...

Har hjälpt min malinka hustru med vattningen av blommorna. Det är annars är en syssla hon brukar fixa. Jag hjälpte henne i alla fall med vattenförsörjningen.

Vi har just nu en ännu trevligare utsikt från köksfönstret och garageuppfarten. En syn som tilltalar mitt öga och som hade satt sprätt på min fantasi som liten pojke.

Åldersförändringen ligger i att jag upplever en 'förtråkning' som är alldeles tydlig. För femton år sedan hade habegäret slagit till rätt hårt. Nu ser jag byggande, sjösättning, upptagning, underhåll, vinterförvaring, städande, reparation och målning. Jag blir glad över att se flotten, förstår det roliga och känner mig glad över att slippa hantera en.

Det kan också vara omdömet och visheten som tilltagit, men jag misstänker åldersförändringar.

...

Jag fick nyss ett samtal från en släkting som går på semester i dagarna. Han hade tvingats ta ledigt idag, för väldigt trista uppgifter. Han var nedstämd och barnrösterna i bakgrunden var dämpade och molltonade.

Förra året investerade familjen i en begagnad båt. Den fick plats i en båthamn som inte är stor nog för att kunna hålla nattvakter. I helgen hittades båten drivande i hamnviken. Den rätt nya och bastanta motorn var borta, liksom reglage, tank, flytväst, tampar och ankare. Det var rejält gjort. De som stal hade dammsugit båten på allt som rimligen kunde avlägsnas.

Stöldens kränkning och övergrepp undervärderas i vårt land. Kontakten med polisen vid stölder ger också ofta känslan att vårt samhälle gett upp för länge sedan. Det vet jag av egen erfarenhet.
I normalfallet gör försäkringsbolagen inget på tre veckor vid båtstölder, godset kan hittas. På somrarna börjar de jobba efter en vecka. Hur länge det tar innan man får i rätt saker levererade och tid för reparation kan variera. Förutom vad det kommer att kosta i självrisk, värdeminskingsavdrag, transporter och tid får barnen och de vuxna betala med en förstörd semester.
Min släkting var förvånad över sin egen starka mentala reaktion. Förlusterna vid en stöld är mycket större än siffror kan beskriva.

Om sakerna hamnar i en liknande båt i en annan del av Sverige eller monteras i Polen eller S:t Petersburg, det vet bara tjuvarna och Gud. Säljs de kanske på Blocket? Motorn förmodligen då först nästa sommar.

I Blocketalternativet kommer tjuvarnas finansiärer in i bilden. De som inte vill veta. De som låter samvetet tystas av möjligheten att göra en bra affär. De som är lika stora tjuvar och semesterförstörare som dem som smyger, skruvar och klipper. Vägra köpa något du inte får kvitto eller en vattentät ägarhistoria på!
Du ska inte stjäla.

Måtte de stulna sakerna aldrig ge sina orättmätiga hanterare en enda stund av glädje.

...

I dag har Niklas Ekdal en kolumn i DN som bär överskriften 'Jacko-syndromet' och som kan läsas här.

Jag läste den till lunch, du som är ungdoms-, nutids- och samhällsintresserad kan läsa den till middag eller kvällsmat denna fina, sköna dag. Den är rätt kort och lättläst.

Jag tror den innehåller ett delperspektiv som ofta glöms när vi talar om de katastrofala arbetslöshetssiffror som gällt både under Alliansen och den föregående regeringen.
 

Hatet mot judarna och staten Israel tar sig nuförtiden intressanta samarbetsformer, eller åtminstone 'samförståndsformer'.

Längst ut på vänsterkanten har Irans nuvarande ledning under några år fått ett obegripligt stöd, bitvis ganska oreserverat.
Krafter som brukar kännetecknats av kärnvapenmotstånd har plötsligt kunnat mena att det är riktigt att det måttligt stabila Iran skaffar dem. Kring Gazakriget dök det upp kraftigt pro-iranska artiklar på t.ex. Newsmill, bl.a. av Andreas Malm på tidningen 'Arbetaren'. Nu verkar han i.o.f.s. få koncentrera sig på klimatfrågor och tidningen har på sistone höjt rösten mot några av dem som angriper judarna med 'ny-hitleristiska' tongångar,

När man jämför t.ex. vad syndikalisten Andreas Malm skrivit om Iran och Israel och jämför det med vad nynassarna skriver vet man nästan inte om man ska skratta eller gråta. Så här skriver en av dessa 'patrioter' i en kommentar på en av de brunaste hemsidorna:

'I Iran sitter den enda ledningen i världen som står upp mot sionismen och Den Store Satan. Iran är beredda att krossa Israel om de skulle våga attackera dem.
Iran stödjer även officiellt sedan 80-talet Hezbollah. Hezbollah bedriver en väpnad kamp mot Sion och detta gör dem väldigt framgångsrikt, de drev ut de sionistiska ockupanterna ur Libanon år 2006 och kommer garanterat skapa problem för sionistierna om de vågar ge sig på den Islamiska Republiken Iran.'

I den rödbrungröna röran står det gröna för islamistiska krafter. Är det inte rätt fantastiskt? Ett urval kommunister, islamister och nazister - och en förväxlingsbar retorik!

Det vill till att de demokratiska krafterna i Sverige inte tappar omdömet i synen på mellanösternfrågorna, Israel och Iran. Ibland känns det darrigt också där man minst väntade det.

Festsalen är slutgiltigt utstädad och borden står som vanligt igen. Maten är betalad, strax Motormuseet också. Lånade saker är återställda och ett antal kassar med PET-flaskor är pantade.

Minnena bearbetas och lägger sig till rätta. Tempot saktar in och långsamt börjar en liten begynnande förnimmelse av ledighet infinna sig.

Just nu förtränger vi aktivt ett och annat som skulle ha varit gjort. Särskilt sådant som underlättas av fint och torrt väder. Det kan bli någon dags skolarbete i veckan, men annars siktar jag på en ledig juli. Med vissa små korta avbrott.
Det kan innebära att det blir en lite tuffare skolstart med färre färdiga svar när personalen börjar fråga. Särskilt efter att jag idag fick ett brev från Skolkontoret där det står att det inte blir några uppräkningar för löner och ökade kostnader nästa år, snarare räknar man med en sänkning av bidragen.

Det får nu vara hur det vill. Det var så trevligt att fylla jämt att jag satsar på att få uppleva det en gång till. Därför tar jag ledigt nu. *s*

En del som ser bloggande som ett arbete tar semester från det också. Eftersom det framför allt är avkoppling och nöje för min del så vet jag inte hur det blir med bloggsemestern. Men jag har en föraning kring det också....

Det som fick mig att se ut så där var.....ett tal av min alldeles underbara fru, fyllt av både pinsamheter, halvobehagliga sanningar, roligheter, storslagenhet och kärlek. Det var bäst av alla människoord den här kvällen! Jag älskar dig också, Agneta!

Beklagar igen att jag med de här festbilderna tagit så mycket utrymme på en speciell sajt dit min blogg är länkad. 'Hemma' på VK behöver ju bara den som vill läsa och se.

Tack ska ni ha igen, allihop! Det blir inga tackkort, det blir under rådande omständigheter för knepigt att få till. Men ett hjärtligt tack, alla ni som gratulerat på olika sätt.

...

Det är inte riktigt som det låter. Visserligen heter hon Agneta och är väldigt trevlig, men vårt 'äktenskap' ingicks för en sisådär 45 år sedan.

Vi tog ner gardinerna i köket och gjorde en brudklänning. Vi bröt av några av mammas pelargonior och så gifte vi oss med köksbordet som kyrka.

Nu fick jag en film som Agneta Perssons pappa Bertil hade tagit när vi var små.

...

Några av de yngre sjöng ett par gånger. Sedan läste en av dem upp en snabbskriven dikt de gjort om mig.

Versfötterna snubblade lite på varandra någon gång, men det var bitvis väldigt träffande om 'GammelJan'. Om hans svallande temperament och så. Hoppas jag får dikten.

Till höger, bakom pianot, min svåger Robert som spelade hela kvällen.

En av de yngsta gratulanterna, Wilmer, tog med sin mamma Anna-Maria till festen.

...

Alla gäster var förstås viktiga, men här har vi Andrea Åström, vårt fadderbarn. Det var till hennes sjuårsdag som sången om Agnäs skrevs en regning sommarnatt 2002. Av henne fick jag två böcker där motiven kretsade kring barn.

Mannen i mitten, mellan frun Peggy och Anders Kling, är världsberömd i hela Vännäs vid
det här laget.

Det är 'Kalle i Brån', Karl-Gustaf Sjöström, en man jag uppskattar allt mer. Relativt nybliven pensionär och bloggare. Socialdemokrat av födsel och än så länge ohejdad vana.

...

Martins bild på vännen Carl-Åke Söderlind var bättre än min. C-Å hade kommit från Docksta för att sköta programmet. Han är duktigt på sådant.

...

Det råkar faktiskt vara moderater även den här gången. För jämviktens skull kan sägas att det bl.a. var en vänsterpartist som skulle sjunga också, men han hade blivit hes.

Västerbottens förra moderata riksdagsledamot Ulla Lövgren till vänster brukar också sjunga sånger till gitarr. Jag hade frågat henne för kvällen, men hon avböjde. Däremot hoppade hon in som notställ när jag blev tillfrågad om att sjunga en sång jag skrivit om min barndomsby Agnäs.

Anledningen till att jag tog med bilden var dels att den på Ulla när hon talade inte blev riktigt så lyckad. Dels själva sångbladet.
Den där sommarnatten 2002 skrev jag tydligen sången på baksidan av en kopia på en tidningsartikel. Förstorar man bilden ser man överskriften:

'Skolverkets generaldirektör otydlig i värderingsfrågan'. Undrar hur många som sett det genom åren? Jag tror jag bör skriva över sångtexten på ett annat papper.

...

Susan och Carl-Johan Palm sjöng en vacker kärleksvisa och sedan en av min pappa Tores sånger. Calle är även en talare, även om han själv inte tror det. Jag hoppas få honom att begripa det, i alla fall innan han går i pension. Här talade han alldeles utmärkt.

...

Hotell Vännäs hade levererat väldigt god mat! Vi blev inte besvikna på vare sig smak eller mängd.


(Beklagar er som drabbas av de här mer interna bilderna, speciellt på sidan dit de här inläggen också länkas. Om vi lever imorgon kommer det kanske andra texter och bilder.)

...

Under kvällens gång kom föräldrar då och då och hämtade sina sötnosar från podiet där flera trivdes ganska bra. Morgondagens initiativkraftiga samhällsbärare. Rasmus pappa Tommy på bilden har jag kört sopbil med under en tid i livet.

...

Kalle i Brån har redan visat en bild på det här på sin blogg, men jag är så stolt att jag visar den en till.

Instrumentet är Hammered dulcimer, ett instrument som påminner om cittra, men spelas med små 'trähammare'. Om man söker efter 'Peggy Sjöström' på Youtube får man höra hur det låter. Lyssna gärna till 'Ash Grove'.

När jag hörde den på Youtube påminde det mig så starkt om ett gammalt par i min hemby Agnäs. Diversearbetaren Harald Jakobsson och hans fru Betty. Han spelade cittra och hon gitarr. När jag var 3-4-5 år tyckte jag det lät himmelskt. Jag bad Peggy spela på min fest och fick t.o.m. spela med henne.

Jag fick den enkla och passande uppgiften att spela 'drönare'. Att ange tempot genom att spela en och samma ton hela tiden, som bordunstämman i en säckpipa. Lämpligt nog i en skotsk melodi.

