...

Min bloggverksamhet går ofta i en sorts "skov" och nu har det varit en del Ryssland, det måste erkännas. Att så lite av det som sker där noteras i väst och Sverige gör att man känner det ännu nödvändigare att peka på den nästan trettiotalsmässiga revanschismen. (Då tänker jag på Tyskland, inte Ryssland)

Den här notisen kom ut på vk.se 20:12. Trots innehållet blir jag glad när några tidningar faktiskt noterar det som sker. Det är inte nog, men det är en bra början. Rysslands militära upprustning och ökade offensiva militära aktivitet, med landstigningsövningar och annat, får knappt någon uppmärksamhet alls. Varken av media eller toppolitiker av någon enda färg.

Vi vill ha ett gott förhållande till Ryssland, en vettig handel, vandel och samexistens. Då måste man också visa att man bryr sig. Man kan inte blunda för den utvecklingen som inte kan accepteras och inte stillatigande böja sig för krafter som varit på väg att rasera världen förr.

Om omvärlden kraftigt protesterar mot t.ex. den huvudlösa kulten av megamördaren Stalin så kan det bli svårare för dem som odlar den att använda den till vad de nu tänkt. Vad hade vi sagt om Tysklands ledare släppt fram en Hitlerkult på samma vis? Om det kommit nya Hitlerpositiva och obligatoriska skolböcker?  Hade det stått om det i tidningen tro? Hade vi brytt oss?

Hur någon enda västpolitiker i dagsläget kan tänka sig att lägga sitt land och Europa under energiberoende av Putins Ryssland, det övergår mitt förstånd med hästlängder.

Samma artikel i UNT, med bild.  GP  Metro

...

Förr hände det hyfsat ofta, under kalla krigets dagar. En bekant till mig var en av dem som tolkade skärmarnas budskap och sedan kommenderades jaktflyg upp för att freda våra gränser. Ibland kommer plan även nu lite nära, men oftast inte med ett aggresivt uppträdande.

Förra veckan upptogs tydligen verksamheten lite mer handfast. JAS-plan från F17 fick gå upp och tala om att Sverige fortfarande ämnar försvara sig.   Det verkar bara vara en tidning som skriver om det.

Norge och Danmark har rätt ofta kränkande plan längs gränserna, nu för tiden också med de nyaste strategiska bombplanen, potentiella kärnvapenbärare. I tidningarna står det inte vilken sorts plan som uppvaktade Sverige den här gången. Inte var de kom ifrån heller, det uppges vara "politiskt känsligt" att avslöja det. Få tror att det var Vatikanstaten eller Samoa-öarna.

När Sverige la ner stridsflyget i Uppsala, det som skulle skydda huvudstaden, trodde nog inte Ryssland sina ögon. Man kollade upp saken lite noggrannare sommaren 2007. Fredagen den 15:e juni meddelade man att man ämnade göra en blixtinspektion av förbanden i Mälardalen, helt enligt Wienöverenskommelsen från 1999.

På måndagen den 18:e inspekterade man Livgardet i Kungsängen, Ledningsregementet i Enköping och sist Luftstridsskolan i Uppsala där Stockholms luftförsvar fanns medan det fanns. Förmodligen såg man väl inte så mycket, men det var säkert vana ögon som tittade. Ett av det sämsta med hela den där historien är kanske att riksdagens försvarsutskott enligt uppgift inte tycks ha fått höra talas om den här inspektionen förrän en tidning senare upplyste dem om saken.

Av orsaker man inte helt säkert vet verkar man nu vilja se om vi har några piloter som är redo att flyga våra JAS-plan. En period var det ryska piloter som inte fick träning för att man saknade pengar. Nu verkar det vara omvända roller.

...

Aftonbladets genomsläppande av den vimsiga och unkna artikeln om organstöld "på slagfältet" har onekligen satt Sverige på kartan. Om man söker på engelska om "Aftonbladet, Israel, palestinier, organ och stöld" får man rejält med träffar. Sen finns det fler språk.

Overifierade fantasier om vad "judarna" gör i hemliga rum, med kristna barn och med fiender, har valsat runt i många århundraden. Ska man kunna göra nyktra bedömningar av vad Israel gör idag måste man hålla sägnerna borta. Att Israeleiska företrädare går för långt i kraven på repressalier är en annan sak. Italiens utrikesministers krav att EU ska fördöma Aftonbladet är kanske också lite "overkill".

Jag hoppas på en ursäkt från Aftonbladet innan de här turerna är slut. Kanske från den politiska chefredaktören och prästen Helle Klein. Med lön och förmåner som överstiger både statsministerns och vice statsministerns borde hon ha tid att ha koll på vad som släpps igenom.

...

Veckan började inte så bra. Det blir hemmavarande tills man fått träffa doktorn och tills det mås bättre. Som det ser ut nu blir det en uteliggare mindre i slutet av veckan. Men, får man 3-4 friska och pigga dygn innan så kan det nog bli av ändå. Man lär i alla fall inte frysa.

Det är inte riktigt alla som har ett val.

...

Nu när man är lite hängig och inte gör så mycket utom att läsa och sova och skriva lite så kan man ju stoppa in sina bloggtexter i kategorier. Tänkte jag.

Men usch, så trist. Hälften av mina inlägg är fortfarande osorterade. Idag har jag klarat av ca 50. Drygt 800 kvar. Huvva var ordet.

...

Mamma håller koll. Hon brukar ringa mellan 22 och 23 och språka lite och nyss fick jag kvällens samtal. Det är bland annat av henne jag fått mina nattsvanor, misstänker jag.

Ikväll hade hon sett något som oroade henne väldigt och som hon ville varna mig för. Jag förstod inte riktigt vad hon sa, hon mindes inte riktigt vad det hette, men det började på go... När hon talat lite om farorna med det okända förstod jag att det handlade om Google. Hon hade synpunkter på informationsinsamlingen och fotograferandet av gator och hus.

Hon är 80+ och har ingen dator, men hon håller koll!

Jag ska försöka byta ut Google, mamma, jag lovar.

...

Vi har väldigt trevliga grannar runt omkring oss i Vännäsby, vi är riktigt lyckligt lottade. Man hör ju om andra som inte har det lika bra. En av de goda grannarna har den goda smaken att heta Jan och det var han som sände mig mailet.

Han tyckte att jag kunde sätta ut det bifogade innehållet på bloggen, och det gör jag nu. När man känner sig rätt matt och nästan tror sig få liggsår av inaktiviteten så blir man lite upplivad av att bli påmind om motorcykeltur i kvällsol.

...

Fick alldeles nyss en påminnelse om omåttligheten. Ja, den kan man studera på olika vis. Via böcker som "Omåttligheten som samhällsfara", eller genom empiriska studier. T.ex. om galna löner och bonusar eller vår galopperande alkoholkonsumtion som nu ligger kring höjderna där vi låg i mitten på 1800-talet. Innan vi som land och enskilda kom till sans och reda, påverkat på olika vis av väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelse.

Sista veckan har jag sett ett annan exempel som vittnar om omåttlighetens trend. Utanför ICA på Mariehem, på vägen från högstadiet till matsalen, har vi en hög reklampelare som gör reklam för Triss-lotter just nu. Man lockar med att en vinnare kan få 100 000 i månaden i 25 år. 30 miljoner.

Borde inte den samlade nyttan och glädjen kunna bli större om tio stycken fick 3 miljoner? 10 000 i månaden i 25 år. Hur många av oss skulle fara väl av 100 000 inkomstskattebefriade kronor i månaden för ingenting?

...

Turerna är många och konstiga kring det finsk/rysk/maltesiska fartyget Arctic Sea. Idag skrivs det om att besättningens släppts, men att de hålls borta från pressen. Sammantaget kan det kännas som om de som arrangerade den här föreställningen tappat greppet litegrann.

Det är inledningsvis helt omöjligt att ett fartyg i den här storleken kan "försvinna" för en nyfiken stormakt även om man skulle slå av AIS, den GPS-liknande navigations- och identifikationsutrustningen. Det har också visat sig att ryssarna vetat var fartyget fanns. Förmodligen av sig själva, men mycket snart också med NATO:s hjälp. Varför sänds ryska flottan efter 15 män och sågade trävaror för några miljoner? Dessutom ägt av Stora Enso? Vem vill mucka med tsar Putins Ryssland om lite virke om det nu varit hans? Förmodligen än mindre om dyrare och viktigare saker. Det är nog inte lätt att få veta vilka de högväxta och vältränade "kriminella" kaparna egentligen är och i vilkas sold de står. Enligt en av uppgifterna är de miljökämpar som hållits fångna av kaptenen på fartyget...

Rysslandsexperten och professorn Kristian Gerner beskrev 19/8 på Newsmill sin tolkning av detta som en del i rysk maktpositionering. På samlingsbloggen "Rysk mosaik" kan man också följa en del rysslandskännares detaljupptäckter och tankar kring fartyget och desinformationen runt omkring.

Som bekymrad amatör tror jag att det enda man kan vara säker på är att "Arctic Sea-historien" tillsammans med gasledningen kommer att användas i motiveringen för en uppgraderad rysk militär närvaro i Östersjön. Enligt havsrätten får vilket land som helst ingripa mot pirater och sjörövare, även på andra länders område. Alltså även ryska flottan på svenskt vatten, om inte Sverige kan sköta säkerheten...

Vår "oförmåga" kanske också skulle finnas i vårt medvetande inför septembers stora flott- och militärövning i och kring Östersjön. Jätteövningen kring våra vatten som är fulltändigt ointressant för svenska medier.

...

Nä, det är knappast H1N1/A, men det är inte toppform just nu. Snuvigt och ont i kroppen. Lätt huvudvärk.

Alla andra förkylningar och flunsor har väl knappast tagit ledigt för att svinsinfluensan kommit upp på banan. Har dock inte feber och hostar inte. Vad det nu än är får man lämna det åt Vår Herre.

Tänkte ta en god natts sömn, men när man sovit flera omgångar, varav en lite för lång, då är det inte lätt att sova heller.

Önskar er God natt eller God morgon, allt efter hur det passar.

...

Sänder med en länk till "Försvarsbilagan", en ett år gammal sammanfattning av försvarsläget med inriktning på gasledningen och Gotland. Det är "Världen idag" som gjorde som gett ut den.

Uppgifterna får stå för utgivarna och bilagan är som sagt ett år gammal. Flera uppgifter borde ha uppdaterats och kompletterats. T.ex. de om de europeiska socialdemokrater som kontrakterats som "marknadsförare" av gasledningen. Det är inte alls är bara socialdemokrater som köpts.

Det lilla fåtal av oss som tror att historien på vissa punkter faktiskt kan upprepa sig kan avdela en stund för att läsa den här bilagan. Den är inte så omfattande.

...

Ser att FP-företrädare idag har inne en debattartikel i DN om förbud för hyrläkare. De är väl inte emot att hyra in folk vid tillfälliga kriser i verksamheten, men däremot att de dyra hyrläkarna blir permanentade här och där. Tidningen Dagen kommenterar saken via ledarbloggen och lyfter fram att relationen med läkaren många gånger kan vara avgörande för behandlingsresultaten.

I grunden har folkpartisterna rätt, kostnaderna för hyrläkarna och problemen med bristande kontinuitet (övermedicinering, överprovtagning, bristande anknytning m.m.) känns genuint ovettiga. Hur man skulle göra för att förbjuda verksamheten när de sannolikt kommer att behövas ibland förstår jag inte. Men att sträva mot att ersätta de resursdränerande hyrläkarna med fasta läkare måste ha hög prioritet.

Det blir många sjukskötersketjänster OCH insparade skattekronor per år för de extrakostnader som hyrläkarsystemet totalt drar.

...

På bloggsidan på moderat.se står det inte riktigt bra till idag. Nedanför fönstret med "storfräsarna" Bildt och andra finns de tolv senast publicerade texterna från oss "vanliga" bloggare. Det jag t.ex. skriver här på vk.se länkas också dit.

Visserligen blir det många texter när man mestadels ligger och vilar sig, som jag gör nu. Ändå är det aningen snett när sju av de tolv är mina texter. Två är Mikael Sundlings, två Edward Riedls och en är Anders Ågrens. Total Västerbottensdominans med andra ord.

Förutom att det är lite äldre texter är de alla daterade 2011-08. Vet inte hur man ska se det, är det ett understrykande av att moderaterna är framåt och lite före sin tid?

Antagligen är sidan hackad.

...

Jag hade velat se en förändring på LAS - Lagen om anställningsskydd.

Att den finns kvar för äldre tycker jag är i sin ordning. Däremot borde man fått till stånd en förändring för unga i riktning av hur det ser ut i Danmark. Där vill de unga Inte ha det svenska systemet, trots att man upp till 25 års ålder inte har samma "trygghet" som äldre och relativt sett lägre lön i början.

Man har däremot tryggheten att få jobb i mycket högre utsträckning. Arbetsgivarna provar gärna unga och Danmarks ungdomsarbetslöshet är mycket, mycket lägre än Sveriges traditionellt höga dito som under krisen nått nya toppar.

Öppna upp LAS upp till 25, det hade ökat de ungas möjligheter flera gånger om. Ett sådant beslut hade jag velat se på Moderatstämman. För de ungas skull.

...

Har nyligen fått en förfrågan om att tillsammans med Agneta berätta om våra erfarenheter av att vara med och starta och sedan driva Mariaskolan.

Jag har börjat fundera på vad man ska lyfta fram från de här 15 åren. Det tål att det blir en balanserad bild. Att driva en friskola är ingen promenad i parken och det kan vara väldigt stimulerande och ge väldigt mycket tillbaka.

"Friskola" är bara en organisationsform och en sådan kan inom lagars och förordningars ram fyllas av väldigt olikartat innehåll av undervisning och bemötande.

...

Känner mig rätt mosig och håller kanske på att bli förkyld, det gillar jag inte. Fortsätter softandet.

...

Lördagsintervjun i P1 just nu, eller på sr.se sedan.

...

Det har varit en fullmatad vecka och jag ser på bloggen att jag missat att lyfta fram en händelse av viss vikt i Vännäs.

När socialförsäkringsutskottets moderata ordförande och ledamöter besökte Vännäs så stod vårens händelser kring några av flyktingarna i centrum. På bilden fick riksdagsledamöter och politiska sekreterare en genomgång av Liljaskolans skolchef Bo Nilsson och flyktingsamordnare Ingrid Lindroth. Undertecknad och Gösta Eklund var också med.

Förutom detta fick vi även träffa länstyrelsens Integrationsdirektör Lars-Göran Brandt i ärendet. Socialförsäkringsutskottet är bl.a. ansvariga för migrationsfrågor och det känns bra att de fick justera och komplettera den yviga mediabilden av händelserna i Vännäs.

