Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Skolchef och rektor i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Politikerna som tystnade

...

Vem som är toppolitiker och inte är diskutabelt. Har det hänt något skämmigt kan vem som helst kallas toppolitiker i media. Det kanske räcker med en ersättarplats i högstadiets elevråd.

SVT säger i alla fall att en tredjedel av de bloggande toppolitikerna inte har uppdaterat sina bloggar sedan valdagen. Hälften har inte hörts av sedan september.

Man kan ha många anledningar att sluta blogga och man måste förstås få göra det när man så vill. Det är något jag funderar på då och då, fast jag inte är toppolitiker. Samtidigt skulle jag anse det vara lite skämmigt att sluta just på valdagen. I oktober, till jul, nästa år, kanske veckan efter - men inte på valdagen! Det skulle kännas lite billigt på något vis. Som om hela saken var uteslutande röstfiske.

Nu är jag som jag är, en notorisk bloggare som skriver inte minst för att jag vill uttrycka mig och verkligen gillar skrivandet. Jag tycker också om den kommunikation som bloggen triggar igång i vardagen. Antingen det nu gäller en bild eller en åsikt.

Det var faktiskt en arbetsgivarföreträdare som för ett litet tag sedan frågade mig om jag kunde tänka mig att sluta blogga. Behåller svaret för mig själv och henne.


Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS