...

Idag släpptes den lokala Berättarakademin lös på Castorskolan i Bjurholm.

Åtta damer och herrar, flera i tämligen mogen ålder, hade ett schemabrytande program för högstadiet där de gav prov på berättande och talekonst och gav tillfälle för eleverna att utifån gamla saker, bilder, minnen eller fantasi ge sig ut på berättaräventyr själva.

Jag har inte stiftat bekantskap med allt berättararbete som gjorts tidigare, men vet att elevernas deltagande blivit till både CD-skivor och minst en bok. Bjurholms kommun var för övrigt Årets berättarkommun 2010.

Skådespelarem, militären m.m. Greger Ottosson inledde och avslutade dagen och jobbade en hel del däremellan. I förgrunden en av de andra akademiledamöterna som förgyllde dagen.

När jag kom till aulan på morgonen tog Greger O upp mig till akademiledamöterna på scenen, satte mig i en knepig situation där jag fick improvisera en berättelse utifrån några ord som elever ombads bidra med. Berättelsen skulle enligt dem utspela sig i Agnäsbacken och det skulle vara med en ko i den. Det gick inte så lysande.

Man muckar inte i onödan med en gammal närstridsexpert och när Greger på scenen bestämde att jag under dagen skulle ta hand om hans 5 grupper under temat "Orden berättar" så var det bara att gå igång. Då var det 5-10 minuter till första tillfället.

Berättarna skulle ha varit nio, men en hade fått akuta förhinder så Greger tog hand om de grupperna istället.

Det blev en bra dag. Tjejerna jag hörde gjorde riktigt bra ifrån sig, men jag måste säga att grabbarna överraskade. Prestigelöst och utan synlig rädsla eller blyghet gick flertalet av pojkarna i sjuan till nian igång, bjöd på sig själva och berättade för de andra efter bara en kort stunds förberedelse. Det tror jag inte hade hänt överallt. Bra gjort!

På slutet av dagen påminde jag eleverna om det som sägs vara ett gammalt kinesiskt ordspråk. "Varje gång en människa dör brinner ett bibliotek". Eleverna förstod meningen, hur alla minnen och intryck en dag blir borta för de efterlevande, och några förstod kanske vikten av att prata med sina mor- och farföräldrar och andra äldre bekanta medan man har dem.

Greger utvecklade och förfinade ordspråket. Han la till att varje gång en människa föds påbörjas ett bibliotek. Så sant, så sant.

Uppdaterad: Wednesday 14 December 2011 klockan 23:21