...

En sak är att vårt sargade landsting, indirekt vi västerbottniska skattebetalare, går miste om 30-35 miljoner årligen. Pengar som vi verkligen behöver och som alla andra landsting får ur regeringens "kömiljard" för att man kan ta emot hjälpsökande unga med psykisk ohälsa inom utsatt tid. D.v.s. ett första besök inom en månad och ett uppföljande besök inom ytterligare en.

En annan sak är just sagda ungdomar. För dem som verkligen behöver hjälp är väntetiden ett mycket större problem än de uteblivna slantarna. Många får god hjälp i tid, men där det är allvar och signal och ansökan kommer sent kan en månads väntan vara för länge och två en katastrof.

Helst skulle vi förstås få komma tillrätta med att så många unga så länge mått så dåligt. Kan vi inte göra det skulle vi absolut behöva ringa in orsakerna till att Västerbotten enligt VK är överlägset sist och segast i landet när det gäller att ta hand om de unga som mår riktigt dåligt. Det är verkligen inte bra. Det vet var och en som varit nära en ungdom vars hälsa och livslust brutits för kortare eller längre tid.

...

Det är inte mycket man skulle ha sagt när naturen är i uppror. Människan upplever sin litenhet då.

170 000 strömlösa var det som mest, det är en hel del. Trafikverkets pressinformatör Lenart Helsing drabbades också av strömlösheten. Det gick att informera ett tag, sen blev det tyst.

Ett tips till MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), kolla upp beredskap, reservkraft och annat hos era myndighetskusiner. Att Trafikverket och andra tunga instanser kan meddela sig med omvärlden är inte minst viktigt när det är som bökigast.

Jag har svårt att uthärda den ganska smetiga julmusik som oftast bildar en sorts stämningskuliss i affärerna vid juletid. Däremot lyssnar jag på en hel del julmusik hemma i dessa tider. Både barockmusik och "klassiska" julsånger komponerade för svenska och utländska gudstjänstsammanhang.

Jag tycker det är roligt både att lyssna och att sjunga och jag uppskattar sådana som kan vad de gör på det här området. Förra helgen avslutades för vår del med Sångkrafts konsert i stadskyrkan i Umeå. Den kören kan vad de gör, något som också bekräftats vid internationella körtävlingar.

Programmet var varierat och utförandet oklanderligt för ett öra som mitt. Om en konservativ gammal stöt får säga det han känner, så är min personliga önskan att de traditionella julsångerna får dominera vid en julkonsert. Här fanns de också med, men jag hade gärna sett att andelen hade varit ännu större.

 

 

 

 

...

Det är inte bara bara att försvinna från Facebook. Då och då får jag höra att människor undrar över att jag försvunnit från deras vänlista och vad det kan bero på, senast idag. Några har funderat på om det berott på något personligt.

Nej, nej. Återigen, det är bara Facebooks ambitioner och arbetssätt jag personligen inte inte vill vara delaktig i.

Till den långvariga vännen som funderade idag sa Agneta:

"-Jan fortsätter att vara din vän, IRL". (In real life)

...

Juldagen går mot sitt slut. Härom dagen satte jag ut julepisteln och här kommer julevangeliet från Lukasevangeliets andra kapitel.

Jesu födelse

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus* utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius* var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren*. 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."*

15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

...
Julaftonen har gått över i juldag och det har blivit ganska tyst i det ännu upplysta huset. Barnen, de gamla, unga och medelålders har åkt hem. Vi har ätit, sjungit, berättat, skrattat, ätit, läst julevangeliet, gett varandra gåvor och ätit och skrattat lite till.

Det blev inga julkort i år, för mig blev det inte ens en intern julmailhälsning till alla anställda i Sveriges minsta kommun. Jag har inte hunnit svara på de sms och mms med julhälsningar vi fått. Det får bli i morgon när eventuellt insomnade inte vaknar av mobilsignalen.

En riktigt God Jul önskar jag i alla fall er alla som läser det här. Låt den ta sin tid och förmedla sitt innehåll. Låt rean vänta, det finns säkert grejjor kvar så det räcker. ;-)

...

