Idag var det en elev som verkligen gladde mig, trots att vi varken möttes eller talades vid. Till saken hör att det är några år sedan den här eleven slutade.

Det spelar mindre roll, den speciella sorts framgång jag fick höra talas om var en stor del av dagens arbetsglädje.

Jag tänkte jag skulle bidra en aning till bolaget som förvaltar lite pensionpengar åt mig, det väldigt berömda AMF. Ledningen där kan behöva lite hjälp i dessa tider. Det går ju inte jättebra. Jag har skrivit ihop några små reklamsnuttar åt dem.

TV-reklamen har visst stoppats, de får kanske tillräckligt med TV-tid ändå. De här små sakerna kan de kanske skriva på Post-IT-lappar och sätta upp här och där. Det blir billigt.


'AMF - Vi har koll på det här med pensioner!'

'AMF - pensionsbolaget med gedigna fackkunskaper'

'AMF - för rent gigantiska pensioner'

'AMF - vi är van(j)a att få pensionspengarna att växa'

'AMF - av var och en vad han behöver, åt var och en vad han förmår'

Två präster i Stockholm har haft ett förhållande med var sin tonåring. En man med en kvinnlig ungdomsledare som var 16 när det hela inleddes, en kvinna med en 15-årig konfirmand.
I morgon ska domkapitlet sammanträda och avgöra om man kan göra så här och fortsätta som präst.

Det borde bli ett ganska kort sammanträde.

Det här hände alldeles nyss, efter avslutade budgetförhandlingar.

Bilden är entydig, även om detaljerna är lite små. I den första bilen sitter en av Alliansens dragare i Vännäs, KD:aren Hans-Inge Smetana. Där bakom vinkar Willi Schäfer, en av (S) starke män, och vill ha draghjälp. Det kan understundom behövas när batteriet laddat ur. *s*

 

Det gick inte att komma till sovro i natt så det blev en text till.

Om den här Newsmilltexten stämmer har jag svårt att förstå vissa delar i LO:s retorik. Liksom deras löner och förmåner till sina höjdare och och en del av deras övriga handlingar.

Utdrag ur texten: ¨Aftonbladets chefredaktör Helle Klein har en fallskärm på närmare 2,3 miljoner kronor. Hon har 140 000 kronor i månadslön plus 49 000 kronor i måntaliga pensionsinbetalningar samt förmånsbil. Helle Klein är ytterligare ett exempel på LO:s frikostighet när det gäller förmåner för chefer i bolag de kontrollerar.¨

Det skulle innebära att den så kritiserade Maud Olofsson ligger i lä för den LO-stödda Helle Klein.

Läs hela artikeln här.

...i Vännäsby.

Godnatt!

Ulla Löfgren var faktiskt den som värvade in Anders Ågren till den moderata politiken. Igår var det Anders som fick överlämna Västerbottensmoderaternas 'Förtjänsttecken' till Ulla efter lång och mycket trogen tjänst. En tjänst som än inte är helt avslutad, även om hon klivit av riksdagsuppdraget.

Här tackade Ulla och sa bland annat att hon hoppades att vi andra skulle få i alla fall hälften så roligt som hon haft under sina högaktiva år.
Två andra veteraner blev också uppmärksammade, Ingemar Dalgård och Gunvor Larker.

Edward Riedl närmare bestämt. Men jag tror att han mest bara är röd på utsidan och lite runt omkring. *s*

Det finns orsaker till den svenska mackdöden som vi inte kan påverka politiskt, det kanske blir något text om dessa framöver. Det finns också orsaker som är direkta följder av politiska beslut och som kan upphävas av andra beslut. Nedan har jag kopierat in den motion om 'pumplagen' som jag och min medmotionär fick igenom på moderaternas länsförbundsstämma igår:


Motion om mildrande av pumplagens negativa effekter

Miljöpartiets och socialdemokraternas 'pumplag' som kräver att bränslemackar ska tillhandahålla förnyelsebara bränslen har tillsammans med andra faktorer slagit hårt mot glesbygdens bränsleförsörjning.
Lagen har trätt i kraft stegvis och kraven har nu nått små mackar som redan stod på lönsamhetens gräns. Det sista steget gäller mackar som säljer mer än 1000 kubikmeter.
Att för dessa tvingas ta en investering som ofta ligger kring 500 000 är ofta avgörande och mackarna har lagts ner i snabb takt. Naturligtvis finns även bolagens rationaliseringar med i bilden, med tvångslagen har ofta haft avgörande betydelse.

Lagens miljöpositiva intention förfelas nu dagligen på många orter där människor tvingas köra långa sträckor bara för att tanka. I norrländska glesbygdsområden kan macknätets utglesande dessutom bli allmänfarlig under hårda vinterdygn.

Lokala privata initiativ för att vidmakthålla rimlig service och någorlunda lika villkor för befolkningen underlättas inte i den omfattning man förväntar sig av en regering som vill värna landsbygden. Tvärtom ökar kraven på försäljningsmängd för att stöd ska kunna utgå till t.ex. kortläsare. Detta är särskilt allvarligt när regeringsdirektiv medverkat till mackdöden.

Det är med stor förvåning vi noterat att Alliansregeringen inte hörsammat kraven på att hejda pumplagens negativa effekter när det gäller de minsta mackarna. Vi förstår varken de praktiska eller politiska överväganden som gjorts och menar Alliansregeringen tar på sig att betala ett onödigt politiskt pris. Inte minst när man tar i beaktande den ökande miljöbelastning lagens senare steg har med sig samt resonemanget omkring etanolalternativets miljönytta.


Med anledning av ovan anförda och som politiker i ett glesbygdslän yrkar vi:

att Västerbottens moderata länsförbund ställer sig bakom kravet på en
omedelbar frysning av pumplagens sista steg och för detta krav vidare .

att Västerbottens moderata länsförbund ställer sig bakom kravet på förenklat regelverk för lokala mackinitiativ och utredning av stöd till kringutrustning för dessa i områden som redan drabbats av den rödgröna pumplagen.


Jan Nilsson, Vännäsby

Nils-Fredrik Sundling, Tvärålund

Jag fick just syn på ett blogginlägg från Mary Jensen som har bloggen Minamoderatakarameller. Där fanns den här lilla saken.

En del har kanske sett den tidigare, den fick i alla fall mig att dra på munnen en smula. Även om jag inte gillar generaliseringar om vare sig brevbärare, undersköterskor eller politiker.

.

En och annan Vännäsbo kanske trodde det skulle handla om oenighet kring besparingar i budgeten, men si det gjorde det inte. Däremot lite för långt drivna besparingar hos vägverket.

Gång- och cykelvägen mellan Vännäs och Vännäsby är i dåligt skick. Så pass dåligt att man bara väntar på den första allvarliga olyckan som beror på sprickorna i asfalten.

Det är hög tid att det här får en mer hållbar lösning. Det är många som färdas mellan samhällena med cykel under sommarhalvåret och det känns onödigt att farlig beläggning ska leda till olyckor eller att man hellre tar bilen.

Min gode socialdemokratiske vän Kalle i Brån skrev en kommentar om moderater i allmänhet och mig i synnerhet som jag vill kommentera. Bland högerspökena ser han mig som spöket Laban som vill människorna mer väl än de andra spökena. *s*

Kalle, jag undrar om inte mycket bottnar i missförstånd. Vi kan ha olika tankar om hur vi når ett bra, fungerande och på alla sätt hållbart samhälle med plats för alla sorters människor. Hur vi 'hämtar tillbaka' en utveckling som skulle ha gett vårt samhälle en kraftig 'grundkänning' om den fått fortsätta.
För egen del är jag övertygad om att Lars Ohly vill väl, lika övertygad som om att Sverige skulle haverera och snart bli ett sämre land för alla om han fick bestämma.

Det har i decennier odlats en nidbild av moderater som ondskefulla egoister som vill trampa ner de svaga. Som verkar för någon liten procent av befolkningen, de allra rikaste. Den saken vederläggs av mycket, t.ex. att socialdemokraternas riksdagskandidater tjänar mer än moderaternas. (För egen del tror jag att jag har betydligt större andel fattigpensionärer i bekantskapskretsen än de flesta av mina socialdemokratiska politikerkollegor) Nog har det hänt att jag träffat en dum moderat, liksom en och annan KFML(r):are, folkpartist eller socialdemokrat, men svensk vänsters propagandabild av moderater och övriga borgerliga är gravt missvisande.

Vad gäller mig tror jag du har en allt för positiv bild, jag är också en människa. Men min politiska grundinställning består inte i att jag vill människor ont. Med människomått tror jag att jag kan säga att jag vill människorna väl, med Guds mått är jag som sagt lika havererad som alla andra människor.

Främst beroende på att vi inte alls var hemma. *s*

Först blev det kring halva dagen på moderaternas länsförbundsstämma i Umeå. Sedan bar det som sagt iväg på 100-årsfest i Skellefteå, 40 plus 60.

Det vi sparade på strömmen gick istället åt i diesel. Å andra sidan körde vi 29.9 mil på 14.1 liter, vilket är nytt personligt med bil. Det ska dock kunna bli bättre genom t.ex. väl pumpade sommardäck när det blir läge för sådana.

Nu släcker vi igen, God natt!

Apropå högerspöket som det nyss så segervissa (S)-etablissemanget nu försöker skrämmas med.

Hur mycket man än försöker utmåla mig och andra som onda och opålitliga högerspöken så känns jag inte vid den beskrivningen. Nog har jag tagit miste och kommer att göra det igen, men jag tror att jag ärligen kan säga att jag vill de olika människorna jag har omkring mig väl.

Jag tror att Alliansens linje och politik kommer att gynna vårt samhälle och våra efterkommande mer än den linje (S) drev innan valet och den linje (?) man driver nu.
Det kommer utan tvivel att bli tufft framöver, men inför vi t.ex. förmögenhetsskatten och många miljarder flyttar utomlands igen, ut från vårt banksystem, så blir det sju resor värre. Då får företagen och vi ännu svårare att låna.

Lösningen på storkrisen tror jag inte heller är att vi ska skuldsätta våra barn upp över deras hårfästen för att satsa pengarna i slumpvis utvalda företag som kan ha överlevt sig själva. Då är det bättre att företagens kompetenta arbetskraft finner vägen till nya branscher och kanske i några fall startar nya företag. Hur smärtsam övergången än kan vara.
Men visst har vi turbulens framför oss.

Andra har stagnerat och ser bakåt.

Detta sagt apropå panikeldade svartmålningskampanjer.

Moderaterna har idag stämma i Umeå. I skrivande stund delar Anders Ågren ut förtjänsttecken till sådana som under lång tid arbetat för samhället inom moderaterna. Ett par namn kände jag igen från min barndom, en är aktiv än.

I förmiddags behandlades bl.a. 11 motioner. Risken är att jag nötte på församlingen en smula då jag försvarade dem där jag var med i skrivandet. En av dem bifölls, en annan var på tröskeln, men man lyckas inte jämt. Jag återkommer kanske till den som bifölls.
Den handlar om bensinstationer.

Socialdemokraternas nya pyttipanna på skattesidan har anlänt. Omedelbart protesterar de grönare och rödare i anrättningen. (MP) tycker det är fel och för mycket skatt, (V) tycker att det är fel och för lite. Läs gärna vad Aftonbladet skriver om saken.

Även om man skulle ta in några procent till av dem som tjänar ungefär som Wanja Lundby-Wedin och någon procent på hus värderade till över fem miljoner så förstår var och en som är räknekunnig att vi talar om småpengar i sammanhanget. Det är ont om Wanjor och fler hus kostar 1,5 än 6 miljoner.

Alliansregeringen har procentuellt sänkt skatterna mest för de breda lagren - låginkomsttagarna. Tvärt emot vad (S) partimegafoner säger. Ska man ha in mycket pengar så måste man höja skatten för de många, vilket (s) också kanske tänker göra.

Det vore oklokt. Att vanligt folk nu har lite mer i plånboken gör att hjulen inte stannar av ännu mer.

Efter en riktigt sen middag ligger jag på soffan och funderar på morgondagen. Det ska både vara moderaternas länsförbundsstämma och 100-årskalas. 40+60 alltså, två syskon i släkt- och bekantskapskretsen.

Ser just att Wanja L-W vidhåller att hon inte tänker avgå. Svårt läge för facket och socialdemokratin. En avgång är en prestigeförlust och en förlust av en mycket kapabel kvinnlig ledare. Sitter hon kvar så har borgerligheten en stor fördel av detta inför kommande debatter och valrörelser.
Måste vara svårt läge.

Idag blev det mycket lärare och lite rektor igen. Efter lunch hoppade jag in hos en oftast väldigt trivsam ålderskategori. Vi skulle skriva till en som fått sova över en natt på lasarettet och de ville göra det på dator, alla hade inte skrivit brev på dator förr.

Det tog sin lilla tid och flera var först mer inne på ¨häftiga¨effekter med tredimensionella och böljande överskrifter än på själva skrivandet. Men, med lite hjälp här och där hade alla i den lilla gruppen fått ihop ett brev när lektionen var slut.

De flesta hade varit med om diverse otäckheter och beskrev det hela för den skadade. En hade krockat med en cyklist från USA och det hade fått besvärliga följder. Någon kanske skarvade litegrann för att den stackars drabbade skulle känna att det kunnat vara värre.

En skrev så här:

¨-Du får väl berätta om olyckan när du kommer hem, om du kommer hem...¨

Idag har jag fått tillbringa ett tag på akuten. Inte för egna besvär, men som ställföreträdande 'ambulansförare' och medföljare. Det ringde hela tiden i fickan på läkaren som kom till sjukrummet där jag satt med. Jag har sett stället mer upptaget, men det räckte idag också.

Jag måste säga att jag är full av beundran för dem som arbetar på akuten. Det är säkert tyngre att arbeta på flera andra avdelningar, men ändå. Att aldrig veta vad som kommer fem minuter senare. Att vara beredd att ta emot stora och små, att momentant göra rätt insatser. Redo för liv och redo för död, så redo man nu kan vara.

Det kan inte alltid vara lätt att göra nödvändiga prioriteringar och att ta irritation från dem som blivit nedprioriterade och är för gamla, små, chockade, fantasilösa eller självcentrerade för att förstå hur det kan vara i rummet bredvid.

Idag gjorde ni ett bra jobb i mötet med 'min' patient, inte minst du som var elev.

Strax innan min eftermiddagspaus fick jag ett samtal av en glatt par. Det var han som ringde och hon som körde. En bit in i livet och efter ett antal barn hade hon idag kört upp för bilkörkortet. Det skulle ha skett på en mindre ort, men omständigheterna gjorde att det måste bli i Umeå. Det gick som smort ändå. Grattis!

Allt fler av de yngre i bekantskapskretsen dröjer med att ta körkort. Det blir inte lättare, man blir inte modigare, det blir inte billigare och det blir sällan miljövänligare. Dubbelkörning blir däremot vanligare när man inte har körkort.

Många arbeten kräver körkort, ännu fler underlättas av det.

Hur 'otrendigt' det än kan vara att ta körkort i vissa kretsar, ta det! Snabbt och utan bedövning. Det tjänar både du, samhället och miljön på i de allra flesta fall. Det blir inte lättare när man blir äldre, tro mig.

Kanske lokal- och partipolitiskt inkorrekt att säga det, men efter VK:s artikel om kvarkenbron så blev jag lite förvånad när jag frågade om bron i Bryssel förra veckan.

Enligt personer som verkligen borde veta vad som händer i norra Sverige är bron en icke-fråga. Saken skulle aldrig ha diskuterats någonstans i Bryssel, bara visats på en skärm vid ett besök från Sverige nyligen. Den jag talade med sa att diskussionen om öst-västliga kommunikationer rör helt andra saker.

Vad är sant?

Det är ganska imponerande att samtidigt kunna sitta med i 24 styrelser och vara ordförande i 7. Som WLW kunnat.

Utan jämförelse för övrigt har jag själv som mest kanske suttit med i 3 styrelser, samtidigt. Det har varit styrelser i små eller riktigt små verksamheter, men det har tagit en del av av min lediga tid. Sammanträdena har varit på lördagar eller vardagskvällar. Inte på arbetstid.
En annan skillnad är att jag aldrig vad jag minns suttit i en styrelse där det funnits arvode. För WLW blir det ju några hundra tusen, fyra tror jag.

Att sitta i 24 styrelser, samtidigt som man har ett annat heltidsjobb, det är på ett sätt imponerande. Lite mindre imponerande är att inte veta hur man läser en årsberättelse när man är ett sådant proffs.

2004 sänkte man alkoholskatten rejält i Finland. Konsumtionen gick upp omkring 10 procent.

Ismo Tuominen, regeringsråd på social- och hälsovårdsdepartementet säger att den sänkningen i historieskrivningen kommer att beskrivas som '2000-talets största socialpolitiska katastrof'.

Man har höjt skatten två gånger sedan dess och man har beslutat att höja skatten med 10% till i oktober.

Här hittar du en TT-notis om det.

Jag har just lagt mig till rätta på kökssoffan efter en sen middag. Kaffet har slunkit ner och jag fick nyss ögonen på en liten osannolik nyhet i DN.

Inte för att jag är protektionist, inte alls, men jag ler ibland åt vissa försök att lägga verksamhet i andra länder. De tidigare moderiktiga, men mer huvudlösa försöken att kapa kostnader genom en 'outsourcing' som gör att man knappt hinner tömma flyttbilen innan det är dags att beställa returtransporten till Sverige igen.

I dagens DN står att landstinget i Stockholm sagt upp avtalet med färdtjänstens telefonväxel - i Moldavien!

Jag tycker man ska stödja landet. Denna lilla fattiga kusin i Europa som knappt exporterar annat än sina unga flickor till Europas många bordeller. Jag har goda vänner som tidvis arbetat som missionärer i landet och har hört om mycket elände.

I Stockholm har man klagat på felkörningar, språksvårigheter och beställningar som aldrig går fram efter att ha lagt telefoneriet där borta. Jag tror vi får försöka stödja Moldavien på annat sätt än att låta färdtjänsten ta omvägen om landet.

Hur gick det egentligen till? Ringde tant Elsa på Luntmakargatan dit och så svarade telefonisten: '-Buna ziua!'

Klart det blev en del felkörning....

Visserligen har Urban Bäckström bara varit VD för Svenskt Näringsliv (och därmed styrelseledamot i AMF) en dryg fjärdedel så länge som Wanja Lundby-Wedin suttit i AMF-styrelsen. Han har inte heller haft samma uttalade åsikt och retorik som henne i frågan om bonus och resultatlön. Hon ligger sämre till.

Det bör ändå vara en rimlig fördelning av kritiken mellan dem som säger sig 'inte veta och inte minnas'. Drevet skulle kunna bli tillräckligt obehagligt och orättfärdigt ändå och en ensidig kampanj mot Wanja slår i förlängningen tillbaka på oss som med rätta ifrågasätter och kritiserar.

Resultatlönerna har tappat alla proportioner, det är tydligt. En svensk medborgare får 56 miljoner efter skatt per år. Han ger inte så väldigt många arbete och de långvariga effekterna av hans innovationer är kanske lätträknade.

Till lönen kommer minst lika mycket till i olika sorters extrainkomster kopplade till hans resultat. Vilka reaktionerna ska bli bland gemene man vågar jag nästan inte tänka på. Hur drevet och upprördheten ska slå. Inte minst från alla dem som anser att de gör ett arbete som flera hundra gånger mer betydelsefullt till bara en 3-400-del av lönen.

Vad höginkomsttagaren heter? Han lystrar till namnet Zlatan.

Förra veckan var Wanja Lundby-Wedin på planet från Stockholm till Bryssel. Hon satt två rader framför mig. Hon pratade glatt med några medresenärer hon kände och såg riktigt avspänd ut. Trots att det redan då blåste en del.

Jag undrar hur det känns idag, hur det känns i natt. Att vara föremål för ett drev är fruktansvärt, där finns ingen nåd. Även de hyfsat vederhäftiga artiklarna och programmen lär vara tunga att ta del av. Här är ett exempel.
Här är ett annat.

Om hon bara hållit inne med en del av kritiken mot regeringen och andra för släpphänt bonushantering.

Nu är det ingen dans på rosor att sitta i nämnder, ksau, kommunstyrelse och fullmäktige i de flesta kommuner. För de flesta är det inte fråga Om, utan Var och hur mycket det ska skäras. Det är många stolta mål som kommer att få läggas åt sidan. På många håll är det nog ännu mer som borde gå den vägen, men vi politiker vågar kanske inte verkställa det.

Förmodligen kommer det ett tillskott till nästa budgetår, men det är kanske också då konjunkturstoppet slår riktigt hårt mot statens plånbok. Staten kommer sannolikt att drabbas ännu hårdare än kommunerna vad gäller budgetunderskott.
Det enda man kan göra är att spekulera (ursäkta uttrycket!), det är inte mycket vi vet. Proffsen famlar i ovisshetens mörker. En sak vet vi och det är att ingen nu verksam politiker eller ekonom någonsin har sett något liknande. En dramatisk världsvid och samtidig nedgång.

De som låter som säkrast om hur detta ska hanteras ska du nog vara skeptisk inför.

 

Jag behöver inte så ofta ta hand om min mamma, det är väl vanligare att hon fortfarande tar hand om mig. Senast igår, med nygräddade våfflor.

Alla har det inte så och förr eller senare tar åldern ut sin rätt. I dagens uppskruvade liv och arbetstempo är det inte alltid lätt att få ihop vardagen med assistans vid sjukdom, ledsagande vid vårdkontakter eller hastigt påkommande utryckningar.

Två moderata riksdagskvinnor har skrivit om det här och menar att VAF skulle införas. Ersättning vid vård av sjuk förälder. Läs gärna den tänkvärda artikeln.

Idag är det fler som vill göra militärtjänst än de som får. Ett tvärsnitt av befolkningen som gör ett år, helst med stark inre motivation, känns absolut att föredra framför ett yrkesarmé där en stor del kanske utgörs av personer som inte kunnat få andra jobb. Hur skulle den armén t.ex. se ut i en period av högkonjunktur?

Med fulla löner och sociala avgifter blir yrkessoldaterna inte billiga heller. Till detta kommer legitimiteten hos folk i allmänhet. Avståndet mellan folk och armé kan bli för stort när bara några få har 'gjort lumpen'. I ett snabbt uppblossande framtida krisläge kan det också bli ödesdigert om bara ett litet fåtal har militär erfarenhet.

Jag tror det vore klokt att behålla värnplikten.

Fast min fru och jag sedan några år värmer oss och vårt hus med vindkraft har jag varit tveksam om storskalig utbyggnad av vindkraft i Norrland. Detta för att så mycket el försvinner vid 'transporten' och för att ledningarna söderut inte klarar en sådan utbyggnad utan enorma nyinvesteringar.
Jag har ändrat mig.

Det är söderut tillskottselen ska förbrukas, vore det bara Norrland vi skulle tänka på har vi sedan länge allt vi behöver här.
Nu är det inte bara Norrland vi behöver tänka på, det är inte ens bara Sverige. Ska vi bidra till att Europa inte blir ännu mer beroende av ett opålitligt Ryssland så är det genom mer el. Kan vi inte sälja lika mycket bilar, lastbilar och järn som förr, varför inte sälja miljövänlig el? För köparna, världen och miljön vore det oerhört mycket bättre än politiserad gas, gamla kärn- eller kolkraftverk. Även om det finns namnkunniga politiker som har ringa förståelse för detta.
Det finns fler argument för att lägga ett eventuellt vindkraftstillskott i norr, jag återkommer till dessa.

Ett krav vid storskalig utbyggnad här är att Norrland och inlandet får något ut av saken. Det är inte förhandlingsbart mer än i detaljer.

