Vinterkriget

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

Skrivs av

Jan
Nilsson

Vanliga etiketter

Alliansen Bjurholm Indien moderaterna skola Umeå val2010 Vännäs Vännäsby Västerbotten

» Visa alla etiketter

Mest kommenterat

Arkiv

Inlägg - RSS 2.0

Inlägg - Atom

Kommentarer - RSS 2.0

Hittat nåt olämpligt på den här sidan? Anmäl!

Av Jan Nilsson, Monday 30 November 2009 klockan 23:47,

...

Idag för 70 år sedan anföll Sovjet Finland. Som ibland skett sköt man på de egna, påstod att det var ett finskt angrepp och anföll. Som ett "svar". Hur det gick till diskuteras, men ryssarna har i alla fall i efterhand erkänt att finnarna inte alls hade angripit.

I min spädaste ungdom kunde man möta svenska kommunister som stenhårt hävdade att Finland först anfallit grannen.

Ryska armén var i ganska dåligt skick. Inte minst beroende på att Stalin, som led av förföljelsemani, låtit döda så många av de egna officerarna. Finnarna lyckades med det otroliga att stoppa en mångdubbelt större armé.

Jag har ett "minne" från stridigheterna i Finland, trots att de ägde rum 30 upp till år innan jag föddes. En finsk man som var barn under krigen berättade en gång i köket i Mariehemskyrkan i Umeå sina minnen från flykten från Karelen. Han berättade hur ryska flygplan "beströk" tåget med civila som han och hans mamma åkte in i nuvarande Finland med. (Det kan ha varit i fortsättningskrigets slutskede)

Han berättade detaljerna som vanligtvis inte kommer med. Det som under dånet av flygplan, kulsprutor och bomber skar sig in i ett bars synminne och själ. Han var nog inte riktigt nykter. Tårarna rann och hans kropp skakade, men jag blir inte av med hans minnes detaljer. I krig sker vedervärdigheter från alla håll, ingen sida är snövit. Men det är mycket vi har anledning att vara tacksamma för. Både av sånt vi sluppit och sånt som andra gjort och som fått betydelse för oss.

HBL SvD DN