Som synes inför en entusiastisk publik!

...

I skateboardrampen...

.......

...

Innan det hela började.

...

Man undrar vad de tittar på?

...

Nu kommer en serie bilder som bara har intresse för en mindre del av bloggläsarna, men för det fåtalet har bilderna kanske desto mer intresse.

Min gode vän Martin Lundmark levererade idag ett usb-minne med inalles 421 bilder. JAG LOVAR er och VK att inte publicera så stor andel av dessa bilder, men några blir det.
Ni som är mer måttligt intresserade av privata fester ni inte deltagit i kan ta en stunds bloggsemester från den här sidan. *s*

Först ut blir min lilla mamma. Jag minns hennes 50-årsdag. Min present då, när jag var händigare än idag, var att jag slipade ner 'gabondörrarna' där hemma, laserade om och lackade dem. Sånt har jag slutat med. Det lustiga är att hon var rätt gammal vid 50. Idag vid 80+ känns hon nästan yngre.

Hade hon inte varit hade mitt liv nog tett sig ganska annorlunda.

...

Kvällen startade på Vännäs motormuseum för dem som ville. Här har vi själva festens 'motorer'. Inger som basade i köket till vänster och ungdomsgänget som gnodde och arbetade så svetten lackade. Flertalet har jag haft att göra med så länge de funnits. Samkörningen i klädsel var deras egen idé. Stiligt! Till höger Carl-Åke som knöt ihop det hela.

Peggy Sjöström spelar Hammered dulcimer och Matilda lyssnar på det vackra med hela sig.

Motljus och lite fel objektiv störde bilden en smula, rent bokstavligt.

Ska iväg på sommarmöte i mammas stuga i Österselet, men testar VK:s system med en 'provbild' från gårdagskvällen.

...

Oj, vilken kväll. Festen i Liljaskolans matsal varade mellan 1700 och bort emot midnatt, då vi avslutade med 'Bliv kvar hos mig'. Sedan var det en del plockande och grejjande. Nu har jag suttit och rekapitulerat firandet med Agneta en stund. Vi har tittat igenom korten och de få bilder jag har från festen.

Bilder, ja. En vanlig dag har jag fler bilder i kameran än jag har från den här kvällen. Dels springer man väl inte runt och fotar på sitt eget 50-årskalas, dels hade jag lånat ut mitt huvudobjektiv till kvällens fotograf. Några bilder blev det i alla fall med min vidvinkel. (Tyvärr har jag inte kunnat bifoga bilder i natt, vk.se har intet tagit emot texter med bifogade bilder. Inte från mig i alla fall.)
Framöver väntar jag mig många trevliga kort från Martin Lundmark i Skellefteå och en film från Benjamin Lunnergård som f.ö. såg rent professionell ut med sin filmkamera.

De som kom var en härlig blandning av gamla och nya vänner i alla åldrar. Tyvärr tappade vi flera gäster på upploppet genom ryggskott, förkylning och annat.
De yngsta var inte födda, sedan var det väl några kring året. Uppifrån var det några mellan 85 och 90 och så var det en hel del däremellan. Den geografiska spridningen var stor, liksom den politiska. Jag tror att så gott som alla demokratiska partier var representerade. Jag är lite osäker på miljöpartiet.

Jag har haft en väldigt fin kväll. Några hot om alltför avslöjande vittnesmål verkställdes aldrig, däremot levererades flera fina sånger, dikter och tal. Det bästa av min fru, om man får säga det. Jag ska annars inte nämna namn, förutom 'kökschefen' Inger Heikki och kvällens 'toastmaster' Carl-Åke Söderlind från Västmarkum. De gjorde en ovärderlig insats, inte ensamma, men ändå.

Tack ska ni ha, alla vänner! Både ni som kom och ni som sänt hälsningar.

...

Men inte här och nu. Vi har haft 29, men andra termometrar och orter i norr har spöat det. Nu ska jag snart dra på mig kostymen och snöra på mig slipsen. Förr var det en del bondgubbar som satsade på att stänga ut värmen. Jag ska testa det nu.

Läste just den här artikeln i DN.

Gillar idén med att 'adoptera' utrotningshotade ord. Samtidigt, när jag läser listan med 'Ovanliga och oumbärliga ord' hittar jag mest ord jag gillar och redan använder. Åtminstone ibland. Antingen betyder det kanske att man är vääldigt gammal eller också att man är konstig på något vis.

Vissa ord kommer väl med på köpet när man läser Bibeln.

Varje år är det någon som planterar en blomma i den döda stubben nära Vännäs kyrka i Vännäsby.

Nej, knappast, ögonen spejade ut i höggräset. Iskallt tyst jaktlust präglade hela organismen.

.......

.......

...

Efter Umeåbilderna lite mer Vännäs-bilder. Här några från promenaden igår.

Vindelälven är en favorit.

...

Jag tycker det är roligt när lokala begrepp och talessätt 'institutionaliseras' på det här sättet. Öst på stan och väst på stan. Enkelt och lättfattligt.

...

Inte vet jag hur de hade det när de dog, de två yrkeskrigarna som levde i en så annorlunda tid. Inte heller hur pass förljugen man ska anse att texten är. På något sätt har jag en viss sympati för den.

Som kristen är jag i alla fall helt övertygad om att många Jesustroende soldater som dött på var sin sida om en linje kommer att dela himmel och vara vänner och bröder, fullt ut.

Bakom det här minnesmärket, i Döbelns park, skildes den finska och den svenska delen av Sveriges armé efter kriget. Finnarna sändes hem till mycket sämre framtid än svenskarna. Vi lär få höra mer om det och von Döbelns tal till dem i höst.
Annars kan det läsas på nätet. Ett tidsdokument.

...

Det var den ryske generalen Kamenskij som lät begrava både sin överste Aerekof och Duncker tillsammans vid kyrkan i Umeå.

Det var en lite annan tid då, för fyra femtioåringar sedan. Vid eldupphör i striderna söder om Umeå hände det att officerarna bjöd varandra på middag. Minns jag rätt sände svenskarna över vin till ryssarna då man hörde att det tagit slut för dem.

...

När jag parkerade och tog bilder på palmerna i Umeå blev det också några på en minnessten som jag tycker är speciell.

Den står bakom stadskyrkan som ett minne över främst den 35-årige överstelöjtnanten (befordrad till det efter döden?) Joakim Zakarias Dunker från Savolax jägare som dog i striderna vid Hörnefors.

Men inte bara över honom, mer om det strax.

...

Nej, kring palmerna i Las Palmas brummar inte bussar från Vilhelmina Taxi. Vad jag vet, nuförtiden får man inte vara säker på nästan nåt.

Jag är väl sist i regionen som uppmärksammar palmerna i rondellen vid statskyrkan i Umeå. Det fanns visst där även i fjol säger frun, men jag såg dem först idag.

...

Tunisien, Italien, Kanarieholmarna eller Grekiska öar?

Tänk att man fått ligga i shorts i solen i en Baden Baden och sova. Detta mellan sju och åtta på kvällen. Måtte man minnas känslan av det man fick även när kallvindarna blåser och regnkvastarna slår mot fönstren.

...

Hittade ett gäng knytnävsstora hårbollar bredvid en stor björk under min senkvällsvandring i går.

Vad tror ni 'skogsmullar' att det är för något? De låg tillsammans intill björken.

Fossingen behöver ni inte artbestämma, den är med för jämförelsens skull.

...

Sitter och mixtrar med elektronisk följesedel för Mariaskolans Rundbrev som ska iväg idag. Tror knappt mina ögon när jag ser att försvaret på 50-talet dumpade 6 000 osäkra luftvärnsgranater i Pengsjön strax utanför Vännäs. I en insjö i en då och nu högst levande by.

Säga vad man vill, men vissa saker har blivit bättre med åren. Det här hade knappast skett idag. Förr var det visst rätt vanligt, även om Pengsjön sägs vara enda 'dumpningssjön' i Västerbotten.

Samtidigt ska det här inte hindra någon från att bada i sjön. Granaterna ligger inte i badviken och flyter inte omkring. Dessutom plockas de upp idag.
(Hade fel, de tog upp 200 av 6000. Resten blir kvar på 16 meters djup.)

Så här ser det ut från den starka kvinnan fröken Vindelälvens perspektiv. Hon rinner på rakt fram. Han kommer in där från höger.

Man ser det bättre från middagsbergets topp, men här förenas Vindelälven och Umeälven. Bilden tagen strax innan tio i går kväll. I Vännäsby.

Där 'vi' står är det herr Umeälven som flyter förbi med sitt turbintämjda vatten. Från vänster kommer det vilda och fria vattnet, fröken Vindelälven. Mitt i bild ingår de äktenskap. Till höger flyter de iväg som Umeälven. Hon har lugnat sig betydligt jämfört med förr och antagit brudgummens namn. Även hans vanor faktiskt. En bit längre ner låter hon även sitt vatten driva Stornorrfors turbiner så att de här datorerna kan fungera.

Jag är glad för vår vattenkraft och jag är glad för våra bevarade fririnnande älvar.

Det kanske är ofint att fota och visa andras hus utan att fråga, men huset är inte ofint att se på. Huset ligger vid Umeälven och fotot är taget från Vännäsbysidan.

...

Lite olustigt att se Michael Jackson rapporteras vara både död och levande i olika medier. En av delarna är han och en dag ska vi dö. Allvaret kommer lite närmare när det är en som i stort sett är lika gammal som en själv.

Jag hade inte velat byta liv med honom.

...

Mariaskolans högstadium håller till på Marielund i f.d. VAB:s lokaler i Umeå. På området har Baltic bl.a. byggt fyra punkthus med sikte på hyresgäster i 55+. Vid projekteringen var jag drygt 40. En av de då riktigt unga, trevliga och drivande Baltictjänstemännen sa att husen var för sådana som mig. Vi som kanske tänkt sälja huset och skaffa ett tryggt boende för framtiden.

Det var ungefär som när man i tjugoårsåldern kallades farbror första gången. Jag förstod inte vad han talade om. (Vi talades förresten vid idag och då förstod vi varann riktigt bra) Den som tidigare bodde i vårt hus i Vännäsby levde här tills han dog vid 86. Vi kanske både flyttar och dör innan dess, om världen står, men det finns definitivt inga flyttplaner. Jag önskar få bo kvar i Vännäs kommun också.

Det jag skulle säga är att punkthusen på Marielund nu befolkas av många energiska f.d. ungdomar kring 55+, ++ eller +++. De har bildat en trivselförening och tagit kontakt med Mariaskolan. De har massor med idéer och föreningen sjuder av verksamhetslust.
Idag har jag haft ett längre samtal med föreningens sekreterare och studiesamordnare. Man vill gärna ha ett samarbete med Mariaskolan och vi tycker att det låter bra.

Det finns ett tiotal områden där det skulle kunna bli ett samarbete om medvinden håller i sig. Via deras skrivarkurs, datagrupp eller genom pensionerade lärare eller andra som kan tänka sig en uppgift eller två. Vissa saker har redan kommit igång och rullar på mitt under sommarlovet.

...

Idag ska jag upplåta mitt bloggutrymme till en socialdemokratisk riksdagsman. Det är inte alltid man förstår sig på Jan Emanuel Johansson och ibland gör man det kanske alltför väl, men nu är utrymmet i alla fall hans:

'Beatrice Ask föreslår att unga kriminella ska kunna få fotboja som alternativ till inlåsning på institution. Det är ett klockrent förslag.
Under förra året avtjänade 2 785 klienter sitt straff hemma i bostaden, med en elektronisk fotboja runt ankeln. Påföljden infördes 1994, som ett alternativ till att tillbringa tiden bakom murar.

Sluten ungdomsvård och fängelse ska de som är direkt farliga för andra få. De ska där få behandling. Skyddstillsyn är ett skämt. Ungdomstjänst är bra då ungdomen verkligen får jobba på riktigt och lära sig göra rätt för sig, och inte gå och terapeutiskt påta i en rabatt någonstans. Böter kan vara avskräckande, men drabbar bara de fattiga kriminella (dvs 95%) med betalningsanmärkningar som gör att de får det än svårare att ta sig tillbaka till samhället. De få kriminella som har rika föräldrar drabbar det inte alls, då de troligen får någon annan att betala deras böter.

Fotboja är konkret. Den är bra om den används som ett verkligt utegångsförbud. Det håller ungdomen borta från gatan de tider och dagar då den sociala risken är som störst, (läs kvällar och helger) men ger möjlighet till arbete och studier. Om fotbojan bara garanterar möjlighet till vård och behandling då det behövs samt studier/arbete i kombination med detta så är det klockrent.

Bea har lagt ett bra förslag.'

Texten hämtad från Jan Emanuels blogg i Norrtelje tidning. Jag tycker också att Beatrice Ask har lagt ett riktigt bra förslag.

...

Förstår inte kritiken av förslaget om fotboja för 15-17-åringar. Att få utegångsförbud, men kunna fortsätta att gå till skolan, lärlingsplatsen eller arbetet måste i normalfallet vara mycket bättre än sluten ungdomsvård. Eller böter som antingen inte kan betalas eller fixas av föräldrar.

Jag anser det vara duktigt orättvist att banka på Beatrice Ask med epitet som 'batongmormor' etc för detta. Jag anser att det här är bland det mest humana och hoppfulla som kommit fram för de här ungdomarna på mycket lång tid.
De röd-gröna som vaneskällt verkar ha en skev uppfattning om utfallet av den vård och terapi (och stigmatisering och brottsutbildning!) som ges ungdomarna i de låsta alternativen.

Magnus Andersson från 'Unga KRIS', Kriminellas revansch i samhället, är klart positiv och hade önskat att det fanns för honom när han var 15 och blev inlåst.
Jag tror att det här behöver prövas.

God natt!

...

I eftermiddag var vi på Liljaskolan, fick nyckel och började påta lite inför firandet på lördag. Jag gick in och munhöggs lite med skolchefen, Bosse Nilsson, som satt med pannan i djupa veck.

Han hade en fråga som han gärna hade velat få hjälp att peta iväg till politiker lite längre upp i systemet. Är det rimligt att Liljaskolan ska subventionera staten och övriga Sverige?

Saken är att anläggningsmaskin-, lastbils- och bussförarutbildningarna som sorterar under vuxenutbildning är synnerligen framgångsrika. I stort sett alla elever som går ut har fått jobb. Man har i nuläget fyra sökande på varje plats. Liljaskolan i Vännäs är som vanligt kostnadseffektiv. Utbildningen går 'i skift', man kör två grupper. Gymnasieutbildningarna kör dag och vuxenutbildningen kväll. Fordon och maskiner nyttjas maximalt.

Det är staten som betalar för de vuxna eleverna (eller bestämmer priset kommunerna betalar?). I alla fall betalas så njuggt att dessa mönsterutbildningar som varje år släpper igenom 90-100 elever tillsammans går knappt 2 miljoner back! Bara en liten del av eleverna är kommuninvånare. Nog är vi generösa i Vännäs, men det här fungerar inte. Antingen måste vi få fullt betalt, eller också måste kanske dessa utbildningar läggas ner. Med tanke på arbetsmarknadsläget och att det pensioneras en stor andel chaufförer framöver verkar det inte direkt vettigt.

...

Vännen och partikamraten Edward R öppnade just ett resonemang om det skulle vara positivt med ett burkaförbud i Sverige. Ett sådant som Frankrikes president vill införa.

Jag tvivlar på nyttan och verkan. Dels skulle väl populariteten öka med X antal procent hos en liten andel kvinnor. Burkeriet skulle sannolikt kunna utvecklas till ett mode som andra 'religiösa' attribut har gjort. Sjalen som täcker håret är verkligen en modegrej bland muslimska flickor och kvinnor. En personlig sak, något som gör att man sticker ut och som man kan lägga mycket pengar på.

Gissningsvis är burkan (som det tydligen inte finns ett ord om i koranen) ett tvång för många av de relativt få användarna. Samtidigt verkar det vara en viss andel kvinnor som själva märkligt nog vill ha den. Kanske inte minst ett fåtal 'svenskfödda', konverterade muslimer som synts i debatten. Kanske som ett uttryck för olika sorters frustration och protestbehov eller en smocka i magen på ett samhälle som man anser söndersexualiserat. En sorts 'genusprotest' där man upplever att kvinnans värde ligger i hur mycket hon visar och hur det ser ut.
Upplev inte detta som 'burkaförsvar', men om vi inte försöker förstå de frivilliga användare som faktiskt finns riskerar vi att göra ont betydligt värre med fel och triggande åtgärder.

Där man absolut inte borde få ha burka är vid prov, uppkörning (kanske bilkörning?), säkerhetskontroller och liknande situationer där säkerheten på kort och lång sikt kräver att man vet vem som gör det som görs.

Kristendomen har Sverige nästan lyckats kvitta sig med. Humanisterna försöker ihärdigt sopa ut de sista resterna. Jag tror Sverige får vänja sig vid att det synliga inslaget från Islam kommer att bli allt större. Jag tvivlar starkt på att det kommer att gå att påverka med tvångsåtgärder.
Eller?

...

Dagens sista bild, tagen lite närmare Vännäsby. En dimomsluten lada under en öppning i himlen.

...

Ja, då hade de kanske funnits här. Men nu gör det ju inte det.

...

På vägen hem från Umeå till Vännäsby stod det några bilder och väntade. Den här mellan Rödberget och Kulla.

...

Sitter i Umeå efter att Mariaskolans styrelsesammanträde avslutats. Väntar på frun som sitter i ett samtal.

Tänkte lite på det där med fotografering. Man gör egentligen inte mycket när man fotar. Man fokuserar på något, tar bort så mycket man kan omkring och hittar kanske en lite speciell vinkel. Eventuellt lägger man till något. Sedan låter man kameran göra ett ögonblicksavtryck. Ju mer ovidkommande man fått bort desto bättre blir det i regel. Väck med lyktstolpen, skorna eller disktrasan. Någon gång kan det roliga och speciella ligga i att man öser på med en massa saker i samma bild.

Det är värrare med politiken. Den blir också ganska enkel och verkar slagkraftig om man rensar bort en massa som inte passar i bilden och gör 'huvudsaken' riktigt enkel. Det måste man i.o.f.s. ofta sträva efter för att göra saker tydliga. Det behövs politiker som 'målar bilden'. Hela vårt samhälle behöver för övrigt mycket förenkling för att vi ska ha råd att driva det framöver.

Problemet är att det är väldigt mycket som ska fungera tillsammans i vår komplexa verklighet. Slimmar man de politiska budskapen och perspektiven för mycket kommer verkligheten ruskigt snabbt ikapp och sparkar en i baken.

Det är onekligen enklare att fota.

Nu är frun färdig. NU kommer jag på att vi har två bilar, jag hade kunnat åka hem för trekvart sedan...!

...

Nu har det börjat kuverteras Mariaskolans Rundbrev här hemma, med bistånd av några av Agnetas syskonbarn. Jag måste bara sända iväg några 'djuriska' reflektioner till.

Det håller på att finnas en hel del fördelar med att vara djur i vårt samhälle, framför att vara människa alltså. Som häst får man t.ex. inte bo ensam längre. Man måste ha en kompis i stallet för sitt välbefinnandes skull. Människor som delat 'stall' i 50-60-70 år kan man däremot skilja åt, utan böter.

Om min fru varit katt hade hon fått hjälp på momangen, nu får hon vänta på 'magnetröntgen' (är egentligen inte röntgen) för sitt knä till i oktober-november. Minst.
Jag har funderat på att måla morrhår på henne, åka till Vännäs fina veterinärstation och presentera henne som en tiger.

Även om man som djur förstås riskerar att få hjälp av 'doktor Gyttorp' måste man fundera på hur det har blivit och vad som kan göras åt skillnaderna som inte är acceptabla.
Det är några saker vi måste tänka över.

Efter badet tar kisse gärna en lur i diskhon, om ingen hindrar.
Visst är man lite eljest?

...

Behövs det tvättar man sig förstås under armarna också...

...

Lite mer udda är att den gärna tar sig ett bad....

Den 'dricker' det förstås....

...

Här stämmer det inte alls att 'katten skyr vatten'. Den leker gärna med det.....

...

Ligger på ryggen på kökssoffan och smälter lunchen. Kom på att jag inte petat iväg några bilder på en lite speciell katt som några goda vänner har. För att vara katt har den ett lite originellt förhållande till vatten.

...

Umeälven, vilken skillnad mot en del ringlande krondiken söderut som kallas både floder och annat. Ändå har inte Vindelälven fogats till här. Det sker först om ett par kilometer.

...

Märkligt att den här lilla kroppen kan ge ifrån sig det läte den har. Min färdkamrat storspoven gick ner några gånger och stannade till slut i det gröna.

...

Den kretsade runt, tunt. Till höger och till vänster om vägen. Storspoven som antingen gillade mig eller inte. Förmodligen inte. Man brukar inte bli omtyckt när man härmas.

Det var kanske styggt. Jag härmade storspoven jag gick förbi. Den lyfte, flög, följde och cirklade runt mig länge.

...

Jag har fotat dem förr, men de gamla broarna kan vara både enkla och vackra.

...

Människorna vars kroppar vilar här har slitit mycket i sina liv. Men tänk också vilken möda gravstenarna vi ser här representerar.

Man tänker olika om stenar. För egen del är jag glad att de finns för 'mina' döda. Det finns en plats, ett minnesmärke dit man kan gå ibland.

Jag gick förbi min pappa Tores grav i Vännäs. Lite längre bort på kyrkogården stod de här blommorna och lyste upp.

...

Det blev en promenad ikväll. En sen och en längre än jag tänkt. Första fotot som ville bli taget uppenbarade sig strax efter 21. En kvällssolbelyst vit syren på vägen ner mot Tvärån.

Jag hade velat lukta på den också, men det passade sig inte.
I stora delar av Sverige är syrenerna sedan länge utblommade. Den här var som bäst och vid havet i Byske har de inte alls kommit igång. Det är olika i vårt avlånga land.

...

Ikväll upptäckte jag att det inte bara är i Sverige som de ibland ganska inhumana 'humanisterna' öser ut en massa pengar på reklam. Jag hade missat bussreklamen mot Guds existens som spridit sig från London till olika länder, bl.a. till Finland.

I några finska städer inledde man budskapet på bussidorna med 'Gud finns inte'. I bl.a. Helsingfors fick det modifieras till 'Gud finns troligen inte, så sluta bekymra dig och njut av livet.'

Vi är nog en del som verkligen skulle bekymra oss och få problem med både nattsömn och livsglädje om den lätt ombytliga vetenskapen, politikerna och Christer Sturmark vore de högsta instanser som fanns att tillgå.





 

...

Ministrarnas löner har räknats upp och lösnummerpressen lär väl som vanligt dra igång en väldig debatt.

