Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Kroppsrörelse

...
I mina absoluta hemtrakter möttes jag häromdagen av en trevlig syn.

Det var just innan de här sköna, rätt varma och soliga dagarna och det regnade. Mitt i det blöta kom en liten flicka cyklande. Jag brukar vinka till henne, som jag vinkade till hennes mamma under förra årtusendet, men väntade med att vinka tills hon stod stilla. Hennes energiska och tindrande ögon lyste av stolthet och glädje över att finnas till i största allmänhet, över cykeln och cyklandet och över den nya sadeln som hon visade mig. Mitt i regnet.

Jag är inte precis teknikfientlig, men hoppas att många små flickor och pojkar fortsätter att komma ut, i sol och gråväder. När man hör att varannan treåring är ute på nätet varje vecka hoppas man att den utvecklingen inte ska resultera i tomma gårdar och gator, sparsamt använda och felslitna kroppar.

Skolan blir alltmer datoriserad, den utvecklingen kommer att fortsätta, och det blir på sina håll så lugnt på rasterna för att eleverna är på nätet. Via dator eller sin mobil. När man kommer hem blir det flera krumma timmar med datorn för många, även om många också tränar.

Det vill till att det blir tillräckligt av rörelse och "uteliv". Litegrann kan ordnas på skolan, mest måste det bli på fritiden. Annars är jag rädd att hälsokurvorna framöver inte blir så positiva.

Nu hör jag ljud av barnlek där ute och blir glad.

Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS