Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Jan
Inlägg - RSS 2.0Modigt eller bara dumt?
, lördag 30 juni 2012 klockan 22:07,
2
12
2
12
...
Jag hyser en blandning av olika känslor inför dem som vågar använda härskartekniker som osynliggörande, förlöjligande och annat på sin omgivning för att hantera rädslor, homogenisera närmiljön och uppnå det man vill. På ett sätt är det nästan modigt, men på sikt är det ju så otroligt dumt. Jag tycker ibland synd om dem som regelbundet håller på med det här.
Hur vågar man egentligen? Hur stor är inte risken för att man använder det mot "fel" person? Det är ju i normalfallet fel mot alla, men hur stor är inte risken för att man även ur ett rent egoistiskt perspektiv gör sig själv en rejäl otjänst? För att inte tala om verksamheten man bedriver? Och när man "lyckas", hur länge håller det och hur blir det sen?
De som fipplar med dessa osäkra vapen löper en väldig risk att drabbas av snedtändningar. Har man använt dem ofta och mycket får man hoppas att dem man använt dem mot har dåligt minne eller är väldigt snälla. Det är inte så vanligt varken det ena eller det andra. Man får också hoppas att det egna sammanhanget inte tar obotlig skada av det olyckliga arbetssättet.
Synliggörande, lyftande, inkluderande nätverksbyggande och uppmuntran är ju så väldigt mycket effektivare för verksamheten. Där folk växer, vågar vara sig själva och vädra sina tankar är verksamheten i regel så otroligt mycket mer fruktbar jämfört med miljöerna där härskartekniker krymper människor, medverkan, medel och mål.
Ibland kan man tvingas göra människor rejält besvikna, men det är en annan sak.
Jag hyser en blandning av olika känslor inför dem som vågar använda härskartekniker som osynliggörande, förlöjligande och annat på sin omgivning för att hantera rädslor, homogenisera närmiljön och uppnå det man vill. På ett sätt är det nästan modigt, men på sikt är det ju så otroligt dumt. Jag tycker ibland synd om dem som regelbundet håller på med det här.
Hur vågar man egentligen? Hur stor är inte risken för att man använder det mot "fel" person? Det är ju i normalfallet fel mot alla, men hur stor är inte risken för att man även ur ett rent egoistiskt perspektiv gör sig själv en rejäl otjänst? För att inte tala om verksamheten man bedriver? Och när man "lyckas", hur länge håller det och hur blir det sen?
De som fipplar med dessa osäkra vapen löper en väldig risk att drabbas av snedtändningar. Har man använt dem ofta och mycket får man hoppas att dem man använt dem mot har dåligt minne eller är väldigt snälla. Det är inte så vanligt varken det ena eller det andra. Man får också hoppas att det egna sammanhanget inte tar obotlig skada av det olyckliga arbetssättet.
Synliggörande, lyftande, inkluderande nätverksbyggande och uppmuntran är ju så väldigt mycket effektivare för verksamheten. Där folk växer, vågar vara sig själva och vädra sina tankar är verksamheten i regel så otroligt mycket mer fruktbar jämfört med miljöerna där härskartekniker krymper människor, medverkan, medel och mål.
Ibland kan man tvingas göra människor rejält besvikna, men det är en annan sak.
Nyheter från VK
2 Kommentar
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
Katarina Hampusson säger:
Hej Jan,
besvikelse blir inte på samma sätt och går som regel lättare över när man får vara delaktig. Jag tror att alla vet att alla inte får bestämma, men det är viktigt att få veta och tycka till.
söndag 01 juli 2012 klockan 09:13
Jan Nilsson svarar:
Ja, att bli demonstrativt bortmanipulerad eller osynliggjord påverkar på ett annat vis.
måndag 02 juli 2012 klockan 00:51
Skriv kommentar