Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Modigt eller bara dumt?

Av , , 2 kommentarer 12


Jag hyser en blandning av olika känslor inför dem som vågar använda härskartekniker som osynliggörande, förlöjligande och annat på sin omgivning för att hantera rädslor, homogenisera närmiljön och uppnå det man vill. På ett sätt är det nästan modigt, men på sikt är det ju så otroligt dumt. Jag tycker ibland synd om dem som regelbundet håller på med det här.

Hur vågar man egentligen? Hur stor är inte risken för att man använder det mot ”fel” person? Det är ju i normalfallet fel mot alla, men hur stor är inte risken för att man även ur ett rent egoistiskt perspektiv gör sig själv en rejäl otjänst? För att inte tala om verksamheten man bedriver? Och när man ”lyckas”, hur länge håller det och hur blir det sen?

De som fipplar med dessa osäkra vapen löper en väldig risk att drabbas av snedtändningar. Har man använt dem ofta och mycket får man hoppas att dem man använt dem mot har dåligt minne eller är väldigt snälla. Det är inte så vanligt varken det ena eller det andra. Man får också hoppas att det egna sammanhanget inte tar obotlig skada av det olyckliga arbetssättet.

Synliggörande, lyftande, inkluderande nätverksbyggande och uppmuntran är ju så väldigt mycket effektivare för verksamheten. Där folk växer, vågar vara sig själva och vädra sina tankar är verksamheten i regel så otroligt mycket mer fruktbar jämfört med miljöerna där härskartekniker krymper människor, medverkan, medel och mål.

Ibland kan man tvingas göra människor rejält besvikna, men det är en annan sak.

Nedvarvning

Av , , 2 kommentarer 7


Har idag släppt det jag måste, borde, tänkte och vill göra. Trots att regnet negativt påverkar flera verksamheter och personer jag bryr mig om så känns det just nu tämligen trivsamt. Det känns ännu mer ok att bara tupplura och ta det lugnt.

Semesterkänslan är inte alldeles given. Några ansvar och överhängande arbetsuppgifter finns som ingen semesterlagstiftning i världen lyfter över på någon annan och en hög viktigheter som kom med från Castorskolan väntar i hallen. I morgon ska jag bland annat tala en och en halv gång, om vad är inte alldeles klart, och på tisdag eftermiddag ska jag jobba ett tag. Var jag däremot jobbar om femtio dagar, om världen står och jag får leva, det är högst osäkert.

Det finns grogrund för viss oro kan en och annan tycka, men idag känns det verkligen som semester. Att allt inte tar ”tvärslut” kan också ha sin finess. Man slipper tvärbromsmigrän som jag provat ett par gånger i livet när jag försökt gå från 180 till totalvila på ett ögonblick.

Sen finns ett gammalt tänkespråk med för mig okänt ursprung, men kärt och användbart innehåll:
”Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett och idag hjälper Herren.”

Fem anställda i kommunen

Av , , Bli först att kommentera 7


På ambassadörsträffen i Bjurholm berättar just 50-talets kommunkamrer Karl-Erik Axenström minnesklart och smyghumoristiskt om hur det gick till i gamla dagar. Ibland var det spännande och företagsamheten var ibland duktigt stor när man snabbt måste lösa praktiska och juridiska problem.

Lite lustigt är det att höra att kommunen hade cirkus 5 anställda på 50-talet. När kommunen hade kring 1500 fler invånare än idag.

Kallkväll i byn

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag har nog satt in det här motivet någon gång för mycket, men det hjälps inte.

Det blev en sen näst sista dag innan semestern och på väg till stugan blev det en tur till Rågberget. Många saker som verkar så stora och viktiga krymper ihop lite när man får se saker lite från ovan.

Åtta grader var det. Lite lite det, i slutet av juni.

Präst i Stasis tjänst

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu anser även Luleå stift att det är ställt utom allt rimligt tvivel att Alexander Radler i Burträsk verkligen är den "Thomas" som förrådde sina vänner på 60-talet (klicka på länken till filmen i slutet av artikeln) och som därefter rapporterat till Stasi om sina kontakter i den akademiska och kyrkliga världen i Sverige.

Hans sju vänner i Tyskland fängslades för sina flyktplaner, de flesta fick några år, delvis i isoleringscell. För att man ville flytta från Östtyskland. Två bröts ner och tog livet av sig. De som direkt och indirekt dödades genom Stasis verksamhet var många. Det var en organisation som gjorde mycket ont.

Jag har mött kristna som förföljts, fängslats och torterats av kommunistiska säkerhetstjänster i flera olika länder. Även kollegor till en präst som mördades av KGB. Kommunismens hat mot kristendom som inte bara är inomvärldslig är svår att begripa sig på och fatta vidden av. Vi har alla våra djupt liggande och ständigt medföljande brister, jag har mina. Men hur en människa som bekänner sig som kristen under 24 år kan tjäna en blodbesudlad  kommunistisk säkerhetstjänst, det är för mig helt obegripligt. Lika ofattligt som om man skulle ha tjänat SS.

Här har Expressen gjort en betydelsefull grundinsats.

 

Chef i rätt land

Av , , Bli först att kommentera 7

Såg idag att man är chef i rätt land. Den svenske ledaren tar i snitt 23 semesterdagar. Att det inte blir mer kan ha att göra med att många egna företagare tar mindre ledigt. Ryssbossen toppar med 25 dagar, amerikachiefen tar 12 och den stackars japanen ynka 5 dagar.

Telefonjour blir det ett par veckor och dessutom ett par arbetsdagar mitt i semestern, jag kanske landar ganska precis på svenska snittet.

På tal om semester övernattade jag första gången i stugan i natt. Kändes lite tokigt att det inte blivit förrän efter midsommar nu när man jobbat i kommunen och allt, men nu blev det som det blev. Skönt var det i alla fall, trots att det blev kort. Det ska bli mer.

Missa inte Bjurholmsdagarna i helgen. Största nöjet är ju att få träffa en del återvändare och gamla bekanta.

Goda skolresultat

Av , , Bli först att kommentera 10


Det är roligt att se att svenska nior toppar ELCS-undersökningen som mäter engelskakunskaperna i 14 europeiska länder.

Det gör vi tillsammans med Malta där engelskan är det officiella språket. Det finns andra skolresultat som definitivt kunde vara bättre, men vi ska absolut vara glada åt det här resultatet.

I spanska, det näst största främmande språket i svensk skola, var resultatet sämre. Hur kunskaperna var i t.ex. tyska verkar inte ha mätats. Tyskan, Europas största språk, absolut en renässans. Jag tror att jag ska försöka damma av min, som en personlig liten symbolhandling. 😉

Holmlund och glesbygden

Av , , Bli först att kommentera 7


Jag försöker förstå vad han menar, men jag lyckas inte riktigt.

Ikväll pratade jag med en av hans medarbetare, men då hade vi ett mer positivt fokus så jag sökte ingen klarhet den vägen. Varken kring vad Lennart egentligen menar eller om det han ger uttryck för angående glesbygd, inland och småkommuner är socialdemokratisk politik.

Jag hoppas det kommer ett klargörande. Om det gör det ganska snart så kan debatten kanske bli mer nyanserad.

För debatt blir det.

Bilden av en bygd

Av , , Bli först att kommentera 5


Eller en kommun, ort eller verksamhet.

Idag har några av oss tjänstemän i Bjurholm suttit och ”brainstormat” om bilden av platsen där vi gör vår arbetsinsats. De flesta i gruppen bor i kommunen, medan ett par av oss är inpendlare. Jag ska sammanställa det som blev sagt för vidare bearbetning i morgon.

Bilden av en kommun är mångfacetterad, nästan som biögat. Gör man det riktigt enkelt för sig skulle man kunna tala om tre perspektiv. Bilden som media ger, den som närboende i allmänhet har och så den egna befolkningens bild av sin hembygd. Det blev ett intressant samtal kring de här sakerna och litegrann om vilka konsekvenser felaktiga bilder kan få.

Det blev en del överraskningar när vi lyfte fram det bästa i våra olika verksamheter för varann. Mycket var nytt för oss var och en, fast vi jobbar i samma organisation.

En sak gick igenom mest överallt, litenhetens ”framsida”. Det finns definitivt baksidor, men till det positiva måste räknas närheten, de snabba beslutsvägarna och kännedomen om verksamheten som helhet.

Jag ska inte gå in på detaljer, men en sak som kom upp vill jag nämna. Förutsättningarna för de äldsta. Det var en reflektion jag gjorde redan för 25 år sedan då jag regelbundet besökte Älvgården och sjukhemmet, som det hette då. Jag jämförde i mitt huvud förutsättningarna för dem som blev gamla i Stockholm och i Bjurholm och kom fram till att jag skulle föredra Bjurholm alla dagar i veckan.

Hur stor är risken för att behandlas illa eller vanvårdas i Bjurholm eller andra små ställen jämfört med boenden där anonymiteten är påtaglig? Allt kan förstås ske, inget är perfekt och ekonomin är tuff, men litenheten, närheten och tillgången på människor som känner en eller ens släktingar borde bidra väldigt starkt till en bra omsorg.

Återkommer om det här med ”bilden”, på ett eller annat sätt.