...

Funderar på hur det ska kännas i sovsäcken på Rådhustorget natten mellan den 4:e och 5:e.

Måste ge mig iväg till mamsens stuga och plocka fram sovsäcken som är för riktigt utebruk. Eller kanske den blir för varm? Har inte hört om luftmadrass godkänns. Går med liggunderlag också.

Undrar om någon kommer med mat och kaffe, eller om man får vara hungrig? Har i.o.f.s. inbäddade reserver. Får vi något blir det kanske olika mycket? Då blir det till att dela.

Sen blir det intressant att se om man kan samla ihop några pengar till arbetet för de riktiga uteliggarna från dem som rör sig på stan.

Hade velat blogga från torgnatten, men där är väl gränsen passerad med råge.

Det här blir spännande.

...

Östros kommenteras och porträtteras i dagens ledare i Expressen. För mig är det en delvis ny bild som träder fram.

Kanske är det verkligen synd om honom. Han kanske egentligen är ungefär som han framställs i slutet av artikeln, klok och hederlig, men har fått den otacksamma och olämpliga rollen som bannhund med ytterligt smal repertoar.

Om folk ska börja lyssna på honom igen så måste han nog få nya instruktioner. Men för Alliansens del är det ingen brådska. Han får gärna fortsätta i samma spår ett år till.

...

Det har myntats ett nytt namn på Ohlyansen i dagarna. "Vänsterexperimentet" är det namn som Per Schlingmann har planterat.

Jag känner folk som tror att de vet vad de får om de röstar på Mona 2010. Många hoppas på något som liknar forna tiders socialdemokrati. De kanske t.o.m. tror att de får den "gamla goda tiden" tillbaka, med Sverige i industriell världstopp.

Det bästa i den traditionella socialdemokratin, i den mån det fortfarande finns att uppbringa kring ledningsnivån, skulle i regeringsställning trängas med böljande och spretande ambitioner och visioner från Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Vänsterexperimentet är ett mycket bra och målande ord.

...

Rapporteringen från Moderaternas arbetsstämma har till stor del kretsat kring att den gav partiledningen bakläxa och uttalade sig positivt om eventuell utbyggnad av kärnkraften.

Något som också sades är att det ska satsas på det förnybara och på uppgradering av befintliga vattenkraftverk. Det som också verkligen gladde mig är att nationalälvarna, Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven inte ska röras.

Så är det och så ska det vara.

...

Så kan det kanske uttryckas på någon dialekt. Eller man kanske skulle skriva en överskrift som talar om bloggandets faror istället.

Jag blev just uppringd av en mycket trevlig man som bor på en herrgård nere i Jönköping. Han skulle delta i en större plöjningstävling här uppe i Västerbotten (vi fick inte klarhet i riktigt var) och skulle gärna vilja låna en veterantraktor för ändamålet.

Som den fullfjädrade plöjnings- och veterantraktorexpert jag är kunde jag förstås hjälpa till. Åtminstone med att ge honom telefonnumret till en som i alla fall kan skilja en fotogentraktor från en råoljedito och en som själv har ett litet gäng. Om det sedan leder någonstans vet jag inte.

Förstod jag mannen rätt var det genom bildserien om veterantraktorutställningen i Näsland som han hade fått tag i mitt namn. Ibland får de mest oväntade saker långväga genomslag.

Jag kanske måste köpa den där Grållen ändå...

...

Om det här är sant...

Då kan man säga att med sådana här "vänner" behöver friskolorna inga fiender.

Ett totalt omdömeshaveri.

...

Efter informationen på Arbetsförmedlingen var det fortfarande skjutljust. På vägen hem bar det iväg till skjutbanan för lite övning. Jag hade förstås ingen älgstudsare med, men på skjutbanan kan man köpa ammunition och skjuta med lånegevär.

Första byssan var osedvanligt osammarbetsvillig. Avståndet till kikaren konstigt, bilden lite blurrig, mekanismen trög, alla avstånd obekväma och hela känslan allmänt obra. Den serien blev inte godkänd. Jag fick tag i ett annat gevär och sen gick det bättre.

Egentligen hade jag velat försöka mig på "björnpasset" också, men det ordnas knappast några fler sådana övningstillfällen innan jakten startar. Det är lite annat än älgbanan. Ska man i dagens läge ut i älgskogen bör man nästan veta något om hur, var och när man skjuter på björn.

...

I kväll var jag inbjuden till Arbetsförmedlingen för information om Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Vi var ett antal arbetsgivare från offentlig, "social" och ideell sektor som fick en genomgång av vad som gäller för dem som når det tredje steget och om behovet av arbetsplatser där man kan ha en "varaktig samhällsnyttig sysselsättning" när man stämplat ut.

Man hade bjudit in kring 40 arbetsgivare, vi var ca 10 som kom. Det tycker jag var få. Det finns ganska många uppgifter som aldrig i denna värld skulle kunna utföras genom "vanliga jobb", men som skulle kunna vara av stor betydelse. Förhoppningsvis skulle dessa arbeten också kunna ge något positivt tillbaka för de enskilda som kommer ut i arbetslivet igen och får känna sig behövda.

Det är inte uppgifter för alla, men visst finns plats för fler vuxna i skolan till exempel. Det finns också många ensamma och understimulerade gamla som nyss hade full fart på livet. Det borde finnas många uppgifter även i den änden av tillvaron där man skulle kunna göra stor skillnad för någon.

...

Beslutet att bara tillåta lågenergilampor skulle kunna bli riktigt dyrt. I dagens VK ser vi i två artiklar att mängden "smutsig el", i betydelsen elutrustning med mycket störningar, kan göra att ett antal procent av elmätarna inte stämmer. Det kan behövas filter för 5-25 000 kr för att kompensera allt "störningsel".

Jag hade en anhörig som sköttes hemma sin sista tid i livet. Det handlade om månader, inte bara dagar och veckor. Det blev möjligt genom avancerad utrustning i hemmet. En sak är att det blev billigare för landstinget, en annan att det var betydelsefullt och tryggt för för honom. Nu säger vissa experter att utvecklingen mot mer avancerad vård i hemmiljö kan hindras eller bromsas av t.ex. mängden störande kvicksilverlampor.

Under vissa omständigheter innebär lågenergilamporna förstås besparing, men inte med självklarhet. Vårt hus värms med el, teoretiskt sett av vindkraftsel. Om vi kör element och luftvärmepump eller glödlampor, element och luftvärmepump gör inte stor skillnad, om ens någon. Frågan är hur genomtänkt det snabba och kategoriska beslutet om lågenergilampor var?

Jag har pratat med en oroad och lätt upprörd expert på elområdet som menar att det inte var genomtänkt alls.

Intressant

...

Under Noliaveckan träffade jag medbloggaren Mikael "Big Papa" Bergström dagen då han fått Lions stipendium, bl.a. för sina insatser för unga på Ersboda i Umeå. Han var lite bekymrad för att hans utmaning av centrala politiker inte lyckats.

Det handlar om en insats för de hemlösa han kommit på och som de flesta av er läst och hört om. Jag hade inte koll på själva galan, men "BP" frågade om inte jag kunde anta utmaningen att vara uteliggare för ett dygn. Detta för att samla in pengar till Öppen gemenskaps verksamhet för dem och belysa deras existens och situation här i Umeå. Det blev väl ett rätt ögonblickligt ja.

Till Umeåpolitikernas försvar kan anföras att de nog känner det svårt att så markant ställa upp på en enskild Umeåförenings aktivitet. Det kanske kan finnas ett antal föreningar som gärna skulle vilja ha en liknande uppbackning, vilket kan bli svårt.

Själv har jag som Vännäsbo inga sådana bindningar och är dessutom aningen äventyrligt modulerad. Dessutom känner jag sådana som står utan bostad och andra som kämpar för att behålla fotfästet. Jag anar hur lätt det kan vara att ramla ner i en extrem situation som blir svår att ta sig ur. Konkurs, skilsmässa, psykisk sjukdom, missbruk. Det finns olika byggstenar ett totalt utanförskap kan byggas av. Det kan vara enskilda orsaker, men är oftast flera.

Faktum är att vi alla har en mycket skörare situation än vi vill inbilla oss. Jag minns bl.a. en intern på Ersbodaanstalten som berättade en livshistoria som innehöll en olycka med fruktansvärda smärtor, långvarig medicinering och haveri. Den var sådan att jag väldigt konkret såg framför mig - det hade kunnat vara jag. I minnet finns också barn- och ungdomsdomskamrater som gått vägen över livskaos till tidig död.

I Daniels bok i Bibeln står det förresten om en kung som blev uteliggare.

Det är nog få av de hemlösa som blir uteliggare så som vi tänker när vi hör ordet. Några vill inte ha någon kontakt med samhället, men de är kanske färre än man tror. Oavsett hur det ser ut i olika fall är det tacknämligt att de finns ideellt arbetande föreningar med människor som bryr sig om och försöker hjälpa och sporra till förändring. Även om de inte kan bära hela insatsansvaret tror jag att de ideella krafterna kommer att behövas än mer  framöver.

Jag har också en utmaning förresten - att vi uteliggarpolitiker ska hålla snattran om politik det här dygnet. De skulle kännas billigt om vi med politiska svingar och markeringar för media skulle flytta fokus till oss själva och vårt det här tillfället.

...

Nej, det handlar inte om soffan hos psykologen. Jag ligger på kökssoffan och väntar på att några av mina kollegor ska komma hem så att vi kan ha vårt telefonsammanträde som redan skulle ha startat. Det känns lite skönt, ofta brukardet vara de som får vänta, men nu var det tvärt om. Nu får jag blogga i fem minuter och andas ut i tio.

Jag har just kommit hem. Efter skolan och skolkonferensen blev det gympa för första gången på flera månader. Skönt. Sen var det en sak som blev inställd och jag kunde följa mina ingivelser.

På vägen ut från Gammliahallen fick jag nämligen syn på en vit PV av sen modell som stävade upp mot Gammliaområdet och svängde vänster. Då kom jag ihåg att det brukar vara träff för motorhistoriker av ymse slag på onsdagar och jag åkte dit och drack en kopp kaffe. Jag drog även ner resultatet av träningen lite med en våffla med sylt och grädde. Det var intressant att komma dit och se. Tre fina PV, bland annat.

Nu ska jag softa i tio minuter.

...

Sitter med ett gigantiskt "fikaäpple" innan jag ska iväg på lite uppgifter som en vaktmästare gjort på en kommunal eller en större friskola.

Tänkte på en av sakerna som kom fram igår när Gunnar Axén (M) berättade om diverse saker som socialförsäkringsutskottet arbetar med.

Många människor tror att pensionerna består av pengarna som finns i AP-fonderna. De som uppgick till drygt 900 miljarder som mest och efter börsnedgången består av drygt 700 miljarder.

Hade det varit så hade pensionerna blivit magra. Det som kommer från AP-fonderna är "buffertpengar" som motsvarar kring 10% av pensionerna. Pensionspengarna har aldrig någonsin kommit från en stor pengahög där man lagt alla sina inbetalningar. Pensionerna idag kommer från dagens skatteinbetalare, från mig, bland andra. Morgondagens pensioner kommer från mina elevers skatteinbetalningar, till exempel. Blir de svartjobbare eller icke arbetande skulle jag få det betydligt magrare som gammal.

Slut rast, återkommer i ärendet.

...

Två av de moderater som är ansvariga för att vi får hållbara försäkrings- och pensionssystem. Gunnar Axén och Helena Rivière. Här på väg från Vännforsen vid Vindelälven.

Ikväll har vi bl.a. hört om varför det gamla pensionsystemet måste bytas ut och varför "arbetslinjen" är så viktig och vad den gör för pensionsutvecklingen.

Jag återkommer om det här, när hjärnan är piggare. God natt!

...

Vid Vindelälven finns mycket att fota, särskilt om man till vardags är hänvisad till riksdagshusets korridorer och huvudstadens asfalt.

...

De som dagligen bryner sig på socialförsäkringen, pensionerna och migrationen blev rejält utlokaliserade i afton. Efter ett möte i Vännäs idag frågade en av ledamöterna om det gick att få se en av Vindelälvens forsar.

Det finns ju något som heter "enkel fråga" i politiken och den här frågan fick ett enkelt svar. Ja!

Gösta Eklund och jag tog dem en bit upp upp för Vindelälvens dalgång. Det blev Vännforsen som riksdagsledamöterna, handläggarna och de politiska sekreterarna fick se.

Den moderata socialförsäkringsgruppen går en "Sverigeresa" där de besöker de större orterna, i veckan Luleå, Skellefteå, Umeå, Vännäs (!) och Sundsvall. En av dem sa att höjdpunkten hittills var besöket vid den levande och outbyggda Vindelälven.

Det kommer nog mer om deras arbete, eventuellt om pensionerna, senare i veckan. Nu blir det bara någon bild eller två. Jag ska gå och lägga mig snart.

På bilden nedan Socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén och ledamoten Lars-Arne Staxäng.

...

Varit och fått hälsan, vanorna och ovanorna genomgångna idag. Onekligen intressant. Trots vissa krångligheter så måste jag säga att det allmänt känns väldigt bra. När man summerar vad man skrivit på sidorna om arbete, vänner och sociala kontakter i den digra 50-årskollen så känner man sig rent av förmögen.

...

I dagarna har Västerbotten besök av en grupp moderater från socialförsäkringsutskottet, bl.a. tre riksdagsledamöter. De besöker Skellefteå, Umeå och Vännäs. I afton och ikväll kommer jag att följa dem på närmare håll.

På riksdagens hemsida kan man läsa vad de sysslar med:

"Socialförsäkringsutskottet (SfU) bereder ärenden om allmän försäkring, allmän pension, arbetsskadeförsäkring, ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, svenskt medborgarskap samt migration."

Tunga, spännande, viktiga frågor.

...

Har hjälpt min kusin att fälla träd ikväll, vid mamsens stuga. Lite övergrova och förvuxna. Såna där man behöver spänna linor i för att få dem på rätt ställe mellan kraftledningar, stugor och brunnslock i cement. Träd som lutar lite si som så samtidigt som de är kring 40 cm i diameter och alldeles för långa. Några i alla fall. Björkar, tallar och granar som ger häftigt vinddrag, dån och skälvningar när de slår i backen.

Kontorsmannen goes Lumberjack. Hade det inte varit för att jag blir allergisk och nyser av trädammet (kanske terpentinen?) hade jag känt mig riktigt karlaaktig. Att mamsen på väg mot 82 jobbar lika länge i backarna med att släpa bort grova grenar tar också ner "machomalligheten" en smula.

