En av finheterna på Universeum är det stora akvarium som bland allt smått även har några hajar och ett par andra större fiskar. Där går det också en 'väg med glastak' igenom hela bassängen. Det blir en känsla av närkontakt.

Nu är vi 'hemma' på Hällebergsskolan i Ljungskile igen. Det blev omkring en arbetsdag på Liseberg också. Det kommer förmodligen bilder därifrån i morgon.

Universeum blev en bra upplevelse igår. Vattnets väg från fjällsjö till hav och de gigantiska akvarierna är en stor upplevelse för de flesta. Även regnskogen med rätt mycket frilevande insekter och djur. Teknikutställningarna kan säkert vara hur givande som helst, men kräver kanske mer tid och ingående handledning.

På bilden en av de lite mer speciella fiskar som skapelsen och Universeum hyser.

Igår bar det iväg rakt över landet från Nybro till Göteborg och västkusten. Vi bodde väldigt bra (och så billigt det bara är möjligt) på Johannesgården i Nybro och for nu vidare mot osedda ställen.

Vi hade en del moln, kyla och regn över det inre av Småland, men sedan bröt solen lös igen. Batterier laddades bokstavligt och blidligt. Det behövs perioder då intrycken är få också under en skolresa. Det är också bra med bussen. Stundtals kan det bli tråkigt.

Dagens mål var Universeum i Göteborg, något av ett naturvetenskapens eldorado. Det kan hända att man skulle ha haft ett skolprogram, men det var också väldigt bra med tre timmars egen rundvandring. Två av våra elever tog hem priser i en zoologisk tävling under dagen.

Mer om Universeum sedan. Nu är vilan slut och jag ska gå och möta eleverna. Sen ska det åkas berg och dalbana.

Jag ligger efter i bildvisandet, men bryter in för en 'nurapport'. Vi kom för en stund sedan till Göteborg från vårt basläger norr om stan.

Först skulle det vara lite frigång i city och sedan en arbetsdag på Liseberg. Vi kom lite fel när vi skulle kompensera för vägarbeten och när vi kom till Lisebergs parkering var dem smockfullt med bilar och bussar överallt.
Jag släppte ut elever och personal och letade vidare. Jag kom till en gata där det stod kanske 15 bussar. I början av gatan stod en skylt som förr i tiden betydde att man inte får parkera. Jag smög in på gatan och tänkte parkera när jag blev omkörd av en parkeringsvakt. Han körde in framför mig och kom fram till mig. Mörka solglasögon och alla attrialjer på sig.

'-Ni är så många bussar här idag, ni får parkera här fast det är förbjudet. Vi måste lösa situationen.'

Några busschaufförer som stannat i bussarna framför gissade att de hade bogserat bort bussarna i Stockholm.

Nu vilar jag och njuter av flädersaft och färska svenska jordgubbar.

Man ska kanske inte överdriva betydelsen, men visst förekommer det undervisning även på skolresans transportsträckor.

En skolresa kan vara väldigt mycket. Ren lössläppt oreda i vissa fall. För skolresor som ens lutar åt det hållet skulle jag inte ta vad det kostar att genomföra ett sådant här projekt. En viktig sak är att eleverna sover så pass mycket att de har förutsättning att se sig själva och omgivningen med soliga glasögon. Sen finns det många andra saker som måste fungera också förstås.

När vi åker på skolresa handlar det mycket mer om kunskapsinhämtning än vad ens de inblandade förstår. Att resa med buss ger så oerhört mycket. Man kommer nära saker. Man följer naturens och bygdernas förändringar. Man får tillfälle att komma in på historia, livsförutsättningar och samhällsförändringar. Det uppstår insikter och det görs jämförelser.

Stora skeenden som de stora utflyttningarna från Sverige, och särskilt Småland, blev det tillfälle att ta upp när vi åkte från Nybro till Göteborg igår. Att vi har nästan lika många 'svenskar' boende utomlands, främst i USA, tänker man kanske inte på till vardags. Inte heller att miljoner svenskar vet hur det är att vara invandrare.

En hel del 'undervisning' filtreras nog bort av mp3-spelares små öronsnäckor *s*, men en del går in. För några går det in massor.

Här har vi Ölands nuvarande försvar. Anpassat till den hotbild vi bestämt oss för i laga demokratisk ordning. Det är även tänkt att de här två ska försvara Gotland.

Nej, de här kanonerna har aldrig varit militära. När tjockan låg som tätas sköt man kanonskott för att varna sjöfararna för att det var nära land och grynnor. En bit bort från de övriga husen låg ett speciellt kruthus. Så pass mycket sköt man.

Här har vi en del av sälarna som låg och gonade sig utanför Långe Jan.

Här mer av husen där människorna häckar. Förr var de flesta fyrvaktarnas och annan personals bostäder och arbetsbyggnader. (Några hus har kommit till på senare tid.) Även fyrvaktarbarnens skola som faktiskt inte sköttes som andra skolor. Lotsstyrelsen ansvarade för fyrvaktarbarnens skolgång.

Nu handlar det om fåglar i de här husen.

Utsikt över Öland från Långe Jan. Här sätter väldiga mängder av flyttfåglar varje år ner sina fötter på svensk mark för första gången på ett tag.

Öland kallas solens och vindarnas ö, det stämmer bra. Sydspetsen är inget undantag. En och annan som kostade på sig tian det kostade att gå upp i Långe Jan, tyckte nog att det var lite otäckt. Friska vindar, som sagt.

Ca 42 meter är en bit det också. Särskilt när man ska gå upp för alla 195 steg. Men det var värt det. Här ser vi resans 'mamma' sedd från Långe Jan och en bit ut i vattnet ser vi sälarna på de närmaste stenarna.

Akka fanns där, skorna också, men ingen Nils.
Jonatan fick provflyga istället.

Min lilla tuffa mamma hade antagligen upplevt Ottenbys 'Naturrum' som rena skräckkabinettet. Hon är i stort sett bara rädd för en jordisk sak tror jag, nämligen bofinkar och annat som flyger.

Hon har kommit en bit på väg och matar faktiskt småfåglarna nu på vintrarna. Det är ganska nytt. Hon hade nog lärt sig en del här hon också, som jag tror att Mariaskolans elever gjorde.

I ett av rummen visades en serie foton av någon jag glömt namnet på. Motiven var mest fåglar. Vilken artrikedom! Vilka skillnader, färger och former.
Man måste säga att slumpen är fantastisk!

Ladusvalor, alla vi mentala bybor ser dem framför oss. Ser hur dessa vanliga fåglar pilar in under utsprånget eller vid nocken på gamla lagårdar vi känner.

Bilden visar en jordglob som finns på Ottenby. När man trycker på en av de utvalda arterna får man se flyttstråket. Vi delar ladusvalan med Sydafrika, men även med Argentina och delar av Australien.
Allt är inte som man gärna tror.

Ottenby Fågelstation, eller rättare sagt 'Naturum', är absolut värt ett besök om man har vägarna förbi. Där finns både en permanent utställning, saker som kommer och går och även möjligheter att vara med på organiserade exkursioner vår och höst.

Bland allt man kan titta på finns också några dugliga Swarowski-kikare som är uppställda ut mot stranden. Den här gången så var det inte fåglar som fyllde linsen, men ett par knubbsälar som lagt sig att sola på stenarna.

En av medresenärerna på skolresan tog ett kort av Långe Jan från 1785 och korte Jan från 1959. I förgrunden en av de fågelskådare som är nästan lika många som fåglarna på Ölands södra udde.

Mitt i den lågväxta blomsterprakten står ett kors till minne av S:t Johannes kapell. Det revs när ryska krigsfångar byggde fyren Långe Jan som stod färdig 1785. Kapellmurarna blev byggmaterial till inre och yttre tornet på fyren. Mellan tornen löper de 195 trappstegen.

Mer bilder senare.

Här var bussen med klassen på väg ut mot fyren Långe Jan och annat som ligger på Ölands södra udde.

Några av invånarna i utkanten av Alvaret

Efter lunchen bar det iväg ner mot nunnedalen, en av sevärdheterna på Öland. Enligt vuxna i alla fall.

Efter Gråborg blev det mat i det fria. In mot fastlandet bakom ryggen på fotografen var himlen mörk och man såg regnskurarnas gardiner hänga ner. Så jag fotade åt andra hållet.

Den nya bilen fortsätter att leva rövare med ojämna mellanrum. Överväger nu att gå dit och hjälpa den olycklige ägaren att hitta igen batteriet. Med bara lite bussplåt och öronproppar mellan mig och det skenande larmet lär det behövas mer resoluta åtgärder än vad bilen fått se hittills.

Under 'Gråborgs' glansdagar var det inte billarmen som störde. Vi spekulerade lite kring hur det kan ha varit att leva kring borgen. På vilka sysslorna var och hur vardagen såg ut under vinter och sommar. Vad som krävdes för överlevnad och vad som var rikedom då.

Nu trotsar jag billarmets ryckningar här ute och går ut och lägger mig. God natt!

Bitvis hade vår övervakare Gustaf en rätt 'laid-back' attityd. (Vi gav honom det arbetsnamnet)

Lika bra jag petar in ett par bilder till.

Idag blev det Öland. Regnet stod som spön i backen när vi åt frukost, men sedan har vi förföljts av solen. Vi har sett regnmoln som tömt sin last till höger och vänster mest hela dagen, men vi har haft sol där vi varit.

Vi började vid Gråbo borgruin som kanske har en 1500 år lång historia. Guide var Marcus Söderberg som arbetat på skolan tidigare och nu gift sig ner hit.

Förutom Marcus hade katten Gustaf koll på oss.

 

...känns det bra att få gå och lägga sig.

Det ska jag också göra nu. Det är helt tyst kring eleverna sedan 1,5 timme. Nu ska jag gå och lägga mig, i bussen. Kring gården där vi sover har man haft lite problem med slangningar och inbrott och vi tar inga onödiga risker.

Vi får se hur det går. En av grannarna har en alldeles ny bil av asiatisk tillverkning som verkar ha fått frispel. Första gången larmet 'gick av' var precis vid midnatt. Den lycklige bilägaren har varit ute och försökt vagga det till sömns genom att köra bilen.
Det verkar inte hjälpa, det har tjutit ett antal gånger sedan dess. Som tur var har grabbarna som sover närmast fått öronproppar mot varandras snarkningar. De verkar inte ha vaknat av oljudet. Bussen står tio meter från den nya fina bilen.
Det kan bli en lång natt.

Det går åt en massa mat. Här blev det rejält sen middag eftersom det blåste så hårt under resan ner mot Nybro att vi inte kunde tända gasolen under stekhällen.

Varje dag har man en del olika uppgifter att utföra. Matlagning är en.
Hittills har det mesta flutit t.o.m. över våra högt ställda förväntningar.

Imponerande bjässar

Några i gänget.

Delfinerna bjöd onekligen på en upplevelse.

Med ett undantag har eleverna inte haft tid att blogga idag. Vi ( i alla fall eleverna) lever datorfria irl-liv just nu. Det är säkert hälsosamt. *s*

Därför blir det kanske några bilder från resan utan direkta kommentarer. Många av dem talar för sig själva.

Bilden av Globen där en grupp placerat en röd stuga lite på sniskan talar kanske inte för sig själv. Målet för gruppen som leds av prominent folk är att placera en röd stuga med vita knutar på månen. Visst är det fint att det tunga gardet ägnar sig åt väsentligheter!

På väg ner mot Norrköping mötte vi regnet för första gången. Det har mest funnits omkring oss och ibland när vi suttit i bussen. Vi har haft 'tur' med vädret. Idag helt exceptionellt. Mer om dagen senare.

Jag och Jan fick ett brev från tingsrätten i Stockholm att det skulle bli rättegång på slaget i Stockholm på förra klassresan, Jag trodde aldrig det skulle bli något av det där fallet men efter 1 år så fick vi som sagt brev om att det skulle bli rättegång på det hela.

Jag och Jan hyrde en bil i Norrköping och åkte från övernattningslokalen vid ca. 06:45.
Jag var väldigt nervös inför rättegången, resan tog ungefär 2,5 timme. Det var en enorm bilkö de sista milen.

