Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Spioner i Umeå

I dagens VK finns en artikel om spioneri på Umeå universitet.

Uppgifterna kommer från en artikel i Thule, Kungliga skytteanska samfundets årsbok 2011, skriven av prof. em Lennart Stenflo. Artikeln är inte lång och innehåller intressanta saker som VK inte tog in. Den läses lättast på bär- och vridbar dator eftersom texten ligger fel väg.

Det fanns knappast något universitet i Sverige där inte KGB samlade information om politiska strömningar, opinionsbildare, morgondagens eventuella makthavare, lärare som präglade dem och sådana som likt Stenflo hade utbyte med Sovjet. Andra strategiska verksamheter var också uppvaktade. Även praktiska sådana inom t.ex. olika sorters kommunikationer.

Det satsades väldigt med pengar, tid och energi. Även på kyrkor och församlingar som hade kontakt med öst utan sovjetisk auktorisation. Den paranoida sovjetkommunismen tålde inte mycket konkurrens om själarna.

Det behövdes tydligen inte så höga positioner för att man skulle hamna på deras kontrollista. Det finns både militärer och andra mer otippade "mål" som fick besök på KGB-tiden och fortfarande får besök med några års mellanrum, förmodligen då från efterträdaren FSB. I regel tavelförsäljare som inte går till grannarna eller möjligen då husen närmast bredvid. En jag vet om som brukar få sådana besök fick sitt senaste nu på sensommaren.

Läs Stenflos lilla artikel som jag länkat till, den är viktig, intressant och lättillgänglig närhistoria. Jag delar Stenflos undran varför man inte offentliggör namnen på dem som samarbetade med Stasi och KGB och sålde ut Sverige, sina vänner och medarbetare under det kalla kriget. Historieprofessorn Birgitta Almgren fått tillgång att arbeta med materialet om 57 av dessa då SÄPO 2010 tvingades öppna arkiven för henne.

 

SvD DN SVT

Etiketter: , , , , , , , , ,

7 kommentarer

  1. RWR

    Inte förvånande! Fortfarande i dag finns en romantiserad bild av gamla socialistiska mördare!

    Att skolan under ens uppväxt på 60 och 70-talet var allt annat än fri har jag tyvärr insett först i efterhand. Det är nog troligen så att vi var närmre de socialistiska staterna än vi trodde …

  2. Pär Andersson

    Hur än det var med stasimänniskor och socialism i Sverige i mitten av 1900-talet så åskådliggör iallafall både denne RWR, Stenflo och Jan själv att antalet paranoida människor i vårt eget land är konstant eller till och med ökande i takt med högerns uppstickande på den politiska arenan…

  3. Jan Nilsson

    Svar till Pär Andersson (2011-09-25 06:23)
    I mitten av 1900-talet var Stenflo 10 år, hans erfarenheter ligger betydligt senare. De toppade mot mitten av 80-talet, om du läst hans lilla artikel i Thule.
    På ett sätt förstår jag ditt sätt att hantera det han skriver.
    Dels förstår man inte vad någon ville och kunde få ut av de oproportionerliga insatserna mot så små mål, dels är det förstås lugnast att tro att alla regimer är och varit som vi. Kanske är det också därför som vi aningslöst svalde DDR-krokar som grannländerna inte luktade på och inte heller offentliggör namnen på Stasi-rapportörerna som man gjort i andra länder. Det kan hända att vår världsbild, eller Sverigebild, skulle bli väldigt skakad om vi valde att inte skämta bort och sopa de här brotten under mattan.

  4. RWR

    Man förvånas aldrig över vilken smärta uppgörelsen(eller snarare den uteblivna uppgörelsen) med de socialistiska arvet har hos en hel del människor i vår norra landsända.

  5. Einar Kr. Steffenak

    Jeg er norsk, historielektor, med stor interesse for blant annet de totalitære retninger i det tyvende århundre. Jeg kom over din blogg via Sveska Dagbladet. Min far måtte flykte til Sverige under krigen (reiste videre til England og gikk i marinen på konvoi til Murmansk) – av ham fikk jeg inn antinazismen og antikommunismen. Gjennom mine studier er disse holdninger mot det totalitære blitt forsterket, min tillit det liberale demokratiet noe nær ”total”. Det åpne samfunn er et must.
    I Norge kan vi mye om nazismen, selvsagt, vi var fem år under dets diktatur. Men vi vet lite om kommunismen, og om de nordmenn som gikk Stasis ærend, er det taust, helt taust – ingen har som professor Almgren skrevet om dette her hos oss. Vårt Säpo – kalt PST – er helt lukket, de vil ikke gi ut kort om noe knyttet til nordmenn og Stasi. Politiske ledere er nokså tause. Forklaringen er (kanskje) den at flere ledende akademikere, journalister og politikere i mitt land vil tie og får andre til å tie. Derved forties historien. Slik skal det ikke være, i demokratiske land har vi rett på å kjenne vår historie. Som man også i Sverige kanskje vil huske sa vår statsminister Stoltenberg etter 22.7 at vi skulle møte terroren med mer åpenhet og demokrati. Men vi må ikke være naive, la han til.Når det gjelder nordmenns forhold til Stasi er det ikke snakk om åpenhet – bare vilje til å beskytte dem som var Stasis tjenere. Det er større sjanse for at dere i Sverige blir kjent med hvem som jobbet for/med Stasi hos dere enn at vi får det her i Norge.Vi må ikke være naive.

  6. Jan Nilsson

    Svar till Einar Kr. Steffenak (2011-10-24 00:32)
    Tack för din kommentar, den var intressant på flera vis. Det blir mycket spännande att se hur det går här. Traditionellt vill regeringar vara tysta om det som kan ”slita sönder” landet och oppositionen kan då kräva öppenhet. Så har det varit här nu. Själv önskar jag att det ska bli öppenhet kring detta mörka i vår historia. Även om en och annan nationell ikon skulle förlora glorian.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>