...

En del av kvällen tillbringades också i Umeå. När vi körde förbi hamnplan låg det en stadigare båt vid "trappan" ner mot vattnet.

Det visade sig vara Kulturhuvudstadsjuryn som skulle åka en tur. De är ju här uppe ett dygn innan det är Lunds tur att försöka övertyga dem om sin förträfflighet. Här ser vi juryn och värdarna på båtens flybridge. Den ljumma, ljuvliga sensommarkvällen gjorde vad den kunde för att påverka dem.

Först gick turen lite uppströms.

När båten låg strax nedströms E4-bron kunde man se "kulturhuvudstadshjärtat" passera på Kyrkbron. En händelse? *s*

Därefter gick turen nedströms.

...

På väg från gästbryggan nere på Umeälvens ström ramlade jag på en gammal ungdomsvän vid namn Torbjörn igen.

Han hade med sig en vän som också hette Torbjörn och de hade var sin tvåhjulig femtiotalare. "Min" Torbjörn hade en Ariel -54 (?) och den andre Torbjön en Matchless från -55. En dåtidens offroad som blev grundligt renoverad för 15 år sedan och sedan vårdats väl.

1959, när Torbjörn den förste och jag föddes, skattades den här cykeln för 49:35. Det kändes säkert då. Torbjörn den andre hade en sån här cykel vid den tiden och har nu haft ett långvarigt återfall tillsammans med sitt renoverade exemplar.

Ljudet är speciellt och Torbjörn, gissningsvis 70+, bjuder gärna på det.

...

Ja, det här var intressant. Lotta Gröning har sagt både ett och annat sanningsord, men det här var ett av de intressantare. Jag skriver kanske inte under på alla detaljer, men ack så sant hon har i sitt huvudspår. Klicka på länken, krönikan är kort.

Man kan förstå att det finns ganska många socialdemokrater som menar att partiet måste tänka om och konsolidera sig en mandatperiod till. Jag tvivlar på att det räcker, men försöka duger!

Det blev en stund vid vattnet även den här sommarsöndagen. Medan vi satt på gästbryggan och vilade sinnena kom en aluminiumbåt och la till. Buster är finsktillverkad, men jag förstod att den ganska stora finska flaggan i aktern inte direkt satt där för att hylla tillverkningslandet.

Adam och Sattu hade lämnat hemstaden Vasa vid lunchtid och la till inne i Umeå vid halv fyra. Båten är en Buster L på fem meter och gör säkert en bra bit över 30 knop med motorn som satt på. Dyningen var grov och de kunde kanske hålla kring 15 knop. Adam räknade med att det gått 30-40 liter bensin för överfarten. "-Billigare än RG-line", sa Sattu, "-Och så kommer man till centrum!"

Fem meter, ja. Man får inte ha "vattuskräck" och man måste tåla lite dunsar och att det blir både upp- och nedförsbackar ute på havet.

Efter att ha övernattat i Umeå blir det Holmön och sen hemfärd någon gång till veckan. 3,5 timmar, 250 kronor per person per överfart, dessutom äventyret. Jag hade också valt Bustern framför RG, en fin dag.

...

Det var roligt att titta förbi i Näsland. Många minnen passerade förbi. Lite kontakt med de jordiska rötterna. Det blir spännande att se om det blir en ny träff en augustilördag 2010.

Snabbservicemannen hann fram. Han hann t.o.m. få sig lite köttsoppa innan han startade med den traktorn.

...

Efter köttsoppan bredde han ut skinnrocken under traktorn och började jobba.

...

Snabbservicemannen Arne Ulander avger snabbrapport framme hos Olof Alfredsson & son.

Snart kommer ett besked att en Case -39:a utanför Sollefteå har fått bakaxelhaveri och det bär iväg igen. Det gäller att komma fram innan han måste tända karbidlampan på sin Cleveland 1921.

Sällan har ordet "Snabbservice" varit så rättvisande.

På ett kick är saken biff.

...

Innan någon kätting hunnit apteras brakar det in en gammal Cleveland på fältet. Case snabbservice!

...

...

Bogsering förbereds snabbt.

...

...

Arnold Ulander, som äger marken där träffen var, ser ut att vara sluttaxlad som en gran. Vad är det för fel med hans Case? Växellådan?

Att det var något lurt förstod man när Arnold svarade "Jag vet inte" på frågan om han hade olja i lådan. Sånt vet Arnold.

...

...

Koll av resultatet. För blött korn, var gammböndernas dom.

...

...

Ulrik Georgsson från Agnäs kollar hur hans kultändare sköter sig. Den drog tröskverket på traktorträffen i Näsland idag.

Egentligen är det nästan som att ha en V8 i moped. En "Avance" som den här från 20-talet lämpade sig för att dra dåtida byasågverk. Ulrik har fler och lämpligare kultändare för tröskning, men den här låter och känns onekligen mulligare.

Lägg märke till hans skjorta. Tyget vävdes av hans morfars mor och sedan sydde hon även skjortan. Ingen har haft på sig den tidigare. En dam jag talade med tyckte den skulle skyddas från olja, sot och svett, men Ulrik gillar att använda autentiska och tidstypiska saker.

...

Förutom Olof Alfredsson har Ulrik Georgsson varit stordragare för den här traktorträffen i Näsland i Sveriges minsta kommun Bjurholm.

Här funderar han och dottern Elina om de ska köra om en plöjare med en lite nyare BM på innern.

...

En Fordson med punkteringsfria hjul. Inget för transport på aslfaltväg. Notera kedjan nere till höger. Den ville inte starta och fick hjälp med defileringen. Det var väl, för den vann!

...

...

Denna BM Volvo Buster 400 köptes av pappas kusin Carl-Gustaf i oktober 1968. Jag vände hö med den några gånger under tiden hans son Bengt-Åke ägde den, innan han överraskande tidigt fick sluta sitt liv. Nu ägs den av min tremänning Per-Arne Åström i Agnäs.

I Näsland fick Johan Åström och andra som tagit med plogen plöja en stund.

...

Ett till ekipage med viss patina. Minns jag rätt var den från 1959. Vilket antyder att jag inte är lika ung som jag känner mig ibland.

Det här är förresten en traktorernas uteliggare. Har en lång tid varit utsatt för väder och vind.

...

Allt var inte direkt nymålat. En hel del skönheter hade patina. Här en BM 10.

...

De flesta vet vad en Grålle är, rätt många i alla fall. Hos en del av våra släktingar och vänners förfäder var det just en Fergusson-Grålle, förmodligen driven av fotogen eller bensin, som ersatte hästen. Den såldes i alla versioner i ca 33 000 exemplar här i Sverige, det tillverkades ca en halv miljon.

Jag är erbjuden en sådan här med bl.a. en fin timmervagn. En diesel. Men frun har sagt nej, hittills.

...

Medan traktorerna defilerade och blev presenterade av Olof Alfredsson & son vandrade bygdens lie-specialist förbi på väg mot området där det skulle slås och hässjas på mänskligt vis.

Slöjdaren Wille Sundqvist sägs vara bygdens okrönte lie-kung.

...

Säg Bolinder.Munktell och många landsbygdsanknutna pojkar i varierande ålder för något speciellt i blicken. Två mekaniska verkstäder i Eskilstuna (från 1832 respektive 1844) slogs ihop och blev Bolinder-Munktell. Det togs i sin tur över av Volvo som slopade "BM" i traktornamnen först 1997. Bokstäverna var lite "i vägen" när man sålde maskiner till USA. Där är "BM" enligt uppgift sjukhusslang för avföring...

Det här är en BM Victor som fått lite ny färg och dekaler. Annars skulle den som många av de andra vara rätt orörd. Men så är det inte mycket elektronik i grejjorna heller. Det är hållbart som ett järnspett.

...

En dyna från trädgårdsmöblerna gör underverk för sittkomfort och ergonomi. Järnsitsar ger träsmak.

...

Visst ser den här amerikanska Allis-Chalmerstraktorn ganska smal ut över veka livet? Det är lite vinthund över den. Vad jag förstår en fotogentraktor som nu körs på bensin efter som fotogen, om den alls går att få tag på. är några gånger dyrare än bensin.

...

Visst övervägde män och pojkar idag, men flickor och kvinnor fanns också med. Jag tror Carina Alfredsson här kör sin egen traktor. Idag hörde jag planer för kommande år som gick ut på att ta med fler aktiviteter för kvinnor som kanske inte delar Carinas traktorintresse fullt ut.

När man såg de många äldre männen var det mycket positivt som speglades i ansikten och ögon. Men ibland fanns också stråk av allvar och smärta. Kanske från minnen av oerhört hårt arbete, eller känslan av tidens flykt och den dramatiska förändringen i bygd och liv.

...

Världens åttonde underverk på sin tid. I alla fall en arbetsbesparare av rang för många bönder som hade kört hårt med sina kroppar och sina hästar. Apparaten skar och la säden, knöt den till kärvar som sedan spottades ut, torkades och så småningom tröskades.

Här dragen av en klassiker, Fergusson 135.

...

Det är sällan de riktigt grova doningarna man möter när det är frågan om veteraner i traktorernas värld. I alla fall inte här i norr. Hästarnas efterträdare vägde inte mycket. Det är är en ganska smäcker President.

...

Eller kanske från din morfar och mormors. Den här stughelgen var det utställning och "arbetsdemonstration" av veterantraktorer i Näsland, Bjurholm. Ja, det låter nästan som  Näsmark där det var lastbilsutställning för några veckor sedan. Byarna ligger på var sin sida om Öre älv, Näsland i öster och Näsmark i väster.

Lite lustigt är det att initiativtagaren till lastbilsutställningen i väster, Stellan Olofsson, och en av  drivkrafterna för traktorutställningen i öster, Olof Alfredsson, också är lokala "kulturpersonligheter" som ibland arbetar ihop. Det förstärker väl att även detta är kulturyttringar.

Jag vet inte hur många som kom till Näsland idag, men det hade visst gått kring 600 av de stora hamburgarna. Mycket tog slut och det blev några turer till Bjurholm för att bunkra. 

Jag tog också en liten tur längs älven och åkte och tittade på min barndoms traktorer. De jag som riktigt liten ofta var rädd för när pappa hjälpte bönderna under "slåttanna". Några traktorer såg ondskefullare ut än andra och där i början räknade jag nog med att de styrde sig själva.

...

Det är lite blandade känslor att börja skolan igen, för både elever och personal. Man vet aldrig hur ett nytt läsår blir. Hur blir klassen, kommer det nya elever och hur blir samspelet?

Det kan vara riktigt spännande för både liten och stor. För de vuxna särskilt när det är knapphetens stjärna som lyser blekt. Jag kan förstå att det är mycket spännande där man ska ta emot flera elever som inte alls kan språket, kanske inte ens har ett alfabete. I alla fall inte vårt.

Idag har jag haft mina första lektioner. En ny klass, nya konstellationer. Det kändes väldigt bra att möta eleverna och gå igenom årets områden i samhällskunskapen. Olika nivåer, olika åldrar, men många nyfikna ögon. Många som vill, kan och önskar att utvecklas, även om det manifesteras lite olika. Det kändes absolut övervägande bra med nyår i skolans värld.

...

Sista bilden jag publicerar tog jag på min trevlige läktargranne som var på "stadsbesök"  från Seychellerna. Undrar om han fått kepan av Holmlund eller om de säljer dem där han bor?

...

...

Notera fotografernas och journalisternas surströmmingsburksliknande gemenskap till höger. Alla jobb har nog sina arbetsmiljöproblem.

...

...

När de stiliga, duktiga ryssarna tågade ut trippade en liten blond flicka längst fram. Förljuget, ett smycke som skulle förhärliga kriget?

På den här tiden, och än mer tidigare, var det inte alldeles ovanligt att några av militärerna hade sina familjer med. Fältprästerna fick väl mest begrava, oftare på grund av fältsjuka än skottskador. Men ibland fick de också döpa. Vilket liv det ska ha varit, vilken barndom, även om själva krigshandlingarna inte var vardag. Knappast luktade håret lika gott och knappast var klänningarna lika rena som de var den här dagen.

Alla liv och tider har sina lidanden.

...

Nog måste ni hålla med om att slaget i Sävar lockade pressfotografer med ganska olika outfit?

...

Stjärnfotografernas trinda, bredbukiga glaskorvar pekade som gevären vid stridens slut i alla riktningar. Det var mycket att skjuta på.

...

Som tur var behövde de inte skjuta.

...

...

Än tröttare var förstås soldaterna, särskilt de hungriga ryssarna. Men generalerna Kamenskij och Wachtmeister och deras beslutsvåndor gestaltades väl av skådespelarna.

...

Wachtmeisters märkliga agerande kan både diskuteras och uppröra. Det förmildrande är väl att kriget redan var avgjort och att det handlade om skademinimering. Den man måste beundra är hur som helst den unge Kamenskij som f.ö. inte hade så länge kvar att leva.

...

...

I början var luften ganska klar.

...

Senare var det tidvid rätt dimmigt. Eller rättare sagt rökigt.

...

...

Soldater och kanoner utgjorde "spelpjäser" som sattes ut och flyttades i förhållande tillvarandra så att det skulle motsvara det som skedde i skogarna kring Sävar. Då var styrkorna bortåt hundra gånger större.

Det var ingen lyx med öronpropparna som delades ut.

...

Det inte är så ofta men ser både helikopter och rovfågel på samma bild. (Ser någon vad det är för fågel?) Helikoptern var säkerligen där för kungaparet, fågeln såg nog ingen skillnad på människorna nedanför.

...

Fast man visste att saken skulle skötas lite taffligt och att svenskarna skulle få stryk så var det roligt att se dem komma in på fältet. Stora delar var förstås finlandssvenskar, precis som när det begav sig.

...

Vad Victoria betytt för flickor med ätstörningar och barn och unga med dyslexi kan knappast begripas. Jag har har mött många barn som varit djupt "långtidssorgsna" för att läsningen inte fungerat trots att man arbetat så hårt.

Några av de yngsta har jag sett lyssna alldeles oerhört uppmärksamt och få en lite ljusare blick när man berättat att t.ex. Sveriges kung och kronprinsessa sliter med samma sak.

I skolan kämpar vi för att få barnen i svårigheter att förstå att man inte är dum för att man har dyslexi eller ett annat funktionshinder. Varje gång man driver med kungahuset och framställer dem som korkade för att det ibland är svårt att stava det egna namnet rätt - då slår man på dessa barn. Då river man ner det vi försöker bygga upp. Jag ser sällan på TV, men det finns kanaler jag absolut undviker för deras "kungaporträtts" skull.

