Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Utdraget avsked

Av , , Bli först att kommentera 4

Facebooks mixtrande, lagrande, och allmänna utveckling gjorde att jag, efter att ha varit inaktiverad några dagar, raderade kontot permanent ikväll. Om det nu låter sig göras, egentligen.

Man avslutar inte riktigt när man vill heller. När man tryckt på den sista knappen och skrivit in sitt lösenord kommer det upp en text som säger att kontot raderas permanent om 14 dagar. Vill man avbryta är det bara att logga in dessförinnan.

Att checka in på det här hotellet går snabbt, men det är segare att checka ut.

Nyhetsrapporteringens sotdöd

Av , , Bli först att kommentera 6


Enligt Ekot ska 65-85 jobb bort på Aftonbladet. Med nutida medievanor är det klart att det måste bli färre anställda på tidningarna, det är enkel matematik. Ska det kosta gratis blir det glest och tunt.

Det jag funderar på är vad Aftonbladet menar när man säger att man inte ska satsa på papperstidningen utan på nättidningen. Vad betyder ”inte satsa” här? Ska papperstidningen läggas ner eller bara föra en tynande tillvaro? Kommer alla tidningar att gå den vägen?

Förutom att jag vill ha en papperstidning i handen, inte nödvändigtvis AB, så oroar jag mig för snuttefieringen och utglesningen av nyhetsbevakningen. Tidningen innehåller mycket och formatet ställer krav på att den ska göra det. Allt som sägs på en halvtimmes nyhetsprogram i TV ryms ju på mindre än en tidningssida .

Jag vill ha bredden och djupet vill kunna låta informationen få ta tid när jag vill och kan. Jag vill ha konkurrens mellan många nyhetsleverantörer och yrkesstolta journalister med sanningslidelse. Jag vill själv pröva och välja mellan många källor och inte bara presenteras färdigtuggade smånotiser från TT som publiceras överallt.

Föddes man för sent då?

Ska gå på i ullstrumporna

Av , , Bli först att kommentera 6


Har fått nya påminnelser om att det är mycket man inte vet. Det har varit skolchefs- och presidieträff i Lycksele, i mitten av länet ungefär.

Jag har försökt pumpa en och annan skolchef på information jag behöver och tycker jag har lyckats rätt bra. En av dem jag hört mycket positivt om hoppades att jag skulle gå i min företrädares fotspår och ta vara på tillfällena att tala för de små kommunerna. Det gör jag gärna och med lust, men bland de ärrade veteranerna väntar jag nog ett tag. Nilsson har varit ovanligt tyst idag.

Det är marknad i stan och jag har just köpt kaffeost och några ullstrumpor. Jag kommer kanske hem före Vännäs skolchef ändå. Han cyklar nämligen.

Nyttig läxa

Av , , 2 kommentarer 7

Som politiker känns det nyttigt att få vara tjänsteman en period. Det är mycket man får lära sig, det är en och annan fördom som får vika och det är många funderingar som kommer.

Var går skärningspunkten mellan det önskvärda och det möjliga när det gäller volymökning, kontroll och myndighetskrav i de offentliga verksamheterna? Vad orkar personal och tjänstemän med? Hur mycket orkar fritidspolitikerna och de få heltidspolitikerna? Finns det tillräckligt många som vill gå i det gemensammas tjänst framöver? Eller blir uppgifterna för omfattande och tyngden av den oreflekterade och vanemässiga kritiken för tung för att de som behövs ska vilja bära det hela? Viktiga frågor att ställa sig, inte minst i mindre kommuner.

Man kan se lite olika faror. På vissa håll skulle det kunna bli en sorts avdemokratisering där politikerna blir alltför tillfälliga gäster i maskineriet. På andra sker det kanske genom att de styrandes krets blir så extremt trång att det blir ointressant för många vi hade behövt att engagera sig. På åter andra håll kanske det blir så att kommuner dräneras på personal och kompetenta tjänstemän. Det är allvarliga saker när staten och andra storheter välter över allt mer på kommunerna och de inre "standardkraven" ökat mycket påtagligt.

