu har jag förmånen att vara med i en kommun där det i regel är en öppen och prestigelös attityd. Det är tillåtet att 'spåna' och det kryper sällan huggfärdiga ormar i långräset, vilket underlättar. Det är inte så överallt, men saker kan förändras även om det sällan blir över en natt.

Jag tycker mig ha citerat en facklig företrädare jag intervjuade en gång. Det var i samband med fördjupningsarbete på rektorsutbildningen. Arbetet handlade om chefens betydelse för hälsotalen. När jag frågade vad man skulle söka efter när man skulle rekrytera en rektor sa han:
'- Man ska söka en extrem lyssnare som är viljestark och ödmjuk.'

Jag tror man ska söka det där sällsynta djuret för de flesta chefsuppgifter och jag tror det är ett bra recept när man rekryterar politiker också.
Även om det måste finnas en gräns för lyssnandet hos beslutsfattare.

Jag har ju inte gett upp om dig än. På viljestark får du höga poäng.
Du kommer nog starkt på utvecklingsområdena också. *s*


Intressant

Agneta behövde en bild till gympagänget som gett henne en amaryllis sista gången i december. Den får komma med här också.

Jag vet att jultiden var slut kring den 27:e för en del, men si inte här.
Nu är den däremot snart slut.


(Förstår inte varför bilden blir så usel på bloggen när blomman är någorlunda skarp i verkligheten)

I afton, just när jag skulle iväg till farbror doktorn.

Börjar väl bli tröttsamt med himmelsbilder härifrån, men när man inte kommer sig så långt så blir det inte så mycket annat.

I dagens DN kan man läsa uppgifter om att Hamas stridsledning finns i bunkrar under det stora Shifa-sjukhuset mitt i Gaza.
Det är ingen ny taktik på den palestinska sidan. Man kan förstås mena att de inte har så många ställen att hålla till, men det är nog inte bara det.
Det finns en lång tradition att gömma stridande och vapnen i både sjukhus, ambulanser och moskéer.

Måtte inte Israel falla för frestelsen att försöka ta ut Hamas stridsledning där under sjukhuset. Folkets lidandesmängd och den långsiktiga opinionsförlusten blir alltför stora. Just nu har Israel en styrkeposition, men frågan är hur ett sådant försök skulle påverka landet möjligheter att överleva på sikt.
Omvärlden verkar tillräckligt enögd ändå.

Titta gärna på den här filmsnutten om du hör till dem som tror att Gaza bara är en hopträngd stadsbebyggelse. Filmen är från idag, tror jag. En israelisk film, en partsinlaga, men jag tror att det nästan bara finns sådana just nu.

Läs gärna Jerusalem Post också, om du hör till dem som vill veta mer. Om inte annat för att se vad de skriver. Många bilder är de samma som i våra tidningar, men texterna är fler. Du hittar också krigskritiska sådana.
Det är mer ont om Hamaskritiska uttryck inne i Gaza. Inte för att de inte finns, utan beroende på andra saker.

Låt oss följa Iran i kampen mot Israel! Det är en uppmaning som kommer från Andreas Malm, syndikalist och skribent. Du ska ha gott om tid om du ska läsa det där och det är kanske inte värt det. Men det är intressant att se vilka världsbilder som kan uppstå, mitt i Sverige.


Intressant

Idag blev jag positivt överraskad av vården, igen. Efter att bihålorna återigen hört av sig å det bestämdaste hörde jag av mig till vårdcentralen. I väntan på att de skulle ringa fick jag erfara några nya sensationer och ringde sjukvårdsupplysningen för råd.

Jag fick en aftontid på Citymottagningen, men VC ringde och hade då en återbudstid. Två läkartider att välja på, mitt i helgerna. Jag valde tacksam den nära och miljövänliga och avbokade den andra.
Jag fick bra hjälp. Även denna gång.

På väg till apoteket som snällt nog hade fullöppet på helgdagsaftonen sa den nog så krassliga hustrun att hon inte kände för matlagning. Jag tog in budskapet och hon åkte till en av pizzeriorna.

Fler hade känt lika och det tog tid. Väntan tillbringades framför en skärm som bjöd på MTV - 'My super sweet 16'. För korkat för att man skulle blunda.
Det kan vara för att jag fyller 50 i år, att jag helt enkelt håller på att bli äldre än jag själv riktigt förstår. Det kan också vara sjukdomen, men jag tror inte illamåendet kom av det.

Något så uselt, tankekort ytligt, pinsamt fördummande och så förnedrande för de ungdomar som deltog och dem som programmet vänder sig till.
Jag känner igen upplevelsen av 'lätta' kanaler från cyklingen på träneriet då någon annan hunnit före och bestämt vad som ska ses.

En gubbe som mest lyssnar till P1 och som i jul inte sett en timme TV kan ju förväntas vara ganska gisten, gnällig och allmänt ute ur leken. Personifiera Noll Koll, liksom.
Må vara, men jag vistas mycket bland tonåringar och trivs i regel väldigt bra i sällskapet. Tycker mig känna igen litegrann än och gläds över utveckling, upptäckter och växande.

Även om jag önskar att människor ska fly Till Verkligheten har jag stor förståelse för att fantasin och 'verklighetsflykten' lockar. Sagan har sin plats.
Men när en ouppnåelig livsstil, korta engångsupplevelser och lyckobegreppet förenas och serveras riktat och regelbundet, då blir jag rädd.
Rädd att verkligheten ska upplevas så grå för de unga att man håller sig undan den så mycket det bara går. Frestas fly den permanent.

Efter denna otäcka upplevelse vill denne gamle borgare angående media säga: - det är väl att vi fortfarande har public service.
Trots all brist och dumhet där verkar den står sig i konkurrensen.



Intressant

Det sägs mycket som inte är sant i den rådande situationen i Gaza. Mycket sanningar förtigs och förnekas också.

Röster som nog vill vara Israels vänner kan ramla i gropen där man beskriver situationen som om allt vore nästan bra.
Andra vill påskina att Israel försöker svälta ihjäl och utplåna Gazas befolkning och använder gravt felaktiga ord som t.ex. folkmord. Ville man utföra ett sådant skulle man nog kunna döda 100 000-tals per dygn med massiva bomb- och artillerimattor och definitivt sluta föra in mat och förnödenheter.

Den sista veckan beräknas bortåt 10 000 ton mat och mediciner förts in via Israel. Problemet kan sedan vara att Hamas sköter distributionen. Vad vill man för ögonblicket uppnå? På det beror mycket.

Läs den här ögonvittnesskildringen av Lars Back, Finland. Det han skriver står för honom, men lägg märke till det fler och fler får upp ögonen för. Frågan är hur mycket man kan lita på TT. Vi måste förmodligen ta våra nyheter med en större nypa salt än vi trott.

Hans blogg finns i den finska tidningen Kyrkpressen

Till skillnad från ett av stödpartierna där enögdheten och terrorsupporten är regel har Mona Sahlin och (s) gått ut med ett rätt balanserat uttalande om Israel och Gaza. Att hon förutom kravet på eldupphör säger att Hamas raketattacker och terrorn mot Israel omedelbart måste avbrytas är bra. Det är inte självklart att det blir sagt, som det borde vara.

Som Fredrik Reinfeldt säger önskar man att Gazas gränser kan öppnas. Israels synpunkt är väl att man då inte kan ha ledare i Gaza som ser portarna som vägen för självmordsbombarnas krigföring.

'Ingen ände är på det myckna bokskrivandet...', står det.
Så inte heller på artikelskrivandet. Här är en DN-artikel av Niklas Ekdahl om situationen i mellanöstern. Ett ont nytt år. Den är läsvärd.

Såg förresten uppgifter från Fatah i Ramallah om att Hamas skjutit ihjäl ett 30-tal palestinska Fatah-medlemmar för att de misstänktes hjälpa Israel. Omkring 70 andra palestinier ska också ha skjutits i benen för att inte kunna hjälpa Israel.
Det är inte lätt att varken få ihop eller hålla i sär allt.


