...

Har ikväll suttit och valt mellan seminarierna på Sverigemötet, Moderaternas stora konferens i Örebro i mars.

På mina seminarieval ser det ut som om jag skulle vara både politiker och tjänsteman och till väldigt stor del norrlänning.

Första passet blev "Kommunen som arbetsgivare" där det t.ex. handlar om att behålla och utveckla medarbetare och personal. Andra passet blir "Moderaternas nya handlingsprogram", tredje "En levande landsbygd" och fjärde "Ansvar för hela Sverige".

Hippfaktorn är kanske låg, men jag känner igen mig i det jag valt. Det var lite knepigt i valet till första passet. Där fanns även "Skolan som modern arbetsplats" där man bl.a. ska behandla frågan hur man kan minska den administrativa bördan för lärarna så att de istället kan få mer tid med (och ork för) eleverna. En fråga som jag tror är viktigare för Sverige än vi anar och tror. Problemet löstes så att frun tog det passet. Ser fram emot rapporten.

Ser även fram emot några samtal som jag hoppas kunna genomföra under de här dagarna.

 

...
Såg just att buden på en tio kvadratmeter stor (?) lägenhet i Birkastan i Stockholm för närvarande ligger på 1,2 miljoner.

Man får vara tacksam att man är norrlänning och att man har det förstånd man har. Vårt hus hade blivit väldigt dyrt med det priset per kvadrat. Man måste säga att det finns hyfsat prisvärt boende häromkring om man jämför.

Vi har provat att bo på 26 kvadrat. Icke att jag givit 3 miljoner för den lägenheten.

...
Nu skulle jag vilja ha helg. En sån där helg utan uppdrag och förpliktelser. Faktiskt utan 50-årsfirande också, hur trevliga sådana än kan vara. Det känns faktiskt mindre lockande med ny arbetsvecka just nu, fast det är roligt att arbeta.

Vi är i alla fall mycket nöjda med dagens innovation på temat "gör av med visst mat- och snacksöverskott på smidigt vis". De som vill ha tips kan fråga irl hur man kan göra.

...
Jag log en smula när jag ögnade förra numret av Riksdag & Departement. Där kunde man bland annat läsa vilka jobb som låg i topp hos de olika riksdagsgrupperna, alltså vilken bakgrund man har.

Enligt vissa företräder partiet med det störst opinionsstödet en smal, smal grupp av höginkomsttagare och "storfinans". Desto mer intressant var det att se vilka arbetsplatser de flesta moderata riksdagsledamöterna kommer ifrån. Största gruppen kommer från skolan, näst största från vården.

Jag tycker det var intressant att se verkligheten, svart på vitt.

...
Vi har just kommit hem från Agnetas 50-årsfirande. En trevlig och lång tillställning i församlingsgården här i Vännäsby. En härlig blandning av människor mellan dryga året och dryga nitti fyllde huset och bidrog aktivt och på många sätt till en mycket minnesvärd kväll.

Festen började kl 16 och tog slut bortåt 22-tiden och det var rätt mycket att röja och städa. Vår "husmor" Inger stannade länge och till sist var det bara Agneta, jag och mamma kvar. När klockan närmade sig halv ett övertygade vi mamsen om att allt Inte behövde städas i natt. Då sa tanten som snart fyller 84:
"-Ja, ni behöver ju få komma hem och sova". Jo, vi behövde ju det. :-)

Tack Anneli och Jan som ledde, alla som arbetade och alla som kom! Tack även Hotel Vännäs och Glassbonden för leveransen av allt gott!

...
Det gick som på räls till och från Lycksele denna fredag. Lite segt på ditvägen.

Det blev en intensiv dag med lag och mycket samtal i en mindre grupp, jag kanske återkommer med några reflektioner. Man ska då och då beblanda sig med folk som är så här mycket kompetentare än man är själv. Det är onekligen utvecklande.

Jag hann träffa både renar, en vit hermelin på svart väg och en närmast svart älg på vit väg. Renen stod för snittstorleken. Jag är glad att jag slapp köra på någon av dem, men gladast att jag missade älgen.

I morgon blir det fest. Nykter fest.

...
Jo, jag vet att han stavar namnet Löfven, men hade jag stavat rätt hade överskriften blivit alltför enkel att tolka.

Det verkar vara en jordnära och sund person (S) har lyckats få till kapten. Det lär dröja tills den gossen börjar prata om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Jag tror han till allra största delen lever i verkligheten och verkligen vill få saker att fungera.

Jag säger som jag personligen sa till Jonas Sjöstedt innan valet och även skrev så här på distans när han blev partiordförande: Lagom lycka till!

Personliga katastrofer är inte roliga att bevittna. Men jag hoppas att det går lagom bra och att Stefan Lövén får en gedigen erfarenhet som oppositionsledare. :-)

...
På den tiden när jag som predikant ofta besökte äldreboenden sa jag ofta att jag hellre ville bli gammal i Bjurholm än i Stockholm. På den lilla orten är det alltid någon som vet vem man är, alltid någon som känner ens anhöriga. Jag tänkte att risken för vanvård var större i anonymitetens land.
På den tiden var det ändå allmänt fler vårdande händer på äldreboendena jämfört med idag, det märks tydligt.

I senaste numret av Dagens Samhälle står det på sidan tre att Bjurholm har den åttonde högsta bemanningen bland Sveriges 290 kommuner. Även om antalet omsorgspersonal per brukare inte säger allt så kan det säga något. Även om personalen säkert har det tufft ibland tycker jag det låter bra att kommunen ligger så pass bra till vad gäller bemanningen. Bara sju kommuner har enligt DS fler vårdande händer per åldring.

...
Ja, jag förväntar mig inte dubbelspår till Bjurholm i brådrasket. Jag tänker på Lycksele dit jag ska i morgon för en duvning i juridik för skola och offentlig förvaltning.

När jag ikväll körde hem till Vännäsby var vädret ganska bistert, i alla fall att köra i. Med en viss förhoppning gick jag in och kollade tidtabellen. Skulle det gå att ta tåget in till Umeå och sen tillbaka mot Lycksele, eller kanske bilen till Vindeln och tåget därifrån? Allt för ett slippa snöröken och den potentiella smällen bakom några dussin lastbilar och bussar längs en alldeles för smal E12:a. Att sova, läsa eller arbeta sig till och från Lycksele skulle bli ytterligare plus i kanten.

Men nix, första tåget är framme 10:11, en mängd paragrafer senare än jag behöver vara framme. Det finns en buss som passar till Lycksele, däremot inte hem. 2,5 timmar extra väntetid kan fungera ibland, men det passar inte alla kvällar. Det blir tyvärr bil.

Det är cirkus 2500 mattelärare samlade i Umeå under torsdag och fredag för att inspireras och lära sig mer. Den stora matematikbiennalen hålls för första gången i Umeå och besökarna kommer från hela Sverige och nästan halva världen. Det sista är i alla fall sant vad gäller föreläsarna, lärarna är nog svenska.

Det här evenemanget har hållits vartannat år sedan 1980, på slutet med en "matematikbienette" på de ojämna mellanåren. När man lyckats samla dryga 3000 deltagare i storstäderna med deras stora lärargrupper på lokalbussavstånd är det inte lika imponerande som när Umeå nu samlar 2500. De flesta har långt hit.

Antalet märks i Umeå. Hotellrummen är slut och man bussar besökare till både Vännäs och Övik.

Jag hade inte möjlighet att vara med under de "skarpa" dagarna, men däremot på invigningen igår. Det blev inte bara tal av Marie-Louise Rönnmark och Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet (på den suddiga och mörka bilden). Jag fick ett intressant samtal med en  föreläsande forskarna från sydligaste Sverige som sysslar med små barns matteinlärning. Att han hade en fru som arbetade som lärare gjorde samtalet ännu mer intressant då han också gjorde en hel del nedslag i dagens praktiska vardagsverklighet. Det blev också samtal med företrädare för Skolverket och kärntrupperna från RUC som sliter med att hålla hela arrangemanget rullande.

Det blev också lite skolchefsprat kring kommunaliseringens påverkan på skolans villkor och hur svensk skola i stad och på landsbygd ska kunna locka till sig de lärare eleverna behöver. Det var förresten meningen att skolcheferna i Västerbotten skulle göra ett studiebesök i Finland i maj, men det skjuts på framtiden. Med tanke på de skillnader som tycks finnas mellan finsk och svensk skolas resultat är det flera av oss som ser fram emot den resan.

Under de här två dagarna kommer mattelärarna från Bjurholm att vara med på olika föreläsningar man valt. Hoppas att det blir inspirerande. Nu satsas det en hel del på matematiken och det behövs verkligen. Man ska ändå inte glömma att en stor del av matteproblemen beror på att elever av olika anledningar har svårt med läsförståelsen.