Jag läste just SvD på nätet och fick mig ett leende så här på senkvällen. Även om ämnet var så allvarligt som Girighet.

Man tror att Jungfru Marie bebådelsedag först blev Vårfrudagen och sedan i folkmun på något vis 'våffeldagen'. Det handlar alltså om dagen då Maria blev med barn genom orden från Gud och som firas nio månader före juldagen. Egentligen är det 25 mars, men den brukar vanligtvis firas på den närmaste söndagen.

Vi har både firat att Gud blev människa och sedan ätit våfflor hos mamsen. Samt promenerat och vilat, till och med somnat en stund eller två. Det har varit vilodag.

Nu är vilan slut och veckan gör sig påmind på flera fronter. Inga sjukanmälningar har trillat in, man får hoppas att förkylningsperioden har bedarrat.
Söndag kväll är sällan alldeles lugn när man arbetar i skolan.

Snart trumpetar svanarna i den guldgula aftonsolen vid det öppna vattnet.

Våren är på väg, också vid Umeälven i Vännäsby.

Tänk så glad man blir av ett litet leende under en luva.

Mot 4,5 liter hästskit, fast mått? (snabb uppskattning)

Det kanske skulle finnas ett hölster på sadlarna, ungefär sådana som 'koboysarna' hade Winchester'n i. Där kunde man ha en liten bilspade som ägaren sedan kunde ta bort lämningarna med. I alla fall skotta bort den från asfalten?

Missförstå mig inte, jag älskar inte den kvarlämnade hundskiten heller.

Obama satsar genom nya lån 'friska' mängder av kommande generationers pengar för att försöka klara situationen. Skulden kommer enligt den länkade artikeln att motsvara 11 000 per person, ung och gammal - i hela världen. 75 500 miljarder kronor.

Frågan är vad som blir svårare för USA och världen att klara.
Själva sjukdomen eller medicinen.

Jag hör till de lyckliga som har stoppat in en och annan krona i AMF. De har som ett av de första pensionsbolagen 'tagit tillbaka' omkring 17 miljarder av oss anslutna. Fler bolag kommer att få göra det. Man får trots allt försöka hålla balansen och inte ta till felaktigheter när man kritiserar.

Säger man att återtagen gjorts för att ge bonus till de högsta cheferna är man inte helt rättvis. Bonus- och pensionspengarna som styrelsen med LO-chefen och andra beviljat till cheferna är rätt små i jämförelse med återtaget, samtidigt som de är ovettigt höga för de högsta cheferna. Sammanlagt ska några hundra miljoner ställas mot de 17 miljarder som tagits tillbaka.
Att några chefer flyttat sina egna pengar för att undvika att drabbas av återtaget de beslutat om är däremot direkt skamligt. Då har man förverkat sitt förtroende som ledare och chef, inte bara i AMF.

Några moderater och socialdemokrater önskar att arvodesnämndens uppjustering av riksdagsledamöternas och ministrarnas löner avstyrs. Att i detta läge justera upp lönerna med hänvisning till EU-parlamentarikernas ersättningar kan absolut inte vara rimligt. Man säger ofta felaktigt att riksdagsledamöterna ger sig själva löneförhöjningar, så har det inte varit på länge. Likväl är det viktigt att de som kommer att drabbas av både finanskrisens och lågkonjunkturens konsekvenser får se att även landets ledare avstår något när grundförutsättningarna ändrats så radikalt som de gjort.

Apropå EU-parlamentarikernas lönejustering (för svenskarna upp, för andra ner) så finns inte pengar i denna värld som skulle kunna motivera mig att bli just EU-parlamentariker. Aldrig i livet.
Kanske 16 timmar hemma i Sverige per vecka, några fler om man bor i Stockholm. Alltför ofta dubbla arbetsdagar på plats i Bryssel och så fyra veckors semester som knappast blir helt fria från politiskt arbete.
Det är inte mänskligt.

Det magsura politikermotstånd och politikeravund som får många att tveka inför att ta uppgifter och vissa att sluta späddes på av VK i går och idag igenom artiklar om NUS-parkeringen i Umeå. Även om jag i sak inte berörs på något sätt kan jag inte låta bli att reagera.

En arbetsgivare kan låta bli att ta betalt för parkering/motorvärmarplats. Men då ska det uppges till skattemyndigheten och den anställde ska då numera istället förmånsbeskattas, vilket blir dyrare. Det är inte Västerbottenspolitikerna som har hittat på det här. Detta borde VK rimligtvis veta om.
Politiker ska också betala parkeringsavgiften, men fritidspolitiker som åker på ett möte på NUS får sedan dra av det här som många andra får göra. Systemet kanske kan diskuteras och de stackars kronor det kan handla om skulle i alla fall jag gladeligen betalat (om jag suttit i landstinget) för att slippa VK:s rubrikangrepp på alla politiker.

Jag tycker att VK hade en väldigt billig rubriksättning och en trist vinkling på den här saken. Mig berör det som sagt inte ett dugg, jag har inget med landstinget att göra mer än som patient. Det handlar om en struntsak, men VK lyckades lägga ytterligare en börda på alla länets fritidspolitiker och en heltidspolitiker som inte omfattades av saken alls. För dem som bara läser rubrikerna eller inte har bakgrundskunskap finns ännu en anledning att spotta på alla oss som förmodligen av tvivelaktiga motiv och ren girighet engagerat oss politiskt.

När man läser vissa kommentarer till VK:s första NUS-artikel med den insinuanta rubriken 'Politiker slipper betala p-avgift' undrar man faktiskt om man alls ska hålla på med politik. Är det värt all dynga man får på sig?

Jag tror inte demokratin eller samhället blev bättre av det här.

Alldeles innan promenaden med frun måste jag bara säga att det känns som en väldig förmån att få bo där man bor. Att få gå ut i Vännäsby med solen strålande över den de vårvintervackra landskapet som är klätt i gnistrande vit snö, det övergår allt vad Europas huvudstad kan bestå och visa upp.

Hade jag inte glömt kameran på skolan (abstinens!) så hade jag bifogat en dagsfärsk bild.

Jag är hemma och har arbetat en dag på skolan. Hemma i vårt över lag rätt EU-skeptiska Norrland.

Första gången jag var på EU-parlamentet blev jag förvånad av de mycket rättframma beskrivningarna av EU:s sämre och ineffektivare sidor. De levererades av olika länders parlamentariker som talade för vår grupp. Till exempel av en frejdig engelsk parlamentariker som efter ett långt arbetsliv blev politiker och EU-parlamentariker på gammeldagarna.

Apropå detta med olikheterna i hur länderna tillämpar EU-direktiven sa han t.ex:
'- När vi engelsmän inte tänker bry oss om ett EU-direktiv säger vi: - Let's go Italian about that'. (Det där tar vi på italienskt vis!)
Det är ett av problemen med verksamheten, att t.ex. Sverige ska multiplicera direktiven med två medan andra 'goes Italian'. Skillnaden kostar Sverige mycket i effektivitet och konkurrenskraft.
Jag finner det personligen inte heller friskt att EU påverkar omkring 70% av ärendena som behandlas i kommunpolitiken. Det finns fler problem och farhågor som jag inte ska ta upp här. Men visst gäller min devis i allra högsta grad även EU: Förenkla, eller dö...

Till dig som på grund av motvilja eller likgiltighet kanske aldrig röstat i EU-valet och inte tänkt göra det i år heller, tänk om.
EU blir inte bättre av att du struntar i att rösta, men det kan bli betydligt sämre. Sverige kan bli sämre.
Det finns krafter som satsar stenhårt på EU-valet, som vill ta hand om 'andelar som inte används' och som vill använda EU-valet som en språngbräda in i den svenska riksdagen.

Därför ska DU också rösta. Jag ser det i alla fall som min medborgerliga plikt. Vem du ska rösta på? Hör av dig ska du få ett stalltips, annars hittar du nog någon.

Den här skylten var inte lite makaber. Duvel betyder 'djävul' på flamländska och det finns ett öl som heter det i ölbälteslandet Belgien. Ett väldigt starkt öl.
På skylten står det: 'Här bor djävulen'. För dem som tappar fotfästet är skylten förstås mer ärlig och uppriktig än man är van.

Vårt eget land håller ju på att supa ihjäl sig igen och de tre alkoholbältena, vin- öl- och spritbältet som brukar symbolisera Europas olika alkoholkulturer har hos oss kanske blivit lite som finansminister Strängs uppehållande utrustning. Han hade ju både hängslen och livrem.

I Sverige håller vi på att ha spritbältet som livrem och sen öl- och vinbältena som hängslen över axlarna.
Ja, man kan skämta, men lita på att vi ska se mycket tragik, skador och kostnader framöver om det inte blir en markant inbromsning.

(När jag nu la in bilden ser jag att över skylten sticker det upp ett kyrktorn med ett kors, hade inte sett det förut. Så det finns hopp i bilden också. Korset var ju platsen där djävulen förlorade bytet.)

Trodde du gallerior var ett modernt påfund? Icke. Förutom att det fanns t.ex. i det bibliska Efesus som grävdes fram för ett antal år sedan så ser du en halvgammal galleria på bilden. Den var färdig 1841, ligger under glastak och fungerar än. Här var det kväll och stängt.

Det finns väldigt trevliga ställen i Bryssel. Här en bild från en kväll mitt i veckan i Bryssels centralare delar. Det är lite skillnad mot Umeå i mars.

Även om infravärmen behövdes.

Ännu en 'bussbild' på en byggnad där jag inte förstår hur arkitekten tänkte.

Dålig bild, ivägslängt skott snett bakåt genom ett fönster i rullande buss. Men dock, ett av många exempel på att Bryssels stadsarkitekttjänst nog varit vakant i minst trettio år.

Blandningen av stilar är hejvild och inte alltid med ett positivt resultat. De halsbrytande lösningar man kan få se när det gäller praktiskt byggande gör att till och med Nilsson tänker på Plan- och bygglagen med stor värme. Närmast kärlek.

Inte världens bästa bild, men en bra tjej. Anna Alriksson är en juridikstuderande 22-åring från Gällivare som arbetar som assistent åt Anna Ibrisagic i Bryssel.

Hon gjorde mig glad på tre sätt. Först och främst var hon trevlig och öppen och hade den ofta avgörande förmågan att kommunicera med alla. För det andra var hon ansvarig för programmet under besöket och hade lagt fokus på Sverige- och Norrlandsområden i EU-arbetet, vilket kändes positivt. För det tredje tänker hon nu lämna politiken som hon hållit på med sedan 12-årsåldern, slutföra studierna och skaffa sig god arbetslivserfarenhet.

Men, blir Nilsson som försöker få fler att ta ansvar i politiken varm om hjärtat när någon lämnar den?

Anna tänker återvända, men hon vill skaffa en gedigen erfarenhet av en del av arbetslivet innan dess. Det kan stärka henne på flera vis och ge henne än mer förståelse och ännu fler verktyg i kommunikationen med människor och arbetet för vårt gemensamma samhälle.

Kenneth Isaksson från Robertsfors är en moderat länspolitiker som brinner för de små företagarnas situation och för inlandet. Han kommer därifrån, men bor nu i Robertsfors.
En pådrivare i partiet för nämnda frågor.

Här i EU-parlamentet.

Små vardagliga saker kan betyda mycket. Under resan till Bryssel fick jag ett gott besked från honom som varit och besiktigat vår resebuss. Den gick inte igenom på vitt papper, men fick några ganska banala och snabbfixade anmärkningar. Bromstestet var så perfekt att besiktningsmannen tyckte vi skulle rama in det. Trevligt när man ska skjutsa andras barn.
Solen lyste plötsligt ännu varmare.

Jag gillar goda besked.

Där bakom guiden är han ju, barndomens lätt specielle seriefigur.
I Bryssel finns ett speciellt museum för honom.

Hemkommen från en Brysselresa med moderaterna i de fyra nordligaste länen ligger det som synes kvar många intryck.

