…

Man är inte arbetslös som arbetssökande. Det är närmast ett heltidsarbete.

Nu filar vi på flera olika saker och står kanske på lite extra, men bara den obligatoriska byråkratin kan under vissa omständigheter bli gigantisk för den som försöker fånga vissa extra arbetstimmar i flykten. Just nu söks det både vanliga jobb, skissas på affärsplan och budgetar och kikas på andra möjligheter. Det hade varit roligt att ha ett arbete innan det datum då jag skulle ha mitt första samtal på Arbetsförmedlingen, men det är inte troligt som det ser ut nu. Det drar åt saker som tar mer tid.

Det blir några besök i veckan, några ansökningar och lite "coachning" från ett håll. Än är det många dörrar öppna, men snart måste några börja stängas.

Några arbeten som passerat har inte medgivit så mycket planeringsbar tid på helgerna, det vill jag ha i viss utsträckning för engagemang i min församling.

På vissa håll ses politiskt engagemang som en stor belastning, vilket jag både förstår och beklagar. Det vore olyckligt om bara offentliganställda, anställda i semistatliga storföretag eller ett fåtal företagare kan vara "fritidspolitiker". När jag tänker på hur det ser ut i Vännäs så är det inte många politiskt engagerade som arbetar i den helt privata sektorn.

Jag tror att det är ett stort problem, både för demokratin, näringslivet, närsamhället och landet.