...

Hela Vännäs ska leva, så är det. Även våra byaområden som ligger så nära både centralorten och Umeå.

I Vännäs kan man bo mitt i naturen eller i byn och ha all tätort man behöver 5-35 minuter bort. I det perspektivet är också byskolorna och byförskolorna viktiga. Även för helheten eftersom de tätortsnära byområdena är en tillväxtfaktor för kommunen.

Fullmäktige har beslutat att det ska bli förskola i Tväråbäck. Om denna landsbygdssatsning var alla överens när den klubbades. När det nu skulle upphandlas lokaler kom det fram att det i nuläget är 9 barn för första året och 6 det andra. Under veckans fullmäktige sades det i lokalen att det var några fler. Sen kan det förstås hända både det ena och det andra på några år. Finns förskolan ökar det bygdens attraktivitet.

Det här är inte lätt. Visserligen är det sällan en förskola har fullt hus direkt. Men att driva en förskola med 6 barn kan man rimligtvis bara göra om det är riktigt långt till nästa.

Stämmer det att det finns fler barn på lut, då är det viktigt att det bekräftas mycket snabbt. Jag har varit med att starta förskoleverksamhet med väldigt lite barn, men då fylldes det på ganska raskt. För dem som har budgetansvar ringer klockor om siffrorna istället pekar fel väg.

Moderaterna beklagar läget, vi unnar verkligen Tväråbäck den förskola man kämpat så länge för. Men ska det tagna beslutet kunna bestå så är det viktigt att fullmäktige presenteras ett lite bättre underlag. Eller, med ett lägre antal barn kanske det kan bli intressant att starta med en integrerad förskola?

Jag tror det kan bli ett spännande ksau på tisdag.

 

...

Nu kan man säga som man tänker.

MP vill ha kvar RUT-avdraget, man ser att det har "fungerat ganska bra". Helomvändningen presenteras i vårbudgeten.

Bättre sent än aldrig.

...

Ibland brukar jag sjunga någon strof ur Internationalen, för omväxlingens skull. 

Vers fyra med strofen "vi under skatter digna ner" översattes 1902 då totala skattetrycket var något annorlunda än idag, 7,9 % närmare bestämt. Jag undrar när den versen rök? (Nu sjungs oftast bara första och sista versen.) Från 1960 till 1977 steg skattekvoten från 29 % till 53 %, högt över omgivande länder. Under vår industriella glanstid, 50- och 60-talet, låg vi lägre än konkurrerande länder. (Obs,  man inte kan jämföra rakt av, många länder har sociala kostnader som inte tas ut via skatten)

Vissa socialdemokrater trodde även på 70- och 80-talet att man kunde ånga vidare uppåt, i alla fall ligga kvar, men allt fler insåg att vi skulle drabbas hårt om det fortsatte. Efter 1977 gick det lite neråt, men vi toppade 1989 med 56,9 %. Då var det uppförsbacke, motvind och klabbföre för Sverige. Inget ekonomiskt hållbart läge.

2010 låg vi tvåa i världen med 45,8 %, men i deltävlingen skatt på arbete ligger vi fortfarande som ohotad etta i världen.

Med det här vill jag peka på att skatter handlar inte om något statiskt. Det finns inte en given kaka som förblir densamma år efter år oavsett vilket totalt skattetryck man har. Det här behöver vi tänka på i dagens skattedebatt.

Vi vill ha ett välfärdsland med en social hållbarhet och då kan man inte tävla med skatteparadisen. Vi är som synes inte heller i den delen av skalan, tvärtom. Det finns fortfarande inget socialdemokratiskt styrt land som har lika hög skattekvot som Alliansens Sverige.

 

Här har vi förresten en av varianterna på Internationalen (Wikipedia), om någon behöver den. Läs den gärna hur som helst:

Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.

Upp till kamp ...

I sin förgudning avskyvärda,
månn' guldets kungar nå'nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.

Upp till kamp ...

Båd' stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.

Upp till kamp ...

Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.

Upp till kamp ...

Arbetare, i stad på landet,
en gång skall Jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.

Upp till kamp ...

 

 

...

Rösten är nästan försvunnen. Att valborgsmässofirandet får vika är ett litet problem, men jag hade behövt rösten i morgon.

Tittade just igenom bekräftelsen till "Sverigemötet", Moderaternas träff i Karlstad nästa veckoslut.

Det första seminariet jag har valt handlar om hur sjukförsäkringen bör utvecklas. Spännande och viktigt.

Det är även nummer två, även om det inte är samma dignitet. Det handlar om vem som ska ha ansvaret för kollektivtrafiken i framtiden.

Det tredje jag valt handlar om utveckling för hela Sverige. Nummer fyra låter jag bli att nämna. ;-)

Hoppas att jag fått tillbaka rösten. De här mötena brukar ibland kunna ge tillfälle till resonemang med de stora elefanterna.

...

Som jag nämnde tidigare så blev det lunchteater på Folkets Hus i Umeå när Kulturberedningen var samlad under fredagen. "Storbrodren", en berättande enmansföreställning med Greger Ottosson från Bjurholm.

Anders Larsson hette en ung pojke från Norrlångträsk. Han fick vara med om hemska händelser under krigsåret 1809 då han tvingades att skjutsa ryska soldater och sedan blev vittne till hur fem andra ryska soldater mördas, halshuggs, i en grannby. Efter de här skeendena försökte han bli en helig man, en som gjorde som Gud ville. Men det ville sig inte. Han blev inte av med synden, det blev ingen skillnad på insidan och i kyrkan fick han ingen som kunde hjälpa.

Föreställningen visade hur Anders fick kontakt med "läsarna" som själva läste Bibeln och Luthers postilla och själva la ut och förklarade texten. Något som var strängt förbjudet under konventikelplakatets tid.

Säkert fanns det flera präster som hade fått se vad kristendomen egentligen handlar om, men det var också alltför många som inte alls hade förstått. De tjänade förmodligen mest staten och sig själva. Man hade ett arbete och många privilegier, t.ex brännvinsförsäljningen, och man läste kanske lagen för människorna, men det blev inte mycket mer. Några var också rationella barn av upplysningstiden och hade litet intresse av andliga frågor.

