…
Alternativet är att jag håller på att bli förkyld och det passar sig extremt dåligt.
Imorgon ska det hämtas buss från AC-service och skaffas diverse utrustning till Europaresan. Helgen är intecknad, måndagen är packdag och på tisdag åker vi, tidigt. Tiden man kan lägga på att vara sjuk är obefintlig.
24,5 grader varmt och dags för gräsklippning här hemma. Det ena känns helt ok.
…
På tisdag kommer migrationsministern att knacka dörr tillsammans med Vännäsmoderaterna. 1830 är det öppet medlemsmöte på församlingsgården i Vännäsby. Välkommen!
…
För en med hjärtat på landsbygden är det en rolig trend med dessa kosläpp runt omkring.
Såg nyss ett klipp från Västerbottenslokalnyheter på TV4 där en av Mariaskolans små elever tyckte att kossorna betedde sig "kossigt".
Det står om kosläpp i Bibeln också. I Malaki 4:2 jämförs himlen med när kalvar som stått bundna i stallet släpps lösa.
Vackert i Umeå. Det är fint med blommorna i centrum som fått en kalasstart i värmen. Mindre vackert är det med klottret som förfular och gör den soligaste dag molnig. Gamla fina trähus som förstörs i upprörande hänsynslöshet gör att man tycker att det knappt finns böter som räcker.
…
Det var en omvälvande dag igår.
Ovanligt mycket att göra var det ickså. Fyra möten efter skoldagens slut. Ordinarie skolkonferens, den här gången kring betygen. Personalmöte där både Agneta och jag mest fick vara åhörare, om än inte alldeles tysta. *s* Resesammanträde, vi ska snart ut i Europa med högstadiet. Till sist blev det möte med de andra borgerliga partierna i Vännäs.
När det blivit sent tog jag en liten promenad med några papper till en av partiets lokala klippor. På vägen därifrån tog jag en senväg så att jag fick ihop dagens halvtimme motion, lite drygt.
Så här såg det ut vid den snoozande småbåtshamnen i Vännäsby kring midnatt. Ser ni snöfläckarna uppe i slalombackens dagskuggigaste partier? De har inte en chans, trots att det snart sägs bli svalare väder. Nu är det tio – noll till våren.
…
Efter den här terminen slutar jag som rektor på Mariaskolan på egen begäran.
Efter att ha varit ansvarig för Mariaskolan i 16 år, 17 med förberedelseåret, så har den här tiden i livet nått sitt slut. Det har varit roliga och lärorika år och jag ångrar inte att jag sa ja till uppgiften. Det har varit krävande också, även om skolan är liten. Ibland just därför.
Att driva en liten friskola innebär inte att "segla omkring på en räkmacka". Vi har många gånger i vardagen fått skratta år diverse fördomar som är ute och går i media. Både om friskolor i allmänhet och om skolor på kristen grund, skolor där det är "tillåtet" att vara kristen. Ibland har det inte gått att skratta åt kapitala felaktigheter heller. Att få ihop organisation och ekonomi har krävt uppfinningsrikedom av hela personalen och mycket välsignelse.
Det har underlättat mycket att vi har fått ha en så bra relation till skolkontoret i Umeå och att de ofta vetat så mycket bättre än andra hur saker förhåller sig på friskolor och vilket arbete vi utfört. Vi har inte alltid varit överens, men oftast blivit det.
Verksamheten på Mariaskolan och förskolan Klippan fortsätter, med barn och elever från förskolan och förskoleklassen till år nio. Ny rektor tillträder i slutet på juni och kommer att ha en ledningsgrupp till sitt förfogande.
Efter några års "karens" från skola och styrelse (för att ge nya ledningen en bra start) kan jag tänka mig att hjälpa till på ett eller annat sätt, beroende på omständigheter och eventuella önskemål. När man blivit så pass "avhängd" att man själv och alla andra förstår att man inte bestämmer.
Min fru Agneta som började som Mariaskolans första lärare och byggmästare slutar också. Vi har arbetat i ett team där vi kompletterat varandra och där hon varit minst lika mycket rektor som jag. Ingen av oss vill fortsätta på skolan utan den andre. Nu är vi övertygade om att det är meningen att lämna över och gå till andra uppgifter. Vilka vet vi faktiskt inte.
Några har frågat om det är "för att jag ska bli riksdagsman". Det är inget jobb, utan liksom kommunala uppgifter ett tidsbegränsat förtroendeuppdrag. Det skulle också krävas mycket för att kryssas in från 5:e plats på listan, även om mitt parti får två mandat. Att vi slutar på skolan har inget direkt samband med politiken. Jag kan känna lockelsen i att en period ha ett arbete som är "färdigt" när man går hem, men är också öppen för ett vidare engagemang för människor och samhälle.
Agneta och jag är som sagt glada för alla åren och för de relationer vi fått ha med elever, föräldrar, medarbetare, friskolekollegor och kommunala företrädare. Det är många elevers ansikten och röster man kommer att ha med sig. Inte bara deras som hör av sig eller dyker upp, ibland långt efter att de slutat.
Tack alla vi fått arbeta för och med!
…
Kommande tisdag blir det ministerbesök i Vännäs kommun.
Det blir dörrknackning ett tag och sedan ett öppet medlemsmöte på kvällen.
Moderater från grannkommunerna Nordmaling, Bjurholm och Vindeln är särskilt välkomna. Givetvis också umebor, sympatisörer och intresserade från annat håll. Passa på och träffa ministern som kommer och besöker oss.
Återkommer med namn, tid och plats.
…
Kunde också ha skrivit "Nu blommar löken".
Pingstliljorna brukar ganska ofta komma upp efter pingst hos oss, men inte i år. De här stod och lyste mot oss vid stenmuren när vi vid 23-tiden kom hem efter firandet i Umeå.
Skönt med fotoljus vid den tiden, om än det var knappt. Med den här kameran. Nu finns det ju muskedunder som tar bilder i skenet från ett värmeljus.
…
Hade med den riktiga kameran ikväll, men det är klart att iPhonen är aningen snabbare när det gäller publicering.
Här kommer några av blommorna i Umeå. Visst är det fint, särskilt för att vara i Umeå 18:e maj.
Jag tog en bild på skräpet ip apberget också, men den var så deprimerande att jag inte publicerar. Vid en punkt kunde jag se 16 eller 17 soptunnor från apberget på Umeås rådhustorg. Den miljöförstörare som säger att man släpper allt rakt ner och låter andra städa för att det fattas sådana är ute i ett väldigt ogjort väder.
Nu görs väl den där nedskräpningen just för att reta sådana som mig, men det kan inte hjälpas att jag blir lite bekymrad om framtiden när jag ser hur det ser ut. Hur ska man göra vid 40 om man gör så här när man är 14 eller 17? Jag vet faktiskt inte att jag har sett någon skitigare stadskärna än Umeås på väldigt länge.
Amsterdam var iofs värre för tre år sedan när Mariaskolans högstadium besökte staden. men då hade man haft en hejdundrande stadsfest som slutat på morgonen.
Jan
Senaste kommentarerna