Har idag vädrat förändringarna inom skolsystemet i ett par olika sammanhang och från lite olika perspektiv.

Förändringarna är inte små och för många får de rätt stora konsekvenser. Speciellt för dem som för några årtionden sedan föll in i ”trenden” att inte riktigt slutföra sina lärarstudier eller att kanske inte ta ut sin lärarexamen. De sitter riktigt illa till idag då deras utbildningar inte alls räknas.

Nu utförs validering av både arbetslivserfarenhet och utbildningar i andra länder. Då borde vi också kunna göra det av någon som kanske både slutfört sina svenska studier med examensarbete och allt samt därtill jobbat i ett par decennier.

Vaknade sent i den rogivande skogen i morse. Det är fortfarande myggbefriat och tyst, förutom de sjungande fåglarna som till skillnad från mig längtar efter myggen.

Nu gäller det att komma ihåg malariamedicinen en vecka framöver. Det var lite lättare när armbågar, armar och knän var röda och kliade av myggbett.

Känns onödigt att få malaria i Västerbotten.

...
Tysklands relativt dramatiska kärnkraftsnedläggning kommer att ha många förlorare. Vi svenskar kan tveklöst räknas dit.

Den kommer sannolikt också att ha några riktigt stora vinnare. Gazprom och dess dominator, Vladimir Putin, kommer förmodligen att höra till dem vinner både ekonomiskt och politiskt.

Man hade knappast kunnat ana dessa "möjligheter" för 2, 10 eller 20 år sedan.

Har varit borta från vännäspolitiken några veckor, men fick igår kväll höra lite från KS behandling av budgeten.

Det blir tyvärr ännu en riktigt svag budget i Vännäs. Överskottet budgeteras till knappt 3 miljoner, C gick längre med ett förslag på drygt 2,5 miljoner. Då är det ändå osäkert om man reserverat tillräckligt för ränteökningarna. I fjol nådde vi målen för god ekonomisk hushållning med ett resultat på drygt 14 miljoner. Vi hade inte gjort det utan regeringens extra krispengar (8 miljoner), sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga och ett par extraordinära saker till.

Det är värt att fundera över när vi för övrigt har så goda förutsättningar. Moderaterna ville att den kommande budgeten skulle återremitteras till beredningen för ett omtag.

För dem som läser siffrorna står det klart att det inte heller finns plats för något badhus inom de närmaste åren. Moderaterna har under beredningen föreslagit att det ska reserveras iaf några miljoner för satsningen. En "politisk handpenning" som hade kunnat bidra till lägre räntekostnader och vars utrymme kunde användas för driften när bygget stått klart.

Det finns inga smärtfria snabblösningar som frigör tiotals miljoner för Vännäs. Däremot måste vi göra som flera framgångsrika kommuner gör. Granska varje utgiftspost och satsning och fundera över om det är absolut nödvändigt att kommunen satsar medborgarnas pengar just här.

Det är som hemma. Vill man sova lugnt, göra förbättringar och ibland kunna göra något roligt måste man ha hålla igen på vardagens slentrianutgifter och då och då vara extra återhållsam.

Har sett ut över milsvida skogar där det bara syns något litet av mänsklig verksamhet. Vilken ofantlig skillnad mot det människomyller jag lämnade igår.

Jag är så glad för Sverige!

Sitter på kontoret på Björkskolan efter att ha konfererat med den kommande rektorn ett tag. Vi har pratat ihop oss lite om både stort och smått.

Är annars inte fullt välkommen hem, vilket känns lite märkligt.

Det är inte riktigt som det låter. Frun har varit till ett ställe som heter Bryssel medan jag var borta. Det är inte bara en av Europas fulare städer, där kan man också få en släng av en sjukdom som man annars brukar få i Afrika (inte malaria eller denguefeber direkt, men ändå). Eftersom hon vill ha mig fullt frisk tycker hon att jag borde hålla mig borta ett par dar.

Inte lätt. Har ett och ett halvt viktigt möte i södra länsdelen i morgon och ska vara senast 0800 på onsdag i Skellefteå. Blir nog en snabbtur till Vännäsby i alla fall.

Resterande Kenyainslag får komma om några dagar.

Vi har landat lyckligt i Falmark efter en bra hemresa med mycket sömn. Det gick med några minuters marginal på Arlanda. Löftet i Mombasa att vi skulle få bagaget till Guldstaden var inte så mycket värt när det sattes upp emot svenska tullregler.

Vi hade passat på och växla tillbaka KES och USD under det korta uppehållet och hade inte de stora marginalerna när vi vid incheckningen fick höra att våra stora väskor låg kvar och snurrade i ankomsthallen. Det blev ett rejs för tre av oss, men vi hann.

Det lilla bedrägeri jag planerade igår gällde en avskedsgåva jag fick i Kenya. En tung hövdingakäpp, ganska lik en svensk gammelmanskäpp i modellen. Den skulle fungera finfint som vapen och jag misstänkte därför att det kunde bli problem att få in den i planet. För väskorna var den för stor.

Jag övade som bäst på att halta förtroendeingivande (lite som någon Dr. House enligt Patrik) när det skedde ett missöde och själva handtaget gick av. Sen fick den plats i en av väskorna. Den är redan omhändertagen av den som ska fixa den så att den tål vardagsbruk.

Jag och Julia satt längst fram i skellefteplanet och hon fick gå ut och vidröra marken som etta. Allra först skulle hon åka till mormor och morfar och kramas. Sen skulle hon borsta tänderna och därefter kramas lite till.

Det är onekligen skönt att komma hem.

Rektor George inspekterar.

Sharp-skrivaren som också är scanner och kopiator levererades till nya teknikrummet, liksom datorerna, innan vi åkte. Vi har träffat henne som ska installera. Allt material, utrustningen och jobbet rymdes inom det som jobbats ihop via Bruks- och Björskolans loppis respektive dagsverksdag.

Det gjorde även en hel del lärarhandledningar, planscher, kartor och förbrukningsmaterial vi köpte. Alla 400 elever fick också en penna, man använder dem länge och försiktigt. Allt förbrukningsmaterial köper man själva, liksom textböcker.

Rätt mycket av undervisningsmaterialet textas på ark som tapetseras upp på väggarna och sitter så länge de sitter. Under regntiden kan man få ”tapetsera” oftare, ibland sitter något ett år. Vi funderade med dem om en lamineringsmaskin, men jag tror deras tvekan handlade om materialkostnaden.

Av ”hårdvaran” var nog kopiatorn/scannern/skrivaren viktigast. Nu kan man göra och kopiera material till ett väldigt lågt pris. Tidigare var kopieringskostnaden skyhög, trots väldigt liten användning. Man lär inte på långt när kopiera lika mycket som vi i alla fall.

Vi borde ha köpt en eller ett par digitalkameror i kompaktformat också. Det hade underlättat de fortsatta utbytet.

Nu gäller det att hitta kanalerna för att dela med oss av det som händer i Bethania Academy, Likoni, Mombasa, Kenya. Vi kanske skulle ha ett digitalt ”nyhetsbrev”?

Det är onekligen eljest i Kenya än i ett av de mest sekulariserade länderna i världen, nämligen vårt.

Den här bilden knep jag på den supermarket som närmast motsvararde Umeås Coop Forum, nära färjeläget på citysidan i Mombasa. Där fanns Biblarna inte bara på sin hylla på bokavdelningen. Det fanns även ett mindre urval mitt i kontorsmaterialet.

...

 

Det är gott om motorcyklar i Mombasa och stadsdelen Likoni där vi höll till. Relativt unga män sitter i långa rader på sina kinesiska 200-kubikscyklar.

De är inga fritidsmotorcyklister, man kör taxi. Många har ropat ”Mwzungu!” (vite man) till mig och hoppats att få skjutsa mig en bit mot en billig peng. Det är ingen god idé att ta mc-taxi, även om det säkert är en upplevelse man minns, om man får möjligheten.

För det första är motorcykelkopiorna sällan lika bra som sina japanska förebilder. Allt ser likadant ut, men materialval, sammansättning och hållfasthet är nog bara likvärdigt ibland. Chassin, gafflar och fjädringskomponenter kanske inte alltid lämpar sig för taxikörning. Hit kommer nog inte heller ”top-of-the-chinese-line”.