Statsministern kommer att ha 135 000 i månaden efter den här höjningen. Före skatten som gäller vid de summorna. Mona Sahlin får samma lön via tillägg från partiet. TV-chefen har 15-20% mer. Ett antal bankdirektörer tjänar fem gånger mer. Zlatan har drygt 100 gånger högre lön med alla tillägg. Utom reklamintäkterna och med en Helt annan skattesats.

Jag vet att man drar på sig mycket ilska om man i Sverige manar till vettig jämförelse i löne- och avundsdebatter, men gör det ändå. Det finns mycket ersättningsgalenskap bland de absoluta topparna i näringslivet. Jämför man den svenska statsministerlönen med dessa är de oerhört långt från varandra. Trots att arbetet, ansvaret, hoten och 'slitaget' är väldigt mycket tyngre för en statsminister.

Det jag vet för egen del är att jag inte skulle vilja ha statsministerns jobb för Zlatans lön.

...

När jag lite sommarlojt släntrar ut och in får jag runda påsar med flaskor ute i Västerbottensgårdens farstu, sådana har nämligen en sådan. Det där med flaskorna och påsarna är förresten inte riktigt som det kan låta.

De ska strax få en mer halvpermanent plats. Flaskorna är avsedda för lördagen och innehåller Sprite, Cola och annat i den stilen. Min tänkande hustru kom på att det behövs en del att dricka och vi kompletterade tidigare inköp med några kassar till.

Det är alldeles ljuvligt ute. Sommaryran kunde dock ha fått ett bakslag när jag nyss gjorde en 'Ferdinandsnusning' i ett stort blomsterkluster på en av våra bondsyrener. Ett bi hade fått en liknande idé och befann sig någonstans inne i den lila härligheten när jag stack in min stora näsa. Det närgångna surrandet lät irriterat, men jag slapp gaddningen. Jag hade kanske kunnat få fira födelsedag med en gedigen röd mule mitt i ansiktet.

Det är lite mer ledigt nu, men än finns det arbete. Det är några samtal och möten som är kvar. I morgon är det också sammanträde för skolan. En dag efter skolsammanträdet kommer att gå åt till höstplanering. Rundbrevet, Mariaskolans lilla tidning, är tryckt och ska ut på momangen. I vanliga fall lappas och kuverteras de 7-800 tidningarna med hjälp av högstadieeleverna och då går det på en grisblink. Nu kanske det blir rektorn och frun som får ta en kombinerad prat- och handarbetsstund. Det kanske kan följa något gott av det. Agneta arbetar för högtryck, medan jag inte riktigt har tagit in allt som återstår inför helgen.

Efter födelsedagsfirande på lördag och stugmöte i mammas stuga i Österselet på söndag, då tänker vi ta ledigt.

...

Också en sorts 'bollkänsla'....

...

Fokusering...

...

Inte en tass i backen...

Kopplet är lossat och bollen är kastad...

...enligt ateistorganisationen 'Humanisterna'. De satsar nu miljoner på att propagera för ett än mer sekulärt samhälle i ett av världens mest sekulariserade länder, Sverige. I samma veva siktar hamrar man som vanligt på de religiösa friskolorna, där det stora flertalet vilar på kristen grund.

På newsmill.se kan man läsa olika reaktioner på Humanisternas kampanj. Bland annat från en avhoppad medlem vid namn Rolf Hersson, tidigare producent på SR:s vetenskapsredeaktion. Han citerar Steven Weinberg, nobelpristagare i fysik, som nyligen skrev: 'Jag tror inte på Gud, men gör det inte till en religion att inte tro på Gud'. Det menar Hersson att Christer Sturmark m.fl. gör och skriver så här:

'Till min besvikelse upplevde jag i stället Humanisterna som ett samfund för hårdnackade ateister och religionshatare, åtminstone när jag tog del av vad ordföranden Christer Sturmark och andra ledande företrädare sagt och skrivit. Med vackra ord talades det om humanism, men mer konkret handlade det om avsky för etablerade religioner, med förvånansvärd brist på förståelse för religioners funktion och betydelse för individen.'

Jag undrar, är det verkligen ett huvudproblem att vi svenskar möter så alltför mycket kristendom i vardagen? Att för många av oss tror på en Gud som är större än människan och samhället vi lever i? Är det för många som har en frid i samvetet för att man tror på en total försoning, att alla synder och brott är utplånade på korset där Guds Son blev gjord till våra synder? För många som menar att människan har ett absolut och lika värde och ska behandlas därefter?

Det här samhället har byggts upp på kristen tro och kultur. Mycket av den människosyn många vill tillskriva politiska rörelser är i själva verket kommen ur kristendomen. Sverige har inte varit Sverige utan den.

Jag tog med en bild på vår flagga som jag tog i Byske idag. Än har Humanisterna som organisation inte gjort så stora framstötar mot den, men det börjar röra på sig med den aktuella kampanjen. För en tid sedan arbetade en grupp på Kulturhuset med att ta fram alternativ till den korsprydda flaggan. Verkar det här vettigt och balanserat, någon?

Och ärligt talat, hur många tror att de kristna friskolorna eller 'kristendomsöverskottet' är det allvarligaste problemet i skol- och ungdomsvärlden idag?

...

Se sån stil han har. Trots att det här laget samlade oerhört mycket erfarenhet med spelare från lägre tonåren till 70-blecket så åkte man dit med 2-1.

Den norska lösningen på den osedvanligt ihärdiga myggen var ändå mest heltäckande.

Eller också blundar men helt enkelt för problemet.

Sen har vi slipovertricket. Man tar helt enkelt av den och gör en sorts egyptisk drapering över huvudet som i ett slag gör sugsnablarna för korta.

De två längst till höger är lite mer känsliga norrmän som valt en mer heltäckande mygglösning. De bredvid längst bak angriper myggen som vintern, men lämnar ansiktet bart.

...

Försökte badarna bara komma undan den rekordstora myggträngseln uppe på stranden? På bilden 40 minus på ett 50-plus-ben.

...

Det blev lite varmare i luft och vatten. Fördenskull uppstod det inte någon direkt trängsel i det våta här i Byske. Några lånade en kamera och gav sig ut i allafall.

...

Vi är på midsommarläger i Byske. Platsen är den gamla herrgården på Ytterstfors, där jag varit varje sommar de senaste 35 åren.

I vanliga fall brukar det vara en hel del bad. Idag har det inte lockat. Dagen började solig och fin, men sedan föll temperaturen. 10,5 grader i luften är inte optimalt för bad, i alla fall inte om man är 50+.
Bilden är inte från i år!

...

Det blir liite politik till innan helgen. Den nuvarande ordföranden i EU-kommissionen, José Manuel Durão Barroso, har ikväll fått enhälligt stöd av EU-ländernas ledare för en ny period.

Vår statsminister har varit orolig för att den ordförandefrågan inte skulle lösas innan Sverige tillträder som ordförandeland. Med goda skäl. Det skulle inte vara någon drömsituation att stå utan ordförande i kommissionen mitt i perioden. Den föreslagne kanske också är den allra mest lämpade.

Samtidigt måste jag få tänka lite högt. Den socialdemokratiska gruppen i parlamentet, med flera, har inte velat ha Barroso. Samtidigt har man inte tagit fram någon egen kandidat till denna extremt tunga maktposition.
En enda kandidat, några vill ha honom, andra inte. Oavsett vilken den ende kandidaten är eller kunnat vara kostar jag på mig att tycka att det känns demokratiskt fattigt. Nu återstår det att se vad parlamentet säger i juli.

SKL, Sveriges kommuner och landsting, betalar tillbaka en miljard till kommunerna och landstingen sägs det ikväll. Det är tidigare inbetalda avgifter som legat i SKL:s kassakista. Det som kommer till kommunerna blir 56 kronor per person i detta land.

Till detta kommer en förbättring på lite drygt det dubbla när den minskade sjukfrånvaron drar ner försäkringspremierna till AFA. Där tjänar kommunerna drygt 2 miljarder.
Alltid något. För Vännäs borde båda 'tillskotten' tillsammans bli någon dryg miljon. (Osäker på hur fördelningen blir mellan kommuner och landsting) Det räddar dock inte oss mindre kommuner från att fortsätta att pröva varje kostnad.

Nu blir det helg och midsommarläger och förhoppningsvis får politiken vila helt och hållet. Trevlig midsommar på dig!

Flera bilar har numera nyckelfria startsystem. Det räcker med att ha nyckeln i fickan och trycka på startknappen. Vanligtvis mycket smidigt.

För min släkting blev det däremot lite tjorvigt härom dagen. Hans fru skulle köra iväg ett par hästar ett tiotal mil innan de på kvällen skulle flyga iväg till ett annat land. Ingen tänkte på banaliteter som nycklar när han stod bredvid bilen med sin i fickan och hon tryckte på startknappen och drog iväg. Däremot blev det en del tankar och känslor när hon skulle starta bilen igen ute i obygderna. Det gick inte alls det. Mobilen fungerade inte heller där borta.

Det ordnade sig till slut. Det blev något tjog stressiga mil extra, kanske med moms på hastigheten, men de kom iväg på semester.
Just då uppskattades inte moderniteterna.

...

En kvinna jag känner väl har gått med sitt onda knä sedan något hände i april och det blir inte bättre. Tvärt om. Det gör allt ondare och det är svårt att sova, tabletterna räcker inte till morgonen. Det går inte att tänka 'tillfälligt' längre.

Nu har det gått upp för henne Hur Mycket det är hon inte kommer att kunna göra. Både i sommar och till hösten när det krävande och rätt mobila arbetet ska igång igen. Enligt vården blir det gissningsvis röntgen tidigast i oktober eller november. Då kan vi ha fått betala en hel eller halv sjukskrivning för henne ett tag. Vi talar alltså röntgen, den botar sällan. Sen blir det väl lite remisser, eventuell operation, ytterligare väntetider och konvalescens.

De här är ingen bra affär för oss, kära skattebetalare.
Ingen skugga ska falla över vårdpersonalen som sliter hårt med uppgifterna, men något måste göras åt väntetiderna. Konsekvenserna på flera plan är allt för allvarliga och kostsamma.

...

En liggande variant också, innan jag själv går och lägger mig.

På vägen hem tog jag en genväg över Teg, jag kände på mig att det fanns något att fotografera från kyrkbron.

Min för tillfället halta och malinka hustru hade anställt sina syskonbarn ikväll. De arbetade idogt och flitigt och jag värvade över dem till fordonsbranschen efter att blommorna var planterade.

De arbetade lika illeraktigt för mig och båda bilarna fick en inre och yttre uppfräschning som de inte hade fått ikväll utan den här arbetskraften. Förmodligen hade deras mamma och pappa inte hade haft lika lätt att få dem att arbeta på det här sättet. Det brukar vara lättare att arbeta 'borta' i den här åldern.

Det kan hända att Gubböle får en bilrekonditioneringsfirma med överkomliga priser framöver. De funderade på att börja öva på mammas och pappas bil.

Idag får vi konstatera ännu ett smärtsamt varsel, den här gången på Ålö i Brännland. 44 arbetstillfällen kommer (om varslen leder till uppsägningar) främst att märkas för dem som drabbas personligen, men även för Umeåregionen och Västerbotten.

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har idag besökt Komatsu och träffat ledning och fack. Han har också besökt arbetsförmedlingen. Varje vecka i vår har han besökt minst någon ort som drabbats särskilt hårt. Det har blivit runt ett tjugotal.

Det bistra är att vi inte alls ser alla konsekvenserna av krisen än. Även om vi kanske just nu bottnar vad gäller konjunkturen, och några branscher redan har vänt, så har vi ännu många följder av konjunkturkraschen framför oss. Inte minst i välfärdssektorn.

200 miljoner arbeten har försvunnit globalt enligt ILO. Ofattbara siffror. Hos oss är det också obegripligt mycket skattepengar som uteblir från den gemensamma kassan och i många fall ska ersättas av olika sorters stöd.

Mitt i eländet får man glädjas för dem som mitt i detta faktiskt får jobb och att det även idag kommer in lediga arbeten. Det är mörkt, men inte nattsvart.

Jag fick en del samtal, sms och mail härom dagen. Några avsändare var tonåringar, några var mellan nittio och hundra. Flertalet var där emellan.

Ett samtal gjorde mig särskilt glad. Det kom från en ung man som kanske bidragit med ett och annat strå till min gråa kaluv. Det har slunkit lite hit och dit för honom. Nu verkar det gå längs landsvägen, rakt fram. Det samtalet har bidragit till mitt välbefinnande i några dagar nu.

Vissa skillnader finns, men 2006 tänkte S ungefär som Björklund gör nu. Man ville stoppa 'uppläsningen' på komvux och låta platserna gå till de mest behövande.

Här kan du läsa lite av vad Pagrotsky sa och vad Aftonbladet idag skriver om saken.


 

15 flyktingfamiljer från främst Stockholmsområdet är på besök i Vännäs under ett par dagar.

Ikväll hade man en grillkväll vid Umeälven. Bland annat var ett trettiotal av kärnan i 'Vännäs mot rasism' och en del av våra irakier med. Själv var jag uppbokad med annat, men en av de engagerade Vännäsborna förmedlade för ett tag sedan vad en av 'stockholmarna' sagt.

'-I Stockholm har jag aldrig talat med en svensk'.

Om han skulle ha glömt några eller det skulle vara en lätt överdrift så låter det ändå tämligen tragiskt. Är det så illa är det inte underligt att vi inte direkt lyckats bäst med integrationen här i Sverige.

För ungefär en månad sedan träffades Sveriges och Finlands regeringar i Tavastehus i Finland. Det är inte alla som har grannsämjan vi har med dem vi delar gräns med.

Vi var ett land i omkring 600 år, men skildes genom 1808 - 1809 års krig. Igår på museet i Umeå såg jag bl.a. en film om kriget som ledde fram till 'skilsmässan'. Till hösten kommer det skeendet att uppmärksammas en hel del här i Umeåregionen. 200 år av fred, det är frågan om något annat land har fått uppleva det.

I praktiken har Finland och Sverige haft ett långtgående försvarssamarbete sedan lång tid. Att vi har det med våra goda grannar borde inte vara konstigt eller kontroversiellt för någon.



(Vet inte varför det blev en pyttebild)

Ikväll efter jobbet var jag på ett mindre politiskt möte och åkte sedan hem till min lilla mamma som är styvt 81.

När jag lämnade henne vid halv tio med nybakade bullar på smaklökarna stod hon och bakade matbröd för fullt. Igår arbetade hon tjurigt med de för henne så förhatliga maskrosorna vid kyrkan där hon går, i regnet.

Efter att jag fikat hos henne ringde jag till hennes nästan 92-åriga syster söder om Övik. Hon har en stor och knixig suterrängtomt och hade haft lite oro inför gräsklippningen idag. Hon orkar inte längre dra igång den allt motsträvigare klipparen. Hon bad Vår Herre att han skulle skicka en ängel och rätt omgående kom en granne förbi och ryckte till. Moster Emmy klippte gräset och var glad och tacksam.

Man känner sig lite lat när man jämför sig med de här pantertanterna.

En del menar att blommorna skapats så vackra för binas skull.
Tester har visat att bina struntar i blommornas utseende. En tallrik med socker duger mer än väl.

Jag hör till dem som tror att blommorna skapats så väldigt vackra för vår skull. Jag tror att Gud har det ultimata sinnet för det vackra och vill glädja även oss och våra ögon.

Även skapelsens krona brukar vilja göra vackra ting. Varför inte gör asken man behöver vacker? Berättande? Sagt och gjort!

...

Fjällkon. Liten, seg och lättfödd på magra åkerlappar och skogsskiften och med starrhöets nödfoder under vintern. Visst är hon värd att bevaras även på detta vis.

...

En av sakerna på slöjdutställningen 'Självklart' på Västerbottens Museum i Umeå.

Det var kanske Torgny Lindgren som förde ut begreppet 'stororden' i bredare lager genom en av sina böcker. Själva orden och innehållet var dock där långt före. 'Synd, Nåd, Frälsning, Försoning, Helgelse....'

Vad slöjdaren tänkt med det han gjort här vet jag inte.

Att få forma något eget tror jag är mer betydelsefullt än man vanligtvis tänker.

För det första bör man komma ihåg att det mesta av det vi ser på bilden inte bara var tidsfördriv och 'kultur' för några femtioåringar sedan. Sättet för gemene man att få de flesta föremål man behövde till hushållet var att tillverka dem. Säkert även senare, innan Åhlén o Holms och Ikea. Då värderades handens kunskap lite annorlunda än idag.

Att kunna, vilja och ta sig tid att forma saker kan nog vara mer betydelsefullt än de flesta tänker även nu. Jag gjorde en kniv på slöjden för ett tiotal år sedan. Trälöjdsläraren utmanade mig att vara med eleverna på lektionerna under ett år och jag högg på utmaningen. Den kniven är inte bara en kniv.

I en hyperföränderlig tid vore det kanske för många mer betydelsefullt än någonsin att själv få göra en sak som blir kvar ett tag, även efter ett hårddiskhaveri.

...

Jag ville vara 'gäst' i Umeå idag. Komma till museet ensam, inte med en skolklass. Se själv. Tänka och känna.

Det var väldigt skönt. Jag såg en hel del, utan att behöva vara pedagogisk. Utom lite med kameran då, som är notoriskt pedagogisk.

På bilden en del av slöjdutställningen 'Självklart!' som satts upp med anledning av länetshemslöjdsförenings 100-årsjubileum. Namn och målad bild på utvalda Västerbottensslöjdare genom de senaste hundra åren.

...

Agneta och jag har kommit hem från en femtioårsdag som nog får betraktas som lite udda. Mätta, nöjda och med ett lätt sus av historiens vingslag dröjande kring öronen.

Jag kanske skriver lite mer om några av funderingarna senare. Det har bland annat blivit ett par timmar på Västerbottens museum i Umeå. Lite begrundan kring tidens flykt och hur det var när jag kom till för ett drygt halvt sekel sedan.

Det slog mig på nytt att det är fyra sådana som jag mellan nuet och 1809 års krigshändelser i Västerbotten.

När jag kom hem fotade jag våra doftande och regntunga syrener. Deppa inte över regnet. Det är en förutsättning för livet.

Jag talade just med en bekant som är engagerad i Vännäs motormuseum. Det hade blivit rätt många timmar för honom på museet den här helgen. Olönade timmar för intressets och andra intresserades skull.

Timmarna gjordes inte bara på muséet direkt. Bland annat hade man åkt till Dorotea och hämtat en del fina 'antikviteter' med hjälp av egna och Vännäsföretagares fordon. En bandtraktor från 40-talet, en gammal Ferguson i specialutförande och ett par veteranmopeder. Sakerna hade testamenterats till Vännäs av en för de här idealisterna okänd person.

För Vännäs är det oerhört mycket värt att muséet finns. Få Vännäsbor fattar hur stort det egentligen är nationellt sett. Alltför få från Umeåregionen har varit där. En del åker långa vägar för muséets skull.

I många andra länder är den ideella sektorn rätt stor. Här har man en känsla av att det främst är äldre människor som odlar och driver den. Hoppas att det ideella Sverige kan få en renässans. Både hos min medelåldersgeneration, vi som mest bara gör saker vi får betalt för (provokation, provokation) och hos 'Generation gratis' där många räknar med att någon annan gör det som behövs (ännu mer provokation).

Det ideella Sverige behövs. Än mer framöver.

...

En del av dem som nåtts av inbjudan till ett visst kalas har annat på gång den 27:e juni. Sommarlördagarna är inte många. Det kan däremot planerna vara och mycket är inbokat sedan länge.

En av vännerna som ska göra något annat hade en lite speciell sak på gång. Han ska vara i Afghanistan.

Hoppas han åker på rätta vägar och i stabila fordon.

...

Fick just höra ryktet om att fyra grabbar som jag haft mycket att göra med har gjort något speciellt de senaste dagarna.

De är nu kring gymnasieåldern eller strax efter. Nu hade de samlat ihop sina betydande förråd av spretig och sprakande energi och bestigit Kebnekaise. Jag har inte hört motiveringen, men det var kanske för att fira någons 'studentexamen'.

Det är roligt med dem som har energi och tar initiativ. Många gånger får man ta sig för pannan över i vilka riktningar den tar vägen i yngre dagar. Med tilltagande mognad och tillflöde av omdöme brukar kraften så småningom komma till verklig nytta.

Det var visst riktigt jobbigt att komma sig till Sveriges topp.

...

Många intressanta möten när det kommer nästan 5000 jyckar. Särskilt intressant när det är ungefär samma sort, kanske?

...

Grisöron är snacks för hundar. Eller något liknande.

...

Ett tag undrade jag över vad den här mannen tävlade i för ras. På grund av leendet och blaffan på bröstet trodde jag att han vunnit något. Det visade sig att han var domare.

...

Eller att göra en pudel till en 'riktig' pudel. Den här tjejen verkar kunna konsten.

...

Men ibland var likheten med hunden och inom klassen som sagt ganska påtaglig.

...

Likheten mellan hund och husse eller matte är ofta slående. Inte här.

...

Dogo Argentino. En hund från Sydamerika som brukar användas vid jakt på vildsvin. Lite större än Pitbullen. Ser ut att kunna bli allvarsam, även om den här var väldigt snäll.

...

Jag vet inte om de var 101, men många var de bland utställningens nästan 5000 hundar. Här några stycken. Om det nu var den rasen. Jag har inte koll på många sådana.

...

Nu håller jag inte med om att hunden är människans bästa vän, men det ser ganska mysigt ut ändå.

...

Jag gillar både katter och hundar, men är varken kattmänniska eller hundmänniska. Jag är nog mer människomänniska.

Ändå var det svårt att inte titta förbi vid badet i Vännäs och kika lite på den gigantiska mängd jyckar som samlats där sedan i fredags. Det förvånande för en novis var att det var så tyst. Man blev inte utskälld alls.

Jag har inte tagit några typiska hundbilder. Människomänniskor är inte vidare bra på varken hundar eller hundbilder.

När jag tittade förbi hade vissa redan tröttnat....

...

I afton var det 100-årskalas. Nyss var det Amazon 123 GT och nyförälskat. Eller kanske inte så nyss ändå. Det var väl nästan ett tredjedels århundrade sen.
För min kusin och hennes man.

En gång ville skattemyndigheterna att bostadsrättsinnehavare skulle betala extra skatt. Det handlade om skillnaden mellan vad bostadsrättsinnehavaren betalar för sina kvadratmetrar och vad den rena hyreslägenhetens kostar.

Helt rätt och riktigt beslöts att man skulle låta bli att beskatta detta. Bostadsrättsinnehavaren har betalat pengar för sin lägenhet, har räntekostnader, större ansvar och tar en risk.