Den killen som slog hade gjort massa andra dumma saker så han skulle ha alla sina åtal på två rättegångsdagar. Killen som slog är nu 18 år.

Rättegången gick jättebra men jag blev lite smått irriterad och höll på att tappa hakan när 'killen' ljög så mycket i rätten. Han påstod att jag hade sagt "vilken oallmänbildad ***** du är". Han sa några saker jag skulle ha sagt. Det var saker jag aldrig skulle kläcka ur mej, en massa rasistiska uttalanden. Men annars gick rättegången ganska snabbt.


Skriven av; Johan von Ahn - Mariaskolan klass 9.

Två personer blev särskilt glada igår.

Vi skulle åka över Stockholm mot Norrköping. Nu blev det bl.a. så att vi närmade oss huvudstaden just vid 'kötoppen' på aftonen. Vi gjorde en snabb förändring och åkte över Strängnäs och Katrineholm.

En av våra elever blev riktigt glad, särskilt över att de blev en timmes mat- och chaufförspaus bakom domkyrkan i Strängnäs. Den andra som blev särskilt glad var hans tjej som råkar bo just där.

Det var inte medveten planering, det bara blev så.

Nu ska jag berätta lite om vår dag på Kolmården. Först så for vi imorse från Norrköping mot djurparken. Vägen längs Bråviken var fin.
När vi kom fram så åkte vi först på safari med bussen och då såg vi massor med vilda djur exempelvis giraff, lejon, zebror och massa annat. På djurparken fick vi gå själva och titta på olika djur. Jag såg elefanter, tigrar, apor (gorillor, schimpanser), noshörning, kameler och vissa av oss träffade Bamse på Bamseland!!
Sedan for vi på delfinarium och såg showen de hade där. Det var fett grymt, det var helt otroligt och jag tog helt underbara bilder!!!!
Det är soligt och varmt ute. Dagen har bjudit på allt möjligt bra!
Nu sitter vi på bussen mot Nybro.

Nu känns det verkligen att sommarlovet är nära :D

Jag skulle vilja hälsa till hela min kära familj<3
Jenni hälsar till sin mamma på sjukhuset<3

Kramar
Sara

Jag låg uppe en halvtimme kvällen innan och tänkte på det, nästa dag är det skolresa!
Klockan 6.15 klev jag upp ur sängen, och mamma berättade att hon hade väckt mig 15 minuter tidigare. Jag var så trött att jag inte kunde minnas det.

Klockan är 7:10 och mitt huvud börjar klarna, jag sitter förväntansfullt i bussen och väntar på att resan ska börja.
Så fort bussen rör på sig börjar jag känna mig lite glad, jag tänker 'nu har resan börjat'.
Vi ska åka 85 mil idag så det kommer att bli några timmars åkande i bussen.
De första timmarna är tämligen händelselösa, vi sitter i bussen och försöker fördriva tiden.
Vid lunchtid når vi världsarvet höga kusten, men istället för att köra över bron kör vi upp till restaurangen bredvid.
Väl uppe på parkeringen går vi ut och äter våra luncher vid bänkarna utanför restaurangen.
Jag ser på utsikten och förstår verkligen varför det är ett världsarv, utsikten är så vacker att jag knappt kan slita ögonen från den.
Vi ser på filmen Ice age 2 trotts att det inte var allas första val.
Senare åt vi middag i strängnäs och många sprang runt halva staden letandes efter en toalett.
Väl i norrköping letade efter skolan där vi skulle sova.
Efter några telefonsamtal och ett misslyckat försök lyckades vi hitta platsen.
Men när killarna skulle sova så hade vi så mycket oanvänd energi från dagen och var så uppspelta att Maria behövde läsa en godnattsaga för oss (haha).

Sara

Mariaskolans resa har rullat i två dagar nu. Eller rättare sagt, bussen har rullat. Med den äran, den är riktigt rolig att köra. Gårdagen var mest en transportsträcka där vi körde ner till Norrköping inför dagens besök på Kolmården.

Det är sjutton elever och fem vuxna som åker. Vi saknar några elever. En hade 39,2 igår och några har faktiskt valt att vara hemma och ta vara på utvecklingsmöjligheten i att ha lärare nästan för sig själva.

Fram till måndagen kommer det att vara en del elevtexter här på min blogg. Det är sjuor, åttor och nior som skriver. Det är John som är först ut.

Om Nordkorea inte vore så tragiskt och skrämmande och deras befolkning så hjärntvättad, hunsad och hungrig vore landet ett skämt.

Man skulle vilja höra den interna debatten mellan hökar och duvor i vissa Natoländer just nu. Det finns många militära ledare som velat bomba Nordkoreas anläggningar i ett tidigt skede. Mut- och förhandlingslinjen segrade. Nu har Nordkoreas labila ledning hyfsat testade kärnvapen.

Säkerhetspolitik är svårt.

En tidningsanka är egentligen en avsiktligt publicerad felaktighet. Expressens klantighet idag, när man publicerar en 'intervju' och bilder på en arg kvinna som felaktigt sägs vara allas vår Wanja, är knappast avsiktlig.

En sådan insats för henne och socialdemokratin ville man nog inte göra. Nu avleder man granskande uppmärksamhet från henne så att hon får lättare komma undan med det mesta. Inget väcker halvgrumliga sympatier som ett hejdundrande klavertramp från tidningar eller politiska motståndare med orättvisa beskyllningar, felaktigheter och hela bidevitten.

Grattis Expressen! Nu tar det ett tag innan ni framgångsrikt kan granska någon som helst och WLW har fått betydelsefull hjälp. Sveavägen 68 hälsar och tackar!

Nu är det värsta inte de politiska följderna. Människor ska inte drabbas av så usel journalistik, punkt och slut.

Det är underligt hur det kan bli. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en miljömupp, men nu är jag det på allt fler områden. Huset värms med vindkraft och elåtgången begränsas ytterligare med hjälp av luftvärmepump. Jag kör en miljöbil, inte på 'låtsas', utan på riktigt. Jag tankade ikväll och noterade en förbrukning på 0.4607. Ungefär.

Jag som alltid menat att det är med bilar som med kroppen. Man ska ha betydligt mer att köra med än man behöver till vardagslunken. I och för sig har jag väl det nu också, även om hästarna i stallet är färre än förr. Den här miljödieseln är så lågvarvig att man riskerar att bli fotad av Vägverket hela tiden. Vid 90 varvar den 1600. Skulle man glida upp i 1900 varv, vilket inte är svårt eller bullrigt, då kan det bli hemskt dyrt.
Det känns vettigt med låg förbrukning och låga utsläpp.

Vi får väl se hur vettig vindinvesteringen blir. Det verkar som om min regering tänkt gå på skatteverkets linje och se till att det ska bli två sorters skatt på mitt vindsnurreinnehav. Produktionsskatt och skatt på det jag 'tjänar' mot ordinarie pris. Att jag har investerat en väldans massa slantar i det hela kommer man i värstascenariot inte att bry sig om. Det känns väldigt socialdemokratiskt det här, men eftersom de numera är i opposition är de emot förslaget. Så länge.

Man får inte hamna där man stryper alla initiativ att dra ner förbrukning eller straffar ut alternativen. Det kan bli så om man jämnar ut på ett sådant sätt att de som tagit på sig kostnader för t.ex. vattenburna system eller investeringar i alternativa uppvärmningar ska straffskattas.

Vill man att vi miljömuppar ska förökas måste det förutom de långsiktiga miljömålen även få finnas mer kortsiktiga och privata mål. Det måste även få löna sig.

För en del av er är det inga märkvärdigheter, några ser huggorm varje vecka. Det gör inte jag.

Den här låg och solade sig så stilla på vägen mellan Agnäs och Bjurholm att jag trodde den var död. Trots att den inte var platt. När jag kom med kameran blev det däremot fart. Med lätt upphöjt huvud ringlade den iväg i dikesvegetationen med en fart jag inte trodde den om.

Sen lånar jag nog utrymmet till skolresans berättelser. Några datorer tas med och jag hoppas att eleverna ger sig tid att skriva. Det brukar bli en del stort och smått.

Den här gången håller vi oss i Sverige. Går allt väl och som vi tänkt ska vi hinna med både lite östkust och västkust.

Så har jag hämtat resebussen från dess nuvarande hemmabas i Dalkarlså. Ska sätta den på ström så att kyl och frys når sina temperaturer. Imorgon ska den packas och på tisdag 0700 åker några lärare och högstadieelever söderut.

...

På väg hem från goda vänner i Skavdal utanför Vännäs ikväll fick vi syn på det här molnet.

...

Visst är det trevligt med julklappar? Så här fem månader efter tiden då vi vanligtvis tänker på Jesu födelse och lämnar julgåvor till varandra är de inte så vanligt förekommande.

Agneta och jag fick i alla fall en idag, av en person som betyder mycket för oss. Den skulle ha överlämnats i mer ordinarie tid, men sjukdomsperioder och diverse har gjort att de väntade mötena inte blivit av. Men, den som spar, han har.

Tack!

Under tiden utanför ICA i Vännäs mötte jag två av de irakiska familjefäderna. En som ska flytta och en som blir kvar med sin familj.

Jag pratade en stund med båda. Han som ska flytta berättade helt kort varför. Han beskrev med några korta, svenska ord varför de tog steget. Det var inget som kommit fram i media, men det han sa fyllde mig med stor respekt för hans klarsyn, omdöme och känslomässiga mod. Jag blev faktiskt glad, även om deras och varje invandrares flytt känns som ett nederlag.

Den andre förklarade med ett leende att här skulle han och familjen bli kvar. Det kan hända mycket för de här f.d. storstadsfamiljerna, men det var roligt att höra.

Idag har jag en stund varit med och försökt påverka Vännäsbor att rösta i EU-valet. Det blev en och annan upplevelse lik den jag hade igår. Då var det en äldre man som svarade ett bestämt '-Nej!' när jag frågade om han skulle rösta. '-Jaha, sa jag, du ska rösta på sd?'
'-Nej', sa han ännu mer bestämt.

Jag förklarade att det var just det han gjorde när han lät bli att rösta. Kanske 40% av svenskarna röstar, kanske 25% här uppe i norr. Man lägger en röst på något okänt, eller alltför känt, när man uteblir.

'-Nu gav du mig ett argument, sa han. Det blir två röster, både jag och gumman ska rösta.'

Idag kändes det också som om några tänkte till och tänkte om.

Detta italiensk-svenska yrväder och energiknippe avslutade med en timmes kampanjande utanför Strömpilen. När vi kom till flygplatsen 40-45 minuter innan avgång tyckte hon att vi kom dit onödigt tidigt. Vi hade kunnat hinna lite till!

Det blev mycket uppmärksamhet för Anna Maria. Hoppas att 'vår egen' parlamentariker Anna Ibrisagic som kommer tillbaka till Umeå nästa vecka också får en del. Då är undertecknad borta, på skolresa.

Det känns i alla fall roligt att centrala politiker, nationella och internationella, i allt högre grad kommer hit till Norrland och Västerbotten. De kan de behöva. *s*

Anna Maria sa att hon gärna återkommer hit till Umeå som EU-parlamentariker och 'kampanjar' inför riksdagsvalet nästa år. Då tyckte hon att firandet av valsegern skulle ske på en italiensk restaurang.

Det blev ett kort besök på den italienska restaurangen 5 knop nere vid Strömpilen innan den sista intensiva timmen i Umeå.

Strax innan vi åkte visade Kenneth Anna Maria något en moderat skrivit i en jordbrukstidning och som han inte kunde hålla med om.

Det är rätt. Ta tillfället att påverka politiker när du kan, istället för att bara skälla på dem när de inte hör.

Hon fick med sig en bit oxfilé också. Under bilturen in till Umeå ringde en viss Carl som fick i uppdrag att ha stekpannan i ordning. Det skulle bli en köttbit från Gubböle till den sena middagen.

Innan vi åkte blev det en kaffetår i det Åströmska köket. Kenneth hann leverera en del synpunkter som Anna Maria lovade vidarebefordra.