Själv skulle jag vilja sätta mig in i mer av verksamheten på hemmaplan när perioden som tjänsteman är över. Utan att gå över politikers gränser. Det går förstås inte att hänga över de oftast hårt arbetande tjänstemännen hur mycket som helst eller lägga sig i "hurfrågorna", men just nu känns det som om det faktum att man fått två öron och en mun borde få ett visst genomslag också i det politiska livet.

 

Lära ut av lust

Av , , Bli först att kommentera 8

För några dagar sedan fanns en artikel om en mycket speciell skola i DN.

Det var intressant att läsa om skolan och den närmast extrema delaktighet som präglade den. Jag tror inte att den kan kopieras och misstänker att någonstans finns en eller några personer som betyder väldigt mycket för det unika konceptet.

Det fanns några rader i artikeln som jag tänkt på de sista dagarna, några ord om lärare som en av rektorerna sa:

”Jag vill ha dem som lär ut av lust, som valt skolan framför andra attraktiva jobb.”

Vilken lärare som helst kan förstås bli nött och trött under olika tider i livet, liksom vi alla, vad vi än gör. En klass som hamnar i en nedåtgående spiral med en eller flera pedagoger kan förstås också påverka en lärare mycket negativt och suga musten ur den bäste.

Men visst rörde rektorn vid något viktigt. Man måste i grunden vilja vara i klassrummet om man ska orka och lyckas som lärare. Gilla interaktionen med eleverna, sporras av olikheter och längta efter att göra skillnad hos alla, inte minst hos den som inte fått de bästa förutsättningarna i livet.

Gör man det måste läraryrket vara ett av de allra bästa yrkena. När man får den där svårdefinierade kontakten med gruppen, när man känner att det händer saker, att det blir aha-upplevelser, att processer och växande tar fart i unga sinnen. Även om jag bara är rektor på tillfälligt besök i en och annan klass måste jag säga att det är oerhört roligt.

På något vis påminner känslan om att köra motorcykel, men fråga mig inte på vilket sätt. 🙂

 

Ledningsgrupp

Av , , Bli först att kommentera 2

I morgon blir det en ny erfarenhet igen, under förmiddagen blir det träff med ledningsgruppen i Bjurholms kommun. Vi är en dryg handfull personer som ingår i gruppen och dagordningen känns en spännande för en nybörjare.

Nya erfarenheter är det ganska gott om. I eftermiddags blev det en akututryckning till ett möte jag skulle vara med på, men som jag inte fått någon kallelse till. Problemet var att det ägde rum i Umeå. När jag jobbade på Mariehem var sådana saker ett mindre problem, men nu är det ju faktiskt 6 mil in till residensstaden.

Å andra sidan är tidsskillnaden nuförtiden inte så stor på att i rusningstrafik åka från Mariehem till Umedalen eller att åka från Bjurholm till Umedalen.

Undrar om skillnaden är 10 minuter?

 

Politiker i Herrens hus

Av , , 4 kommentarer 11

”Herrens ord förbliver evinnerligen”

Det var en lite ovanlig inramning eller kanske överskrift över dagens kommunfullmäktige i Vännäs. Vi höll till i det tidigare missionshuset i Västra Spöland, alldeles intill Vindelälvens strand. Nu är det en byastuga som kallas Älvan, men än ser man Jesus klappa på dörren därframme.

På bilden avtackar Ulf Eriksson vår utmärkte kommunsekreterare Tomas Jakobsson som övergår till uppgifter i Umeå kommun. Vid den tidpunkten hade vi varit i huset i drygt 6 timmar. Åhörare och vissa ledamöter hade lämnat lokalen fysiskt medan många av oss andra var på väg mentalt, vilket nästan syns. Det blev full dag.

Jag tycker att det är trevligt att fullmäktige ibland lämnar sin vanliga lya, som inte är så väldigt inspirerande. Det är lite sovjetiskt 50-tal över medborgarhusets festsal som snart ska piffas upp en smula. Vilket inte är för tidigt.

Dagens sammanträde blev inte den stillsama tillställning jag väntat, även om vi var överens i bortåt 80-90 % av alla ärenden och atmosfären var god, med vissa adrenalinpeakar. Intraprenaden Orions eventuella nedläggning blev som väntat ett huvudnummer. Anhöriga och personal var på plats och det blev många medborgar- och ledamotsfrågor och en lång interpellationsdebatt. Ordförande Lilja var tålmodig och tillät mer utvikningar än många andra skulle ha gort, men det var nog klokt att inte lägga locket på.