Ett lite mer perifert intryck är att serier och seriefigurer har en betydligt mer framskjuten plats. Ser inte vår guide (bilden) i Bryssel och Breendonk ut som han kunde platsa i en Tintinbok?

Lägg märke till gavelmålningen bakom honom och läs nästa bloggtext....

Nu ska jag sluta lägga upp bilder härifrån.

Det är fascinerande hur den befogade rädslan för Sovjet, dålig självkänsla och behov av revansch förblindade ett helt folk och stora delar av en kontinent. Jag tänker förstås på hur Hitler och hans idéer kunde få ett sådant genomslag.

Man vet aldrig var man hamnar när rädsla, självhävdelse, kontrollbehov, nyttotänk utan värderingar, suggestion och blind efterföljelse sätter allmän och individuell rätt, integritet och medkänsla åt sidan.

Nästa gång mänskligheten blir kollektivt galen kommer det nog inte att se ut på riktigt samma sätt. Även om det kanske kommer att finnas likheter.

I sådana här vagnar kördes miljoner människor till förintelselägren i östligare delar av Europa. Kall vinter som het sommar. Här var döden målet så ju fler som dog på vägen desto bättre. De flesta som fick åka var judar.

Flera kända politiker på vänsterkanten har liksom Lars Ohly jämställt Israels behandling av palestinierna med förintelsen. Hur hemska och beklagansvärda vissa saker i detta än må vara är det kvalificerad historieförfalskning att göra så.

Tavlan med namnen på dem som blev avrättade av tyskarna här i fortet, knappt 200 män. De flesta sköts. Äldsteman var mellan 60 och 70. Yngst en handfull tonåringar.

Galgen med delvis nedfällda luckor så att man ska förstå konstruktionen och ana fasan.

I bakgrunden en av flera, tysta, gymnasieelever som besökte stället samtidigt som oss. Rätt många av dem hade säkert släktingar som på ett eller annat sätt blev offer i världskrigen.

Exekutionspålarna där man band dem som skulle skjutas. Jag vet inte om anhöriga eller museet lagt dit blommorna.

Fångarna på koncentrationslägret i Brendonk fick en minut per dag på sig att storma in här och göra sina behov, i grupp. Följden blev bl.a. olika magproblem.
Varför denna idiotiska regel? För att förödmjuka, bryta ner.

Tortyrrummet där man med el, glödande järn, tänger och annat pressade fram de erkännanden man ville ha från belgiska medborgare av olika bakrund och ras. Järnkaminen står bakom kameran.

Observera rännan i golvet där blod, urin och annat från en till döden plågad människa rann mot golvbrunnen.

Det här är gången in till själva tortyrkammaren i Breendonk. Man lät enligt överlevare ofta dörrarna vara öppna så att de andra fångarna skulle höra.

Belgien är ett område och ett land där krig ofta utspelat sig. På grund av detta har nog svensken och belgaren väldigt svårt att sätta sig in i varandras släkthistoria om man gå 3-4-5 50-åringar bakåt i tiden. Det kan verka som om länderna skulle funnits i helt skilda världar, inte alls i samma Europa. En del av olikheterna i synen på EU har nog sina rötter i dessa skillnader.

De fasor som t.ex. utspelat sig i Belgien och nordvästra Frankrike under första världskriget har skildrats i Remarques 'På västfronten intet nytt' och här hemma i Sverige av Peter Englund i 'Brev från nollpunkten' och 'Stridens skönhet och sorg'.

Under andra världskriget drabbades andra tyskockuperade länder mycket värre än Belgien. De stora utrotningslägren för främst judar lades av olika anledningar en bra bit österut och även de mindre lägren var oftast ännu värre än 'Breendonk' vars front vi ser på bilden. Det byggdes som befästning i början på 1900-talet och var omodernt och överspelat redan vid första världskriget.

Här internerades 'endast' ca 3500 fångar under andra världskriget som slutade för 4 16-åringar sedan. Det var i snitt 'bara' knappt fem i veckan man sköt, hängde eller plågade ihjäl genom tortyr eller svält.
Hur många av dem man sände vidare till förintelselägren som dog vet jag inte. Dit sändes både många judar, politiska fångar och även vissa fångar som bytte sida och ofta blev de värsta vakterna. För en tid.

De timmar man vandrar igenom ett sådant här ställe, ser tortyrredskapen, ser bilder och filmer, även från rättegången mot bödlar och medlöpare, kan vara en sorts investering. Man förstår mer av vad människan kan vara kapabel till och att fred och frihet inte är några självklarheter. Man fylls också av förundran och tacksamhet för att vi slapp det gruvliga den gången.

Fem västerbottningar representerar länet under den här resan till maktens boningar.
Undertecknad, Andreas Löwenhöök, Katharina och Göran Hahlin samt Kenneth Isaksson. Det var roligt att moderaternas 'inlandsgrupp' faktiskt var i majoritet. Även om alla av oss inte bor i inlandet.

Norrbottningen Eric Salmgren på 'Sveriges ständiga representation' berättade bl.a. att man arbetar för högtryck med att ta fram krisplaner för olika sorters "katastrofer". Några brukar inträffa, varje ordförandeland får sitt elände, men också sina möjligheter.
Vi kommer att ha ca 200 svenska "ordföringar" i Rådsgruppen till hösten, förutom "huvudordföranden" Fredrik Reinfeldt.

Man kan säga att Sverige har två ambassader i Bryssel. Dels den vanliga, dels ovanstående organisation. Det är också en ambassad, men den arbetar uteslutande med EU och tar inte hand om några konsulära ärenden.

Man är normalt 120 personer, men nu är man 185 p.g.a. att Sverige är ordförandeland i EU till hösten. Eric Salmgren sa att huset liknar en "tomteverkstad" just nu.

En bild från gårdagen då Anna Ibrisagic från Luleå talade för vår grupp som består av moderater från de fyra nordligaste länen. Hon sitter i utrikesutskottet och underutskottet som hanterar Säkerhet och försvar. Hon hade bl.a. mycket att säga om vikten av att vi får fram så mycket energi att EU och särskilt vissa länder inte blir alltför beroende av rysk gas.

Hon tog också en miljöliknelse som jag tycker var bra. Om femtio personer sitter och röker i ett rum gör det inte så stor skillnad, varken för personen eller gruppen, om en slutar helt och de andra röker vidare. Kan alla däremot göra en stor minskning får det stor betydelse. Med detta ville hon peka på vikten av att stödja dem som skitar ner vår atmosfär mest. Vi sitter alla i samma "rökiga rum". En procent till i Sverige är bra, men tio procent i en riktigt "rökarland" är kanske mycket mer än tio gånger bättre.

Jag lät kanske dryg häromdagen när jag skrev att jag kände mig så nöjd med en sak att jag kunde ha åkt hem efter den händelsen. Det var nog mycket sagt det, om man skulle ta det bokstavligt.
Dagarna har varit mycket intressanta. Det blev rätt mycket norrlandsanknytning i går eftermiddag, vilket gladde mig mycket. Hela dagen var väldigt givande.

Även den här dagen. Det blev en stark förmiddag som jag återkommer till.

Sveriges kommuner och landsting finns förstås på plats i Bryssel. Det är av största vikt. Bayern har förresten köpt ett litet nätt slott alldeles utanför Parlamentsbyggnaden där man har basen för sin EU-påverkan. De svenska 'lobbykontorens' budgetar är lite mindre än Bayerns.

Lokalerna SKL disponerar ägdes tidigare av en av de större bankerna här.
Antingen hade banken inget lämpligt rum för det generöst tilltagna bordet, eller också ville de helt enkelt ha ett nytt. Även om man inte kunde se att det hade använts. Man kan få känslan att bankerna ibland haft onödigt mycket pengar att röra sig med, förr om åren.

När shoppingbehovet var stillat kom hon och väninnan helt lugnt ut från affären och lämnade sin något udda parkeringsplats.

Av några i alla fall. Ett exempel på det är den ofta kreativa parkeringen.

Det blev ett väldigt tutande utanför fönstret när vi åt lunch igår. Jag tog några bilder ut genom ett speglande fönster på en synnerligen speciell parkering. När shoppingsuget satte in parkerade ägaren helt enkelt den svarta bilen mitt i korsningen och satte på varningsblinkers.
Skåpbilens förare lät höra av sig!

Jag misstänker föraren bodde söder om Bryssel, eller i södra delarna av stan.

Tror inte det. I Sverige har vi regler om utrymningsvägar m.m. Det är vissa mått och sånt som ska tas hänsyn till.

I den här riktigt fina restauranten fick vi först gå mellan köket och huvudkassan och förbi tallriks- och bestickförrådet. Sen gick vi förbi en del kartonger upp för den här branta trappan till övervåningen. I Umeå hade vi bl.a. haft problem med brandskyddsmyndigheten med en sådan här lösning.
Det fanns kök på både neder- och övervåningen. Jag hade inte fått något av dem godkända som kök på Mariaskolans förskola Klippan. Icket en chans att damerna på miljö- och hälsoskydd hade godkänt t.ex. de små "saloondörrarna" till huvudköket.

Men det är ju annat för oss som är underkastade EU:s direktiv. *s*

Någon koppling till Great ol' England har ägaren till den här bilen, helt klart. Skulle tro att han eller hon arbetar för Storbritannien någonstans bland de 30 000 EU-anställda.

Vad tror ni om en Volvo V70 i samma design, men med svenska flaggan?.

I går eftermiddag besökte vi North Sweden. Alltså den lobbyorganisation som Norr- Och Västerbotten har tillsammans i Bryssel. Sverige har sex olika regionbaserade lobbygrupper i Bryssel.

Ordet "lobbyist" väcker kanske oftast negativa känslor. När man får veta mer om vad de gör känns det inte på samma sätt. Deras verksamhet är faktiskt helt nödvändig då de beslutande omöjligen kan ha örnkoll på de väsenskilda områden de ska besluta över.

Återkommer kanske med mer funderingar kring saker Inge Andersson på bilden sa.

Lobbyisterna i Bryssel är av olika slag. Det här var ett gäng yngre som delade ut flygblad och visade saker på dataskärmar de bar på sig. De hade kommit från Kanada för att försöka påverka parlamentariker och allmänhet i frågan om säljakt. Utanför parlamentsbyggnaden.

'Storlobbyisterna' arbetar på annat sätt.

Hinner med en bild till innan den sena middagen.

Besluten som fattas här i EU-parlamentet påverkar omkring 70% av de ärenden vi behandlar i ett vanligt svenskt kommunfullmäkige. Det tycker jag är alldeles för mycket, men det är bara så.

Idag har det varit möten med diverse personer i ett vårligt Bryssel där temperaturen som mest nådde 18 grader. Först Anna Ibrisagic, moderaternas parlamentsledamot från Luleå. Jag återkommer till en del av det som timat när jag har möjlighet.

Det som var mitt inofficiella, men egentliga, mål med resan till Bryssel uppfylldes över för väntan vid lunchen då jag helt utan att veta vilka jag satte mig bredvid hamnade hos de personer jag ville träffa. Det blev en väldigt "belgisk" lunch på två timmar så jag hann framföra mitt ärende i lugn och ro, beskriva nyttan och nödvändigheten av det jag frågade om och fick de kontaktuppgifter jag behövde.

Egentligen skulle jag kunna åka hem nu, men det återstår ett par dagar till av resan.

Jag har aldrig tidigare fattat hur splittrat och skört det ganska unga Belgien (bildat 1830) faktiskt är.

Det finns tre olika språkgrupper i landet. De franskspråkiga vallonerna i södra Belgien. Den största gruppen, flamländarna, som talar flamländska och bor i norra Belgien. Och så den lilla tyskspråkiga gruppen som är betydligt färre än invånarna i Umeå, ca 70 000, men som ändå t.ex. har all skolundervisning på tyska.

Man är kraftigt oense i mycket, många vill dela upp landet. Många odlar aversionerna och fördomarna. Vallonerna betraktar flamländarna som hjärtlösa extremister och flamländarna anser att vallonerna är skurkaktiga och dåliga på att hantera pengar.
Ja se människan.