Så har det blivit julafton. Sätter in julepisteln för den som kan behöva den. God Jul på er!

 

Jes 9

Ett barn blir oss fött

1 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,* hednafolkens Galileen.

2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
3 Det folk som du inte givit* stor glädje,
låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
4 Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel
och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.

6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

...

Carin Stenström skriver idag i SvD om de stora tidningarnas långvariga kungakränkningar. De som man harvat på med på oerhört svaga grunder som nu visar sig vara ren bluff. Den korta artikeln är tänkvärd.

Skulle de stora tidningarna och kanske någon TV-kanal ha brist på skribenter som kan formulera en lämplig ursäkt så kan de ju lägga ut det hela på entreprenad. Jag tror ganska många kunde tänka sig att hjälpa dem, gratis.

Värre än andra angrepp är när man förlöjligar kungafamiljen för deras dyslexi. Det man då gör mot hundratusentals svenskar i alla åldrar, inte minst många kämpande skolelever, är svårreparerat.

 

 

...

Idag blev det en av de senaste halvårets rejälare dagar istället. Men, jag klagar inte. Jag minns barndomens berättelser om hur julaftonen var närmast full arbetsdag och kanske innebar något litet extra på kvällen och så en välbehövlig nattvila innan juldagens otta och efterföljande firande av att Gud blivit människa.

Det blir en hel del gjort när det är lugnt i huset. Riktigt tyst var det inte från början av dagen. En av Castorskolans flyhänta vaktmästare och en av kommunhusets mest "servicemindade" tjänstemän drog trådlöst nätverk allt vad de hann. Det blev gemytligt förmiddagsfika i vaktmästeriets mjuka fåtöljer med hiskeliga berättelser och sagolikt goda hembakade bullar.

Mitt lilla problem med några oköpta julklappar fick mot kvällningen lösas på ett helt nytt sätt. Det är väl att jag har en tålmodig fru som vant sig vid överraskningar efter ett drygt kvartssekel tillsammans med mig.

 

I det där som liknar en fågelholk har jag lite älgkött på rökning. Ett hjärta, en liten kalvrulle och en fransyska. Hjärtat och kanske en av de andra bitarna ska finnas med på bordet på julafton, var det meningen. För andra recept på fransyska kan man titta här.

Bilden på rökningen sändes som MMS från ett kylslaget Agnäs av storrökaren själv tidigare idag. Där har jag också en del av mitt hjärta. Byn dit jag kom som en liten, liten parvel och där jag nätt och jämt fick bli skolpojke innan det blev Vännäs.

Nu är det en halv arbetsdag kvar. Det ska onekligen bli skönt med julhelg.

 

...

Visst ligger nästan alltid ett bra lagarbete bakom framgångar. Så är det på de allra flesta områden. Backofficeprofiler och frontare, pelare, slitvargar, idésprutor, optimister och de truligt skeptiska. Oftast är det en intressant blandning av människor bakom lyckade projekt.

Så var det säkert med den här mannens aktiva arbete också. Samtidigt tror jag att han är ett geni som både företagen han jobbat på och Sverige haft stor nytta av. Vi ska odla både samarbetet och snillena vars tjurskalliga lust att gå nya vägar stundom är ganska prövosam för omgivningen. I skolan och i samhället för övrigt.

På tal om snillen såg jag förresten i DN idag att en som fått utmärkelsen Europas bäste finansminister hoppade av gymnasiet pga bristande intresse och då hade jobbat sig ner till en etta i matte. I just detta var han inget efterföljansvärt exempel, men det kan påminna oss om att begåvning, förmågor och genialitet inte låter se sig eller mätas alla stunder.

...

Det ser inte lovande ut det man läser om Hamas firande av sin tillkomst. Enligt de här uppgifterna gläds man över varje granat som sänts in över Israel, över varje dödad och skadad israel.

Många vill gärna tänka gott om Hamas, i alla fall så att man i stort sett ser Hamas och Israels "mainstreampolitiker" lite som lika goda kålsupare.