Majoriteten ska inte kritiseras när man vill räta upp ekonomin, särskilt inte inför 2012 som ser ut att bli ett underskottsår. Men att stänga en synnerligen väl fungerande verksamhet med 8 platser när överskotttsplatserna i höst varit 4-6, det verkar oförsiktigt. Under sista året har snittet varit 6-8 lediga platser. Vännäs har största andelen unga i hela Sverige, men vi har också många äldre som fortfarande bor hemma. Behovsbilden kan ändras dramatiskt på kort tid. Måste vi ha färdigbehandlade kvar på NUS kostar det kommunen omkring 3000 kronor per natt. Skulle vi få ett underskott på platser kan många drabbas och pengarna rasa iväg väldigt snabbt. Ett par stycken kvar där blir 42000 i veckan eller ett par miljoner på ett år. Lidandet oräknat.

Det var också dags att ta beslut om strategiska planen som alla var inne på att klubba igenom. FP ville lägga till orden ”Fler alternativa driftsformer som…” i mål 5 som lyder ”Fler intraprenader, kooperativ och sociala företag har skapats”. Majoriteten av majoriteten blev rädd att det skulle smygöppnas för entreprenader och sa för säkerhets skull ett bestämt nej efter ett ganska rivigt replikskifte. Strategiska planen ska leva i många år och nya inovationer kan dyka upp på vägen. För några år sedan visste få t.ex. vad sociala företag var. Det hade varit klokt med den öppnare skrivningen tycker jag.

Annat hade kunnat nämnas, men det orkar varken ni eller jag. En liten sak hade kunnat utvecklas till något något man fått läsa om i tidningarna framöver, men klokt nog kunde ”en situation” undvikas. Lokalpolitik kan vara slitsamt, men är mer smygpassionerat och händelserikt än de flesta anar.

K- och KF-dag

Av , , 2 kommentarer 4

Idag måndag är det elevfritt på Castorskolan, det är K-dag. Efter lunch blir det för min del kommunfullmäktige som hålls i Västra Spöland den här gången. 

Helgen har varit en innehelg, trots det fina vädret. Har behövt kurera mig för att få bukt med en elak hosta.

Kommunfullmäktige innehåller få kontroversiella ärenden, ett enda ett tittar fram. Det gäller hanteringen av demensboendet Orion i Vännäsby som majoriteten vill lägga ner.

Annars finnns det ute ett ärende på remiss till partierna som handlar mer om politikens förutsättningar än det först ser ut. Det handlar om en ganska drastisk nedskärning av sammanträdena i ksau, ks och kf.

Det är väl riktigt att alla ska spara när det behövs. Förslaget sägs också kunna innebära att tjänstemännen kan bereda ärendena bättre.Ett problem är att det friaste och mest prestigelösa samtalet, det i ksau, bara kommer att äga rum en gång i månaden. Den politiska beredningen kommer att förlora på om ksau blir mer enligt det uppskruvade löpande bandets princip.

Om det blev mer debatt i kf vore det förstås en vinst, men alla sammanträden minskar i antal. Detta samtidigt som det förutom våra egna ärenden strömmar in mycket av olika slag från stat, landsting, Region Västerbotten, Umeåregionen med flera. Det verkar inte bli färre ärenden, det verkar inte bli några synbara förenklingar.

Speciellt vi mindre kommuner är för framtiden helt beroende av att det blir mer samverkan, men helst då sådan som sparar tid och pengar. Inte sorten som kräver mer engagemang. Vi är helt enkelt för få personer och skattebetalare för det.

Humlesurr

Av , , Bli först att kommentera 6

Har kommit mig utanför dörren två gånger idag, helt kort. Det var vackert där ute.

Fläckvis hade det kunnat vara försommar. Se bara:

Det var till och med lite trängsel framför den sollapande rosen. Humlan som byggde på förråden och den där andra filuren som kanske också gjorde det.

Och allt under en öppnad septemberblå söndagshimmel.