De som investerat i delar av vindkraftverk är i en liknande situation. De köper strömmen billigare än dem som köper via Nordpool, men de har köpt in sig i verken för betydande summor. Haverier och andra oväntade utgifter kan komma.

Tänker myndigheterna beskatta dem som investerar och tar risk i vindkraftprojekt utan att beakta att man gör just det? Vad är då skillnaden mot exemplet med bostadsrätterna? Vill man att medborgare ska övergå till alternativa energikällor eller ska vi helst låta bli?

För några timmar sedan uppenbarades det att jag glömt en 50-årsdag, min kusins. Den infaller i morgon. Det blir till att göra en resa och uppsöka ett annat län och landskap.

Tur att jag hann klippa den vildvuxna gräsmattan ikväll, även om någon granne kanske tyckte att det blev aningen sent. I morgon är det ett sammanträde i Umeå och efter det bär det av.

Jag är omvittnat usel på att komma ihåg bemärkelsedagar. Dock brukar jag lättare bli förlåten när jag berättar att jag två gånger lagt sammanträden i styrelser just på min egen födelsedag. Utan att komma ihåg det speciella med det datot.

Det borde inte vara demensen heller. Första gången var jag kanske 35.

Det har varit en tuff vecka. Efter skolavslutningen på onsdag har det varit två rejäla dagar med efterarbete. Det blir några till efter helgen.

Min fru fick en härlig tillönskan av en av pojkarna i ettan. Så här sa han:
'Jag hoppas att du får det bästa sommarlov du har haft i livet!'

Ett par av de andra lärarna är rätt små och nätta. De fick en bamsekram av en kille i fyran som innebar att han kramade och samtidigt lyfte dem från golvet så att det knakade i revbenen på en av dem.

Jag tycker det var fina grejjor att avsluta läsåret med.

EU-valet har varit och farit. Väldigt många röstade på annat parti än sitt vanliga. Analyserna är många, både bland proffs och amatörer. Tusen stycken har sagt det jag tänkt säga förut, jag ska säga det en gång till. Sen ska jag vara tyst i ärendet ett tag.

Jag är ingen fildelare och kommer heller inte att bli. De som producerar text, bild och musik måste få betalt för det. Liksom de som producerar värme, skiftnycklar och omvårdnad. Jag är för upphovsrätten, men anser att problemet måste lösas på ett sätt som hör den här teknikepoken till.

Att annars kloka politiker upplevts så aningslösa och passiva inför storebrorsamhällets framväxt har förvånat mig. Jag kostade mycket krut och många ord på förra året. Att så många ansett att samhället ska tillåtas kontrollera medborgarnas kommunikation tyder på extremt kort minne. Kommunismens totalitära kontrollsamhälle tappade greppet om östra Europa för mindre än två decennier sedan. (Tentaklerna sträckte sig långt in i Sverige och övriga Västeuropa också, det har jag fått se.) Detta borde hålla oss vaksamma och principfasta vad gäller övervakning.

Man ska inte ta beslut med utgångspunkt eller målsättning relaterad till opinionssiffror. För mig är populism ett fult ord. Samtidigt bör både mitt och andra partier komma ihåg det nyss avslutade valet när t.ex. FRA-lösningarna slutgiltigt ska utmejslas.
Det kommer ett val även 2010, om världen står. De ungas andel är ännu högre då. Många är fildelare och en del låter den lilla saken få hiskeliga proportioner. Viktigare är att många av de unga också är mer skrämda av övervakningssamhället än vi försoffade medelåldringar. Men man kan bli förvånad när man hör hur integritetsfrågorna påverkat röstandet även för 40-50-åringar. Vi ska inte glömma den nyss givna läxan.

När marken skälver till, som den gjorde i Umeå ikväll, så blir man rätt liten. Det är inte mycket att göra.

Själv trodde jag inte att det var ett skalv den här gången, efterljudet varade så länge. Samtidigt hade jag inte någon bra förklaring på vad det annars kunde vara.

En av våra utlandsfödda elever berättade efter skolavslutningen om hur det kan kännas när marken skakar 'på riktigt'. Det hade han provat och det är något annat. Men det är klart att även ett skalv om cirka 2-3 på Richterskalan känns på olika sätt.

Och det som inte är något kan bli något....

I helgen hade Luthersk Litteraturmission årsmöteshelg i Tavelsjö. Det är en liten och församlingsmässigt obunden organisation här i Västerbotten som trycker kristen litteratur för olika länder och världsdelar.

Sedan starten 1975 har man tryckt några miljoner skrifter på ett 30-tal olika språk. Jag har varit med i styrelsen tidigare, men är nu 'hedersmedlem'. Det brukar betyda att man har blivit gammal och grå, och det kan väl stämma i detta fall också.

Jag gillar verkligen historien om hur LLM kom till. En predikant i Västerbotten hade kört av vägen och kvaddat sin bil. En del vänner samlade ihop pengar så att han skulle kunna köpa en ny. Han ville inte använda pengarna och tog dem till en originell och driftig präst och tidigare Kenyamissionär vid namn Martin Lundström och bad honom göra något nyttigt av dem. Predikanten dog förresten mycket snart, han behövde ingen bil längre.

Efter diverse turer blev pengarna grundplåten till Luthersk Litteraturmission. Man tänkte trycka så länge pengarna räckte, men de har fortsatt att komma in. I små, men många rännilar. Avbränningarna är få och i dagsläget trycker man böcker för omkring en halv miljon per år. De sista två decennierna har det trycks mycket böcker i Indien.

Har rätt nyligen kommit hem från kvällens skolavslutning på Mariaskolan. En mixad känsla av tillfredställelse, trötthet och glädje har infunnit sig. En viss saknad också.

En betydande del av eleverna kommer inte tillbaka. Personligheter som utgjort en del av helheten under kortare eller längre tid. De ska vidare i livet, ingå i nya konstellationer och börja finna sitt spår på nya vägar. Något som är roligt är att det brukar komma 'gamla' nior till skolavslutningarna varje år. Det är så roligt att träffa dem, fast man hinner tyvärr inte alltid kolla upp hur de har det. Uppgifter trycker på och det är många att prata med.

Högstadiet brukar vara en ganska stor del av Mariaskolan. Många krigar på rätt länge i en situation som inte är riktigt bra innan man byter skola. Det gör att vi ofta får elever i sjuan och åttan. I nian ibland.
Uthållighet är en riktig grundprincip, man kan inte bara flytta så fort det går lite tungt eller man kommer på kant med någon. Ibland blir det ändå lite väl sent att man gör något åt situationen.

I år kom även några elever som ska börja hos oss nästa år. Det var en ny upplevelse. Kan förstås vara klokt att komma med och pejla lite.

...

Härom året hade vi en anställd på Mariaskolan som var alldeles blek en morgon. Han hade fått brev med PRO:s logga och det var hans namn i adressfältet! Det hade att göra med att han just skulle fylla 65.
För egen del har jag lika långt till 65 som jag har bakåt mot 35. Lite ovant känns det faktiskt. Dagens engagemang i PRO hade inte direkt med min ålder att göra, mer med andra defekter.

Jag fick en fråga i går om jag kunde tänka mig att ställa upp på en debatt på PRO:s 'Framtidsdagar' i Lycksele, en konferens med PRO-delegater från de fem nordligaste länen. Lars U Granberg, (S)-riksdagsman från Piteå skulle ha en (M)otståndare och partiet hade inte fått fram någon.
Min självbevarelsedrift är lite bristfällig, så jag sa ja. Gårdagen var helt full så det dröjde till sena kvällen innan jag kunde läsa in mig på PRO:s '10-kravslista'.

Jag kände mig som sparven som ska möta duvhöken, för att inte säga ett helt gäng. Mycket kom att kretsa kring jobbavdraget och motiveringen för detta och varför det är livsnödvändigt för bl.a. pensionerna att fler arbetar. Från pensionärernas formulerades det lite annorlunda. Det blev många frågor från de ärrade gamla kämparna och rätt hårt tryck från den kunnige och väl inläste riksdagsledamoten.
En och annan fördom luftades också och krävde ett svar.

Det är väl möjligt att jag var den ende 'alliansaren' i lokalen. När jag sa att pensionärer som har möjlighet att arbeta faktiskt har dubbelt jobbavdrag protesterade en hel hög PRO-are rätt högljutt. I det läget kom det stöd från lite oväntat håll när debattledaren, PRO:s förbundssekreterare Anders Teljebäck, bröt in och lugnade vågorna med att säga att jag faktiskt hade rätt.

Det gick bra och det var en riktigt rolig dag.

...

Här hade hästarna delat sig lite, men strax innan stävade de på uppför backen som trädda på ett snöre. Rätt sakta, men träget åt samma håll.

Det är klart att man inte bara ska följa med i alla lägen. Det är nog lika klart att om vi inte ibland kan vara efterföljare blir det en ganska stökig och ensam värld. Den som inte alls kan låta sig ledas tror jag har dåliga förutsättningar att själv fungera som ledare.

...

VK:s journalist Benny Stiegler rapporterade ett tag 'live' från kommunfullmäktige, men kroknade vid 2030 ungefär.

Om demokratin och det demokratiska ansvaret ska leva och politiken inte ska reduceras till 'singelfrågor' på ett område där man är speciellt intresserad, då måste det till krafttag. Det kan vara en överlevnadsfråga för vårt samhälle så som vi känner det. En sak kan vara att media hittar vägar att bevaka och belysa sammanträden, frågor och debatter.
Den politiska ansvarsbasen måste breddas.

De som sitter i kommunfullmäktige (det gör inte jag) får inte gå hem på ett tag än. Ett 20-tal engagerade bybor finns kvar, men 'storhopen' har gått hem.

Just nu talar Liljaskolans skolchef Bo Nilsson om skolan, dess kvalitetsredovisning och framtid.

...

Kommunalrådet Johan Söderling, en 'inflyttad bygdens son', fick svara på en del av frågorna om byarnas grundservice i allmänhet och skolorna i synnerhet.

Det ska bli mycket spännande att följa skolfrågan i Vännäs kommun framöver. Vi politiker ska stå till svars inför både revisorer och väljare. Ekonomi och verksamhet ska klaras idag och utvecklingen ska främjas för framtiden. Ekvationen är inte lätt, men måste lösas.

Nu är det ledamöternas frågestund. Alla oppositionspartier har varit uppe. För närvarande ställer Sixten Jonsson frågor till Johan Söderling. Det är ovanligt livaktigt med mycket 'tennis' mellan politikerna och även skratt och applåder från åhörarna.

...

Just nu sammanträder Vännäs kommunstyrelse i Strands bönhus. Sällan torde bönhuset efter väckelsetiderna ha varit så fullt. Mängder med människor fyller huset och allmänhetens frågestund fylls av frågor kring byarna och byaskolorna.

Skolförvaltningen arbetar med frågan hur man ska kunna spara de pengar man måste. En tanke är att byaskolorna helt eller delvis ska läggas ner. Den relativt unga befolkningen kring skolan i Brån och kanske även kring skolorna i Pengsjö och Tväråbäck, verkar ha kommit hit för att slå alla tiders rekord vad gäller åhörare i Vännäs kommunfullmäktige.

På bilden en av de många frågeställarna.

(Lennart Olofsson sa senare att det hänt att det varit ännu fler på KF-sammanträden. Många var det i alla fall.)

...

Så här ser de ut. Åldermannen har skött den här uppgiften sedan 1972.
Strömmen av röstande såg ut att vara ganska jämn. Jag hoppas och gissar på en hyfsat markant ökning av röstande.