Mot slutet av besöket på Gubböle Gård släntrade grannen till Kenneth Åström förbi, Per Bergling. Han såg ombudsmannen Karin Bäckström som han kände och hälsade.

Det verkade nästan för mycket när det visade sig att Per under en period arbetat med att få rättssystemet i Bosnien på fötter och då arbetat nära en viss Carl Bildt. Sonen hade t.o.m. fått namnet efter Anna Marias man. Ibland är stora världen riktigt, riktigt liten.

Han är tjur, om än inte 'tjurig' i den vanliga bemärkelsen. '2076' kräver dagligen en rejäl dos kliande när Kenneth ska flytta djuren för att städa upp kring dem. Det finns 170 djur på gården, men ingen som liknar honom. Han var väldigt kärvänlig, även mot den gästande EU-kandidaten.

Det är kanske inte alla bönder som känner sig nöjda, men här finns i alla fall en. Kenneth Åström som levererar högkvalitativt kött till affärer och restauranger kring Umeå.

Besöket på gården blev mycket långvarigare än vi tänkt och det blev både skämt och allvarliga samtal om svensk och europeisk mat- och lantbrukspolitik. Båda ville minska på matsubventionerna, men menade att det är en utopi att tro att man kan ta bort dem rakt av.

Matföretagaren som absolut menar att även Norrland måste ha ett livskraftigt jordbruk talade en hel del om både närproducerat och om matimport.

Hon vill att vi ska veta vad vi äter och gärna äta närproducerat. Samtidigt vill hon inte att vi ska slå ut de fattigare länderna genom en 'matnationalism' som stänger dem ute.

Hon tog avstånd från 'gnällfeminismen' som felaktigt gör kvinnor till offer.

Anna Maria Bildt började dagen i Skellefteå och lokalradion. Sedan blev det sen lunch på Rex där moderater från Umeåregionen m.fl. fick höra lite av hennes engagerade programförklaring inför EP-valet. Hon är med sin bakgrund och inställning förstås en sann europé, men inte utan perspektiv och meningar kring Sverige, Norrland, landsbygd och glesbygd.

Ursäkta att jag lurade er med överskriften, jag kunde inte låta bli. *s*
Idag har jag, förutom att vara på skolan ett tag, varit med vid Anna Maria Bildts EU-kampanjbesök här i Umeåregionen. Hon står på 8:e plats på Moderaternas EP-lista och får alltså driva sin egen personvalskampanj.

Det började inte här på hos Kenneth Åström på Gubböle Gård, men jag var tvungen att börja visa en bild härifrån för att kunna vitsa till det lite med 'bondbruden'.
Jag trodde det skulle bli lite exotiskt för både Anna Maria och journalisterna med henne på en bondgård, men ack vad jag bedrog mig. Att hon är 'matföretagare' visste jag, liksom att hon har detta med matkultur, matkvalitet och matsäkerhet som en av sina huvudanligganden.

Det jag inte alls visste var att hon är matföretagare i sjätte generationen och att hon växte upp på en gård med både kor och grisar och att hon som liten gick och hämtade mjölken i en kanna. Nästan som jag gjorde hos mjölkbonden vi köpte hos. Nåja, vissa skillnader fanns. Anna Maria växte upp på en riktigt stor gård.

Hon var inte rädd för tjurarna och jag tror några hann smaka på både hennes skor och jacka.

Jag vet inte om man egentligen gör så här, men jag tänkte göra det ändå. Annonsera mitt födelsedagsfirande här på bloggen. Nedan har jag kopierat in den inbjudan jag kommer att maila ut och sprida på ett par andra vis.


Lördagen den 27:e juni anno 2009 ämnar jag fira min 50-årsdag i Liljaskolans matsal i Vännäs. Det är inte "öppet hus" i meningen "komma lite då och då", men den som vill är mycket välkommen kl 1700. Det blir en kall buffé m.m.

Vi vill ha er anmälan till janfyllerfemti@live.se senast onsdag 10:e juni. Det går också att anmäla sig till Agneta på 070-773 16 81 eller 0935-12 000

Ni behöver inte tänka på presenter eller blommor. Istället får man lämna en frivillig kuvertavgift på plats och blir det ett överskott så går det till ett barnhem i Andra Pradesh i Indien.
Skulle någon vän sedan länge ha tänkt ge en speciell present så kan man förstås göra så istället.

För dem som inte så nyligt sett Vännäs fina och växande Motormuseum är det möjligt att ta en titt där från 1530 då det finns ett par guider som kan visa er runt. Vill man titta lite mer noggrant hinner man inte se allt på en dryg timme, men ett rejält smakprov hinns med. Säger ni att ni ska på Jan Nilssons 50-årsfirande så går ni in gratis.
Ange om ni tänkt komma till museet när ni anmäler er.

Välkommen till mitt kalas och till ett Vännäs som är oerhört mycket bättre, trivsammare och mer välkomnande än mediabilden antyder just nu!


Jan Nilsson

Den gamle predikanten och originalet Emil Sköldengen som tidigare bodde i huset där vi bor brukade ordna möten hemma hos sig på Kristi Himmelsfärds dag. Det sista några månader före sin död 1984. En strålande fin och varm majdag.

Den dagen kom väldigt många människor och sedan dess brukar mötet anordnas i Vännäsby församlingsgård.

Kristi Himmelsfärds dag är en av de stora högtiderna för kristenheten. Dagen då Jesus enligt Bibeln efter sin död och uppståndelse for upp till himlen som den första människan. Där tog han plats på 'VD-stolen' och därifrån säger Bibeln att han ska komma tillbaka en dag.

En barnfamilj kom lite tidigt till mötet där vi pysslade med fikat och hade tagit med sig en picknickkorg. Det såg så trevligt ut när de lite äldre barnen kom till mamma och pappa med fina, gula blommor som de plockat närmare älven.

I natt kom jag att vandra genom Vännäs med några som är mer permanent engagerade i nattvandringen. En trevlig promenad då vi mötte rätt mycket folk, trots att många Vännäsbor sovit några timmar då.

Vi mötte svenskar av olika etnicitet och hann prata om mycket, både stort och smått. Det allra roligaste mötet var nog med två yngre irakier som talade bra svenska, var glada och mycket pratsamma. De beklagade att så många av dem tänkte flytta från Vännäs och förklarade att de själva inte hade en tanke på att göra det.

Det gjorde mig glad inte bara för 'Vännäs skull', utan främst för att de kände att de hade fått så många kontakter och hade en trygghet här. En trygghet de inte var säkra på att möta på något annat ställe. De gav en bild som var sjumilakliv från den nuvarande svenska Vännäsbilden.

Det var rätt många årtionden sedan jag promenerade genom Vännäs vid dessa klockslag. Det var en helt annan upplevelse än man kan tro. Elva personer hann jag prata med och sex-sju till träffade jag. Om allt ifrån den här bloggen till skolpolitik, ekonomi, sommaren, tjafset mellan ungdomarna och 'skandalscenerna' för ett par veckor sedan.

Jag har förärats en mailkommentar från en nybildad grupp som tagit namnet 'Norrland mot rasism', de verkar också vara verksamma under namnet 'Umeå mot rasism'.

Man kan läsa lite om tanken med organisationen på sajten socialism.nu, under fliken 'Övre Norrland'. Under andra flikar finner man ämnen som 'Röj i Rosengård' eller 'Nazister misshandlar moderat'. Det står bara positiva ord om att moderaten blev misshandlad. '-Då slipper vi göra det'. 'Win, win' säger en annan - alltså bara plus. Flera har kanske goda avsikter, men på den här sajten visar sig olika sorters socialister.

Jag vet egentligen inget om personerna som ligger bakom 'Norrland/Umeå mot rasism'. Det jag vet är att de försöker värva motdemonstranter till nazisternas firande av nationaldagen. På ett möte med 'Vännäs mot rasism' vände de sig till högstadieungdomar och uppmanade dem att komma med till Skellefteå och motdemonstrera mot nassarna. På direkt fråga sa de att de t.ex. skulle störa talen med signalhorn. De har också erbjudit sig att hjälpa 'Vännäs mot rasism' och även hjälpa till i skolorna.

Jag undrar om det är vettigt att odemokratiska våldsrörelser som nyttjar sin demokratiska rätt att demonstrera ska bekämpas genom odemokratiska metoder som störningar? Och vad ska man säga om det våld och den förstörelse som autonoma vänsterkrafter brukar leverera vid nassedemonstrationer? Jag är rädd att man hellre göder mörkerkrafterna, att man odlar nazism på det sättet. Ska nazisterna stoppas med makt eller våld måste det först stiftas lagar om att våldsgrupper som deras och yttersta vänstern inte får demonstrera. Sedan ska polisen stå för insatsen, ingen annan. Och vill vi ha det så? Demonstrera gärna, men varför inte i en annan stad?

Jag är rädd att att det finns krafter som vill muta in vårt motstånd mot gruppvåld, rasism och rent ungdomsgruff. Så här skriver en person t.ex. på socialism.nu under 'tråden' om nazisternas nationaldagsfirande i Skellefteå:

'Fantastiskt! Jag älskar att vänstern använder nazisternas samlingar för att samla, engagera och organisera människor som annars kanske inte är så aktiva och att det ger oss möjlighet att möta och ha knyta kontakt med människor som vi vill och kan intressera för vår politik. Det gör nazisternas ansträngningar så in i h-vete kontraproduktiva.'

Vill man ha hjälp mot rasisterna finns det andra att vända sig till än sådana som vill ha med sig våra ungdomar på provocerande motdemonstrationer som kan få vilka följder som helst. I Vännäs var det dessutom mer tjafs än rasism det handlade om. Även om rasisttrynet också stack fram.

Eller har jag fel?

Idag fick vår majtrötta personal besök av ett gäng initiativrika, piggögda och insatsvilliga pensionärer som bor i närheten. De hade flera goda idéer om samarbete och olika sorters utbyte mellan sin grupp och skolan.

Några var f.d. lärare och ett samtal jag snappade upp handlade om den pedagogiska betydelsen av uppmuntran och beröm. Det lät lovande.

Särskilt fint kändes det när vi tidigare på dagen fått besök av en flicka som trots att hon är tonåring aldrig fått gå i skolan. Kommunen kan inte bidra med något till hennes skolgång, men vi har tänkt försöka hjälpa henne lite den tid hon bor här i Umeå. Jag tror en del av hjälpen kommer att ges av några som är 55++. Dessutom hjälper en av av våra tidigare elever till. Hon är bara lite lätt 20+.

Minst två mer permanenta elever har vi också fått idag. Det var en bra arbetsdag över huvud taget, trots att den blev lite för lång.

Idag har det varit en händelserik dag på skolan, det allra mesta positivt. Jag kanske återkommer till en del. Bland annat fick jag ett brev från tre tjejer på lågstadiet.

De hade i uppgift att skriva till en politiker, men läraren tyckte att ämnesvalet var mer åt rektorshållet. När jag nu ser brevet menar jag nog att det borde hamna hos någon på utbildningsdepartementet ändå. Men det var rejäl stuns i brevet, eller vad sägs?

'Hej!

Vi på Himlafästet tycker att vi har för lite raster. Vi vill ha fler och längre raster. Vad kan du göra och när kan du göra det?
Skriv svar snart.

Hej då!'

Det kommer att krävas en del när man ska svara på det här. De damer som skrivit låter sig inte nöja med vad surr som helst.

Två retuscherade damer har dykt upp i Vännäs och Vännäsby. I flera exemplar. De kan förstås behöva lite försprång. *s*
Nåja, de får nog sällskap så småningom.

I morgon får man börja rösta, men då har jag inte tid. Jag tänker i alla fall göra det så fort jag kan. Våra röster är värda dubbelt så mycket det här valet. Det är kanske bara fyra av tio som röstar. Detta har några småpartier som inte ser helheten tänkt utnyttja.

Därför bör även du rösta, vad du än känner och tänker om det EU som påverkar 60-70% av våra kommunala beslut.

Godnatt!

Ett antal organisationer har tänkt 'stå upp' emot nazisterna som tänkt fira i Skellefteå på nationaldagen. Det kan vara 'jargong' som en av dem som kommenterat mig tidigare har skrivit, men jag tror tyvärr det är mer än då när man skriver starkt 'testosteronstinna' ord om vad man tänkt göra med nazisterna. Hur man ska visa dem att de 'inte tolereras på våra gator'.