När jag bläddrade igenom DN föll förresten ögonen på en annons från FRA. De sökte bland annat en Controller. Kanske bara jag som ser humorn....

Det är inte stora områden vi talar om när vi pratar Israel. Själva landet, utan Gaza och Västbanken, är så litet att vi skulle kunna sträcka ut två och en halv sådana lilleputtar mellan kust och fjäll inom Västerbottens gränser.

Över det smalaste landspännet mellan Västbanken och Medelhavet skulle man vid bra vindförhållandet kunna skjuta med vissa älgjaktsvapen riktade i rätt vinkel.
Man har inte så många ställen att gömma sig på, i alla fall inte den miljon av befolkningen som är ständigt utsatta för raketerna som är fullt dödliga vid hyfsade närträffar.
Var i samhället kan man skydda sig för självmordsbombarna på jakt efter sina utlovade 72 jungfrur?

Israel har större problem än Hamas o co, även om det räcker och blir över. Det finns fler som högt och heligt lovat att radera ut Israel från kartan. Just nu skulle det kanske kännas kymigast med Iran, om vi vore israeler.
Det landet arbetar oförtrutet vid minst tre separerade anläggningar med att få fram egen kärnkraft. Många tror att huvudmålet är kärnvapen. Delar av USA:s underrättelseorgan har visst slutat att tro på det. Andra är fortfarande övertygade och de mest pessimistiska tror att man kan vara långt på väg att få fram stridsspetsar.

De mest 'optimistiska', däribland några excentriska amerikanska vänsterprofessorer och ett antal terroristkramare, tror att det vore bra om Iran hade kärnvapen. För balansens skull. Andra är väldigt bekymrade för de motiv som kan finnas hos vissa islamister när det gäller att verkligen använda sådana vapen.

Vi, som får leva där vi lever, har efter 200 världsunika fredsår små möjligheter att sätta oss in i Israelernas situation. I den oro som måste finnas. Om vi skulle försöka så betyder det inte att vi förminskar Gazabornas oro, smärta och förluster. De som nu riskerar att hamna som sköldar mellan Hamas och Israel.

Skulle oron för Irans kärnvapen vara befogad så betyder det något för oss också. Vi och världen skulle märka om Israel bestämde sig för att försöka bomba bort anläggningarna i Natanz och de andra platserna. Skulle Iran få fram kärnvapen är jag rädd att vi skulle märka det också. Då tror jag inte alls på någon terrorbalans.



Intressant

Helgen och vardagen närmar sig. Arbetet knackar på under båda. Nu har jag börja läsa mail igen. Mail har börjat sändas ut. Det är dags att ta tag i saker på allvar, att växla upp.

Nu var det i och för sig länge sedan jag kunde vara hemma och vara helt avskuren från arbete. Det går bara inte, till exempel då man är gift med sin närmaste medarbetare och vi har de uppgifter vi har. Fördelar och nackdelar. Jag tänker nu inte på att vara gift med Agneta, utan på det att vi är medarbetare. *s*

Sedan jag var 23 har jag också i praktiken haft mitt huvudsakliga 'kontor' hemma. Det sätter också sina spår. Arbete och fritid glider ihop på ett lite osvenskt vis. Kanske ännu mer förr, men utvecklingen på den tekniska fronten förstärker fenomenet.
Ett problem blir att riktig avkoppling nästan kräver att man åker bort. Det är skönt att vara ledig här hemma, men det blir lite som att bli inväxlad på ett stickspår. Man har ögonen på bangården i alla fall.

Kroppen börjar kännas redo för arbetet. Men ledigheten hade jag tänkt mig annorlunda. Jag tror att omväxling är ordet jag söker.

Den enda pipa jag haft i min ägo var en liten böjd sak. Den tilltalade mig just som pryl och accessoar i den ålder där man försöker bli rökare om man är tillräckligt dum. Vilket jag uppenbart var.