Utan att försvara allt vad Israel gjort tror jag att man tar grundligt fel då.

...

Med central julmusik om honom som är julens huvudsak (på stereon som snart hade varit veteranklassad om den varit en bil) har jag ikväll fått vila mig en massa medan hon som fortfarande är på nedersidan 50-strecket klätt granen. Lite har jag hjälpt till, men det är försumbart. Det känns som dan före dan.

Hittills har jag till hundra procent handlat julklapparna i Vännäs. Eller, det kanske var en födelsedagspresent när jag tänker efter. Hur som helst, jag har gjort det lokalt, utan parkeringspengar. Ska jag in någon dag till Umeå innan jul blir det nog pendeln. Fast det är osäkert, jag jobbar även den 23:e.

Ett oväntat julbord blev det också här på slutet, likaledes lokalt. Jag tror det var ännu bättre än det dittills bästa. Återkommer nog till det.

Nu ska jag bjuda henne som idag jobbat mer än jag på något gott.

 

 

 

...
Efter en lång dag och en sen middag på egen hand har jag intagit mjuksoffläget med mobilen som bloggverktyg. Tämligen trött ser jag fram emot att frun ska komma hem och fylla huset med liv. Har under tiden hunnit läsa några "slowfood"-artiklar av typen som sällan blir lästa under arbetsveckan.

I en av veckans VK-ledare skriver Ola Nordebo några kloka ord om att "odla nidbilden" av motståndare.

Att göra det är inte ovanligt och inte heller alldeles ofarligt. Det kan i extrema fall bli våldsamma galenskaper som drabbar den man förfalskar bilden av, det visar historien. I vardagssammanhangen blir resultatet kanske "bara" en defensiv och icke-kreativ miljö där det sällan blir medlut och medvind och många positiva drivkrafter förtvinar och uteblir.

Odlar man snedvridna karikatyrer finns också alltid risken att man själv tappar förtroende och legitimitet. Det kan bli så att den man hett eller vanemässigt vill svärta ner vinner sympatierna när folk reflekterar och jämför vad man hör och ser.

Jag har sett skit kastas åt olika håll och har kastat själv. Resultatet har på sikt aldrig varit värt mödan och den kvardröjande lukten från fingrarna.

...

1998 försvann ordet daghem, eller "dagis", för att ersättas med förskola. Förskolan fick en egen läroplan och namnändringen var en markering av en tanke.Dagisfröknar blev förskollärare. Utbildningen till lärare och förskollärare har varit lika lång ett bra tag och lönerna är ofta likvärdiga.

Men ordet dagis verkar vara mer än svårutrotligt. Det dyker upp där och när man minst väntar det. Inte minst i media.

Man kan förstås tycka att dagis är ett fint och nostalgiladdat gammalt ord, men enligt de dokument som stat och kommun tillhandahåller till styrning av omsorg och utbildning finns helt enkelt inga dagis. Det borde i alla fall vi som är politiker lära oss.

...

Imorgon torsdag är det barn- och utbildningsnämnd och jag blir  Vännäsbo igen, även på dagtid. För en vardag i alla fall.

Det är en och annan sak att lägga pannan i djupa veck inför, men inte den allra fylligaste dagordningen. Det vore kanske bättre att vara på jobbet och beta av saker, men jag försöker att ha kvar en del av mina förtroendeuppdrag också under min tjänstemannatid i Bjurholm.

Ikväll blev det kvällsjobb med mina två kompetenta rektorskollegor. Det är otroligt vad som kan hinnas på några timmar då det är stilla och tyst i huset för övrigt. Då ingen telefon ringer, inga konflikter uppstår och då det inte rasslar så mycket i mailboxen.

 

...

Idag släpptes den lokala Berättarakademin lös på Castorskolan i Bjurholm.

Åtta damer och herrar, flera i tämligen mogen ålder, hade ett schemabrytande program för högstadiet där de gav prov på berättande och talekonst och gav tillfälle för eleverna att utifån gamla saker, bilder, minnen eller fantasi ge sig ut på berättaräventyr själva.