Det är med stor sorg man noterar att våldsamma nazistiska, främlingsrädda och främlingsfientliga grupper med helt vriden människosyn får tillväxt och större acceptans genom anarkistiska våldsyttringar från AFA och deras småkusiner. Att många som står och vacklar 'drivs in i mörkret' (ett citat av en mamma till en främlingsfientlig pojke) av felaktiga motreaktioner utförda av krafter lika odemokratiska och våldsförhärligande som nassarna själva.

Jag är helt övertygad om att många, bruna så väl som röda, ser fram emot nationaldagens förmodade sammanstötningar i Skellefteå med stor förväntan. Jag hade unnat nazisterna ett antiklimax istället. Håll din tonåring därifrån, vilken färgen än är, och håll våldsamma 'höger- och vänsteryttrar' borta från våra skolors arbete. Vilka som helst kan inte ingå i skolornas arbete mot rasism, till exempel.

Jag blev lite upplivad av att ta en titt på de här krabaterna. Det beror på var de håller hus för närvarande, men har du tur är de precis framför kameran och lever bus.

På väg hem från ett stugmöte i Tallberg stannade jag till vid Konsum-parkeringen i Vännäs ikväll. Där stod några bilar och några ungdomar och pratade. Jag tyckte det var väldigt fint att de ställt sig där och inte uppe vid den klassiska raggarrundan vid Medborgarhuset där några av de drabbade flyktingfamiljerna bor.
Ungdomarna hade tänkt på den saken.

Jag frågade lite om hur de såg på det som hänt i Vännäs den sista tiden. Det blev ett väldigt bra snack som jag hade önskat att fler hade fått vara med på. Inte minst en och annan av de flyktingar som efter förra helgen kanske fylls av rädsla när de ser en äldre bil med yngre människor. Jag skulle önska att de papporna och mammorna hade fått möta dem jag mötte.

Det var helfina ungdomar med många tankar omkring det som hänt, proportionerna det fått och den lilla andelen av 'Vännäs motorburna ungdom' som eventuellt är rasister. Samt antalet någorlunda aktiva, uppretade och berusade som stod i gruppen utanför flyktingarnas hus när de begav sig. Ungdomarna gissar på kanske ett tiotal. Vilket förstås är tio för mycket.
Jag är rädd att även rätt många svenskfödda vuxna i Vännäs frestas att odla fördomar med väldigt lite täckning när de ser vår 'bilburna ungdom'. Frågan är hur man gör något åt den saken.

Vi pratade vidare om att det borde finnas ett eller två ställen där man kunde mötas, åtminstone på fredag och lördag kväll. Gärna alla åldrar. Någonstans där man kunde fika och kanske äta. Någonstans där bilar kunde parkeras hyfsat nära.

Jag har själv varit lite av en 'motorburen ungdom' för nästan hundra år sedan. Jag hade bil när jag var 18 och den var nog en del av min identitet, hur korkat du än tycker att det låter. Det finns sådana som jag var då idag och de måste självklart få finnas. Utan att drabbas av de vilda fördomar de ofta drabbas av nu när många annars sansade vuxna ser potentiella nazister under varje keps. Då talar jag inte om de skrämda flyktingarna som har de minnen och den bakgrund de har.

Nå, vad gör vi åt det här?

Sista bilden blir på kyrkan i Vännäsby, 'Vännäs kyrka', där min pappa konfirmerades på tidigt 30-tal och begravdes på sent 90-tal.

Just när jag stod här och knäppte några bilder strax innan midnatt hände något. Det var väldigt stillsamt och tyst, bara några avlägsna ljud från Vännäs hördes

Plötsligt känner jag någon som bestämt trycker sig mot mitt ben. En gammal bekant som är van att agera under tystnad. Den kärvänliga katten som brukar sitta här och kika efter möss på åkrarna.

När jag kom ut ur stugvärmen hos Samer var vägen tillbaka till Vännäsby lika lång. En knapp timmes promenad väntade.

Litegrann sinkades jag förstås av att det fanns bilder på vägen som stod och väntade på att få tas. Kring de här vattnen lufsade en björnhona med unge i fjol höst, men nu var de säkert någonstans där det kändes tryggare.

När jag kom in till Vännäs gjorde jag en liten lov runt husen i centrum. Jag träffade Leith och Ali som var ute och gick och vi pratade en bra stund.

När jag hörde hur många svenskar de här studerande grabbarna egentligen kände blev jag verkligen ledsen. De familjer som varit här längst av de senast komna har varit här ca tre år. Alla de här skulle ha haft betydligt fler svenska vänner än det låga siffror som nämndes. Nu är det i.o.f.s. på gång.

Efter att vi pratats vid en stund skulle nattvandrarna få fika hos Samer (osäker på om han stavar så) och jag blev medbjuden. Samer studerade datateknologi hemma i Bagdad och skulle vilja fortsätta med det sedan svenskan är klar. Det har gått snabbt fram och i morgon har Ali och han prov. I sommar blir det arbete hos samma Vännäsföretagare som i fjol sommar.
För drygt två år sedan kom han från sin barndoms heta sjumiljonersstad till ett 30 grader kallt Gälllivare. Han skrattade gott åt minnet.

När vi skulle gå blev nattvandrarna bjudna till en av familjerna, men på grund av tidpunkten och det nydruckna kaffet bad de att få komma en annan gång.

En önskan som kom fram under kvällen var att det skulle finnas en offentlig mötesplats under helgkvällarna i sommar. Tänk om caféet hade kunnat ha öppet lite sent? När nattvandrandet lagts på hyllan hade det varit roligt om det funnits en sådan plats för möten över olika sorts gränser. Vi svennar som satt hos Samer var överens om att de tråkiga händelserna i Vännäs haft flera bra konsekvenser. Nu blir det mer möten mellan människor som annars inte brukar prata med varandra.

En annan tanke var att det hade varit roligt att även få fika med dem som en del av invandrarna är rädda för. Några av dessa är kanske rasister, men flera har fått namnet utan att förtjäna det. Och även en rasist kan tänka om.

Det är något visst med de gamla bågbroarna. Ofta alldeles för smala, men i regel mycket vackrare än de nutida. Den här har jag fotat och visat förr, som det mesta av mina promenadbilder.

Det blev en underbart fin afton och kväll. Efter att ha haft ett möte i Ottonträsk och fikat med några vänner fick Agneta och jag var sin skön timme i solen ute på gräsmattan.

Jag kunde glömma allt ogjort och somnade in till ljudet av en ihärdig hackspetts slagserier någonstans på andra sidan älven. Jag fick vakna till ett bud om middag. Det var väldigt gott att leva.

Efter några samtal med folk omkring födelsedagsfirandet den 27:e juni blev det en sen stavpromenad. Jag tänkte kanske inte gå så långt, men allt eftersom bestämde jag mig för att gå in till Vännäs. Det blev en del handsfreestödda arbetssamtal på vägen.

Jag är lite svag för åsynen av vatten, vilket ofta syns i mina bilder.

Jag såg just en Vännäs-artikel i SvD:s nätupplaga som jag kan rekommendera att ni läser. Tidningen hade en journalist och en fotograf här ett par dagar i veckan. Här hittar du den.

När man läser en sådan här artikel fylls man av tacksamhet för att 'gammelmedia' finns. Kanaler som mer liknar 'snigelpost' och 'slowfood' än nätet och snabbmat. Media där man unnar sig att samla in mycket information och även smälta den innan den skickas ut.

Det är rätt smärtsamt att läsa det som skrivs, men när jag läste sista stycket blev jag riktigt glad. De sista dagarna har jag pratat en del med en av flyktingarna och känslan när man talar med honom är likadan som den man får när man läser den sist citerade pappans ord.

Sen tror jag inte att rasismen kan 'krossas'. Försöker man det med olyckliga metoder kan de övergrepp och generaliseringar man gör sig skyldig till lätt generera fler rasister. Sådana som kanske inte var rasister från början. Jag hoppas däremot att rasismen kan övervinnas på allt fler håll. Att man kan 'vinna över' dem som av olika anledningar söker konfrontation eller vill projicera sin frustration på en annan grupp. Jag tror mycket mer på det goda exemplet och att man får lära känna och umgås med människor som är olika en själv än på 'kross-idéerna.

Jag vill som Monica Wahlström önska 'Vännäs mot rasism' all lycka till.

Har idag mött ett par familjer med riktigt många barn. Det är säkert inbördeskrig ibland där hemma, men det är roligt att möta de här familjerna.

Några av dem som alls kan få barn får bara ett, det kan bli hur bra som helst. Jag tror ändå att chansen ökar för att man ska bli väl fungerande medborgare om man vuxit upp med många syskon. Då är man ofta van både att ta hänsyn och att ta för sig, införstådd med att man måste hjälpa till och inte skadad av total uppmärksamhet hela tiden. Kanske är det lättare att bli en hyfsat ekonomisk person också när man varit många som ska dela på allt.

Ett av Kinas större problem sägs vara generationen av 'kejsare' som vuxit fram efter Mao. En hel nation med nästan bara ensambarn.

Nu behöver man alls inte få ett socialt handikapp för att man är ensambarn, men risken för ego-beteende ökar nog. Jag vet, jag var ensam i sex år. *s*

I afton har jag tittat på vänsterextremistsidor där man bl.a. kan hitta lite om 'Norrland mot rasism' som har erbjudit sina tjänster i antirasistarbetet i Vännäs. Detta öppna nätverk är nytt, kanske t.o.m. bildat efter 'Vännäs mot rasism'. Kanske för att 'surfa på vågen?' På ett möte igår där jag deltog försökte de värva Vännäsungdomar till motdemonstrationer mot nazister i Skellefteå.

Avsikten sades bara vara att störa tal och annat, men när man ser alla som presentrar sig som 'yrkesdemonstranter' på dessa diskussionssidor - och vad de står för - så förstår man att demonstrationsvåldet kan vara på väg till Västerbotten också. På en sida där man hittar mycket om det våldsamma AFA så finns också en av de tidigare Vännäs-demonstrationerna annonserad. Liksom ockupationsfestivalen i Lund idag där man erbjuds att vara med i olika gruppverksamheter. I en av dessa ska man göra 'smällare'. Retoriken mot polisen är skrämmande.

Citatet nedan (gissningsvis ett gammalt anarkistcitat) har vad jag vet inte satts in av någon med anknytning till 'Norrland mot rasism', men finns med i diskussionstråden. Den som hade det under sitt inlägg kallade sig 'Fatale'. Citatet och personen själv är säkert långt ifrån representativa. Det kan i all fall visa visa att skillnaden mellan grupperna längst ut till vänster och höger i praktiken är minimal.

'Vi skola ingjuta det gift, som heter hat, så att vi bli mogna för hvilket våld som hälst.'

Det gäller att vuxenvärlden försöker hålla kursen och inte drar sig undan. Vi har både bruna och röda våldsförhärligande antidemokrater som vill ta plats. Låt för allt i världen inte era barn på högstadiet dra iväg till Skellefteå på nationaldagen. Behåll proportionerna, håll huvudet kallt och hjärtat varmt vad gäller problemen vi haft i Vännäs. De extrema grupperna är inte en del av lösningen.

Hur blir man förresten yrkesdemonstrant? Vem betalar det dagliga brödet? Försäkringskassan?

Har du tid så lyssna till Rick Falkvinge i dagens Lördagsintervju. Hör vad han säger om diverse saker. Bl.a. Piratpartiets eventuella uppfattningar i t.ex. frågorna om legalisering av knark och prostitution.

Jag har själv bara varit partipolitiskt engagerad under ett fåtal år. Under Anders Sjölunds tid var jag det inte. Den tiden följde jag mest bara i tidningarna och via några engagerade vänner.

Jag känner mig på flera sätt bekväm med att ha kommit in i politiken i 'mogen ålder'. En av orsakerna till känslan är att man sluppit vissa turbulenser. Skulle man bli kvar i politiken ett tag lär man säkert få sin andel ändå.