Anders Larsson, den blyge och försiktige, fick själavård hos läsarna, han blev omvänd, fick frid och blev "född pånytt". Han blev en av nyläsarnas främsta ledare och fick gåvan att tala till hjärtana om att man blir salig genom tron på Jesus, inte genom det man gör och är.

Greger Ottosson lyckades visa en del av "insidan" av väckelsekristendomen och läseriet  under timmen som "Storbrodren" tog i anspråk. Det är ovanligt att höra, jag har  aldrig sett en film eller en teaterföreställning som träffat så pass rätt när man ska beskriva kristendom. Även om jag inte håller med om allt och inte delar alla slutsatser Greger gör. Överdrifter och missgrepp från både präster och läsare kom också med i berättelsen.

Det blev allt skarpare strid mellan nyläsarna, kyrkan och statsmakten. Anders Larsson blev åtalad för det hemska brottet att samlas till gudstjänst utan ledning av präst, för ohörsamhet mot kyrkan och lagen. Han hotades av landsförvisning eller dödsstraff när kungens rättsskipare kom seglande till Ursviken 1819 då Anders var 25 år.

Mot slutet kom Greger Ottosson in på Maja Lisa Söderlund, en kvinna som var lika gammal som Anders Larsson och hörde till nyläsarna. Hon jagades också av länsman ibland för att hon "föreläste" om Luther utövade själavård. Hon blev senare till stor andlig hjälp för en man som hette C.O. Rosenius, född i Nysätra. Han blev en av Sveriges mest namnkunniga evangelisk-lutherska predikanter och skribenter. Hans tidning Pietisten hade en tid fyra gånger så stor upplaga som tvåan, som var Aftonbladet.

Greger påtalade väckelserörelsernas betydelse för samhällsliv och demokratiseringsprocess, särskilt i Norrland. Han undrade varför han aldrig fick höra om det här när han gick i skolan.

Storbrodren? Uttrycket anspelar på Jesus, Gud som blev människa som vi för att ta på sig synden och straffas så att människan kunde gå fri. Föreställningen började och slutade med Gregers ord om att Storbrodern kommer.

Jag hade inte väntat mig den här berättelsen på Folkets Hus den här dagen.

Jag anar att man helst inte skulle fotografera, men den här bilden tog jag innan jag fick veta det. ;-) Får du tillfälle att se "Storbrodren", så gör det.

...

Pratade nyss med en bekanting som i mogna år gör ett riktigt lappkast. Mellan 50 och 60 bara säger upp sig och byter inriktning helt och hållet.

Jag tycker sånt känns uppfriskande.

...

Idag har jag varit ersättare, närmare bestämt i länet kulturberedning.

Ansvaret för utvecklingen av den regionala kulturen har gått över från landstingen till Region Västerbotten, samverkansorganet som består av länets 15 kommuner - och landstinget.

Det är en väldigt ny nyordning och det har varit körigt för både politiker och tjänstemän att få allt att fungera.

Jag kommer inte att lägga mycket krut här, trots en positiv första kontakt. Eftersom ersättarna inte har närvarorätt vid sammanträden där man inte ersätter blir besöken högst sporadiska. Då håller man sig inte så uppdatrad på det som händer och blir "off", även om man läser de aktuella handlingarna.

Det är annars mycket som intresserar inom ansvarsområdet. Folkbildningen, biblioteken, generationsöverbryggande verksamheter, strävan att stimulera barns och ungas "lustläsning" som betyder så mycket för senare utveckling och utbildning och mest hela länets kulturella väl och ve. Kulturberedningen verkar ha ett mycket sunt synsätt när det gäller att fördela resurserna mellan stad och landsbygd.

Lunchen blev mycket speciell. Det blev lunchteater, Greger Ottossons "Storbrodren". För mig blev det en av de större teaterupplevelser jag haft. Inte minst för det ovanliga ämnet och att detta inte var mer eller mindre avsiktligt missförstått, som det oftast blir när man behandlar just detta. Hoppas få tid och ork att återkomma till saken.

...

Vård- och omsorgsförvaltningen har för andra året i rad gjort en brukarundersökning enligt en beprövad modell.

Enkäten omfattar områdena "Bemötande", "Tydlighet", "Tillgänglighet" och "Kompetens". I de fem olika brukarkategorierna är nöjdhetsgraden 84 till 95 %, vilket är en förbättring för tre av områdena. "Tillgänglighet" står still på 85 %.

Flest är nöjda med "Bemötande", som ökar från 88 till 92 %, och "Kompetens", som går från 90 till 94 %.

Sträck på er ni som arbetar inom Vård- och omsorgsförvaltningen! Ni gör många nöjda och ökar Vännäs attraktivitet.

...

Moderaterna kommer hädanefter att redovisa namnen på dem som skänker mer än 20 000 kronor per år till partiet. Gåvor från företag och juridiska personer tar man inte emot. Det här skriver partisekreteraren Sofia Arkelsten i dagens DN.

2009 fick partiet totalt bidrag från ca 2500 privatpersoner som gav i snitt 770 kronor. Totalt, med de slantar som många lägger till när man betalar medlemsavgiften, har gåvorna utgjort 4 % av partiets omsättning.

Socialdemokraterna har både före och efter detta en mycket större dolt och halvdolt inflöde av externa pengar. Det mest knepiga är kanske att man inte kan vara med i LO utan att direkt och indirekt stödja ett parti som en stor del av medlemmarna själva inte stöder.

Nu städar Moderaterna undan en onödig störning som vi borde ha kunnat ta bort tidigare. De relativt ganska små pengarna har inte varit värda misstänkliggörandet.

Nu väntar vi på nästa (S)tädning.

...
Funderar kring distansarbetet medan jag tar en distanskaffekopp och en distanspepparkaka (Nyåkers) i ensamheten.

Det är svårt att få arbete hemma att fullt ut kännas som riktigt arbete. Trots att man ibland kan få mycket mer gjort. Det är bara det gamla loduret som hörs här i min lugna del av tillvaron. Inga spexiga, suckande eller planerande arbetskamrater, inga ystra tonårstjut, inget bubblande lågstadieskratt och inga spetsiga konfliktljud. Det rings mycket mer ut än in.

