…

För några dagar sedan fanns en artikel om en mycket speciell skola i DN.

Det var intressant att läsa om skolan och den närmast extrema delaktighet som präglade den. Jag tror inte att den kan kopieras och misstänker att någonstans finns en eller några personer som betyder väldigt mycket för det unika konceptet.

Det fanns några rader i artikeln som jag tänkt på de sista dagarna, några ord om lärare som en av rektorerna sa:

”Jag vill ha dem som lär ut av lust, som valt skolan framför andra attraktiva jobb.”

Vilken lärare som helst kan förstås bli nött och trött under olika tider i livet, liksom vi alla, vad vi än gör. En klass som hamnar i en nedåtgående spiral med en eller flera pedagoger kan förstås också påverka en lärare mycket negativt och suga musten ur den bäste.

Men visst rörde rektorn vid något viktigt. Man måste i grunden vilja vara i klassrummet om man ska orka och lyckas som lärare. Gilla interaktionen med eleverna, sporras av olikheter och längta efter att göra skillnad hos alla, inte minst hos den som inte fått de bästa förutsättningarna i livet.

Gör man det måste läraryrket vara ett av de allra bästa yrkena. När man får den där svårdefinierade kontakten med gruppen, när man känner att det händer saker, att det blir aha-upplevelser, att processer och växande tar fart i unga sinnen. Även om jag bara är rektor på tillfälligt besök i en och annan klass måste jag säga att det är oerhört roligt.

På något vis påminner känslan om att köra motorcykel, men fråga mig inte på vilket sätt. 🙂