Jag har inte stiftat bekantskap med allt berättararbete som gjorts tidigare, men vet att elevernas deltagande blivit till både CD-skivor och minst en bok. Bjurholms kommun var för övrigt Årets berättarkommun 2010.

Skådespelarem, militären m.m. Greger Ottosson inledde och avslutade dagen och jobbade en hel del däremellan. I förgrunden en av de andra akademiledamöterna som förgyllde dagen.

När jag kom till aulan på morgonen tog Greger O upp mig till akademiledamöterna på scenen, satte mig i en knepig situation där jag fick improvisera en berättelse utifrån några ord som elever ombads bidra med. Berättelsen skulle enligt dem utspela sig i Agnäsbacken och det skulle vara med en ko i den. Det gick inte så lysande.

Man muckar inte i onödan med en gammal närstridsexpert och när Greger på scenen bestämde att jag under dagen skulle ta hand om hans 5 grupper under temat "Orden berättar" så var det bara att gå igång. Då var det 5-10 minuter till första tillfället.

Berättarna skulle ha varit nio, men en hade fått akuta förhinder så Greger tog hand om de grupperna istället.

Det blev en bra dag. Tjejerna jag hörde gjorde riktigt bra ifrån sig, men jag måste säga att grabbarna överraskade. Prestigelöst och utan synlig rädsla eller blyghet gick flertalet av pojkarna i sjuan till nian igång, bjöd på sig själva och berättade för de andra efter bara en kort stunds förberedelse. Det tror jag inte hade hänt överallt. Bra gjort!

På slutet av dagen påminde jag eleverna om det som sägs vara ett gammalt kinesiskt ordspråk. "Varje gång en människa dör brinner ett bibliotek". Eleverna förstod meningen, hur alla minnen och intryck en dag blir borta för de efterlevande, och några förstod kanske vikten av att prata med sina mor- och farföräldrar och andra äldre bekanta medan man har dem.

Greger utvecklade och förfinade ordspråket. Han la till att varje gång en människa föds påbörjas ett bibliotek. Så sant, så sant.

...
Fick just syn på det här på Datainspektionens hemsida. Kan vara bra att känna till. Några struntar i personuppgiftslagen (PUL) och andra tror att den säger helt andra saker än den gör. Publiceringsförbud gäller för "strukturerade uppgifter" som databaser och liknande.

"Du är här:Hem → Frågor & svar → Personuppgiftslagen → Är det tillåtet att publicera foton av andra på Internet?

Är det tillåtet att publicera foton av andra på Internet?

Svar:
Innan man publicerar uppgifter om andra personer bör man tänka på att det medför särskilda risker att sprida personuppgifter via Internet. Det finns personer som av olika orsaker är särskilt utsatta och vissa anser att det är kränkande att få sin bild publicerad på Internet. Om man vill vara på den säkra sidan kan man inhämta ett samtycke till publiceringen eller åtminstone försöka ta reda på vad personen själv tycker.

Enlig personuppgiftslagen är det tillåtet att behandla personuppgifter i så kallat ostrukturerat material, till exempel löpande text och enstaka bilder, utan andra restriktioner än att man därigenom inte får kränka den enskildes personliga integritet. Att lägga upp några bilder på någon annan på en vanlig hemsida på Internet kan därför vara tillåtet. Men det får alltså inte ske om det kränker den enskildes integritet.

När man ska bedöma om en behandling av personuppgifter innebär en kränkning ska man bland annat ta hänsyn till följande:

Känsligheten hos uppgifterna.
I vilket sammanhang uppgifterna förekommer.
För vilket syfte de publiceras.
Vilken spridning de har fått eller har riskerat att få.
Vad publiceringen kan leda till.
Det kan till exempel vara kränkande att lägga upp bilder på en person som är naken, berusad eller blir retad av andra. I sådant fall är det inte tillåtet att publicera bilden på Internet.

Vid publicering av bilder på barn bör man alltid vara försiktig. När det exempelvis gäller skolelever rekommenderar Datainspektionen att man skaffar samtycke från vårdnadshavarna (eller från barnets självt om det rör sig om äldre barn). Se vidare om detta under frågan om vilka uppgifter om skolelever som en skola kan publicera på sin webbplats utan samtycke från elever eller vårdnadshavare."