Tack Victoria för det du i öppenhet gjort och gör och är för de barn och unga som delar de problem du fått kämpa med! Jag hade velat få ge dig en kram för det!

...

Fortsätter att lägga in några bilder från Sävarslaget. Även om evenemanget var igår så var det 200 år sedan huvudsaken hände, då kan man nog komma med lite bilder dagen efter också.

Efter att man fått titta runt i "lägret" och på den lilla marknaden kom så kungligheterna bortåt 14-tiden.

Själv blir jag allt mer rojalistist känns det som. Det fortsätter nog bara man inte ramlar ner i slafs och skandaler som en del kungahus gjort. Och tänk vilka smutsigheter man slipper när de mer symboliska och ceremoniella positionerna innehas av ett kungahus. Tänk bara på förmånen av att slippa en ytterligare valrörelse. Det är förmodligen inte bara mycket billigare, det är också så ovanligt och härligt otidsenligt med ett kungahus. En kung får i nio fall av tio mer publicitet än en president enligt en livvakt jag talat med. Det kommer Sverige till godo.

Bakom kungen och drottningen av Sverige skymtar vi kungen och drottningen av Umeå. Ibland kan man nästan tro att de också omfattas av någon sorts succesionsordning, men i det fallet förespråkar jag tveklöst så fria och traditionsbefriade val som möjligt.

...

Man blir glad av rapporterna om att talibanerna inte lyckats avskräcka folket från att rösta!

...

Har inte tid att blogga nu, men kastar in ytterligare en "kringbild" från gårdagen i Sävar till kaffekoppen. Det kommer förmodligen fler i kväll.

Här har kungaparet och Kronprinsessan anlänt och fotograferna i diket framför celebriteterna har börjat jobba. Runt vissa nackar hänger kring en halv miljon. Inga nätta små saker. För någon lätt fotointresserad hade det varit roligt att få välja sig ett par pjäser ur den samlingen.

Man kunde tro att fotograferna, med VK:s prisbelönte Torbjörn Jakobsson längst fram, står efter rang och värdighet. Men de står nog i "kronologisk ordning", De alertaste och tidigaste kniper helt enkelt bästa platsen.

...

Anders Ågren skred fram vid sidan av röda mattan. Vet inte om det hade med färgen att göra.

När han såg mig uppflugen på läktaren undrade han om jag inte borde vara ute och värva medlemmar istället. Ja, det är mycket man inte har lärt sig när det gäller det politiska rävspelet. Man är nog för lite taktisk.

Tack för omtanken i alla fall, Anders. Jag räknar med din röst. *s*

...

Det var inte bara 1809 och dessförinnan vi litade till finnarna för vårt försvar. De får nog sköta rätt mycket av det även idag. Här har vi några av dem på plats i Sävar. Ganska välutbildade för sin uppgift vad jag förstår. Även språkligt. Jag hörde dem skratta åt ryska skämt och sånger.

...

Alla soldater i Sävar hade inte tidsenlig klädsel.

...

När det begav sig var nog tälten inte lika fina och luktade nog inte riktigt likadant. Förhållandena var säkert ofta helt omänskliga.

Det verkar som om soldaterna sovit i sina tält, men jag kanske tar fel. Flera av föreningarna som odlar det här intresset bevistar olika historiska minnesslag varje år.

Det var inte bara svenskar och ryssar på fältet och i härlägret. Här har vi några entusiastiska norrmän.

De färggranna uniformerna fyllde minst två funktioner den här tiden. Man visade motståndaren att man minsann hade råd att klä soldaterna tjusigt. Det var ett sätt att spänna musklerna helt enkelt.

Sen ville man begränsa antalet som dog av "friendly fire". Med dagens kamouflagekläder kan det vara svårare att se skillnad.

Det fanns många gamla "fina" vapen att titta på.

...

Förutom skeendet på själva slagfältet kunde man i Sävar se ett härläger och vandra omrking bland en del stånd på en liten marknad.

Här två av det 60-tal ryssar som fanns med. Han till höger är en f.d. överste som tidigare spelat Kamenskij i olika sammanhang. Nu var det en svensk i lämpligare ålder som gestaltade den huvudpersonen. Originalet var 32 vid det som förhoppningsvis blir "Sista slaget". Han hade då två år kvar att leva innan han togs av en feber, inte någon kula eller bajonett.

Damen i mitten med ditsminkade luckor i tandraden var helsvensk och slagfärdig.

...

Den här skulle väl ha varit med i förra inlägget, men kommer här istället. Den här apparaten medverkade nog till att min jacka nu luktar avbrunnet svartkrut. Det var mycket pang idag.

...

Det blev en intensiv dag det här. Från slagfältet, till skolan och uppropet och sen till slagfältet igen.

Nja, det blev inga krigiska inslag ikväll. Det var god atmosfär på Allianspartiernas budgetträff i Vännäs. Men inte är det någon promenad i parken om Vännäs ekonomi ska hållas frisk och balanserad. Absolut inte.

Återkommer nog med några bilder från Sävar och "Sista slaget". Efter att lite annat blivit gjort.

...

Hela Mariaskolan var i Ratan i våras med anledning av Märkesåret. Vi kommer att använda minnet av 1809 och av vår historiskt långa fred på fler sätt under skolarbetet i höst.

En del av personalens "kompetensutveckling" är därför förlagd till Sävar idag. Vi tänker vara på plats mitt på dagen och titta runt på området. Sedan ska vi och övriga besökare slå oss ner på våra platser innan ministrar och kungligheter kommer på plats.

Apropå detta med den långa freden. Vi får vara väldigt tacksamma för den välsignelsen. Samtidigt får vi inte bedra oss så att vi tror att fred i Sverige är självklar och given och att den beror på några "kvaliteter" hos oss. För egen del ber jag Gud om fortsatt fred och menar att vi som land ska betala "försäkringspremien" som ligger i att ha ett försvar som motsvarar vårt geografiska läge. De stora ryska militärövningarna vid västgränsen och i Östersjön avlöser varandra i år och påminner oss om var vi bor.

I Sverige övar vi sällan eller aldrig, för det finns ju inga hot.

VK om dagens begivenheter.

En god vän planterade för länge sedan träd i Vietnam. Det var ett ganska vanskligt projekt som inte blev som det var tänkt. De som planterade bedömde att vietnameserna högg ner tio träd för varje biståndsträd som planterades. Men det stod inte i rapporterna hem till de svenska givarna.

På ett ställe gick det nästan inte att plantera på grund av alla skelettdelar i jorden. Platsen var Dien Bien Phu, där fransmännen vid ett långvarigt slag 1954 fick så mycket stryk att de tappade smaken för Indokina. Under åren i Vietnam med omnejd sägs det att fransmännen i snitt förlorade ca 250-300 officerare, en tredjedel av dem som utbildades varje år.

Bitvis var fransmännens mål att hindra den massiva införseln av vapen från Kina. Då tillverkades bl.a. sådana här vapen med vad man kunde ha till hands. Lägg märke till fjädern vid avtryckaren. Den kommer från en cigarettändare.

Bössan är oerhört smäcker och har en förvånande grov kaliber. Den kunde laddas med både kula och grova, assymetriska hagel för närstrid. Hur lång tid det tog att ladda det enda skottet kan man ju fundera på.

Papper till förladdningen som låg i krutpungen. Notera de vietnamesiska tecknen och hammaren och skäran.

Min vän skämtar om att han försvarar sig med kommunisternas egna vapen. Mja, jag tror inte någon vill försöka använda det här geväret. Det skulle nog vara farligast för den som försökte göra i ordning det och skjuta med det.

...

Fotade dubbelregnbågen när jag kom hem i afton, innan kvällsskiftet började.

Brukar dubbelbågarna se ut så här? Med en blålila ton mellan själva regnbågarna?

...

I afton hade jag väldigt bråttom hem från Umeå. Det skulle bli snabb middag, hinna göra ett par saker och så pila iväg till kassören för en sittning över siffrorna.

De som förresten oroas över friskolornas vinster kan i alla fall låta bli att oroa sig över oss. Vi använder de pengar som tillfaller våra elever, var så säker. Inte en krona har eller kommer någonsin att delas ut som vinst, även om sådant inte är principiellt fel om man driver en god undervisning billigare än andra.

Vi skulle komma fram till E12:ans flaskhals vid Vindelälvsbron strax efter 1700. Tänk om det var en halvtimmes väntetid där som igår! Nix, vi var nästan först i kön. Undrar varför det är så olika?

...

Har just kommit in från en "ekonomirunda" med kassören på Mariaskolan. Det finns alltid saker att roa och oroa sig med på en mindre friskola. Särskilt så här i skolstartstider. Vid höstterminens början och vårterminens slut är det förstås allra mest.

Idag har antalet öppningar på bloggen krupit över 100 000. Det har tagit mer tid för mig än för en del andra, men det är inte så konstigt.

En av mina läsare i en grannkommun suckade härom veckan högt över mina politiska inlägg som hon tyckte var rätt onödiga. Någon har önskat mer bilder och andra har undrat varför jag alls sätter in sådana. Några har önskat att jag ska blogga mindre och andra att jag borde använda bloggen på ett annat sätt. Några har skriftligt meddelat att de får kalla kårar av att jag är kristen och andra tycker det borde få mer plats.

Det är inte lätt det här, kära läsare. Det kanske blir lite mindre bloggande framöver, men jag tror inte att det kommer att bli några större förändringar på min "samhällsblogg". Några reparerar gamla bilar, andra samlar frimärken, några snickrar och sen finns det en del som gillar att skriva.

...

Vindelälven, ja. En av våra anställda fick stå i kö i 28 minuter vid vägbygget där igår. Hon upplevde att det var väldigt lång väntetid vad gäller bilar från Vännäshållet. Ibland var det bara en bil som kom, men tiden var väl tilltagen.

Är optimal utrustning på plats? E12 mellan Vännäs och Umeå var för några år sedan mer trafikerad än E4 norr om Sävar. Jag vet inte hur siffrorna ser ut nu, men trafikintensiteten är hög. 28 minuter i kö är för mycket.

...

Kanske inte, men de som nu gör det från ume-hållet har båda kraftigt begränsad framkomlighet.

Man bör inte klaga när vägar repareras i Norrland, det ser vi inte varje dag, men situationen är lite speciell. Bron över Vindelälven är växlingsvis enkelriktad, VK beskriver idag hur det kan se ut. Vägen söder om älven repareras också och är inte lämplig för bilar man är lite rädd om.

Om detta är ett resultat av planering så skulle det möjligtvis kunna vara att man måste passa på när lite extra pengar satsas på Norrlands vägar.

..

Nu är det inte många dagar kvar till valet som de flesta svenskar inte ägnar många tankar. Valet i Afghanistan är trots det betydelsefullt för stora delar av världen, Sverige och de svenskar som verkar i landet.

Det blir mycket intressant att se vart vinden drar. I vilken mån talibanerna lyckas påverka genom fritt val, utlänningshat eller skrämsel.

Hur det än blir och hur det än slutar måste de svenskar som hjälper, arbetar, strider, fraktar och bygger få känna att de har stöd här hemifrån. Inte minst när de kommer hem. När de gamla "FNL-takterna" nu dammas av så gäller det att de som står för dessa yttringar noga tänker över hur de säger vad de säger. Inte minst med tanke på dem som finns på plats eller kommer hem från Afghanistan.

Och som jag sagt flera gånger. Så länge svenska trupper och hjälparbetare finns där ska de ha den bästa utrustning som finns att tillgå.

Så var lunchen över.

DN, DN om talibanernas valstrategi

...

Om en stund startar budgetarbetet på nytt i Vännäs. Förra veckans skatteprognos från SKL visar ett tapp på ytterligare 5,7 miljoner att lägga till de 12 som "försvann" från kartan i våras. Med vissa förbättringar inom bl.a. LSS skulle vi i den bästa av världar totalt kunna hamna på 4-5 miljoner i överskott. Om prognoserna uppfylls, alla förvaltningar håller budget och solen fortsatter skina. Men målen för "god ekonomisk hushållning" når vi inte och investeringsutrymmet blir i bästa fall minimalt..

Det som försvunnit är mycket pengar för vår kommun. Det är inte så många procent av kommunens intäkter, men det är mycket pengar när det kommer till löner och arbetsgivaravgifter. Vi får glömma att det är valår och inte hemfalla åt att lova "mer bra åt alla". Att sticka huvudet i sanden och hoppas på bättre tider är inte heller något alternativ. Staten kommer inte att bli så mycket rikare att vi kan tro på det omöjliga därifrån.

Vännäs får inte hemfalla till något "Umeå-komplex", vi måste i nuläget fokusera på det nödvändiga och se till att vi har handlingsutrymme att kunna ta vara på våra potentiella tillväxtområden.

Det blir ett tufft valår!

(Uppdaterad)

...

Jag som ibland skulle vilja köra buss har fått prova på idag igen. Det blev en resa till Byske och Ratan med en buss full av idel trevliga människor från 4 till 84. Eller lite till. Vi var med om en Gudstjänst i Byske och anade lite av krigets vansinne i Ratan. Dessutom fick vi äta tre gånger.

Det är något rogivande med att köra buss. Det kan vara lite stressande medan man står stilla, t.ex. att komma iväg i tid och hitta ett lagom flyt när det är flera stopp och aktiviteter. På vägen infaller däremot det stora lugnet. Det ligger en tillfredställelse i att köra mjukt, jämt och sluka mil i god takt.

I Ratan värmde vi upp Tullgården och Christian Frelsöy med personal. På onsdag ska kungen, drottningen Reinfeldt, Bildt m.fl äta abborre och mandelpotatis här. Bland annat. Vi kanske stöter ihop. Mariaskolans personal ska vara på plats i Sävar vid firandet av "Märkesåret", där det celebra sällskapet också ska vara med.

Det verkade förresten lite spännande för Christian & co i Ratan. Bl.a. väntar man på tidstypiska glas som ska blåsas på Glödheta i Umeå. Glasen skulle ha varit klara i veckan, men någon av dagarna gick ugnen sönder. Nåja, det ska vara lite spännande.

Apropå kungahuset. Jag är glad att vi har det. Det är annat än bleksiktiga och snart utbytta presidenter.

...

Det är inte alla dagar jag är i Umeå stads kyrka, men i eftermiddag var vi där på vigsel. Ett tjusigt brudpar.

En liten aha-upplevelse var det att träffa brudgummens far. Vi gick Dragonskolan samtidigt. Jag hade inte en aning om släktförhållandena, trots att jag ofta träffar brudgummen. Det kan gå så när man har förmånen att få umgås och arbeta rätt mycket över generationsgränserna.

Brudens mor kom och berättade att min far ibland var på besök i hennes föräldrahem i en by i Sollefteåtrakten när hon var ung. Världen är inte stor.

...

Det låter som en mycket spännande och miljövänlig idé, förutsatt att de begagnade motorvagnarna är i gott skick.

När VK skriver om att länstrafiken ska "ersätta busstrafiken med tågtrafik" så kan det ändå bara handla om delar av busstrafiken. Det finns folk norr om Umeälven i byar som Brattby, Gubböle, Svallet, Norrfors och Brännland som också behöver komma sig till arbetet i Umeå. Söder om älven har vi exempelvis byar som Brån, Strand, Överboda och Sörfors. Där växer och föryngras befolkningen och en stor del av dessa behöver komma sig till Umeå.

Det är välkommet med eldrivna småtåg på sträckan Vännäs-Umeå-Holmsund, men bussarna behövs även fortsättningsvis. Byarnas unga invånare behöver bra kollektivtrafik. Utmaningen är att få fler att använda den.

...

Jag vet inte vilken blandning av fosterlandskärlek, nationalism, nostalgi och allmännekonomiska och jordnära tankar som ligger bakom, men jag blir väldigt glad över beskedet att Volvo möjligtvis blir svenskt igen.

I vårt lilla exportberoende land brukar annars vänster- och högerföreträdare ibland turas om att vara internationalister på det där aningslösa sättet att man inte verkar bry sig om ifall det finns svenska företag eller ej. Försvinner fordonsindustrin finns det inte en svensk som inte kommer att påverkas av det framöver. Inte en välfärdsgren. Med ett kinesiskt Volvo finns vissa fördelar att hämta för bolaget, men det kan ha med sig en väldig nedsida för Sverige.

Jag hoppas verkligen att "Konsortium Jakob AB", bestående av Volvo PV:s ingejörsfack, , AB Volvo (lastvagnarna) m.fl. lyckas att skrapa ihop både köpeskilling och nödvändig kassa. Sverige är mycket mer beroende av Volvo och den kringindustri som frodas runt omkring det än de flesta av oss fattar.

VK, SvD, Dagens Industri, DN

...

Hade vi inte varit på bröllop så hade vi nog varit förbi en stund på nationalälvens dag i Vännäsby. Göran Hansson, en av de gamla kämparna från tiden då Vindelälven räddades, fanns på plats vid firandet i Vindeln.

Jag har någon gång förr skrivit om att min far Tore Nilsson skrev den första riksdagsmotionen om Vindelälvens bevarande och i allra högsta grad var aktiv i den kampen. Jag hoppas verkligen att de fyra outbyggda älvar vi har kvar ska få bli kvar i sitt ursprungliga tillstånd. Det finns inga "mildvarianter" på utbyggnader jag skulle vilja gå med på. Energin får komma från andra håll, de fyra outbyggda måste förbli fredade.

...

Dagen har börjat med lite ovälkommet tekniskt krångel. Det är väl att det finns människor som med råd och dåd är villiga att hjälpa till. Saken är överblickad och genomgången och ett par lösningar inringade. Skönt.

Hjälpa till förrresten, nu kommer en sådan där generalisering:  Ni har väl märkt att ska man ha hjälp så bör man fråga dem som redan har fullt upp och mer därtill. De brukar kunna ta sig tid. På andra sidan finns de som aldrig någonsin har tid till något utanför det egna och ingen drift att lösa problem och underlätta för andra. Den första sorten brukar sällan rosa marknaden i skolan, ofta ha lite svårt att koncentrera sig på teori och böcker. Sen blir några av dem samhällsbärare i det nära. Problemlösare förutan vilka tillvaron skulle väldigt svårhanterlig.

Sen idag behöver jag se över 1809 år krigshistoria så att händelserna kring Hörnefors, Umeå, Sävar och Ratan kan berättas i korta drag så att det passar någorlunda för både historieintresserade och absoluta noviser.

Några från och kring vår församling ska göra en liten tur som först går till Byske och sedan till Ratan och Tullgården. Jag ska köra bussen och berätta en del då den tilltänkte guiden rest till Pajala på bröllop. Själva åker vi till Umeå på bröllop idag. Det är onekligen trevligt med sådana.

...

Medan jag väntade på en buss jag skulle hämta vid hamnplan så fotade jag några moln som såg ut att ha lagt sig till vila på bron över Umeälven.

Bakom min rygg draggade polisen efter en man som sägs ha försvunnit i älven innan jag kom dit. De slutade innan jag slutat fota, utan resultat. Det är allvarligt att vara människa.

...

När Sverige i somras övade med sina grannar och några av dem vi har hoppats få hjälp av om det smullit eller smäller, så gick Svenska Freds och flera Vänster- och Miljöpartister i taket. Det var stort motstånd i media och övningsområdet infiltrerades av några aktivister. Övningen omfattade 2000 man i åtta dagar.

När Ryssland nu drar igång övning nummer två (av tre) för sommaren och hösten handlar det om 60 000 man och sju veckor. Övningen kallas Ladoga och sker längs gränsen mot Finland. För att vara helt ofarliga och oförmögna att få ihop något folk verkar ryska krigsmakten ändå förvånansvärt pigg.

Om detta har vi knappt läst. I Sverige är det bara Norrbottens-Kuriren och Välden idag som skrivit om övandet, vad jag har sett. (Janes Defence Weekly skriver förstås också.) Det är annars i det närmaste knäpp tyst. Svenska freds bryr sig inte alls, de andra som protesterade mot den svenska övningen är lika enögda. Svenska Freds har traditionellt varit extra fredliga när det handlat om Sovjet och Ryssland, medan Sveriges försvar oftast bemötts med fientlighet och misstro. Nalta bakvänt, skulle en gammal man jag kände ha sagt.

Det kanske inte är så mycket som vi hade hoppats som förändrats på 30-40 år. Förutom svenska försvaret, höll jag på att säga. I hastigheten.

...

Den dåliga aprilprognosen för Vännäs skatteintäkter ser ut att försämras. Har det räknats rätt idag - ekonomichefen är borta - så handlar det om ytterligare dryga 5 miljoner mindre för Vännäs att köpa arbete och saker för. Det handlar om minskade intäkter och en förändring i skatteutjämningen.

Själv hann jag bli glad över det man annars läst idag. Att kommuner och landsting kommer att få några miljarder mer i skatteinkomster. Det gäller av allt att döma inte oss.

När budgetarbetet nu tas upp igen går det inte att sitta och drömma och önsketänka. Det regeringen tänker bidra med i extraordinära bidrag till kommunerna är mycket välkommet, men vi får ta det som en bonus och räkna med realiteterna. De som gör så tänker och agerar för kommunens och invånarnas långsiktiga bästa.

...

Sitter och tar en kaffe på ett café jag inte besökt på många år. Det känns ungefär som för länge sedan när man satt här med polarna från Dragonskolan. Gymnasieeleverna är kvar, men det är inte samma.

Väntar på en person och sedan även på en buss som ska dimpa ner i Umeå i afton och som jag ska ta vidare.

Visst känns det märkligt och omvälvande med frågor och kommentarer man får här och där kring en eventuell kandidatur till riksdagen. Man får väl se vad högsta instansen säger, men även vad partiet och väljarna tycker. Alla vänner kanske inte ser så positivt på det hela. Som barn såg jag det inte heller så positivt när pappa "försvann" ur min vardag.

När det gäller skolan känns det som det finns ett stöd och en förståelse för att jag ser andra uppgifter i samhället. Annars kan ett sådant här besked från en rektor på en liten och "tight" skola förstås orsaka lite osäkerhet. (De kanske ser fram emot att bli av med mig!??! )

Under planeringsdagarna har det varit en god stämning och mycket gnista. Flera, inte minst de unga, starka kvinnorna, verkar se fram emot ett nytt skolår med mycket förväntan och arbetslust. Problem har lösts nästan innan de upptäckts. Idag har jag faktiskt kommit på mig med att fundera vem av dem som kommer att bli rektor här en dag. Oavsett hur det skulle gå för min del hoppas jag i alla fall få vara med i skolans arbete även om några år. Om jag får leva och ha hälsan. Om inte annat på ett ideellt hörn.

Jag är liksom inte van att sluta på arbetsplatser, jag brukar bara lägga tilll en ny ibland. Sen finns det uppdrag som inte är knutna till platser.

Om det inte blir politiskt heltidsarbete och rektorstjänsten tagits över av någon annan och dugligare kan jag kanske bli elevassistent. Eller kanske busschaufför? Att ha ett arbete som bara pågår under en viss tid vissa dagar är en speciell sorts välsignelse det också. Jag har provat och vet.

...

Vi arbetar för fullt inför skolstarten på Mariaskolan. Förmiddagens fikaleverantör serverade väldigt mycket och med tyngdpunkt på sådant jag tycker om. Detta samtidigt som flera av de deltidsanställda hade valt ledig dag så det var färre magar att mätta. Fast tiden är inne är utrymmet för lunch begränsat.

Sitter annars och arbetar med diverse skrivelser av betydelse för elevernas och skolans väl och ve. Solen där ute påverkar då och då koncentrationen åt fel håll.

...

Jag fick en kommentar om det tveksamma i användningen av ordet "oskolad" i artikeln om nomineringen till riksdagen.

Ibland tänjer och mixtrar jag väl lite för mycket på språket och orden och lämnar kanske lite väl mycket underförstått. Jag gillar att hålla på med ord, det är därför jag bloggar som jag gör.

Just det som står i själva VK-notisen kan jag inte minnas att jag uttalat, men när jag använder ordet oskolad i bloggtexten så tänker jag på att jag inte funnits med i politiken så länge. Jag var in och vände där i tonåren, men sedan gjorde jag trettiotalet år på andra ställen. De erfarenheter och insikter jag samlat har jag i huvudsak fått via andra delar av vårt samhälle.

Varken som människa, rektor eller politiker föraktar jag skolning.

...

Jag vet inte om det stämmer, men det ser ut som om de sista bloggkommentarerna kom igenom vid halv fyra ungefär. För drygt sex timmar sedan.

Det känns lite segt. Själv vill jag gärna få in ett svar i någorlunda tid, om det är möjligt. Ett tag kändes det som granskningstiden kortades, men nu drar det åt andra hållet.

...

De sista dagarna har jag fått höra glädjande saker om en handfull tidigare elever som jag inte hört något om på ett tag. Några föräldrar har berättat om positiv utveckling och förbättrade möjligheter där sådana har behövts.

Särskilt en av våra tidigare elever har glatt mig retroaktivt flera gånger de senaste dagarna när jag tankarna gått åt det hållet. Vi var inte alltid överens när det begav sig, men det går riktigt bra och av vad jag hör tror jag vi blir ännu mer överens för varje år som går.

Att höra om barn som växer till, mognar och hamnar rätt, det är en av förmånerna när man arbetar med skola. En stor förmån.

..

Jag vet inte vad som hände, men i mitt inlägg "Jag satsar på Riksdagen" blev  länken till Ola Nordebos VK-ledare alldeles felaktig. Den gick bara tillbaka till bloggen. Nu är det rättat.

...

Har just kommit hem från ett kvällssammanträde i Umeå. Hade lovat att ringa några av er som kanske läser det här, men jag tror inte ni vill prata med mig nu.

En händelserik dag håller på att vara rätt slut, liksom jag. Det blir lite hallon och lite mail- och bloggsvar. Sedan tror jag bestämt att det är dags att sova.

...

Det kommit en förfrågan från mitt parti om att ställa upp i det interna provvalet till riksdagen. Jag har beslutat att tacka ja.

Det är inte på grund av Ola Nordebos ledare i dagens VK - "För ett färgstarkt Västerbotten i Riksdagen" - men visst var det lite speciellt att läsa den just idag. Den gav faktiskt ytterligare inspiration att som "oskolad" politiker ge sig in på en arena som ofta känns lite för krattad och där piruetterna ofta känns något för välregisserade och stramt hållna.

Jag är väl inte alldeles främmande för villkoren. Även om förändringarna är stora sedan 1986 då min pappa slutade, så tror jag att hans 21 år i riksdagen gett mig en liten aning om saken.

Jag brukar inte vara rädd för att försöka övertyga och engagera andra för en sak jag själv brinner för. Även om jag är en "samarbetsman" är det en lockelse att visa på sakerna som majoriteter och beslutande kan ha glömt, eller inte vet eller förstår. Skulle jag komma in vill jag  vara en lagom "röststark" representant för det Norrland alltför många tyvärr inte inser sitt beroende av. Det Norrland som jag älskar och som jag har en hyfsat bred kännedom om. Bred är också min kontaktyta bland människor och sammhällsdelar. Jag är intresserad av människor och deras villkor och skulle efter bästa förstånd vilja vara en västerbottensröst, även för dem som inte röstar på mig.

Jag har flera gånger fått frågan om jag inte hamnat i fel parti - ibland av människor som odlar fördomar om det fria och ansvarstagande samhällets parti. Nej, jag är Moderat. Både ny och gammal. Glad över vissa förändringar, besviken över andra. Ska man vänta med att vara med och ta ansvar tills man finner partiet som till alla tider i alla delar överensstämmer med ens egna åsikter, då kan man inte ens ha med frun i det partiet. I det blir man solo kvist.

En del menar att politiken idag inte passar för en kristen, andra att man ska hålla de kristna borta från politiken. Även om den ofta förknippas med det mest falska, vämjeliga och grundegoistiska behöver det politiska arbetet inte vara så. Människor av olika tro måste kunna arbeta för att livet ska fungera så bra som möjligt för stora och små, även om det skulle bli lika trasigt och skevt som det var i Rom vid kristendomens födelse. Och även om "panikateismens" mest profilerade förspråkare menar att kristna är hot emot demokratin så tror jag inte att majoriteten har den åsikten.

Jag skulle vilja arbeta för ett samhälle som är både barmhärtigare och friare än dagens. Ett samhälle som uppmuntrar och stimulerar till initiativ och företagande. Ett annat anliggande är återgången till det "rimliga samhället". Börjar vi inte förenkla och röja i de arbetskrävande kring- och sekundärfunktioner som håller på att ta arbetsglädje och liv av t.ex. lärarna så går vi emot sammanbrott på flera fronter. Man behöver inte införa alla kontrollmöjligheter som bara kan uppfinnas. Hellre elevkontakt än kringarbete. Lösningen på skolans problem är inte bara mer tvång, policys och utvärderingar.

För skolan måste vi också hitta den lämpliga mixen av saker som gedigen kunskap, individualism, föräldra- och elevansvar, inspiration, "disciplin" och barmhärtighet. Vi måste ta bättre vara på "görarna" och  måste också komma till insikt om att 2000-talets informations- och relationsstressade barn inte är 1960-talets. Moderaterna måste in på skolgården igen.

