…

Nu går angreppen på Arkelsten huvudsakligen på annat spår än från början. Med drevets logik vill många försöka krossa henne, oavsett med vilket verktyg, annars känns prestigeförlusten förmodligen för stor här och där.

Vad jag förstår är huvudsakliga mediefrågan i nuläget om hon kan misstänkas för att ha betalat något svart eller inte när hon vid 23 flyttade hemifrån.

Man ska inte betala svart, man ska göra rätt för sig även på det sättet. Jag undrar samtidigt hur många av drevkarlarna eller åskådarna till jakten på Arkelsten som aldrig någonsin efter lagens bokstav växlat kvittolösa pengar mellan sig och någon annan. Jag tror de är få om man scannar ett tredjedels liv.

Det gäller också journalister och mediachefer. För några år sedan kom det fram en del vidlyftigheter även där. En namnkunnig mediaman som anfört ett och annat drev från en av de större tidningarna menade att det inte kunde jämföras. Så här sa han:

"- En viktig skillnad är att politiker beslutar om lagar och rättssystemet, därför ställs särskilda krav på dem. Tidningar och medier är inte lagstiftande församlingar. Därför vilar inte samma ansvar på journalister, som på politiker i ansvarsställning."

VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo tilldelade mediachefen veckans dumstrut den gången.

Journalister och de som ställer upp för samhällsbygget borde få likadana straff som andra om man gjort olagligheter. Rättssäkra straff. Det är sällan sådana utdöms i frustande och blodtörstiga mediedomstolar. Det borde också finnas en preskriptionstid och även möjlighet till förlåtelse.

Politiken är dessutom en förtroendebransch. Kommer det fram i mediegranskningen att man verkligen förbrukat det så brukar man i Sverige försvinna den naturliga vägen.