Snuset hade jag provat, men efter att ha vunnit VM i snusning gick det inte längre att närma sig en dosa utan att få kväljningar. Det sitter faktiskt i än. Fatta vilka pengar jag sparat. Jag vet bara inte var.

VM:et var alltså Vännäsmästerskapet och vanns bakom dåvarande järnaffär'n i Vännäs i ädel tävlan med tre andra killar som nog också gick i fyran. Den förste tog med två fingrar och sen var det bara att lägga till ett finger för varje tävlande. Jag var sist och säkert äregirigast.
Upplevelsen blev vedervärdig och intensiv och hemfärden krokig. Jag minns något stort, gult, blårandigt och bullrigt som svepte förbi mig och cykeln på så nära håll att man tydligt kände draget. En dåtida postbuss.
Det finns ytterligare detaljer från den mycket speciella hemfärden som jag behåller för mig själv. Men en scen hade kunnat bli en nästan klassisk skämtteckning och en innehöll ytterligare en busscen. Gustavsbergsbussen i halt väglag.

Mamma snodde snabbt och skoningslöst den böjda pipan i ett av mig obevakat och övermodigt ögonblick. Jag har mycket att vara henne tacksam för.

Nu puffar jag på en imaginär fredspipa.

Bloggande och meningsutbyte på nätet har sina fördelar och fallgropar. Det är inte bara rena felskrivningar, uteblivna ord och sådant som kan komplicera. På ett sätt tror jag att nätkommunikationen har vissa likheter med att kommunicera via morse eller blindskrift.
Man ser inte den andre. Det faller bort en dimension. Läget för ögonblicket kan avläsas i ett ansikte, ofta även om man inte känner varandra. Nätsidan ser alltid lika ut.
På nätet känner man oftast inte varandras olika egenheter och uttryckssätt. Utifrån tidigare erfarenheter och eget stämningsläge kan man gradvis tolka in saker som inte står. Eller som den andre inte står för. Tills det smäller.
Den andre förstår ingenting.

Att samtala på nätet är kanske också lite som att gå med kryckor. Eller med ryggsäck när man är bland folk. Det kräver en viss försiktighet. Både för egen del och för andras.
Det är lätt hänt att man placerar saker i vägen för folk utan att man tänker på det. Kryckorna är ett bra hjälpmedel, men kan sällan fullt ut ersätta två alerta bens förmåga.
Nätet är nätet. Lite begränsat faktiskt.

Fredspipa, någon? *s*

Tyvärr tror jag Lennart har rätt idag. Det blir knappast fred i Mellanöstern.
En from önskan kunde vara att palestinska, arabiska och persiska grupper kunde lämna utrotningsmålet och den blinda terrorismen. Att de erkänner Israels existensrätt. Då borde muren kunna öppnas och vidare samtal påbörjas.

Dit lär vi inte komma. Inte med t.ex. fredagsbarnprogram på satellit-TV där en Musse Piggfigur nöter in och förhärligar självmordsattacker för palestinska barn.
Det är också oroande att de olika Ku Klux Klan-liknande falanger inom Islams två huvudgrupper som hittills bekämpat varandra börjar samarbeta. Enligt uppgift finansierade av Syrien och Iran. De tycks se fram emot 'något stort'. Är det iranska kärnvapen?

Det är svårt att se det som sker i Gaza idag, alla tragedierna. Alla som drabbas när Israel med stor kraft slår till mot 'krigsmakten' som oftast är avsiktligt placerad mitt i det civila och hur hatet späds på. Även hur Hamas vägrar sjukvårdshjälp från Egypten. Det verkar som man vill öka lidandets PR-värde.

Det är också svårt att begära av israeliska mödrar, barn och fäder att de ska fortsätta löpa gatlopp till skyddsrummen. Återigen börja vänta på att de kära ska sprängas ihjäl på affären eller på väg till skola och arbete. Som Hamas nyligen dödade militäre ledare högtidligen hade lovat.
Sedan andra intifadan inleddes har betydligt fler palestinier än israeler dödats. Men fördelningen mellan civila och stridande är olika. I Israel har större andel civila dödats.
Mitt i det outhärdliga lidandet verkar de flesta bedömare den här veckan överraskade av att Israel under rådande omständigheter lyckats begränsa de civila offren till omkring en femtedel.

För egen del kan jag aldrig sympatisera med en rörelse som tillämpar, försvarar eller 'förstår' självmordssprängningar eller utplacerade 'blinda' bomber mot oskyldiga. Jag tror inte det beror bara på att jag själv varit nära en busstationsbomb.

Jaja, Israelhatet odlas, inte minst i bloggvärlden. Desinformationen svämmar över. Säkert inte bara från den ena sidan. Oftast finner jag dock uppgifterna från Israel mer tillförlitliga då de har starka 'inre kritiker' som tillåts ha en uppfattning om det som är falskt och felaktigt. Israeliska militärer som begått krigsförbrytelser har ställts inför rätta. Inte på andra sidan.
De flesta glömmer att Israel är en demokrati, ofta ledd av socialdemokrater. Ett land där också araberna har rösträtt, mig veterligt enda land där de har det.

Om någon vill läsa om bakgrunden till konflikten mellan Abrahams söner kan man läsa från 1 Mos 11:27 - 25:21. Kan läsas på www.folkbibeln.net. Om man tror att Bibeln är sann eller inte har mindre betydelse i detta fall. Till den här berättelsen hänvisar både judar och muslimer, med viss variation.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Gaza, Hamas, Palestinsk terror, Abrahams söner, Isak, Ismael

Ja du Kalle, som svar på din kommentar om min svenskalärare....

Mina lärare i yngre dagar hade det inte bara lätt. Jag tror trots allt att mina kvinnliga klassföreståndare och senare svenskalärare hade ett gott öga till mig. Själv har jag i alla fall positiva minnen av dem. Trots att några var topp tunnor rasande på mig ibland. De flesta lever och det är alltid roligt att träffa dem.

I högstadiet och gymnasiet prövade jag dem på ett annorlunda vis än tidigare. Främst genom att försöka hitta något av dåtidens ofta tillrättalagda och politiskt korrekta prov- och uppsatsämnen som man kunde missförstå så långt det bara gick. Utan att kunna beslås med att inte ha förstått uppgiften.
Det blev mera sport på det viset.

Uppsatsskrivningen i Dragonskolans aula är några av de bästa skolminnen jag har. Med gott om tid och god proviant av ymse slag. Med en vilotimme för reflektion och inspirationsinhämtande i början, gärna meddelst kexchoklad. Sen fullt utnyttjande av tiden, utan renskrivning.
Jag tror jag tänjde på språkgränserna och klumpade ihop nya ord då också.

Tala inte om alla detaljer här för mina elever.

Jojo, Kalle, du ska bara veta hur det är att ha räknare!

Det är en liten manick som mest riskerar att göra så att man blir ännu mer upphakad på sådant som inte betyder någonting. Det går liksom inte att låta bli att titta på den där.
Men visst är det intressant för det svårutrannsakade egot.

Man ser inte hur varje text har blivit betittad. Man ser dagens visningar och totalen, inte unika besök. När du tar fram 'Inskickssidan' så står det helt enkelt:

Idag (2009-01-02): xxx
Totalt: xxxxx

Det kanske ser annorlunda ut när alla förändringar är gjorda, men jag undrar om de inte i huvudsak blir osynliga tekniska förändringar.

Tack för din konstruktiva kritik förresten. Samtidigt så måste jag passa på att säga att min storhemsklångbloggardag blev den då jag hade flest tittare. (Vågar nog inte skriva läsare)

Nu nalkas förhoppningsvis vardagen och friskare tider och då blir det nog mera måttligt skrivande.

Jojo, Kalle, du ska bara veta hur det är att ha räknare!

Det är en liten manick som mest riskerar att göra så att man blir ännu mer upphakad på sådant som inte betyder någonting. Det går liksom inte att låta bli att titta på den där.
Men visst är det intressant för det svårutrannsakade egot.

Man ser inte hur varje text har blivit betittad. Man ser dagens visningar och totalen, inte unika besök. När du tar fram 'Inskickssidan' så står det helt enkelt:

Idag (2009-01-02): xxx
Totalt: xxxxx

Det kanske ser annorlunda ut när alla förändringar är gjorda, men jag undrar om de inte i huvudsak blir osynliga tekniska förändringar.

Tack för din konstruktiva kritik förresten. Samtidigt så måste jag passa på att säga att min storhemsklångbloggardag blev den då jag hade flest tittare. (Vågar nog inte skriva läsare)

Nu nalkas förhoppningsvis vardagen och friskare tider och då blir det nog mera måttligt skrivande.

Vad gör man?

Vid det här läget var det akuta släckningsarbetet över, vilket inte innebar slut på arbete, tankar och känslor. Det rådde en tyst och dämpad stämning. En person var utburen död. Man letade fortfarande efter någon eventuell ytterligare person där inne. Den lilla stund jag var där hörde jag några tala om katterna som också bodde i huset.

Det behövs sådana som tar sig an ett oförutsägbart deltidsarbete av den här sorten, med allt det kan ha med sig. Jag känner tacksamhet mot dem som ställer sig till förfogande. Räddningstjänsten symboliserar för mig bl.a. handlingskraft och insatsvilja, en möjlighet att göra en avgörande skillnad för andra. Men ibland ställs också 'brandmän' vid de mänskliga möjligheternas gräns.

Det är det många i våra trakter som får uppleva just de här dagarna. Den här tragedin kom inte ensam. I vissa lägen känner vi vår litenhet och hjälplöshet särskilt tydligt. Då kan vi inte vara mer än 'med-lidande', mitt i det vi inte kan förstå eller påverka. Förhoppningsvis också be Gud att han ska ta hand om dem som lider mest, hjälpa och lindra.

Otäckt. Det har varit många bränder nu.

Jag fick höra om den här nästan direkt larmet gick och blev rädd att det var hos några vänner och medarbetare med små barn på den här gatan. Det var inte det, men det är väl lika hemskt vem det än drabbar. Särskilt när det måste kosta människoliv.
Man vet aldrig hur långt livet blir.

Elden är en bra tjänare, men hemsk husbonde.

Någon som försökt få fram sina gamla texter här från bloggen?
Tidigare låg de ju ute väldigt länge. Mariaskolans resetexter från Europaresan låg ute över ett år. Nu lever texterna inte länge. För det mesta gör det väl inte så mycket, men jag har fått frågan om det får att få fram dem. Någon som provat och vet?
Någon som vet om den uppgradering det ryktas om kommer att innebära någon föärändring på den här fronten?

Mitt nyårslöfte blir:

att försöka skriva kortare.
att försöka hushållera med humoristiska inslag och bli lite mer städad i mitt offentliga skrivande.
att undvika att skriva när jag inte kan sova.

Tror det blir lite bättre när jag kommer ut bland folk igen. *s*

God fortsättning!

Jaha, nu är klockan mellan sex och sju och då är det är väl hög tid att stiga upp? En gammal bonde jag kände i min ungdom brukade säga att klockan 12 var dagen gången. Ska man då få något gjort bör man ha varit uppe några timmar nu.

Eftersom ingen som känner mig tror att jag frivilligt stiger upp vid denna tid Nyårsdagens morgon får jag angripa problemet från andra hållet. Har ni redan lagt er? Jag såg i en bloggtext här att några kvinnor som inte ens var 40 hade fullt schå att vara vakna fram till midnatt.
Säger då det. Dagens ungdom....

Ska sen sanningen fram så kan jag säga att det inte är skönt att sova i en baden-baden. Min kropp var färdig med det efter några timmar. Sen vaknade även min hjärna, partiellt i alla fall. Frun verkar inte pratsam, så jag får väl prata med mig själv lite. Här på bloggen.
Smärtan ovanför och kring ögonen hålls nere med några piller och jag hoppas att jag tröttnar på sällskapet ganska snart och kan sova en stund i solstolen igen.

De unga damer som fick stötta varandra för att orka fram till midnatt (skriver av integritetsskäl inte ut namnen) hade skrivit en kommentar där de undrade vari det rebelliska i politiken låg. Alltså en inriktning som innebär att man går emot vissa ordningar som etablerats.

Några saker kan nämnas lite kort så här i ottan (när jag skrev det här först TRODDE jag det skulle bli kort, men sömnen for och inspirationen kom):

Lokalt politiskt engagemang bland kvinnor i styva trettioårsåldern kan med bästa vilja i världen inte betraktas som 'mainstream'. Hur många till skulle ni hitta i er kommun? Ni hittar fler lodjur.
I en tid när storhopen i vissa åldersgrupper gaddar bilder här och där på sin kropp för att visa att de är 'annars och eljest och inte som andra' kan man bli Verkligt Annorlunda om man tar ansvar! Går in i en åldersblandad och ohipp skara, accepterar att Rom varken byggs eller reformeras på en dag och härdar ut i ett arbete som bara rullar på. Detta i egoismens kungstid när man sällan får med någon på något allmännyttigt som kräver mer än en kväll. Om ens det.

Politik är väl inte något för alla, men när en överväldigande majoritet av svenskarna somnat in i en likgiltighet för demokratins hantverk och nöjer sig med att rösta på en allt glesare och äldre skara behövs fler som gör mer. De flesta inbillar sig att Sverige och dess välfärd finns och består genom någon sorts naturlag. Då blir det snudd på rebelliskt att engagera sig i ett parti och gå in under ett ansvar. Än mer när utmaningarna tornar upp sig och landskapet inte längre stämmer med kartan. När kanske ingen karta finns. Ungefär som när Norrlands inland 'kolonialiserades' av en samling tjurskallar som med nödtvång, vilja och visioner gjorde det omöjliga.
Jag riktigt hör frk Lottens utmanande ord inför valet 2010. Inför en del 'behövda' av vilka många dittills bara gnällt lite, odlat sitt eget och sett på Idol och 'Revisor söker fru'.
Fast det är just det de kommer att göra, skylla allt möjligt på er. Det krävs en rebell för att palla det också.

Som politiskt engagerad får man inte vara så känslig för omgivningens generaliseringar och nedlåtande attityder - för politikerföraktet. De få som försöker sätta sig in i helheten och få den att fungera får smaka sånt.
Som politiker får man 'klä skott' (ett uttryck som inpräntats i mig av vårt förre kommunalråd Matts Lundgren, en charmig och i regel rättrådig man med noshörningsimage och vissa favorituttryck) för allt mindre lyckat i stort sett alla politiker på alla nivåer och i alla länder någonsin gjort.
Fullt kloka människor kommer ibland att få tänkeriet tillbakabildat flera steg och bli väldigt lågpannade när de snart hör att ni engagerat er politiskt.
'-Öööö, då har du bra arvode då, fallskärmar och sånt. Jaja, man vet hur politikerna är. Maktens grytor drar.'
Ungefär det kommer ni att möta från en del som sällan gör ett oavlönat handtag. Kanske ett par år innan ni får ert första arvode för att ni offrar ett par kvällar i veckan, bl.a. för dem ni just blev angripna av.
It takes a kind of rebel to stand it.

I Sverige tillkommer det ytterligare en dimension. Det är inte som i USA där de flesta öppet säger vilket parti de röstar på och sedan är lika goda vänner över gränserna ändå. På sina håll, inte minst i inlandet, kommer en del att se på er som en sorts landsförrädare. Som om ni vore en sorts Ku kluxare eller avsagt er all medmänsklighet för ni inte tillhör PARTIET, eller dess stödtrupper. (Jag har nämligen kikat i min kristallkula och sett var ni rebelliskt nog kommer att engagera er...*s*...)
Utan att säga vilket PARTIET är vill jag bara antyda att om man haft i stort sett all politisk makt under det mesta av ett sekel så kan man verkligen behöva vara utan en tid. Det räcker uppenbart inte med en mandatperiod.
Man behöver nyorientera sig. Grundligt undersöka var man är och vart man ska. Ett så pass stort 'fordon' som Sverige kan inte framföras tillförlitligt med blicken så fastsvetsad i backspegeln som den ofta är på den kanten. Särskilt inte om vägen är ofaren och man har co-drivers som vill tillbaka ungefär dit där man kom ifrån eller möjligtvis över diket ut i skogen.