Vi ska satsa på matten och aldrig sluta satsa på elevernas läsinlärning och läsfärdighet.

Invigningen av biennalen i all ära. Min höjdpunkt blev ändå promenaden tillbaka till bilen. På halva vägen mötte jag en tidigare elev som jag haft mycket att göra med under grundskoleåren. Märkligt var att jag just innan mötet gick och tänkte på ett syskon till den här eleven, en som nu går lärarutbildningen. Det blev en längre pratstund, många minnen och mycket glädje.

Det är mycket glädje kring skolan och eleverna, det ska man inte glömma bort för möda  och bekymmer.

 

Det är egentligen onödigt, men behövs ändå.

Umevägen genom Vännäsby är ganska rak av sig. Ibland inbjuder den bilförare i varierande ålder att hålla helt horribla hastigheter. Jag har sett kvällsuppvisningar då jag gissar att hastigheten har varit närmare 150 än 100 inne i samhället.

Nu har fortkörare av olika kaliber (och vem av oss har inte kört för fort?) orsakat att det kommit upp några rekorderliga hastighetshinder utanför skolan och på den långa raksträckan mellan "centrumkurvan" och avfarten mot Brånsbron. Hinder som man bara kan köra förbi sakta, en i taget. Visst vore det bra om snöröjare, lastbilsförare och andra slapp dem, passagen får inte bli för trång, men med tanke på hur det varit känns det väldigt bra.

Jag tog ett par bilder med stativet jag tagit med på promenaden och fick snabbt erfara att det var en kontaktskapare av rang, bättre än hund. En mamma med barn stannade till och undrade vad jag gjorde, likaså en grabb i gymnasieåldern och en tjej i lågstadiet.

Flickan tittade på ett par bilder och berättade upprört att en kompis till henne kommit så nära en bil att den knuffade honom - och bilföraren blev arg! Jag sa att när vuxna ser farliga situationer så kan de bli så rädda att de blir arga istället för glada över att inget hände. Vi var överens om att det inte borde gå så fort här i Vännäsby.

 

...

Trollhättans kommun, SAAB AB (Försvarskoncernen) och en av Wallenbergarnas minnesfonder har räddat SAAB:s bilmuseum med dess 120 bilar för 28 miljoner. Det får förbli intakt och det får stanna i hembygden.

Det är på ett sätt ingen stor sak i vår problemtyngda värld, men ändå mycket glädjande. Det handlar om ett industriellt och entreprenöriellt arv, om formgivningshistoria, om en del av Sveriges historia och om respekt för vad olika kategorier av människor har utfört genom tiderna. Mångas förhållande till bilar är ju heller inte bara rationellt, det handlar mycket om känsla och nostalgi också. Det gör det t.ex. för mig.

Man kan undra hur vår kvarvarande fordonsindustri, och övrig industri också, ska klara en osäker framtid. Hur vi med entreprenörskap, innovationskraft, utbildning och kvalificerad arbetskraft ska kunna konkurrera med omvärlden. Jobb och välfärd handlar om det.

...

Fick nyss lite tankar via VK:s sida med husaffärer.

Utvecklingen på landsbygden och i många byrika kommuner hämmas av att många hus som blir tomma inte säljs. Arvingar, dödsbon eller utflyttade låter ofta bli att sälja huset man sällan nyttjar. Det kan vara känslomässiga skäl eller att man får för lite för det. Man tänker kanske ha det som sommarstuga, man själv eller efterkommande vill ha möjligheten att flytta tillbaka. Ibland kan det bli som tänkt, men ofta är det enda som sker att huser förfaller.

Marknadsläget och prisutvecklingen gör att det inte heller är idé att bygga nytt, om man nu har sådana möjligheter. Bankerna beviljar dessutom sällan lån i annat än mycket stadsnära byar. Effekten blir att alltfler byar krymper ihop och de som skulle vilja bli bybor får leta någon annanstans. Kommuner går miste om skatteintänkter och arbetskraft.

Det är förstås en helt personlig fråga om man vill sälja, det kan finnas tusen goda rationella och känslomässiga skäl att behålla ett gammalt hus. Men tänk vilken betydelse det skulle ha för många kommuner om t.ex. vart femte hus som "mest bara står" kom ut tll försäljning och en eller några barnfamiljer kom ut till var och varannan by. Bylivet passar inte alla, men många som vill uppleva det förhindras.

