Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Umeåregionen

Av , , Bli först att kommentera 5


Idag var det KS-dagar för Umeåregionen på Nolia. Kommunstyrelseledamöter och en del tjänstemän var på plats för information och meningsutbyte om Kulturhuvudstadsåret och en del annat. Bl.a. frågan om gemensam marknadsföring av Umeåregionen, vilket borde vara en självklarhet. Alla delar behöver varandra. Umeå har boende, restauranger och mycket annat – vi andra har upplevelser för både vinter, vår, sommar och höst som absolut behöver vara med i marknadsföringen om den ska ”sticka ut”.

Förberedelserna gör Kulturhuvudstadsåret går vidare. För våra mindre kommuner hoppas jag att det blir många livaktiga gräsrotsinitiativ, kanske med oväntade samarbeten geografiskt och verksamhetsmässigt. Det går inte att vänta att initiativ och pengar ska komma flygande från andra håll. Det var intressant att få ta del av Estlands erfarenheter från 2011.

Det gäller att göra det bästa av året.

Det känns bra att färjetrafiken mellan Vasa och Umeå är på väg att bli värd att nämna igen. Öster- och Västerbotten hör nära ihop på tal om marknadsföring av Umeåregionen. När jag var på skolchefsskuggning i finska svenskbygderna i september var det många som talade längtansfullt om de gamla tider när färjorna gick till överkomliga priser och man kunde ta del av Västerbottens utbud av friluftsliv, kultur och annat. Samt fick ha rikssvenskar på besök. 😉

I gläntan

Av , , 2 kommentarer 10


Tänkte sätta gerotranscendens som överskrift, men hejdade mig. Fast texten ska handla en del om just det.

Idag har jag spenderat mer tid än jag brukar på sociala sidan. Med vårdande människor och vårdens frågor. Anledningen var att Bjurholm ska nyttja pengar från Socialstyrelsen för att validera kunskaperna hos en del av vårdpersonalen. Alldeles utmärkt tycker jag. Vi bör allmänt bli mycket duktigare här i Sverige på att värdera människors förvärvade kunskaper och omsätta dem i behörighetsgivande och bekräftande poäng för arbete och vidare studier. Flera års arbete inom ett område går inte spårlöst förbi.

Min närvaro handlade främst om det som följer efter den här första satsningen på personslen. Nästa steg ska eventuellt tas med vux-resurser som hör till mitt ansvar en tid framöver.

Det blev många intryck, inte minst genom en av dagens huvudpersoner, hon som började jobba för 47 år sedan och som därefter varvat arbete och studier inom vård och pedagogik. Det hon berättade om valideringen för de första 15 som är aktuella lät förtroendeingivande. Det var intressant att höra vad man tittar på i vardagsfrågor som integritet, etik och medbestämmande, hantering av dementas frågor m.m.

När jag tittade igenom det underlag som äldreomsorgspersonalen fick ta del av frågade jag upp några specialuttryck jag inte förstod. Bland annat gerotranscendens. Förklaringen innehöll en historia från utbildningsledarens eget yrkesliv. Den härstammade från 70-talet när alla gamla på ålderdomshemmen i all välmining och på död och pina skulle till terapin, även de som inte ville. Några behövde förstås en puff för att komma iväg till något de flesta uppskattade och behövde och hon berättade om ett ihärdigt försök hon gjorde med en på boendet.

Mannen ifråga ville stanna på sin säng och sa – som jag förstod vänligt men bestämt; ”Flicka lilla, du förstår, jag är inte här…”
Sen berättade den gamle skogsarbetaren att han var ute i skogen och just hade satt sig i gläntan han huggit. Han såg ner över landskapet och hade hällt upp kaffet och tagit fram limpsmörgåsarna med stekta ägg. Och vad var väl terapin emot det…

Alla barn är inte lika och har inte exakt samma behov, inte alla äldre heller. Åldrande är inte bara sjukdom och elände, det kan också vara mognad, reflektion, tankeresor och andlighet – låt vara av olika slag. En hel del av tankarna kring gerotranscendensen tilltalar mig. Även om jag personligen tror det här livet har en mycket högre mening.

http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/gerotranscendens-nar-livet-far-mogna/

Tankar efter olyckan i Malå

Av , , 13 kommentarer 16


Vi vet inte än vad som orsakade den tragiska bilolyckan i Malå i lördags då flera skadades och en ung pojke dog. Det gick sannolikt alldeles för fort, men det kan förstås ha blivit ett fel på bilen. Något annat kan också ha spelat in, det lär i så fall visa sig efter polisens undersökning.