Det är bara några gånger i skolsammanhang Anders S och jag träffats. Jag minns en gång när Hagaskolan sålde ut inventarier och utrustning och Agneta och jag var där och raggade ihop saker till Mariaskolan. Vi mötte Sjölund som var där i samma ärende och vi pratade om hur det var att driva friskola. Då hade Minerva inte startat än.

Det lätt kamouflerade slag Anders S delar ut mot partiet och länsförbundsordförande Ågren i dagens VK gör mig inte så upprörd. Framför allt tycker jag synd om en person med stora gåvor som någonstans på vägen tappade något, oklart vad. Det gör mig också lite rädd för hur politik och makt kan påverka en människa. Gud give att man inte tappar bort sig själv.

Själv har jag inte mycket makt jämfört med 'storfräsarna', men det börjar mer och mer gå in att jag som politiker har mer inflytande än gemene man. Det känns mer skrämmande än 'berusande'. Det är ett stort ansvar, både att göra något och att i vissa lägen låta bli.

Ja inte år, riktigt än. Däremot ser jag nu att jag igår passerade 50 000 'visningar' här på bloggen. Det stämmer inte riktigt då det även registreras när jag själv går in för att kolla, korrigera eller kanske svara på kommentarer. 50 000 förresten, det fixar en del tjejbloggar på ett par dar. *s*

Sitter och funderar på det jag var med om på eftermiddagen i Vännäs. Markeringen mot rasism. Det är många tankar som kommer och mycket att fundera på.
Det var bra att Linda Åström som tagit initiativet till 'Vännäs mot rasism' i sitt inledningstal också tog upp detta med flickan som blev slagen, något som upprört många och som tillåtits 'jäsa' allt för länge.

Det man nu önskar är att alldeles 'vanliga' Vännäsbor ska sköta det här och göra vad som behöver göras. Att sådana som vill utnyttja situationen till ett eller annat sidosyfte håller sig borta.

Något som känns mycket viktigt är att våra nya Vännäsbor snabbt får många kontakter och vänfamiljer bland oss som är 'gamla i gården'.

Ikväll har Agneta och jag varit på Hans Jonssons 50-årskalas. Jag var tvungen att titta några gånger extra på gratulationskortets kuvert. Det stod faktiskt 50 på kortet som min gode vän och klasskamrat skulle få. Han som alldeles nyss var 15. Han vars cykel jag styrde framför min guldfärgade Puch Dakota med en fot på pakethållaren när vi rände runt i byarna kring Vännäs. Av någon orsak jag knappt längre minns.

Till höger frun Tina som nu stått ut med honom i många år.

Lunchen intogs idag på Corona där den bosnisk-norrbottniska EU-parlamentarikern Anna Ibrisagic gjorde ett snabbstopp. Hon står som nummer två på moderaternas lista inför 7:e juni. Här intervjuas hon av Västerbottens Folkblad.

Idag intogs Mariaskolan av pirater. Det var en som kom på besök i alla fall. Mikael ¨MMN-o¨ Nordfeldth från Piratpartiets EU-lista besökte högstadiet på deras samhällstimme.

Mikael redogjorde för partiets syn på nätövervakning, integritetsfrågor och fildelning. Han svarade också på en del frågor angående partiets övriga politik. I ett sms-växling vi hade efteråt gav han uttryck för att våra elever hade 'klipsk kritik'. Jag tror nästan att han hade det lite svettigt ibland. *s*

Jag ska inte uttala mig om partiets politik just nu, men hyser viss aktning för dem när det gäller deras bevakning av integritetsfrågorna. Idag har myndigheter, stater och delvis även företag övervakningsmöjligheter som inte känns bra i ett rätts- och demokratiperspektiv.

Man tror inte sina ögon när man läser om de politiker i Englands tre största partier som fullständigt tappat koncepterna.

Deras avdragsystem verkar ha varit tämligen vridet redan från början, men sedan tillkommer rena olagligheter. Stora avdrag för utgifter som inte funnits, eller för småsaker och hygienartiklar som man så klart betalar själv.

Om det inte vore för alla andra spärrar som borde finnas så verkar de ju i England där journalisterna inte heller känner några gränser och 'massakrerar' även oskyldiga.
Hur tänkte man?

Sämst i hela soppan är att halva världens förtroendevalda får bära även det här i den kollektiva skuld som verkar ska tillräknas när man blir 'politiker'.


Godnatt....

I morgon blir det mer EU-politik på högstadiets samhällskunskap. Då kommer en trevlig representant för ett parti som annars inte kvalar in på min personliga fem-i-topp-lista. *s* I vissa delfrågor sammanfaller synpunkterna i alla fall, men det betyder inget i det här fallet.

Det var inte det här partiet jag hade tänkt bjuda in som balans till moderaternas Hans Wallmark tidigare i veckan. Han uppträdde kanske också mer som representant för EU-tanken än som partirepresentant. Men det är klart, de personliga uppfattningarna tittar alltid fram.

Morgondagens besökare hörde av sig och ville själv komma och vi knöt ihop det ikväll. Jag hade annars en annan tanke på 'balansparti' och har dessutom fått en förfrågan från ett socialistiskt ungdomsförbund.

Vi får se vad vi hinner med.

Min fru blev lite blek om nosen när hon tog in posten och bläddrade fram ett brev Från Stockholms tingsrätt. Hon undrade vad jag hade gjort. Jag kände mig lite lugnare.

För nästan ett år sedan var Mariaskolans högstadium på skolresa. Vi släntrade i spridda skurar ner för Sergelgatan på väg ned mot Sergels torg när några fotbollshuliganer i slutet av tonåren vädrade byte.

De började mucka med några av eleverna, förmodligen utan att inse att vi var ett gäng på kring 25 personer som även omfattade vuxna. En grabb som var särskilt sugen på att slå någon började provocera vår snällaste kille med några ord om Norrland. Han svarade rätt stillsamt men fick ett knytnävsslag i ansiktet som svar.

Osis för huliganen var att rektorn hade kameran på magen och hann gå mot gänget och ta ett par bilder. Sen släntrade vi vidare under deras hot och ringde polisen när vi kommit en bit bort. De kom snabbt och var glada över att kunna arbeta med ett sådant bevisläge. Rektorn hade även datorn på ryggen och kunde peta iväg bilderna till polisstationen som i sin tur sände ut dem till alla polisbilar. En elev tecknade ner 'firmaemblemen' de hade på jackorna. Killen togs rätt omgående några kvarter därifrån.

Problemet är att datot för rättegången sammanfaller med årets skolresa där jag är chaufför. Jag är skyldig att komma till rätten och det blir 2000 i böter om jag uteblir.

Det fina i kråksången är att rättegången infaller då vi 'ligger stilla' bara 16 mil från Stockholm. På ett ställe där jag kan låna en bil.
Ibland läggs saker till rätta.

Idag var jag upp till Dalkarlså med bussen efter Mariaskolans tripp till Ratan. Förutom diverse upplevelser, som t.ex. en väldigt god soppa med äppelpaj till efterrätt, så fick jag se en smärre botanisk sensation. Mot en av de Herrgårdsgula husens väggar lyste färggranna äpplen i vårsolen. Skåne, Östergötland, Sörmland - släng er i väggen!

Så hette ett stort 'linjeskepp' som med sina drygt 60 kanoner var med vid slaget i Ratan 1809. Ett lite märkligt namn på ett krigsfartyg. Kloka militära ledare är visserligen försiktiga, men måste också kunna ta beslut som präglas av annat än försiktighet.

I Vännäs håller vi på med vår utdragna budgetprocess i ett svårt och vanskligt läge. Budgetramarna spikas inte förrän efter nästa skatteprognos i augusti, men vi blev i går mer eller mindre helhjärtat överens om ett förslag.

Några gånger gav jag uttryck för min oro att vi är för försiktiga. Världen och landet går igenom en kris av helt speciellt slag. Hur vi som kommun kommer att drabbas vet vi ännu inte fullt ut. Nu lägger vi en mycket svag budget där vi inte har 'egna' pengar över för att återinvestera i sådant vi nöter ut. En budget som inte tål några negativa överraskningar.

Det är klart att man vill vara 'human' och i möjligaste mån undvika att säga upp människor. Den kommunala kärnan utgörs inte heller av några 'lyxverksamheter'. Samtidigt känns det osäkert att lägga en budget som i princip går plus minus noll med det vi vet nu. I tre år kommer vi att ha synnerligen dåliga marginaler, för att uttrycka det milt.

En taktisk politiker kanske inte säger så när det är valår nästa år, men att inbilla sig att vi som kommuner kan hållas skadelösa genom den här krisen är inte bara önsketänkande. Det är rent dumt.
Många företag drabbas av nedskärningar på 20-30%. I det här allvarliga läget kommer det kanske att visa sig att vi skulle ha skurit ned 3 % istället för mindre än 0,5%. Annars måste vi ändra våra mål som säger att vi ska ha en 'överskottsmarginal på 12 miljoner. (Sista meningarna är uppdaterade, jag hade fel siffror i första texten.)

Risken är att vi får se sämre siffror framöver och jag är rädd att vi invaggar folk i en falsk säkerhetskänsla när vi tar en alltför lätt väg med budgetramarna. Försiktigheten kan ha sitt pris. Kanske i form av mer drastiska och svårkontrollerade nedskärningar i mitten av vår 3-åriga budgetperiod.

Trots att många av mina vänner och väljare blir ledsna och arga måste jag igen säga att jag tror vi skulle skjuta upp bygget av konstgräsplanen som kommer att kosta knappt 10 miljoner och kring en miljon i årlig drift. I detta läge ser jag det trots allt så.

Det är inte många av de ca 3000 soldater (mest ryssar) som dog vid Ratan som fått en sten eller ett minnesmärke på platsen. Stenen på bilden kom på plats vid 100-årsjubileet 1909 och restes till minne av en 19-årig fänrik 'av börd'. Det fanns många som var mycket yngre, trumslagarpojkar och andra.

Det ska putsas och målas en del i Ratan till mitten på augusti då 200-årsminnet av Sveriges senaste krig ska firas. Eller kanske är det freden som firas och kriget man kommer ihåg.

Bl.a. kommer kungen, drottningen och Victoria den där dagen. Vägarna till Ratan spärras av under firandet och bussar kommer att frakta dit besökarna från t.ex. Djäkneboda där man får lämna bilen.

Har du inte varit till Ratan så åt dit, kanske en annan dag än 19 augusti. Gör som vi och läs på lite själv innan, då får du mer ut av besöket. Man kan åka dit alldeles utan tanke på kriget också.
På Tullgårdens övervåning finns en liten utställning över Ratan som är värd att se.

Idag tog vi hela skolan till Ratan, den lilla kustbyn norr om Umeå där de senaste, och förhoppningsvis sista, krigshandligarna på svensk mark ägde rum.

1809 låter väldigt länge sedan, men jag tänker att det handlar om fyra Jan Nilsson'i rad'. Det blir 200 år det. Här ser mellan- och högstadiet det bildspel om kriget man kan se uppe på 'Tullgården'.

Det finns några sekvenser inspelade från 'Sävarspelen' som en och annan yngre kan tycka är otäcka. Särskilt om man själv minns krig och det är det allt fler av skolbarnen i Sverige som gör.

Resan blev mycket lyckad, tydligen också timmarna på eftermiddagen där eleverna arbetade med olika saker med anknytning till 1809 års krig.

Det blev en lite ovanlig dag idag. Den startade med ett frukostmöte i Storuman kl 0730. Hans Wallmark, den norrländske EP-kandidaten från Skåne, mötte några företrädare för moderaterna i Storuman och pratade både Norrland och EU.