Det blir sällan tid till gemensamt fika inom skolan, men de stunder som blir är ofta betydelsefulla. En del i det sporadiska arbetsmiljöarbetet. Inte att förväxla med det systematiska. Att bara jobba hemma skulle jag inte stå ut med, no way. Men ibland är det bäst.

Arbetet med rekryteringen av ny heltidsrektor på skolorna i Skellefteå rullar vidare. Själv har jag inte sökt, jag "är hemma" i Vännäsby och Umeåregionen, men trivs bra med mitt deltidsarbete och mina arbetskamrater i norr. Rekryteringen är spännande ändå, eventuellt är det någon jag kommer att arbeta mycket nära framöver. I ett sådant scenario blir det förmodligen lite mer av distansarbete. Kanske en hemmavecka i månaden eller så.

Nu ringer det in....

Det var så gott om de små gula inte långt från Brattby såg.

...
Ju mer man hör och läser om arbetskraftsbrist desto mer funderar man på var det gått fel. Är det av missriktad snällhet vi tvekar att tala med de unga omkring oss om detta med jobb- och framtidsutsikter när det blir dags att välja utbildningar? Eller är det av likgiltighet?

Något som kan oroa riktigt ordentligt är frågan var de nya teknikerna till det högteknologiska samhället ska komma ifrån när stora hopar av de gamla pensioneras. Det är mycket teknik som ska underhållas, ersättas, uppfinnas och nyinstalleras. Det går förstås att importera den arbetskraften, men det känns ganska snett om det ska ske i stor utsträckning.

Här tror jag att det behövs göras breda insatser på flera plan. Nu.

...
Frågade i går på fullmäktige om Vännäs beredskap inför ett eventuellt parasitutbrott i dricksvattnet. Jag gick då en uppgift som jag inte riktigt trodde på. Att parasiter som Cryptosporidium bara kan förekomma där man har ytvattentäkter.

Jag har konsulterat både nät och expertis här från mitt viloläger. Det är förstås vanligast med de här parasiterna i ytvattentäkter, men även grundvattentäkter kan smittas via inrinning från gödslade åkrar eller läckande avloppsledningar.

I Vännäs lär risken vara minimal eftersom brunnen finns ute i skogen, långt från hus och åkrar, och då hela vattenledningar har ett högt tryck som ogärna släpper in något från utsidan.
Bra att veta.

Däremot verkar låter det inte bra att man räknar med fler utbrott ju varmare klimatet blir.

...
Livet är fullt av annorlunda dagar.

Idag började jag på Infektionskliniken på NUS. Det var inte så dramatiskt, det handlade om vaccinering inför Kenya-resan i maj. Bruks- och Björkskolan, och även vår förskola, ska få en systerskola i Mombasa är det tänkt. Två elever, två lärare och jag ska resa dit för en första kontakt. Bland olika saker som ligger i projektet finns ett samarbete kring Barnkonventionen.

Trots att jag haft en tid som blodgivare har jag en frostig relation till sprutor och jag tyckte det var mycket sympatiskt av läkaren att låta bli att ge mig någon. Jag klarade mig på dem jag tog 2007 och 2009. Det jag behövde komplettera kan drickas och knapras.

Efter ett möte i Vännäs på förmiddagen skulle jag sedan åka upp till Skellefteå, "Cryptosporidien", men av det blev intet. Jag trodde kanske att det var samtalet jag haft som gjorde mig aningen mattbent, men det visade sig vara feber. Förkylningen är inte över. Jag gjorde en "Churchill" istället, arbetade från sängen under eftermiddagen. Fast han jobbade liggande av helt andra anledningar.

...

I morgon eftermiddag blir det fullmäktige i Vännäs. Förutom dagordningens punkter lär det bli en del extra kring förskoleavdelningen i Tväråbäck där det finns både formalia och innehållsmässiga saker att diskutera.

Det är inte den mest innehållsrika dagordningen man sett, men det blir spännande att höra informationen omkring ekomaten i Pengsjö och "landsbygdsutveckling i strandnära lägen". Även diskussionen kring årsredovisningen, kanske även tilläggsbudgeten.

Fonderingen av överskotten från Starrbergets deponeringsanläggning blir också en spännande sak. Om några årtionden ska det nuvarande deponeringsområdet återställas. Vi kan räkna med en kostnad på 20-30 miljoner. Det är på sin plats att vi som använder området är med och betalar för detta och inte vräker kostnaden på barn och efterkommande. Att anpassa avgifterna och ibland fondera överskott från "skrothandeln" så att vi är med och betalar övertäckningen hör till det hållbara tänkandet.

På vk.se kom det nyss ut en artikel om att 3600 lägenheter skulle behöva rivas. Allt enligt Statens Bostadskreditnämnd, BKN. Bostäderna finns i utflyttningskommuner runt Sverige och är en tung belastning för ekonomin i blödande kommunala bostadsbolag. Man önskar verkligen en vändning för dessa prövade kommuner.

Här i Vännäs är förhållandet det omvända. Här innebär lägenhetsbristen ett betydande hinder för utvecklingen. Tänk om vi till att börja med hade haft 50 fräscha lägenheter till, lämpligt placerade i Vännäs och Vännäsby.

...

 

...
Tyvärr får jag tillbringa annandag påsk i större lugn och ro än jag tänkt. Veckan ser ut att bli full av viktigheter. Både fullmäktige och mycket annat. Jag bör helt enkelt komma på benen och bli så frisk som möjligt så snabbt som möjligt.

Annandagarna betyder mycket för våra stora helger. Även om man bara ser på helgerna som ledighet så blir det stor skillnad om man tar bort en annandag. Året blev lite gråare när pingsthelgen tappade sin, tycker jag.

...

En 31-årig man sitter på sitt rum på Säters rättpsykiatriska klinik och säljer knark via dator med samhällets goda minne, enligt Aftonbladet.

Han sitter på Säter för att han handlat med knark i det fria, är våldsam, farlig och narkotikaberoende. Nu hjälper samhället honom istället att deala amfetamin och annat innanför murarna.

Personalen kan inte hindra honom eftersom var och en ska ha tillgång till dator enligt Socialstyrelsens nya regler.