Kineserna lär sig nog, värre är det med förarna. Förstår jag rätt behöver man inte ha något körkort. Några har ett par timmars övningskörning innan man går igång med sitt egenföretagande. Det har hänt att man tagit en två timmars kurs på morgonen, haffat första kunden efter tre timmar och levererat det första komplicerade benbrottet eller skallskadan till sjukhuset innan kvällen. Eller någon ännu värre stans. Många förare är rätt macho, det går undan och hjälm är sällsynt.

På småcynisk sjukhushumor betecknar man skadorna ”The motorcycle award”. MC-priset eller MC-belöningen.

Har hamnat i Addis efter en snabb flygning från Mombasa, utan landning vid stratovulkanen Kilimanjaro i Tanzania.

Det var lite kul det där med avresan. Vi hade tre olika avgångstider på våra papper. De flesta hade 1615, men vi avgick 1545. Gäller att vara i tid här!

Vi har hamnat på en flygplats som vi definitivt inte känner igen. Vi måste ha varit på bakgården när vi var här på vägen till Kenya.

En del flygvärdinnor går i yllekappa. Det är 18 grader och jag har shorts. Julia lyste upp när hon kände den svala och torrare luften. Nu är hon hungrig. Tror det är första gången jag hör det. ;-)

Det blir kanske pizza ikväll. Lyfter 0040, om det går som tänkt.

Nu är det inte så länge kvar här i Kenya. Vi förbereder den dygnslånga hemresa.

Det finns ett par tusen opublicerade bilder och nästan lika många oåtergivna intryck. Så det kan bli en del trivialiteter och en del viktigare saker som kommer ut även under resan och dygnen efter hemkomst. Bilden är inte riktigt färdigmålad, känns det som.

Det har inte varit lätt att hitta kanalerna och tiden för bloggandet och det har ofta fått ske när de yngsta somnat. Dagarna har varit mycket intensiva, därför har det inte blivit så mycket "gästskrivande" som jag tänkt.

Det är inte så fromt att sitta och fundera på ett litet bedrägeri så här på söndagsmorgonen, men det är faktiskt vad jag gör. Det är inte allvarligt, skadar ingen alls och jag inte ljuga. Jag ska berätta hur det gick när vi landat på Falmark International. ;-)

...

En rektor på en secondary school, ungefär motsvarande gymnasiet, berättade härom dagen ett annat kustrelaterat bekymmer för Kenya.

Fler och fler i området tycks anse att kusten skulle bli en självständig stat. Man menar t.ex. att för lite av inkomsterna från hamnen stannar i området.

Även här finns det vissa kulturella och religiösa ingredienser De som driver idéerna sägs mestadels vara muslimer som hämtar inspiration från Zanzibar. Man hävdar också att den gamla kolonialmakten Storbritannien avsåg att göra Mombasa självständigt och att det finns dokument som visar detta.

Även om Östafrikas största hamn har drabbats hårt av somaliapiraternas verksamhet skulle Kenya aldrig kunna släppa sin enda storhamn och alla andra därtill. Det finns många hårt arbetande och högt utbildade här, men generellt och traditionellt säger många kenyaner att det mycket mindre företagande, arbets- och utbildningslust vid kusten.

Några ser en risk för oroligheter framöver, vilket inte vore vad Kenya och dess folk behöver. Det är knappast så enkelt att lösningen på den relativa eftersläpningen i området är att man blir självständiga.

Här grejjar hon gröten, men idag tog min medarbetare från Björkskolan hand om en ficktjuv.

Vi hade just klivit ur bilen och skulle strosa lite på ett marknadsområde. Jag var beväpnade med kameran och kameraväskan och Christina såg en man gå väääldigt nära mig. När han fått ner sina långfingrar i ett av väskans sidofack och tagit upp kameraladdaren skrek hon till och greppade tag i mannen och laddaren.

Hon vred den ur händerna på mannen som försökte försvara sig några sekunder innan han kastade sig ut mellan bilarna och försvann med några jagande efter.

Jag har nytta av laddaren, inte han. Jag är glad att hon grep in. Det var inte det mest dramatiska vi varit med om, men det räckte. Några tyckte det var riktigt otäckt.

Hade han tagits hade han kanske fått åka buss. Det hade nog varit otäkt.

Något som oroar många kenyaner längs kusten är vissa somalier som flyttar hit och tycks ha väldigt mycket pengar. Man betalar villigt för egendomar man vill ha och tvekar säljaren att få in dem i grannskapet lägger man gärna på ”moms”. Man prutar sällan och betalar kontant.

I Mombasas stora hamn ligger delar av den internationella flottstyrka som tycks föra en ojämn kamp mot piraterna i de somaliska vattnen norr om Kenya. De ”nyrikedomspengar” som betalar de fina egendomarna längs kusten anses allmänt vara just piratpengar. Man menar att några håller på med verksamheten av ren och hänsynslös girighet, andra kasnek som ett verktyg för jihad. Det ”heliga” kriget.

Det är inga småsummor som kommer in via fartygskapningarna och Somalia är kanske måttligt intressant att investera dem i, även för piratbranschen. Då känns Kenya mer stabilt.

Lokalbefolkningen är som sagt måttligt road. Även Kenyas traditionellt fridsamma muslimer tycks ha svårt för dessa nyrika invandrare med oklar bakgrund och agenda.

Det finns många tjusiga hus i Kenya, som det här med utsikt över Indiska oceanen. Det hör dock inte piratägt, enligt vad som sagts mig.

Det här är bilen man hyrt för oss, det har blivit en del mil till både en landsbygdsskola, en nationalpark och lite annat.

Jag tittade in i deras egen minibuss igår och är tacksam för att de hyrde den här till oss. Den andra hade en bekymmersam utmattningsspricka bakom framhjulen.

Chauffören var riktigt bra.

Igår afton hade vi ett maratonpass med förhandlingar om det framtida utbytet. Tre timmar satt vi, med skolstyrelse och lärarrepresentanter,  när krafterna hade börjat sina.

För kenyanerna är vi omåttligt rika och har hur stora resurser som helst. Det är heller inte lätt för alla att förstå skiljelinjerna och ramarna för vårt samarbete. Vi kan förstås inte ta skolans pengar och använda dem till bistånd, hur behjärtansvärt, effektivt och "direkt" det än kan vara.

De pengar vi hittills använt till resan och utbytet är "Erasmuspengar", EU-pengar som alla skolor kan söka. Till detta kommer pengarna eleverna har arbetat ihop och en bra summa som Luthersk Litteraturmission snabbbeviljade i veckan.

Vad som sedan eventuellt kan komma fram via olika kanaler får vi se, vi sänder i alla fall inte ut några skolpengar.

Det här är ett samverkansprojekt mellan skolor i olika världsdelar, möjligheterna till "minibistånd" är något som kommer på köpet. Förhoppningen är att projektet ska fortsätta och berika båda verksamheterna.

Det vi främst känner att vi vill dela med oss av är synen på de minsta barnen, deras utveckling och lärande. Vi har också saker att lära oss av kenyanerna. Jag hoppas att det blir tid att lägga ut en del foton med exempel på båda delarna.

...

Idag blev det första matcherna med fotbollarna här på skolan i Mombasa. Det blev tre olika sporter på direkten.

I ena hörnet av skolområdet blev det vollyboll. Även rektorn drogs med, det är han längst till höger utan skoluniform. En ung rektor, 28 år.

I mitten var det de yngre killarna som spelade fotboll. Alla ville vara med, samtidigt.

I andra hörnet spelade tjejerna basket, eller var det rugby? Det gick hårt till. Man ville inte komma emellan!

...

Kanske inte riktigt, men så här såg det ut en bit från vårt guesthouse, en stund efter att minareten tystnat.

...

Tisdag och torsdag har eleverna på Betania Academy "physichal education" och då är man idrottsklädd hela dagen.

Då kan man också tvätta skoluniformen dagen före. Midigt, klokt, när de flesta har det smått ställt. Det finns en omgång kläder.

Notera gungställningen i Kenyas flaggfärger.

...

Det finns så oerhört mycket vackert i naturen i Kenya och Afrika. Ibland nästan "onödigt" vackert.

Blommorna i träden utanför våra dörrar.

En av de giftigare ormarna, grön mamba. Men visst är den vacker?

Det känns väldigt lovande med ungdomarna man möter här på skolan i det här fattiga området. De som i jämförbara ämnen ofta ligger ett snäpp högre än vi gör i Sverige i samma klasser. Tänkte komma med några bildexempel senare. De som också övar debatt, ”parlament”, tankeinitiativ och argumentation en gång i veckan på ett helt speciellt sätt. De som säkert kan trotsa som alla andra, men lär sig hur man ska göra för att saker verkligen ska fungera i kontakten med vuxna, myndigheter och övriga omvärlden.

