Västerbottens landskapsdjur
En sådan här dag är man kanske mer uppmärksam på omgivningen än annars. Jag fick i alla fall stanna några gånger på vägen in till firandet i Vännäs. Det dök upp bilder på vägen.

Först var det flaggan som visade sig när man kom längst upp på kyrkbacken.

Sen var det Västerbottens landskapsdjur, storspoven. Världens största vadare som faktiskt kan vara en meter mellan vingspetsarna och låter lite vemodig i tonen.

Min mamma avskyr de här blommorna. Men, mamsen, visst är de nästan vackra ändå?


Jan
6 Kommentarer
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
Birgitta J:n säger:
Låter storspoven vemodig? Det har jag aldrig tänkt på. Jag vet bara att den låter så mycket sommar!
Har knappt hört den här i Umeå - fast det kan bero på att de 27 mm:s-glasen-fönstren har varit stängda!?
Fast de står ju ofta på glänt..
tisdag 07 juni 2011 klockan 09:44
Jan Nilsson svarar:
När den "går ner" i slutet på drillen som den gör ibland, då tycker jag den låter lite norrländskt vemodig. Det gör den inte alltid.
tisdag 07 juni 2011 klockan 16:45
Karl-Gustav Sjöström säger:
Glömde en sak... är det inte dags för dig att gå i säng snart?
tisdag 07 juni 2011 klockan 02:22
Jan Nilsson svarar:
Nej, vid det där klockslaget var det dags för länge sen. ;)
tisdag 07 juni 2011 klockan 16:43
Karl-Gustav Sjöström säger:
Är det min gräsmatta i Brån, som du har fotograferat? Nu måste jag hem snart och ge mig på maskrosorna.
tisdag 07 juni 2011 klockan 02:21
Jan Nilsson svarar:
Hur visste du det? Välkommen hem!
tisdag 07 juni 2011 klockan 09:13
Skriv kommentar