Nej, det var inte ett partiprogram som skulle skrivas. Jag skulle bara säga att jag satsar på riksdagen!

...

En av helgens senkvällsbilder.

...

Hösten kan vara en mycket fin tid mitt i slagregn och mörker. Jag gillar den. Det är dessutom aldrig så mörkt som strax innan det börjar ljusna.

...

Fick ett lockande erbjudande om en traktor, en Grålle. En god vän med böjelse för Bolinder-Munktell sa att man aldrig kan få för många traktorer. Min fru har bestämt sagt att en är alldeles för många. Inte lätt.

Vagnen till vänster är bastuvagnen.

...

Har just tittat tillbaka lite på mina blogginlägg. Bilder från tidigare i sommar är borta från inläggen. Bilder från texter i augusti i fjol är kvar.

"Voffor gör di på detta viset?"

Är det någon blogguru på VK som kan upplysa? Är det här något som beror på min egen bildhantering?

...

Jag har liksom kanske de flesta av er noterat att Moderaternas ledning vill genomföra ett fjärde steg i jobbskatteavdraget om det blir utrymme.

Det har varit väldigt positivt att skatten sänkts i tre steg och med tyngdpunkten på låg- och mellaninkomsttagare. Vi är nu inte absolut världsetta på beskattning av arbetande. Vi ligger tvåa, eller delar kanske topplaceringen med Danmark. Det privatekonomiska tillskottet genom skattesänkningarna har förmodligen till stor del räddat situationen för handel- och hantverkssektorn under krisen.

Idag har jag mött två moderater som undrat om vi verkligen i detta läge ska sänka en gång till, innan vi vet var samhällsekonomin hamnar. Man uttalade en direkt oro för en ytterligare sänkning just nu. Jag har hört fler sådana röster.

I afton läste jag en artikel av den mycket kompetente och välutbildade moderate riksdagsmannen Mats G Nilsson. Han sa där att nästa steg borde tillfalla pensionärerna. De har fått en skattesänkning i år och de pensionärer som kan och vill arbeta har dubbelt jobbskatteavdrag, men även de som inte kan borde få mer. Det känns trist att de ska betala lika mycket skatt som alla gjorde under (S)-regeringen.

Det var nödvändigt att göra det ännu intressantare och lönsammare att arbeta. Det närmaste året hoppas jag också att finansdepartementet hittar ett bra sätt att gynna pensionärerna om det hittas något utrymme. Jag kan vänta ett tag på min nästa sänkning.

...

Idag har vi språkat om den uppvärmda gräsplanen i Vännäs Ksau, igen. Som det ser ut kan det bli upphandling i höst för byggstart nästa år.

På tekniska har man gnuggat geniknölarna för att komma ner i hanterbarare siffror och kanske har man hittat ett koncept som kan begränsa kostnaderna. Det man arbetar emot nu känns bättre än det tidigare. Som jag sagt förr känner man sig kluven. Visst ser det bra ut och man unnar våra fotbollspelare samma möjligheter som finns i Umeå.

För min del ligger ändå hållningen fast. Det är osäkra tider också för vår kommun. Det blir mycket spännande att se skatteprognosen som kommer på torsdag.  Även om ingen regering någonsin satsat så mycket på kommunsektorn som den här vet vi inte hur krisens följder slår mot kärnverksamheterna och hur mycket försörjningsstöd som måste betalas ut efter nyår. (Hittills är de ökade utbetalningarna hos oss inte relaterade till utförsäkringar.) Det är också viktigt att behålla överskottsmålen så att man inte står helt bakbunden och tvingas till huvudlösa besparingar i en osäker framtid.

Man ska enligt de erfarna inte sätta utgifter rakt mot varandra, men visst skulle det kännas svårt att tvingas avskeda personal man egentligen behöver i äldreomsorgen medan man plöjer ner ett antal miljoner i gräsplan och drift (det senare gissningsvis 700 000 - 1 000 000 per år). Moderaterna i Vännäs vill vänta tills vi ser att vinden vänt.

Vad säger Vännäsborna?

..

Om några timmar blir det Ksau. Ett långt sammanträde för Vännäs-förhållanden. Viktig information och flera tunga ärenden. På torsdag kommer nästa skatteprognos. Spännande...

Det ska även hinnas med hårklippning i morgon eftermiddag, vilket är dags. Hovklipparen har börjat jobba igen. Jag träffade förresten en vän jag inte ser så ofta på Nolia. Efter att vi hejat tittade han på mig och var tyst i några sekunder. Sedan sa han: "-Jag klippte mig igår."

God natt!

...

Jaja, jag skrev lärarinna med mening och flit. Just nu sitter hon och går igenom dagens snabbt nedkastade blogginlägg. Hon påpekar slarv- och syftningsfel och klagar högljutt när budskapet inte kan förstås.

Jag rättar, det mesta.

Tro inte att jag klagar, hon är mer värd än guld och gröna skogar och har ofta rätt när hon kritiserar. Idag har jag varit gift med "ungdomshustrun" i 24 år. Det har vi inte kunnat fira. På onsdag har vi varit tillsammans i 25 år och det kan vi inte heller fira. Jag har bokat in ett sammanträde som jag inte kan ändra.

Men framöver ska vi fira. Om vi lever nästa år ska vi också absolut fira den 25-åriga bröllopsdagen. Hur det än månde se ut omkring oss detta år.

...

Det var intressant att läsa det som Magnus Krantz idag skrev på VK:s ledarsida under rubriken: "Riksdagen måste bli piggare...".  Jag skrev litegrann om det här med avtropppandet från riksdagen på bloggen i går kväll.

En av de piggare parlamentariker jag mött under de besök jag gjort i Bryssel var en engelsk parlamentariker som närmade sig de 70. Han hade gjort ett arbetsliv som affärsman och ställde upp och kom in i EU-valet kring de 60. Vidsynt, handlingskraftig, frispråkig och full av integritet. Kanske inte drömmen för en partiledning. Mötet med honom var inspirerande.

Jag tror att en bakgrundsmässigt "spretigare" rekrytering till riksdagen i någon mån kunde bidra till att öka intresset och vitaliteten. Hur man nu åstadkommer det.

...

Sverige har de sista årtiondena ofta låtit bli att på allvar reagera mot våld och systematisk förföljelse mot kristna. Det har kanske i vissa situationer känts lite "antimuslimskt" att göra det?

Det känns tungt och trist att nuvarande hantering av kristna asylsökande från Irak tyder på att den hållningen fortsätter. FN:s flyktingorgan gör en helt annan bedömning av situationen än Sveriges migrationsmyndigheter. Sveriges hantering möts med stor förvåning från många håll i andra länder.

Det här bör förändras.

Sveriges utvisningar till Irak förvånar.

Ekot granskar.

...

Det handlar om utlämnande av kristna flyktingar till Irak i Studio ett. Återkommer i ärendet.

..

Har just tagit del av undersökningen om buller kring förskolorna i Umeå. Det kändes bra att se att vår förskola Klippan tillsammans med övriga i Mariehemsområdet (och flera andra) låg på de lägsta rapporterade värdena.

Annars är det ju som den fyraåriga tjejen sa i VK:s artikel. "Hög musik låter högt. Men det är ju inne". Ändå viktigare än ljudet i utemiljön är kanske nivåerna inne. Det är säkert svårt att mäta och man kanske måste göra det under lång tid för att få relevanta och jämförbara värden. Jag är rädd att de skadliga "peakarna" i ljudnivån kan vara värre inomhus.

VK:s artikel om buller kring förskolor.

...

Borg och Reinfeldt lämnade positiva besked idag. Det ser något ljusare ut och det kommer satsningar på kommuner och landsting för att motverka uppsägningarna. Barn och barnbarns väl och ve gör förstås att det inte kan bli något obegränsat miljardregn och arbetslösheten kommer att öka trots insatserna. Sammantaget är det dock goda besked, inte minst för oss som nu ska fortsätta med försenat budgetarbete.

När man ser att Lettlands sköra ekonomi har ett BNP-ras på nästan 20% förstår man att vi har klarat den internationella krisen ganska bra. Det som sker i Estland, Lettland och Litauen har också kopplingar till Sverige som vi kan märka mer av framöver. Tre av våra stora banker är mycket medvetna om det. Jag önskar våra broderländer allt gott.

SvD, DN, Aftonbladet (med missvisande rubrik),

...

När verksamheten på Mariaskolan idag drog igång på halvfart upptäcktes att de två hus som ligger på Mariehemsskolans område saknade fungerande telefonlinje. Saken berodde på en avgrävning.

Det blev inte alls lugnare för att telefonerna var tysta. Rektorn fick nästan bli deltidstelefonist. Saken var inte bara vårt och kommunens problem, Telia ville kolla saken också. Att knappa sig igenom hela felanmälningsprocessen är en liten upplevelse i sig. Särskilt när Telia bara kan se det ena felet och man ska få fram ersättningsnummer mitt i envägssamtal, val och knappande.

Man får vara glad för att så mycket fungerar så bra som det gör. Det blir så krångligt när det inte fungerar.

...

Så ser det ut i skolan i Umeå för 2010. Man hoppas hitta "tårtbitsbesparingar" på kring 20 miljoner, resten måste tas enligt "osthyvelsprincipen" på ersättningen per elev och förskolebarn. För oss som driver skolor och förskolor gäller det att räkna med neddragningar av okänd storlek som träder i kraft mitt i läsåret. Inte alldeles lätt.

...

Aldrig förr har så många hoppat av Sveriges högsta beslutande organ, skriver SvD. Nästan var tionde ledamot har gett sig iväg sedan valet 2006. Partiernas ledningar verkar ta saken med ro.

Har i kväll läst några artiklar och blogginlägg om saken och är inte expert på den. När det står att några ledamöter säger att de inte har tillräckligt att göra får jag inte ihop det. Några jag känner verkar ha absolut fullt upp och lite till. Sen finns det väl oändliga möjligheter att verka för sina väljare genom att nyttja de kontaktmöjligheter man har som riksdagsledamot. Svårigheten borde väl ligga i att begränsa sig.

Själv kan jag tänka att upplevelsen av att vara röstboskap i 40-, 60-, och 100-spann borde vara en rysare av mått. Jag väljer dock att tro att det inte är riktigt så illa.

Faktum kvarstår att många som nått Sveriges Riksdag väljer bort den för annat.

...

Solen idag.

Ursäkta om någon upplever att jag terroriserar med bilder, men de går att hoppa över. Det är i alla fall vackert vid älven i vår stad och vi behöver sommarsolminnena nu när andra tider närmar sig.

...

För några av oss är detta väldigt vackert. Jag tror det var en Johanssonbåt från Holmsund som guppade i den för sensommaren ovanligt strida Umeälven. Det var det varvet som byggde upp Kreugers 20-talsbåt Svalan efter originalritningar för tiotalet år sedan.

Glänsande klinkbordläggning, tydligen sammanfogad med båtens revben utan spik, slipade och lackade i många lager. Det lyser skicklighet även för mina halvblinda hantverksögon.

Råkade på den här damen på väg från dagens möte med älven.

Man får tycka vad man vill om stora femtioåriga resursslösare till bilar, men de avviker! Jag är inte direkt lagd åt det hållet, men jag måste i alla fall beundra dessa årsmodeller. Klart eljest mot vår lilla låda.

Helt klart fullt robotbefriad och dyr tillverkning.

...

Folk från alla partier. även kommunisterna, har varit med och tagit emot ersättningar för debatter och annan medverkan i radio- och TV-program. I alla fall fram till 1982 då Olof Palme fick det sista gaget (2000 kr) "Medierna" har fått tag i.

Därefter släpper radion inte ut mer uppgifter. Deras jurister sätter stopp, vilket kanske kan förstås om man tänker på att de vill skydda andra uppgiftslämnare som fått en slant. Det handlade ofta om summor som i dagens penningvärde motsvarar ca 5000 kronor. Tage Erlander fick betalt vid ett drygt 80-tal tillfällen, det handlade om allt från debatter till minnesrunor över politiker.

Det var visst lite hipp som happ med utbetalningarna, de var inte regel, men förekom. Åke Ortmark menar att det handlade om att "demonstrera självständighet" mot politikerna.

Heltidspolitiker har lön från annat håll och ska inte ha ersättning för att föra ut sitt budskap. Det skulle kännas fel även om det gäller fritidspolitiker. Förmodligen kommer även det här att dras upp och läggas till last när man ska klaga på människor som är verksamma idag. Vilket inte heller är rätt.

..

En stund i afton kände jag mig nästan som vissa barn nog kan känna sig när det visar sig att tomten inte finns. Det värsta var att det handlade om P1, "Svenska folkets universitet". Mitt främsta husorgan och en mediekanal jag har haft ett stort förtroende för.

På vägen hem från dagens begivenheter i Umeå och Norrmjöle lyssnade jag och Agneta på "Medierna" som började 1800. Det visade sig att ett program jag delvis följde när det gick, "På spaning efter Europa" med SR:s östeuropakorrespondent Kjell Albin Abrahamsson, var ett riktigt bluffprogram. Intervjuerna görs i Stockholm, medan KAA säger att han och intervjuoffren sitter i Sarajevo, Aten och allt vad det är. Bakgrundsljuden har lagts till senare.

Till hans försvar ska väl sägas att intervjuerna är på riktigt och att han nog varit på alla platser de "besöker" i programmen. Men ändå. Kjell Albin säger att det är ett nyskapande, ett bruk av "illusionen". Hans medhjälpare kallar det ett "stilgrepp" att man säger att andra kända människor sitter vid cafébord eller i tågkupéer där man säger sig sitta.

Jag är många illusioner fattigare och kommer att bli mer misstänksam efter det här.

SvD

...

Plötsligt idag var det en som sa mitt namn bakom min rygg. Där stod han, Per-Anders från K4. En stiligare karl idag än när han var inlurkad i det helgröna.

Nu arbetar han för Umeåbränslen och krängde bränsle och oljor i Näsmark. Då skötte han Svea Rikes försvar, eller en del som var belägen i I20-skogen i alla fall. Han berättade om en överhumoristiskt infall jag fick en morgon på 4:e skvadronen och som jag på något vis kom undan med fast det hade kunnat gå åt pipan. Hoppas att han inte berättar om det för andra. Pojkar som gjort lumpen sitter ihop på något märkligt sätt, trots att man knappt setts sedan det begav sig.

Jag tecknade ett dieselkort på Umeåbränslen i alla fall. Jag glömde fråga om rabatten.

...

...

Innan alla blir fullständigt vansinniga på mitt bildsprutande ska jag verkligen avsluta. Det blir med en bild på Stellan som fixade "Näsmark Trophy" med familj och vänner. Tack för det!