Sedan blev det ett studiebesök på Biostor i Storuman tillsammans med Gunnar Åström och med projektledaren Henrik Sundström som guide. En glödande entusiast för den högmoderna anläggningen som producerar både pellets, fjärrvärme och bioel. För den mannen verkar inget omöjligt.
En av visionerna är att få igång tillverkning av biodiesel så att man med tåg skulle kunna leverera pellets till Stockholm utan att man använt en gnutta fossilt bränsle i någon enda liten del av tillverkning och transport. (Banan till Vännäs är inte elektrifierad)

Vi hann prata rätt mycket om Norrland, Vännäs, skolor m.m. och Hans hann också 'powernappa' en stund medan jag körde hans hyrda C30 mot Vännäs. Lunchen blev att vi delade på en kexchoklad jag hade med.
Vi pratade med Johan Söderling om läget i Vännäs i 45 minuter innan det bar iväg till Umeå. Hans uppskattade verkligen Johan och sa efteråt att vårt kommunalråd inte verkade ha 'tagit skada' av politiken. Han har kanske sett exempel på motsatsen här och där.
Vi hann också hälsa på några av irakierna som råkat illa ut i helgen. Jag bytte telefonnummer med en av dem som talar svenska och vi har hunnit prata lite ikväll.

I Umeå mötte Hans högstadiet på Mariaskolan och berättade lite allmänt om EU och det som han såg som 'vitsen' med det hela. Det blev en del frågor, alla hanns tyvärr inte med. En av eleverna frågade Hans när han skulle komma tillbaka.
Ikväll har jag försökt få tag i en EU-kandidat som har helt annan ståndpunkt än Hans. Det misslyckades, men jag ska prova igen. Även om Hans inte gjorde reklam för partiet vill jag eftersträva balans och så stor neutralitet som möjligt när det handlar om skolans elever.

Efter att Hans lyft mot Stockholm och ett möte med Rikspolisstyrelsens Narkotikaansvarige blev det arbetsmöte för skolresegruppen. Därefter ett AU-sammanträde för skolan på telefon och till sist har jag varit till Dalkarlså och hämtat vår resebuss. Jag kom hem för en halvtimme sedan och funderar på att ta det lugnt resten av kvällen. *s*

En rolig dag, men tur att alla inte ser likadana ut.

Det kanske inte spelar så stor roll i sammanhanget, men jag vill i alla fall rätta till en desinformation som jag stött på flera gånger nu.

En del av dem som kommenterat det som skett i Vännäs på diverse hemsidor eller IRL har direkt eller indirekt talat om 'muslimerna'. En del är muslimer, men majoriteten av dessa är kristna. Det är en av orsakerna till att några av dem lämnat Irak.

Vilken religion man än tillhör är övergreppen som varit fullständigt oacceptabla.

Det är bra att så många gick ut i Vännäs i går kväll. Det är bra att det fick bli en opolitisk aktion. Det är bra att de flyktingar Vännäs tagit emot är tillbaka.

Men tro inte att det nu är klappat och klart. Räkna med ett kontinuerligt arbete som är mindre glamoröst än en stor manifestation.
Det lilla fåtal som nu lidit en prestigeförlust lär försöka ta tillbaka vad man kan. Det gäller att vara vaken. Kan aldrig tro att man gett upp alldeles. Särskilt som Vännäs fått mycket uppmärksamhet på diverse unkna sidor. Nu gäller det att få så många som möjligt med på att från den punkt där vi står nu arbeta framåt på ett positivt vis. Det går inte att backa bandet på varken det ena eller andra sättet.

Det där med den eventuellt slagna flickan måste redas ut, om det går. Det går inte att ha det hängande i luften. För hennes skull och för att saken måste hindras att bli en fortsatt ursäkt för hållningar, rövarhistorier och övergrepp.

Integration kan inte bara delegeras ut till någon tjänsteman. Ser t.ex. våra unga att vi medelålders aldrig träffar invandrare finns muren där. De gör i regel inte som vi säger utan med tiden som vi gör. Integration är ett långvarigt grupparbete. Sitter vuxna hemma och skämtar om (eller öser sin bitterhet över) de som ser annorlunda ut har integrationen seriös uppförsbacke.

Det är många som av olika anledningar inte lärt sig de skyldigheter, rättigheter och hållningar som till stor del är vårt samhälles 'kitt'. Några för att det aldrig fungerade hemma i den svenska familjen, andra för att man kommer från ett land där nästan ingenting fungerade utom krigets vansinne.

Som engagerad och modig arbetsgivare eller lärare kan man t.ex. vara den allra bästa 'samordnare' och 'integrerare' en ung svensk eller irakier någonsin kan få möta.
Det offentliga integrationsarbetet behöver all hjälp det kan få.

Ikväll har jag fått vara på Toppen, hotellet i Storuman. Anledningen är en EU-parlamentariker som heter Hans Wallmark och som de här dagarna reser runt i Västerbotten. Nja, han är inte parlamentariker än, men han ställer upp i valet om några veckor. Och han lär komma in.

Visserligen bor han i Ängelholm. Men han är en mycket speciell skåning och blivande EU-parlamentariker. Föddes i Boden, var skolelev i Vilhelmina och ungdom i Haparanda och talar följaktligen inte skånska. Det är tunga argument bara det. (Förlåt, mina skånska vänner, jag gillar egentligen dialekter. Även er. *s*) Att han dessutom kämpar hårt mot knarket, reser i inlandet och står ut med att norrlandsgrillas som ikväll, det är högst kvalificerande.

Efter att ha börjat i Skellefteå åkte han till Storuman ikväll. I morgon ska han besöka Biostor, ett bioenergikombinat här i Storuman där man gör fjärrvärme, pellets och bioel. Allt med en enorm verkningsgrad på 98%.

Därefter åker vi ner till Vännäs där Hans idag frågade om vi kan stanna efter att Vännäs hamnat i blickpunkten av en mindre trevlig orsak. Det känns bra om bilden av vår kommun kan balanseras en del. Där kommer vi att träffa Johan Söderling om allt går som det är tänkt.

Efter det åker vi till Umeås minsta friskola. Eleverna ska få fråga honom om ett och annat och han ska träffa en del av personalen. Det kan nog bli en och annat som hälsas med Hans Wallmark som också sitter i sitt partis styrelse. Ett och annat om skolan i allmänhet och kanske även om den nya skollagen.

Vilket parti han kandiderar för? Han kandiderar för moderaterna. För er som genast menar att eleverna blir utsatta för ensidig påverkan kan jag berätta att den kommer att balanseras. Rapport kommer även om det. *s*

Det var med stor tvekan man lämnade Vännäs ikväll, men det blev ändå så. Jag lämnade dessutom på buss, vilket är lite ovanligt. Jag måste säga att det var njutbart.

Det blev en pratstund med chauffören som körde från Lycksele. Vi hann tala om själva bussen (samma fabrikat som skolans) om inlandet vs staden, om anställningsvillkor och om att det saknas chaufförer i Storuman nu.

Vad sägs om utsikten från första parkett på bussens övervåning?

Jag sitter just nu på en buss rätt långt ifrån Vännäs. Talade med vårt kommunalråd för två minuter sedan. Uppslutningen vid markeringen mot rasismen är mycket stor. Som jag förstod fanns allas vår Sverker O bredvid och uppskattade antalet till i alla fall 500. Det verkade lugnt och 'svanslöst'. Inga av 'syskongrupperna' längst ut på vänster- och högerkanterna kunde ses.

Dessutom är flyktingarna tillbaka igen. Nu gäller det att vi Vännäsbor gör det vi kan för att det här ska bli bra. Inte bara ikväll.

Det som hänt är alldeles tillräckligt allvarligt, sorgligt och bedrövligt. Som alltid förstärks saker ofta genom media när det fogas till missuppfattningar, sammanblandningar, stundens ingivelser och känslor.

I en av artiklarna i dagens VK får man intrycket att en 'lynchmobb' agerat i några månader i vårt Vännäs. Skulle inte tro det. Den obehagliga och olagliga anstormning som en 'mobb' gjorde mot flera flyktingar i lördags har sannerligen inte gått obemärkt förbi och någon 'lynchmobb' hade knappast kunnat agera ostört över tid.

Det som hänt är som sagt tillräckligt och behöver inte förstärkas med oriktiga intryck.


 

Jag har under några år, fram till årsskiftet, fått viss information om flyktingarbetet. Även i år har jag fått en del. Jag kan inte påminna mig att jag hört något om konflikter. Nu visar det sig en annan bild.

Jag har trott och hoppats att våra flyktingar tagits emot och betett sig väl. Att de 'Bäddats in' i Vännäs grannatmosfär som enligt en stor undersökning är bäst i länet.

För mig är alltihop verkligen en blixt från klar himmel. Nu sipprar det fram detaljer som vittnar om att det funnits vissa problem bland några ungdomar ett tag. Det kan kanske vara klokt att vänta in mer information innan man stämplar allt som rasism.

Det kan vara skillnad på att personer som hör till två olika grupper bråkar och på rasism. Nog finns det rasistiska strömningar i helgens skandal, ganska rejält dessutom. När man ser vad två supporterklubbar kan göra varandra inser man samtidigt att 'vi och dom-hatet' inte behöver ha det vi kallar ras som grund. Det kan som bekant ibland räcka med att en 'från oss' tittar intresserat på en 'av dom'.
Bland idrottshuliganerna reser man runt och ställer till saker. Det finns uppgifter som pekar på att helgens problem kan ha sådana inslag. 'Problemen' i lördags kan delvis höra hemma i andra orter.

Det skulle förvåna mig om inte vår omhuldade våldsdrog Kung alkohol bidragit starkt till att vettet rann ur vissa behållare i helgen. Men hans bidrag talar vi som bekant inte så mycket om i Sverige.

Kolla gärna in den här sidan där du också kan lyssna till ett hörvärt program.

Vid ett samtal med kommunalrådet ikväll sa han något som jag också tänkte när man fick höra om motreaktionen i eftermiddag.
De kan komma något gott av det här!

Det är tråkigt att det skulle behöva gå så här långt, men nu har vi verkligen anledning att göra något många av oss försummat alltför mycket - Att ta kontakt med våra invandrare. Bjuda hem dem till oss. Det var ganska länge sedan vi hade några på besök, men nu ska vi försöka få till det igen.

Det kanske inte är lika lätt, men jag skulle ha velat bjuda hem några från 'andra sidan' också. Några av dem som kan tro att det är en god idé att samlas omkring hus där det bor alla slags människor och kasta sten igenom fönstren till invandrarfamiljer med små barn. Som kan försvara inför sig själva att man kan angripa sådana som talar ett visst språk för att man har något otalt med andra som talar det språket.
Det finns de som njuter av och organiserar sådana här händelser och dem kan man kanske inte göra något åt. Men kanske en del av dem som 'följer med'.

Det är klart att man inte ska se mellan fingrarna om det görs allvarliga felaktigheter av invandrare. Det är lika klart att man inte kan förfalla till så lågt 'vi och dom-tänkande' att man själv ger sig på någon bara för att han har fel hudfärg eller språk. Som fotbollshuliganer kan göra med en landsman som har fel halsduk eller tröja.

Saker har ordnats för möten med invandrare, men många av oss har inte varit med. Jag hoppas det blir något ganska snart igen.

Vi har just kommit hem till Vännäs igen och har inte hunnit ta del av så mycket. Jag hann prata med ett par företrädare för olika verksamheter medan jag var kvar i Stockholm.

Man blir förstås ledsen över det som hänt. Även över att vår fina kommun ska förknippas med sådant här beteende.

Samtidigt skäms jag inte för att vara Vännäsbo. Det är inte 'Vännäs' som har gjort det här. Inte det samhälle, de byar och de invånare som utgör kommunen jag bor i och är politiskt aktiv i. Lika lite som alla irakier ska lastas för något som några irakiska ungdomar möjligtvis har gjort så har 'Vännäs' stått och kastat sten på fönster, gjort annan åverkan och skrämt upp små barn. Jag skäms däremot å deras vägnar som sägs ha tagit lagen i egna händer och handgripligen gått på hus, lägenheter och familjer.

Det är individer som gör saker och individer som ska straffas om man gör olagligheter - straffas av samhället, inte av privatpersoner. Oavsett om man är svensk eller irakier.

Jag ska skaffa mig ytterligare information innan jag gör och säger mer.

Jag blev väldigt ledsen när jag just såg huvudnyheten på vk.se. Vad är det som hänt i min kommun, dagen efter 'Inflyttardagen' som jag inte kunde vara med på? Hur kan en grupp där även vuxna sägs ingå ställa sig och kasta sten på flyktingars fönster?

