...

Facebooks mixtrande, lagrande, och allmänna utveckling gjorde att jag, efter att ha varit inaktiverad några dagar, raderade kontot permanent ikväll. Om det nu låter sig göras, egentligen.

Man avslutar inte riktigt när man vill heller. När man tryckt på den sista knappen och skrivit in sitt lösenord kommer det upp en text som säger att kontot raderas permanent om 14 dagar. Vill man avbryta är det bara att logga in dessförinnan.

Att checka in på det här hotellet går snabbt, men det är segare att checka ut.

...
Enligt Ekot ska 65-85 jobb bort på Aftonbladet. Med nutida medievanor är det klart att det måste bli färre anställda på tidningarna, det är enkel matematik. Ska det kosta gratis blir det glest och tunt.

Det jag funderar på är vad Aftonbladet menar när man säger att man inte ska satsa på papperstidningen utan på nättidningen. Vad betyder "inte satsa" här? Ska papperstidningen läggas ner eller bara föra en tynande tillvaro? Kommer alla tidningar att gå den vägen?

Förutom att jag vill ha en papperstidning i handen, inte nödvändigtvis AB, så oroar jag mig för snuttefieringen och utglesningen av nyhetsbevakningen. Tidningen innehåller mycket och formatet ställer krav på att den ska göra det. Allt som sägs på en halvtimmes nyhetsprogram i TV ryms ju på mindre än en tidningssida .

Jag vill ha bredden och djupet vill kunna låta informationen få ta tid när jag vill och kan. Jag vill ha konkurrens mellan många nyhetsleverantörer och yrkesstolta journalister med sanningslidelse. Jag vill själv pröva och välja mellan många källor och inte bara presenteras färdigtuggade smånotiser från TT som publiceras överallt.

Föddes man för sent då?

...
Har fått nya påminnelser om att det är mycket man inte vet. Det har varit skolchefs- och presidieträff i Lycksele, i mitten av länet ungefär.

Jag har försökt pumpa en och annan skolchef på information jag behöver och tycker jag har lyckats rätt bra. En av dem jag hört mycket positivt om hoppades att jag skulle gå i min företrädares fotspår och ta vara på tillfällena att tala för de små kommunerna. Det gör jag gärna och med lust, men bland de ärrade veteranerna väntar jag nog ett tag. Nilsson har varit ovanligt tyst idag.

Det är marknad i stan och jag har just köpt kaffeost och några ullstrumpor. Jag kommer kanske hem före Vännäs skolchef ändå. Han cyklar nämligen.

...
Det blir nog så någon av de närmaste dagarna.
Men då blir det för att radera profilen så helt och fullt som nu är möjligt.

Nu är det dags för en skoldag med bl.a. nämndsberedning, elevsamtal och en hel del överraskningar.

...

Som politiker känns det nyttigt att få vara tjänsteman en period. Det är mycket man får lära sig, det är en och annan fördom som får vika och det är många funderingar som kommer.

Var går skärningspunkten mellan det önskvärda och det möjliga när det gäller volymökning, kontroll och myndighetskrav i de offentliga verksamheterna? Vad orkar personal och tjänstemän med? Hur mycket orkar fritidspolitikerna och de få heltidspolitikerna? Finns det tillräckligt många som vill gå i det gemensammas tjänst framöver? Eller blir uppgifterna för omfattande och tyngden av den oreflekterade och vanemässiga kritiken för tung för att de som behövs ska vilja bära det hela? Viktiga frågor att ställa sig, inte minst i mindre kommuner.

Man kan se lite olika faror. På vissa håll skulle det kunna bli en sorts avdemokratisering där politikerna blir alltför tillfälliga gäster i maskineriet. På andra sker det kanske genom att de styrandes krets blir så extremt trång att det blir ointressant för många vi hade behövt att engagera sig. På åter andra håll kanske det blir så att kommuner dräneras på personal och kompetenta tjänstemän. Det är allvarliga saker när staten och andra storheter välter över allt mer på kommunerna och de inre "standardkraven" ökat mycket påtagligt.

Själv skulle jag vilja sätta mig in i mer av verksamheten på hemmaplan när perioden som tjänsteman är över. Utan att gå över politikers gränser. Det går förstås inte att hänga över de oftast hårt arbetande tjänstemännen hur mycket som helst eller lägga sig i "hurfrågorna", men just nu känns det som om det faktum att man fått två öron och en mun borde få ett visst genomslag också i det politiska livet.

 

...

För några dagar sedan fanns en artikel om en mycket speciell skola i DN.

Det var intressant att läsa om skolan och den närmast extrema delaktighet som präglade den. Jag tror inte att den kan kopieras och misstänker att någonstans finns en eller några personer som betyder väldigt mycket för det unika konceptet.

Det fanns några rader i artikeln som jag tänkt på de sista dagarna, några ord om lärare som en av rektorerna sa:

”Jag vill ha dem som lär ut av lust, som valt skolan framför andra attraktiva jobb.”

Vilken lärare som helst kan förstås bli nött och trött under olika tider i livet, liksom vi alla, vad vi än gör. En klass som hamnar i en nedåtgående spiral med en eller flera pedagoger kan förstås också påverka en lärare mycket negativt och suga musten ur den bäste.

Men visst rörde rektorn vid något viktigt. Man måste i grunden vilja vara i klassrummet om man ska orka och lyckas som lärare. Gilla interaktionen med eleverna, sporras av olikheter och längta efter att göra skillnad hos alla, inte minst hos den som inte fått de bästa förutsättningarna i livet.

Gör man det måste läraryrket vara ett av de allra bästa yrkena. När man får den där svårdefinierade kontakten med gruppen, när man känner att det händer saker, att det blir aha-upplevelser, att processer och växande tar fart i unga sinnen. Även om jag bara är rektor på tillfälligt besök i en och annan klass måste jag säga att det är oerhört roligt.

På något vis påminner känslan om att köra motorcykel, men fråga mig inte på vilket sätt. :-)

 

...

I morgon blir det en ny erfarenhet igen, under förmiddagen blir det träff med ledningsgruppen i Bjurholms kommun. Vi är en dryg handfull personer som ingår i gruppen och dagordningen känns en spännande för en nybörjare.

Nya erfarenheter är det ganska gott om. I eftermiddags blev det en akututryckning till ett möte jag skulle vara med på, men som jag inte fått någon kallelse till. Problemet var att det ägde rum i Umeå. När jag jobbade på Mariehem var sådana saker ett mindre problem, men nu är det ju faktiskt 6 mil in till residensstaden.

Å andra sidan är tidsskillnaden nuförtiden inte så stor på att i rusningstrafik åka från Mariehem till Umedalen eller att åka från Bjurholm till Umedalen.

Undrar om skillnaden är 10 minuter?

 

"Herrens ord förbliver evinnerligen"

Det var en lite ovanlig inramning eller kanske överskrift över dagens kommunfullmäktige i Vännäs. Vi höll till i det tidigare missionshuset i Västra Spöland, alldeles intill Vindelälvens strand. Nu är det en byastuga som kallas Älvan, men än ser man Jesus klappa på dörren därframme.

På bilden avtackar Ulf Eriksson vår utmärkte kommunsekreterare Tomas Jakobsson som övergår till uppgifter i Umeå kommun. Vid den tidpunkten hade vi varit i huset i drygt 6 timmar. Åhörare och vissa ledamöter hade lämnat lokalen fysiskt medan många av oss andra var på väg mentalt, vilket nästan syns. Det blev full dag.

Jag tycker att det är trevligt att fullmäktige ibland lämnar sin vanliga lya, som inte är så väldigt inspirerande. Det är lite sovjetiskt 50-tal över medborgarhusets festsal som snart ska piffas upp en smula. Vilket inte är för tidigt.

