…

Strax efter tillträdet planterade Mona Sahlins efterträdare förväntningar om att pensionerna kunde höjas mer än med tillväxtsiffrorna. De skulle ses över tillsammans med några av facken och sedan skulle man tala om för regeringen vad man kommit fram till. Tyckte man inte lika skulle det bli valfråga.

Sverige är ett av de länder där pensionssystemet är hållbart och skilt från statskassan, det är eljest i många EU-länder. Vi har en blocköverskridande överenskommelse som ska garantera att det finns pengar långsiktigt, även om det inte blir så mycket som vi skulle önska.

När en partiledare i ett av de större partierna går ut och populistiskt killar dem som inte  förstår grunderna i pensionssytemet på ryggen så är det mer än olyckligt. Dessbättre var facken han friade till smartare än han.

Pensionspengarna läggs inte i en hög i ett valv á la Joakim von Anka. Jag har betalat det allra mesta av mina pensionspengar till dem som pensionerades 1980, 1990, 2000 och 2010. De som nu går i grundskolan och gymnasiet ska betala min pension är det tänkt. Det gäller att systemet håller, inte bara när Håkan Juholt hoppas vinna val, utan när han och jag kanske uppnår pensionsåldern.

Han uppger sig nu, vid närmare eftertanke, inte vara i närheten av att vilja riva upp pensionsuppgörelsen. Antingen är det lugnande, eller också inte.

Svänger gör det i alla fall.