Frågorna om orsaker, reaktioner och konsekvenser hopar sig. Hur kan något liknande hända i Vännäs av alla platser? Jag har inte hunnit prata med någon, men nu känns det som om ledigheten är slut. I alla fall för tanken.

Vi lär läsa mer om det här. Vad än orsakerna är kommer vi som bor i Vännäs att ha en del att göra.

En riktigt ledig dag har vi haft. Nästan i alla fall. En del av dagen har vi fått se saker genom barns ögon. Det är lite mindre komplicerat då.
Men inte alltid enkelt för det.

Säga vad man vill, men i hufvudstaden tar man det säkra före det osäkra.

Just lunchad och inkommen från cykelinhandlingstur här hos min bror. En dotter kommer att bli glad en stund ikväll. Det var fullt godtagbar service på stället där den köptes.

Det kan man inte säga att det var på stället där en närstående handlade gräsklippare förra sommaren. Det var 'rätt' ställe. Butiken där man Kan sina saker när det gäller jord, skog och trädgård.

Den aktuella klipparen var slut i lager, det fanns bara demontrationsexemplaret. Min sunt skeptiske släkting frågade om den var riktigt ihopskruvad, vilket den absolut skulle vara.
Efter första varvet på gräsmattan verkade gav klipparen inte riktigt samma solida kvalitetskänsla. Det visade sig att motorn höll på att falla av på grund av att alla fästdon hade 'rallat av' och låg spridda över den stora gräsmattan.

Trycket i systemet var rätt högt när min anhörige samlade ihop kvarlevorna, stuvade in dem i bilen och drog iväg till 'experterna'.
Där möts han av ett nollställt ansikte som förklarar att de inte har några delar och råder honom att åka bort till en firma som både säljer och servar klippare m.m. Att reklamera skulle ta tid, mycket tid.

Det första de frågar när de ser den lika nya som obrukbara maskinen är om den är inköpt borta hos 'stora firman' och att de inte hade kunnat hjälpa honom? Så var det.
Den här firman hade inte rätt bultar, men tog från en begagnad maskin och gjorde klipparen brukbar igen. Utan kostnad. '-Se det som en reklamation', sa killen som gjorde det.

Gissa var min släkting numera handlar saker för fritid och trädgård?
Hur överlever ställena som inte har service och vettigt bemötande?

Nu ska vi ut och skruva ihop en cykel. Viktiga saker. Då måste allt sitta fast.

Pelle deppar däremot. Den äldsta hästen som brukar bo i stallet är bortrest. Hon är den enda som tolererar honom inne hos sig. Från början försökte hon nog ta kål på honom, men sedan blev de goda vänner. Hon insåg väl att de ynka strån han norpade inte var något att sura över.

...blev Edda riktigt sällskaplig och ville prata.

...under biologilektionerna. Vad är det här för träd?

Min bror och jag frågade en dam som såg vis ut, men hon visste inte heller.

Här nere vid sjön och hagarna känns det nästan som i en by. Nästan som hemma.

Den syns knappt på bilden, den hungriga eller sällkapssjuka räven. Den sitter vid hästen till höger där den suttit i flera minuter och ser på oss i några sekunder. Hästarna verkar inte bry sig mer än om den varit katten eller kaninen de är vana vid.

Strax efter sticker den som ett rött snöre.

Jag och min bror har en ledig kväll ihop. Våra fruar och hans barn är på vift.

När vi skulle gå och ta in deras hästar fanns en tredje figur i hagen. Han eller hon satt blick stilla och tittade på hästarna. Undrar vad räven tänkte? Sökte den bara sällskap eller såg den två jättelika hamburgare för sina ögon? Önskade den att den var en varg?

Den här känner många av er i Umeå igen. Det är den sista av några snidade och målade skyltar strax innan säkerhetskontrollen på Umeå flygplats. Eller Umeå City Airport som jag tror den heter. För att skilja den från alla andra flygplatser i Umeå. *s*

Egentligen är ordet hämtat från Bibeln.

Ni som läst förr vet hur jag drivit denna devis för vårt samhälles fortlevnad. Förenkla eller dö!

Sitter just på en skolledarkonferens och får en genomgång av nya krav och förväntade förändringar i kommande skollag.

Jag har brukat säga att skolan har drygt 700 krav. När man tar hela skolområdet har vi just tagit del av en helt annan siffra. En juristuppgift här säger att inget område i samhället har så många lagkrav på sig. Skolans mål, när man beaktar alla tillämpbara lagar och författningar, pendlar kring 20 000....

Nya skollagen kommer snart på remiss. Den är på 1600 sidor. Kapitlen har tredubblats till 44.
Sommaren är räddad!

Den svenska offentlighetsprincipen är värdefull. Den har kritiserats av krafter inom EU då saker vissa velat mörka krupit fram via den svenska offentlighetsprincipen. Den har inte så många begränsningar. Ca 70 länder har annars liknande lagar.

Just nu är det rörigt i uppgifterna om vad som gäller om politikers sms. Att rena kommunala angelägenheter bör kopieras av mottagaren och diarieföras är en sak.
Enligt TT är det dock så att vem som helst enligt lagen kan begära ut en politikers sms-trafik. Kan ni förstå det här på annat vis?
Någon på kommunen (landstinget eller riksdagen?) ska då gå igenom mobilen för att se vilka som ska lämnas ut. Kammarrätten säger att det inte är någon skillnad om den är privat eller jobbets. Politikern är i detta fall lika rättslös hur han än gör.

Var står det att en kommunal nämndspolitikers sms inte också kunna begäras ut av någon rättshaverist? Fritidspolitikern har annat arbete. I hans eller hennes mobil finns sms av många slag. Man kan vara lärare, sågverksarbetare förskollärare, präst, advokat eller Volvoarbetare som arbetar inom frivilligverksamhet. Politikern kan ha fysiskt eller psykiskt sjuka vänner som man sms-ar med. Flera av grupperna får ofta känsliga eller sekretessbelagda uppgifter till mobilen. Uppgifter som inte heller någon kommuntjänsteman eller journalist någonsin ska se.

Skulle det vara så galet att det kan bli så här är det många som inte kan vara politiker. Frågan är om någon då vill vara kommunalråd. Driver TV4 m.fl. detta till sin orimliga ytterlighet måste det kanske bli en översyn av vår vassa offentlighetsprincip. Risken i dessa tider är att den blir slöare på flera områden.

Efter en kort natt då jag var lite för upprörd för att somna kom jag iväg ner till Sth. Sitter och väntar på Arlanda. Dagens föreläsare kommer från Danmark och han och jag ska åka vidare med Leif Larsson från Vilhelmina. De kristna friskolornas 'Grand Old Man'.

Ni som är lokala läsare känner till allas vår Kalle i Brån. Han som tror han är socialdemokrat. Vi brukar ha så mycket pingpong här att en annan god vän har rekommenderat att vi skulle nyttja MSN.

Vem tror ni man möter strax utanför 'Rest and Fly' tidigt i morse? Jo, Kalle med sin bättre hälft Peggy, laddade för en resa till stugan, landstället och allt vad svenskar kallar sitt mer eller mindre avlägsna fritidsboende. De har sitt i USA. Kika på Kalles blogg så får ni veta mer.

När jag såg honom dök överskriften, refrängen från någon gammal dänga från första delen av förra århundradet upp i hörselminnet. Kalle är mest överallt. Han som var orolig för att han snabbt skulle torka bort i något hörn när han pensionerades. Inte, då! De såg synnerligen fräscha och nyfikna ut, båda två.

Jag missade först det mest upprörande. Det är inte bara sms på tjänstemobilen som ska kunna kollas enligt kammarrättens domslut och svar på TV4:s krav.

Det gäller även den privata mobilen! Det står inte vilka politiker det gäller. Det vill jag veta innan jag ställer mig på en lista igen.
Vart är det här samhället på väg?

Hade önskat att jag haft en TV så att jag till att börja med hade kunnat bojkotta TV4!

Du som gläder dig över TV4:as tilltag att driva kravet på utlämnande av kommunalrådet Lennart Holmlunds sms, tänk en gång till.

Vad tror du att detta kommer att kosta? Först rättsprocessen. Sedan ska dina skattepengar och kommunanställdas arbetstid gå till till att sortera i sms:en och sända dem till TV4. Innan det blir dags att sortera och sända dem till andra likasinnade media och så ett antal rättshaverister som begär ut dem.

Några i debatten tror att Holmlunds eventuella privatanstrukna samtal eller sms kostar skattepengarna något extra. De har nog inte följt med. En storpratare har idag ett abonnemang som kostar 5-600 i månaden. Då kan han eller hon sova med en linje uppkopplad, eller sms:a oavbrutet hela dygnet. Det kostar inte en krona till. (Utomlands kostar det i.o.f.s.)

Men lavinen TV4 nu kan ha startat kostar dig pengar! Den kan också i förlängningen kosta dig några dugliga politiker av kött och blod.
Alla magsura, övernitiska angrepp på politiker, vilken färg de än må ha, gör att man faktiskt undrar om man kan hålla på. Det är kanske några teflonbelagda, genmodifierade superbroliers och fullblodsbyråkrater som ska orka ta ansvar och driva Sverige framöver. De kanske kan slingra sig ur strypsnaran, eller kan klara sig utan luft.

Värna offentlighetsprincipen, men SMS bör betraktas som telefonsamtal! Är lagen oklar så ändra den!

Jag lunkar på och känner mig ganska pigg, trots gårdagens förkylnings/allergidipp. Det kan behövas. Har just avslutat veckokonferensen med skolans personal.

Ikväll är det övertid på kontoret igen, så att jag ska kunna åka på en träff med rektorerna på de kristna friskolorna i morgon kl 0700. Har just intagit lite näring och lagt mig till en stunds vila på tjänstesoffan.

Har haft en rätt bra dag, förutom att inget av det jag verkligen skulle göra har blivit gjort. Däremot en hel del annat, bl.a. en liten utredning och en hel del elevrelaterade saker. Flera elever har haft en väldigt bra dag och då har jag också haft det.

Solen skiner och det underlättar alltid. Man är påverkbar. Innan det blir natt ska jag iväg med en barndomsväns bil till Önskanäs i Bjurholm. Solskenet gör att jag skulle vilja blåsa iväg på studs, medan solen belyser åkrar, skogar och älvar. Problemet är att det som ska göras måste göras här. Nu. Bye!

Orkar någon vara politiker på t.ex. Holmlunds ansvarsnivå framöver? Domstol har slagit fast att hans privata sms ska lämnas ut om någon kräver det.

Orkar någon ta ansvar för det här samhället framöver, jag bara undrar?

Så här skriver SvD idag om detta med värnplikt. Jag håller med i det mesta. Jag tror absolut den behövs.

Ser att Reinfeldt samlat partiledarna till samtal om höstens EU-ordförandeskap.

Göran Persson själv skriver att de borgerliga ledarna 'slöt upp' bakom honom när Sverige var ordförandeland förra gången. De nuvarande Allianspartierna undvek att föra nationella strider under den här perioden.

Man vill hoppas och tro att det kan skötas snyggt även den här gången. Att majoriteten av de ledande socialdemokraterna visar att man accepterar demokratin, även hösten innan ett val.

Sen finns det alltid några som inte kan acceptera demokratin, utan menar att det är stöld när andra än det egna partiet har makten.

Nja, jag tror väl inte det är grisaflunsan, men det verkar som om jag är Förkyld igen! Känns som om det varit så i ganska obruten följd sen veckan före jul.

Riktigt så illa är det kanske inte, men det känns som förkylningen suttit i ett jojo-snöre det senaste halvåret. Hoppades att det var pollen, men efter både allergimedicin och en halv dags regn borde 'pollona' (som en släkting säger) ha gett sig.

Och jag som sett fram emot ett par lovande pedagogiska konferensdagar torsdag och fredag....

Måste skriva en rad till innan jag viker ihop datorn. Ser att landstingets socialdemokrater skissar på en stängning av BB i Lycksele.

Det verkar ju klokt och barmhärtigt. Det måste verkligen få inlandsbefolkningen att känna att de räknas och att någon tänker på dem. Det kommer nog att öka deras skattebetalarglädje.