Generellt går det alldeles för ofta livsfarligt fort i våra samhällen på kvällarna. Jag hör och ser det i Bjurholm och i Vännäs. Ibland är det traktorskyltade bilar med 16-åriga förare som får gå 30, men passerar en i 90 där det är 50. Oftast är det vanliga bilar som tänjer på fysikens gränser när man viftar med tuppkammen inför varann och andra och ”driftar” genom kurvor och korsningar. Vanligtvis går det bra. Inte alltid.

Jo, jag har också varit ung och tanklös. Jag kan minnas en sak som tveklöst hade fått mitt äldre jag att både försöka fotografera och ringa polisen om jag sett det utföras idag. Inte för att jag blivit gammal, sur och bitter, utan för att det kunnat sluta hur som helst och var en idiotisk lek med liv. Mitt unga jag trodde att jag hade koll, mitt nujag kan bara tacka Gud att det gick bra.

Våra gator och trottoarer är allas egendom. Där ska det gås, cyklas, köras mopeder och bilar. Där ska gamla och döva kunna röra sig, barn kunna ta sig mellan skola, hem och kvällsaktiviteter.

Vid det näst sista SAMPO-mötet i Bjurholm (träffar mellan skolan, socialtjänsten och polisen) kom ett förslag om att inte bara upprepa den fina dagen förra året då bl.a. polis och räddningstjänst besökte skolan. Det vore också bra att få träffa och samtala med dem som ofta är många skolelevers förebilder och ”skjutsare”, de äldre bilburna ungdomarna på samhället.

Vissa kvällar när man jobbar lite sent kan det vara svårt att hålla tankarna på det man gör. Man kan höra hämningslösa och ibland utdragna ”tjurrusningar” med bilar nere i centrum och man undrar hur det ska sluta. Det är likadant i Vännäs och i de flesta andra samhällen. Skillnaden mot förr är kanske att bilarna ofta är snabbare, att polisen syns mer sällan (tycks ha blivit bättre alldeles på slutet) och att det går fort att varna via mobilen om polisen dyker upp. Målad eller inte.

Det har hänt för mycket och det kommer tyvärr att hända mer. Vi ska inte demonisera dem som just fått tillåtelse att övningsköra på allmän väg helt på egen hand, men det är lätt att vara övermodig med ett körkort där bläcket knappt torkat. Lätt att hetsa och att hetsas. Jag minns.

Jag tror att det är tid att ta snacket med våra kära ungdomar när man får tillfälle. Det är i regel alldeles vanliga, justa typer, men det har gått för långt med hejdlösheten och laglösheten i trafiken. Fungerar det inte bör man hellre ringa polisen en gång för mycket än en gång för lite. Det kan hända många saker som är värre för alla än att få feta böter, tappa körkortet och kanske måsta ta om det.

Kristofobin når nya höjder

Av , , 4 kommentarer 12


I Norge tar uppslagsverket ”Store Norske leksikon” bort Kristus ur tideräkningen. Men tar t.ex. bort f.Kr. (Före Kristus) och ersätter det med fvt, före vår tideräkning.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/uppslagsverk-tar-bort-fore-kristus

Det är sorgligt att se hur människor i Norge och Sverige så ofta försöker slå knut på sig för att få bort det namn och den tro som så präglat våra länder. Och som betytt så oerhört mycket, även för dem som inte trott på eller ansett sig behöva den det djupast sett gäller.

Risken är att den här tilltagande kristofobin också drabbar människor med andra religioner. När man t.ex. inte anses kunna vara i kyrkan vid skolavslutningen och tydligen måste ta bort Kristus ur tideräkningen ligger det nära till hands för många att tänka att det är ”muslimernas fel”.