Dagens sammanträde blev inte den stillsama tillställning jag väntat, även om vi var överens i bortåt 80-90 % av alla ärenden och atmosfären var god, med vissa adrenalinpeakar. Intraprenaden Orions eventuella nedläggning blev som väntat ett huvudnummer. Anhöriga och personal var på plats och det blev många medborgar- och ledamotsfrågor och en lång interpellationsdebatt. Ordförande Lilja var tålmodig och tillät mer utvikningar än många andra skulle ha gort, men det var nog klokt att inte lägga locket på.

Majoriteten ska inte kritiseras när man vill räta upp ekonomin, särskilt inte inför 2012 som ser ut att bli ett underskottsår. Men att stänga en synnerligen väl fungerande verksamhet med 8 platser när överskotttsplatserna i höst varit 4-6, det verkar oförsiktigt. Under sista året har snittet varit 6-8 lediga platser. Vännäs har största andelen unga i hela Sverige, men vi har också många äldre som fortfarande bor hemma. Behovsbilden kan ändras dramatiskt på kort tid. Måste vi ha färdigbehandlade kvar på NUS kostar det kommunen omkring 3000 kronor per natt. Skulle vi få ett underskott på platser kan många drabbas och pengarna rasa iväg väldigt snabbt. Ett par stycken kvar där blir 42000 i veckan eller ett par miljoner på ett år. Lidandet oräknat.

Det var också dags att ta beslut om strategiska planen som alla var inne på att klubba igenom. FP ville lägga till orden "Fler alternativa driftsformer som..." i mål 5 som lyder "Fler intraprenader, kooperativ och sociala företag har skapats". Majoriteten av majoriteten blev rädd att det skulle smygöppnas för entreprenader och sa för säkerhets skull ett bestämt nej efter ett ganska rivigt replikskifte. Strategiska planen ska leva i många år och nya inovationer kan dyka upp på vägen. För några år sedan visste få t.ex. vad sociala företag var. Det hade varit klokt med den öppnare skrivningen tycker jag.

Annat hade kunnat nämnas, men det orkar varken ni eller jag. En liten sak hade kunnat utvecklas till något något man fått läsa om i tidningarna framöver, men klokt nog kunde "en situation" undvikas. Lokalpolitik kan vara slitsamt, men är mer smygpassionerat och händelserikt än de flesta anar.

...

Idag måndag är det elevfritt på Castorskolan, det är K-dag. Efter lunch blir det för min del kommunfullmäktige som hålls i Västra Spöland den här gången. 

Helgen har varit en innehelg, trots det fina vädret. Har behövt kurera mig för att få bukt med en elak hosta.

Kommunfullmäktige innehåller få kontroversiella ärenden, ett enda ett tittar fram. Det gäller hanteringen av demensboendet Orion i Vännäsby som majoriteten vill lägga ner.

Annars finnns det ute ett ärende på remiss till partierna som handlar mer om politikens förutsättningar än det först ser ut. Det handlar om en ganska drastisk nedskärning av sammanträdena i ksau, ks och kf.

Det är väl riktigt att alla ska spara när det behövs. Förslaget sägs också kunna innebära att tjänstemännen kan bereda ärendena bättre.Ett problem är att det friaste och mest prestigelösa samtalet, det i ksau, bara kommer att äga rum en gång i månaden. Den politiska beredningen kommer att förlora på om ksau blir mer enligt det uppskruvade löpande bandets princip.

Om det blev mer debatt i kf vore det förstås en vinst, men alla sammanträden minskar i antal. Detta samtidigt som det förutom våra egna ärenden strömmar in mycket av olika slag från stat, landsting, Region Västerbotten, Umeåregionen med flera. Det verkar inte bli färre ärenden, det verkar inte bli några synbara förenklingar.

Speciellt vi mindre kommuner är för framtiden helt beroende av att det blir mer samverkan, men helst då sådan som sparar tid och pengar. Inte sorten som kräver mer engagemang. Vi är helt enkelt för få personer och skattebetalare för det.

...

Har kommit mig utanför dörren två gånger idag, helt kort. Det var vackert där ute.

Fläckvis hade det kunnat vara försommar. Se bara:

Det var till och med lite trängsel framför den sollapande rosen. Humlan som byggde på förråden och den där andra filuren som kanske också gjorde det.

Och allt under en öppnad septemberblå söndagshimmel.

...

Söndagskrönikan i dagens DN ger lite mer perspektiv på det som händer och inte händer i Mellanöstern.

Peter Wolodarski tillför där detaljer och dimensioner som sällan kommer fram idag. T.ex. detta att Israel erkände en tvåstatslösning i FN 1947, men angreps av palestinsk gerilla dagen efter vilket ledde till stridigheter som ändrade mycket. Förutsättningarna förbättrades inte av judiska extremistorganisationer, men inte heller när fem arabiska länder försökte bomba bort Israels statsbildning 1948. Särskilt inte för de hundratusentals palestinier som flydde och fördrevs och sedan som kollektiv inte fått medborgarskap någonstans. Det är inte så ofta man nuförtiden får läsa om vilka konsekvenser de större arabisk/palestinska angreppen har fått genom historien. Att de t.ex. i allra högsta grad har medverkat till utökandet av den yta Israel kontrollerar.

En annan tvåstatsfundering är hur Israel i praktiken ska kunna samexistera med en stat vars "Gazaregering" inte alls erkänner Israels rätt att existera och varken förhandlar med Israel eller med palestiniernas "Västbanksledning" vars USA-ambassadör förresten nyligt  sagt att den nya staten ska vara "judefri". Däremot kommer inte ens de palestinska flyktingar som redan bor på det territorium där man vill utropa Palestina att få medborgarskap där. Mellanöstern är komplicerat, mer komplicerat än de flesta av dem som för dagens mainstreamdebatt i Sverige tycks vilja förstå. Är man historielös är man tämligen avhängd redan från början.

Den här filmsnutten är en historieskrivning med judiska förtecken, men visar att palestinier och araber många gånger avslagit förslaget om en tvåstatslösning. Det blir spännande, om uttrycket tillåts, att se hur det här utvecklar sig. Enkelt är det inte.

(Kort fördjupning om konflikten från säkerhetspolitik.se, sammanställd av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.)

...

I dagens VK finns en artikel om spioneri på Umeå universitet.

Uppgifterna kommer från en artikel i Thule, Kungliga skytteanska samfundets årsbok 2011, skriven av prof. em Lennart Stenflo. Artikeln är inte lång och innehåller intressanta saker som VK inte tog in. Den läses lättast på bär- och vridbar dator eftersom texten ligger fel väg.

Det fanns knappast något universitet i Sverige där inte KGB samlade information om politiska strömningar, opinionsbildare, morgondagens eventuella makthavare, lärare som präglade dem och sådana som likt Stenflo hade utbyte med Sovjet. Andra strategiska verksamheter var också uppvaktade. Även praktiska sådana inom t.ex. olika sorters kommunikationer.

Det satsades väldigt med pengar, tid och energi. Även på kyrkor och församlingar som hade kontakt med öst utan sovjetisk auktorisation. Den paranoida sovjetkommunismen tålde inte mycket konkurrens om själarna.

Det behövdes tydligen inte så höga positioner för att man skulle hamna på deras kontrollista. Det finns både militärer och andra mer otippade "mål" som fick besök på KGB-tiden och fortfarande får besök med några års mellanrum, förmodligen då från efterträdaren FSB. I regel tavelförsäljare som inte går till grannarna eller möjligen då husen närmast bredvid. En jag vet om som brukar få sådana besök fick sitt senaste nu på sensommaren.

