Idag har den invigts, perrongen i Vännäsby. Enligt kommunalråd ett var det ca 200 personer som trotsade gråvädret och deltog. Jag hade gärna varit med, men dag och tid fungerade inte.

I morgon stannar tågen i Vännäsby igen, efter ett uppehåll på trettitalet år. Vad ska man nu kalla stället där fastboende och inflyttande ska kliva på? Det nya ordet ”hållställe” tycker jag känns för ovant i munnen. Vännäsby ”perrong” låter futtigt på något vis. ”Hållplats” går inte heller, det finns ju flera. Visserligen för buss, men att bara säga hållplatsen fungerar inte. Vi har nära till tre.

Blir det månne anhalt’n? Ordet som kommer av tyskans användbara ord för stanna, stoppa, avbryta, fortsätta m.m. Anhalten var namnet på järnvägens behovsstationer i äldre tid. Som i Gubböle, nedanför Agnetas barndomshem, där man vred runt en semafor när man ville åka med. Så var det också i Vännäsby där en del lymlar (som vuxit upp och hamnat i politiken) stoppade rälsbussen strax innan krönet vid kyrkan sedan man såpat spåret så rälsbussen inte kom iväg. Man borde lugga dem lite, retroaktivt. Det är inte tillåtet nu, men var det då. Fast båda har numera så lite hår att det knappast går.

Vi har gjort en minigallup på Fågelstigen. Närmare bestämt på 31:an. 50 % röstade på anhalt’n och 50 % på Vännäsby Centralstation. Jag tyckte nästan Gare du Vännäsby blev lite pompöst.