Men det som smälter en närmast totalt är ju de små. Alla olikt skapade och fulllvärdiga människor som är tidigt i sin utveckling. De nyfikna, blyga, små- eller orädda charmtrollen som det finns 122 stycken av här på skolan. Förskolebarnen som går i skolan i Kenya, som har textböcker och övar på bokstäverna, siffrorna och ng-ljudet vid tre års ålder och som ibland får en kroppslig bestraffning när man testar gränserna. Som man både tycker synd om och på ett sätt lyckönskar.

Nu bidrar vi förstås till en speciell atmosfär här där många faktiskt inte sett en vit person förr i sitt medvetna liv och där lärarna trummat upp en stor förväntan till vår ankomst. Lite jultomtar blir vi också för både yngre och äldre.

Samtidigt är det t.ex. svårt att förstå var all nöjdhet och tillit i vardagen kommer ifrån och varför det gråts så märkvärdigt lite. Skickar några bilder på dem. Några från skoldagar och några från söndagen.

Obeservera ”sticketröjorna” på vissa bilder. De som de små är ålagda att ha under de här kalla "vindermånaderna.

Notera taggtråden kring blommorna. Det där med barnvänlighet tar sig olika uttryck i Sverige och Kenya. *s* Vi har fler småbarnsbilder, men det här får räcka tills vidare.

I förrgår blev det, som Christina har skrivit, en affärsdag. Bruks- och Björskskolans elever har som sagt dragit in 25 000 kronor till Bethania Academy. Här omsattes en stor del av det till saker som kommer att göra undervisningen ännu bättre och ge eleverna här ännu bättre förutsättningar att klara sig bra i livet, i Kenya, i Afrika.)

Vi visste att skolan var svagt datoriserad, men inte att det var så svagt på alla andra områden också.  Utom i resultaten. (Internet kommer man inte att ha på ett tag, men det är bevisligen inte nödvändigt för att ha bra resultat) Som jag skrev tidigare så kom den här ”fattigskolan” på andra plats bland alla Mombasadistriktets ”Upper Primary” avgångsklasser 2010, här finns en del riktigt ”fina” skolor. Jag är så svag för sånt här. När ”the real underdogs” sopar banan med dem som har så mycket gratis.

Det som behövdes var som sagt inte så mycket datorer som lärarhandledningar (inte minst för förskolan), lite fräscha elevläroböcker som inspiration för lärarna, några kartor, planscher, skrivböcker och pennvässare. T.o.m. förskolebarnen använder ju gammaldags rakblad för att vässa pennor. Att driva en skola med 400 elever med bara en gammal hemmakopiator/skrivare som man måste fylla med nytt bläck efter 10-15 sidor var också lite bedrövligt.

Vi köpte en begagnad kopiator med stor kapacitet, plus en bärbar dator till rektorn och ett par stationära till datorsalen. Det ska också bli ett nätverk. Nu kan man snart skriva ut dokument från ”komvuxsalens” datorer. Även lärarna kan inom kort göra övningar och prov och skriva ut dem. Sakerna kommer i morgon, även en kvinnlig församlingsmedlem som jobbar på universitetet och behärskar det här med nätverk.

 

Vi sitter nu alla fem och väntar på den lilla inhyrda bussen man har kört oss i. Deras ordinarie buss ansågs för skruttig och osäker för att transportera oss i. Då ska man veta att den här nog hade haft vissa problem med bilprovningen också.

Det är lag på att chauffören ska ha säkerhetsbälte. Här fungerar det inte, så han klämmer fast det under låret så att det ser bra ut. Själv agerar jag krockkudde där fram bakom den tunna frontplåten. Även synbart utan bälte.

Vi är laddade med all den sprit vi anser oss behöva idag. Man vet aldrig vilka små organismer man möter och vi har alla spritservietter att torka av händerna med. Alla vill ju ta i hand när man hälsar. Sen har jag en flaska med flytande handsprit som vi använder ibland.

Nu kommer bussen. Ungdomarna kommer att försöka svara på alla trevliga kommentarer på norran.se ikväll.

(Så här mycket lärarhandledningar och annat nyttigt skolmaterial får man inte för 2000 kronor i Sverige. Totalt handlade vi för mycket, mycket mer igår)

Här kommer några ord av en av mina medresenäre, Christina Erdmann:

)Pengar... Har du spelat monopol någon gång? Min dotter fick ett barnmonopol för några veckor sedan, och vi har hunnit spela några gånger innan jag for hit ner till Kenya. Känslan av att ha monopolpengar, lekpengar, i händerna brukar finnas där när man har utländsk valuta i plånboken. Den har kommit även den här gången. Samtidigt har jag förstått hur mycket det lilla som jag växlade in till kenyanska shilling (KES) är värt för dem som jobbar här. Mina 700 svenska kronor blev nämligen nästan lika mycket som ett par månadslöner för en friskolelärare. Och det har jag utan större besvär gjort mig av med sedan i lördags, nu ligger någon hundralapp KES och skvalpar i plånboken och väntar på att få sällskap av fler pengar när jag har växlat in mina dollar.

Vi var på lyxshopping i eftermiddags. Vi hade samlat in önskemål från förskollärare och lärare plus sett lite vi själva tyckte kunde behövas. Målet från början var att köpa datorer, vilket vi gjorde men inte så många som vi tänkt först. Det blev en laptop till rektorn och två PC-datorer till skolan. Efter att ha sett skolan var det lite annat vi tyckte var viktigare än datorer, så vi inhandlade även en kopieringsmaskin, lärarlitteratur, kartor och lite smått och gott till förskolan. Vad sägs om kritor, alfabet i plast och planscher att hänga på väggarna? Nu gör de nya en gång i månaden pga luftfuktigheten. Vi köpte också något, för oss svenskar, så självklart som pennvässare. Nej, inga högteknologiska invecklade apparater, utan helt vanliga pennvässare, enklaste modellen i metall som brukar hålla. Det ser helt enkelt för farligt ut när småbarn i tre-fyra års ålder vässar pennor med rakblad! De tyckte vi var roliga i pappersaffären där vi handlade, det är nog inte varje dag någon kommer förbi och köper 30 st pennvässare på en gång...

Tankar av Christina Erdmann, tisdag kväll 24 maj i Likoni, Mombasa

Dagen började med ett besök på en liten gymnasieskola, kommer kanske några bilder därifrån framöver. Sen blev det som sagt lite djur i andra änden av Mombasa. Därefter ett sorts "Miniskansen" där man fick se ungefär hur de största stammarna levde förr. Våra värdar ville gärna visa oss de här sakerna. Och visst var det intressant.

Nu ska jag lägga ut Christinas text om gårdagen. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt med handlingen, heller. När blir det riktigt som man tänkt?

Idag har vi sett en del djur och annat utanför staden. Igår blev det väldigt mycket att göra i city, som det kommer lite rapport om sedan. Tyckte synd om Julia som fick stå ut med mycket väntan och vuxenprat.

Det var skönt att få vara lite naturnära till idag. Även om gårdagen på ett sätt var mer "nyttig".

Dagen har annars varit ganska krävande med minst tre timmars vandrande i värmen. Även kvällen var lite tröttande och lång, för några av oss. Det är ingen avkopplingsresa det här. Även om man blir både av- och bortkopplad vad gäller det mesta i den vanliga vardagen.

Så hette en deckre av Agatha Christie som när den nyligen återutgavs i Sverige fick en annan titel. Några kenyaner här tycker att det kan vara bra, andra skrattar åt det och ser inget problem med en boktitel som härstammar från annan tid. Andra ser inget problem isjälva ordet, många har börjar återerövra det.

Handlingen i boken handlar som ramsan om de tio små som till slut blir en. Så illa har det inte gått här, men nu har vi haft två som inte varit i toppform å magens vägnar. det kanske är ett pris man får betala för att få uppleva Afrika?

...

På tal om det militära. I lördags skymtade jag en bekant kontur mellan strandpalmerna. Även om det var en annan version än den jag fick utbildning på så var det ju gamla terrängbil 13. Åsnan som skötte svenska försvarets mobilitet i min ungdom, tillsammans med lillebror 11 och storkusinerna Scania 30 och 40.

Vad gjorde den här? Om inte i mörkaste så i alla fall i Afrika? Det visade sig vara några danska campare av den mer seriösa sorten. De som inte bara drar husvagnen till närmaste samhälle. Knappt jämngamla med bilen var de ute på den stora trippen med allt från hjälpmedel för att korsa raviner och vattendrag till solcellsel. Respekt!