Läs Stenflos lilla artikel som jag länkat till, den är viktig, intressant och lättillgänglig närhistoria. Jag delar Stenflos undran varför man inte offentliggör namnen på dem som samarbetade med Stasi och KGB och sålde ut Sverige, sina vänner och medarbetare under det kalla kriget. Historieprofessorn Birgitta Almgren fått tillgång att arbeta med materialet om 57 av dessa då SÄPO 2010 tvingades öppna arkiven för henne.

 

SvD DN SVT

...

Annie Lööv och hennes meningsfränder lyckades hindra att C gick in för kvotering av föräldraförsäkringen. Det kallar jag en bra start.

Föräldrar och familjer har väldigt olika förutsättningar, låt dem välja! Även om det skulle fungera för de flesta också med kvotering skulle det för några vara väldigt illa, för några en smärre katastrof. Det kan vara väldigt olika hur det ser ut för olika människor vid olika tidpunkter i livet. Vår galopperande regleringslusta måste börja begränsas. På familjens och många andra områden.

På andra måste man gå väldigt varsamt fram med eventuella förändringar. Exempelvis vad gäller LAS, som också varit uppe inom C. En sak är exempelvis att ett antal nyckelpersoner borde kunna få undantas vid "LAS-listande" även i större företag. Men de liberalaste förslagen om ändringar i LAS är inte acceptabla.

...

Det var väl egentligen politiken som gjorde att jag till slut klev in på Facebook. Mycket senare än många andra, men inte sist heller.

Härom dagen skedde en av de större förändringarna någonsin med FB. Idag såg jag ett klipp med grundaren och fjärdedelsägaren och mångmiljardären Zuckerberg och hans tankar på hur hela livet, också bakåt i tiden, ska ligga på FB. Läste också en artikel från igår i The Economist med rubriken "Sharing it all". Det känns efter detta som om man bör ta en paus och tänka efter om ma ska vara i nätverket alls och i så fall under vilka premisser.

En sak som fick mig att agera var avslutningsorden i ovanstående artikel:

"Facebook could also face a backlash from folk who worry that the social network is now going to have even more of a Big Brother-like capacity to monitor everything going on in their lives. Mr Zuckerberg made clear this week that people who want to keep their existing, more basic profile pages will still be forced to transition to the new Timeline one. Perhaps Zuckerberg’s Law should really state that sharing less is not an option."

Även om man är en osedvanligt öppen sort kan man undra om man är släkt med den berömda grodan i det sakta upphettade vattnet. Den som vänjer sig gradvis och inte märker  när den kritiska punken passeras.

Det börjar i alla fall med semester från FB, medan man kollar lite mer vad som sker. Sen får man väl se om det blir permanent flytt.

 

 

...

De tidigare KGB-officeren Vladimir Putin föreslås nu som presidentkandidat av sin efterträdare på posten. Omvärlden är nog inte överdrivet förvånad.

Putin tycks ha god kontroll på mycket, bl.a. rysk media, rysk politik och demokrati och inte minst energijätten Gazprom. Energidominanten som nu även Sverige håller på att bli beroende av. Nyheterna om att detta håller på att ske passerade nästan obemärkt i höst. Kanske är det för obehagligt för att uppmärksamma. Kanske ser de kortsiktiga ekonomiska konsekvenserna för bra ut för att vi ska tänka strategiskt klart i saken.

FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har varnat för det farorna med ett framväxande svenskt gasberoende i åratal, men av det märks tyvärr inte mycket.

Sedan 1985 har Danmark levererat mycket gas till västsverige. Vi har nästan dubblad gasanvändning sedan 2008 och gasen används inte bara till uppvärmning. Vår västsvenska industri använder gas i produktionen i allt större utsträckning. Danskarnas gas sinar och planeringen för Skanled, en gasledning från Norge, avbröts 2009. Naturgasen kommer alltså för överskådlig framtid via en enda ledning och beräknas bli till minst 20-40 % rysk. Många tror det blir mer och det låter ju troligt då vi enligt Energigas Sveriges VD redan har ca 20 % rysk gas i svenska ledningar.

Visst kan vi använda rysk gas liksom vi till ca 25 % kör med rysk olja i våra bilar. Problemen uppkommer när vitala delar av samhälle och ekonomi blir beroende, särskilt om leveransen kommer via en enda ledning. Den lösningen har inte varit något bra framgångsrecept när det gäller politiskt oberoende och självständighet. Det var bara ett par år sedan Putin senast stödde, eller kommenderade fram, en strypning av gasleveranser som indirekt hotade västeuropa. I januari månad 2009 närmare bestämt. Enligt FOI står det också i ryska energidokument att energin ska användas som politiskt påtryckningsmedel vid behov.

Jag vet inte mycket om Skanled och varför gasledningen från Norge inte blev av. Men jag kan känna en oro för att vi inte riktigt har koll på utvecklingen.

 

SvD, SvD2

...
I afton när det tystnat i skolan blev det ett lite längre samtal med några av lärarna. Vi hann fundera och förbereda en del saker i lugn och ro. Eventuellt kläcktes en god idé som jag hoppas kan uppfyllas. Inte dumt alls i så fall.

Under samtalet dök det upp ett minne. En lärare skulle ta emot en ny etta och sa ungefär så här vid ett möte med föräldrarna:

"-Om ni lovar att inte tro på allt era barn kommer att säga om mig så lovar jag att inte tro på allt de kommer att säga om er." Hon var en kloking. Det hon sa kan ha bäring även på äldre elever.

Så vitt jag minns ville man själv ibland urskulda att man hade fokus på helt andra saker än skolan, eller t.o.m. hade betett sig helt oursäktligt förfärligt. Det hände tyvärr. Jag har ett minne av en ogärning mot en lärare som jag inte var direkt delaktig i, men jag skäms fruktansvärt för att jag inte avbröt den grymma mobbing som bedrevs. Jag ser hennes uppgivna tårar och hjälplösa armar och händer när jag vill, fast jag inte vill.

Nåväl, ville man blanda bort korten kunde det ske t.ex. genom att klanka ner på lärare, andra eller annat i verksamheten. Jag tror det var sällan jag lyckades i de där försöken. Men, får man ett felaktigt eller missriktat stöd en sådan gång så är det konstigt om inte måluppfyllelsen påverkas. Att få, eller tycka sig få, stöd för dåligt beteende eller att inte göra det man ska blir lätt som att gå genom skolan med handbromsen hårt åtdragen.

Med det inte sagt att lärare aldrig gör fel eller att man inte ska ta sina barn i försvar. Men gör det klokt och lyhört för båda sidor i en eventuell konflikt och så att motivationen att ta vara på skoltiden och undervisningen inte skadas.

Och som sagt, det kan vara bra att tänka tillbaka på hur man ibland agerade själv och vad man sa hemma.

...

Av kvotering ska man ha väldigt tunna skivor där man överhuvud taget ska använda det.

...

Under asfalt, betong och jord har kommunerna utrustning för 4-500 miljarder kronor.

Vi talar om vatten- och avloppsledningar vars existens och funktion vi bara tar för helt självklara. CIrkus 67 000 kilometer vattenledning och 92 000 kilometer avloppsledning. Plus en väldig massa kranar, ventiler och annat kolijox som får helheten att fungera utan att vi märker det. Snittåldern på sakerna är 40 år.

Här och där börjar det visa sig att systemen inte är purunga. Jag vet privata anläggningar där borrade trädstammar fortfarande fungerar som det huvudsakliga rörsystemet. På andra håll visar det sig att beydligt nyare utrustning inte fungerar så bra längre.

Kommunerna investerar nu knappt 2 miljarder per år, men en del expertis säger att man skulle behöva satsa 3-3,5 miljarder per år de närmaste 50 åren för att hantera situationen.

En annan osäkerhet är att specialkunskap om styrkor och svagheter i ledingsnäten ofta finns i skallarna på tekniker som nu i förfärande takt går i pension. Det är bråttom att få ut den där kunskapen och få den på papper och digitala media. (Bara digitala media känns för osäkert) Särskilt som det ser ut att bli färre tekniker framöver, om vi inte ska leja kineser.

En tredje osäkerhet är att det ser ut att börja regna mer. Göteborg har provat och fått förstå att ledningssystemet inte riktigt står pall. Efter sista skyfallet hade man 170 översvämningar att ta hand om. SMHI räknar med att det kan komma 10-30 % mer regn i slutet av seklet än i början. Även om de har haft fel förr så har de även ibland haft rätt.

Sammantaget så är det här inte bara Krösa-Majatoner utan något att ta på mer allvar än vi gjort. Ledningsystemet finns fast det inte syns och är inte oförstörbart. Det åldras, behöver repas och ersättas liksom en del del annan infrastruktur.

Vi som har till uppgift, inte att bli omvalda, utan att göra det bästa för dagens och morgondagens medborgare måste tänka på de här sakerna och ge plats för det i kommunernas budgetar. Det är inte lika popularitetsskapande som byggnationer ovan jord, men det är onekligen praktiskt när VA:t fungerar.

...

Har suttit och letat efter några bilder från sommaren. Från dagarna i Karlstad dök den här bilden upp. Jag såg plötsligt en cykel där som inte såg ut som andra, den var kardandriven.

Är det någon som har provat en kardandriven cykel? Varför ser man nästan aldrig såna? Är det en prisfråga eller går det för tungt?

När det gäller motorcyklar är det ju oerhört praktiskt med kardan.

...

I går blev det en stunds budgetinformation via telefon. Per Schlingmann och statssekreterare Hans Lindblad informerade moderata kommunpolitiker om budgeten och tankarna kring den.

Det känns mycket klokt att man inte bränner av allt det som finns nu, utan att veta hur det kommer att se ut senare. Läget är inte som det var 2008. Sverige har en oerhört mycket bättre sits än så många andra, men det har inte hunnit vara så många feta år sedan finanskrisen.

Det oroar att så många av våra exportmarknader har så mycket värre problem internt. Det skulle kunna slå väldigt hårt mot oss som så utpräglat lever på det vi säljer till andra.

Jag är i alla fall glad att vi har den finansminister vi har.

...

Vid en liten släktträff härom dagen kom det med både en 94-årig moster och en liten charmör vid namn King. Bara tio veckor och helt oemotståndlig även för den som aldrig haft hund och inget begriper.

Korsning mellan gråhund och laika och möjlig att använda vid både älg- och björnjakt om generna ramlat på plats och fostran går bra.

Visst ser man ganska ståtlig ut fast man är liten?

Det blev en ganska intressant kväll i Bjurholms Folkets hus. Det blev kanske mer tal om ekologisk mat än just skolmat. Föreläsaren Eva Fröman kommer från föreningen EcoMatCentrum, så det var kanske väntat.

Lokala matproducenter var med både under dagen med skolelever och Castorkökets personal och nu ikväll. Tyvärr kunde jag inte vara med tidigare idag. Bitvis hade det visst varit mycket intressant, t.ex. när en av de lokala jordbrukarna hade gett liv åt hur mjölken blir till och börjat med vallfrö i en skål. Ikväll bjöds det på provsmakning på plats av lokala produkter och man kunde också få med sig ett kok potatis från Provåker att prova hemma.

Stundtals brände det till lite mellan föreläsaren och matproducenterna ikväll. De senare undrade t.ex. lite över de energiförbruknings- och miljöbelastningssiffror som presenterades och undrade hur uppdaterade de var då det händer mycket inom producentledet.

För min del tycker jag mest att diskussionen berikade och understryker att medaljen har olika sidor. Någonstans ska ju idévärlden och sinnevärlden mötas.

Själv är jag en invånare och politiker i Vännäs som jobbar i Bjurholm. Susann Olofsso är en Bjurholmsbo som jobbar i Vännäs kommun. Hon var med och gav diverse tankar från åhörarplats utifrån sitt arbete med lokalproducerad mat i Pengsjö skola.

Det blev en del tal om upphandling, om prioriteringar och politiska mål för matverksamheten i kommunen. Även här kom det fram lite olika tankar. En liten kommun där få får kämpa hårt för att alls hålla verksamheterna flytande kan förstår inte lägga hur mycket tid och kraft som helst på enskilda detaljer, hur betydelsefulla de än är. Det är inte många som anar vilken arbetsbelastning kommunala tjänstemän har i småkommunerna med lite pengar, ständigt nya lagar och ökande krav som ska fyllas. Samtidigt finns förstås möjligheter att lägga in politiska mål och att öppna upp för mer lokal och regional upphandling.

Det blir spännande att se vad som händer i Sveriges minsta kommun. Dagmar Schröder, Ingemar Nyman och några politiker till var på plats och matfrågan lär komma upp på det politiska bordet på ett eller annat sätt.

 

...
Eller mer exakt om en timme, klockan 1830.

Då börjar en träff i Folkets hus med Naturskyddsföreningen, lokala producenter, Folkhälsorådet och Eva Fröman från projektet "Den goda skolmaten", med mera och med flera. Lokal och miljösmart mat är temat.

Lämna TV:n och ta en promenad eller biltur, du som bor på lämpligt avstånd. Närodlat är mycket aktuellt och ofta så mycket godare. Föreläsningen rör inte bara den som har barn i skolan.

För mig är det även en hållbarhets- och säkerhetsfråga att det odlas och tillverkas mat i stort sett överallt där det finns människor. Det motsäger inte i alla lägen storskalig och effektiv matproduktion, även på matens område behövs en mångfald.

...
I vårt tvåpersonershushåll har vi två dagstidningar. DN och VK.

På morgnarna är det den som tar in tidningarna som får välja först. I 19 fall av 20 blir det lokaltidningen som väljs. För att den är lite närmare, men väldigt bra. Lite mer överblickbar och definitivt inte överprovinsiell. Stunderna det finns mer tid favoriseras ofta DN.

SvD hade gjort sin sista prenumerationsperiod i huset när:
A. Chefredaktören sa att man ville vara en renodlad stockholmstidning.
B. Man började leverera lördagens och söndagens tidning på måndag i halva Sverige.

Nu ligger DN pyrt till. Inte för att man lär bry sig nämnvärt, men det känns bra att skriva det i alla fall. När den sista journalisten i Norrland fick gå började jag så smått förbereda avskedet i huvudet. När jag nyss läste dagens "nya" DN började jag skissa på det.

Att jag tycker att nya layouten påminner om reklam som försöker ge intrycket av redaktionell text kan kanske förklaras med min höga ålder. Den tilltagande stockholmsfokuseringen, tillsammans med "avfolkningen" av de andra delarna av landet är lite värre. Den gör att jag nästan hör "Fem myror-elefanten": "-Nu er'e slut"

Så här skriver man:
"-Idag startar vi DN Sthlm - en helt ny tidning för dig som bor i Stockholm, för dig som arbetar i Stockholm, för dig som är nyfiken på Stockholm."
Visst gillar jag vår huvudstad, men DN Sthlm ska komma sex dagar i veckan. En debattsida ska enbart handla om det som händer i Sthlm - medan man inte ens har råd att ha en frilans i största delen av Sverige.

Nej, när rikstidningarna blir mer av lokalblad är det tur VK finns och har så pass vital riks- och globalrapportering. Det får nog räcka med den nu. Tur den har två delar.

...
Tittade just i "Nordens tidning" som utges av föreningen Norden. Där fanns ett och annat intressant om ofta alltför bortglömda samnordiska frågor.

En liten notis handlar om de mest "EU-lydiga" länderna I Europa. De som infört flest av de 1777 lagar som EU-parlamentet instiftat. Malta leder, enligt artikeln. I länder som Italien och några till är lydnaden ganska måttlig.

Tvåan var oväntat ett land utanför EU, nämligen Norge. De är på det sättet mer EU-anpassade än Sverige. Så, de som ibland drabbas av frustration över det man uppfattar som klåfingrig och svällande detaljreglering måste hitta ett annat land än Norge att fly till.

Det sägs också att vi i Sverige alltid legat långt framme när det gäller att brodera ut och skruva åt regleringarna ett par extra varv. Äras den som äras bör. ;-)

...
Öppnade på morgonen ett brev från Indien som kom för några dagar sedan. Ett brev från en pastor som arbetar både evangeliskt och socialt, både för tiden och evigheten.

Förutom ett brev innehöll försändelsen en kalender för 2012. Största delen av A2-bladet var foton på verksamheter som vuxenutbildning för bortstötta kvinnor, brunnsborrning, barngrupper, bibelutdelning, skolverksamhet, sjukvård m.m. Foton från ett samhälle dramatiskt annorlunda än vårt.

Det fanns också en bild från den lepraby det var tänkt att mina två medresenärer och jag skulle få besöka vid resan till Indien för 1,5 år sedan. Tyvärr sprack det ambitiösa schemat man planerat och vi kom aldrig dit.
Bilden visade spetälskesjuka kvinnor med mer, mindre eller inga fingrar kvar. De stod och provade skänkta glasögon. Sakerna var delvis så gamla att de blivit modemässigt helrätta, vilket gjorde bilden än mer "iögonenfallande".

När sjukdom anmäler sig på fullt allvar spelar det till slut inte så stor roll var man bor, vad man heter och har. Allra, allra ytterst är villkoren väldigt lika. När jag ser de här bilderna erfar jag ändå något av hur enormt timligt och kroppsligt gynnad man är som fått bo och leva just nu på den lilla fläck av jorden som heter Sverige. Jag känner en stunds tacksamhet.

Sen kan nöden här hos oss vara stor ändå.

...
Känner mig mör efter en rejäl utedag som började vid 0530. Luft, spänning och skogsvandring.

Haft både stilla händelselöshet och adrenalinpåslag. Det senare både av glapp i radion och "The real thing". Fick skjuta dagens enda älg efter några års torka.

Alltid en lättnad när träffen blir bra och det går fort. Hunden verkade nästan förvånad och aningen besviken när den tyst lommade iväg från den orörliga älgen för att få bekräftelse hos matte som hamnat på efterkälken.

Jag är som sagt redan mör här på soffan alltmedan älgen blir det i kylrummet.

...
Mitt kommunala mobilnummer har tidigare använts av någon eftersökt person. Numret ligger fortfarande ute på nätet i fel sammanhang och det rings fel ganska ofta.

Igår kom ett sms:

Hej P-G. Nu skriker det om bromsarna bak på Nemon, behöver nytt dit. Beställer du hem till den? Reg.nr Xxx xxx. Lena

Jag svarade:

Tror du har fått fel nummer, eller har ett gammalt. Du har kommit till skolchefen i Bjurholm. Och jag kan inte hitta Nemo. ;-)

Jag fick ett trevligt svar.

...
Kan inte länka på vanligt vis just nu, men här finns adressen till läsvärda ord om en av de största:

http://mobil.dn.se/c.jsp?cid=25495921&item=http%3a%2f%2fwww.dn.se%2fm%2fmobile%2farticle%3fid%3d683760__Article&rssid=25487531

...
Det droppar av några borgerliga ledamöter i Vännäspolitiken, även någon socialdemokratisk. Det ser man i dagordningen till KF om en dryg vecka.

En av de borgerliga blir faktiskt kommunsekreterare istället, KD:s Erik Sedig. Frågan är om kommunalrådet är modig eller en riktig luring när han plockar en av de allra mest kompetenta borgerliga politikerna till sin sekreterare. Detta efter att också ha anställt en kommunchef som bevisligen var utan partibok. ;-)

Nu är jag kanske ute och balanserar på humorgränsen igen. Nåväl, det kan inte hjälpas. Jag vistas hur som helst bara där jag kan ha den med.
Jag tror att valet av kommunsekreterare visar på gott omdöme. Erik kommer att göra ett bra jobb med stor integritet, som Åsa Ågren Wikström.

Själv drar jag mig också tillbaka litegrann. Jag måste fokusera på jobbet i Bjurholm som kommer att kräva ännu mer under en tid. Därför kommer jag till stora delar att ersättas under ett par månader.

Det är ett ganska allmänt problem att för många står i valet och kvalet mellan politiken och jobbet. Flera i bekantskapskretsen känner en stor press att lämna politiska uppdrag för att det är så svårt att förena med jobbet. Blir det färre politiker framöver, men på heltid?
Känns i så fall inte bra.

...
Det blev ett bra slut på arbetsveckan, även om tiden tog slut före arbetet idag.

På ett par dygn har jag fått uppleva att en granne kom med en massa kantareller, att bilmekanikern inte bara bytte det som skulle bytas, utan även tvättade bilen. (Som nog längtade efter det)

Idag när jag kom hem hade en annan granne hyvlat av stora delar av den gruvliga gräsmattan som var färdig för slaghacken redan innan regnperioden.

Det är fint att få ha sådana människor runt sig.

...

Ett av dagens möten utspelade sig på kommunhuset i Sveriges minsta kommun.

Vi var samlade från olika verksamheter, med den gemensamma nämnaren att vi på olika sätt har med flyktingmottagningen och integrationsarbetet att göra. Representanter för projektet "Kraftverket" och undervisningen i Yrkessvenska fanns där. Tillsammans med skolans SYV fanns jag med som relativt ny och ytterst ansvarig för SFI-verksamheten i Bjurholm.

Det blev ett bra möte med mycket verkstad bland människor som delvis inte hade träffat varandra förut. Kreativitet och prestigelöshet blandades och gav en bra och fruktbar atmosfär. Vi bakade ihop ett arbetsutskott som ska kunna lösa det mesta mellan samordningsgruppens möten.

På ett eftermöte med dem av oss som ingår i lärlingsrådet pratade vi om lärlingsplatser, t.ex. för ortens nysvenskar. Ofta stupar det på att verksamheter och företag inte kommer sig för att ta emot extra händer och fötter. I många kommuner har just de kommunala verksamheterna allra svårast att komma till skott och bereda plats, trots att det finns lämpliga och villiga lärlingar.

Det finns oftast arbetsplatser där personalen har mer än fullt upp. Även om det inte passar med vuxenlärlingar överallt borde det göra det på många platser. Ställen där det inte finns pengar att anställa fler och där det finns uppgifter som aldrig någonsin kommer att kunna lönas. Där borde vi kunna ta det initiala besväret med att utbilda handledare och bereda plats för människor som både behöver uppgifterna och "svenskkontakten" och verkligen skulle kunna unerlätta och bidra.

Här måste vi tänka både nytt och klokt i alla hörn av vårt samhälle. Det finns väldigt mycket att vinna och ytterst lite att förlora.

 

 

...

Ikväll mötte jag en färsk lärarstudent i Umeå.