För den som vill läsa en artikel eller två om det märkliga Belgien så finns det några just i dag i DN. Det är därifrån jag hämtat stoffet till den här texten.

Artikel

Belgienchat från idag

Vi tog en liten tur i Bryssel innan det var dags att sova. Vi såg att det är eljest i Belgien.

Tror ni att en restaurant i Umeå, Sundsvall eller Stockholm hade gjort succe om den fått namnet "Drogopera"?

Tyvärr är skillnaderna nog inte så stora. Det finns så alltför många ställen där man sjunger drogernas lov och alltför många som lyssnar.

På den europeiska kontinenten tar man i regel vara på åkermarken, även i Belgien. Så till den grad att man odlar i stort sett fram till landningsbanan. Gör man kanske så i Sverige också?

Man tycker att nedfallet skulle vara ganska rejält, men föroreningarna sprider sig väl. Alla utsläpp hamnar ju i samma tunna atmosfär runt jorden.
Det är förresten därför det verkar så vettigt att göra miljöåtgärder där utsläppen är som störst.

Det är något visst med molnen. Sedda uppifrån. Där solen alltid lyser.

Konstfackseleven som spelade självmordsbenägen, gjorde våldsamt motstånd m.m. kommer att åtalas för fyra brott. Hon riskerar ett kortare fängelsestraff.

Det vore väl fint? Hon kan göra ett arbete utifrån en månad på Hinseberg! Det kunde kännas mer autentiskt, angeläget och schysst än annat hon gjort.

Enligt uppgift flög 20% färre med SAS under februari jämför med i fjol. Vissa flygbolag visar sämre siffror, andra bättre.

Känslan säger också att det är nedgång på gång, det känns glest i hallarna på Arlanda. För miljön finns det fördelar i detta, men när ekonomin krymper drastiskt blir det också mindre resurser till riktade åtgärder för miljön.

Tveeggat var ordet.

Såg just att ytterligare en pojke dött under en fotbollsmatch.
Den här grabben var 14.

Vad beror det på?
Ungdomsdrotten är stor, dog lika många förr utan att det uppmärksammades så här? Varför är det bara pojkar och yngre män?
Tränas man för hårt? Har fler medfödda hjärtfel? Är det något som gör att dessa inte upptäcks? Eller har det med dopning att göra?

Jag har hört initierade samtal om dopningspreparat mellan unga fotbolls- och hockeyspelande grabbar i senare delen av tonåren vid ett par tillfällen. Dopning verkar förekomma långt ner i serierna. Kan det handla om detta i en del av dödsfallen?

En och annan funderar på hur det kan komma sig att Alliansen fortsätter att öka. Den här artikeln i dagens SvD har en del ledtrådar.

Inte tror man att det här är en område som ligger bara några kilometer från Umeå centrum? Så är det i alla fall. Sjön framför stugorna är Tavlesjön, eller Nydalasjön som den heter i folkmun och kanske även officiellt numera.
Fotad från ett av höghusen på Marielund.

Stugorna hör till dem som lyckligtvis räddats från rivningsraseriet som så länge hotade miljön runt sjön. Det fanns en härskande politisk tanke att området runt sjön skulle bli så oerhört attraktivt om det inte bodde några där, om inga stugor fanns.
Om inte annat kan väl de flesta kvinnor tala om hur lockande det varit att gå eller springa runt sjön om hela området vore obebott.

Hoppas att Nydalaområdet även framöver kan få vara så där lagom bebyggt att trivseln och tryggheten gör att man vill röra sig i området. Strandlinje för oss som inte äger stuga i området kan det finnas ändå.

Det här är en lokal text som inte säger de långväga läsarna så mycket.

Efter att ha vilat oss i kyrkan, där det också var nattvardsgång, besökte vi några äldre vänner som kommit upp sig i livet. De har flyttat till ett av de nya höga husen på Marielund.

Det var intressant att byta perspektiv på den stadsdel där man tillbringar så mycket tid. Från lägenheten på översta våningen i huset närmast Mariehems centrum såg man ganska långt.
En lokal profil dök upp vid horisonten, nämligen Holmön. Den låg inte där jag hade trott den skulle ligga och mycket såg man väl inte av den, men ändå.
Bakom några av de nybyggda husen på Nydalastrand ser man ön som en mjuk, grå upphöjning ovanför horisontens skogslinje.

Inte trodde jag att man kunde se Holmön från Mariehem.

Det var gott om plats på Friskvårdcenter ikväll. Vi var ändå två som delade på havet av maskiner och vikter. En ung kille som liksom jag ofta tränar sent hade också lämnat schlagern åt andra.

Sanning att säga är det faktiskt rätt ofta som det är luftigt och fint mellan 21 och 22. Jag brukar se Aktuellt medan jag tar en tur på träningscykeln, men nu fanns det ingen kanal två på apparaterna. Bara ettan och en massa av dussinkanalerna. Det bubblade till i gubbvresigheten, men det finns säkert en naturlig och övergående förklaring.

Ett land i Europa aviker just nu ganska kraftigt vad gäller försäljning av nya bilar. Tyskland har ökat sin nybilsförsäljning med 20 %. Där har man inrättat en skrotningspremie motsvarande (i nuläget) 28 000 kronor.

Frågan är vad som gör bäst nytta för miljön. Skrotningspremie som ofta går till ägare av helt eller halvt orenade gamla bilar eller miljöpremie till några som kan tillgodogöra sig en ny liten miljöbil som kvalar in just under 120 gram koldioxid per km. Eller till köpare av etanolbilar som i regel tankas med vanlig bensin.

Inför framtiden bör man nog fundera mer ingående över det här. Återkommer i ärendet.

Det finns sannerligen en del att göra i EU för den som känner sig manad. I EU-parlamentets ena hemland, Belgien, är det tillåtet med köp av sexuella tjänster. Om den prostituerade har fyllt 14.

Det är sannerligen inte allt man förstår. En olycklig och skoltrött tjej i sjuan kan alltså arbeta som prostituerad i inom EU. Helt lagligt.
Man kan diskutera vilka saker man egentligen ska ha gemensamma överenskommelser om inom EU. Många småttigheter bleknar i jämförelse med det här.

Ovanstående sorglighet är hämtad från 'kuriosarutorna' i M-kvinnornas 'Europa-receptbok' som snart kommer att börja delas ut.

Det blev en lite knapp timmes promenad i snöslasket, som avkoppling från röjning, städning och diverse saker. Skovalet var fel och smältvatten mellan tårna höll ner kroppstemperatur och välbefinnande en aning.

En politiker med hela barnaskaran hann vi möta, Agneta och jag, annars blev det samtal med varandra. Vi har snart kamperat i hop ett kvartssekel, men än har vi inte uttömt alla samtalsämnen. Det tillkommer dessutom nya hela tiden.

Världens ekonomi skakas i grunden. Många i vårt land får också sin tillvaro grundligt omskakad. Åtskilliga har sagts upp och det kommer att bli fler. Personliga tragedier utspelas, även om de allra flesta inte påverkats alls hittills. Den stora majoriteten har tvärtom fått mer i plånboken. Följderna för kommun, landsting och stat kommer med fördröjning och kommer att slå mot allmänheten på flera plan.

I omskakande, hittills osedda, lägen är det naturligtvis livsviktigt att företagens och samhällets ledare inte utmanar allmänheten och dem som verkligen drabbas genom att öka skillnaderna mellan sig och de breda grupperna. Särskilt inte som t.ex. mitt pensionsbolag AMF (till hälften ägt av LO och med Wanja Lundby-Wedin i styrelsen!) har gjort samtidigt som man tar tillbaka avkastning från de försäkrade. Det borde begripas alldeles automatiskt och det är mer än förvånande att det i vissa fall inte gör det.

Just nu har jag tagit en paus i röjandet här hemma och lyssnar på Anders Borg i lördagsintervjun medan kaffet läskar och förlöser nya krafter. Herr Borg är också bara en människa och definitivt inte någon gud värd vår förtröstan, men jag vet just nu ingen jag hellre skulle ha velat ha som finansminister. I med eller mot.

I Ohlyansen vet jag inget namn jag kunde tänka mig på posten. Många politiker där (tyvärr inte bara där!) kör på enligt den gamla devisen 'Det är inte oppositionens roll att ta ansvar för ekonomin'. Moraliskt usel överbudspolitik genomskådas och göder politikerföraktet, lita på det. Människor är inte dumma.

Det är nog bl.a. därför Borg har ett sådant stöd mitt i den ekonomiska vargavintern. Också bland oppositionens väljare.

Under 2006 infördes en lag om energideklaration av fastigheter. Man räknar med att den kommer att kosta svenskarna kring 10 miljarder. Alla offentliga hus och hyreshus ska deklareras. Ska du sälja ditt småhus ska det deklareras först, till en kostnad av omkring 5000 kronor.

Det ligger inte helt oväntat ett EU-direktiv i botten, men som vanligt har Sverige spetsat det. Vi ska ju vara bäst i klassen och sådant kostar oftast. Man räknar med att detta kommer att kosta oss ca 10 miljarder och ta 30 år. Mycket eftersom vi har dragit på ordentligt vad gäller kraven för dem som ska sköta om det hela.

Idag skrev Hanne Kjöller i DN om finurligheterna. Läs gärna den korta artikeln. Så du lär dig att känna igen liknande fördyringar och krångligheter i tid när de dyker upp.

Det är särskilt viktigt om du är politiker.

Mariaskolan ingår som några av er vet i 'Föreningen för Pedagogiska resor', där jag för övrigt är ordförande. De andra medlemmarna är Hannaskolan i Umeå och Strandskolan i Vilhelmina. Björkskolan i Skellefteå är också på väg in i föreningen och ska ut på sin första Europaresa om inte alltför lång tid.

Föreningen äger en buss och har ett koncept kring resor med eleverna - 'Det vidgade klassrummet'.
Vår 'förstemekaniker' har likt mig inte heller insett att han är något till åren kommen och var ute och körde skoter här i vinter. Det bar sig inte bättre än att han trillade av ekipaget och bl.a. gick nyckelbenet av. Han blev inte i skick att krypa under bussar på ett tag.

Det var dags att besiktiga bussen och ett och annat svårtillgängligt behövde bytas på den, förutom den sedvanliga översynen.
I det här läget låg ansvaret tungt på herr Nilssons axlar. Det såg ut att bli en del kvällar och dagar av ringande, bussflyttande och handräckning.
Det var inte utan att jag ägnade bussen en och annan tanke när det egentligen skulle sovas. Det hände också att jag påminde Vår Herre om saken.

Nyligen kom svaret i form av Stig Åsbringer, rektor på Dalkarlså folkhögskola och tillika medlem i bussföreningen sedan sin tid som rektor på Strandskolan.
För att göra en lite längre historia kort togs bussen till Dalkarlså i veckan och är nu i stort sett klar för besiktning. Min hjälp alldeles förutan.
Det kändes skönt.

Det var ett litet tag sedan Sven Björkland skrev om M-kvinnornas studiecirkel här hemma i Vännäsby. (Nästa tillfälle på torsdag!)
Sven är tydligen fotograf från början och tog lite varierande bilder för artikeln. Det blev inte den här, men jag kunde inte motstå möjligheten att fota fotografen.

Här sitter delar av budgetutskottet i Vännäs. Från vänster Arnold Nåteryd (FP), ekonomichef Lars-Göran Forsman, KS ordförande Johan Söderling, kommunchef Lennart Olofsson och Gösta Eklund (M). Per Nyström (V), Hans-Inge Smetana (KD), Britt Strömberg (C) och undertecknad fattas på bilden.

På tisdag eftermiddag kommer sista budgetdagen. Då kommer också nämnder och förvaltningar att vara representerade. Det kommer att bli en spännande dag som jag tyvärr missar p.g.a. ett Brysselbesök.
Det var därför (M) dubblade idag. Gösta Eklund 'praktiserade' inför tisdagen.