 

Vi hade en lite ovanlig upplevelse i går morse, en "Assembly". Det är vanligt förekommande att man samlar alla eleverna en gång i veckan på det här viset.

Flaggan och nationalsången har jag definitivt inga problem med, det faller sig särskilt naturligt i länderna där självständigheten och självbestämmandet inte varit självklara saker så många mannaminnen. Jag kan känna likgiltigheten över vårt land mer problematisk än att man lär barnen en sund nationell glädje och stolthet. Den ska vi inte låta de bruna tomtarna ha monopol på. De som vill ge allt detta en negativ laddning ska aldrig få min flagga.

Scouternas mer militära övningar var mer speciella. Särskilt när deras ledare helt utan förvarning kom och lämnade av inför mig och med några höga rop annonserade sin begäran att jag skulle marschera med dem ett varv genom scoutleden på samlingens ena sida. Jag hade inte mycket höger-vänster-om under min iofs trevliga militärtid. Det märktes nog, för eleverna antingen fnissade eller skrattade högljutt åt mina försök att haka på, i takt.

Det mer än halvsekelgamla söderkisuttrycket för fotboll kan faktiskt dammas av här. Patrik kommer här med ett inlägg som innehåller trasor:

 

Hej det är Patrik i sjuan som skriver.

Jag hade tänkt dela med mig lite om barnen på skolan. Man märke att de var fascinerade av oss. De ville till exempel att jag skulle testa gungbrädan. Jag satte mig och massor av de små omringade mig och lyfte gungbrädan och mig som om det inte vore nånting.

De flesta som lyfte var 4 till 6 år, de var trevliga, skakade hand och frågade hur jag mådde....

Lite innan hade vi varit i klass 5 ett långt tag. Jag och Julia och gjorde matte, men som tur var räddade Jan oss från klassen.

(De grå benen utan skolshorts är Patriks!)

Några elever frågade om jag ville spela fotboll så jag sa ja men fotbollen var gjord av lera, tygbitar och rep. och då är det bra att vi har köpt fotbollar till dom. De ska få bollarna idag.

P.s. Nicka inte deras fotboll!

Patrik

Skolan vi besöker, "Bethany Academy”, ligger i ett ganska fattigt område av Mombasa som heter Likuni. Den motsvarar en svensk F-9-skola med förskola. Enkelt uttryckt är skillnaden att förskolan här börjar från tre års ålder och att man slutar primary school i åttan efter att ha börjat ettan som sexåringar. Sen finns tusen skillnader till.

Bethany har kring 400 elever totalt, vi hade nog inte stoppat in lika många i lokalerna. Eller klasserna. Några har mer än 50 elever, men i statliga skolan kan man ha 100. Skolan vilar på kristen grund, som en stor del av de privata skolorna här gör, och skolorna präglas mer av det än man gör i Sverige. En lokal pingstförsamlimg är huvudman.

I Mombasa är ungefär varannan kristen och varannan muslim. I Likuni-området är de flesta muslimer och 80 % av eleverna på Bethany är också det. Skolan har höga ambitioner och krav, har haft goda resultat (Tvåa bland distriktets 54 skolor för ett tag sedan) och har ett gott rykte för sitt bemötande av eleverna. Oavsett bakgrund. På grund av allt detta kommer också muslimerna hit. Förhållandet mellan muslimer och kristna liknar inte alls situationen i mellanöstern, här är det lugnt.

Friskolorna kontrolleras i stort sett varje månad, både av hälsomyndigheter och ”Skolinspektionen”.

Majoriteten av motsvarande skolor är statligt drivna. Tyvärr är resultaten oftast inte bra, det blir annorlunda senare i skolsystemet. Undantag finns i det som motsvarar grundskolan, men då är köerna mycket långa. De privata grundskolorna drivs helt utan bidrag, man tar ut en avgift som i Bethanys fall är knappt 400 kronor för var och en av de tre terminerna. Några elever har nedsatt avgift och 11 går helt gratis. Lärarna jobbar nästan lite ideellt då de statligt anställda har tre gånger så mycket i lön. Ofta kring 1200 kronor i månaden mot ca 400 på Bethany.

Längs kusten är det många som låter sina barn vara hemma från skolan. Gratisalternativ finns som sagt, men många i området värderar inte utbildning så högt. Bethany och andra privatskolor har även undervisning på lördagar då den statliga skolorna har stängt. Vi kanske skulle börja med det på Bruks- och Björkskolan? Undrar hur det blev med köerna då? :-) Det går nog bara att göra i ett land där eleverna tackar läraren för undervisningen efter lektionerna.

Det finns även islamiska friskolor, men de är inte så samhällsinriktade och prioriterar oftast korankunskap, inte traditionella skolämnen.

Tyvärr strejkar bildöverföringen igen, återkommer med mer bilder.

 

Ja, man kan bara spekulera. Vår "barnnära" förskollärare och veksamhetsledare från Bruks förskola är mycket matt den här morgonen och har fått ställa in dagens skolaktiviteter. I alla fall förmiddagens.Så var hon också helt omringad av småbarn igår och blev nästan uppäten.

Det kanske bara är en tidsfråga innan vi drabbas var och en. Men jag har ett specialknep...

Tyvärr strejkar bildöverföringen just nu. Det finns säkert flera flaskhalsar i infrastrukturen när alla arbetsplatserna i Mombasa är igång.

Pa stranden under var vilodag var det en man som snidade den har saken till mig, mot en liten kostnad.

Han fragade sedan Maria och Christina om de ocksa ville ha nagonting snidat, men da var det ont om tid. Mannen bad dem da prata med pappa (mig!) om vi inte kunde stanna till nasta dag.

Visserligen ar jag 8-10 ar aldre an Christina och Maria, men nu fick jag veta hur gammal jag ser ut. Eller kanske hur unga de ser ut? :-)

...

Vi har haft en intensiv och fin dag pa skolan idag. De yngre eleverna har nastan atit upp oss av pur gladje. Vi har varit med pa deras lektioner och atit lunch med dem och det har varit otroligt roligt.

I de har delarna av Mombasa ser man inte vita man och kvinnor alla manader, vilket marks. Hoppas aterkomma med en de bilder senare ikvall. Trist att Internet inte fungerar pa vart guesthouse.

Behoven pa olika omraden ar mycket stora, men nivan pa undervisningen ar otroligt hog. Vara elever har fullt upp att hanga med i sina motsvarande klasser vad galler engelska och matte. Nivan pa matten i klass 8 motsvarar gymnasiet hemma.

Det enda riktiga problemet ar alla kliande bett, de flesta formodligen mygg, trots myggnaten vi sover under. Hoppas malariamedicinen fungerar!

 

Det var mer an skont att fa komma till den har stranden efter 23 timmars resa och en kvall pa skolan. En del av skolledningen var med, i drakt och skjorta, och det blev nagra timmars skolprat ocksa. Men "konferenslokalen" var helt ok.

Det var ebb nar vi kom och nagra ut lokalbefolkningen plockade snackor for forsaljning.

Patrik fick lust med en dromedartur.

Han klarade det kritiska momentet fint.

Sen blev det bad.

Dromedaren tror att den sitter fast vid en kraftig pale och star dar den star.

Jag ska inte sanda nagra fler bilder fran forsta kvallen pa skolan. Det kommer fler framover nar vi kommer att vara med i skolverksamheten.

Skolans rektor och foretradare for forsamlingen som ar huvudman for den tog oss pa en skon utflykt i gar. Vi akte nagra mil soderut och vilade oss vid havet en dag. Det var harligt efter resan och det hjalpte oss med acklimatiseringen. Det ar som sagt varmt och fuktigt har och vara rum pa "A.C.K. Guesthouse" saknar AC. Lite tufft att ha fuktiga 28 grader for en som gillar att ha 16 grader i sovrummet.

Nu ar det "vinter" i Kenya och flickan som rektor Georges fru haller i har mossa sa hon inte ska frysa.

Hos oss gar tiden. I Afrika kommer den till en, sags det.

Tyvarr fungerar det inte riktigt sa for oss, det blir i alla fall daligt med tid att blogga. Det kan bero pa att de som vi ar gaster hos vill visa oss massor, men ocksa pa att det inte ar sa gott om Internetuppkoppling som man kunde tro. Inte i de fattiga omraden vi ror oss i.