Jag känner henne, men visste inte att hon skulle bli lärare. Till det roliga hörde att hon gick ut Castorskolan för några år sedan. Nu får jag åka till Bjurholm i morgon och glädja lärarna med att de gjort ett så bra jobb att de fostrat och inspirerat en ungdom att bli lärare för kommande generationer.

Själv blir jag så glad och nästan rörd när någon av mina "gamla" elever växlar in på lärarspåret. Där behövs många kloka, trygga, närvarande och duktiga människor som vill vara med och göra skillnad.

...
Läste just det nedanstående om en elev som läraren tyckte föräldrarna skulle ta ut ur skolan pga hans dumhet. Det skedde också och han undervisades av sin mamma i hemmet.

"Thomas Edison dagdrömde mycket som skolpojke och han satt sällan stilla i skolbänken. Hans lärare sade att han var för oregerlig och dum för att lära sig något överhuvudtaget. Det är idag svårt att föreställa sig att de syftade på den man vars forskning senare resulterade i hundratals uppfinningar, bl.a. glödlampan och bandspelaren."

Några av morgondagens uppfinnare och entreprenörer finns kanske även idag i delar av skolan där vi inte väntar oss att finna dem.

...
Det är bekymmersamt att sjuktalen inom äldreomsorgen är på väg åt fel håll efter flera år av förbättringar. Den utvecklingen finns i Vännäs och på många andra håll.

Ska vi få folk som vill arbeta med oss när vi blir gamla så måste det vara sådana förhållanden att man orkar. I Vännäs ser sjuktalen fortsatt riktigt bra ut inom flera verksamhetsområden. Att det ser likadant ut i många kommuner vad gäller äldreomsorgen är ingen tröst, här måste orsakerna hittas och utvecklingen vändas.

En positiv sak med vissa följder är trenden att man med hjälp av hemtjänsten stannar hemma längre än förr. När man kommer till särskilt boende är man sämre än man generellt var tidigare och avdelningarna blir mer arbetskrävande.

...
Avnjöt i kväll en trevlig restmiddag med frun då vi jämförde vår dag med varandra.

Det händer väl då som nu, men idag var det mest vägen vi jämförde. Hon beskrev hur hon tråcklade för att komma som snabbast och smärtfriast från stan.
Vi har nästan lika långt till arbetet, drygt tre mil. Jag har något lite längre, men skulle i stort sett kunna köra två gånger till och från Bjurholm på den tid det tar för henne att köra en gång till och från jobbet.

Det vore förstås dumt, men att åka västerut på dagarna känns just nu inte dumt alls.

...

Tror att jag får börja sätta in lite bilder från sommaren där man ser solen. Så man inte glömmer hur den kan se ut.

Den här bilden togs vid Kågefjärden en sensommarkväll. Vi från Bruks- och Björkskolan som reste till Kenya i maj träffades och kom ihåg det stora, fantastiska Afrika. Vi som fick vara friska hade lite trevligare minnen än de andra. Förutom ett då, som kanske kommer på bloggen framöver.

Bilden är inte sned, träden var lite böjda. Kanske av vinden från havet. Så är det ju med hela livet, inget under solen är alldeles rakt.

...

Det tror i alla fall Henry Kelsey på vår gård.

Den lilla köldtåliga kanadensiska rosenbusken blommar i höstregnet. Då är man optimist.

...

Hur skulle TV4, Idols "huvudman",  klara en konfrontation med vårs skolors likabehandlingsplaner? Skulle man klara ett möte med skollagens bokstav, anda och mening? Tvivlar nog på det.

Det skrivs om TV-krossandet av unga på aftonbladet.se idag. Dels genom några ord av Sara Damber , dels i krönikan "De kastas till lejonen i Idol-Colosseum".

Så här står det i skollagens sjätte kapitel med överskriften "Åtgärder mot kränkande bahandling":

7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.

9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.

12 § Om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina skyldigheter enligt 7, 8, 9, 10 eller 11 § ska huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för den kränkning som detta innebär, dels ersätta annan skada som har orsakats av åsidosättandet.  ....

Är det idé att försöka bekämpa mobbningen när program som ovan tar legitimerad elakhet till nya höjder? Eller kanske bottnar. När lejonen glorifieras i den nya tidens offerriter med masspublik och fortplantar hållningar och ord till riktigt unga tittare. Där talar vi nog om "annan skada" i storformat.  Medan vi i skolan ska prata värdegrund.

Snacka om underläge.

...
De är egentligen riktigt kloka.

Vi borde också införa val vartannat år. Riksdagsval år ett och kommun- och landstingsval år tre. Jag tror både demokratin, känslan och engagemanget skulle fara väl av det. Demokratins konkreta huvudarena, kommunpolitiken, skulle säkert också träda fram mer ur kulisserna.

Gillar också det mesta jag sett av sättet att hantera Utöya-katastrofen. Heja Norge!

...
Den lärare jag gillar allra bäst har just köpt hela serien "Fem myror.." till sin F-1:a.

Ikväll satt hon och kikade lite och fnissade en smula åt det nästan 40 år gamla populärpedagogiska programmets ordvrängerier. Man måste ju vara vuxen för att få tag i allt, men kan vara liten och få tag i mycket. Sen sa hon något som jag fastnade för, hon ville "bada dem" i bokstäver. De skulle inte kunna undgå att bli intresserade.

Läsningen har tuff konkurrens idag och har ofta ganska få föregångare och försvarsadvokater i vardagen. Läs för och med barn och barnbarn. Bada dem i ord, bokstäver, fantasi och berättelser. Då växer de på så många vis. Det var också Einsteins recept om man ville att barnen skulle lyckas bra.

...
Det blev en mötestät förmiddag i Bjurholm, bl.a. med frejdiga bussföretagare och förare kring detta med skolskjutsarna. Det var roligt att höra deras beröm över eleverna och hur det fungerar i bussarna. Det låter lovande, mest för ungdomarna själva, och bra för alla andra också. Det finns säkert nog med bussturer på andra håll där elevernas och förarnas miljö och de onödiga kostnaderna är ganska trista saker.

En viktig sak ville förarna hälsa till dem som tar emot sina mindre barn vid vägen. Stå på samma sida som bussen! Annars ökar risken förstås för hemska olyckor om barnet av en eller annan anledning får huvudlöst bråttom över till mamma eller pappa och rusar över framför eller bakom bussen.

Efter snabblunch hemma blev det gruppmöte och kommunstyrelse mellan 1300 och 1800. Av totalt dryga 200 sidor handlingar blev det ett ovanligt samstämmigt möte, även för resonabla Vännäsförhållanden. Alla grupperna var i stort sett överens. ;-)

Ett av de mer spännande ärendena, eventuell försäljning av några av Vännäs bostäders fastigheter, återremitterades till förvaltningen. Det borde annars kunnat bli viss debatt kring detta med att frigöra kapital för att bygga nya lägenheter i Vännäs. Förändring är kanske på gång, men under lång tid är det bara allmännyttan som velat bygga. Behovet av lägenheter finns nu på störten och kan bli mycket större när det blir ännu snabbare och miljövänligare att pendla till och från växande Vännäs.

Dagen blev välfylld och lång. Det blir kanske inte helt lätt att få ihop både jobb och politik det närmaste halvåret.

...
Fick just höra en historia om en till åren kommen älgjägare.

Jaktlaget och sönerna hade oroat sig en tid över den gamles funktion som jägare. När jakten närmade sig en höst gaskade arvingarna upp sig och skulle prata med pappa om att lämna sitt intresse.

Ingen hann klämma ur sig orden man gruvat sig för innan gamlingen sa:

"-Jag vet nog vad ni ska säga, men det där har jag redan löst. De fem sista åren har jag aldrig tagit med skotten till skogen."

En riktigt klok lösning, tycker jag.

...
Skönt med vilodag.

Börjar med att vara åhörare i Tväråbäcks bönhus, ett av de få som finns kvar.
Det finns en Gud som vill oss med "funktionshinder" så innerligt väl, det är min absoluta övertygelse.

...
Så är tioårsdagen här.

Måtte världen och alla små och stora amerikaner slippa uppleva något stort dramatisk och traumatiskt "högtidlighållande" av illdådet i NY. Ryktena om en lastbilsbaserad och radioaktivt smittad megabomb oroar förstås lokalt i New York och Washington.

Vi skulle inte direkt drabbas av det första slaget och inte av radioaktiviteten, men lita på att vi skulle drabbas av efterföljande chockvågor. Måtte det gå dåligt för dem som eventuellt planerar något sådant denna eller andra dagar och bra för dem dom försöker förhindra terror och massmord.

Måtte de sistnämnda kunna göra sitt jobb med klokhet, vishet och klarsyn.

...

...
Vid pratstunden med Ingvar Näslund häromdagen blev det också ett negativt besked.

Eftersom jag nu arbetar för Sveriges minsta kommun, och även kommer att blogga om saker som hänger ihop med det, funderade jag på att få ha bloggen både under Vännäs och Bjurholm. Förr var sådant tekniskt möjligt. De som har örnkoll på ettorna och nollorna på VK har nu kollat och man kan tydligen inte fixa det. Det hade annars känts enklare än att hålla igång två bloggar.

Få se hur problemet nu kan lösas på smidigaste vis.

...
Efter en särskilt krävande period var det inte alldeles självklart att det skulle bli jakt för min del under lördagen. Revelj 0345 är ju inte heller så lockande när man är aningens grundtrött.

Jag är glad att det blev av ändå. En skön och vilsam dag med bättre väder än lovat och med inslag av nära hundskall och spänning. Plus det gemensamma fikat då berättarådran flödar.1,5 älg blev det också. Skönt.

Själv har jag dock alla skott kvar efter dagen och på ett sätt finns det något positivt i det. Blev lite överraskad när jag köpte ny jaktammunition för ett tag sen. Drygt 35 kronor styck. Nästan 200 bara för att fylla geväret en gång. Missförstå mig inte, jag tycker helheten är värd kostnaden, men jakt är inte gratis. Men, skulle man behöva betala fällavgifterna som vissa skogsbolag tar ut så blev det nog sovmorgon fler lördagar på hösten.

...
Eller egentligen gjorde väl tjuven det.

Skulle starta dagen med dialogfrukost på Hotel Vännäs, men det höll på att bli bara dialog. Hon som gjorde frukosten upptäckte att man haft inbrott och hörde ljud i huset som kunde tyda på att någon var kvar. Två polispatruller sökte igenom alla skrymslen innan vi släpptes in.

Hoppas att tjuven inte hann göra så stor skada. För mig gjorde fördröjningen inte så mycket. Det blev en knapp halvtimmes givande samtal med VK:s chefredaktör Ingvar Näslund. VF:s Daniel Nordström hann jag också växla ord med.

Nu har vi kommit in och fått frukost. Västerbottningens Jonatan Hjort och VK:s Näslund har hunnit berätta om inriktningen på sitt mediala arbete. Ris och ros har man också fått. Socialtjänstens medarbetare vill bl.a. att man ska bli bättre på att använda korrekta benämningar när man skriver om det som sker inom området och t.ex. inte använda "socialen" och annan slang.

Just nu berättar och svarar VF:s Daniel Nordström om sin tidning. Frågorna rör likheter och olikheter och redaktionellt samarbete mellan tidningarna och politisk profilering. Några tyckte att journalisten Viljo Thornberg (som jobbat mycket mot Vännäs och Bjurholm) varit osynlig och vi fick höra att han slutat.

Hotellchef Bert-Ove Johansson tyckte att morgonens mediabevakning var var rapp. Inte alltid ett inbrott i Vännäs hamnar högst på VF:s och VK:s hemsida. ;-) Däremot var han mindre nöjd med att tidningarna i regel stannar inom stadsgränsen när man t.ex. testar julbord och liknande. Jag tror det blir en ändring här.

Avslutningsvis informerar Vännäs Marita Mårtensson om kommunens mediaarbete och får tips av tidningsmännen om hur man fångar deras uppmärksamhet.

Nu bär det av mot Bjurholm.

...
På Aftonbladets ledarsida kan man just nu läsa om SAAB:s sorgliga situation. I artikeln står den här delsanningen: "Ett företag som inte producerar kan inte heller betala löner."

Visst är det ett perspektiv som fattas? Det står inget om försäljning. Det är inte helt förvånande, men ganska anmärkningsvärt. Affärsförståelsen saknas, som den gärna gör på sina håll.

Än en gång, vad hjälper det om man kan komma igång och producera om man inte säljer?

...
Jag är ingen industriman, men inser betydelsen och behovet av industrin i Sverige. Både då, nu och sen. Vårt välstånd grundas till stor del också på fordonsindustrin och spinoffeffekterna därifrån. Den insikten behöver inte gå hand i hand med tanken att rädda fabriken i Trollhätten till varje pris.

Med en havererad försäljning och försäljningsorganisarion vet jag inte vad som kan rädda nuvarande SAAB. I den mån verktygen som gör delar och helhet kommer igång igen gör de det förmodligen i en annan världsdel efter att någon slumpat upp konkursbona. (Tyvärr drabbas nog flera underleverantörer av samma öde) Man kopierar och vidareutvecklar snabbt därborta, så det som fattas får man nog fram om det skulle bli tillverkning.

Inga dussin eller tjog av statliga miljarder kan få "vårt" SAAB att lyfta igen, det är min sorgsna övertygelse. Jag tror absolut att de flesta förstår att om ingen stor biltillverkare vill ha företaget ens till reapris är chanserna för svenska politiker att vända på steken obefintliga. Att köpa på svenska folket världshistoriens dyraste museum är och hade varit oförsvarbart. Med det inte sagt att produkterna är dåliga.

Företagets största tillgång är de anställda, deras kunnande, utbildning, kreativitet och arbetslust. Det är många tragiska konsekvenser och överraskningar som väntar, men nu är det förmodligen mindre dåligt ju fortare det går. Konjunkturläget är bistert, men framtiden för Trollhättan heter knappast SAAB. Personal, övriga resurser och infrastruktur måste få komma igång med andra saker. Glöm inte Kockums, inte I20 här i Umeå. Här på jorden är inget beständigt, men det behöver inte bli ett bestående tomrum för att något långvarigt, och kanske kärt, försvinner.

 

Expressen SvD DN Aftonbladet

...

Enligt World Economic Forum ligger Sverige på tredje plats i världen när det gäller konkurrenskraft.

Det handlar som man förstår inte bara om lönekostnader, utan också om infrastruktur, kommunikationer, utbildning och utbildningssystem, arbetsmarknad och finansmarknad.

Vi har halkat ner från plats två till tre, men ligger ändå minst sagt bra till när man tänker på att 142 länder bedöms. Om vi ska ligga kvar här gäller det nog att vi lyckas bra på många områden framöver, skolan är ett sådant.

Många asiatiska länder stävar uppåt i listan.

 

...

Det finns ihärdiga organismer som inte ger upp i förstone.

 

Henry Kelsey är en sådan. En kanadensisk klätterros härdig till zon 7 som jag i somras förärades av Umeå sockens trädgårdssällskap. Nu lät det som om jag på något sätt platsade i de sammanhangen. Det gör jag inte, mer än möjligtvis som busschaufför.

Det hör till sommarens försummelser att inte bilder från Göstas Buss-resan 2:a juli med detta gäng kommit ut här för länge sedan. Vi besökte fyra trädgårdar i mellanbygden och norra Västerbotten där det både visades och såldes växter, Det var vackert och roligt och inte utan att det inspirerade t.o.m. mig. Jag som för länge sedan taggat ner och satt igen trädgårdslandet och försökt göra det mesta så lättskött som det går. Agneta är fortfarande lite blomsteraktiv.

Bildens Henry Kelsey är nedklippt efter att ha blommat ut. Nu, i september, omruskad av höststormarna och alltmer skymd av det tilltagande mörkret brister snart hans knoppar igen. Hoppas blommorna hinner komma.

...

 

...
Sagt är sagt.

Doktorn och jag hade avtalat promenad vid kvällningen. Det tunga regnet påminde om vattnet från en uppåtriktad vattenslang. Det studsade sen mot asfalten innan det kastade runt över gatan i vinddrivna vattenmoln. Alltmedan träden frustade och vrenskades som stora hästar. Det var inte upplagt för en myspromenad.

Jag bjöd doktorn på en liten glipa när jag beskrev vädret för honom. Han nyttjade den inte, utan föreslog en kortare tur. Som karl och allt kan man i såna lägen förstås inte vika sig.

Efteråt droppade det från Skelleftebränslen-kepan och vattnet hade funnit sig oväntade vägar. Jeansen vägde nog tre gånger så mycket. Gore-tex skornas stora svaghet, att ha en öppning längst upp, blev tydlig.

Men det var onekligen uppiggande.

...
Så deppande att se ungdomar börja röka. En miljon, 7 år och så mycket fräschet och friskhet i putten. Plus den dramatiskt ökade risken att testa att röka något annat.

Nu upprepar jag mig, men det här eländet upprepar sig också hela tiden för ens ögon.

...
Borde skriva Umeåregionen också, men rubrikutrymmet räcker inte.

Institutionen IKEA är ett välkommet tillskott, lokalt och regionalt. Etableringen kommer att gagna även flertalet av dem som nu är oroliga för sina verksamheter och affärsområden. För Umeå, mer eller mindre närliggande AC-kommuner, skattebetalarna och näringslivet generellt är det som nu ser ut att ske mycket betydelsefullt.

Ska man ta fram något negativt - som traditionen nästan bjuder hos oss som ibland kallas Norrlands gnällbälte - så har jag personligen kvar en olustkänsla, troligen ärvd av min pappa, inför att lägga utsökt befolkningsnära jordbruksmark under betong. Han hade som riksdagsledamot en otidsenlig åsikt i detta på sin tid och jag har det som gräsrotspolitiker i min. Vi vet inte förutsättningarna för matproduktionen i en framtid när alla vi är döda och begravna.

Jag hade av detta och ett par rent egoistiska skäl helst sett en annan placering i Umeå, men det är i sammanhanget en obetydlighet jag inte vill grumla dagens IKEA-glädje med. Köparen, byggaren och verksamhetsdrivaren har sina önskemål och kan de förenas med planer, riktlinjer och vilja hos de styrande folkvalda är det inte mycket att tillägga. Huvudsaken är att etableringen blir av.

Grattis Umeå!

...
Hade behövt en längre promenad idag, men det ser inte ut att bli något sådant. Just nu matar dropparna på med rejäl tyngd och intensitet.

Jag tror det känns lite rått och fuktigt ute på en del älgpass. Hoppas på bättre väder på lördag.

...
På ledarsidan i dagens VK skrivs det läsvärt om intraprenaden Orion i Vännäsby.

Du som är medlem i Vännäs kommun eller intresserad av andra orsaker, ta tid att läsa den lilla texten. Även om du normalt sällan landar på ledarsidorna.

Axel Danielsson kallade sig själv 08 när han avslutade dagens intensiva föreläsning i Bjurholms Folkets hus. Organisationskonsulten och "kommunexperten" från Sollentuna sa sig bruka skryta med att han t.o.m. blir kallad till Sveriges minsta kommun för att föreläsa. Det är inte alla 08:or som besitter den flexibilitet och vidsynthet som gör att man platsar som föreläsare i de exklusivt små sammanhangen.

Axel hade läst in sig på lokal ekonomi och organisation och levererade både ros, ris och beska piller. Jag lärde mig en hel del och gissar att fler tjänstemän och politiker gjorde det också. En sak där jag fick tänka om var det lämpliga i att politiker vandrar runt och besöker kommunala verksamheter. Sånt måste organiseras noga gör att undvika problem, enligt Axelsson. Inte för att det är alldeles nerlusat med aktiva politiker på äldreboenden och förskolor, men ändå.

Arbetsdagen rundades av med att en kollega och jag informerade lärarna om medarbetarenkäten som snart ska göras i de flesta av Umeåregionens kommuner och i Storuman. Utarbetad av proffs och viktig för ett bra arbetsmiljöarbete. Ska vi orka, trivas och göra riktigt bra ifrån oss för barn och elever måste det råda goda förhållanden på arbetsplatsen.

Annars har en av livets intensivare perioder börjat ut sin rätt. Det måste bli lugnare nu, arbetsdagarna kortare och nätterna längre. Börjar med att ta en av detta årtusendes tidigare kvällar.

God natt!

...
En man jag känner fyller snart 90. Befolkningen blir äldre så det är han inte ensam om, men han är ändå speciell.

Han vårdar sin fru på hemmaplan och sköter Allt. Det innebär mycket lyftande, tvättande och matande. Tyvärr under tystnad då sjukdom nu även tagit hennes tal. Intellektet är sannolikt ungefär som det varit.

Varannan månad kan han få avlastning under två veckor, men han har avsagt sig kommande period. Han skulle verkligen behöva den, men deras 60-åriga bröllopsdag infaller då, så det får vara. Han vill inte ha henne på "institution" då.

Visst är ung kärlek vacker, men frågan är om inte den riktigt gamla ibland skiner minst lika klart.

...
Vid långa kvällspromenadens början swishade inlandståget förbi mot Umeå. Det såg ganska trevligt och välbefolkat ut. Jag hoppas att det kommer att fungera riktigt bra och ser fram emot tågen som ska gå från Vännäs och Vännäsby.

Samtidigt önskar jag verkligen att Länstrafiken och andra aktörer hjälpligt lyckas sy ihop bussarnas tidtabeller. Detta så att det inte behöver bli alltför mycket problem och mer biltrafik på grund av bortfallna turer.

Man hoppas också att både nya och begagnade tåg ska klara västerbottnisk vinter. Vad jag minns gick ungdomens osofistikerade beige-orangea rälsbussar i ur och skur.

...
Har just tittat över veckan som den ser ut i almanackan. Hur den blir i sinnevärlden återstår att se.

I morgon blir det föreläsningsdag i Bjurholm. Axel Danielsson kommer att gå igenom politikers och tjänstemäns uppgifter och ansvarsområden. Förmodligen med en bra blandning av kunskap, skärpa, humor och tydlig estradörsbegåvning. Det brukar vara så med honom. Han har undervisat en hel del av kommunsveriges uppgiftsbärare.

Huvudbudskapet lär bli att det är politikerna som bestämmer och att det kräver förberedelse och ansvarstagande. Men det blir säkert många intressanta sidospår. Jag ser fram emot morgondagen. Både som tjänsteman och politiker.

...
Än en gång.

Vem kan förvånas över mobbningen bland unga när man ser hur vuxna ibland kan agera och behandla varandra?

...
Om sjukhusets mat vore lika bra som dess personal vore den på gourmétnivå.

Tack alla strävsamma NUS-anställda som bemöter, tar hand om, vårdar och hjälper.