 

Utöver det sunda förnuftet och personuppgiftslagen kan Den gyllene regeln med fördel tillämpas. Sen kan det förstås i vissa fall bli fel ändå.

...
Efter snabbturen till Umeå blev det spontanmöte i järnvägsstationen i Vännäs. Gruppledarna i fyra partier, kommunchefen, ordföranden i plan och miljö och en av kommunadministrationens klippor sammanträder just nu i goa värmen medan en del andra från kommunhuset eldar och bjuder på glögg här utanför.

Det pratas trafik, bussar, tåg och framtid. Det finns en del som säkert behöver justeras vad gäller tidtabeller och annat. Vi kommer också att behöva en övergång från järnvägsstationen till andra sidan. Många elever på Liljaskolan och många pendlare på den sidan spåret kommer annars att frestas att ta genvägen över det förbjudna och farliga spårområdet.

Nu kommer snart andra turen från Umeå in. Blir spännande att se om några gymnasieelever hunnit fatta galoppen.

...
Sitter just nu med Per Nyström, Norrtågs trafikchef, och några av de andra Vännäspolitikerna på Vännäspendelns premiärtur. Per är förresten också politiker i vår kommun.

Vi ska just betala och när vi frågade Per om priset så hade trafikchefen ingen aning. "Det är inkomster, jag står för utgifterna." 45 kronor kostar i alla fall biljetten. 43 om man köper via mail och sms.

Till Umeå C, gamla järnvägsstationen, tar det 20 minuter, till Umeå Östra 27 minuter. Mycket geschwinnt. Dessutom står Norrtåg för internetuppkoppling, för arbete eller rekreation.

Det blir spännande att se vad det här kommer att betyda för Vännäs. Med 20 minuter hamnar Vännäs "närmare" centrala Umeå än många stadsdelar gör.

Enda lilla smolket i bägaren just nu är att det står "Hörnefors-Nordmaling" på premiärbiljetten. Norrtåg har inte hunnit knappa in tåget i apparaturen.

...

Ikväll gjorde jag en tur på vintervita vägar där temperaturen bottnade vid 16-17 grader. Den långa våtmörka hösten har övergått i rejäl vinter, i alla fall för något dygn.

I morgon bitti har jag planer på att premiäråka Vännäspendeln. Måndagsmorgonens tidiga rektorsträff får en annan tid framöver så jag tror jag ska försöka komma med på tidiga morgonturen åt andra hållet innan det blir Bjurholm. Tyvärr kan det inte bli bilder från resan, men kanske kan det bli några ord. Under gymnasieåren blev det mycket tåg mellan Vännäs och Umeå, men det var ett annat stuk då för tiden.

Temperaturen är inte så låg, men så pass att det blir lite vintertest ändå.

...

Det meddelas att Jonas Sjöstedt blir valberedningens förslag till Lars Ohlys efterträdare. Surprise, surprise.

Vill man ha makt och inflytande hade man väl inte så mycket att välja på. Man har nog inte heller så mycket annat val än att försöka blåsa liv i det röd-gröna samarbetet. Visst kan det vara spännande att profilera sig och höja politiska marknadsandelar och partibidrag, men vill man i framtiden försöka  påverka och vara med och stifta lag får partierna i dagens politiska landskap bestämma sig för om man vill samarbeta eller inte. Blir spännande att se hur stor lusten är bland Vänsterpartiets ex.

Den sympatiske Sjöstedt står tyvärr för en politik som inte fungerar i praktiken, den kräver som förr att det finns fler rika än det gör som är ännu rikare än de är. Det kommer inte att hindra att mången besviken socialdemokrat kommer att rösta på honom. Eurokrisen kommer att ge partiet lite extra vind i seglen under honom. Borgerliga röster som i nuläget tycker att vi ska gå med i Euron snart nog kan bidra till att några som röstade borgerligt förra gången reagerar känslomässigt och frestas välja Sjöstedt nästa gång. Den som i stormen blir vacklande bör besinna sig - det finns en verklighet bortom valuta- och plakatfrågorna.