Mobiltelefoner finns det daremot manga av. 80 % av Kenyas ca 40 miljoner manniskor har en. De ligger dessutom lite fore oss. Har kan man anvanda telefonen till att betala med och man kan ha den som bank.

Jag bloggar nu fran en ”M-Pesa”, en station dit man kan ga och satta in eller ta ut pengar fran sin mobil. Sen kan man sanda dem dit man vill inom Kenya. Man far ha upp till ca 2500 kronor pa den. Det ar en hel del nar en larare pa en friskola kan ha 400 kronor i manadslon. Det finns tiotusentals M-Pesa-stationer.

Sa har sag pastorn i forsamlingen (som ar huvudman for skolan vi besoker) ut nar vi berattade att Kenya ligger langt framfor Sverige nar det galler mobilbank och mobilbetalning.

Ni som foljer den har bloggen far en liten lektion laande. Det ar inte latt att lasa nar man inte har nagra prickar. A, a och o blir a, a och o. *s*

Vi har varit i fler lander an planerat. Forutom en landning i Italien landade vi igar i Tanzania, vid Kilimanjaro. Sedan i gar afton ar vi pa plats i vart "guesthouse" och har varit pa skolan en tur.

Det ar mycket enklare och fattigare an vi trodde och vi tvekar infor datorinkopen. Det blir i alla fall inte datorer for hela slanten nar det mest grundlaggande fattas.

Internetcafeet ar mycket, mycket enkelt och jag kan inte visa nagra bilder an. Vi ska losa det framover.

Det ar 28-29 grader varmt och fuktigt som i en angbastu, det har regnat kraftigt idag. Kenyanerna fryser, inte vi. Alla ar friska, men jag skulle kunna vara pa vag ner i en forkylning. Den som brukar be far garna be att vi far vara friska. Det underlattar om man far vara pa benen.

Det ar nagra som vantar pa oss och jag hinner inte kommentera dem som kommenterat pa norran.se. Det ar ocksa meningen att de andra ska skriva en del texter. De halsar.

Aterkommer!

...
"Röd och gul och vit och svart..."

Vi sitter på Addis internationella flygplats och känner oss, ja, internationella. Afrikas växande medelklass flyger och far. Många sitter med uppkopplade laptops. Jaf försökte efterlikna dem, men det är bara mobilen som får kontakt. Inga bilder alltså.

Förutom kontinentens folk finns många andra folkslag representerade.

1050 lokal tid (en timme före oss) åker vi vidare till Mombasa.

Vi får se när det blir kontakt igen, det tar nog något dygn.

Närmast har vi mellanlandning i Rom, sen Addis. Flygturen bär sig inte för bolaget. Boeing 757-200 med 26 passagerare är bad business.

Ha det så gott!

...
En av resenärerna i gruppen som är på väg till Kenya har inte flugit förr. Men det gick mycket bra den första etappen, trots rejäla vindar här på Arlanda.

Solen lyser från klarblå himmel och värmer rejält genom fönstren på Sky City. Man hade definitivt inte behövt långärmat. Resenären som inte flugit förr har heller inte varit söder om Umeå förr, så det kan vara bra med lite långsam tillvänjning.

Stämningen är på topp. Mombasa, here we come...

...

Inte har jag tid att blogga nu, men jag bara måste.

Fick just höra att Bruks lilla förskola vunnit över Skellefteå kommun i Kammarrätten. Det gällde ett bidrag till små förskolor som kommunen hävdade att friskolor inte skulle ha.

Förvaltningsrätten fällde kommunen och pekade på likabehandlingsprincipen, men man överklagade. En av mina första uppgifter i Skellefteå var att skriva vårt utlåtande om detta.

Det här var glädjande. Vi ska dock inte alls peka finger åt kommunen. Min tanke och förhoppning är att vi ska få ett alltmer förtroendefullt, förbättrat och fördjupat samarbete och att denna rättssak är den sista mellan Skellefteå kommun och Bruks- och Björkskolan.

...

Stod och packadei afrikakofferten när jag fick ett samtal här i morse.

Jag fick utan större bedövning ett erbjudande som heter duga för en enkel man som lärt sig det mesta han lärt sig på annat sätt än det gängse. En utmanande uppgift på närmare håll än där det huvudsakliga arbetet sker idag.

Inte lätt. Dummare skulle man inte bli och det skulle inte växa mossa på stenen, men det är ju det där med risken att bli befordrad över sin kompetensnivå....

...

När man läser den här typen av artiklar om aborterade foster som lever och självdör i sköljrummet så inser man hur avtrubbade vi blivit. Kommentarerna är få jämfört med hur det blir när man av någon anledning avlivat vargar eller björnar.

Det är för mig självklart att varken foster, sjukvårdspersonal eller någon förälder skulle behöva uppleva detta. Det borde vara självklart att man skulle få slippa medverka till detta om man utbildat sig till att ta hand om svaga och sjuka.

Vi är många som inte var önskade när vi kom, men fick goda och verksamma liv under stunden på jorden. Trots att det finns närmast totalt demokratiskt stöd för saken tror jag inte att det var meningen att det i något som liknar normalfallet alls skulle utföras aborter.

Det som beskrivs i den här artikeln blir till outhärdliga bilder för mina ögon.

...

Jag hör till dem som önskar att Vännäs ska förbli en egen kommun. Det finns många goda anledningar till att behålla den lokala beslutsmakten och det (sannolikt) större engagemanget.

Det finns också goda anledningar för dem som vill slå ihop kommuner. Det blir i de flesta fall en mindre kostnad för medborgarna. På omsorg och skola blir skillnaden knappast så stor, jobbet ska utföras, men det behövs inte lika många politiker och inte lika många tjänstemän. Det blir knappast rationellare över hela linjen med större avstånd och annat, men det borde generellt bli mer verksamhet för skattekronorna.

Vännäs är en ganska välmående kommun med låg arbetslöshet, ofta lägre än Umeå, och för regionen relativt höga inkomster. Kommunen är geografiskt samlad och vi jobbar ganska politiskt effektivt utan att lägga mängder med energi på prestigestrider och andra skämmigheter.

Ämdå blir det nästan aldrig pengar över så pass att vi ens når målet för "God ekonomisk hushållning". Aldrig någonsin så mycket att vi verkar kunna få bygga det badhus som skulle kunna serva en så stor andel av våra invånare. Fjolårets överskott beror till största delen på regeringens åtgärder. 8 miljoner extra fick vi i "krispengar", några miljoner till på grund av att regeringen sänkt arbetsgivaravgifterna för unga under 25 plus lite annat. Ett överskott för Vännäs bostäder på drygt 4 miljoner räknas också in i resultatet, fast de ska tillbaka till hyresgästerna. Det där blir sammantaget vårt överskott på 14-15 miljoner.

Det är inte roligt att skriva det här. Jag och Moderaterna i Vännäs skulle vilja ha lokala tjänstemän som "närservar" med sin höga kompetens och har vettiga arbetsförhållanden. Idag är det många som sliter mycket hårt, trots gamla fördomar kring "kommunalarbetaren". Det finns också vissa områden där effektiviteten och resursutnyttjandet kunde vara ännu större .

Men, vi får välja. Antingen samarbetar vi med andra så långt det går och sänker våra kostnader. Vi gör det vi är bäst på och lämnar annat till grannkommuner och funderar på vad som verkligen behöver göras med offentliga medel. Det andra alternativet är drastiskt, en del säger ofrånkomligt. Vi ansöker om att bli införlivade i Umeå kommun.

Jag önskar som sagt att vi får vara fortsatt självständiga och detta inte bara för att jag själv är politiskt aktiv. Men ska det lyckas krävs mer klarsynthet och politiskt mod. Det är antingen eller, intekommunalt samarbete och kostnadseffektivitet eller sammanslagning med Umeå.

...
Efter dagens "förlovningsmiddag" blir det nu riktigt sen efterrätt.

Den kommer från Glassbondens fjällkor i Selet och smakar ypperligt. Det är bara det där med namnet som misstämmer en aning.

Glassen heter "Makalös Choklad".

...

Ser att Facebook bygger en rejälare sortens serverhall i Luleå.

Den kommer att dra ström som 16 000 villor, eller som Boden i sin helhet gör. Dieselgeneratorer sägs ska installeras och köras minst en timme varje dag för att säkra strömförsörjningen. Den närmaste omgivningen kommer att bli 1-4 grader varmare.

Visst är det ett skämt? Visst måste man i alla fall kunna ta tillvara spillvärmen även från en gigantisk serverhall?

...

Det går upp och ner, eller om det är fram och tillbaka eller hit och dit.