Det här var utsikten från lokalen 'Ustairs' på Hotel Vännäs idag. Där var Budget-utskottet samlat för att lägga pannorna i djupa veck över Vännäs ekonomi.

Som många vet gör vi i år ett nollresultat. Det innebär att vi uppfyller balanskravet, men vi uppnår inte nivån för 'god ekonomisk hushållning'. Men nollresultat klarar vi inte att själva betala reinvesteringar och bygger långsamt upp en allt högre låneskuld och sämre soliditet till våra efterkommande.

Saker måste göras och det kan tänkas att det måste till ganska märkbara ting då skattekraft och statsbidrag minskar.
Mitt i allt får vi vara tacksamma över att vi ändå har relativt låg arbetslöshet och att det ser så pass bra ut som det gör. Bättre än i de flesta småkommuner i norr.

I går hade moderaterna i Vännäs årsmöte. Riksdagsledamoten Ulf Grape från Skellefteå skulle vara med och berätta lite aktuellt från maktens boningar. Tyvärr ändrade man dagens voteringstid och han kunde inte komma ifrån.

Med riktigt kort varsel ringde jag hans företrädare, Ulla Löfgren. Snäll och insatsvillig som alltid lämnade hon den ljuva pensionärstillvaron och åkte iväg på ännu ett av sitt livs många politiska möten. Det var snart ett halvår sedan sedan hon lämnade hetluften i Stockholm. Hon hoppade därför över dagspolitiken berättade lite hur det går till att bli riksdagsledamot och hur vardagen och arbetsförhållandena kan te sig. Positivt som negativt.
Ulla menade att det positiva absolut övervägde.

Det jag skriver här är en partsinlaga. Jag är nämligen delaktig i ett 'vindkraftkooperativ', en ekonomisk förening, som byggt och äger några vindkraftverk. Min fru och jag äger en liten del i ett av föreningens verk, äger andelar som värmer vårt hus och teoretiskt befriar atmosfären från 55 kilo koldioxid per dag. Jämfört med om vi skulle värma oss med en traditionell 'elmix'.

Nu verkar det som om vissa krafter inom beskattningsbranschen skulle vilja göra de här verksamheterna betydligt mindre intressanta. Jag hoppas de inte lyckas. För vår egen del förstås, men främst för att Sveriges elmarknad behöver den konkurrens den kan få.

Tillsammans med många andra har jag satsat en summa pengar och tagit ett ansvar och en risk. Jag äger en del av ett kraftverk och köper inte elen på vanligt vis. Skulle de här initiativen skattas sönder får man kanske bort ett antal små konkurrenter på elmarknaden och man hindrar tillkomsten av nya.

Förutom det att några av oss får dyrare el så tycker jag att den idén är väldigt dålig. Konkurrensen på elmarknaden är tillräckligt usel som den är.

Läs en debatt-artikel i SvD om saken.

Det kan vara ganska roligt att vara ute med en blandning av tvättäkta stadsbarn och sådana som sett det mesta av landsbygdens olika skeenden.

När timmerbilen på bilden svängde ut en bit framför oss var det en av våra yngsta resenärer som sa det som står som överskrift.
En annan elev, som sett mer av landsbygden än staden suckade litegrann, men inte elakt.

Barn behöver komma ut, både för att åka skidor och få greppa lite mer av verkligheten vi lever i och av.

Det finns vårtecken i Västerbotten också. Det är inte riktigt samma tecken som i Skåne i mars, men ändå.

Här hos oss är det ett osvikligt vårtecken när väghyveln dyker upp och börjar trycka plogkanterna ner i diket så att smältvattnet hamnar där det ska i dagsmeja och töväder.

Så blev det dags för hemfärd. Vi tänkte nästan behålla bussen som Per från Göstas buss körde oss i. Så gott som ny, stark och bränslesnål, mobilt bredband och allt. Den hade passat för våra Europaresor. Tyvärr gjorde inte prislappen det.

En sådan här dag kan nästan inte värderas. Friluftsdagarna är enda gången på året många barn kommer i en riktig backe och får chansen att njuta av en brasa i det fria. Det är inte alltid en pengafråga, föräldrarna kanske aldrig har åkt skidor själva. Då blir det inte av helt enkelt.

Idag var det minst en som åkte skidor för första gången.

Vi hade en toppendag i backen, trots att solen gömde sig för oss. God stämning hela vägen, från start till mål.

Ett par bilder till från dagens friluftsdag i Agnäs.

Vissa aktiviteter har med sig leenden. Dit hör skidåkning, om ni ser närmare efter.

Inne på skiduthyrningen sken Ulrik och Sture i kapp. De hade annars en svettig dag med fyra skolor och massor av bussar på parkeringen. Det mesta av skidorna var uthyrda och de var kö i liftarna.

Ulrik och Sture fixar det mesta. Idag tog det slut på vissa storlekar, då åkte man ut i byn och lånade ihop det som fattades. Det stavas 'service' och är vanligast förekommande på lite mindre ställen.

Även om solen gömde sig bakom diset i Agnäs så fanns det andra som sken.

Några började fika rejält strax innan tio, ett par slutade aldrig och åter några fikade mitt på dagen.

Tänk så gott det är med ljummen choklad, tilltufsade smörgåsar och brända korvar. Om man får dem i det fria.

'Som ett Jehu'.

John sveper förbi i Agnäsbacken.

Solen lyste som sagt med sin frånvaro, men det var riktigt fint i alla fall. Underlaget var bra med lite inpistad nysnö.

Idag åkte Mariaskolan till Agnäs för att åka skidor, pulka och snowboard. I morse sken solen så vackert över byn, men på vägen dit gick den i moln. Eller in i dimman.

Göstas buss skjutsade oss i en nästan alldeles ny buss. Vi är annars mest vana att åka i våra egna bussar som är aningen äldre.

Jag hör till dem som åkt ganska mycket nattåg till Stockholm. Mest av bekvämlighet och särskilt förr om åren av ekonomiska orsaker. Så här i efterhand förstår jag också att jag varit rena miljötomten.

När man bor några kilometer från stationen är det mycket som talar för tåget. Man sparar många mil, minuter och litrar till och från flygplatserna. Jag kliver på 'hemma' och landar mitt i centrala Stockholm eller Göteborg. Själv sover jag som en kung på tåget, reser medan jag gör det och kliver av nyduschad och fräsch. Miljön tjänar som sagt också multum på oss som åker eldrivet.

När tågen snart börjar gå mycket fortare längs Botniabanan blir det knepigare med nattågen för oss som bor i Västerbotten. Det går helt enkelt för fort för att få en hyfsad natts sömn. Jag skulle sannolikt även i en framtid gärna åka nattåg av gamla snigelmodellen om de kommer att finnas kvar.

En sak borde väl i alla fall stå klinkande klar. Ju fler som åker tåg desto bättre för miljön. Mer tågresenärer, både natt och dag, det är dit vi ska sträva! Då är vi snälla mot miljön och sparar oljan till sådant den framförallt behövs till.

Man ska nog ta det ganska lugnt med bedömningarna av regeringens klimatförslag. Vi har inte sett hur stora de aviserade sänkningarna av de galet höga vägskatterna för dieselfordon blir. Principiellt är det väl vettigt att skatteuttaget på dieselfordonen har en koppling till körda mil. 40 öre litern om några år kan vara en bra affär för de flesta om vägskatterna får en vettig sänkning.

För dem som har bemödat sig att lyssna till de rödgröna där (MP) numera verkar ha tagit över Göran Perssons roll (Han kallades ju HSB, han som bestämmer!) är det ganska klart att regeringens förslag har förutsättningar att bli sju resor bättre.

De rödgröna vill ha tillbaka eländet med de dyra, krånglande och olönsamma kilometerräknarna. Man vill också ha upp milkostnaden för tunga svenska dieselfordon med 20 kronor milen. Gissningsvis skulle andra länders åkerier ta över ganska mycket av trafiken.
Vad det lagets politik skulle betyda för norrlänningar och inlandsjordbrukare kan vi bara gissa och oroa oss för.

Vi får se var det hela landar. Vi är rätt många i de långa avståndens Norrland som håller ett öga på buden.

Om det sen är vettigt att subventionera dem som har råd att köpa nytt är jag inte helt säker på. Varför inte ta den nuvarande miljöbilspremien och den tänkta femåriga skatterabatten och satsa pengarna på utskrotningspremier istället?
Skillnaden på en bil som släpper ut 119 eller 135 gram koldioxid är ganska försumbar om man jämför med en gammelbil som gladeligen kan släppa ut dryga 300 gram. I det första fallet kan man för 10 000 subventionskronor dra bort 16 gram per mil. Får man med samma peng bort en '300-grammare' blir miljövinsten rätt mycket större.

Eller?

Så här ser kommunchefen, kommunalrådet (KS ordförande) och kommunsekreteraren på världen vid kommunstyrelsens sammanträden. Det är de tre vi ser ryggarna av, från vänster till höger. Rakt fram brukar tjänstemän och besökare från olika organisationer och sammanhang föredra saker för oss i KS.

Till vänster mot fönstret sitter centerpartister, moderater, kristdemokrater och folkpartister. Till höger hittar vi socialdemokrater och vänsterpartister.
De till vänster i bild och höger i politiken pratar mest.

Tonen mellan sidorna är i regel resonabel, konstruktiv och respektfull. Rätt ofta är debatten kryddad med humor. I ett läge som dagens, med kraftigt försämrad ekonomi, finns förstås en grundton av djupt allvar. En och annan gång bränner det till, med det är ganska sällsynt i Vännäs.

Rolf Wänström får representera alla de kommunala tjänstemän och chefer som sitter på mycket kunskap och går i pension alldeles för snart.

Här pratar han varmt om Vännäs utmärkt fina vatten som egentligen kan pumpas rakt upp ur källan och ut till oss konsumenter, utan bearbetning.

Centerns veteran Ulf Eriksson och moderaternas Gösta Eklund lyssnar till tekniske chefens föredragning på det borgerliga gruppmötet. Gösta är relativt ny i Vännäspolitiken, sitter i valnämnden, plan- och miljönämnden och är ersättare i kommunstyrelsen.

Det var två stycken som hade kameror med sig till budgetdagen och kommunstyrelsen i Vännäs idag. Det plippade, blixtrade och knäppte ibland. 'Knäppisarna' är inga ungdomar, men de äldre politikerna och tjänstemännen undrar säkert över beteendet ibland.

Piff (undertecknad) hade ett par sammanträden till så Puff (Hans-Inge Smetana) hann få ut texter och bilder först. Piff får därför ligga lite lågt. Petar in lite bilder i alla fall.

Vi får försöka bjuda in våra medborgare i maktens boningar lite mer.
När mediabevakningen annars är skral.

Det är väl ingen nyhet, men kan sägas igen. Mycket av de halsbrytande dumheter som ibland höjer blodtrycket på svenskarna och sägs bero på EU-direktiv har egentligen svenskt ursprung.

Min fru kom hem och delade med sig av något hon hört om detta av en av moderaternas EU-toppar i slutet på veckan.
Från EU:s sida har man aldrig tänkt att några direktiv därifrån ska hindra t.ex. förskolebarn att få vara med och ta del i beredningen av maten ibland. Man har inte tänkt att det ska bli hinder för 'kyrkkaffe' och servering av bullar i församlingsgårdar och bönhus. Det finns många fler exempel på svenska överdrifter, t.ex. inom jordbruksområdet.

Säga och tycka vad man vill om EU, men när det är övertolkande svenska byråkrater, tjänstemän och politiker som rår för en del av galenskaperna, då ska vi inte skylla på EU.

Förenkla eller dö. Det är kanske även en lämplig devis när det kommer till tolkning av EU-direktiv.

I morgon börjar ett arbete här i Vännäs som kommer att te sig annorlunda än det gjorde i fjol. Budgetarbetet. Förhållandena är lite eljest nu.