Tänk vilka mysiga BB-resor det kan bli framöver. Kanske i snöstorm eller blixthalka. Med sträckor som ibland överstiger avståndet mellan Jönköping och Stockholm. Men med annan kvalitet på vägarna.

Sitter kvar på skolan ikväll. Har tillsammans med ett par lärare roat mig med reseförberedelser efter att vårens skolreseplaner fått kastas om en del.

Ska nu fortsätta med 'Skriftliga omdömen'. Några ord som får vissa lärare att sucka och några att gråta. Tanken är god och resultatet kan bli bra.
Dock kan alla arbetskrävande uppfinningar tillsammans med den nutida skolvardagens alla utmaningar bli en smula mycket.

Jag är inte lärare, men ni som oroar er över att de slöar bort sin tid borde prya en vecka eller två i uppgiften. Helst borde det bli ett år så att ni hinner med hela 'årshjulet'.

Vid den levande älven som Taube sägs ha tänkt på när han skrev sången 'Himlajorden'. Här strax ovanför där den förenar sig med den tämjda Umeälven.

Bilden togs ikväll på väg hem från Umeå. Det är nästan så man får fundera på vad man egentligen ser.

Jag är inte riktigt byggd för hyreshus säger min fru.
Vi bodde en gång i en etta på 26 kvadratmeter, så hon vet. Det var på den tiden jag oftast gick i träskor på sommaren. Gick och gick förresten. Jag har knappt lärt mig att gå i en trappa nu vid snart 50, jag springer!

Vi bodde några trappor upp den gången och när man var nygift vill jag minnas man hade ännu mer bråttom hem. Det var stentrappor och det var nog inte bara Agneta som hörde att jag kom. Sen skulle man inte duscha sent vill jag minnas. Inte lätt när man ofta kom hem vid 22-23-snåret.

Men, skulle vi bo i hyreshus igen skulle jag gärna bo så här som man kan göra i Vännäsby. I låga hus, alldeles intill det rogivande vattnet.

Idag hade jag ett intressant samtal med en aktiv socialdemokrat som jag har en hel del att göra med. Han funderade allvarligt på om jag hamnat i rätt parti, om jag verkligen är moderat.

Han grundade inte sin misstro på ställningstaganden i politiska sakfrågor, men på grund av den människosyn och 'värdegrund' han uppfattar att jag har.
Jag menade att han har en gravt felaktig bild av moderater, men han hävdade bestämt och övertygat att han inte har det. Den var helrätt!

Han är själv en rätt ovanlig socialdemokrat. Undrar om han verkligen hamnat i rätt parti? För trettio år sedan tror jag i alla fall inte han hade platsat. Han är för vidsynt för det. Förutom att han har svårartat förstenade fördomar om moderater.*s*

Sitter och väntar på att frun ska bli genomgången och klar på NUS. Hoppas att hon snart ska bli rasker igen.

Maj är en månad som inte liknar någon annan i skolans värld. Man behöver vara mobil och ha knäna i ordning. I morgon skulle hon ha träffat en ny lågstadieelevelev med föräldrar.

Det är tur att vi är olika. Jag trivs verkligen när jag får rycka in hos de yngsta eleverna, men känner mig alltid osäker på att man gör rätt. Då känns det lättare med högstadieelever, trots att det är tillräckligt svårt!

...gravsten. Hans föräldrar finns också med på den. Hoppas att ingen tycker det är makabert med ett sådant här foto.

Jag tycker verkligen om den här stenen och hälsar på vid den ibland. Längst upp början på pappas favoritbibelord - 'I honom har vi återlösningen...' Ef 1:7.
Längst ner början på en av de allra bästa sångerna han skrev - 'Döden är inte det sista'.

Apropå Bibelordet. En gång skrev han Efesierbrevet 1:7 i en gästbok. Husets lillflicka som inte riktigt kunde läsa stod och såg på när han skrev.
'-Är det din adress?', frågade hon.

'-Ja', sa han. Utan att ljuga. Han bodde där.

...på sockerbiten på andra sidan Umeälven. Isig, vit och kall, mitt i sommarvärmen. Vännäs grandiosa halfpipe.

Trots hösnuva, lathet, dåligt begrepp och vissa flummiga intressen bor det nog en urbonde i mig, någonstans. Jag ser liv och mat och framtid när jag ser plöjd jord.

Kan någon förklara för mig varför man släpper de somaliska piraterna så de kan ta en ny tur mot hjälpsändningar, kryssnings- eller containerfartyg? Hade man släppt svenska eller finska pirater i Bottenviken?

Är världssamfundet helt bakbundet för att Somalia inte längre har ett fungerande rättsväsen? Enligt havsrättskonventionen kan de åtalas i vilket land som helst.

Eller ska man helt enkelt betrakta det som krigshandling när man anfaller med AK47:or, granater, raketer och sprängmedel och återgälda hälsningen?

Man undrar vilka reaktioner vi får på Mexicoflunsan i vårt land framöver. I USA rapporteras om hysteriska strömningar när många människor vill att minsta snuva ska undersökas och även om att människor drar sig ifrån varandra. Undviker möten med andra helt enkelt. Låter bli att ta i hand om man ändå möts.

Skulle människor isolera sig på grund av den här smittan så skulle det inte bara få oönskade sociala följder i ensamhetens tidevarv. Det skulle även kunna spä på den ekonomiska krisen rätt ordentligt. De första som märkt det är väl ett antal flygbolag.
Förutom då svinproducenterna som fått problem på grund av de felaktiga namnet influensan fick. I Egypten ska man nacka alla fyrbenta svin. Håhåjaja. (Fast det är nog mest en aktion mot den kristna minoriteten. Muslimer föder inte upp grisar.)

Nu verkar sjukdomen bli lindrigare än befarat, även om man dubblat antalet konstaterade fall. Blir spännande att se hur vi får anledning att se på saken i backspegeln om något år.

Nu tar hon sig ganska geschwint upp och ner från övervåningen där sovrummet finns. Hon är helt enkelt mer spankulerbar. I början gick hon med två kryckor och behövde mer hjälp.

Jag har sagt att hon ska säga till om hon behöver hjälp med något. Nu ropar hon 'Till' då och då och jag knogar på. Plockar upp från golvet och bär saker hit och dit. Med samarbete löser man en hel del.

Så här efter maten tittade jag över världen utifrån min bildskärm. Mitt i allt det stora fick jag syn på en liten futilitet om vikt. Som varandes småfet kollade jag upp min BMI och fann att jag kunde väga 56 kilo och räknas som normalviktig.
Nä, tvi vale. 'Lill inte', som ett syskonbarn till min fru ofta sa när han var liten.

Kommande söndag hade förr överskriften 'Hemlängtan' i evangelieboken. De sista hundra metrarna på min sena kvällspromenad kände jag mer och mer av hemlängtan. En jordisk.

Längtan efter att få komma hem till henne som fanns där inne. Sittandes eller linkandes med kryckor.

När jag kom in såg jag blommor som jag inte sett förr, fast de funnits där. Den här fångade mig särskilt. Den lyste så fint i varmgult.

Dess 'vardagsnamn' är speciellt. Höstglöd. Eller våreld. Efter årstid, vilket man vill eller både ock.
Så praktiskt.

Godnatt!

Spår. När de kom var de framtiden. Sen blev de nutid och för ett tag sedan var de forntid. Nu är de framtid igen. En sak är säker. Här nere på jorden förändras saker ganska fort.

Idag har det varit shorts hela dagen. I solen var det en bit över 30 grader. Man fick gå in och svalka sig ibland.
Samtidigt ser den stora 'halfpipen' som används av snowboardgymnasister från bl.a. Sverige, Danmark och Grönland ut som en stor sockertopp. Det är en av de många fascinerande sakerna med att bo i Norrland och Västerbotten.

De färgglada båtarna som snart väcks ur vintervilan stack av så fint mot det vårgrå och fläckvisa vintervita i bakgrunden. Fotot krävde att få tas. Hade klockan varit lite mindre hade jag kanske försökt skriva en liten vers till bilden.

Tur man är man och inte mus. Den här kissen satt och spanade efter mat och jaktnöje i fjolårsgräset när jag kom stavgåendes i skymningen. Den var väldigt kärvänlig och klibar och följde mig en bit.

Vi bor granne med kyrkogården. Vi har stillsamma grannar.
Det här korset står mellan kyrkan och älven. Där nedanför skulle både Agneta och jag vilja bli begravna. En bit hitåt från korset vilas det här husets förra ägare.

Det är många som tror att korset i t.ex. en dödsannons betyder 'död'. Nja, främst betyder det 'uppståndelse'. Korset där Jesus dog för våra synder är tomt. Han är inte död nu.

För mig är det tomma korset det hoppfullaste som finns.

...

Så här såg en syréngren ut idag. Får se hur den ser ut i morgon om den dagen kommer.

Det är så trist att en skarp bild ser ut så här på bloggen, har mailat tidningen och frågat varför. Förminskad och klar är den på 49,8 kb. På vk. se blir den 4 kb.
Och därför suddig.

(Med nya VK-bloggen blev den 10 gånger större!)

En lugn dag håller på att avslutas. Tacksam till vår Herre, och i någon mån till arbetarrörelsen, konstaterar jag att det har varit en väldigt fin dag.

Så här såg en av Rödluvans grenar ut idag. Det är namnet på mitt äppelträd alltså. Man ser hur livet spirar.

Jag har alltid önskat mig ett äppelträd och härom året köpte jag mig ett. För er som bor närmare ekvatorn är väl ett äppelträd ingenting, men jag har aldrig haft något förr.

Ja, om du känner att du står närmast Folkpartiet alltså. Annars finns Centern, Kristdemokraterna och sist men inte minst - mitt val - Moderaterna.
Det finns några partier till, och visst, de behöver nog en förstärkning av tänkande och ansvarstagande människor de också.

Enfrågepartierna tycker jag är för tunna för dig. Det handlar om att ta ansvar för en helhet, inte bara en tillfällig favoritfråga.

Huvudsaken är att du inte bara sitter och klagar vid köksbordet eller på arbetsplatsen. Framtiden kommer med många utmaningar på alla nivåer i vårt samhälle.
Man behöver inte välja på att göra ingenting och att leva för politiken. Det finns mellannivåer. Jag kommer Inte att leva för den, men jag tror att jag har en uppgift i arbetet för vårt gemensamma samhälle.
Använd uteslutningsmetoden och välj ut ett parti, se till att det blir av!
Hör av dig om du behöver hjälp. *s*

Har för övrigt ätit en god middag, lite mindre än ögon och smaklökar hade kunnat tänka sig. Lagom. Den här texten och en kopp kaffe blev efterrätten.
Nu ska jag ta hand om ett par saker till där ute.

Kommer in från solen och ser att Wanja L-W idag har sagt det här om regeringen i sitt tal:

'Aldrig förr har så få på så kort tid lyckats åstadkomma så mycket elände för så många.'

Man förstår att hon måste försöka elda de sina. Men, hur historielös, verklighetsfrånvänd och perspektivlös kan man bli? Jag tror att det finns många runt omkring i vår värld, inte minst i gravar och massgravar, som skulle kunna ha synpunkter på hennes populism. 'Aldrig förr...'?

Världen går igenom något som våra generationer aldrig sett, rent ekonomiskt. (Världen har sett mycket annat och mångdubbelt större elände) Det blir inte bättre av att vi låtsas som om regeringen rår för världskrsen, eller att det finns pengar i världen som kan ta bort konsekvenserna i kommuner, landsting och företag.
Vi måste tillsammans igenom det här, vi kommer inte undan.

Hade Winston Churchill levat hade han nog blivit purken för att hon lånade och sänkte hans ord till det här lågvattenmärket.

Så känns det idag, ungefär. Sommaren vältrar sig över oss här i norr. För en och en halv vecka sedan låg snön över i princip hela gräsmattan. Idag är det shortsväder.

Har varit ute och ska ge mig ut igen. Först ska jag bara bära fram en solstol så att min malinka fru också kan njuta av försommarvärmen. Medan knäet repar sig.

Jag tror jag tar fram två.