Juholt tyckte för ett tag sedan att Sverige skulle sluta spaningsflyga över Libyen. Det kanske inte var helt förankrat, han fick nästan mest stryk från partikollegor. Bl.a. Jytte Guteland och Jan Eliasson.

Nu har statsministerkandidaten tänkt till och vill sända mer stridskrafter istället. Denna gång är det marinen han vill sända till Libyens öknar. Hej och hå, Håkan!

Visst finns det mycket kust att bevaka, men ersättningsmaterial som kommer in till Khadaffi flygs från t.ex. Sudan och tas ner där det kan. Det kommer inte ofta med ångbåt.

...
För 26 år sedan alltså. Det slog mig just att jag "varit förlovad" med Agneta halva mitt liv. Hon med mig det mesta av sitt.

Vi har ätit en god middag och rekapitulerat vårdagen i Stockholm då det plötsligt kryllade av människor vi kände på platsen vi valt ut. Det blev istället prins Eugens Waldemarsudde med utsikt mot vattnet. Det gick bra det också, vi blev förlovade.

Livet har vi också gått igenom, en liten smula. Det händer onekligen en del på ett drygt kvartssekel. Det känns bra är att vi är överens om att vi kört ett varv till om vi fått börja om därifrån stenen.

...

Vid förra kommunfullmäktige i Vännäs berättade bl.a. Susan Olofsson om det projekt för ekonära skolmat som bedrivs i Pengsjö.

Med enkla medel har man lyckats få upp andelen riktigt närproducerat till imponerande siffror. Samtidigt som man i snabbmatens tid gör barnen väldigt medvetna om råvaror och vad man äter.

Nu har projektet nominerats till "Årets landsbygdsprojekt" som utses av Landsbygdsnätverket som bl.a. har stöd av Jordbruksverket och Europeiska jordbruksfonden.

Lycka till, Pengsjö och Susan Olofsson!

...
Håller på att försöka återställa dygnsrytmen efter ett intensivt projekt som varat sedan mitten på förra veckan. Det har inneburit lite av "undantagstillstånd" på några olika områden.

Nästa projekt blir Kenyaresan på torsdag. Det skulle bara ha varit några dagar till mellan dem. Två - tre dagar i stugan hade varit perfekt.

Nu börjar det dyka upp ytterligare funderingar kring dagarna i Mombasa. Huvuduppgiften är att upprätta ett utbyte mellan "Bethany Academy" och Bruks-och Björkskolan i Skellefteå där jag arbetar. Det ska också köpas in datorer till skolan för ca 25 000 som våra elever arbetat ihop.
Blir det lite fritid skulle jag också vilja undersöka eventuella förutsättningarna för en annan "nyttighet" med skolkoppling, men på gymnasienivå.

Hoppas att de två eleverna och vi tre vuxna får vara friska, allt blir så mycket lättare då. Gud give!

Det har klarnat med min efterträdare på rektorsposten och det är skönt. Det hade känts väldigt besvärligt att åka bort nästan två veckor i maj och ha det olöst.

...
Har varit med om ett par riktigt hektiska dagar med mycket "oförutsägbart" arbete, men också bra arbetsgemenskap med både unga och jämnåriga. Fått uppleva att saker kan gå i lås på ett helt otroligt sätt, fast alla förutsättningar pekar på kaos.

Något dygn innebar i stort sett en veckas halvtid i arbete, men det märks inte så mycket när man har roligt. :-)

Nu blir det en lugnare dag.

Jag tycker att plogfårorna och jordbruket är vackra saker.

Att vara bonde är inte bara att plöja direkt, och plöja är inte bara, men visst vore det skönt att få hänge sig åt det grundläggande, lätt monotona och överblickbara lite oftare.

Här är det Umeälvens strandmarker man ser, byarna Strand och Berg finns i bakgrunden.

...

Man kan inte sätta i sig jätteglassar och åka hem och gå i säng. Vi tog en timmes tur längs Skellefteälven, husvärden och jag.

Den behövdes en vandring på hälsans stig. Efter årets förkylning har det varit lite motion.

På tal om förbränning åkte vi förbi Skellefteås biogasanläggning. Imponerande. Det är det även att se alla bussar och sopbilar som drivs av sopornas gas.

Promenadkamraten fick förresten en fin lax igår, i Åbyälven. Här i Skellefteälven var det också en och annan som prövade lyckan. Några kilometer från staaans centrum.

 

...

I afton blev det lite lustutflykt. Vi tog en tur till stället med världens största Skellefteå-glassar och köpte en liten var. Med saltlakrits i topping och strössel.

Bergsbykioskens bamsingar är vida kända härikring. Marknadsgreppet att fläska på riktigt ordentligt fungerar nog. Vi kom strax innan stängningsdags en kylig afton, men bilarna var många och kön rätt lång. Vi satt ute på lastbryggan och åt oss mätta.

De flesta andra som handlade var unga grabbar med effektiv ämnesomsättning. Det tål om man ska arbeta i sig en stor. Två mogna konsumenter tröstades med att det är ca hälften så många kalorier i mjukglass som i pinnglass. Fast är det per volymenhet hjälper det inte mycket.

 

...
Fick lov att använda Arbetsförmedlingens mailtjänst förra veckan när tre annonser skulle in på deras hemsida. Ska inte dra hela historien, men det var bara en annons som kom in.

När jag idag upptäckte det hela fick jag hjälp av en lokal kvinnlig tjänsteman som jobbade på bra ör att fixa saken. Problemet är att mailtjänsten utgår från ett fast formulär som verkar leva ett eget liv och som får annonserna att se lätt lustiga ut. Det verkar t.ex. inte gå att bli av med "Fast lön" ur texten. Lågstadie- och spansklärare med provisions- eller ackordslön torde annars vara sällsynt.

Kanske ackordslön vore möjligt om det hade gällt en musiklärare?
(Förlåt en tröttare humor än vanligt, dagen blev lång och natten kort.)

I morgon måste jag se till att inloggningsproblemen blir lösta så att jag kan annonsera själv. ...

...
Ja, lite drygt en vecka är det kvar till Kenyaresan. Ska ta en hutt kolera till innan jag går och lägger mig.

Det var bara jag som fick det vaccinet och det var kanske någon mening med det. Jag hamnar lätt i lite udda situationer och det kanske blir någon extra landsbygdstur eller något annat under de tio dagarna i Mombasatrakten.

Tidigt i morgon bär det av till Skellefteå. Det blir längre än vanligt, hemresa först på söndag. Det handlar inte om bara om skola, utan även andra engagemang.

Ett rätt extremt kortprojekt drabbade mig efter ett tidigt samtal i morse. Det kommer inte att bli någon förtjänst för mig personligen. Däremot kommer det att fylla de tre dagar jag har mellan Skellefteå och Kenya, mycket effektivt. Förhoppningsvis kommer istället några ideella kristna verksamheter och en kommunal att ha god nytta av extrajobbet.

Jag sökte ett arbete för ett tag sedan och kom lite oväntat till "semifinal" bland de sökande. Det fanns nog mer på minussidan, men en orsak som anfördes till att jag inte gick vidare var att man var rädd att jag skulle bli för "operativ".

Jag känner mig faktiskt rätt smickrad och smakar lite på ordet ibland - "operativ". Trots att jag fuller väl förstår att det understundom är något negativ och även tog upp det som en tänkbar svaghet under intervjun.

Min hustru anser däremot att jag är långt ifrån tillräckligt operativ här på hemmaplan. :-)

...

Ikväll var det lite lokal brainstorming på Hotel Vännäs inför tillverkningen av Västerbottens regionala kulturplan.

Vi var lokala kulturpersonligheter och intresserade, tre Vännäspolitiker, några representanter för regionala kulturaktörer och några centrala personer från Region Västerbottens kulturverksamhet.

Ska inte trötta med alltför mycket detaljer, men det var intressant att vara med och spåna om vad som finns och borde finnas i vår kommun. Vännäs urusla ranking i fråga om kulturskola och musikskola känns en smula märklig. Totalt måste kommunen ligga bättre till än plats 228 i riket när det gäller kulturen.

Vi pratade mycket bibliotek, barn, ungdom och gamla och hur man kunde nå dem som konsumerar och producerar minst kultur. Men även presentera och involvera kulturarbetare som egentligen sällan räknas. Jag tänker t.ex. på lackarna på Liljaskolan som till stor del bedriver en konstnärlig verksamhet och lokala musiker av rang som få vet om.