När Sjöstedt säger att han vill ha mindre gnäll så låter det i alla fall bra. Han menar i partiet, jag tänker på gnäll i allmänhet. Det är bland det dyraste och mest improduktiva som finns. Det ger ingenting, men kostar och tar så ofantligt mycket.

Jag säger till slut som jag sa till Jonas efter vår debatt i Vänns inför valet: "Lagom lycka till!". ;-)

 

SvD DN Aftonbladet Expressen Dagen VK

...

Efter ett antal samtal och många timmar med min nätleverantör och min privata och tålmodige räddare i datornöden har jag nu kommit så långt att jag antingen kan ha telefon eller bredband.

Det är ju inte alldeles tokigt. Många i världen har varken eller.

 

...
Nonsensbloggandet verkar få fortsätta att breda ut sig i godan ro. När jag nyss kom in så fyllde de ansiktslösa hela startraden.

Det finns ju andra, ganska strikta regler som VK uppehåller, varför kan man inte göra något åt det här?

Det kanske är dags för bloggpaus, fast det är kanske vad sabotörerna vill. Trötta ut skribenterna och helt enkelt göra öken av bloggen.

...

Jag vet inte om det stämmer, men är det så är det sorgligt och oroande.

På väg till jobbet i morse hörde jag uppgiften att var tredje barn i England inte äger en egen bok.

När Einstein fick frågan hur man skulle gå till väga för att ens barn skulle ha en fin utveckling och lyckas med sina studier sägs han ha svarat - "Läs sagor!" Den som frågade ville nog ha ett mer "kvalificerat" svar och ska ha frågat geniet vad man skulle göra sen man gjort det. "-Läs mer sagor", sa Einstein.

Det blir uppförsbacke om man inte ens har en bok. Att ord och språk är viktigt bör man få med sig tidigt. Jag antar att fantasin och kreativiteten far väl av att övas genom talade och lästa berättelser där hjärnan får stå för bilderna.

...
Man påverkas fast man inte vill och borde veta bättre.

Det är gott om drev, jag tänker varken på harjakt eller mekaniska saker, utan på de blodtörstiga mediala massrusningar som sker rätt ofta. Särskilt i oroliga tider då aggressivitet, hat och egenrättfärdighet har som lättast att gro.

Ett av den senaste tidens drev drog med sig en hyfsat stor andel människor. Det var ganska lätt att haka på utifrån att man inte visste mycket och att rapporteringen var extremt svartvit. Där jag minst anade det stötte jag sedan på en person som verkligen hade kunskap om det som skrevs sönder och samman i tidningarna.

Hon hade egen nära erfarenhet av det som de flesta av oss andra bara tyckte i luften om. Däremot hade hon inte några bindningar eller intressen i saken. Hon var trovärdig.

Jag skämdes när hon utifrån sin erfarenhet stillsamt beskrev var det gick fel i den högröstade rapporteringen. Fast jag anade att den varit skruvad förstod jag först i samtalet med henne ungefär hur många varv. Man borde ha lärt sig när man är ett halvt sekel gammal. Men, det är som det är.

Det finns drevliknande situationer jag skäms över fast det gått rätt lång tid sedan de pågick. Man kan dras med i stor- eller småskaligt gläfsande mot människor på alldeles tokiga grunder. Det enda positiva med sånt är att ens högmod hålls nere när man upptäcker vad man varit med på.

...
Det är inte alltid ärligheten är total när det kommer till ålder och födelsedagsfirande.

En mig mycket närstående har faktiskt tänkt flytta sitt firande till ett annat år. Men inte för att luras, utan för att det inte är så lämpligt att fira jämnt i juletider. Det blir säkert lättare att bjuda några vänner på en matbit i slutet av nästa månad än just när de ska till att koka knäcken, nacka grisen, griljera skinkan och lägga lutfisken i blöt.

Själva fylleridagen firas stillsamt någon annanstans.

