Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Vackra Maj

Av , , Bli först att kommentera 6


Men hallå, var tog maj vägen? På något sätt har månaden bara försvunnit.

Mycket har hänt, men på något sätt har jag inte hunnit med att registrera tiden. Om fyra veckor har midsommar varit.

Nu låter som min pappa kunde göra ibland när han påminde om att det gick mot höst när det snart var juli och badvattnet började vara varmt. 🙂

Arbetslösa ungdomar

Av , , Bli först att kommentera 7

De flesta vet att siffrorna för ungdomsarbetslösheten är kraftigt missvisande, men alla vet det inte.

De senare kan med fördel läsa den här DN-artikeln som bl.a. handlar om en i arbetslöshetsstatistiken, Lukas som går i nian.

En annan sak är att det är för många arbetslösa ungdomar ändå. Alldeles för många här har inte gått klart gymnasiet och har särskilda svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Det problemet är mycket mer komplext än vad som vanligtvis kommer fram i diverse rubriker och slagord.

Liten och ingen skillnad

Av , , 4 kommentarer 10

Mycket intressant att se vad Socialstyrelsen säger om privat och offentlig vård. Skillnaden i kvalitet är liten eller ingen. Vissa områden är bättre i den privata och största skillnaden tycks vara mellan stora och små enheter, oavsett driftsform.

Uppgifterna passar inte allt och alla, många tidningar skriver ingenting. Heder åt SVT som inte förtiger saken. Även åt vårdfacket som också skriver om det. Aftonbladet skriver bara om det i sin mobilupplaga, men VK hör till dem som hittat nyheten.

DN hör till dem som varit alldeles lomhörda under det halva dygn som nyheten varit ute. Inte alldeles förvånande.

Största hedern ska ges åt all vårdpersonal i vårt avlånga land som i offentliga och privata företag ger våra gamla vård och omsorg, natt som dag.

 

Att ta hand om unga

Av , , Bli först att kommentera 7


Det kan vara väldigt olika hur det upplevs och fungerar när elever kommer ut på praktik av olika slag.

När det blir riktigt bra kan det vara oerhört mycket värt och ha betydelse långt utanför PRAO-perioden för elevens del. Jag tror nästan jag fick se ett sånt tillfälle idag.

Vore jag företagare eller chef i en offentlig verksamhet, särskilt på en mindre ort, skulle jag ta reda på när högstadiets PRAO var. Jag skulle lägga manken till och försöka åstadkomma att det fanns lämpliga handledare för den aktuella perioden. Om möjligt skulle ingen elev gå tillbaka till skolan utan att ha fått känna att man gjort nytta och utan ett positivt omdöme om arbetsplatsen.

Ingen har råd att vara dryg eller ointresserad. Inte den unge, men inte heller företaget. Absolut inte den offentliga verksamheten. Om världen rullar på ungefär som förr och inga stora katastrofer inträffar blir det svårt att få tag i Utbildad arbetskraft när nuvarande åttor är 22.

Tänk på det.

Att få jobba med mening

Av , , Bli först att kommentera 11


Det är något väldigt fint med att vara verksam i skolan. Samma känsla av att göra något meningsfullt hittar man inte i alla jobb.

Idag hörde en elev jag inte träffat på åratal av sig till mig. Det hade varit rörigt och svårt på flera områden när vi sågs sist. Hon ville bara tala om att det gått bättre än jag kanske trodde det skulle. Att hon mådde och hade det bra. Det var inte utan att den gamle grå blev en smula rörd.

Inget ont om att jobba i industrin, ekonomi- eller datasektorerna. Det är sällan en skördare, Volvohytt, årsredovisning eller datorapplikation hör av sig till en efter några år för att säga att man inte ska vara orolig. Att det har gått mycket bättre än det kunde ha gått.

Det är något visst med människor. Inte minst växande människor.

Pingst

Av , , 6 kommentarer 7


Jag saknar verkligen dubbelhelgen som gjorde att pingsten gav en särskild vila och ett speciellt avtryck.

Pingst är det ändå och just nu stannar jag till inför Johannesevangeliets 14 kapitel och verserna 23-29. Där Jesus bland annat säger: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.”

Bland annat skiljer det på hållbarheten.

Konsekvenserna för Sverige?

Av , , 6 kommentarer 7

Det nya svaveldirektivet som just kommit innebär att vår industri ska skeppa ut sina varor med sjöfartsbränsle med max 0,1 procent svavel från 2015. Nu gäller 1,0 procent.

Bra så långt, ur ett strikt och primärt miljö- och hälsoperspektiv. Men, våra konkurrentländer i södra Europa ska få köra på hela 0,5. Och det kravet träder i kraft först från 2020.

Vad kommer det renare och betydligt dyrare bränslet att betyda för miljön i Sverige? Ja, flyttar delar av den konkurrenskänsliga basindustrin – järn, trä och stål – till andra länder blir det kanske lite bättre miljö på några ställen. Gör den det har vi å andra sidan knappast ekonomi att göra så många andra miljöförbättringar. 12-28 miljarder kan de direkta kostnaderna enligt uppgift handla om. Om förlorade skatteintäkter efter tusentals förlorade jobb är inräknade vet jag inte.

Hur kan EU fungera på detta sätt? ”En vara ska kunna köpas och säljas på samma villkor i hela EU-området,”, visst var det så?

Läs den här kommentaren om saken.