I januari avslöjades att några pedofildömda på en annan anstalt laddat ner stora mängder barnpornografi. De förlorade sina datorer, men fick sedan tillbaka dem, utan filter. Var och en ska få ha det så, enligt Socialstyrelsen. Man uppmanar personalen att inte försöka förhindra nya brott. Kan detta vara sant?

Jag förväntar mig att politiken i sådana fall snabbt åtgärdar galenskapen. Väldigt snabbt. Så här fullständigt impotent kan inte ett rättssamhälle få vara. Förtom allt staten indirekt medverkar till om man inte snabbt får ordning på detta kan man rimligen förvänta sig en dramatiskt försämrad respekt för lag och rätt om detta får fortgå.

...
Vid 1830-tiden ikväll var det 16 grader varmt när jag släppte av mamma i Vännäs. Ännu varmare såg det ut att ha varit när man noterade hur folk var klädda när de släntrade hemåt. Det kändes nästan overkligt att se några i shorts och bikiniöverdel.

Nyss det var 30 grader kallt och det är en vecka kvar till majbrasan.
Jag hänger inte riktigt med. ...

...
Idag väcktes jag av sång, första gången. Människor i olika åldrar sjöng om Jesu uppståndelse. Det blev en bra morgon, trots förkylningen.

Kristi uppståndelse flyttade vilodagen i kristenheten, och så småningom i mest hela världen, till söndagen. Den "första dagen" i Bibelns tideräkning.

På ryska betyder ordet för söndag, "voskresenje", ungefär uppståndelsedagen. Jag gillar verkligen att alla i den avsomnade Sovjetstaten, med sin totalitära ateism och ofta hårda förföljelse av kristna, fick påminna om Jesu uppståndelse varje gång man sa "söndag". :-)

Ta gärna tid att läsa Johannesevangeliet, kapitel 20.

...
Efter att jag sovit ett antal timmar ikväll lär nattsömnen komma sent. Det har hunnit bli lite läsande och lite skrivande. En del kosing har jag också sparat.

Min kamera vägrade lyda order idag. Det gick inte att ställa in ljuskänsligheten, det var autoläge hur jag än "resetade" och bar mig åt. Min hustru signalerade vänligt och förstående att ett så flitigt användande som mitt förstås slet på utrustningen. En riktig expert i närheten gav mig inget hopp, han gissade på haveri.

Det började lukta nyinvestering, något som i materialsporter akompanjeras av blandade känslor. Kostnader, men även fördelar. I detta fall främst dubblad ljuskänslighet. Nästan dubblat megapixelantal är däremot helt onödigt och bara en belastning.

Efter lite mobilsurfande från sjuksängen hittade jag på en amerikansk sida "finessen" jag råkat peta in och kunde koppla ur den. Kameran som Canon nyligen bytt ut hela mekanismen på, långt efter garantitidens utgång, får kanske hänga med 10-20 000 bilder till.

Lite blandade känslor som sagt, men huvudsakligen positiva.

...
Det har varit lite körigt på sistone och jag har sagt ja till lite för många saker och varit ledig för sällan. Till slut blir det oftast konsekvenser, så även nu.

Med hjälp av lite piller (snälla) lyckades jag även sitta ordförande vid ett årsmöte idag, men sen var det stopp. Nu firar mina vänner påsk medan jag ägnar mig åt halsont, feber och lite kroppsvärk. Det är alltid lite bökigare att vara sjuk borta.
Nåja, jag har det riktigt bra jämfört med många andra.

Jag får dessutom glädja mig åt påskens innehåll och centrum. Apropå det kan jag rekommendera att du läser Psaltaren 22. Ganska märkligt bibelkapitel när man betänker när det är skrivet, långt innan år noll, 30 eller 40. Jämför gärna med t.ex. Lukas 23 i nya testamentet.

...

Sätter in en okronologisk blid från gårdagen vid Vättern. När vi åkte från Jönköping vid 20-tiden var solnedgången väldigt vacker.

Vi som bor på solnedgångssidan av Bottenviken är inte så bortskämda med effektfulla solnedgångar. Det är lite annat på andra sidan.

 

 

...
Har haft viloförmiddag i Täby efter 73 bilmil och en lång och hjärtlig begravning i Jönköping igår.

Morgonens besvikelse är onekligen Apple. Igår gjorde jag reklam för iPhone när min lur av förrförra modellen grejjade vad en ettårig GPS inte klarade. Fast min mobil inte har GPS-programmet. Jag lät bitvis som en reklamgubbe, inte minst när det gällde olika appar.

Idag undrar jag om jag alls vill ha en iPhone nästa gång. Apple visar sig ha en fil som med stor noggrannhet registrerar alla rörelser man gör med mobilen. Filen är inte buslätt att komma åt, men inte heller svår. För den som får tillgång till mobil eller bärbar dator (där man synkar mobilen) är det lätt att komma åt informationen.

I dagens nyhets- och bloggflöde finns exempel på människor som rört sig i mycket känsliga ärenden, t.ex. i orons Nordafrika, utan att vara medvetna om filen som indirekt kan avslöja deras kontakter. Vad mobiler och datorer eventuellt berättat vid gränskontrollerna vet man inte.

En vän som tycker att all "007-teknologi" är kul sa i morse att detta inte alls är nytt och att det faktiskt står i användarkontraktets finstilta delar att Apple förbehåller sig rätten att göra så här. Jag känner mig lurad ändå. Utveckligen är farlig och Apples hemlighetsmakeri oförsvarligt.

Stasi, Securitate och KGB hade dräglat över dessa möjligheter och deras efterträdare gör det nog också. I Slovakien, Rumänien, Estland och Lettland har jag personligen träffat människor som fått sina liv sönderslagna av dessa organisationer utan att ha gjort något kriminellt. Jag har hört och läst om många, många fler. Vilka totalitära eller extremt kontrollsugna krafter morgondagen bjuder på vet vi inte, men lita på att de dyker upp här och där.

Vi måste reagera och markera mot onödig och oredovisad informationsinhämtning som kan bli känslig i enskilda fall. Oavsett om det är näringslivet eller dagens och morgondagens stater som står för den.

Det var väldigt trivsamt vid den sena kvällsvarden igår. Både för gommen och för ögonen och för sällskapets skull.

I glaset finns bl.a. vitsippor, blåbärsris och tussilago.

In från vänster kommer syrenen.

 

...
Det växlar ständigt.

Var nyss på T Swedbergslaboratoriets (TSL) område i Uppsala där en vän bl.a. jobbar med cyklotronen. Han plockar just nu fram material som liknar det som kommit ut i Fukushima. En blandning av Cesium 137 och 134 och Jod 131. Han gör en lösning som forskare och myndigheter runt världen nu vill ha för sina mätningar.

Hade tiden funnits hade jag fått en rundvandring, vilket förstås tilltalat en notoriskt nyfiken person.

...
Sitter just nu i en ny Norwegian B737 800W mellan Umeå och Arlanda. Ett av de första de har med Internet. Känns lite ovanligt att ha mobilen på och blogga som om man låg hemma i soffan.

Det går inte alldeles klanderfritt, men systemet är fortfarande i testfasen.
Tekniken stannar inte i utvecklingen. ...

...
"Stilla veckan" blev inte så stilla. Idag har det varit en del skolarbete från hemmaplan och sedan budgetberedning på eftermiddagen. Nu bär det av söderut.

Arbetet med budgeten rullar på i Vännäs. Vi har ökat intäkterna, både via skatter och taxor. Det ser inte ut som om det blir svårt att få pengarna att gå åt.

Återkommer i ärendet.

...

Hushållen klarar högre ränta, stod det som rubrik över en vk-artikel i min mobil i morse. Nu hittar jag inte artikeln på vk.se.

Ur minnet saxar jag att  9 av 10 husåll skulle klara en ränta på 5 %. Minns jag rätt skulle 48 % klara 7,5 % och 30 % skulle klara en ränta på 10 %. Jag minns när vårt bundna huslån var på 15 %....

Jag hade satt en annan rubrik på den här artikeln.

Att bara 67 % amorterar på sina lån finner jag rätt obegripligt. i storstadsområdena amorterar man minst. Förmodligen för att lånen är så stora att det känns meningslöst att betala på dem och att man förtröstar på att värdestegringen aldrig slutar. Även om en och annan blir purken måste jag säga att jag finner det ganska tanklöst.

Både som stat, landsting, kommun och enskilda bör man beta av på lånen man har behövt ta.

...

Läste du alls artikeln jag länkade till innan du bloggade om vad jag egentligen sa och menade?

Det är riktigt skrämmande att företag inte får tag i arbetskraft samtidigt som vi har arbetslöshet.

Vi ska i sammanhanget komma ihåg att vi nu har helt andra kriterier för arbetslöshetssiffrorna än då (S) gömde undan de arbetslösa som bäst. Nu räknas varje person mellan 16 och 74 som söker ett timvikariat som helt arbetslös. Även om ungdomen går gymnasiet eller studerar på högskolan och den äldre varit pensionär i fem år. Detta ger helt andra siffror än förr. Vi har inte massarbetslöshet som du och Juholt gärna svamlar om, men den är förstås alldeles för hög.

Både företag med låga och höga utbildningskrav har svårt att hitta folk. Matchning är inte alltid lätt, men omfattningen på problemet förvånar. Jag tror också att de allra, allra flesta unga vill jobba, men tog nyligen del av en undersökning där 4 % av 18-30-åringarna hade som dröm att slippa jobba i framtiden. Det är 4 % för mycket det.

Att vi ska utbilda till de jobb som finns är jag helt överens med dig om, det säger nog ingen emot. Där måste vi tänka till redan i fråga om gymnasieutbildningarna. Sen behövs också nytänk både på högskolan, yrkeshögskolan och hos många arbetsgivare.

Nästan mest skrämmande tycker jag att situationen inom vården är. Igår läste vi om operationer som inte utförs p.g.a. brist på operationssköterskor. Hur vi inom kommunerna ska få tag i omvårdnadspersonal när så många ska i pension och så få väljer omvårdnad på gymnasiet, det undrar jag.

Tyvärr tror jag att en hel del av "missmatchningsproblemet" blir svårlöst. Mer av andra orsaker än av brist på politiska initiativ.

...

Den här intervjun med Försäkringskassans chef Stig Orustfjord är hörvärd.

Tråkigt att så många inte alls tror att sjukförsäkringen fungerar.

 

...

Samtidigt arbetslöshet.

Här har vi en del att fundera på.

...

...
Nu ska jag göra en sorts pudel.

Jag gjorde ett riktigt misstag härom dagen. En informatör på en statlig myndighet och luddiga rutiner i deras verksamhet "hjälpte mig" att göra det, men ändå. Jag hade fel.

På företag och föreningar måste man ständigt vaka över fakturorna som kommer. Det finns de som lever bra på att luras med falska fakturor, hur man nu orkar gå till ett sådant jobb. Jag har sett hyfsat många försök.
Härom dagen ringde en kvinna till en styrelseledamot i en förening och sa att hon var från en statlig myndighet. Hon sålde in en annons för 18 000 (inom ett ansvarsområde för både styrelsemedlemmen och myndigheten) och sände en orderbekräftelse till hans privata mailadress. Styrelseordföranden ringde och bad mig kolla upp den märkligs saken och telefonnumret. Det visade sig gå till ett privat företag med ett namn som ibland använts av blufföretagen, i olika varianter.

Jag ringde upp numret och hamnade i en telefonsvarare hos det privata företaget. Eftersom misstanken grodde försökte jag inte avbeställa annonsen utan bad istället att få veta mer om det erbjudande vi egentligen inte var intresserade av.
Det tog bara några minuter innan en trevlig kvinna ringde upp. Hon sa att hon var från den statliga myndigheten, nämnde aldrig företaget, och beskrev finheterna med det här erbjudandet. I huvudsak gör myndigheten annars den här tjänsten alldeles gratis.

Jag tackade nej och hon accepterade och sa att jag skulle höra av mig om det blev problem. När jag kollade orderbekräftelsen stod det att man var skyldig att betala 25% av annonspriset om man inte skriftligen annullerat beställningen klockan 1400 dagen styrelseledamoten fått orderbekräftelsen i sin privata mailbox. Adressen och kontot var företagets. Det luktade inte statlig myndighet direkt, stopptiden var passerad och jag började varva upp. Man får mycket spectid eller extra läromedel för 18 000.

Det som avgjorde saken var en tjänsteman på myndighetens informationsenhet. Jag beskrev vad som hänt i detalj och hon sa att de inte hade att göra med denna verksamhet.

Nu gick jag loss ordentligt, sände extra annulleringar med lätt spetsade formuleringar via telefon, mail och fax samt polisanmälde. Jag vidtog också andra mått och steg för att begränsa de förmodade fakturabanditernas möjlighet att lura andra.

Efter några timmar började det hända saker. Jag ska inte dra hela kedjan, men jag fick tala med chefer på både reklam- och annonsföretaget och på myndigheten som i 27 år anlitat företaget för att göra en kompletterande trycksak med annonser. Man bad om ursäkt för otydligheten och sa att man skulle göra informationsinsatser på myndighetens informationsenhet. Själv bad jag också om ursäkt och drog förstås tillbaka allt jag satt igång.

Jag avskyr att komma med orättvisa anklagelser och bad om en särskild hälsning till kvinnan som ringt. Hoppas för både de anställdas, kundernas och statens skull att man stramar upp rutinerna på både företaget och myndigheten. Det måste vara klarare än så här när man blir kontaktad av en myndighet.

...
Mitt i stilla veckan och inför försoningens och uppståndelsens helg ska jag följa en vän till graven.

Jag har skjutsat honom många mil sedan 1981 när vi lärde känna varandra, nu ska hans kropp göra en kort resa. Som jag tror har själen redan gjort en resa till en mycket bättre värld.

Efter begravningen kanske jag skriver mer om honom. På ett sätt var han väldigt bräcklig, men han hade kontakt med den starkaste. Han blev aldrig vad han velat bli, men han var alltid och överallt ett vittne om att det finns en Frälsare som dött och uppstått och ensam är Vägen, Sanningen och Livet. För alla människor.

Han var en ovanlig och sällsynt man. Jag känner mig mycket hedrad att få vara med och bära hans kista. Jag ska göra det med saknad, men egentligen inte med sorg.

...
På väg in med sakerna efter ett par dagar i norr tyckte jag att fotoväskan var lite lätt av sig.
När jag klämde på den var den aningen för mjuk. Otäck känsla.
Mycket riktigt. Blixt, objektiv och diverse fanns på plats. Bara inte kameran.

Ett ögonblick av separationsångest.

Hemma i rummet där jag senast tömde den på bilder låg den. Vilken tur att den inte har behövts de senaste dagarna. Att inte Bilden plötsligt uppenbarat sig och krävt att bli knäppt.

...
Har gjort tre bilar lagenliga och det känns en smula i ryggen. Det första som hände var att garagedomkraften gav upp. Det blev till att veva originaldomkrafter istället.

Tog en tur med bilen som blev klar sist och sent. Det är en njutning när man får lägga bort Pigge Lunk-däcken och ta första turen på sommyarsulorna. I morgon blir det Skellefteå, skönt att slippa nöta vägarna i onödan då.

Men det finns bättre motion än däckbyte. Särskilt när det krånglar.

...
Nu startar snart den tredje Intensiva politiska heldagen i rad. Det är lite ovanligt för en fritidspolitiker. Sista veckan har det också varit väldigt mycket att läsa in. Kvällarna har varit "räddade", till stor del. I måndags drog KS också ut på tiden.

Det är väl att inte alla veckor är så här. Då hade knappast någon velat ha "fritidspolitiker" anställd heller. Man hade nog inte orkat heller. Inte om man vill vara aktiv och "med".

Idag ska nämnderna redovisa svar på ställda frågor. Man kommer säkert ocksåatt försöka klämma in lite om läge och behov inför fastställandet av kommande års budget.

...

Det fanns en tid när jag stretade till slalombacken i Vännäs med skidorna vilande mot tvärstaget framme på sparken. Hemifrån korpralsgatan var det kanske 6-7 kilometer. Det var på den tiden vi satsade mer på det hållbara och miljövänliga. ;-) Nåja, senare blev det moped med rejäla utsläpp.

Att ha en backe mindre än en halvmil från kommuncentrum är inte alla förunnat. Där är Vännäs och Liljaskolans unga och äldre skid, jibbing- och brädåkare  lyckligt lottade.

Nu var det ett par år sedan jag åkte slalom, men i går kväll när aftonsolen belyste backen fick jag idén att åka och titta på årets sista klubbtävling för AKV, Alpina Klubben Vännäs.

Man har ca 40 aktiva åkare, några riktigt framstående. De senaste åren har de bästa plockat hem guld och andra finvalörer både vid FIS- och Junior-SM-tävlingar.

Han ser nästan förvånad ut över framgångarna, huvudtränaren Thomas Edeblom i AKV. Bland många andra betyder han mycket för klubben, åker ideelltfrån Umeå  till Vännäs två kvällar i veckan under säsong. Till det kommer tävlingarna.

Det var ingen direkt trängsel när säsongens sista klubbtävling avgjordes på saltad snö i backens övre del.

Stora, små och mellanstora kämpade på den smältande snön.

Prisutdelningen är inte oviktig.

Kanske inte för de stora heller?

Så var det dags att lämna backen, kanske för sista gången denna vårvinter.

...

Förmiddagen med "Arena för tillväxt" var mycket bra.

Det är ett samverkansprojekt för lokal och regional utveckling som drivs av en märklig blandning av intressenter. Swedbank, ICA och Sveriges kommuner och landsting.

De två representanterna tog upp saker som globaliseringen, maktförskjutningen i världen, hållbarheten, omvärldsläget, Sveriges plats i världen, sysselsättning, tillväxt och ungdomsattityder innan vi så småningom landade i regionen och i Vännäs.

När vi kom till förklaringsmodeller för lokal och regional tillväxt och utveckling blev det intressant. Kommuner med likartade grundförutsättningar kan utvecklas mycket olika. Föreläsarna pekade på några viktiga saker som drar en kommuns utveckling och tillväxt åt rätt håll:

Människors förmåga till samverkan och förnyelse – social tillit, entreprenörskap, ledarskap och lärande, samt förmåga till "samhandling" är oerhört betydelsefulla verktyg för tillväxten. 

Är detta korrekt borde Vännäs ligga bra till framöver.

Alla Vännässiffror som presenterades var inte helpositiva, men många var det. Skattekraftsutvecklingen hör till de tio bästa i landet, sysselsättningsgraden är hög, arbetslösheten låg, andelen unga är hög och behörigheten till gymnasiet ganska bra.

Grupparbetena om målbilder för Vännäs och hur vi ska nå dit var ovanligt kreativa och effektiva stunder. Jag tror att de flesta som var med upplevde det så.

...
Jag har haft en heldag i politikens salar idag. I morse var temat "Arena för tillväxt" och det blev en förmiddag med många aha-upplevelser utifrån "utomstående" perspektiv på Vännäs goda förutsättningar. Skriver ingen annan så återkommer jag nog till det om jag får tid och kraft.

I eftermiddags var det ett telefonmöte med Ulf Kristersson angående förändringarna i sjukförsäkringen som gladde mig. Några reflektioner kommer senare.

Dagens citat från KS blir utropet från socialdemokratiske Leif Andersson på andra sidan sessionssalen efter att jag uttalat mig i en fråga om framtid, deponering, ekonomiskt ansvar och hållbarhet. "-Jag älskar dig!"
Han rev ner dagens längsta skrattsalva.

Säga vad man vill, men det är eljest i Vännäs. :-)

Nu ska jag åka till slalombacken och se om det går att ta en bild eller två från årets sista slalomtävling.

...

Det är trist att höra att så många företag hämmas av brist på utbildad arbetskraft och att flera vänder sig utomlands för att få tag i dem man behöver. Detta samtidigt som så många går arbetslösa. Problemet lär inte minska med de stora pensionsavgångarna, tvärt om.

Alltför många av dagens utbildningar är egentligen utbildning till arbetslöshet. Tragiskt är bara förnamnet. Många gånger har vi vuxna, inte minst inom skolan, också bidragit till lurendrejeriet genom att inte tillräckligt mycket hjälpa ungdomarna att se nyktert på yrkes- och utbildningsvalen. Viktigast är att få ett jobb, drömmarna och specialintressena får kanske framförallt odlas på fritiden. För några kan drömmen bli en födkrok, men det brukar i ärlighetens namn vara sällsynt.

Nu behöver det göras skarpa nuläges- och framtidsanalyser och sjösättas utbildningar utifrån verklighetens behov. Det är inga lätta saker att på olika nivåer göra det på träffsäkert vis, men många enskilda, företag och samhället i stort behöver att det görs.

Nu, som sagt.

...

Vännäs är den enda kommunen i Västerbotten som inte har ett badhus.

Under valrörelsen kom det väldigt tydligt fram att en stor andel av kommunens innevånare verkligen vill ha ett på hemmaplan. Även om det inte kan bli lika stort som dem som finns i Umeå. Ett badhus är något som en stor del av invånarna i olika åldrar skulle kunna ha nytta av.

Att bygga ett badhus kostar mycket pengar, än mer om det blir ett allaktivitetshus. Med vår ganska svaga soliditet och stigande räntekostnader är inte bara att låna upp pengarna, de ska betalas tillbaka av våra efterkommande. Anders Borg varnade härom veckan kommunerna för att tappa besinningen och skuldsätta sig. Dessutom är driften dyr, även om det skulle bli ett riktigt "klimatsmart" och energisnålt badhus.

Jag har inte sett några färska beräkningar på investering och drift, men är säker på en sak. Innan vi planterar förhoppningen om en simhall i Vännäs måste vi visa att vi som andra kommuner kan få fram tillräckligt antal årliga miljoner till ränta, amorteringar och drift.

Ska vi kunna säga ja till denna stora och av många efterlängtade "guldkant" är det en del vi måste säga nej till. Även om vi en period skulle få in ett antal miljoner mer i skatteinbetalningar och annat så måste vi tyvärr göra en del ledsna om vi ska kunna göra många glada.

Som opposition ska man enligt många bara kräva, lova, "bjussa" och förenkla, men det ligger inte riktigt för mig. Jag vill inte luras, men däremot se badhuset byggt. Om det ska kunna ske inom överskådlig tid avgörs till stor del under vårens budgetarbete.

 

...

Det skrivs om skolan mest överallt nu. Även i DN.

Artikeln om "En skolas kamp mot överheten" handlar om Minervaskolan i Umeå och har onekligen sitt intresse och sina poänger.

Andra intressanta artiklar i DN:s serie "Hem till skolan" är:

Den glömda läraren

En förolämpning mor barnen

Så vandaliserade kommunen en skola

Man får tycka vad man vill om innehållet i de här artiklarna, liksom om skolartiklarna i andra tidningar. Jag köper inte allt överallt, men menar att Maciej Zaremba pekar på mycket som ingen lärare, rektor, skolpolitikr, lärarutbildare, förälder eller skolutvecklare har råd att bara skaka av sig.

De som förklarar Sveriges sjunkande skolresultat med att man plötsligt fick möjlighet att välja skola, de gör det mer än lovligt enkelt för sig. Ibland pekar man på vissa framgångsrika skolländer och menar att skillnaden består i att man där inte har något fritt skolval. Det finns ofta andra, påtagliga, skillnader än det fria skolvalet mellan toppländerna och Sverige. 

Skolans organisationsform är egentligen inte så väldigt intressant. Den riktigt bra skolan borde lika gärna kunna vara kommunal som fristående. Vi som är skolpolitiker har nu att hjälpa våra egna verksamheter att ta upp konkurrensen och bli riktigt bra. Där det fortfarande pågår ställningskrig mellan kommunalt och fristående hoppas man på ögonblicklig vapenvila. Kraften och kreativiteten bör läggas på reformering och utveckling istället.

...

Befinner mig i skogen, skönt improduktiv.

Vinden drar ordentligt. Den sliter i grenar och plåtdetaljer. Det går dåligt att åka skidor och inte mycket bättre att gå. Snön tappar hela tiden och de snöfria fläckarna blir större. Längs skogsvägarna gerillakrigar den istället genom att bilda osynliga sjöar som man upptäcker när man trampar igenom uppmjukade skoterspår.  Hjälper inte mycket med goretexskor då de slutar för tidigt.

Jag eldar och njuter av våren genom fönstren istället för att vara ute. Förbereder kvällens tal om Försonaren, en av de mest okända personerna som finns fast stora delar av vårt samhällsbygge, vår nominella religion och vår kultur i grunden bygger på honom.

I ryggsäcken finns dagordningarna för KS, KSAU och mycket av underlaget för vårens budgetarbete i Vännäs. Tänkte ta en stund för att leta efter besparingsområden där man kan hålla igen för de satsningar Moderaterna och våra "allianspartier" vill göra. Som bekant går man inte i land med att satsa överallt, varken som privatperson, stat, landsting eller kommun. I korta loppet kan man lura sig själv och andra att tro det, men i längden avslöjas det att det inte går.

Ute flänger fåglarna på tidig holkvisning över stugtomten som är ovanligt full av kvarliggande älgspår. Det gröna som nyss låg nedpressat  under snömängderna förvånar med sin obändiga lust att leva.

...

Ser just att bloggen under natten kom upp i 700 000 visningar.

Man får säga tack för uppmärksamheten.

Samtidigt kan man undra lite över statistiken. Det blir ganska många markeringar när man inte skriver också.

...
Det står fortfarande i svenska media att Nato inte ber om ursäkt för att man dödade rebeller i Libyen igår. De angripna använde bepansrade fordon som Nato inte trodde att upprorsmännen hade tillgång till.

Nato har idag beklagat misstaget och bett om ursäkt efter att en av deras rigidare talesmän först vägrat göra det.

Krigshandlingar är ofta stökiga, röriga och farliga saker som ofta sker under stor stress. Misstag sker. En alltför stor procent av dödsfallen i krig beror i regel på "vänskaplig eld".

Sen hör det förstås till allmän hyfs och respekt att be om ursäkt om man dödar "fel" människor. Det borde en medietränad Nato-chef begripa alldeles av sig själv.

...

Den kommer nog förr eller senare.

Frågan är bara vilken effekten blir.

 

 

...

EU-kommissionen vill höja dieselskatten gentemot bensinen så att dagens pris blir ca 2,50 dyrare vid pumpen.

Det finns nog långsiktiga argument för att höja. Det finns väldigt många argument för att Inte höja också. Ett är att priset sannolikt kommer att skjuta i höjden helt utan  hjälp. Energieffektiviteten hos dieselbilarna tycker jag också är en stark orsak att inte straffskatta ut dem. Sen finns det många andra argument också, inte minst i långa och glesbefolkade länder som Sverige.

Det sägs att de skandinaviska länderna är positiva till förändringen. Blir spännande att följa det här förslaget och dess konsekvenser när det kommer fram mer fakta.

...
Tänkte ta och komplettera Facebook-fastan med lite bloggpaus.

Ha det gott!

Sitter på moderaternas länsförbundsstämma i Skellefteå. Har nyss lyssnat till partisekreteraren Sofia Arkelsten som var inne på flera intressanta saker.

Hon var inne på både framgångs- och utvecklingsområden och talade mycket om framtiden. Hon var också inne på de sociala företagen, nämnde ett antal och betonade deras betydelse i vår tid.

Något jag visste, men nu fick siffror på, var att det finns mycket oanvända pengar för insatser som t.ex. lönebidrag. Vissa företag hänger med och kan tänka sig att anställa människor med en eller annan svårighet, men det är många som inte är på banan. 700 oanvända miljoner finns att tillgå till stöd i den här processen.

Jag hoppas att dessa pengar ska växlas om till många arbeten för människor i varierande grad av svårigheter. Arbetsmarknaden har förändrats kraftigt, alltför många kommer utanför och den här stimulansen behövs.

Något jag tyckte var roligt var att Sofia hade inbjudningar till både Uppsala och andra ställen idag, men prioriterade Västerbotten. Det var roligt att höra henne.

Jag hade ambitionen att vara tyst idag och har faktiskt nästan lyckats!

...

Det skrivs mycket om Ulf Kristersson. En del av människor som inte riktigt förstått var han står och vad han vill.

Så här skrev han igår på SvD som kommentar till 108 läkare

...
I morgon har Moderaterna i Västerbotten länsförbundsstämma i Skellefteå. En anledning att låta bli att åka hem till Vännäsby.

Minns inte riktigt, men jag tror det är första året sen jag "blev politisk" som jag inte har någon motion till stämman. Det blev inte tid helt enkelt.

I fjol fick jag igenom en motion vid länsförbundsstämman som tyvärr ratades av partiet centralt. Den krävde en lindring av Alliansens kraftigt skärpta behörighetskrav för lärare.

Vi ska ha kompetenta, "seende" och väl utbildade lärare på rätt plats, men min uppfattning är att behörighetskraven som nu sjösätts kommer att drabba mindre skolor mycket hårt. Den delen av det nya regelverket doftar tyvärr storstad. Annars finns många förbättringar.

Kraven kommer att mildras om ett tag, gissar jag, men då har ett antal småskolor kanske redan lagts ner. Lärare mest överallt lär ha fått köra många extra mil för att få ihop sina tjänster.

...
Den här dagen blev intensiv och lång. Alldeles rationell blev den inte. Det blev två tur-och-returer mellan "mina" skolor som ligger med en mils mellanrum. En räcker.

Några betydelsefulla saker föll tydligt på plats, några större processer fick en början. Ett par extra viktiga samtal ägde rum.

Det är inte alla dagar man kan se så mycket synbara resultat av arbetet i skolan. De viktigaste sakerna där är ofta långsamma och till stor del dolda processer som man ser resultatet av först efter många år. När det blir tydligt att "helheten" verkligen fungerar när skolans huvudpersoner kommer ut i stora världen.

 Hur är det? Det kan man undra när man missar den här lappen i storlek en deci i kvadrat sittandes i ögonhöjd på ytterdörren. När glasögonen är ganska nya och lådan dessutom innehåller årets godaste köttfärssås. Nåja, den som spar han har.