Jag åkte dit

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

Skrivs av

Jan
Nilsson

Vanliga etiketter

Alliansen Bjurholm Indien Moderaterna Skola Umeå val2010 Vännäs Vännäsby Västerbotten

» Visa alla etiketter

Mest kommenterat

Arkiv

Inlägg - RSS 2.0

Inlägg - Atom

Kommentarer - RSS 2.0

Hittat nåt olämpligt på den här sidan? Anmäl!

Av Jan Nilsson, lördag 23 januari 2010 klockan 23:50,

...

Mina resebröder tyckte inte det var någon bra idé att jag skulle vara hemma ikväll, så jag åkte in till den annonserade bildvisningen på Mariehemskyrkan trots allt. Det gick bra, även om febern kommer och går.

Vi hade av vissa orsaker inte hunnit sammanfoga våra bilder. Det hade den fördelen att de andra, och särskilt Bengt, inte kunde hämnas på mitt frikostiga bloggvisande av bilder genom att ta med mindre smickrande bilder på mig. Han hade samlat på sig några pärlor i den genren.

Men O vad jag saknar diabilderna. De mustiga, mättade naturtrogna färgerna, de djupa tonerna, de skarpa bilderna. Även när man som ikväll får låna ett toppenkanon är skillnaden mellan diabilden med sina nästan oändliga bildpunkter och den den digitala världen med sina begränsningar himmelsvid. Det är ungeför som skillnaden mellan ett bra fotografi på utmärkt fotopapper och en bild i tidningen. Nej, skillnaden är nog större än så.

Allt blir inte bättre med teknikens landvinningar.