Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Rost och röta


Problemet med eftersatt fastighetsunderhåll tycks finnas i kommuner av alla storlekar, för att inte tala om landstingen. På många håll har det gått så långt att det blivit ren kapitalförstöring. Saker måste bytas ut och hela byggnader måste ersättas för att underhållet inte blivit skött.

Vad beror det på att det blivit ett så stort problem närmast överallt?
Ofta har det handlat om resursbrist som gjort att man tagit pengarna där det inte märkts för stunden. En god vän använder ofta uttrycket ”att leva på rost och röta” om den sortens hushållning.

Vi har många hus och fastigheter i kommunerna. I lilla Vännäs har kommunen ett fastighetsbestånd på ca 80 000 kvadratmeter, Vännäsbostäder förutan. Om man sparar in nästan hela underhållet varje år så ”får” man några miljoner att göra annat för. Eller man får låna dem några år, innan det blir pay-back-time. Till slut kan det bli riktigt dyrt.

Förhållandena är så olika, men jag undrar om vi, allmänhet och politiker, inte måste tänka om i grunden. Om inte för annat så av medkänsla med de efterkommande.

Ska morgondagens generation ha någon ekonomisk möjlighet och frihet måste vi börja ta hand om investeringarna som gårdagens generation gjorde. Och kanske tänka igenom konsekvenserna av investeringar vi själva har lust att göra en extra gång. Från stora statens sida måste man kanske fundera på omfattningen av tvingande lagkrav på kommunerna. Det ekonomiska friutrymmet är begränsat för de mindre.

Etiketter: , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Andreas Holmberg

    ”Att leva på rost och röta” – vilket träffande uttryck! Så märkligt att man både privat och offentligt hellre köper något nytt och kul än jobbar med det trista underhållet, som ändå hör till det primära i skapelseuppdraget (att ”bruka och bevara”).

    Jag känner mej själv i högsta grad träffad av uttrycket och kommer ihåg hur du Jan på redan på det glada 80-talet påpekade att varje pryl man skaffar sej kräver en viss tid för underhåll. ”Ting Tar Tid” som professor Bodil Jönsson brukade säga.

  2. Jan Nilsson

    Svar till Andreas Holmberg (2012-10-29 09:55)
    Ja, det är ett rätt målande (!) uttryck.
    Hörde igår om hur man med stigande ålder ofta trivs med betydligt färre saker omkring sig. Tycker jag känner igen det.
    I offentliga, politiskt styrda, sammanhang pågår ständigt en sorts ”skönhetstävling” inför omvärld och väljare som lätt tycks resultera i att det inte är lika chict att underhålla som att bygga och utvidga. Även om pengarna finns.

Lämna ett svar till Jan Nilsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.