Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.
Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.
20
4
...
Det är inte bara i matte vi har halkat efter de senaste årtiondena.
Den här artikeln i dagens DN visar att det bland många ungdomar står bekymmersamt till med demokratisynen också. Var femte kunde lika gärna ha en diktator.
Hur har det här gått till?
Nyheter från VK Mest lästa på vk.se just nu
Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Jan
Inlägg - RSS 2.0
20 Kommentarer
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
Magnus Redin säger:
Ja, det kan vara så illa att det är lite "30-tal" över vår tid. Vi har även en global depression på gång när oljan vartefter sinar snabbare och ekonomiska bubblor spricker. De som har det gott ställt festar och problemen med uteblivna fondvärden och pensioner kommer vartefter. I många länder föraktas politiken medan människor är som människor brukar vara och söker ledarskap, den här negativa utvecklingen är inte värst i Sverige.
Jag tror att den stora frågan är om försörjningsproblemen som följer av peak oil, andra resursbrister, efterfrågan som ökar i stora fattiga länder som industrialiserar och miljöförstörelsen kommer att lösas med konstruktiva humanistiska lösningar eller destruktiva förtryckande lösningar. Skrev en liten bok om detta på 130 sidor för ett drygt år sedan.
fredag 10 juni 2011 klockan 18:23
Jan Nilsson svarar:
Likgiltigheten inför delaktighet och demokrati oroar. Härskar sånt blir man ännu sårbarare.
Vad heter boken?
lördag 11 juni 2011 klockan 21:18
Maria Hansson säger:
"Man kan inte bli nåt man redan är" (Men tack för tipset!:))
lördag 04 juni 2011 klockan 11:47
Jan Nilsson svarar:
Aaaaa, men då hade jag rätt känsla?
Jag brukar kunna lukta mig till "lärarsjälar". *s*
lördag 04 juni 2011 klockan 12:41
Conny Forsström säger:
Instämmer helt med Maria Hansson. Det ser inte bra ut.
fredag 03 juni 2011 klockan 20:07
Jan Nilsson svarar:
Här är vi överens.
fredag 03 juni 2011 klockan 22:24
Maria Hansson säger:
Folk har slutat bry sig. Det enda som spelar någon roll är att leva för stunden och roa sig. Lite Berlin på 30-talet, sådär... Historia är inte längre ett kärnämne och demokrati det som nån uråldrig SO-majje surrar om... Det kommer att bli värre än så här.
fredag 03 juni 2011 klockan 19:33
Jan Nilsson svarar:
Jag är rädd att du har rätt. Många vuxna har varken tidning eller ser eller hör nyheter.
Kommer deras barn att alls bry sig om samhälle och samhällsinfo?
Allteftersom Ryssland och Kina blir rikare och de gamla demokratierna har uppförsbacke kan jag tänka mig att fler börjar anse att det inte är så viktigt med demokrati. När partierna också tenderar att bli små och toppstyrda av ganska få är det klart att lockelsen att engagera sig minskar.
Du skulle kunna ha skrämmande rätt, att det är lite 30-talsvarning över utvecklingen. Men jag hoppas verkligen att det inte är så.
Maria, du kanske ska bli lärare?
fredag 03 juni 2011 klockan 22:01
Isak säger:
Det går åt helvete när Högern har blivit vänster och när
Vänstern har blivit höger och när man blandar ihop bok-
stäverna i ordens i innebörd och betydelse. Det kan aldrig
bli en solidarisk handling att mörda över 100.000 civila
i krigets Irak och Afganistan. Ej heller kan det vara
Demokratiskt att göra detsamma. Och klanka inte på våra barn, dom är bara kopior av oss vuxna.
fredag 03 juni 2011 klockan 18:56
Jan Nilsson svarar:
Hur menar du?
fredag 03 juni 2011 klockan 21:50
Maria Skiddi säger:
trenden har synts länge. orka LOL typ..så går det med representativ demokrati i sin sämsta form, nästan..
då slutar man engagera sig eller ens fattar att det går att engagera sig.
ELLER rättare sagt! när besluten tas för långt bort från människans vardag och verklighet är det lätt att utarmningen av dess betydelse blir lealös.
Att kunna påverka- UTAN långa sega mossiga strukturer, långbänk, utredningar osv?
snabba tangenttryck är våra barns vardag-parlamentarismen kommer att självdö för den formen som finns idag är som en urtidsödla av tristess???
fredag 03 juni 2011 klockan 18:32
Jan Nilsson svarar:
Vid ett tillfälle när jag gick rektorsutbildningen för 10 år sedan var en av våra duktiga lärare djupt inne i en engagerad utläggning kring demokratin. Då tror jag att jag chockade henne lite genom att lyfta fram en del liknande siffror som kommit fram redan då. Sådana som pekade på att majoriteten av högstadieungdomarna då inte var säkra på att demokrati verkligen var bästa styrelseskicket. Läget är inte nytt, nej.
Det är enormt viktigt att föräldrar och lärare inspirerar barn och elever att ta del av det som händer, att vara samhällsorienterade. Annars åker vi förr eller senare dit på något hemskt och tragiskt.
I alla "stadier" i skolan kan och bör man väva in en visst mått av samhällsorientrad nyhetskonsumtion. Gör man inte det menar jag att man närmast begår tjänstefel. En SO-lärare som underlåter det skulle jag definitivt tala enskilt med.
Det blir tufft att göra styrningen av vårt alltmer komplicerade samhälle till en kul och kort knapptryckningsövning. Vill allmänheten inte ta demokratins möda finns det alltid de som vill ta över ruljangsen. Bruna, röda eller några med anarkins svarta färg.
Skulle tro att de som i nordafrika kämpat för rätten att rösta och göra rösten hörd undrar om vi är riktigt kloka här uppe i norr.
fredag 03 juni 2011 klockan 21:49
Sara S säger:
Jag är relativt ung, närmare bestämt 24. Någon diktatur vill jag sannerligen inte ha, inte till något pris. Men jag tror att vi bör göra oss av med dagens fossiliserade partisystem, som i realiteten är ett tomt skal som står kvar därför att det stöttas på konstlad väg, genom mediamonopolism, journalistik, parti- och presstöd. Och förstås genom att inga andra än politiska partier har rätt att bedriva politik.
Demokrati kan över huvud taget inte vara någonting vi överlåter till en kår av professionella yrkesutövare. Redan Aristoteles visste att demokrati är deltagande demokrati, när vanligt folk har och utövar makten. Valdemokrati å andra sidan är det samma som aristokrati.
Det talas så otroligt mycket om demokrati, men ordet har blivit en kliché. I våra vardagliga liv, i förhållande till myndigheter och arbetsgivare så är vi närmast slavar som förväntas lyda och aldrig ifrågasätta.
Jag upplever inte att jag är en medlem i min kommun på samma villkor som politiker och tjänstemän. Jag upplever att det finns en tydlig maktrelation, där jag är underordnad. Det är inte demokratiskt.
Samma sak fast ännu värre på arbetsplatserna. Där är jag närmast helt maktlös. Kapitalisten sätter upp målen, chefen gör order och vi som jobbar lyder. Halva vår vakna tid lever vi alltså i en renodlad diktatur där andra har makten att befalla över våra kroppar, hur kan detta vara förenligt med ett demokratiskt samhälle?
Vad är en demokrati som nästan helt saknar förankring i den vardag där människorna trots allt befinner sig?
Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan "demokrati" syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. "All makt utgår från folket" lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. "Demokratin" är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket.
fredag 03 juni 2011 klockan 16:51
Jan Nilsson svarar:
Hur skulle du då vilja ha det? Vad menar du med att det är förbjudet för andra än partier att driva politik?
Själv finns och verkar jag i många situationer där jag är underordnad, tänker du att det skulle fungera att man aldrig är underordnad? Eller att man skulle kunna vara utan chefer och ledare?
Det lät skrämmande det där med din arbetsgivare. Vill han ha makten över din kropp ska du nog pallra dig därifrån. Du bör nog också anmäla honom, eller henne.
fredag 03 juni 2011 klockan 21:33
Monica säger:
Och detta efter det senaste halvåret då vi nästan dagligen sett och hört rapporter om hur folk offrat sitt liv för demokrati. Man häpnar.
fredag 03 juni 2011 klockan 10:02
Jan Nilsson svarar:
Vet du, jag tror det finns en betydande del unga som varken ser eller hör nyheter eller läser tidningen. Varken pappers- eller nätvarianten. Någonsin.
fredag 03 juni 2011 klockan 15:48
Christine Svensson säger:
Ja det är skrämmande och konstigt. Allra helst när "ungarna" så väl vet vad de har för rättigheter, typ.
fredag 03 juni 2011 klockan 09:37
Jan Nilsson svarar:
Man kanske ser frihet och demokratiska rättigheter som självklara och tror att man kan ha kvar dem utan att bry sig om själva demokratin, dess skyldigheter, möda och insats? Det är kanske inte bara de unga som tänker så, en del unga går bara lite längre.
fredag 03 juni 2011 klockan 12:10
Magnus Redin säger:
Svaga positiva förebilder, USA mår inte bra, EU leds inte speciellt demokratiskt, många svenska partier har mera PR än politik. Starka negativa förebilder Putin får ordning på Ryssland och Kina är framtidslandet.
fredag 03 juni 2011 klockan 09:01
Jan Nilsson svarar:
Du menar att det är lite "trettiotal" över vår tid?
fredag 03 juni 2011 klockan 12:02
Skriv kommentar