De lokala resurserna av olika slag är stora. Några borde kunna ha stor nytta av varandra. Flera regionala kulturinstitutioner som Västerbottensteatern och Norrlandsoperan borde kunna hitta verksamheter att samarbeta med i vår kommun.

Inför kulturhuvudstadsåret 2014 borde Vännäs ha ganska mycket att visa. För oss som bor här och i grannkommunerna och eventuellt för en del som kommer hit. Med inslag av lokala storheter som t.ex. Musikskolan, Motormuseet, Nybyggarmuseet, Hembygdsföreningen, F´labb, Konstföreningen, Musik- och Teaterföreningen, VUT och stenbrottet och diverse byastugor, byaföreningar och andra inblandade. Det hade varit roligt med ännu ett "kulturrally" med utställningar i flera av våra byar den sommaren.

Om man nu ska fantisera riktigt vilt. Tänk er t.ex. arrangemang av Västerbottensteatern som går några dagar på en stor eller liten utomhusscen vid Motormuseet med lite utlånad rekvisita från deras rikhaltiga och breda samlingar. Sånt kunde man kalla kulturella samordningsvinster.

Det vore mer än trist om allt fokus hamnade på Umeåregionens centralort det året. Men allt krut ska väl inte brännas 2014. Det finns mycket som kan och bör göras till dess och efter, om vi får år.

Hörde förresten ikväll att Malin Felth, biblotekarie och  kulturchef, behöver föreningsrepresentanter som kan vara med och presentera Vännäs i Glashuset på Rådhustorget i Umeå vecka 26. Kanske du Vännäsbo som läser det här ska ta kontakt med henne och göra en kulturinsats där?

 

 

...

Det är mycket just nu och jag har inte ens hunnit hålla jämna steg med alla kommentarer på slutet. Jag tänker jobba mig ikapp.

Tills vidare kan ni som vill ha svar lyssna på ett tal som hölls härom dagen i Karlstad.

Fungerar det inte kan det kanske gå bättre härifrån.

Det är hörvärt.

...
I Aftonbladet levereras idag inte bara det sedvanliga angreppet på friskolor. Vänsterpartiets skolpolitiska talesman skriver att hon vill förbjuda hemläxor.

Jag kan förstå en del av tanken. Rossana Dinamarca ömmar för dem som inte får stöd hemma. Det är ändå inte en bra idé hon har. Sänker vi skolans resultat och våra kompetenshöjande ambitioner blir det mycket mindre pengar att fördela i framtidens Sverige. Jag tror inte att Finland, resten av EU och Sydkorea är inne på riktigt samma spår som Ohlys parti.

Vi är en del skolor som satsar på läxläsning i skolan. Det är tyvärr sällan den som behöver det bäst nappar på erbjudandet. Det finns även andra organisationer som satsar på läxläsning, ibland med pensionerade lärare som har glöden kvar.

Låt många blommor blomma, men hemläxor i vettig mängd bör vara kvar.

...
Man uppskattar det sällan som man borde.

Ändå är det något man verkligen skulle vara tacksam för - detta att det i regel finns sådana som är mycket klokare än man är själv. :-)

Fick just ett nytt bevis på detta.

...
Det har varit intensivt på slutet. Det var välkommet med en vilodag.

Har vilat i flera bemärkelser. Gruppvila i förmiddags och nu senast alldeles solo sovandes i solen. Hört fåglarnas och barnens vårglädje i bakgrunden. Inte störande alls.

Ser att det finns saker att svara på.
Det kommer nog framöver.

...
Mina funderingar om varför en del inom (S) tyckts förakta vissa jobb föddes inte i Karlstad i helgen.

Ibland har jag verkligen funderat varför man där ibland mött en nedlåtande attityd till vissa arbeten. Kanske inte så att man kallat hederliga jobb för "skitjobb", som några (S)-politiker gjort på slutet, men så att det verkat som vissa på allvar trott att samhället kan klara sig utan många praktiska arbetsuppgifter. Eller att det är bra om unga inte tar jobb som diskare och annat. Anders Borg försörjde sig just som diskare under sin studietid. Han tycks inte ångra det och inte verkar han ha tagit skada av det heller. Snarare vet han vad han talar om i större utsträckning än många andra.

Det som slog mig idag är hur människor som är frisörer, säljare, städare och olika slags resturangpersonal skulle kunna uppfatta föraktfull och nedsättande ton hos politiker som talar om det jobb man har. Och dessutom mena sig vara på det arbetande folkets sida på ett särskilt sätt.

Jag skulle ha mycket svårt att ta sådana politiker på allvar. Min röst skulle de inte få.

...
För ett tag sedan fick VK många extra läsare till en artikel om en stöld på tåg.

Man satte ovanstående rubrik över sin artikel, vilket ökade nyfikenheten ett par snäpp. Det måste vara extremt svårt att både skaka av sig förföljare och gömma stöldgodset om man knycker ett tåg.

Men nyss började man faktiskt fundera. Vi passerade under en viadukt i Uppsala samtidigt som ett Norrtåg märkt Umeå-Övik passerade ovanför.

Inget tåg som stulits eller kapats från Botniabanan?

...
Ett av Umeåregionens mer dynamiska kommunalråd fick härom dagen en explosiv kanonidé om situationen i Nordmaling.

Vi åkte förbi Karlskoga för ett tag sedan. Hade man passerat en vardag kunde man ha hört om Bofors haft någon demokörd haubits eller något annat användbart som man kunde ha dragit upp när man ändå åkte.

Men, det gäller nog att inte bli indragen i drastiska konflikter kring det kommunala självstyret. Lennart är säkert tillräckligt operativ för att skaffa det han anser sig behöva på egen hand. ;-)

Med god vilja och slipover. I morse var det en frisk promenad i kortärmat till biblioteket i Karlstad. Det ser väldigt somrigt ut, men det är vår,inte riktigt försommar. I alla fall mellan 8 och 9 på morgonen.
...
Här i biblioteket diskuteras moderaternas nya idéprogram. Der är en ganska rapp diskussion. Just nu handlar det om EU och globaliseringen, vår ofrånkomliga relation till hela världen.

...
Det har varit mycket som kretsat kring äldre idag. Agneta var i förmiddags med på ett seminarium om demensvård som var väldigt bra och berörde henne väldigt mycket. Äldrefrågorna har dykt upp i flera sammanhang sedan också. Det är också ett område där utmaningarna är stora framöver.

En av de spänstigare politiker jag mött var en engelsk EU-parlamentariker som först gjort ett arbetsliv som affärsman innan han tog den politiska uppgiften upp mot, och in i, pensionsåldern. Jag gillar sån "återvinning". Det är inte bara unga det behövs fler av i politiken. Intellektuellt spänstiga äldre som har med sig en ocean av erfarenheter från andra arenor skulle kunna göra mycket nytta i våra partier.

T.ex. i Moderaterna. Välkommen!

...

Just nu är det panelsamtal med idrottarna Annie Seel, Ann-Louise Skoglund, Anders Olsson och Håkan Loob här på Sverigemötet i Karlstad.

Helt olika människor och prestationer, men stora likheter och mycket gnista. Individuellt starka, men oerhört medvetna om nödvändigheten av samarbetet mellan många olika kuggar. Mer och mindre synliga.

Som Håkan Loob sa, "skulle vi bara rekrytera målskyttar skull det inte bli några mål". Mycket klokheter som sägs här.

Bra med Borg. Manar oss kommunpolitiker att ta ansvar, att i goda tider förbereda oss för andra dagar.
...
Uppmanar oss att satsa på utbildningen.Vi ska konkurrera med hungriga länder som Kina och Sydkorea som utexaminerar mängder med akademiker.
Vad gäller utbildningen menar Borgen att vi kommunpolitiker har lika stort ansvar som Jan Björklund.

...
Våra löften för 2014: Ansvar, jobb och sammanhållning!
...
Stor entusiasm och stående ovationer...

...
Har just varit med om ett mycket bra seminarium med Ulf Kristersson och Gunnar Axén. En ödmjuk ton och mycket fakta om det svåra arbetet med sjukförsäkringssystemet.

Hade med mig fem frågor från en av dem som brukar kommentardebattera med mig här. Fick med två.

Nu är det lunch och inte bloggtid, återkommer om det här.