En god vän har för övrigt engagerat sig i valnämnden i Vännäs. Han är väldigt imponerad över den säkerhet som kringgärdar hela vår valsystem.
Vi bör värna och upprätthålla vår demokratiska tradition. En uppgift för både politikens slitvargar och gemene man.

...

Här har jag badat några varma sommardagar. Det ser nästan skönt ut på bilden också. I alla fall om man inte lägger märke till kalldimman och inte vet att det var två grader varmt när det sa klick.

...

Så här såg det ut över Umeälven nedströms Tobackabron i går natt. Kalldimman drev över vattnet när temperaturen sjönk under noll.

...

Hans pappa fick en gång bilen av sin pappa. Den var gammal på den tiden och då fanns inte ens pedalställ och trampor kvar.

Nu är den modifierad med lite gammalt hopplock och dessutom eldriven. Den går t.o.m. att göra 'rivare' med. Kungen har en likadan, men den är säkert i lite tristare originalskick.

Se på ögonen. Jag förstår honom.
Boys will be boys.

LO (även S?) driver en kampanj där en orakad Fredrik R ser halvmordisk ut. Budskapet är att statsministern inte tycker att det är viktigt att du röstar.

Om det hade varit några kommunister ute åt avgrundshållet hade man inte blivit så förvånad. Men LO? Är det här en signal om hur man tänkt driva kampanjen nästa år? Måtte inte Alliansen frestas att balansera på kanten till samma dyngtunna.

Jag är övertygad om att mina socialdemokratiska vänner inte vill kännas vid den här sortens kampanjande.

Både lokal, regional och nationell. Jag är väldigt glad och tacksam för det land där jag bor, trots de brister som finns. Glad att förra århundradets generationer brydde sig om att värna våra gränser då vi stod under högst reella hot.

Jag är glad över att vi får tala vårt språk och över flaggan med korset på. Varken flaggan, glädjen över landet eller gamla högstämda och sällan använda ord som patriot eller fosterlandsvän har jag tänkt ge ifrån mig. Absolut inte till destruktiva och ofta djupt olyckliga unga män med dålig självkänsla och risigt självförtroende.

Att vara patriot behöver inte på något sätt stå emot ett globalt perspektiv eller innebära att man står emot andra på grund av deras hudfärg.

Extrema krafter vill knycka fosterlandskänslan av oss. Både ett fåtal bruna nationalister av nazistiskt snitt och några ideologiskt skolade kommunister av olika chatteringar för vilka även den sunda nationalismen är en styggelse. De är kvar i drömmar om proletariatets världsvida diktatur och strävar ditåt. Just nu gör man det genom att försöka få in alla som upprörs över rasistiska påhopp under sina röda fanor.

Jag säger bara, se upp. Det finns tjuvar både till höger och vänster.

Rösta i morgon, om du inte redan gjort det. Det finns personer att rösta på, även om man inte delar synen på allt. Sådana som vill väl, som vill göra något där de blir placerade. Om de får förtroende.

Man blir ledsen när man ser hur många som i detta val tänker protestera mot något man är missnöjd med. Antingen genom att inte rösta, eller att rösta på något man egentligen inte tror på.
Det finns saker att protestera mot och vara vaksam inför, sannerligen, men att inte rösta är mer självstraff än verkningsfull protest.

Rösta konstruktivt!

...

...men, Umeåbor, var försiktig med den här hissen i centrum. Kanske till och med undvik den tills den åtgärdats ordentligt. För andra gången på några veckor har min fru fastnat i den i dag.

Inge vidare.

...

'Bea' i samspråk med ett gäng killar från Dragonskolan som just tävlat med en elbil de byggt.

I mitten en av deras lärare, Torbjörn Sandkvist. En av mina ungdomsvänner som jag knappt sett på det senaste kvartsseklet. Jag minns bl.a. när jag mötte honom i 20 graders kyla på 'röda torget' för cirka 30 år sedan. Jag frös i min BMW 1602, han körde dubbad Kawasaki 1000 med öppen jethjälm. På den tiden var han skogsarbetare.
En gång gick vi förresten tillsammans med ett par andra hetsporrar ut ur MUF med så mycket buller och bång som man bara är mäktig i 16-17-årsåldern.
Nu är minst en av oss tillbaka i fållan.

...

'Kööp Bingolotter!'

Och Beatrice Ask köpte, två stycken närmare bestämt. Umeås egen stjärnförsäljare Bingolotto-Micke önskade henne artigt lycka till i valet.

Det blev många enskilda samtal på torget för ministern som såg ut att ha all tid i världen. Det är bra. Ledare som inte lyssnar är inga vidare ledare.

...

Nu står ministrarna och EU-parlamentarikerna nästan som spön i backen här i Västerbotten. Det är trevligt. Idag hälsade Beatrice Ask på i samband med utexamineringen av årets poliselever. Hon hade bjudits in via Facebook av en av eleverna.

Efter 'skolavslutningen' kom justitieministern ner på torget där hon pratade med folk kring Alliansens valstuga och även kring 'apberget' och längs den 'nya' gågatan.

Här fotad under en av intervjuerna hon gav. I bakgrunden bl.a. Västerbottens moderate riksdagsledamot Ulf Grape.

Ligger och tar igen mig en smula och njuter av att en speciell sak är avklarad. Jag har skrivit under betygsdokumenten.

Min högra hand och mitt vänstra ben Kicki har nyss sänt iväg betygen elektroniskt till Gymnasieintagningen. Riktigt roligt är det med dem som på något eller några plan fällt ut vingarna och gjort en verklig 'resa' sedan de kom hit.
Då tänker jag inte på skolresan.

Niorna är på väg ut världen. Roligt, samtidigt som spår av saknad redan infunnit sig. Det är likadant varje år. Klassen är inte större än att de var och en utgör en märkbar och betydelsefull del av skolan.

Efter att idag ha varit på lunchföredrag med Sten Tolgfors kände jag mig manad att be honom om ursäkt. Inte på grund av någon sorts vänskapskorruption 'light' efter en lunch, men för att den nya försvarspropositionen verkar betydligt bättre än väntat.

Han frågade vad jag bad om ursäkt för och jag svarade att det var för vissa saker som jag tänkt angående hanteringen av försvaret.

Det finns saker jag inte förstår. Som t.ex. varför så många av Stridsfordon 90 ska ställas i förråd och de 'lättrörliga förbanden' istället ska ha lätt förstärkta små SUV:ar istället. Enligt en överste jag språkat med duger de inte till strid, medan stridsfordon 90 är som klippt och skuret för uppdraget i de här förbanden. Men fordonsanvändningen avgörs väl i.o.f.s. av försvaret och inte av politiken.

Nog finns det tvekan kvar, men nog verkar det t.ex. ganska vettigt att det försvar vi har ska kunna användas inom timmar och dagar istället för som nu inom ett år. Tolgfors påminde om att Georgienkriget tog fem dagar och avgjordes på två. Ryssarna använde 20 000 man som kom in på en dag.

Att stridsflyget kommer att bestå av 100 Gripen C/D och blir kvar både i Luleå och Ronneby och även snabbt kan stationeras på flygplatser kring huvudstaden lät också bra. Att di rödgröne i realiteten tänkt ge försvaret knappt 4 miljarder mindre per år lät däremot inte alls bra. Det skulle få stora konsekvenser.

Hur surt det än är måste försäkringspremier betalas.

Anna har alldeles uppenbart flera sidor. *s*

Ett av hennes högst allvarliga budskap i kväll är att vi inte ska ge bort våra röster till dem som vi inte vill ska bestämma över oss. En mängd svenskar, kanske majoriteten, tänker avstå från att rösta för att på något sätt 'straffa' det EU man är besvikna på.

Det är att ge bort sitt inflytande till tveksamma krafter och sådana som bara tänkt engagera sig i ett fåtal frågor. Det är oss själva och Sverige vi straffar genom att inte rösta.

...

Anna hade det hon gjorde med att besvara frågor ikväll. Till slut fick vi avbryta för att kampanjbussen som startat 0600 i Boden skulle få rulla vidare till Vännäs östra förstad. Efter en natts sömn ska Anna I kampanja med bl.a. Anders Borg i Stockholm i morgon.

Vår bosnisk-norrbottniska EU-parlamentariker lyste i sin intensitet vid kvällens möte på Hotell Vännäs. Trots att ett ihärdigt kampanjande nog tar ut sin rätt.

På Anna Irisagic röstar man inte bara för hennes historia. Den är tillräckligt fascinerande med flykten från krigets Bosnien som 25-åring 1992 med några släktingar, böcker, 200 D-mark och fem torrmjölkspaket för sin lille son. Där hon kom ut från farorna stod Carl Bildt och något år senare arbetade hon för honom.
Hon flyttade till Luleå, lärde sig svenska, blev chef för handelskammaren i Norrbotten, sedan riksdagsman och EU-parlamentariker.

Nej, på Anna röstar man för det som bl.a. hennes historia format henne till. Hennes erfarenheter från en kommunistisk diktaturs förlamande hand är betydelsefulla i en tid då allt fler saknar insikter om vad sådant innebär. Hon är kunnig och engagerad och har gott sinne för vad som kan göras, och hur, i EU-byråkratin. Hon har avgjort viljan och förmågan att uttrycka sig och påverka.

Vännäsbo! Klockan 1900 kan du träffa en invandrare på Hotell Vännäs. En norrlandsboende sådan som etablerade sig rätt snabbt i vårt land.

Sedan gjorde hon sig hemmastadd i Stockholm och senare även i Bryssel. Men fortfarande bor hon kvar här i norr. Det är EU-parlamentarikern Anna Ibrisagic som kommer till Vännäs, berättar och svarar på frågor. Kom dit, du hinner.

...

När vi var på Liseberg med högstadiet i lördags kände jag tacksamhet varje gång jag mötte någon som vunnit några kilo choklad. Så skönt att man inte vunnit 30-40 Kexchoklad eller ett ett par dussin Schweizernöt!

När jag nyss handlade på min lokala affär såg jag något ännu värre och genomfors av en rysning vid tanken.
'-Vinn din vikt i choklad!'.

Det hade varit katastrofalt. Bara tanken kommer att få mig att helt avstå från dylika utsvävningar ett bra tag.

...

Jag tycker att du ska skaffa dig full moralisk rätt att ha en åsikt om vad EU gör och inte gör. Enligt min mening skaffar man sig det genom att rösta i EU-valet.

Att inte göra sin del, utan låta bli att påverka och sedan ändå klaga, det är inte seriöst. Efter att du röstat kan du också utkräva ansvar av dem du valt in. Maktens män och kvinnor liksom deras ambitioner och prioriteringar ska granskas. De är mycket känsligare för väljares mail och brev än du tror.
Kommer inte den kandidat du kan ha förtroende för in har du i alla fall gjort det du kan.

I dag har vi läst en artikel om ännu ett björnmöte i VK. I fjol när jag under en bra stund hörde en visslande och pustande björn nära mitt älgpass i Gubböle (några km från mötet VK beskriver) var det en och annan som inte trodde mig. Jag fick en del fantasifulla förslag på vad mina öron kunde ha hört.

Innan jag lämnade passet gick jag mot området där ljuden kom ifrån. Det hördes en kraftig vissling och jag ändrade mig rätt hastigt. Vi gick aldrig igenom området senare heller. Strax efteråt mötte jag en orädd bärplockande sjuksköterska i trakten som sett en del björnspillning och andra märken just där.