...
Det var trevligt att få befolkningssiffrorna från kommunhuset idag. Förändringarna är inte stora, men åt rätt håll. Det är inte självklart överallt.

34 invånare mer än vid årsskiftet, det är positivt. Det är mycket hög tid att det byggs lägenheter i Vännäs. Skulle det bli verklighet är jag övertygad om att vi skulle få se än bättre siffror. Vi behöver lägenheter som både kan vara "förstahandsmål" och göra att villor blir lediga för fler familjer som vill flytta in.

Blir det sen bra med pendeltåget och fortsätter bussarna att gå så att det går att komma sig till och från skola och jobb - då kan det bli riktigt bra tillväxtsiffror.

...
Det gick inget vidare att läsa Skolverkets allmänna råd om nyanlända elever på träningscykeln. Jag kom två sidor, sen var det bara att ge upp. Ljuset var lite för dåligt och konkurrensen från Aktuellt var för svår. Man ska nog inrikta sig på att träna när man tränar.

På tal om nyanlända så är det roligt att det ramlar in både stora och små elever på Castorskolan. Både från när och fjärran. Statistiken säger ju att antalet skulle kunna vara stabilt alla sex år man kan överblicka, men ännu roligare är det förstås när elever kommer till. När unga sen överraskar både sig och andra med sina framsteg är det riktigt, riktigt roligt.

För övrigt har jag varit grymt huslig ikväll. Har klättrat runt och hängt upp julgardiner. Agneta har hotat att komma med en avslöjande kommentar om jag så mycket som försöker skryta med denna sällsynthet, men jag gör ändå ett försök.

...
Jag producerar väl ibland liknande texter också, men jag skulle nog önska att VK gallrade bort den stora delen av de ansiktslösa nonsenstexter som stötvis översvämmar VK-bloggen.

Meningen med nonsenstexterna tycks vara att minska intresset för bloggen.

...
Visst är det en del bök med snön. Men förutom mysfaktorn, tänk så mycket ljusare och enklare det är att köra på den vita vägen jämfört med på den svarta, våta, höstmörka asfalten.
Man får bara komma ihåg att snö är snö.

Att få åka osaltat är en särskild, numera sällsynt förmån.

...
Tillsammans med en hel del av omsorgsfolket och kring hälften av skol- och barnomsorgspersonalen i Bjurholm begick jag julbordet ikväll. I alla fall delar av det.

Värdshuset hade laddat bra på fisksidan och efter två rekorderliga varv där hoppade jag både kött och varmrätt och gick in för landning bland efterrätterna. Jag frågade en yngre bekant från äldreomsorgen och hon menade absolut att det var ett ålderstecken. Hur som, fisk är gott och det var en trevlig kväll.

När man sitter vid ett matbord dyker det ofta upp trådar som man vanligtvis inte snubblar över. Via faran av att äta för mycket palt kom jag in på Emil Sköldengen. Pappas släkting som flyttade, renoverade och bodde i vårt hus tidigare, var predikant och byggare och bl.a. var arbetsledare när Victoriakyrkan byggdes i väglöst land utanför Sorsele. Han vars första fru hette Engman och var från Åkernäs i Bjurholm och vars andra fru hette Stina Sköld och var missionär och lärare åt Haile Selassies ("Lejonet av Juda") fru och barn. Innan de italienska fascisterna drev iväg henne och andra missionärer under andra Abessinienkriget på 30-talet.

Etiopien kallades Abessinien då och led enorma förluster jämfört med den italiensk-eritreanska sidan. Italienarna hade 595 flyplan och 795 stridsvagnar och etiopierna 3 av varje. Det bidrog till att etiopierna förlorade 275 000 man och italienarna 10 000, i döda. Även svenskar dog när en röda kors-märkt avdelning av "Abessinienambulansen", ett svenskt mobilt fältsjukhus, bombades av italienarna. Flera av ledarna, läkarna och ambulanspersonalen var förresten missionärer från EFS och Bibeltrogna Vänner.

Ursäkta denna lilla utvikning. Min bordsgranne hade iaf rötter i Sorsele och hade hört talas om Emil som under sin predikanttid där hette Karlsson. Utan julbordet hade vi knappast kommit in på det. Så det kan vara nyttigt med julbord.

...
Jag gissar att Putins och hans pojkar hamnar på ett resultat på strax över 50 %, på ett eller annat vis.

Det ska bli intressant att höra vad riksdagsledamoten Elisabeth Björnsdotter och andra har att berätta när de kommer tillbaka från sitt uppdrag vid detta val. Det angår ju också oss, vårt beroende av Ryssland minskar inte direkt.

...
Nåja, jag ska inte skylla ifrån mig. Det var jag som bröt det långa förhållandet med både Telia och min förra krångelfria nätleverantör.

Trots långvarig skepsis mot IP-telefoni föll jag till föga på Nolia och tecknade mig för ett kombinerat internet- och telefonabonnemang som skulle kosta mindre kosing och ge mer fart i fibern.

Nu fungerar inget av delarna. Telefonen har varit väck i veckor och nätet i dagar. Trots distanshjälp av kvalificerade krafter är kontakten via ettor och nollor lika obefintlig som när huset byggdes 1871.

Är det inte fixat under veckan kommer jag att vidta extraordinära åtgärder. Bl.a. tänker jag vara frikostig med företagets namn.

Telia, kom tillbaka, allt är förlåtet!

...
Islamisterna ser ut att vinna i Egypten. När jag sist såg låg Muslimska brödraskapet på 40 % och de än mer fundamentalistiska salafisterna på 20-25 %. Det är de sistnämnda som sägs ha varit mest aktiva i årets många angrepp på kristna.

En av Hamas ledare på Västbanken, Hamid Bitawi, sa idag att Israel är den största förloraren i det egyptiska valet. Där kan han ha rätt. Muslimska brödraskapet, tidigare förbjudet och Hamas förbundna, är motståndare till freden med Israel som varat i 30 år.

Det återstår att se vilken sommar det blir efter den arabiska våren. Förlorarna kan bli många, många fler än Israel.

Det var inte grannt förr i området, men det är inte säkert det blir bättre framöver.

...
I SvD står det att människor över 50 sällan vågar byta jobb och att 25 % av oss råkat ut för att bli åldersdiskriminerade i arbetslivet. Är det så illa?

Jag tycker att åldersdiskriminering är ett otyg åt vilket håll den än slår. Redan Paulus skrev till sin vän Timoteus i 1Tim 4:12: "Ingen får förakta dig för att du är ung". Bibeln varnar också för att förakta äldre. Människor oavsett ålder är människor och ska inte föraktas.

En av mina nyrekryterade medarbetare är 63 och det fanns äldre alternativ. Snart hoppas jag få anställa någon eller några riktigt unga och nyutbildade. Det finns de som tror på åldersmässiga monokulturer där alla kan gå omkring och liksom spegla sig i varann. Låter mindre bra. Förutom att man missar vissa dimensioner och en hel del erfarenhet på vägen blir ju alla så småningom gamla samtidigt då.

Det finns hur som helst både 50- och 60-plussare som vågar.

...
Det känns verkligen som en stor förlust att Chis Heister lämnar länet.

Jag har hört flera politiker från det block jag inte tillhör säga att man tycker att hon varit en mycket bra landshövding. Någon hade innan sagt att hon inte passade i Norrland p.g.a. något uttalande hon skulle ha gjort för länge sedan. Kul när man blir positivt överraskad av en person och vågar erkänna det. Även när man själv får erkänna att man misstagit sig.

Jag håller med Nordebo som skrev ungefär att en västerbottning är en västerbottning var man än är född och vart man än far. Det känns bättre att vår idoga landshövding blir landshövding i Stockholm än om hon t.ex. skulle ha gått i förtida pension. Vi kan behöva en riktigt centralt placerad västerbottning.

Det kan t.ex. Stockholms skärgård göra också. Redan gamle Boman påpekade att det finns områden i Stockholms län där de fastboende har likartade förutsättningar som i Norrlands glesare delar.