Så här vid slutet av nyårsnatten när alla partiombudsmän och partigängare sover kan jag viska lite hemlisar.
Det kan krävas lite rebellism även gentemot de egna partierna. Våra partier har tyvärr alltför mycket centralistiskt perspektiv i toppen. Även de som menar sig vara allra mest lokalt och regionalt förankrade genom sin uppbyggnad. Behöver kanske bara nämna Stureplan? Mitt eget parti har centralt och historiskt inte stått starkast vad gäller Norrlandspolitiken, har inte mycket att skryta av, hittills.
Det traditionella maktpartiet framför andra brukar ha de stockholmslydigaste riksdagsmännen. När det inte är valår eller man är i opposition förstås.
Vi behöver våga tänka själva.
Vi i 'naturresursområdet' har också anledning att ibland göra som forna tiders krigsmakter. När det senaste kriget på svensk mark rasade i Västerbotten hände det att motståndarna, svenska och ryska officerare, bjöd varandra på middag, umgicks och utbytte erfarenheter.
Tänk om vi Norrland och Västerbotten, inte minst viktigt i inlandet, skulle ta en 'vapenvila' några ögonblick varje år och diskutera framtiden och utvecklingen tvärpolitiskt. Bl.a. våra partiledningars, statsförvaltingens och myndigheternas närsynthet i olika frågor. Tänk om vi kunde komma lite längre än 'partisinne', toppstyrning, slagord, mandattänk och opinionspoäng. Jag tror att särskilt inlandet kunde behöva det. Men det kommer kanske aldrig att tillåtas. (Tänker igen att min tid i politiken kanske inte blir så lång. Undrars vad min ombudsman och mina partikamrater kommer att säga, om de tjyvläser det här och orkar läsa så här långt. För att inte tala om en del andra, riktigt livegna och blint totallojala. *s*)
Om inte annat kunde vi kanske med liknande oortodoxa, eller rebelliska, inslag baxa partiledningarna mot lite större insikt om vad Norrland och dess befolkning bidrar med och behöver. Om vad priset kan bli om naturresursområdet och dess strukturer inte ges rätt förutsättningar.

Vi kommer tveklöst att behöva mycket mer rebelliska politiker när det gäller en glesbygdsdödens naturlag som gällt omkring 50 år i vårt land.
SAS är inte bara namnet på ett rätt tilltufsat flygbolag. Det kan också användas som benämning på en än darrigare och miljöovänligare samhällsdoktrin - Söderut Allt Sammans.
Här krävs Norrlandspolitiker som inte bara sitter och tycker synd om sig, väntar på bidrag och vad andra ska göra och under övrig tid går i ledband. I grunden krävs personligt engagemang och lokala krafttag som samlas i en regional hävstång för att vända den SAS-doktrinen. Vi måste bli mycket bättre på analys, samordnade satsningar, att tala för varan och presentera fördelarna med att leva i Norrland. Vi kan se det som en medmänsklig insats, lika mycket som en gärning för Norrland.
Det krävs nog lite rebellism här också. Många olyckliga 'nord-syd-ordningar' har fått status av naturlagar.

Och jag som lovat mitt nya kommunalråd att skriva så kort att han orkar läsa...
Jag får skylla på bihålorna.

God morgon och god natt!

Önskar er ett riktigt Gott Nytt År, som sagt. Molandet i pannan har övergått i sprängvärk, första bihåleinflammationen på många år verkar ha slagit sig ner i närheten av mitt tänkeri.

Har just släpat fram en baden-baden för att sova i. Sjukvårdsupplysningen rekommenderar att jag inte lägger mig. Det här året börjar bra.

Men som sagt, man kan inte få allt.