Ett av problemen är att det gått lite för långt. Tillväxten är snabb och björnen svårjagad. Det är varken alla hundar eller älgjägare som vill vara med.
Fram till 2001 fick man jaga björn genom åteljakt. Man lägger ut kadaver i områden där det är mycket björn och jägaren har en skyddad plats där han eller hon kan förbereda ett träffsäkert skott. Kritiken mot åteljakten är bl.a. att man kanske skjuter en hona om hon inte har ungarna med sig fram till åteln.

Vid flera skyddsjakter sedan 2001 har man skjutit hona som haft ungar. Hon har helt enkelt jagat upp dem i ett träd eller gömt dem på andra ställen innan hon flytt eller attackerat hund eller jägare. Förmodligen är det minst lika stor chans att kolla att man inte skjuter hona med ungar vid åteljakt.

Visst ska vi ha björn, men utan att vara någon expert tror jag vi måste återinföra åteljakt för att kunna bromsa den utveckling vi nu ser. Att inte göra någonting kan bli väldigt kostsamt för någon eller några.

...

I morgon torsdag kl 1900 ska du komma till Hotell Vännäs och lyssna till Norrlands moderata EU-parlamentariker Anna Ibrisagic.

Anna är född i Bosnien och bor nu i Luleå. Hon har sett en annan värld och verklighet än de flesta av oss, trots att hon föddes bara ett par bildagsresor bort. Det blir inte bara tillfälle att lyssna, utan även att fråga och samtala med henne. Det är kanske något du vill hälsa till Bryssel?

Man behöver inte vara moderat för att komma med. Om man vill kan däremot få gå därifrån som moderat. *s*

Gissar att Mariaskolans elever och föräldrar är inne och tittar på bilderna från skolresan. Har aldrig haft så många läsare/tittare förr. Nu återgår bloggen i sina vanliga gängor med olika sorts inslag.

Jag hittade idag en sida där de som kom resande till Vännäs och satte upp dekaler och nasse-reklam presenterar sig med lite bilder och text. Känns onödigt att lägga ut sidan, men den som vill se den kan höra av sig. Det är en av de 'vanliga' och de där gängen ska väl inte ha onödig reklam och sånt som de tar som bekräftelse.

...

Humöret var gott in i det sista, trots att vi stannade till på slutet och städade bussen. 'Borta bra, men hemma bäst-syndromet' låg kanske bakom jublet som bröt ut när vi passerade skylten med 'Umeå kommun'.

När vi närmade oss ytterligare började några sjunga nationalsången bak i bussen. Jag bad dem lugna sig till Röbäcksslätten och när vi passerade över den och såg Umeås skyline sjöng alla för full hals. En intensiv resa var över. Mycket intressant har vi sett och upplevt, men hemma är hemma.

Efter att jag tackat alla för deras insatser sjöng de 'En busschaufför' i en bukett tonarter. 'Umeås strängaste rektor' blev smått rörd.

På slaget midnatt backade vi in vid Mariaskolans högstadium på Marielund. Det tog en halvtimme att tömma bussen och sedan rullade vi mot Vännäsby. Några av eleverna och personalen åkte med en bit hemöver. Som synes med gott humör, trots klockslaget.

Oscar wokade inte älg på förra bilden. Den här bilen hittade vi på en mack nära badplatsen. Man kan undra lite över innehållet och sammanhanget. Hur turnerar wokad älg?

...hur duktiga deras barn egentligen är. Här wokar Oscar ihop den middag som fick högst poäng under hela skolreseveckan.

Men även något valrossliknande fick vågorna att svalla.

Det var mest tjejer som vågade sig i. Inklusive ålderkvinnan i personalgruppen.

Sista dagen på skolresan var igår. I fjol upptäckte vi ett litet smultronställe utanför Kvissleby söder om Sundsvall där vi stannade också igår. Ett ställe där man både kan laga mat och bada. Denna lilla insjö nära Bottenviken kanske blir ett stamställe för oss.

 

Skolresa är inte bara glassiga saker, nej. Bussen ska ha ström när motorn inte går. Muurikkan ska rengöras och det är inte bara bara.

Några av gänget vid Sjöräddningens hamnplats. Någon tyckte det verkade toppen att få köra vattenskoter på jobbet. Men nu handlar det ju inte om jobb i vanlig mening, utan oavlönade ideella insatser.

Sen är vissa av turerna i grunda vikar med vattenskotern knappast så lustiga.

Under sin tid har Sjöräddningssällskapets frivilliga bistått 25 000 båtar och räddat 70 000 människor. När man går ut med den här båten är man minst tre. Förare, navigatör och sjuksköterska. Båten kostar 6 miljoner och drivs av två Scaniamotorer på 450 hästar.

Kille till vänster är en 20-årig Smögenfiskare som varit frivillig sedan han var 15. Han är navigatör och kan ofta mer än sjökortet enligt föraren bredvid. Han är affärsman inom räddningsutrustning med verksamhet i närheten. Det krävs att man ska kunna kasta loss inom 15 minuter från larmet.

Det är inte alltid det går bra. För några dagar sedan fick de ta upp en seglare vars båt hittades för någon månad sedan.

När vi var på Smögen kom två av Sjöräddningssällskapets farkoster in efter ett uppdrag. Man hade fått rädda en handikappad man som gått på grund i en liten båt. Det hade blivit komplicerat och både båten och vattenskotern behövdes.

Sjöräddningssällskapet är en förening som bildades 1907 och som idag står för 70% av all sjöräddning i Sverige. Längs kusterna och i de fyra största sjöarna.
Man begär inte en krona av skattemedel, utan finansierar verksamheten genom frivilliga bidrag och frivillig personal. På Smögen har man 6 arbetslag med 8 personer i varje som under sina jourveckor är beredda att vara på sjön 15 minuter efter larm. Året och dygnet runt. Totalt har Sjöräddningssällskapet 1700 frivilliga. Av dem har 300 jour i detta nu.

De som arbetar med detta älskar och brinner för det man gör. Verksamheten är effektiv och väl utrustad. Det finns 63 räddningsstationer med 160 enheter (större och mindre flytetyg). 20 av dem är utrustade med miljösläp som gör att man kan göra snabba insatser när det hänt något även på den fronten.

Oavsett vad man tycker och tänker rent principiellt kommer vi troligen att få se mer av ideella lösningar på vissa saker framöver.

...

Det finns kanske några förordningar som förbjuder sådan här matlagning. Det kan i så fall inte hjälpas.

För unga läsare får man översätta: Havet gör att man blir hungrig. Vi sökte oss ut på en klippa på Smögen och lämnade bussen vid en av de få gräsplättar som finns på ön. Fotbollsplanen.

De här fina bodarna ser bara den som följer smögenbryggan till dess slut.

Det var kanske rätt tid att vara på smögen. Innan befolkningen femdubblas, båtarna ligger i fyrdubbla rader och man bara trängs.

Det blir inte mycket molnfriare än så här. Kanelbullar, mjölk och saft under en mycket blå och öppen himmel.

'Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna sjunga!'

Strofen är knyckt av Evert Taubes 'Så länge skutan kan gå'. Jag tänker inte riktigt lika som han i allt, men visst är strofen tänkvärd.
En av resedagarna då vi upplevde riktigt mycket berättade min fru i telefon att hon träffat en liten pojke och hans pappa på affären. Han höll på att öva sig i att gå med sin vita käpp. Agneta träffades av honom också. Det är nog inte så lätt att hantera en 'blindkäpp' när man är tre.

Man kan ha ett riktigt gott liv också som blind och i de stora huvudsakerna är det ingen skillnad. Men ändå. Nog finns anledning att vara tacksam för sinnena som fungerar.

Jag önskar att Gud ska välsigna honom med käppen.

Ett ensamt segel utanför Sotenäset. Om en månad är trängseln större. I september är det ganska lugnt igen.

Ordet säsong sägs komma från latinet via franskans ord för sådd, satio. Tid för sådd, ungefär. Det gäller att ta vara på såningstiden. Så har jag inte tänkt på ordet säsong förr.

Den här truten halsade en rätt stor fisk innan den flög iväg en bit. Den kom inte så långt innan den landade och fortsatte det som såg ut som själva sväljningsprocessen. Ibland vill ögonen ha mer än magen, som bekant.

Havet kan vara en smula kyligt i skiftet maj/juni. Det blev bara en varmblodig colombian som vågade sig ut. Hade det inte varit för att fötterna var så ovana vid den slippriga tången hade det nog varit fler som doppat sig.

Fynd dokumenteras.

Eleverna var så pass utvilade efter Lisebergsäventyret att omgivningen fortfarande var intressant. Här var det krabbspaning.

Här ska man enligt vår guide Sven Magnusson vara när det stormar, då är det magnifikt. Vi var helt nöjda med att få vara här i strålande solsken och badväder. (I luften i alla fall)

Platsen är Habybukt ute vid Ramsvikslandet utanför Uddevalla. Området är naturrreservat och präglas av röd vind- och vattenslipad bohusgranit och salt hav. Kargt och 'innimellan' frodigt och grönskande. Lite annorlunda än Västerbotten.

Under 1800-talet var det i Bohuslän tre stora 'sillperioder' som gjorde området rikt. Det sägs att oljelamporna på Paris gator lyste av bohuslänskt silltran. Det fanns också fiskfattiga perioder då man bl.a. på otaliga stenhuggerier försökte livnära sig på graniten.

Området har präglats av 1800-talets kristna väckelser. Både schartauanism och frikyrklighet är starkt representerade.

Det finns olika sätt att lära sig ungefär hur mycket en lutning på 70 grader är.

En hel del prövade också kanonen som i starten accelererar från 0 till 75 km/h på 2,5 sekund. Det är inte mycket annat som gör det.

Mariaskolans elever och personal studerar tyngdlagen, gravitationen och lite annat.

Flume ride....

Att så många kan betala så mycket för att få så lite, utom att bli skrämda.

Med den lilla travestin på Churchills berömda ord lägger jag ut några bilder från det som eleverna förmodligen uppskattade mest.
Liseberg.

De var i alla fall mer än villiga att betala för åkbanden som gav dem obegränsad åkning under de nära åtta timmar vi spenderade där. Jag köpte också ett.

På väg till Universeum såg jag en stor skräphög strax utanför. Den låg så omotiverat till att jag förstod att det var en 'installation'. Jag fotade den och gick vidare.

På vägen tillbaka tre timmar senare stannade eleverna också till där. Mitt i högen stack ett manshuvud fram. På huvudet låt en död mås stadd i rätt framskriden förruttnelse. Plötsligt såg jag att mannens slutna ögon röra sig.
Det satt en levande man mitt i sophögen.

Det visade sig att det var en skotsk konstnär som skulle sitta i den stinkande högen mellan 1400 och 2400. Han hade hämtat soporna på en lokal tipp, inklusive måsen.

'-Varför?', var de rätt omskakade elevernas spontana fråga. De fick fundera på saken tills vi kommit en bit på väg 'hem' till Ljungskile. Reflektionerna var kanske till stor del dem som konstnären ville väcka. Det är inte lite vi 'lämnar efter oss' i vår tid jämfört med för några generationer sedan.

Det har inte varit mycket bilder på ett tag. Verkligheten har legat på. Vi har bott tre nätter i en skola i Ljungskile och hunnit med diverse saker.Bilden ovan är därifrån.

Det blir några bilder till från en väldigt vackert Bohuslän. Kulligt, grönt och bitvis kargt.

Men först en del bilder från det som nog var 'Det Stora' för eleverna.