Det var ingen muta och inget fusk, han kom välförtjänt tvåa i tävlingen med den här bilen.

...

...

Näst sista bilden blir en varg. Den finns på ett toppbox till en Yamaha FJ 1300 som stod på parkeringen. Tänkte den kunde få följa med.

...

...

Det fanns många andra bilder man velat visa, men det får bero. Här har vi vinnaren i Näsmark. En mycket fin vardagsbil.

...

...

En del går i taket om man säger att lastbilar kan vara kultur. Då får man göra det. Lycklig resa!

Det en man, hans familj och några vänner gjorde i Näsmark idag är en sorts kultur. 1044 personer röstade på den bil de tyckte var finast. Detta i en bygd där det normalt inte händer så väldigt mycket och där hela kommunen består av drygt 2500 människor.

Ett gäng grabbar skötte parkeringen på åkern och fick slantarna de tog in. Bilutställarna betalade en hundring var som blev till pokaler. Några företag skänkte lite fler priser. Företagarna som ställde ut och sålde saker betalade en slant som fick bekosta en del underhållning. Mycket jobb kostade det, men det blev något positivt för väldigt många. Skulle man gjort en "finkultursatsning" i Bjurholm som också skulle ha samlat motsvarande halva kommunens befolkning hade det kostat mångdubbelt mycket mer. Ja, det här kostade väl inte en enda skattekrona. Jag vet inte vad en sådan storsatsning skulle kunna ha bestått av förresten.

Till höger här nedan har vi de två tjejerna som sålde korv. Deras hjälpredor sitter till vänster. De lärde sig massor idag. Om inköp, försäljning, förtjänst och service t.ex. De fick en fin slant och kanhända är de morgondagens företagare i den här bygden.

...

...

Ägaren till den här tyckte absolut den skulle vara med. Röd och fin. När jag var liten hade jag en riktigt röd lastbil jag tyckte väldigt mycket om. Så jag förstår honom.

...

...

En enägarbil från 1962 med kran och allt, det är inte dåligt. Bilen vann veterantävlingen. Den som kör den känner nog också att det hänt en del på snart 50 år.

...

...

En fordonsnörd kunde gå omkring på parkeringen och hitta fotoobjekt också. Här en amerikansk buss från 1966. Både den och utsikten var vacker.

...

...

En utställning där även sopbilen kan ställas ut. Jag gillar sånt.

När jag var liten körde man omkring i Vännäs med en traktor med öppet släp där man tömde tunnorna. Vilken arbetsmiljö! Det har hänt en del på 40 år. Nästa bild ska också visa det.

...

...

Alla ekipage i Näsmark hade inte 500+, ett hade cirkus en. Det fanns några som mycket hellre åkte med hästen.

Foderbilen på bilden kommer från Kaj Johanssons. Där körde jag en gång sopbil när jag behövde en lite mer överblickbar tillvaro. Det var skönt i den situationen.

...

...

Här har en yngre förare pimpat sin arbetplats i timmerbilen en smula. Plockat ner rubb som stubb, bytt till vit (!) intredning och knappstoppat tak och väggar.

Det är något särskilt med att köra lastbil. Mycket enklare än de flesta utan lastbilskort tror. En uppphöjd och lugn känsla. Jag gillar det.

...

...

Här har vi en till. Det var flera drömmare i Näsmark, stora och små, flickor och pojkar.

I bakgrunden några bilar från Kaj Johanssons, det enda åkeri jag arbetat på. Hittills.

...

...

Stellan Olofsson bidrar nog positivt på flera sätt med sin "Näsmark Trophy". Det behövs många nya chaufförer framöver eftersom många av dagens har hängt med ett bra tag. Här ser det ut som det kan finnas en framtida förare.

...

...

Breda pojkar tittar på bilar från Bredträsk.

...

...

Ser du gummiankan? Bilen heter "Rubber Duck" och längs upp på kängurufångaren ser du gummiankan. Som föregående bil ser den här också ut att ha vunnit några priser tidigare.

...

...

Det här är en nutida hästskjuts. Nja, kanske inte. Lastbilen ersätter väl främst flottningsleder och flottare. Men det är klart att en del av oss vanliga trottoartrampare skulle bli lite skrajsna om vi skulle följa med ett sådant här ekipage på några av de mer äventyrliga turerna efter backiga, smala och hala skogsvägar,

...

...

De här bilarna kan leverera betong till övervåningarna på de flesta hus.

...

...

En rolig sak med den här "åkerutställningen" i Näsmark är att det är saker som används som ställs ut. Det är också saker som varje dag ingår i Norrlands blodomlopp. Bilarna och människorna som utgör en av grunderna i den svenska välfärden. Ta någon gång och kolla hur mycket av vårt lands BNP som totalt sett kommer från skogen och som körs fram av de här bilarna. Det är bl.a. härifrån som samhällets pengar kommer.

...

...

Wist Last och Buss som säljer Volvo i Umeå visade upp en del nyheter. Eller inte.

Glädjande var i alla fall att de kunde berätta att det känns som det ska vända även på lastbilsmarknaden nu.

...

...

Man vet inte riktigt hur många lastbilsnördar och andra som kom till Näsmark idag, men hittills i alla fall drygt 1200 har man räknat in.

"Större än Elmia", sa min kusin Per-Arne som har två bilar här tillsammans med sin son. I alla fall om man tänker på besöksantalet i relation till invånarantal i Jönköping respektive Näsmark.

Det är inte direkt ett komersiellt evenemang. Utställarna betalade en hundring per fordon som skulle gå till pokalerna. Firmorna som ställer ut och säljer saker fick betala lite som går till diverse underhållning. Byns bilburna ungdom sköter parkeringen och tar hand om de pengar det kan bli.

...

...

Det finns olika sorters galningar. En är Stellan Olofssons sort. Han är åkare och bor i byn Näsmark vid Öreälven, lite uppströms från där jag har sommarstugan.

Efter att ha sovit ut ordentligt i i timmerstugans lugn åkte jag upp och tittade på en del sakar han dragit ihop idag. Efter att ha funderat ett tag bestämde han sig i maj för att ordna en utställning med brukslastbilar. alltså inte sådana där fjolligheter som inte används, utan saker som rullar, skrapas och smutsas ner. Inte vet jag hur många han trodde skulle komma, men det blev i alla fall fler. Inte dussinet utan snarare fyra dussin. En del långväga. Om världen står lär evenamanget komma igen.

Eftersom jag är också är en sorts galning som aldrig verkar sluta intressera mig för rullande leksaker tänkte jag sätta in några bilder och ord när jag ändå är här. Stellan lånade ut eluttaget och skinnsoffan hemma hos sig så att jag kunde "direktsända".

På bilden Stellans egna lastbilar, plus en bil som mest är en last. Fast den är inte hans.

När jag började lägga ut bilder och text trodde jag att VK skulle utebli, men de kom ändå. VF har ett rätt detaljerat bildspel.

...

Det här är en bild från S:t Mikaels kyrka i Tallinn. Här har man huvudgudstjänsterna på svenska och vissa veckomöten på estniska. Församlingen består av estlandssvenskar och inflyttade svenskar.

Det var inte så många här den här sommarsöndagen, men flera livsöden var representerade. Jag skulle vilja återkomma till några. Estlandssvenskarna hörde till dem som sovjetkommunisterna var särskilt misstänksamma emot efter att de inte tagit emot deras ideologi på förväntat sätt. "Svensköarna" blev hårt åtgångna, till och med gravarna.

Byggnaden ni ser är snart 500 år och den har bland annat varit "Helgeandshus", ett sjukhus där man också högg ut platser i murarna för att få plats med fler under farsoternas tid. Ni ser de numera upplysta gluggarna längs väggarna.

Baltikum var fritt från 1920 och till 1940 då Tyskland och Sovjet delat upp östeuropa mellan sig. Sovjet tog Estland, Tyskland tog det när man rev pakten och anföll ryssarna. När kommunisterna kom tillbaka 1944 konfiskerades kyrkorna snart. Svenska kyrkan blev brottarlokal. Den kommunistiska hållbarhetssynen manifesterades i det här fallet genom att man lät avloppet från duscharna rinna rakt ut i källaren. Efter att församlingen återfick kyrkan i början på 90-talet har det tagit några år att vädra ut den ideologin.

Prästen Patrik Göransson är svenskfödd, men talar förstås även estniska. Kanske en del ryska också. En av sakerna han sa den här dagen var att kyrkan ska vara ett salt, inte en samhällets spegel.

...

...

I Svd står det idag om kvinnornas representation inom moderaterna. Det är sant att den varit och är svag på sina håll. På andra ställen är det en helt annan och mycket positiv utveckling.

Svd lyfter fram en speciell kommun i Västerbotten. Kenneth Isaksson, gruppledaren i Robertsfors, säger helt riktigt i artikeln att man verkligen försökt få fram kvinnor i partiet. Det vet jag är sant.

Det kan ta tid att vända en utveckling, särskilt i en kommun där partiets representation varit rätt låg. Har partiet bitvis varit lite "grabbigt" så tror jag att på det allra flesta håll är historia. Det kan ändå ta viss tid innan de kvinnor som nu aktiverar sig kommer till positioner.

Saken har flera sidor. Kvinnor, lämna inte framtiden bara åt ena halvan av mänskligheten.

...

Det var bra nära i alla fall. Det kan bli en lite mer frostig framtid för Holmlund. När han idag gick förbi Moderaternas monter tänkte jag bistå lite genom att ge honom en isskrapa till Clio'n. Han ville inte ta emot någon, i alla fall inte med det aktuella trycket, och rekommenderade leende en lite annorlunda användning.

Holmlund, kom ihåg det här när första frosten lägger sig tung över Renaultens vindruta. Moderaterna hade räckt ut en hjälpande hand!

..

Idag tycker jag det har varit en del krångel här. Inlägg som skrivits har inte kommit in och inte kunnat återskapas. "Kunde inte ansluta" har varit det enda som stått. Råkar fler ut för det här?

...

Under Nolias sista skälvande torsdagsminuter hände mycket. Hos Moderaternas montergrannar och allianskamrater Folkpartiet dök Lennart Degerliden upp igen och nu med sin katt Sally.

Faktum är att Lennart en gång vann en look-alike-tävling i Expressen med en av sina katter. Det kan ha varit Sally, men jag är inte säker.

Lennart står lite till höger. Strävhårigare och med kortare morrhår. Sally vilar i mitten, i Maria Lindvalls armar.

Allra sist värvades en man till partiet också. Till vårt, inte till Lennarts och Sallys.

...

...

Den här ynglingen kom in från (S)-montern (en väldig trafik den vägen!) och ifrågasatte det här med "Nya Moderaterna". Han menade att jag var falskskyltad och sa att gamla gråhåriga uvar skulle ha tröjor med "Gamla moderaterna".

Han är annars en synnerligen trevlig sosse som jag känt sedan hans späda ungdom och som nog mest halkat in på den banan av födsel och ohejdad vana.

Nya Moderaterna förresten, rent allvarligt talat. Jag undrar vad som känns värst för en socialdemokratisk partigängare? Favorittesen att "Nya Moderaterna" bara är en framgångsrik marknadsföringsbluff, eller insikten om att moderaterna fått fler strängar på lyran och mer musiker i orkestern.

Själv känner jag mig kanske lite nygammal.

...

...

Allians för Västerbotten talade på på Nolia idag. Man anser att Levi B borde fokusera på någon annan av sina uppgifter och koncentrera krafterna där. Bland annat vill man ta i tu med väntetiderna som kostar så mycket lidande och samhällsresurser.

...

Olle Edblom (C), Edward Riedl (M), Birgitta Nordvall (KD och Marianne Normark (FP). Dirigenten till höger är Lennart Degerliden.

..

Auktionerar "Fantom-Erik" inte bara ut hemslöjd utan även lokala journalister? Till vänster VK:s Tom Juslin och till höger Folkbladets Agne Hörnestig.

Jag sa till Tom att det känns så roligt att få balansera journalisternas - den tredje statsmaktens - makt och utsätta dem för lite uppmärksamhet! *s*

...

...

Erik Johansson från Hälje gård agerar vid LRF:s bondeautkion till förmån för "kooperation utan gränser".  Han är också känd som "Fantomen" i tidigare lokal mjölkreklamen.

Son till känd moderat förresten...

...

...

Det finns ett Europamästerskap som är viktigare än de flesta, det i barnafödande. EU som helhet ligger ganska risigt till, Spanien och Italien minskar redan.

I Ryssland är myndigheterna mycket stressade över att befolkningen beräknas gå ner från 140 miljoner till kanske 100 år 2050. Man minskar med ca 700 000 per år. För att kunna vidmakthålla samhällsfunktioner och hyfsad välfärd har man därför börjat stimulera barnafödandet på olika sätt. Med osäkert resultat.

Som ni hörde i radionyheterna på morgonen ligger Sverige nu bland de 4-5 länder i EU där det föds mest barn. Ändå ligger vi inte så högt att befolkningsantalet klarar sig oförändrat utan invandring. För att hålla jämt antal krävs 2,1 barn per kvinna. 

För vissa delar av landet är läget allvarligt på relativt kort sikt. Jag undrar när vi politiker ska börja prata öppet om befolkningsfrågan i Västerbotten. Jag funderar också på hur långt våra centrala myndigheter och politiker tänkt kring hur det snart blir i inlandet om utveckligen inte vänder. Sanningen är att flera kommuner blir svåra och dyra att administrera om inte utvecklingen vänder.

Ursäkta om det här låter som ett "teknokratiskt" sätt att tala om barn, men saker hänger ihop och jag tror det ligger något i det jag säger.

...

Häromdagen hoppades jag att en person skulle åka dit, kraftigt och kännbart. Det är inte så ädelt.

Hon körde en dyr bil, men det var inte avund eller liknande som upprörde mig. Även om jag också är kapabel till sådana skämmigheter.

Bilen var en Lexus SC 430. En "plåtcab" av likadan modell och färg som jag en gång fick en tur i med en dåvarande chef på Toyota i Umeå. Minns jag rätt skilde det bara 10 000 mellan hela bilens pris och bilstereons, om man skulle plocka ihop den i delar. Naturligtvis bara en märklig marknadsföringsgimmick. Den idiot är förstås ofödd som skulle köpa en stereo för då styvt 700 000 om man fick bilen "inpå" om man köpte dem i klump.

Den unga damen kom med den extremt driftssäkra bilen, körde in i spärrfältet vid en större korsning mitt i Tallinn, parkerade och tryckte igång varningsblinkersen. Därefter trippade hon iväg till ett exklusivt köpcenter där det också finns spa och en dyrare sortens restaurang. Varenda kotte som vet något om bilar förstod att detta mästerverk inte var trasigt, utan tjuvparkerat på en av de mer iögonfallande platserna som Tallin kan bjuda på.

Jag tog en serie bilder. Kroppshållningens förändring hos vå...   damen medan kamerans klickade kan tyda på att hon tror att jag fotograferar henne för att hon är snygg, känd, har "attityd" eller något sådant. Där misstog hon sig i så fall kapitalt.

Oj, vad jag hoppades att det skulle komma förbi en polis, samtidigt som jag hyste en liten, liten oro för att en sådan här bil kanske skulle få stå ostörd. Jag hade velat se den lappad, ja bortbogserad en bit bortåt Pärnu till. Helst hade jag velat att hon skulle ha förlagt kontokorten, få glömma taxin och istället få gå så långt att det blev lite skavsår på de pedikyrerade fossingarna. Sedan att hon skulle få möta en riktig Krångel-Ivan som ansvarig vid bilutlämningen. Ja, att det skulle bli en lång och oförglömlig totalupplevelse som kunde påminna om att man inte gör så här. Särskilt inte i en bitvis sargad och fattig omgivning.

Den här sortens typer som tror att deras ägande och ställning lyfter dem ovanför lagen planterar ännu större spänningar i ansträngda samhällen. Sådana där ekonomin tvärbromsat, arbetslösheten och vissa priser skenar iväg, medan pensioner och gemensamma resurser inte alls håller jämna steg. Där verkliga tiggare tar över från bluffarna och skillnaderna nästan närmar sig indiska dimensioner. Jag menar inte att det är så i Estland, men det är tillräckligt anträngt för att man borde få slippa sådana här fasoner.

Att absoluta samhällstoppars säkerhet kan kräva att man ibland går utanför regler är en annan och självklar sak.

Vi som "har" - även om vi inte är i närheten av den här damens nivå - har ett ansvar för hur vi handlar och vandlar. Alltid, men inte minst i ansträngda tider då tillvaron vänds upp och ner för många omkring oss.

Ja, inte bara där. Även i Lettland och Litauen har några av våra svenska storbanker varit ute och sladdat. Inte alla, den försiktigaste har hållit sig hemma.

Lånereklam och utlåning har varit rätt aggressiv från de svenska jättarna som dominerat marknaden. Kända "Låna dig till solen"-budskap och reklamfilmer där yngre har fräsigare lånefinansierade bilar än äldre - så har man gått fram. Inbillningar om ständig tillväxt och glömska för att lånade pengar ska betalas igen har medverkat till genomklappningen.

Vi träffade människor som menade att de svenska bankerna bär ett stort ansvar för den baltiska kollapsen och andra som sagt att den förutom den internationella krisen är lika mycket deras eget fel. Dessa har menat att den som lånar alltid måste ha vett att anpassa sig efter sina förutsättningar.

En del svenskar anser också att våra grannländer sänkt våra svenska banker. Då ska man komma ihåg att Swedbank beräknas ha tjänat ca 15 miljarder på Baltikum de senaste fem åren. För SEB är motsvarande summa ca 10 miljarder. Det är drygt 20% av Swedbanks och kring 15% av SEB:s vinst för perioden.

...

Det har varit roligt här på Nolia idag. Mycket folk som stannat till och pratat, flera har blivit medlemmar. En stor del av dem man fått prata med har varit unga. Det är inga lätta tider, men fungerar ekipaget lyfter det bäst i lämplig motvind.

...

...

Hartman kom just in i vår monter, iklädd blå tennisskjorta och med en blå och vit mjukglass i handen dessutom. Jag tog det som att värvningen håller på att lyckas, men han bjuder fortfarande visst motstånd.

...

Har spenderat några timmar vid moderaternas monter på Nolia. Många trevliga människor i farten. Gick över till (S)-montern och försökte värva Thomas Hartman. Det är inte riktigt klart, men jag jobbar vidare på saken.

...

Här syns baksidan av scenen där Estlands stora sångarfester brukar hållas. Här ägde till stor del Estlands lågintensiva "sångarrevolution" rum, då man med början 1988 samlades och sjöng de nationella sånger som tidigare varit förbjudna. När allt kulminerade några år senare kunde de ansvariga KGB-övervakarna bara med skälvande röster meddela Moskva att man inget kunde göra. Man kunde inte döda så många människor som skulle behövas, det som höll på att ske kunde inte kväsas. Lyckligtvis vek Moskva ner sig.

I Sverige är det så mycket vi inte förstår. Så mycket vi sluppit och som vi inte har satt oss in i.

Den största kören som sjungit här bestod av 34 000 människor. Det gick åt en dirigent till uppgiften att leda den. Det största åhörarantalet var 200 000. I går var det en amerikansk tant som är lite äldre än jag som sjöng här. Jag tror hon sjunger ett par gånger i Sverige om några dagar. På Ullevi.

...

I Tallinn gick vi ett par gånger på ett italiensk-tyskt "snabbmatställe" som hette Vapiano. Det är en kedja som har ett 20-tal ställen runt om i Europa, även i Stockholm. Förutom mycket god mat som snabbt lagas till inför dina ögon så ser du en liten konkurrensdetalj i mitten av bilden. På båda sidorna om varje bord fanns förutom hängarna för jackor och handväskor även ett eluttag. Sådant håller i mobil- och datortiden säkert på att bli ett konkurrensmedel.

...

...

En kvällsbild från Tallinns torg med det gamla välbevarade rådhuset från Hansatiden rakt fram. Många har varit här, men jag visar bilden för dem som inte varit det.

För några år sedan var vi här när julmarknaden gick av stapeln. Då var hela torget fyllt av stånd med alla möjliga hantverksprodukter, inte minst stickat i både traditionell och nyskapande stil, Det blev en del julklappar härifrån det året.

Rakt bakom kameran finns världens äldsta apotek där verksamheten fortfarande pågår. Det omnämns första gången 1422, men då var både medikamenter och biverkningar helt andra.

... 

...

Ok, det här "landstället" är inte representativt, med det finns! Visst är det lite roligt att det inte bara är 08:or som har fördomar, utan vi också?

Ingår det en hyfsad tomt så kunde det här stället i detta läge kosta 20-30 000 i fastighetsskatt förr om åren. Lite tänkvärt är det allt.

...

...

Det här var en tidig vindkraftssatsning.

Tyvärr är det annars lite av vindkraft kring Stockholm. Visst är det positivt med det som byggs här i norr, men vi har ju mycket mer ström än vi behöver. När vi sänder ner ström härifrån går 25-30% bort i förluster. Det borde byggas mer där strömmen förbrukas!

Obs, jag klagar inte på norrländsk vindkraft, jag värmer själv huset med sån.

...

...

Här och där i Tallinn ser man låsta hänglås på lite överraskande, gärna vackra platser. Bland den ryska befolkningen finns en sed att man lämnar ett stadigt och låst hänglås någonstans som ett tecken på förbundet man ingått. Jag fick förklaringen av kyrkoherden i Tallinns svenska kyrka som i söndags guidade mig och en av mina bekanta från västkusten som råkade befinna sig här på mc-tur.

...

...

Har inte varit mycket på datoren de senaste dagarna. När jag idag börjar röra på speleverket igen så verkar inte vk.se vilja kännas vid mig riktigt. "Kan inte ansluta" är en vanlig syn på skärmen vad jag än försöker göra. Ligger problemet hos mig eller VK-bloggen? Fler som råkar ut för detta?

...

Under några dagar har Agneta och jag varit i Tallinn. Första gången vi var där var 1990, strax innan Sovjet tappade greppet om Estland, Lettland och Litauen. Sedan har vi varit både här och i Riga några gånger. Jag reste också genom Baltikum för två år sedan när Mariaskolans högstadium var på sin runda genom 14 europeiska länder. Då låg vi över i den svenska kyrkan här.

Tallinn och Estland är fascinerande. Under mellankrigstiden hade man en högre levnadsstandard än Finland, men de många åren under sovjetisk ockupation satte sina spår på flera sätt. Det är inte alltid man tänker på att Tallinn är Stockholms närmaste huvudstad och att banden till Sverige har varit och är så starka. I alla fall från estnisk sida. Från svenskt håll har det varit lite si som så och vi har en del att skämmas för. Vi var t.ex. de första i hela världen som erkände Sovjets överhöghet över Baltikum.

Det högsta kyrktornet på bilden var för några hundra år sedan ett trettiotal meter högre och ska då ha varit den högsta byggnaden i världen. Under sovjetockupationen tog KGB över kyrktornet och använde det för en del av sin omfattande spaning. I slutet av den tiden gav ryska myndigheter själva kyrkan till de frikyrkliga att nyttja tillsammans. Man ska ha hoppats att de skulle börja bråka med varandra och på så sätt inte vara så stort "hot" mot Sovjetstaten, men tanken slog fel. Samarbetet lyckades bra och fortsätter än.

Nu är det ganska biligt att åka till Tallinn, man kan få en kryssning med två hotellnätter för 11-1200. Man är alltså borta fyra nätter med övernattningarna på båten. Det kan vara något för olika åldrar. Oavsett om man är historiskt intresserad eller inte. Är man det ska man inte missa Ockupationsmuseet som berättar om både de tyska och ryska övergreppen. Hur våra släktingar hade det mellan 1940 och 1991.

...

...

Flera tidningar rapporterar idag om nedlagda skolor i elevminskningens och finanskrisens spår. Det är en bekymmersam utveckling, även om en större skola inte med naturnödvändighet behöver betyda en sämre. Väldigt många barn mår bra av att inte behöva förhålla sig till så väldigt många andra barn. De små skolorna behövs på många håll också för att behålla en levande och bärkraftig landsbygd.

...

Det här var en cooling. Seglade in med sin lilla snabbing i alla små vikar för att se var han kunde lägga till. Det säger inte så mycket för en landkrabba, men seglarna slutade prata och tittade på honom. Väntade på ljudet av bottenkänning eller på att han skulle få problem att vända och ta sig ut. När han hittat rätt ställe paddlade han in de sista tio metrarna. Han hade ingen motor alls.

"Respekt", hade de lite yngre sagt. Alternativt att han "ägde".

...

...

Jag ser att bilder försvinner ur blogginlägg. Någon fler som råkat ut för det och som vet vad det beror på?

...

Man kan alltså inte använda citattecken i Titeln, då försvinner texten.

Får rätta till överskriften på de två senaste....

...

Skärgårdens motsvarighet till husbil?

Här lägger småföretagaren till vid sitt hus. Blommor, torkställning, grill, trädgårdsmöbler, parasoll, parabol och timrad stuga. Allt guppandes vid en ö i ytterskärgården. Jag anar ett original och en fixare.

Det är roligt med lösningar som är lite eljest.

...

...

Så här kan det se ut när Barracuda Svets och smide är ute och jobbar. Eller ägaren är väl på väg hem styrandes gräv- och smidesplattformen framför och med lillbåten bredvid.

Det är lite annorlunde jämfört med Nygrens mekaniska eller andra glesbygdsbaserade  tekniska genier jag känner. Samtidigt finns det säkert många likheter också.

...

...

I den yttre skärgårdens glesbygd finns det en sorts lokalbussar som tjänar både fastboende och turister. Här korsar vi en av "bussarnas" färdväg.

Det är bra att man inte alls behöver ha båt för att njuta av "Stockholms" skärgård. Man kan t.ex. ta sig runt med olika sorters färjor, cykel och tält.

...

...

Bilden är oskarp, för Tilda var inte stilla många millisekunder och skakade både sig och mig. Men oj så roligt hon tyckte det var att vi kom från klipporna hem till henne.

...

...

Stockholms skärgård är inte bara klippor och hav. Det här hade ju kunnat vara hemma i Västerbotten.

...

...

Alla kajakpaddlare jag såg på nära och bedömningsbart håll var äldre. Tillfälligheter, eller...?

Det såg väldigt lockande ut.

...

...

Vi såg sammanlagt dussintals sådana här. Massor med kajaker smög längs klipporna eller rundade de yttersta kobbarna i skärgården.

...

...

Visst ser bilden på kusinerna somrig ut?

Jag ville inte beskära den eftersom jag tyckte att själva sommaren återgavs så bra av de små flickorna mot den stora varma klippan, den stora himlen och det stora havet.

...

...

Det här är inte någon vanlig syn i skogarna där jag brukar vistas. När det är gräs i mitten brukar man få klara sig utan vägskyltar.

Det kan hända det följer några mindre sammanhängande och mer lättviktiga "kuriosafoton" nu.

...

...

Den här macken ligger på Gräddö. Det blir kanske fler kuriosabilder därifrån, men tänkte peta in den här ikväll. 14:49 per liter blyfritt. Hade vi accepterat det i våra glesbygder?

...

Det blev sent innan vi lämnade Fejan och puttrade hemåt i segelbåtsfart, till skillnad från vid resan ut. En del använder inte lanternor och skeppar´n vågar inte ta några risker i nattmörkret.

Notera damerna i lågstadieåldern som skådade stjärnor med huvudena vilandes mot bordsskivan.

...

...

Vi råkade vara på rätt plats vid rätt tidpunkt en kväll och fick följa med ut på lite kvällsmat på ön Fejan. För en landkrabba som alltid varit intresserad av båtar var förstås resan ut i en modern 32-fotare en upplevelse, men det gällde även mat och miljö i sena sommarkvällen.

...

Har vistats i glesbygden i Stockholms ytterskärgård några dagar. Det är rätt intressant att vara i ett landskap som i "landsdelarna" påminner om väldigt många andra landskap. Där det mesta är smått och där man kan ha några mil till affären.

Bitvis påminner det även om Västerbottens inland. I Sörmland och Uppland är t.ex. bondgårdarna i regel rätt stora. Här är de gamla gårdarna vanligtvis små.

Härom dagen mötte jag en lite äldre kvinna som bor i sommarstugeland året runt. När stockholmare och andra åkt hem, då har hon det ganska lugnt och skönt. Hon behöver inte se några mänskliga livstecken en vanlig vecka, om hon inte vill.

För ett antal år sedan flyttade hon in från en ö där hon och den framlidne maken levde. Där hindrade vädret ofta resandet och de fick använda hydrokopter vår och höst. Nu tycker hon att hon bor rätt centralt.

På bilden syns en gammal fin segelbåt, gissningsvis från 30-talet. Det är rätt intressant med båtars ålder jämfört med många andra kommuniktionsmedel. I en liten hamn här ute kan flytetygen härstamma från 7-8 decennier utan att det anses märkvärdigt. Så är det inte på en bilparkering. Kommunikationsmedlet mobiltelefonen ska vi inte tala om. De blir gamla på ett kvartal.

...