Vi är inte tillräckligt bra. Sofia Arkelsten, partisekreterare med 8 år som fritidspolitiker och snart 5 på heltid, talar just nu. Hon pekar på det som Moderaterna gjort och gör riktigt bra, men också på ett och annat som kan bli bättre. Något hon har nämnt är välfärden, människors makt över sitt arbetsliv och detta med hållbarheten. Ska man bli bättre måste man göra en ärlig analys av områdena där man inte är bäst. ......
Moderaterna är på väg.

Västerbottensstarkt. Vi är ganska många på moderaternas rikskonferens Sverigemötet. Tre från Umeåregionens geografiska centrum, Vännäs. ;-)
När visatt och väntade på starten kände vi oss lite hemma när bildspelet visade en och annan bild från de norra vidderna och städerna.
Det hade varit roligt att få ha det här i Umeå någon framöver. Problemet är utrymmet.
.....
Ett annat, mindre, problem är att jag inte kan sända bilder idag. Det är så lite förofta. Hade varit roligt att kunna visa lite såna.

...
Det har varit en intressant första kväll, innan Moderaternas konferens i Karlstad egentligen börjat.

Jag har fått språka om ett par av politikens och samhällsstyrningens stora utmaningar med både mediemän och politiker på olika nivåer här på hotellet. Några av utmaningarna delar vårt parti med alla, från vänster till höger.

Bland annat pratade jag med en man i vars landsbygdshem på 50-talet det fanns mer än fem dagstidningar. För grabben som växte upp fanns inte en chans att komma undan de stora och de nära samhällsfrågorna. Idag är det oftast ganska lätt.

Vore jag förälder idag skulle inget, inget få mig att välja bort dagstidningen, förutom direkt ekonomisk nöd. Den är en viktig del, men förstås inte allt. (jag tror den kan ha en jätteroll för läsutvecklingen också) Vore jag lärare i samhällskunskap skulle nedslaget i världs-, riks- och lokalnyheterna ha sin fasta plats i undervisningen.

Ibland blir jag lite svartsynt och rädd att morgondagens unga generationer kommer att bli lätta att manipulera och svåra att rekrytera för det gemensamma uppgifterna, just för ett man inte fått någon vidare helhetsbild av ett alltmer komplicerat samhälle. Helfokuserade på det privata och strävan att bli roade. Förutom kanske en rätt smal grupp som partierna lär vad de ska tycka och som man fostrar till de nödvändigaste uppgifterna. (Förlåt karikatyren, alla engagerade unga, men ligger det inte lite i det jag säger?)

Apropå det så behöver Moderaterna fler unga i Vännäs. Inte bara som röstare, utan som arbetare som kan bli delaktiga tillsammans med olika åldrar och vara med och ta över framöver.
Hör av dig du som vill jobba för framtiden!

...
Jag tycker det börjar bra det här.

Vi hade just kommit ur bilen och gick för att registrera oss på konferenscentret. Vem är den förste vi möter? Fredrik Reinfeldt med ordinarie följe, lilla modellen. Jag hälsade med ett "Ave!" och han sken som Sola i Karlstad.

Varmt, grönt och skönt är det också. Jag tycker som sagt det börjar bra.

Löven störst i Skellefteå. Nu är vi snart framme i Karlstad. Här är björklöven riktigt utslagna.  På Skellefteås centrumtorg i går såg jag ändå de största löven hittills. Inte var de frusna heller. Jag tycks minnas att en Västerbottenskommun brukade säga att de hade "Ett speciellt klimat". Men jag minns inte om det var Skellefteå.

...
Politik är inte lätt. Inte i Nordmaling och inte i pressen heller.

Just nu skriver en länstidning att Nordmalings kommunchef är sparkad medan den andra säger att han inte är det.

Vi får väl se när dammet lagt sig.

Fläckvis frostnupna blommor vid förmiddagens tidiga lunchstopp. De ljusgröna björkarna hade blivit lite bruna här och där längs vägen.  Där vi åker nu är det bara mycket och vackert grönt. Här var det knappast -4 som det var hemma i natt.

...
Sitter stilla i bil, för ovanlighetens skull utan ratt. Hunnit både slumra, prata och läsa tidning i mobilen.

Läser att "supportrar" till Djurgården lämnat brev i sportchefens postlåda. Man hotar att ge sig på den 2-åriga dottern om han inte slutar. Som man brukar säga, med sådana vänner behöver man sannerligen inga fiender.

När man tänker lite till blir man både förundrad och arg. Hur enfaldigt lågpannad kan man bli som "supporter"? Hur mycket ska klubbarna och samhället tåla från "svansens" lilla omdömesbefriade minoritet som sagt verkligheten farväl?

Dra åt tumskruvarna! Det måste ske så att man inte bara styr ut ondskan och destruktiviteten på gatorna. Förmodligen måste man ta i riktigt ordentligt på individplanet och undvika gruppbestraffning så långt det går. Jag gillar inte den generella ökningen av kamerabevakningen, men vad gäller de stora fotbollsläktarna kanske inte neanderthalsminoriteten ger andra val.

Det hjälper inte Dif-tränaren och hans lilla dotter, men samhällets tålamod med de här yttringarna måste vara slut.

...
På väg söderut passerade vi just Nordmaling. Blir intressant att höra hur det går där idag.

Man skulle önska denna fint belägna kommun med alla sina trevliga havs-, älvs- och sjönära byar en smula lugn och arbetsrro.

...
Klokt att inte gå i fällan och publicera bilder på den döde.

Få insatta tvivlar på att Usama är död. Knappast många talibaner eller andra som hör till skaran "närmast sörjande" heller.

Många som kräver publicering vet att bilderna på Usamas sargade kropp skulle trigga många av de egna och många av de med kort minne och svag föreställningsförmåga. Hur tusentals oskyldiga dött i attack efter attack som inspirerats av Usama det senaste dryga decenniet kommer många västerlänningar märkligt nog inte ihåg. Hur mängder med unga slets i bitar på Bali, hur livet långsamt rann ur flera av dem, det skulle många tänka än mindre på om man fokuserade på Usamas bild.

Snart skulle han kunna finnas på t-shirtar och posters, med hatfulla texter mot dem som tog honom och fick tag i hans datorer.

Hoppas bilden aldrig kommer ut.

...
Alltid lika lustigt när man ska ut och resa lite längre.

Ska det vaccineras är det ofta en smula tombola över det hela. I fjol var vi tre lagom genomtjocka män som skulle ut och åka, till samma ställe. Ingen fick samma vaccin.

I år är vi fem av mycket olika sort. Det verkar bara vara jag som fått koleravaccin.
Drack just upp första dosen och försöker låta bli att tänka på vad det innehåller.

...
Vännäs företagsklimat går åt rätt håll.

Om än från nivåer som kunnat vara bättre med tanke på bårar förutsättningar.

I Svenskt Näringslivs ranking går vi upp 27 platser och landar som nr 138 bland Sveriges 290 kommuner.

...

Det föreslog Carin Jämtin under sitt 1:a majtal.

Muslimer i Sverige firar naturligtvis Ramadan, Eid och andra traditioner som man vill. Sannolikt kan de flesta också ta ledigt de helgdagar man önskar.

Jag tycker att det är en dålig och nervöst politisk korrekt idé att ta bort en av de kristna helgdagarna för att lägga till en muslimsk. Vi ska inte skämmas för vår samhällsgrund, vår historia och kultur. Ska vi få bred acceptans för det mångkulturella samhälle vi de facto har och få leva lugnt med våra nysvenskar får vi inte idka kulturell och religiös självutplåning.

Humanisternas Christer Sturmark vill bryta ner vårt traditionella kristna "årshjul" genom att ge alla en pott helgdagar att göra som man vill med och ta bort helgdagarna. Hur finurligt det än ser ut i vissa ögon tror jag att det skulle riva ner mycket av det gemensamma i vårt samhälle och göra året gråare.

Är det verkligen Socialdemokraternas vilja att ta bort påsk, pingst, midsommardagen, annadag jul eller någon annan kristen helgdag för att ersätta den med en muslimsk helg? (Jag tror inte att man hade tänkt ta bort 1:a maj) Nyheten drunknat i informationsvågen efter Usama bin Ladens död, men jag hoppas att förslaget går samma väg som Jämtins förslag om Butler i tunnelbanan. Man tycker nästan lite synd om Jämtin.

Det må vara hur som helst. SD och kusinerna bortanför lär fira Jämtins utspel. Större gåva har de kanske inte fått på länge. De kommer att minnas och påminna, även efter Usamabruset.

...

...
Tyskland slår Ryssland och Norge slår Sverige för första gången. Inte i couronne, utan i hockey.

Ur led är tiden. Det begriper även den som inget förstår.