…
Vid en liten släktträff härom dagen kom det med både en 94-årig moster och en liten charmör vid namn King. Bara tio veckor och helt oemotståndlig även för den som aldrig haft hund och inget begriper.
Korsning mellan gråhund och laika och möjlig att använda vid både älg- och björnjakt om generna ramlat på plats och fostran går bra.
Visst ser man ganska ståtlig ut fast man är liten?
Det blev en ganska intressant kväll i Bjurholms Folkets hus. Det blev kanske mer tal om ekologisk mat än just skolmat. Föreläsaren Eva Fröman kommer från föreningen EcoMatCentrum, så det var kanske väntat.
Lokala matproducenter var med både under dagen med skolelever och Castorkökets personal och nu ikväll. Tyvärr kunde jag inte vara med tidigare idag. Bitvis hade det visst varit mycket intressant, t.ex. när en av de lokala jordbrukarna hade gett liv åt hur mjölken blir till och börjat med vallfrö i en skål. Ikväll bjöds det på provsmakning på plats av lokala produkter och man kunde också få med sig ett kok potatis från Provåker att prova hemma.
Stundtals brände det till lite mellan föreläsaren och matproducenterna ikväll. De senare undrade t.ex. lite över de energiförbruknings- och miljöbelastningssiffror som presenterades och undrade hur uppdaterade de var då det händer mycket inom producentledet.
För min del tycker jag mest att diskussionen berikade och understryker att medaljen har olika sidor. Någonstans ska ju idévärlden och sinnevärlden mötas.
Själv är jag en invånare och politiker i Vännäs som jobbar i Bjurholm. Susann Olofsso är en Bjurholmsbo som jobbar i Vännäs kommun. Hon var med och gav diverse tankar från åhörarplats utifrån sitt arbete med lokalproducerad mat i Pengsjö skola.
Det blev en del tal om upphandling, om prioriteringar och politiska mål för matverksamheten i kommunen. Även här kom det fram lite olika tankar. En liten kommun där få får kämpa hårt för att alls hålla verksamheterna flytande kan förstår inte lägga hur mycket tid och kraft som helst på enskilda detaljer, hur betydelsefulla de än är. Det är inte många som anar vilken arbetsbelastning kommunala tjänstemän har i småkommunerna med lite pengar, ständigt nya lagar och ökande krav som ska fyllas. Samtidigt finns förstås möjligheter att lägga in politiska mål och att öppna upp för mer lokal och regional upphandling.
Det blir spännande att se vad som händer i Sveriges minsta kommun. Dagmar Schröder, Ingemar Nyman och några politiker till var på plats och matfrågan lär komma upp på det politiska bordet på ett eller annat sätt.
…
Eller mer exakt om en timme, klockan 1830.
Då börjar en träff i Folkets hus med Naturskyddsföreningen, lokala producenter, Folkhälsorådet och Eva Fröman från projektet ”Den goda skolmaten”, med mera och med flera. Lokal och miljösmart mat är temat.
Lämna TV:n och ta en promenad eller biltur, du som bor på lämpligt avstånd. Närodlat är mycket aktuellt och ofta så mycket godare. Föreläsningen rör inte bara den som har barn i skolan.
För mig är det även en hållbarhets- och säkerhetsfråga att det odlas och tillverkas mat i stort sett överallt där det finns människor. Det motsäger inte i alla lägen storskalig och effektiv matproduktion, även på matens område behövs en mångfald.
…
I vårt tvåpersonershushåll har vi två dagstidningar. DN och VK.
På morgnarna är det den som tar in tidningarna som får välja först. I 19 fall av 20 blir det lokaltidningen som väljs. För att den är lite närmare, men väldigt bra. Lite mer överblickbar och definitivt inte överprovinsiell. Stunderna det finns mer tid favoriseras ofta DN.
SvD hade gjort sin sista prenumerationsperiod i huset när:
A. Chefredaktören sa att man ville vara en renodlad stockholmstidning.
B. Man började leverera lördagens och söndagens tidning på måndag i halva Sverige.
Nu ligger DN pyrt till. Inte för att man lär bry sig nämnvärt, men det känns bra att skriva det i alla fall. När den sista journalisten i Norrland fick gå började jag så smått förbereda avskedet i huvudet. När jag nyss läste dagens ”nya” DN började jag skissa på det.
Att jag tycker att nya layouten påminner om reklam som försöker ge intrycket av redaktionell text kan kanske förklaras med min höga ålder. Den tilltagande stockholmsfokuseringen, tillsammans med ”avfolkningen” av de andra delarna av landet är lite värre. Den gör att jag nästan hör ”Fem myror-elefanten”: ”-Nu er’e slut”
Så här skriver man:
”-Idag startar vi DN Sthlm – en helt ny tidning för dig som bor i Stockholm, för dig som arbetar i Stockholm, för dig som är nyfiken på Stockholm.”
Visst gillar jag vår huvudstad, men DN Sthlm ska komma sex dagar i veckan. En debattsida ska enbart handla om det som händer i Sthlm – medan man inte ens har råd att ha en frilans i största delen av Sverige.
Nej, när rikstidningarna blir mer av lokalblad är det tur VK finns och har så pass vital riks- och globalrapportering. Det får nog räcka med den nu. Tur den har två delar.