När det främst är infödd kristofobi det handlar om.

Svårt nå målen då

Av , , Bli först att kommentera 14


Det finns olika sätt att få uppmärksamhet som tonåring och några är kostsammare än andra.

Några sätt är direkt farliga, ja katastrofala. Det finns också andra som många inte tycker är så allvarliga och som alltför många härliga, roliga och charmiga tonåringar ägnar sig åt. Uppmärksamhetssökande som kan kosta så mycket för individen, gruppen och samhället.

Ta t.ex. ovanan att satsa på att inte komma i tid till lektionen. Att förlänga rasten. Att vänta tills skolvärden börjar säga till eller kanske rektorn går förbi och frågar om inte lektionen börjat.

Om man kommer upp i en genomsnittlig försening på sex minuter per lektion tappar en högstadieelev kring tio procent av skoltiden. Än värre, man tappar mycket av betydelsefulla genomgångar som ofta är svåra att ta igen. Man går miste om utveckling, sänker sina resultat och man riskerar att inte komma in på den utbildning man vill. Man riskerar att inte klara av den om man ändå lyckas komma in, eller att i onödan behöva gå ett extra år som kostar 80 – 150 000 för skattebetalarna och kanske än mer pengar och tid för en själv. Ett år och fördröjda inkomster.

Något som också är allvarligt är att man ofta tar studieron och genomgångarna även av andra när man stajlar in på den påbörjade lektionen. Man minskar möjligheterna för dem som satt där när lektionen började. Just det här med bristande studiero är ofta orsaken till att resultaten inte blir så bra som de annars skulle kunna bli.

Det här kanske är provocerande att säga i ett land där det alltid är skolans och lärarens fel om det inte går bra, men jag tror att det är lika sant ändå. Visst finns många fler och än centralare variabler i skolans stora ekvation, men nu valde jag att ta upp den här.

Norrlandsfrågor till Alliansen

Av , , 6 kommentarer 6

Från mobilen

Ola Nordebo har bitvis ställt ganska utmanande frågor till partisekreterarna i eftermiddag.

Det kom en hel del frågor från de aktiva allianspartimedlemmarna också. En slutfråga där det brände till litegrann i salen handlade om det nya utjämningssystemet. Min personliga uppfattning är att det är bra att glesbygdskommuner inte längre ska få tiotusentals kronor mindre till förskoleplatserna. Men hur det ska bli med vårdcentraler, sjukhus och kollektivtrafik när landstinget får kring 300 miljoner mindre vågar jag inte tänka på. Kommunerna vinner en del och förlorar mest troligt mer på grund av det som drabbar länet.

Själv frågade jag om det kommunala självstyret när de statliga kraven växer till sig. Svaren från de f.d. kommunpolitikerna var ganska bra, men jag tror frågorna och deras bakgrund bör lyftas. Då och då.

Sekreterarna

Av , , Bli först att kommentera 4

Från mobilen

Har flexat ut för att delta vid en träff med Alliansens partisekreterare på Folkets hus i Umeå. Bilden blev lite suddig, men vi ser Nina Larsson (FP), Acko Ankarberg (KD), Kent Persson (M) och Michael Arthursson (C).

Ola Nordebo äger den röda armen till höger och modererar just nu samtalet om Sverige, Norrland, Västerbotten, Umeåregionen och Umeå.

Dit pepparen växer

Av , , 6 kommentarer 8


Hur ska man tolka saken när man får tips om ett rektorsjobb vid en svensk skola i Peking? Någon som önskar en dit där sichuanpepparn växer? .-)
Nåja, det är av flera anledningar inte aktuellt.

Ibland kan man faktiskt önska mobilerna åt något sådant håll. Med min mobilanvändning – frekvent brukad telefon, kalender, faktasökare, bloggapparat m.m. – ska jag kanske tala med små bokstäver. Samtidigt känns det lite illa när man kommer ut på skolgården en finfin solig höstdag och en rad trevliga yngre elever sitter i skuggan och tittar ner i mobilerna.

En rast när benen ska springa, armarna veva, ögonen glittra och blodet forsa i ådrorna.
Men vad gör man?