När man läser underlaget för vårt budgetarbete dyker det upp en och annan fråga. Vår kommun har inte obetydliga skulder och skillnaden mellan intäkts- och utgiftsräntorna var ganska stor 2008. Det tredje sämsta resultatet på den sidan någonsin, vad jag förstår.
Än värre är att många skattekronor slutar rulla in från dem som tappar sina arbeten. På sikt ska förmodligen en hel del pengar ut istället.

Det är inte mycket vi kan göra åt räntenivåer och värdepappers utveckling, inte världskonjunkturen heller. Det är dock alldeles klart att vi kommer att tvingas hålla i skattebetalarnas pengar på alla kanter. I alla fall om vi vill att eventuella barn och barnbarn ska tänka väl om oss när det är deras tur att ta över. Vi kommer att tvingas säga nej till mycket som i sig är bra och önskvärt och vi kommer att behöva fundera på om saker kan göras på annat och effektivare vis.

Man kan inte bara vältra över problem och betalningsansvar på nästa generation.

Idag på den Internationella Kvinnodagen har det talats mycket stort och fint om kvinnornas situation, som sig bör. Ett och annat parti som legat lite dåligt till på kvinnofronten har också visat att man vill justera saker och ting till det bättre.

Vi lever i de tomma ordens tid, i de fina planernas och hyllvärmarnas tid. Sällan har det pratats och skrivit så mycket högstämt som fått så klena praktiska följder.
Vore jag kvinna skulle jag inte bry mig lika mycket om de fina orden idag som jag bryr mig om vad som framöver sker i praktiken.

Befinner mig i timmerstugan utan el och vatten. Har just lyssnat till en predikan i mp3-format av Ludvig Hope, en norsk lekmannapredikant och kyrkoledare. Mycket 'kristocentrisk'. Definitivt inte bara inomvärldslig och platt.

Hope blev en del av den nationella motståndsrörelsen mot den tyska ockupationen av Norge. Den genomfredlige mannen ansågs vid 72 års ålder så pass farlig som 'ofoglig' kristen ledare att nazisterna internerade honom på Grini, fånglägret utanför Oslo.
Han for härifrån 1954.

En bild av en bild på min pappa. Det här var väl mot slutet av hans tid i riksdagen, kanske lite knappt 30 år sedan. Han kom till sin vän Evald Svensson, som jag besökte ikväll, och där var stora delar av familjen igång med höbärgningen.

Pappa gjorde som han ofta gjorde under sin tid som heltidspredikant, han hjälpte helt enkelt till. Enligt de pensionerade småbönderna Inga-Lill och Evald blev det hässjning mest hela dagen för honom den här gången.

Nu ska jag sluta ta plats. *s*

Nu kommer den fram igen, min svaghet för bönder. För dem som arbetar med att få fram vår mat.

Här ser vi en rejäl satsning mitt i Agnäs. Jag vet inte, men det är kanske så att den här lagården hyser fler kor än det fanns i byn när jag bodde här som liten. Då när det fanns 'befolkade' lagårdar närmast överallt. Rationellt, men mer sårbart än förr.

Jag hoppas att det går bra för dem som satsat.

Det är vackert här i Agnäs. Regionens bästa backe.

*Undrar om man får säga så som lokalpolitiker i Vännäs och granne med backen där?*

Är det inte så här man mestadels ser snöbrädeåkarna? Vilandes. *s*

Visst är det vackert i Agnäs?

Det blev en stund på skidor idag. På Rågbergets parkeringsplats satt den här föraren.

Rak i ryggen, blicken långt fram. Så långt var det rätt.
Tror det var en Leonberger.

Det är alldeles klart, våren närmar sig och dropparna faller.

Ja, den minsta av stugorna. Just nu var den inte så lockande.

Ringen torde vara kall.

Däremot hade älg, räv, hare, hermelin, kanske rådjur och en del fåglar hälsat på.

Det gick inte riktigt som smort att komma till ensamheten i stugan. Trots att vägen var 'uppbruten' körde jag fast efter att ha fått ta om i en lite backe.

Lars-Gunnar Lundberg är en av dem som gör det möjligt för andra att bo i byar. Han kom till undsättning med sina hästar.

Det har varit en stillsam dag. Det är väl inte så ovant, dagar när man inte känner sig i toppform. Det ovana består i att Agneta är på kurs och jag är hemma i tystnaden. Det har varit vanligare med den omvända situationen, att jag varit borta någonstans.
Nu tror jag att jag behöver det. Både barn och vuxna behöver t.o.m. ha tråkigt ibland. Få uppleva stunder av nästan obefintliga intryck. Vi dränks ju nästan i intryck och information.

I morgon kan det hända att jag drar iväg till den ändå större tystnaden, rakt in i skogen. Tänkte se om stugan står kvar. Tyvärr måste jag ta med mig en diger pärm som kom från kommunen härom dagen. Den hör absolut inte hemma i stugans miljö, men den måste plöjas igenom, tyvärr.
Just nu känner jag mig inte jättesugen.

Man nyper sig i armen för att se om man är vaken. Tyvärr är man det. Tokvänsterns yttersta våldsrotel sägs i helgen stå tillsammans med nazisterna i 'Kamratskap Karlskrona' under 'Stoppa matchens':s hatt.

Officiellt är det inte riktigt så. De två förstnämnda som tycks smälta samman när det gäller Israelhat står bredvid 'Stoppa matchen'-arrangemanget. Ungefär som Sinn Fein och IRA hade en viss distans. Återstår att se hur man kommer att agera.

Läs gärna den här SvD-artikeln om saken.

Judar i Malmö funderar på att flytta ifrån stan på grund av vad man får uppleva. Aldrig sen nazismens glansdagar har man känt sig så utsatta i Sverige.
Snälla, säg att jag drömmer ändå.

Så här vid eftermiddagskaffekoppen ser jag att AFA, den värsta våldsgrupperingen jag tror vi har i Sverige nu, säger att de 'bestämmer'.

Risken är att vi kommer att få se mycket av dem och deras attityd vid tennismatchen mot Israel i Malmö.

Risken är också att deras förvillade självuppfattning stärks av polisens nya 'passivitetsgiv'. Hur mycket ska de få slå sönder nu? Eftersom de förstärks av yrkeskriminella bråkstakar från t.ex. Tyskland så tycks polisens mjukispolicy ganska farlig. Kan det vara rätt att ge huliganerna friare tyglar?

Man ska också komma ihåg att stenkastning på deras nivå är direkt dödlig.
När kommer första dödsoffret för AFA:s våldsaktioner?

Nä, det är nog inte troligt. Vi börjar från början...

Kommuner ska ha en räddningstjänst, 'brandmän', för att skydda sina medborgares liv och egendom. Små kommuner behöver frivilliga, deltidsbrandmän, som tar på sig den här uppgiften. Det brinner inte på heltid och småkommunernas lilla kaka ska räcka till mycket.

Deltidsbrandmän ska i regel arbeta i centralorten där räddningstjänsten finns för att kunna inställa sig inom fem minuter. De ska också uppfylla en del andra krav. Ganska ofta handlar det om anställda i industrin. En bussförare går bort, liksom snickaren och sotaren som reser hit och dit inom kommunen. Allt fler arbetsgivare tvekar också inför att dela en anställd med räddningstjänsten.
På sistone har det blivit allt svårare att få tag i dem som vill och fyller specifikationerna. Systemet är lite ansträngt.

Just nu krånglar det dessutom med a-kassereglerna. En uppsagd brandman får så småningom inte full a-kassa om han envisas med att släcka bränder. I t.ex. Dorotea är tre av tjugotalet brandmän uppsagda. Ungefär en i varje grupp. Situationen är ännu värre på andra håll. Ställs man som arbetslös mellan att rädda sitt eget hus eller andras så blir valet oftast rätt givet.

Räddningstjänst måste finnas, men statsmakterna måste se till att alla kommuner får en rimlig möjlighet att lösa uppgiften. Förslaget att heltidsanställa brandmän i alla små kommuner väcker allt från flatskratt och ilska till uppgivenhet. Vi talar om en del kommuner där man inte ens har råd att ha kommunalrådet på heltid. Och vad skulle de heltidsanställda göra? Pimpa brandbilarna på heltid?

Det här måste bara ordnas och jag är helt övertygad om att ansvarstagande människor inom arbetsmarknadsdepartementet eller någon annan instans kommer att göra det. Det borde gå med några få penndrag. Hoppas bara att det går tillräckligt fort.

Området har drabbats hårt. Att f.d.Holmsunds golv sannolikt flyttar kommer vi att märka av. Nu ersätts många skattekronor i intäkt av utgifter.

Man kan mena mycket med bonus. I regel kopplas det förstås ihop med skyhöga fantasisummor till ett välbeställt fåtal som redan har mer pengar än de någonsin kan äta och bo upp.

För mig är det något annat. Det kan t.ex. handla om det som några vårdbiträden och sköterskor sa till mig en gång.
'-Varför ska man spara, gneta och slita ihop ett litet överskott på avdelningen när dessa pengar sedan går till några som inte brytt sig om att kämpa på samma sätt?'
Deras chef skulle gärna vilja ha en öronmärkt summa till bonus åt de anställda om de lyckades få ihop ett litet överskott mot budget.

Tänk en verksamhet som ansträngt sig lite extra. Gått kort när det gått, letat besparingar och effektiviseringar och fått ett överskott på några hundra tusen under året. Varför inte låta den avdelningen behålla 25% till personalbonus och 25% till gemensam vidareutbildning, trivselpeng eller något annat verksamhetsanknutet nästa år? 50% fick gå tillbaka till kommunens, eller rättare sagt skattebetalarnas, kassakista.
Jag tror att skattebetalarna efter några år skulle 'få tillbaka' mer än idag.

Det vore också en bonus. En liten belöning och ett erkännande.
Det borde fungera också i offentligt drivna verksamheter.

När man talar om 'bonusar' ska man rent principiellt komma ihåg att löneavtal kan se olika ut. Det är inte alldeles ovanligt att chefers löner delas upp i fast och rörlig del i affärsdrivande företag.
För många av oss andra kan det låta som om man alltid får fast lön fullt ut och sedan bonus som grädde på moset.

Det behöver inte alls vara så. All bonus behöver inte vara fel. Det beror på omständigheterna och som arbetsgivare får jag naturligtvis sätta en hög lön om jag vill och kan. Men knappast att jag gör det om jag kan låta bli. När det gäller offentliga, skattefinansierade verksamheter blir det förstås en lite annan sak.

I år sänks många löner med bonusdel. Sänkningen kan vara 50% och mer. För en del sänks den nästa år då årets bonus bygger på 2007 års siffror.

Snacka om att befinna sig på fel plats. Just nu besöker jag ett mycket svagbemannat kontor där jag skulle göra ett par saker. Olyckligtvis anlände en lastbil med en pall med kartonger som skulle in på kontoret. Den kunde av olika anledningar inte ta sig in på gården. Kris!

Tillfrågad om jag kunde bära in kartongerna var jag för vek för att säga nej. Jag är fortfarande svettig så här efter en halvtimme efter att ha flyttat något halvt ton kartonger, en efter en, ca 70 meter.

Nu försöker jag starta om organismen igen med en kopp kaffe.

Efter att ha sänt iväg frun med flygplan åkte jag till frisören och tog plats. Min 'hovsnaggare' Ola på Skolgatan har drop-in på förmiddagarna och jag tog plats som nummer fyra.
Jag sitter faktiskt i skinnsoffan där just nu.

Jag tror inte damerna har något liknande som miljön hos den 'klassiske' herrfrisören. Här slår man sig ner bland andra herrar i olika ålder. En av höjdarna på skolkontoret, en kille från Fazer, en åkare och så en mångsysslare från Vännäsby.

Mycket har vi hunnit debattera. Allt ifrån priset på klippning till bränsleförbrukning och finanskrisens närvarande och frånvarande konsekvenser.
Besöket hos herrfrisören kan nästan vara en sorts kulturupplevelse.

