Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Att låta barn vara barn

...

Att små flickor för sig själva provar på att vara stora, klär ut sig på olika sätt och spacklar på lite som det blir, det hör väl till.

När butiker, tidningar och andra media gör små vuxna av barn och mer eller mindre sexualiserar dem - då blir det snabbt obehagligt. Den här bilden från morsdagsreklamen i Paris tycker jag kvalar in bland de obehagliga. Överreagerar jag?

Jag tycker barn ska få vara barn så länge de bara får.

Tänkte återkomma med lite andra bilder från Europa om det blir tid. Några med vackra motiv, andra vardagliga eller obehagliga, men på ett annat vis. Eventuellt på resebloggen.

 


6 Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar
helnis

Helena Nilsson Springare säger:

Mycket bra skrivet! Man måste som förälder se till att barnen får vara barn även om det i många fall är tufft motstånd även från barnen. En del ungar som fått bli vuxna för tidigt har svårt att klara sig när de väl BLIR vuxna på riktigt!
För tjejer är det nog värst eftersom de ständigt blir överrösta med all info om hur de ska vara, se ut, klä sig och så vidare!

tisdag 08 juni 2010 klockan 08:41

JPEN

Jan Nilsson svarar:

Behövs verkligen sådana föräldrar! Ibland blir man så glad när man får se tonåringar släppa loss och bete sig som de barn de nyss var. Man blir å andra sidan beklämd när man ser barn som nästan styrs och stressas in i en vuxenroll. Som har en sorts "vuxenhet" i beteendet i barnaåren.
Jag tror också att flickorna har det betydligt svårare med all press.

tisdag 08 juni 2010 klockan 17:03

Peggy säger:

Det är mycket bra att du lyfte fram detta viktiga ämne! Jag håller fullständigt med dig! Det är tragiskt och skamligt att dagens unga flickor lära sig väldigt tidigt p.g.a. media och grupptryck att de inte dugar som Gud skapade dem!

tisdag 08 juni 2010 klockan 05:38

JPEN

Jan Nilsson svarar:

Ja, det är också en sida av saken. Jag tror inte att det blivit lättare att vara flicka. Självkänsla och självförtroende är alltför ofta så alltför låga idag.

tisdag 08 juni 2010 klockan 07:55

Sandra Lundberg säger:

Jag tycker det ser ut som om hon vill likna sin mamma, med smycken, läppstift o.s.v... rätt oförargligt... tycker det är värre där småtjejer gör reklam för vågade kläder som ser ut att vara anpassat för vuxna kvinnor, om ens det...
Eller 10-åringar som gör reklam för underkläder...trots alla smygpedofiler som finns där ute...

tisdag 08 juni 2010 klockan 00:29

JPEN

Jan Nilsson svarar:

Jag hade inte reagerat på bilden i ett fotoalbum eller i en vardagssituation hemma hos en familj och jag menar som du att "testandet" är helt naturligt. Jag kanske överreagerar, men den här bilden kändes för mig mycket obehaglig i offentligheten i Metron i Paris. Som du skriver närmar man sig ofta gränser som inte borde närmas eller överträdas.

tisdag 08 juni 2010 klockan 07:51

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS