…

Fick oväntat stöttning i personvalskampanjen till riksdagen idag. Den jag inte riktigt börjat.

En både gammal och god vän, född strax efter att kanonerna kallnat vid Verdun, ringde från det nya hemland dit han nyligen flyttat. Han berättade hur han valet hösten -52 uppmanat sina elever att verkligen nyttja sin rösträtt och inte i allmän besvikelse, liknöjdhet eller protest låta bli.

Han utvecklade resonemanget och sa att han trodde att jag kunde ha nytta av det i min politiska gärning. En uppmuntran blev det verkligen, samtalet med den oväntade hälsningen.