…
Tittade just i ”Nordens tidning” som utges av föreningen Norden. Där fanns ett och annat intressant om ofta alltför bortglömda samnordiska frågor.
En liten notis handlar om de mest ”EU-lydiga” länderna I Europa. De som infört flest av de 1777 lagar som EU-parlamentet instiftat. Malta leder, enligt artikeln. I länder som Italien och några till är lydnaden ganska måttlig.
Tvåan var oväntat ett land utanför EU, nämligen Norge. De är på det sättet mer EU-anpassade än Sverige. Så, de som ibland drabbas av frustration över det man uppfattar som klåfingrig och svällande detaljreglering måste hitta ett annat land än Norge att fly till.
Det sägs också att vi i Sverige alltid legat långt framme när det gäller att brodera ut och skruva åt regleringarna ett par extra varv. Äras den som äras bör. 😉
…
Öppnade på morgonen ett brev från Indien som kom för några dagar sedan. Ett brev från en pastor som arbetar både evangeliskt och socialt, både för tiden och evigheten.
Förutom ett brev innehöll försändelsen en kalender för 2012. Största delen av A2-bladet var foton på verksamheter som vuxenutbildning för bortstötta kvinnor, brunnsborrning, barngrupper, bibelutdelning, skolverksamhet, sjukvård m.m. Foton från ett samhälle dramatiskt annorlunda än vårt.
Det fanns också en bild från den lepraby det var tänkt att mina två medresenärer och jag skulle få besöka vid resan till Indien för 1,5 år sedan. Tyvärr sprack det ambitiösa schemat man planerat och vi kom aldrig dit.
Bilden visade spetälskesjuka kvinnor med mer, mindre eller inga fingrar kvar. De stod och provade skänkta glasögon. Sakerna var delvis så gamla att de blivit modemässigt helrätta, vilket gjorde bilden än mer ”iögonenfallande”.
När sjukdom anmäler sig på fullt allvar spelar det till slut inte så stor roll var man bor, vad man heter och har. Allra, allra ytterst är villkoren väldigt lika. När jag ser de här bilderna erfar jag ändå något av hur enormt timligt och kroppsligt gynnad man är som fått bo och leva just nu på den lilla fläck av jorden som heter Sverige. Jag känner en stunds tacksamhet.
Sen kan nöden här hos oss vara stor ändå.
…
Känner mig mör efter en rejäl utedag som började vid 0530. Luft, spänning och skogsvandring.
Haft både stilla händelselöshet och adrenalinpåslag. Det senare både av glapp i radion och ”The real thing”. Fick skjuta dagens enda älg efter några års torka.
Alltid en lättnad när träffen blir bra och det går fort. Hunden verkade nästan förvånad och aningen besviken när den tyst lommade iväg från den orörliga älgen för att få bekräftelse hos matte som hamnat på efterkälken.
Jag är som sagt redan mör här på soffan alltmedan älgen blir det i kylrummet.
…
Mitt kommunala mobilnummer har tidigare använts av någon eftersökt person. Numret ligger fortfarande ute på nätet i fel sammanhang och det rings fel ganska ofta.
Igår kom ett sms:
Hej P-G. Nu skriker det om bromsarna bak på Nemon, behöver nytt dit. Beställer du hem till den? Reg.nr Xxx xxx. Lena
Jag svarade:
Tror du har fått fel nummer, eller har ett gammalt. Du har kommit till skolchefen i Bjurholm. Och jag kan inte hitta Nemo. 😉
Jag fick ett trevligt svar.
…
Kan inte länka på vanligt vis just nu, men här finns adressen till läsvärda ord om en av de största:
http://mobil.dn.se/c.jsp?cid=25495921&item=http%3a%2f%2fwww.dn.se%2fm%2fmobile%2farticle%3fid%3d683760__Article&rssid=25487531
…
Det droppar av några borgerliga ledamöter i Vännäspolitiken, även någon socialdemokratisk. Det ser man i dagordningen till KF om en dryg vecka.
En av de borgerliga blir faktiskt kommunsekreterare istället, KD:s Erik Sedig. Frågan är om kommunalrådet är modig eller en riktig luring när han plockar en av de allra mest kompetenta borgerliga politikerna till sin sekreterare. Detta efter att också ha anställt en kommunchef som bevisligen var utan partibok. 😉
Nu är jag kanske ute och balanserar på humorgränsen igen. Nåväl, det kan inte hjälpas. Jag vistas hur som helst bara där jag kan ha den med.
Jag tror att valet av kommunsekreterare visar på gott omdöme. Erik kommer att göra ett bra jobb med stor integritet, som Åsa Ågren Wikström.
Själv drar jag mig också tillbaka litegrann. Jag måste fokusera på jobbet i Bjurholm som kommer att kräva ännu mer under en tid. Därför kommer jag till stora delar att ersättas under ett par månader.
Det är ett ganska allmänt problem att för många står i valet och kvalet mellan politiken och jobbet. Flera i bekantskapskretsen känner en stor press att lämna politiska uppdrag för att det är så svårt att förena med jobbet. Blir det färre politiker framöver, men på heltid?
Känns i så fall inte bra.
Jan
Senaste kommentarerna