Min kloke partibroder Edward R menar att Per Nuders efterträdare Jan Emanuel Robinson-Johansson inte behöver skämmas då han bara gjort det som är grunden för vår välfärd. Att som företagare försöka tjäna pengar. Jag tror det är riktigt så enkelt i hans fall.

Jan Emanuel och (S) är kraftigt emot marknadshyror. Man vill ha en reglering som förutom vissa förtjänster förtjänster har mygel, svarthandel och andra konstigheter som konsekvenser. Här har vi huvudproblemet.

Alla är vi människor och inte fullt konsekventa. Men om man profilerar sig som J E kan man inte privat, eller som företagare, ta ut svängarna riktigt långt åt andra hållet. Man kan inte kräva saker för andras del som man inte tänker underkasta sig själv. Det är helt enkelt inte trovärdigt.
Det är Jan Emanuels problem.

Jag ringde Västerbottensmoderaternas riksdagsman Ulf Grape idag. Frågade om han hade tid att prata en liten stund.

'-Nja, jag står här på Camp Victoria i Kosovo just nu', sa han.
Alltså svenska militärens förläggning där det finns mellan 3 och 400 soldater.

Jag vet inte om det var för att resandet aktualiserats för att jag hade en 'bussdag' idag, men det lät spännande. När Agneta och jag körde iväg på bröllopsresa var det just till det dåvarande Jugoslavien. Inte anade man då vad som skulle hända.

Nu hade det varit intressant att fånga känslan bland folket på olika ställen i resterna av det gamla Jugoslavien. Känna efter om det har skett försoning mellan de flesta, eller inte. Helt klart är i alla fall att man inte kan fördela skuldfrågan efter folkslag.

Ulf sitter i försvarsutskottet, en ansvarsfull utskottspost. Verkligen. Särskilt i rådande situation.

Bussen gick igång hur fint som helst när laddaren gjort sitt jobb ut mot senkvällen. Scaniamotorn startade direkt och lät som den körts senast igår. När jag såg bakåt längs stolsraderna sög det till i restarmen. Att rulla iväg med en last nyfikna, ressugna tonåringar och fylld frysbox och kyl är något alldeles speciellt. Särskilt när resrutten går genom andra länder, men även när man åker genom vårt eget långsträckta land som hyser så mycket vackert och intressant och så många okända smultronställen.

I morse fanns bara ett hus här, det äldre där till höger som sjunger på sista versen.

Så kommer det en kran på 48 ton och lyfter upp väggar och takstolar som byggts ihop under några veckor. I afton stod där ett hus till. En stor familj ska få flytta till mer lämpliga ytor framöver.

Tur det finns människor som kan och vågar.

Snart ska 'resebussen' igång igen. Den ska ut ur maskinhallen där den stått i vinterdvala och ska tas till ett annat ställe för lite reparationer, fixande och donande.

Just nu står batteriladdaren på och jag sitter och värmer mig hos goda vänner alldeles intill. Några tidigare elever som nu går på Liljaskolan hjälper mig med det hela. Går det bra blir det lite provkörning av motorn senare i kväll.
Det är omväxlande att vara rektor på en skola som Mariaskolan.

Björkskolan i Skellefteå kommer att ansluta sig till 'Föreningen för pedagogiska resor' och ska ge sig ut på en Europaresa i vår.

Vi ska också ut en sväng, men har inte fått ihop tillräckligt med pengar för en Europatur. Vi hoppas i alla fall att högstadieeleverna ska få se en hel del av Sverige i slutet av terminen.
Skulle allt vi tänkt gå i lås kommer det kanske in pengar så att vi kan göra en avstickare ner till norra Tyskland.

I Japan firar man varje år 'Respektera-de äldre-dagen' den 15 september. Då får årets 100-årsjubilarer en liten silverskål. P.g.a. finanskrisen måste den göras lite mindre nu. Man kan läsa en liten notis om saken i SvD.

Silverskålan kan väl vara, men jag tror vi skulle behöva en sådan dag. Förutom att alla dagar skulle få vara mer präglade av respekt för äldre. Det brukar ha med sig en välsignelse när ett samhälle tar väl hand om sina gamla.

Efter den tidiga lunchen fick jag ögonen på Sylvia Samuelssons blogg under Åselevinjetten. Den bör läsas.
Mitt blodtryck brukar ligga ganska lågt, men det åkte upp en bit när hon skrev om hur socialdemokratiska makthavare och kanske även tjänstemän i Åsele bär sig åt när man får besök från regeringen.

Vi har en stor hög gemensamma problem i vårt land, i vår landsända och inte minst i vårt inland. Även om vi inte är överens om alla tag bör vi kunna mötas i samråd, om inte annat av ren artighet. Särskilt när det gäller att samla in synpunkter på läget.
Är det så illa i socialdemokratin i Åsele att det hellre får gå ändå mer åt pipan för inlandet än att man är med och belyser problemen och framför konstruktiva tankar? Detta för att man inte själv röstade fram regeringen. Man vägrar t.o.m. ta emot regeringsföreträdare när de kommer på besök. Samma dag som man tydligen framför krav på åtgärder i media.
Vilken syn har man på demokrati? På vanlig hyfs och fason?
Vilken marknadsföring av kommunen!
Är det underligt att det uppstår politikerförakt?

En sak är jag helt övertygad om, detta hade inte kunnat hända i Vännäs. Där har vi socialdemokrater som bär sig åt som folk och betydligt mer än så.

Sylvia, håll tummen i ögat på sådant här sandlådebeteende! Inlandet har inte råd med att ansvariga skämmer ut sig så här.

Per Nuders efterträdare i Riksdagen, 'Robinson-Janne', har profilerat sig i frågan om marknadshyror. Eller vad man ska säga.
Han försökte i alla fall nyss hyra ut sin lägenhet i Stockholm för motsvarande 40 000 kronor i månaden.

Det blir intressant att se vilken linje han som riksdagsledamot ska driva i olika frågor, t.ex. i den om marknadshyror.
Innehållet, tonen och sanningshalten i den här bloggtexten får stå för den som skrivit den, men den innehåller mer info, bland annat Jan Emanuels annonser.
Här kan du läsa en SvD-text om saken.


Alla begår vi misstag. Lite till mans kan man ändå i bakhuvudet höra Halta Lottas, Lille Gerhards och Mor Marias frågor framsjungna av Björn Afzelius i en av Hoola Bandoola Bands tidiga och mest kända sånger.....

Det vilade ett väldigt lugn över mellan- och högstadiets lokaler på Mariaskolan idag. Alldeles tyst var det och alldeles ostörd kunde man spankulera omkring och göra sina saker. Utan att behöva bry sig det minsta om sådant som hände eller inte hände runt omkring.

Faktum är ändå att en skola är som trevligast när det är full verksamhet. När det sker utveckling till höger och vänster, både kunskapsmässigt och socialt.

Både till höger och vänster kan man förresten höra att det inte är skolans sak att arbeta med den sociala utvecklingen. Man kan förstås mena olika saker med det begreppet, men generellt menar jag att de som säger så vet inte vad de talar om.

Säg gärna emot mig, då kan vi få en debatt.
 

Hur Volvos lastvagnars ledning och 250 högsta chefer ens kan tänka tanken att i detta allvarliga läge höja sina löner, det övergår mitt förstånd. Man gör bara inte så.

Att Christer Gardell försöker rehabilitera sitt namn genom att också klaga på det här imponerar inte på mig. För mig är han fortfarande den riskable riskkapitalisten som såg till att 20 onödiga miljarder i extra utdelning rann ut från en av våra kronjuveler strax innan den stora recessionen.

Ännu mer urusel timing.

Idag har jag försökt vara en lyssnare mer än en pratare. Det var inte lätt. Ideer, slutledningar och exempel pockade på och ville luftas, men nu var det lyssnande som var saken.
Det lyckades väl sisådär. Pratglad som man är.

Jag var först på en av förskolorna i Vännäs och fick tala med en förskollärare. Det är inte någon främmande verksamhet, men jag kom därifrån med en del nya intryck och tankar. Samt en del nya och skarpare formuleringar på saker som jag också tycker, tänker och menar.

Eftermiddagen tillbringades på sjukhemmet Björkbacken tillsammans med fyra stycken av personalen och enhetschefen. Även där fick jag med mig en hel del tänkvärt. Både för egen del och för att sända vidare.
Här hade jag ändå svårare att vara tyst, kanske för att aha-upplevelserna var fler i en för mig mer okänd värld. En av personalens idéer upplevde jag som genialisk mitt i sin enkelhet. Någonstans finns säkert ett paragrafhinder, annars borde den vara genomförd. Är det så får man försöka arbeta på att få bort det hindret.

Det jag varit med på idag döms kanske av några bort som ytterligare en tom 'politikercharmgest', men jag tror inte att det är en rättvis dom. Vi är ca 300 personer i Sverige som ska göra 5 lyssnarbesök var i välfärd och omsorg. Det är nog så att moderaterna har en del att lära och huvudpunkterna i det som vårdens och omsorgens 'gräsrötter' anser och tycker ska levereras in till partiet efter våra besök. Det ska ligga till grund för en vidare utveckling av partiets politik på de här områdena.
Om ett år är det tänkt det ska bli ett återbesök.

En partikamrat som är oppositionsråd i Sundsvall brukar 'praktisera' en dag då och då inom välfärdens verksamheter. Det skulle i alla fall nästan vara förbjudet att sitta i kommunens ledande organ utan att ha besökt den här typen av verksamheter och flera därtill.

Jag hoppas att det blir fler tillfällen, även utanför dagens uppgift.

Så heter företaget som hjälpte Barack Obama till makten i USA. Nu ska (S) köpa ägaren Thomas Gensemers tjänster för att skaffa tillbaka makten i Sverige.

Jag gissar att man är på väg att göra ännu ett misstag. Sverige är inte USA. En aldrig så försiktigt amerikaniserad kampanj kan göra raset för de rödgröna ännu värre. Sänka förtroendet ytterligare några snäpp.
Ohlyansen marknadsförd 'the american way'.
Ja, vad säger Ohly förresten?

Jag besökte bl.a. min fars grav i Stockholm. Jag hade inte sett den opolerade naturstenen med hans namn på förut. Den passade.
Det är enligt min mening alltid intressant att gå runt på en kyrkogård, man lär sig mycket om bygden och livet. På vissa stenar finns viktiga ord.

Här blev jag påmind om att minnet av oss sällan blir så långt här nere på jorden. Högar av hopfösta gravstenar stod och vilade sig mot muren på baksidan av kyrkogården.

Det kan finnas många anledningar till att en sten tas bort. Byte p.g.a. förändringar i graven eller andra orsaker. Men också att 'abonnemangstiden' helt enkelt är slut.

Här står duvfötterna och trampar i duvbajset. För att om en liten stund trippa omkring på mitt fikabord.

Man kanske kan se bilden lite symbolisk också. Jorden, föroreningarna och människorna som ilar förbi det hela med tankarna någon annanstans.
Det är en av följderna av att vi blev egoister.

Titta på den gamla Centralstationen. Finare än de flesta sterila nybyggen i gjuten betong.

Det blev frukost på Centralen, bland människor och duvor. Här ser vi två anledningar att inte lägga smörgåsen på borden där. Eller fyra. Två par duvfossingar med säkerligen rätt intressant bakterieflora sprättar runt på fikaborden som för tillfället är lediga.

Det går undan med tåget, även med gammelsorten. För en stackars älg gick det lite för fort på väg ner till Sth. Jag vaknade mitt i natten och förnam att vi stod stilla. Trots öronpropparna hörde jag att man kört på en älg och fått bromsproblem av något slag. Tågmästaren talade om att utrymma vagnen.

Det lät verkligen inte bra när man spritt ut sig i sovkupen och det var som goast att sova. Jag vände mig mot väggen och somnade om. Ingen väckte mig.

På morgonen var vår vagn plötsligt den sista, jag vet inte om det hade med älgen att göra eller inte. Några morgonbilder blev det i alla fall.