Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Vännäsby Centralstation

Av , , 4 kommentarer 12

Från mobilen

Idag har den invigts, perrongen i Vännäsby. Enligt kommunalråd ett var det ca 200 personer som trotsade gråvädret och deltog. Jag hade gärna varit med, men dag och tid fungerade inte.

I morgon stannar tågen i Vännäsby igen, efter ett uppehåll på trettitalet år. Vad ska man nu kalla stället där fastboende och inflyttande ska kliva på? Det nya ordet ”hållställe” tycker jag känns för ovant i munnen. Vännäsby ”perrong” låter futtigt på något vis. ”Hållplats” går inte heller, det finns ju flera. Visserligen för buss, men att bara säga hållplatsen fungerar inte. Vi har nära till tre.

Blir det månne anhalt’n? Ordet som kommer av tyskans användbara ord för stanna, stoppa, avbryta, fortsätta m.m. Anhalten var namnet på järnvägens behovsstationer i äldre tid. Som i Gubböle, nedanför Agnetas barndomshem, där man vred runt en semafor när man ville åka med. Så var det också i Vännäsby där en del lymlar (som vuxit upp och hamnat i politiken) stoppade rälsbussen strax innan krönet vid kyrkan sedan man såpat spåret så rälsbussen inte kom iväg. Man borde lugga dem lite, retroaktivt. Det är inte tillåtet nu, men var det då. Fast båda har numera så lite hår att det knappast går.

Vi har gjort en minigallup på Fågelstigen. Närmare bestämt på 31:an. 50 % röstade på anhalt’n och 50 % på Vännäsby Centralstation. Jag tyckte nästan Gare du Vännäsby blev lite pompöst.

Norrland är mer

Av , , Bli först att kommentera 15

Det satt ovanligt mogna elever i klassrun 5 på Castorskolan härom dagen. Närmare bestämt 30 lärarstudenter från tyska Würzburg. Staden är en bayersk universitetsstad och en av Umeås vänorter. De blivande lärarna hade mycket olika studieinriktning, men delade intresset för Sverige.

Man var vid slutet av en två veckors vistelse i Umeå och ville se en skola på en mindre ort. De stackarna hade knappt kommit utanför universitetsområdet om man fick tro vad de sa. Man hade sett en liten sjö vid universitetet. Jag hann fundera på om det var dammen på Campus, men det måtte väl ha varit Nydalasjön.

Nu var man på väg till Älgens hus och ville gärna besöka Castorskolan. VI har inte haft den enklaste veckan, varken skola eller skolledning, och kunde inte ge dem det program de borde ha. Det hade varit roligt att få dela upp dem i deras ämesområden och låta dem möta våra lärare och elever, men det blev ett enklare program.

Deras handledare på universitetet hade förberett dem en del. Bl.a. hade man gått igenom Skolinspektionens senaste tillsynsrapport från Castorskolan. Jag fick svara på en del frågor kring hur vi ser på Skolinspektionen och vad vi hade gjort utifrån tillsynen.Det var så beviljat att jag hade Claudia Wieczorek till hjälp, hon både jobbar med turismen i Bjurholm och kommer från Tyskland. Jag höll mig mestadels till svenskan och lämnade grovjobbet till henne. Min skoltyska är tyvärr inte vad den borde efter sex studieår. Skulle ha underhållit den.

Lite roligt var det när vi träffade tyska Anne i köket och när de såg Dagmar Schröders namn och bild när vi gick genom kommunhuset och de hörde att kommunens oppositionsledare kommer från Tyskland. Jag sa att vi gärna tar emot fler tyskar.

Vi hade förstås tagit väl hand om 30 städare eller civilingeniörer också, men lärare är ju något speciellt. De här ska förmodligen komma i kontakt med 20-30 000 elever innan de går i pension, lågt räknat. Om de minns sitt besök i Sverige med värme och hälften av dem talar väldigt väl om norra Sverige och fem berättar vitt och brett om Älgens hus och Bjurholm så kan det bli riktigt bra. Förutom att det hör till hyfs och folkvett att ta emot långväga människor som vill se våra verksamheter. Här blev det både skolbesök, fika i kommunhuset och en liten tur till Agnäs – inklusive lite synpunkter på glesbygd och nordisk glesygdspolitik – innan man mötte älgarna.

Här skulle jag ha velat säga mycket om tyskan som borde vara mycket större på våra skolor, men det får bli en annan gång.

Däremot vill jag verkligen understryka det kloka i att värdar på universitetet tar sina besökare till Umeåregionens olika delar. Många är säkert stadsbor och vill och behöver se något annat än Campus och Umeå. Norrland är mer, mycket mer, än städerna.

Bjurholm skulle behöva ett ställe där en busslast också kan övernatta. Det här sista säger jag som Bjurholmsambassadör, inte som tjänsteman. 😉

 

Snart går det som på räls

Av , , Bli först att kommentera 7


Snart stannar tåget i Vännäsby igen. Sista uppgiften jag hörde var att Norrtåg skulle göra 14 stopp i vardera riktningen i vårt trevliga samhälle.

Jag må vara en ”bussig” typ, men jag gillar tåget. På sträckor där det är möjligt och försvarbart att åka på el ska man göra det. Därför borde också Norrbottniabanan byggas. Den skulle betyda mycket för Norrland, Sverige, Finland och Norden. Kanske för hela Europa.

Nu gällde det pendeln mellan Vännäs och Umeå. Perrongen där tågen kommer att stanna vid behov invigs imorgon mellan 12 och 13. Hade gärna sett en annan tid, kan inte vara med imorgon. Får satsa på en tur fort nog.

Jag hoppas innerligt att de begagnade pågatågen klarar vintern bra. De sägs allmänt vara mycket pålitliga, men norrländsk vinter är eljest än skånsk.

Spec

Av , , Bli först att kommentera 4

Från mobilen

De välutrustade rummen för specialundervisningen hittade jag på båda de österbottniska skolorna jag besökte. Några på varje skola. Små och lite större. Några tänkta för kanske fyra och några där det rymdes tolv. Utrustade för både fysiska och andra funktionshinder. Hjälpmedlen var inte bara digitala. Kulramen fanns också där. Enkel, tidlös, miljövänlig och pedagogisk.

Att undervisa en grupp

Av , , Bli först att kommentera 6

Från mobilen

Något jag tyckte blev tydligt under resan i österled var att man hade ganska mycket undervisning för gruppen.

Jag tror att man hade god koll på hur det gick för individen, men undervisade gruppen. Man fick känslan av att det inte ”gick bort” så mycket tid. Här tror jag att vi har något att vinna tillbaka. Förmågan och vanan att oftare undervisa gruppen. Det var också ett påtagligt lugn i de klassrum jag besökte. Något som förmodligen gör livet lättare för både elever och lärare. Och gör lärandet lättare.

Just här var det matteprov i tvåan.

Nära klassrum

Av , , Bli först att kommentera 4

Från mobilen

Sätter in några bilder från en trivsam svenskspråkig skola i Vasa, Gerbyskolan.

Klassrummen, som var asymetriska och olika stora, satt liksom ihop i kluster med utgångar i olika delar av skolan. På bilden ser vi tre klassrum, till vänster ett rum för specialundervisning. Lite av en ”studiegård” som det skulle vara bra och roligt att få till i Bjurholm.

Gäller att sluta i tid

Av , , Bli först att kommentera 8

Från mobilen

Olika saker gjorde att det blev ett lite tvärare slut på rapporteringen från Finlandsresan än planerat. I alla fall ett uppehåll. Ska sätta en slutpunkt i helgen, tänkte jag.

Innan dess blir det några skolbilder från andra sidan viken. Läraren i klassrummet sa att skelettet kom från en gammal skolchef. Det sa han nog för att han haft den finska skolchefen som var med som lärare. Jag tror det var av plast.

Ja, det gäller att sluta i tid. Jag gjorde det idag, som skolchef och högstadierektor. Lustigt nog slog en del av mina elever nytt läsårsrekord i rektorskontakt idag. Från måndag är det främst förskola och SFI jag ska ägna tiden åt.

Nu byter jag jobb

Av , , 2 kommentarer 16


Månaderna i Bjurholm blev fler än väntat. Jag skulle ha checkat ut i februari, men olika omständigheter gjorde att det blev 15 månader som ”missing link-chef” mellan gammal och ny organisation.

Första oktober tas skolchefsdelen över av vår nye verksamhetschef Hans-Åke Donnersvärd och rektorsansvaret på högstadiet tas över av min kollega Gunilla Falk.

Det har varit roligt att arbeta i Bjurholm, Sveriges minsta kommun. Trots att det varit det mest krävande arbete jag haft. En del tycker inte att man ska nämna det där med litenheten alltför ofta. Kanske har man rätt, men för mig är det något väldigt fint. ”Sveriges minsta kommun” är för mig definitivt en hederstitel. Det krävs något särskilt av medborgare, politiker och kommunanställda för att få en så liten verksamhet med så liten skattebas att fungera så bra som den gör. Av många krävs flexibilitet av mått som är helt okända i större kommuner. Men litenheten ger också möjligheter till kreativ flexibilitet, en möjlighet att göra och uppnå saker som andra kan ha svårt att få till.

Det har faktiskt varit så roligt att jobba i Bjurholm att jag fortsätter. Jag byter uppgifter och kontor, lämnar Castorskolan formellt, men blir till stor del kvar på Castor rent kroppsligt.

Från nästa vecka och tio månader framåt är det meningen att jag ska vikariera som förskolechef och SFI-rektor i Bjurholm. Det följer även med några ytterligare ansvarsområden och diverseuppgifter. Mina nya verksamheter har förmodligen några tuffa månader framför sig innan jag kommit i selen någorlunda, just nu är det mycket med de hittillsvarande.

Jag hoppas ändå att få bidra med något positivt till barn och personal på våra kommunala och enskilda förskolor liksom till elever och personal inom svenska för invandrare, gymnasiet och vux.

Mer om förskolan

Av , , Bli först att kommentera 12

Sänder några bilder innifrån Lägret också. Man påpekade flera gånger att allt inte är färdigt än och att de vill skaffa saker med tanke, eftersom.

Det finns generöst med ljusinsläpp, som här hos de stora barnen.

Än ljusare blir det centralt i huset.

Jo, det är hårrullar i plastlådan på det röda. Barnen leker med enkla fantasidrivande saker, mycket i trä, och saker som lego. Man verkar inte sakna de mer tillrättalagda leksakerna.

På avdelningen för de minsta.

När man behöver dra sig undan i lite lugn och lugnande miljö kan man ibland få göra det.

Så, det var några bilder från Vännäs nyaste förskola.Hoppas att det lir en bra arbetsplats för små och stora.