…
Det är inte alltid jag håller med Jan Guillou, men i dagens krönika i Aftonbladet har han flera poänger.

Det är dels sannolikt att vi inte varit lika ”sansade” om den kyligt förvirrade Anders hetat Ali. Han har också rätt i att det finns väldigt lite att göra mot den, förmodligen, ensamagerande och våldsfixerade som är så smart att han undviker att blanda in någon annan i sin svartvita vi-och-dom-värld. T.o.m. under lång tid medvetet aktar sig för att komma i kontakt med någon kvinna, för att inte ”uppdraget” ska äventyras. Med all respekt för FRA:s nödvändiga arbete, sju sådana verksamheter med alla resurser de kunnat önska hade knappast ringat in Anders Behring Breivik.
(För övrigt är det, om uttrycket tillåts i sammanhanget, nästan lite lustigt att Jan G tänkte i islamistisk riktning när han hörde om smällen)

Däremot måste säkerhetspolisen i våra länder hålla koll på sådana som uttalar hot och talar i termer av väpnad kamp mot etniska, politiska och religiösa motståndare. För Sverige blir knappast den verksamheten mindre omfattande framöver.

Massmördaren i Norge har kraftigt motverkat sina syften på flera vis, det är jag övertygad om att framtiden kommer att visa. Han har också handlat helt emot den kristendom vars ”utsida” han förvirrat tycks ha velat försvara med sprängdåd och mord på oskyldiga unga. Min mening är att det han gjort är bokstavligt djävulskt.

Jag tror att våra nordiska länder kommer att fortsätta förändras av kristendomens uttåg, men det uttåget har lite att göra med andelen muslimer. Kristendomen började och växte i länder och befolkningar där andra religioner dominerade fullständigt. Nya testamentets böcker skrevs i dessa blandade miljöer. Det finns definitivt inga önskvärda och på något sätt försvarbara våldsåtgärder för att motverka avkristningen. Kristendomens existens och avtryck i ett samhälle avgörs över tid och i det lilla, på det personliga planet.

SvD DN