Fundera, kanske är det vettigt att hyra en stuga om det är få dagar du brukar spendera i hemtrakten. Istället får du se mammas och pappas hus fyllas av liv och rörelse och bidra till att bygden lever vidare.

Och du slipper underhållet och vattenskadorna!

...
Man ska inte klaga på allt och alla som har med bussar att göra, det mesta fungerar säkert bra. Ikväll fick jag dock höra om vissa saker som inte fungerar alls.

När byarnas gymnasieungdomar i Bjurholm inte tar sig hem från Liljaskolan eller högstadieeleverna inte kommer i tid i Vännäs, då är det inte bra nog. Det kan inte vara meningen att man ska behöva inackorderas när man bara har 3-4 mil till skolan. Inte heller att man ska tappa en kvart av varje skoldag. Det blir flera skolveckor på ett år.

Jag har full förståelse för att Länstrafiken måste spara, men utan att vara insatt i detaljerna har jag svårt att förstå att det kan bli så mycket billigare att inte matcha bussarna. De går ju, de passar bara inte ihop.

För alla oss som inte är insatta i planeringsmödorna vore det intressant att få höra någon företrädare för Länstrafiken förklara varför det verkar ha blivit så mycket trassel just nu. Jag är orolig för att många unga ska "vaccineras" mot att åka buss, detta fina färdmedel.

...
Idag har det blivit en del promenerande mellan verksamheterna i Bjurholm. Det är ju så när man jobbar centralt, det räcker i regel med apostlahästarna. ;-)

När jag kom tillbaka från kommunhuset sista gången var det mörkt i skolan. Däremot var skolgården upplyst av räddningstjänstens röda bilar. Jag snabbade på stegen och sniffade efter rök som en hund efter gul snö. Men ingen röklukt, inga slangar eller springande brandmän.

Trygga, leende bjurholmare tittade ut på den orolige från sina förarstolar och sa att det var övning i fordonspositionering och annat. Skulle det bli allvar ska det gå som på räls med brandbilarna. Trots snöhögarnas förändring av skolgården. De är mycket välkomna till oss, men hoppas man slipper se dem på skolan i skarpt läge.

Det är bra att det finns frivilliga till våra räddningstjänster som både har jour och håller sig à jour. På många håll behövs det fler.

...
Jag håller tillbaka mitt politiska bloggande, ska kanske avsluta det helt framöver, men det är inte lätt i en händelserik tid. Om någon för ett år sedan hade sagt att vi nu skulle vara där vi är så hade jag inte trott det.

Blockmässigt är skillnaden inte så stor, men på vissa håll är skillnaderna och osäkerheterna betydande. Frustrerade S-röstare sägs strömma över till Vänsterpartiet i visst antal, lockade av bilden av Jonas Sjöstedt. I alla fall påstår tidningarna att det är så i Norrland.

Det kan väl inte till så stor del handla om medlemmar. De vet sannolikt att Jonas inte är partiet och att traditionalisterna som nyss jagade bort förnyarna fortfarande har mycket påverkanskraft. Alla inser inte allt som följer med betet när man slukar Jonas. ;-)

Det är en spännande resa, vi är inte framme än.

...
Hämtade i afton en som åkte tåg från Umeå till Vännäs. Klev på vid NUS, åkte in till Umeå C och sedan till Vännäs, allt på 25 minuter. "Det tog nästan för kort tid", tyckte hon. Vännäs har kommit mycket närmare Umeås centrum.

När tåget rullar som det är tänkt blir det mycket bra. Jag ser fram emot perrongen i Vännäsby. Det kommer att bli en del resor till Umeå som bilen inte får vara med om. Hur man än räknar blir det svårt att inte spara en hundralapp på att slappna av på tåget istället för att ta bilen med alla rörliga kostnader som följer med. Det är redan nu smidigt att parkera bilen vid järnvägsstationen i Vännäs, knappa in motorvärmaren på tidpunkten man tänker hämta den och sen vila sig till Umeå.

Hoppas att nya bussbolaget väldigt snart börjar fungera fullt ut och att länstrafikens turlista revideras snabbt vad gäller Bjurholm, Vännäs och byarna och kapaciteten morgon och kväll. Det är inte ok med skolelever som regelmässigt måste stå i bussgången. Vi har inte råd att göra en mängd människor rejält negativa till kollektiv trafik. Inte några grupper och särskilt inte unga.

...
Jag vill inte håna eller förhäva mig och mitt inför andras svårigheter, inte lägga mig i (S):s inre angelägenheter heller. Det är nästan svårt att titta på turbulensen kring deras partiledare just nu.

Blåsten beror i alla fall inte till någon större del på borgerliga angrepp. Den uppkomna situationen benas knappast upp bara med grova och enkla slagord som bestick.

Den som så småningom kommer efter får nog inte någon mjukstart. Jag är inte direkt avundsjuk på varken dagens eller morgondagens (S)-ledare. (Inte på någon annan partiledare heller för den delen.)

Jag unnar den sannolikt ganska hygglige Juholt en mycket tacksammare uppgift framöver. Även att han har kvar en del lindrigt politiska vardagsvänner från förr som kan finnas där för honom personligen.

...
Två kursdagar ganska tätt inpå två semesterveckor, det har man inte ostraffat. Segt har det varit att jobba ner mail- och ärendehögen idag och på måndag kommer nämndssammanträde och andra trevligheter som krävde förberedelse. Arbetsdagen blev för lång, liksom ogjortlistan.

Ikväll ska jag titta igenom ett par pärmar jag fått låna av en av mina medarbetare. En kusin till pappa Tore samlade tidningsurklipp och två pärmar innehöll artiklar om honom. På bilderna ser jag honom i min barndoms och ungdoms upplaga och jag hör honom i vissa citat. Några sådana ska jag återge, bl.a. ett som visar att han nog inte var enklast att ha i riksdagen. :-) Det var väldigt roligt att få ta del av de gulnade bladen.

Idag har jag också fått glädja mig åt elever som har mognat väldigt mycket på kort tid. Det nästan syns hur de växer medan man pratar med dem. Om ett drygt halvår är det meningen att de ska börja nya skolor och faser i sin utveckling. Måtte de orka ta vara på undervisningen hela vägen fram så de både kommer in i och ut ur gymnasiet. I tid och allihop.

...
Andra dagen på "Förenkla helt enkelt" handlade mycket om att identifiera förbättringar man tror den egna arbetsplatsen behöver.

För oss i Bjurholm tycker jag det blev ett nyttigt samtal om sådant vi trodde vi skulle behöva i helhet och verksamheter. Det visade sig sedan att de andra fyra kranskommunernas representanter sett ungefär samma behov hemma hos sig. Det handlade mycket om självbild, information, öppenhet, gott medarbetarskap och attityder genom organisationen. En del hamnade på papper och annat från vårt ganska öppenhjärtliga gruppsamtal har vi med oss framöver på annat sätt.

Jag hoppas att vi kan uppnå en stor del av den här dagens jordnära vardagsvisioner. Blir det så borde både de anställda och medborgarna vi servar påverkas positivt.

...

Har tillbringat dagen på Folkets Hus i Umeå med andra tjänstemän från Umeås kranskommuner.

"Förenkla helt enkelt" heter utbildningen som SKL (Sveriges kommuner och landsting, inte Statens kriminaltekniska laboratorium!) och Tillväxtverket erbjuder kommunerna. Jag tycker det har varit en bra dag med några aha-upplevelser och en hel del bekräftade tankar. 

En sak som förvånade lite är vilka krav t.ex. livsmedelslagen, förvaltningslagen, Plan- och Bygglagen och Skadeståndslagen ställer på myndigheternas information, service och rådgivning till företag och allmänhet. Det är inte småpotatis och inte bara krav åt ena hållet. Skatteverkets förbättrade inställning klargjordes genom ett sådant här uttalande därifrån: "”Folk vill ju göra rätt. Då ska vi hjälpa dem med det.”

Några föreläsare lyfte fram det positiva ursprung som ordet "byråkrat" har. Det var ordet för korrekta, icke mutbara tjänstemän som följde lagen, utan att böja den efter vilken man hade framför sig.

Det är inte meningen att kommunernas chefer och handläggare ska bli "fixande konsulter", men inte heller att de ska vara stelbent strikta byråkrater. Dagarnas mål, vi ska utbildas även i morgon, är att bl.a. att vi ska gå vidare som empatiska professionella. Eller som empatiska byråkrater. "Empatbyråkrater" kanske man kan säga?

Återkommer kanske i ärendet.

Eller om det var Andamansjön.

...
Påmindes just om att Facebooks serverhallar som byggs i Luleå kommer att förbruka så mycket ström att det motsvarar en procent av Sveriges totala energiförbrukning. Hej å hå. Våra nätvanor kostar inte bara energi inom hemmets väggar.

När miljötillståndet gavs var kravet att Facebook skulle utreda möjligheterna till energiåtervinning. Med en energiförbrukning som en mindre stad och som har med sig en beräknad temperaturhöjning på fyra grader i närområdet så kan man tycka att en viss återvinning rimligen vore på sin plats. Det borde kunna bli mycket fjärrvärme till bostäder, badhus m.m.

Norrland framställer mycket mer energi än vi förbrukar och snart mer än vi kan sända söderut med nuvarande ledningsstruktur. Ska dessa serverhallar, 15 meter höga och med yta som tolv fotbollsplaner, stå någonstans så är Norrland och Luleå ett utmärkt val.

...
Under ett par veckor har vi varit någonstans där klockan är något annat än här. Aldrig har jag varit med om att det varit så segt att komma tillbaka i vanlig dygnsrytm igen.

I ett enda slag har den kvällspigge herr Nilsson hamnat i läget "när man står upp när morgonens fåglar begynner kvittra". (Predikaren 12:3-9) Just nu kvittras det heller inte så mycket vid 4-5-snåret i Vännäsby, så det känns lite ensamt och onödigt. Frun verkar sova som stocken.

...
Först vill jag säga - Länge leve papperstidningen! Detta fast jag nyss sagt upp DN för att man följt SvD i spåren. Ledningen har ökat tidningens Stockholmsfokus efter att man dessförinnan sagt upp de sista "fasta frilansarna" i Norrland. Största delen av landet saknar alltså helt bevakning. Det är inte ok om man vill vara en rikstidning.

Även om jag är intresserad av det som sker i vår huvudstad tycker jag att det räcker med en lokaltidning.

Tidningen Dagens Samälle är lite eljest. Den bevakar främst det som händer och inte händer i kommuner och landsting och läses främst av politiker och tjänstemän. En tidning som ökar, faktiskt.

Artiklarna i DS balanseras ofta med jämförelser mellan liten och stor, söder, mitten och norr. Nu när jag läser den som både politiker och tjänsteman blir det allt oftare och grundligare. I går lärde jag mig bland annat att Stockholm har den tredje största landsbygdsbefolkningen av Sveriges län, ca 100 000 lantisar bor där.

Hade jag inte trott.

...
Det är en ovanligt sympatisk ledare som Vänsterpartiet inte utan viss vånda vågat välja.

Även jag har en viss förväntan på honom. Trots att t.ex. Ekots lördagsintervju idag visar att partiet fortfarande lever i en ekonomisk utopi där svensk välfärd skulle överleva både lagförbud för företag med hundratusentals anställda och sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Till det positiva hör att Jonas ställt i utsikt att det ska bli mindre gnäll och klankande och mer av vad partiet vill göra. Även om jag sällan kommer att hålla med i sakfrågor innebär det förstås en god insats för den politiska miljön om det blir så.

Det finns ett område där jag särskilt hoppas att Jonas Sjöstedts inträde på de centralare arenorna kan trigga en förbättring. Sveriges lands- och glesbygd i allmänhet och Norrlands i synnerhet brukar inte möta så stort intresse förutom nio månader vart fjärde år. Här hoppas jag att den nye partiledaren kan medverka till en förbättringsprocess.

Det skulle kunna vara bara marknadsföring, men jag tror inte att hans geografiska "helhetsintresse" stannar vid det. Sverige har under årtionden legat hästlängder efter exempelvis Norge vad gäller att underlätta för de minsta kommunerna och för dem som håller ihop samhällsväven i glesare bygder. Jag hoppas att samtliga partiers, och i förlängningen myndigheternas, syn på naturresursområdena kan fördjupas och förbättras och att områdenas villkor ska hamna på dagordningen betydligt oftare.

Utan att blunda för storstadsområdenas problem tror jag det är viktigt för hela Sverige. ...

...
Har i stort sett levt utan nyheter och nät i ett par veckor. TV:n som stod där vi bodde, med drösavis med kanaler, fick också vila sig. Min privata laptop fanns med, men jag har inte haft igång den en endaste gång. Jag har inte kollat något mailkonto. Jobbmobilen låg hemma och den privata var bara på några korta stunder.

Ganska skönt. Så här mycket "informationsvila" har jag inte haft på minst 18 år. Kanske aldrig någonsin i mitt vuxna liv. Det måste upprepas. :-)