...
Jag hyser en blandning av olika känslor inför dem som vågar använda härskartekniker som osynliggörande, förlöjligande och annat på sin omgivning för att hantera rädslor, homogenisera närmiljön och uppnå det man vill. På ett sätt är det nästan modigt, men på sikt är det ju så otroligt dumt. Jag tycker ibland synd om dem som regelbundet håller på med det här.

Hur vågar man egentligen? Hur stor är inte risken för att man använder det mot "fel" person? Det är ju i normalfallet fel mot alla, men hur stor är inte risken för att man även ur ett rent egoistiskt perspektiv gör sig själv en rejäl otjänst? För att inte tala om verksamheten man bedriver? Och när man "lyckas", hur länge håller det och hur blir det sen?

De som fipplar med dessa osäkra vapen löper en väldig risk att drabbas av snedtändningar. Har man använt dem ofta och mycket får man hoppas att dem man använt dem mot har dåligt minne eller är väldigt snälla. Det är inte så vanligt varken det ena eller det andra. Man får också hoppas att det egna sammanhanget inte tar obotlig skada av det olyckliga arbetssättet.

Synliggörande, lyftande, inkluderande nätverksbyggande och uppmuntran är ju så väldigt mycket effektivare för verksamheten. Där folk växer, vågar vara sig själva och vädra sina tankar är verksamheten i regel så otroligt mycket mer fruktbar jämfört med miljöerna där härskartekniker krymper människor, medverkan, medel och mål.

Ibland kan man tvingas göra människor rejält besvikna, men det är en annan sak.

...
Har idag släppt det jag måste, borde, tänkte och vill göra. Trots att regnet negativt påverkar flera verksamheter och personer jag bryr mig om så känns det just nu tämligen trivsamt. Det känns ännu mer ok att bara tupplura och ta det lugnt.

Semesterkänslan är inte alldeles given. Några ansvar och överhängande arbetsuppgifter finns som ingen semesterlagstiftning i världen lyfter över på någon annan och en hög viktigheter som kom med från Castorskolan väntar i hallen. I morgon ska jag bland annat tala en och en halv gång, om vad är inte alldeles klart, och på tisdag eftermiddag ska jag jobba ett tag. Var jag däremot jobbar om femtio dagar, om världen står och jag får leva, det är högst osäkert.

Det finns grogrund för viss oro kan en och annan tycka, men idag känns det verkligen som semester. Att allt inte tar "tvärslut" kan också ha sin finess. Man slipper tvärbromsmigrän som jag provat ett par gånger i livet när jag försökt gå från 180 till totalvila på ett ögonblick.

Sen finns ett gammalt tänkespråk med för mig okänt ursprung, men kärt och användbart innehåll:
"Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett och idag hjälper Herren."

...
På ambassadörsträffen i Bjurholm berättar just 50-talets kommunkamrer Karl-Erik Axenström minnesklart och smyghumoristiskt om hur det gick till i gamla dagar. Ibland var det spännande och företagsamheten var ibland duktigt stor när man snabbt måste lösa praktiska och juridiska problem.

Lite lustigt är det att höra att kommunen hade cirkus 5 anställda på 50-talet. När kommunen hade kring 1500 fler invånare än idag.

Lite senare på kvällen, eller natten. Sex grader där och då.

Jag har nog satt in det här motivet någon gång för mycket, men det hjälps inte.

Det blev en sen näst sista dag innan semestern och på väg till stugan blev det en tur till Rågberget. Många saker som verkar så stora och viktiga krymper ihop lite när man får se saker lite från ovan.

Åtta grader var det. Lite lite det, i slutet av juni.

...

Nu anser även Luleå stift att det är ställt utom allt rimligt tvivel att Alexander Radler i Burträsk verkligen är den "Thomas" som förrådde sina vänner på 60-talet (klicka på länken till filmen i slutet av artikeln) och som därefter rapporterat till Stasi om sina kontakter i den akademiska och kyrkliga världen i Sverige.

Hans sju vänner i Tyskland fängslades för sina flyktplaner, de flesta fick några år, delvis i isoleringscell. För att man ville flytta från Östtyskland. Två bröts ner och tog livet av sig. De som direkt och indirekt dödades genom Stasis verksamhet var många. Det var en organisation som gjorde mycket ont.

Jag har mött kristna som förföljts, fängslats och torterats av kommunistiska säkerhetstjänster i flera olika länder. Även kollegor till en präst som mördades av KGB. Kommunismens hat mot kristendom som inte bara är inomvärldslig är svår att begripa sig på och fatta vidden av. Vi har alla våra djupt liggande och ständigt medföljande brister, jag har mina. Men hur en människa som bekänner sig som kristen under 24 år kan tjäna en blodbesudlad  kommunistisk säkerhetstjänst, det är för mig helt obegripligt. Lika ofattligt som om man skulle ha tjänat SS.

Här har Expressen gjort en betydelsefull grundinsats.

 

...

Såg idag att man är chef i rätt land. Den svenske ledaren tar i snitt 23 semesterdagar. Att det inte blir mer kan ha att göra med att många egna företagare tar mindre ledigt. Ryssbossen toppar med 25 dagar, amerikachiefen tar 12 och den stackars japanen ynka 5 dagar.

Telefonjour blir det ett par veckor och dessutom ett par arbetsdagar mitt i semestern, jag kanske landar ganska precis på svenska snittet.

På tal om semester övernattade jag första gången i stugan i natt. Kändes lite tokigt att det inte blivit förrän efter midsommar nu när man jobbat i kommunen och allt, men nu blev det som det blev. Skönt var det i alla fall, trots att det blev kort. Det ska bli mer.

Missa inte Bjurholmsdagarna i helgen. Största nöjet är ju att få träffa en del återvändare och gamla bekanta.

...
Det är roligt att se att svenska nior toppar ELCS-undersökningen som mäter engelskakunskaperna i 14 europeiska länder.

Det gör vi tillsammans med Malta där engelskan är det officiella språket. Det finns andra skolresultat som definitivt kunde vara bättre, men vi ska absolut vara glada åt det här resultatet.

I spanska, det näst största främmande språket i svensk skola, var resultatet sämre. Hur kunskaperna var i t.ex. tyska verkar inte ha mätats. Tyskan, Europas största språk, absolut en renässans. Jag tror att jag ska försöka damma av min, som en personlig liten symbolhandling. ;-)

...
Jag försöker förstå vad han menar, men jag lyckas inte riktigt.

Ikväll pratade jag med en av hans medarbetare, men då hade vi ett mer positivt fokus så jag sökte ingen klarhet den vägen. Varken kring vad Lennart egentligen menar eller om det han ger uttryck för angående glesbygd, inland och småkommuner är socialdemokratisk politik.

Jag hoppas det kommer ett klargörande. Om det gör det ganska snart så kan debatten kanske bli mer nyanserad.

För debatt blir det.

...
Eller en kommun, ort eller verksamhet.

Idag har några av oss tjänstemän i Bjurholm suttit och "brainstormat" om bilden av platsen där vi gör vår arbetsinsats. De flesta i gruppen bor i kommunen, medan ett par av oss är inpendlare. Jag ska sammanställa det som blev sagt för vidare bearbetning i morgon.

Bilden av en kommun är mångfacetterad, nästan som biögat. Gör man det riktigt enkelt för sig skulle man kunna tala om tre perspektiv. Bilden som media ger, den som närboende i allmänhet har och så den egna befolkningens bild av sin hembygd. Det blev ett intressant samtal kring de här sakerna och litegrann om vilka konsekvenser felaktiga bilder kan få.

Det blev en del överraskningar när vi lyfte fram det bästa i våra olika verksamheter för varann. Mycket var nytt för oss var och en, fast vi jobbar i samma organisation.

En sak gick igenom mest överallt, litenhetens "framsida". Det finns definitivt baksidor, men till det positiva måste räknas närheten, de snabba beslutsvägarna och kännedomen om verksamheten som helhet.

Jag ska inte gå in på detaljer, men en sak som kom upp vill jag nämna. Förutsättningarna för de äldsta. Det var en reflektion jag gjorde redan för 25 år sedan då jag regelbundet besökte Älvgården och sjukhemmet, som det hette då. Jag jämförde i mitt huvud förutsättningarna för dem som blev gamla i Stockholm och i Bjurholm och kom fram till att jag skulle föredra Bjurholm alla dagar i veckan.

Hur stor är risken för att behandlas illa eller vanvårdas i Bjurholm eller andra små ställen jämfört med boenden där anonymiteten är påtaglig? Allt kan förstås ske, inget är perfekt och ekonomin är tuff, men litenheten, närheten och tillgången på människor som känner en eller ens släktingar borde bidra väldigt starkt till en bra omsorg.

Återkommer om det här med "bilden", på ett eller annat sätt.

...
Sista arbetsveckan innan semestern (eller vad det nu blir) ligger framför. En intressant vecka för min del. Ett par jobbrelaterade samtal är inplanerade, samtal som kan ha sin betydelse för det fortsatta livet.

På fredag blir det ambassadörsträff. Jag kanske inte riktigt platsar nu när jag är anställd i kommunen, men det är annars något jag ogärna missar. Vi som bott i kommunen, har fastighet eller annan anknytning kan bli "ambassadörer" för Bjurholm. Man får en del material under året och man förväntas sprida information om kommunen där man bor och verkar. Jag har försökt ta uppgiften på allvar och har nog verkat som ambassadör även innan verksamheten drog igång i nuvarande form. Vid den årliga träffen möter man andra utflyttare, får ta del av information och kultur och inte minst, man blir bjuden på palt!

Kommande söndag blir det tal. Dels vid ett "sommarmöte" på eftermiddagen vid mammas stuga i Österselet, pappa Tores hemby vid Umeälven. Dels ska jag tala på hembygdsdagen i Bjurholm.

Mycket har ändrats sedan pappa talade på en hembygdsdag där för länge sedan. Många förutsättningar har ändrats, många profiler är borta och har ersatts med nya. Bjurholms historia har "förlängts" med det som då var nutid. Historia, nutid och framtid sitter ihop. Det blir nog lite av alla tre på söndag kl 1215 ute på hembygdsgården.

Vi stannade till på Bergsbykiosken på  väg från Byske. En i ressällskapet ville testa de ohemult stora mjukglassarna. Mamma köpte också en glass. LITEN bägare för 22 kronor.

Midsommarblomster i kaffekannan. Med mera.

Det blommar på den gamla Husqvarnan.

Sommarmöte i gamla skolan på Johannes döparens dag.

...
Jag känner en kompetent typ som ovanligt långsamt håller på att bli vuxen.

Just när det börjar vara dags för pension får han ett nytt jobb. I konkurrens med en del hälften så gamla väljs han ut till ett par års projektledarjobb till vilken hans bakgrund och osedvanligt breda erfarenhet gör honom som klippt och skuren.

Fel? Inte alls. Han kommer att göra ett toppenjobb, med liv och lust, och kommer att ge vidare många erfarenheter och förvärvade insikter till yngre människor omkring sig. Inte minst viktigt, han kommer också att få medarbetarna att växa, vilja och våga.

Jag gillar när den institutionaliserade åldersnojan får däng. Även när man ibland vågar sätta en ung och oprövad lovande kraft på en krävande post. Åldersmässiga monokulturer ogillar jag däremot. Bland annat för att vårt samhälle och vår välfärd kommer att kräva att vi vidgar kompetensutnyttjandet både uppåt och nedåt i ålderstrappan.

Blanda och ge!

...
Lite imponerad blev jag idag. Jag var ensam kvar på Castorskolan och fick infallet att ringa några statliga myndigheter som borde ringas. Jag räknade inte med att få svar där mellan kvart i fyra och fyra, dagen innan midsommarafton.

Jag fick för mina fördomar när Kammarkollegiets växel svarade, pigga i rösten som det varit klockan nio en helt vanlig tisdagmorgon. Att de sen inte kunde hitta en person som kunde beskriva hur staten skulle göra sig oskyldig gentemot Bjurholm, det är en annan sak.

När klockan nästan var fyra slängde jag iväg en signal till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Jojomen, där var både växel och viss expertis på plats. Där blev det bättre besked, åtminstone förhandsbesked.

Det är roligt att bli positivt överraskad.

...
Resan från Castorskolan gick idag direkt till Medborgarhuset i Vännäs där Trafikverket hade information om den vägomläggning man vill göra vid Mariakapellet mellan Vännäs och Vännäsby. Jag kom sent, men hann höra viktiga saker.

Lite lurad känner man sig, tyvärr. Jag tvivlar inte på att det är nödvändigt att göra något åt den alltmer sluttande vägen vid älvsbrinken. Däremot känner jag besvikelse över det bristande faktaunderlag vi hade vid kommunfullmäktige i måndags då vi upphävde detaljplanen för att ge Trafikverket möjlighet att lösa problemet med rasrisken.

Ska man ta det i allvarlighetsordning så sitter kommunen rejält på pottan om och när vägen flyttas. Våra vatten-, avlopps-, kabel-TV- och fiberledningar ligger i anslutning till vägen. Hotet mot vägen uppges vara erosionen, inte vägtryck. Kommunen måste förmodligen säkra området hur som helst, fast verket flyttar vägen. Nu är ett ras med allt vad det innebär främst ett ansvar för Trafikverket.

Tämligen lurad känner man sig då den gång- och cykelväg vi hörde om, tröstade oss med och pläderade för på KF inte alls existerar i Trafikverkets planer. De kunde tänka sig en GC-väg längs den nya sträckningen, men det är ju inte riktigt samma sak. Den skulle ju ta bort ännu mer skog och inte ersätta en älvnära sträckning nära kyrkogården.

Att Trafikverket inte ens talat med Vattenfall innan planering och informationsmöte känns mycket märkligt. Många anser att bolagets allt större och snabbare ändringar av vattennivån har stor betydelse för stranderosionen. Vattenfall är också huvudsaklig tillståndsgivare om man vill ut med fyllnadsmassor i älven. Ett samtal med dem borde nästan höra till Trafikverkets första åtgärder, kan man tycka.

Trafikverket kan göra nästan som de vill om man anser att det är viktigt och brådskar. Då kan man i kraft av en nödparagraf "köra över" mark- och sakägare, men det ska nog mycket till innan dess. Vägdragningen vid kyrkogården och älvskanten måste lösas i snabbt, ömsesidigt samförstånd där ett statligt verk inte vältrar över stora kostnader på en liten kommun. Efter kvällens klargöranden ser en snabb strandskoning mycket intressantare ut än igår.

Det blir spännande att höra vad Vattenfall svarar Trafikverket.

...

Det blev tre olika budgetförslag vid Vännäs KF i måndags. På slutraden står samma summa, men fördelningen blev olika på upploppet. Skillnaderna är små, mindre men de finns.

Moderaterna stod fast vid budgetberedningens framarbetade förslag, medan de andra partierna gick fram med två varianter där man tar ett par miljoner från fastighetsunderhållet.

Vi ser problem med detta, trots att fastighetspengarna skulle behövas både inom vård och skola. Ett är att vi under många, långa år har satsat mycket mindre än nödvändigt på fastighetsunderhållet och nu förstör vi på sina håll våra hus och vårt kapital. En beräkning säger att vi direkt behöver satsa 10 miljoner för att komma tillrätta med de värsta försummelserna som annars kommer att kosta mycket i reinvesteringar. Det är dyrare att byta ut och bygga nytt än att underhålla.

Därför var ett av målen med årets budget att vi skulle börja betala av på "underhållsskulden". Först gjordes också det, omkring 3 miljoner skulle satsas på att hindra kapitalförstörelsen. I går tog KF bort 2 av de satsade miljonerna och la det på vård och skola. Behjärtansvärt, ingen tvekan, men risken är att dessa områden i snart förlorar ännu mer då större del av den ekonomiska kakan måste satsas på nyinvesteringar istället för underhåll.

Vännäs har tunga investeringsbehov. Årets budgetgrupp hann tyvärr aldrig fram till lyftandet av de närmaste årens ekonomiska bild. Förmodligen kan vi tvingas bygga en ny skolbyggnad på Vegaskolan för '30-40 miljoner, fukt och mögelskador m.m. ligger bakom. De omklädningsrum som krävs kring konstgräsplanen beräknas kosta 6-10 miljoner. Föutom de "normala" behoven ska vi alltså lägga till bortåt 50 miljoner på utgiftssidan.

I slutet på året får vi en välkommen och oväntad återbetalning av försäkringspengar från AFA som ger oss 10-12 miljoner. Moderaterna i Vännäs vill inte använda dessa pengar till driften och kortsiktigt låtsas som om vi har bättre råd än vi har.  Vi vill vika AFA-pengarna till investeringarna vi inte kommer undan och slippa onödig skuldsättning och onödiga räntekostnader som drabbar våra verksamheter och morgondagens skattebetalare.

Som vi ser det prioriterar vi inte hus före människor, men vi försöker tänka lite mer långsiktigt, för människornas skull.                                                                                                                                                                          

...

Det första man tänker på när man hör det ordet är kanske inte kommunfullmäktige i Vännäs, men texten handlar i alla fall om ett av ärendena vid gårdagens KF.

Det jag tänkte nämna är frågan om "älvsinfarten" till Vännäs, vägen förbi hemberget och Mariakapellet, längs med Umeälven. Vi som kör här ser hur vägen lutar mer och mer ut mot vattnet. Nyss har man avverkat träd i sluttningen för att minska risken för ras, fast jag inbillade mig att trädrötter hellre stabiliserar än tvärtom.

Vägverket vill så snabbt som möjligt dra om vägen bakom kyrkogården och Mariakapellet. Man tycks vara väldigt oroade för rasrisken. Möjligheten att förstärka befintlig väg uppges av samhällsyggnadsförvaltningen vara högst osäker. Ett av alternativen är förmodligen omöjligt att få tillstånd för, det andra är tekniskt svårt att genomföra enligt vad vi fick höra.

Gårdagens upphävande av detaljplanen röstades igenom av alla partier utom två. Beslutet gör det det möjligt för Trafikverket att tämligen snabbt dra om vägen om det är enda lösningen. Priset är förutom de pengar flyttningen kostar att skogsområdet bakom kyrkogården beskärs rätt ordentligt, vilket innebär att Vegaskolans skolskog tyvärr också gör det.

Det är tråkigt att så sker, absolut. Samtidigt kan det vara bokstavligt livsviktigt att trafiken snabbt flyttas från nuvarande sträckning så att risken för ras minskas. Jag har själv kört över ett vägavsnitt längs Vindelälven som försvann minuterna efter. Hålet blev både långt, djupt och farligt. Det skulle vara oansvarigt att skjuta upp flytten av trafiken till säkrare mark.

 

 

...
Har just premiärkört födelsedsgspresenten från svågern och svägerskan.

Visst vet man vad klockan är slagen när man får träningskläder i födelsedsgspresent? :-)

...

Det blev KF idag. Riktigt roligt att vara med i politiken i Vännäs igen. Tänkte skriva  kommentarer till några ärenden, men det får vänta någon dag till. Det är annat som tar tiden, engagemanget och funderingarna ikväll.

Sätter däremot in en bild som jag nyligen knep någonstans i Västerbotten. En suddig ögonblickare som jag tycker andas sommar.

 

 

...
Det är ju inget fel, snarast klargörande, men ändå rätt tröttande. När partiföreträdare börjar tämligen mycket av det man säger och skriver med att peta in partinamnet i konstruktioner av typen "Vi xxxxxxx anser att.." så får jag nästan klåda i hörselgångarna och synnerven.

I de allra flesta fall ser och hör man vilket parti det är som agerar. Det brukar stå på flera ställen i dokumenten och det brukar vara annonseras hyfsat tydligt vem som pratar i radio och de beslutande församlingarna.

Vi bör ha då pass mycket självförtroende och självkänsla att vi inte behöver massexponera våra partinamn jämt och ständigt.

...
Aftonbladets Åsa Linderborg hyllar gamla kommunistiska massmördare. Människor som annars verkar kloka koketterar och leker med chica hatord. Ord som för några inte alls blir bara retoriskt symbolspråk, om vissa användare nu trodde det.

Det går inte att släppa loss hatretorik om man vill värna det öppna samhället och demokratin. Läs den här korta texten om detta mörka problem:

http://metrobloggen.se/segerfeldt/hatretorikens-konsekvenser/

Fin herre uppvaktar frun utanför Westmans klassiska kondis i Bygdsiljum.

Här gås inte på muggen. Hos keramikern Björn Larsson i Bjuröklubb hänger alla muggarna i taket.

Tunga gitarrer. Björn Larssons gitarrer är verkligen tunga. De flesta av dem.

Gammal god teknik. ... Saken är gammal, men har räddat många liv och guidat mycket välfärd.

...
Nästan oförhappandes hamnade vi i norra Västerbotten idag. Agneta och jag sitter just i solen vid ett fint gammalt äppelträd och har avnjutit rökt lax som smakade vildfångad. Det är ljummare och mer vindstilla än väntat, men molnen är så sakteliga på väg in över oss.

På väg mot Soligt och fint. Det finns  i Bjurholms kommun, det  står i alla fall på en Wennbergs buss. 

...
Jag förstår inte de västerbottningar som lovprisar det nya utjämningssystemet som nu pressas igenom.

Visst rättas några konstigheter till, som t.ex. de orättvisa utjämningsmodellerna för förskolor i städer och småsamhällen. Några av våra kommuner får några miljoner mer. Men totalt sett?

När landstinget förlorar 320 miljoner är både det länsgemensamma och alla våra kommuner förlorare. Det handlar om enorma summor som måste sparas in. Jag vågar nästan inte tänka på vad det kan innebära och vilka konsekvenser det kan få. Kan Lycksele lasarett bli kvar? Hur kommer kollektivtrafiken att se ut efter detta beslut, hur många bussturer kommer vi att ha? Hur många vårdavdelningar och vårdande händer måste bort? Hur slår detta mot stad och hur slår det mot glesbygd?

Jag förstår inte västerbottningar som tycker detta är bra. Inte alls. Jämför gärna konsekvenserna av att landstingsmajoriteten försökte spara ett par futtiga nettomiljoner i Åsele och Dorotea. Det nya utjämningssystemet innebär att det kanske behöver sparas hundra gånger mer.

Med nya systemet blir det lite varmt i byxorna på kommunerna som får en handfull miljoner till. Sen kommer det att bli kallt, strävt och hemskt obehagligt.

Rödluvan blommar. Det är underbart fint dessa dofttunga vackernätter, även när det kommer en liten skur. Fåglarna gapar och sjunger i dungarna nere vid älven och verkar tycka att livet är tiddelipoo. Själv borde  man sova, men sommarnatten är nästan för fin för det.

...

Vårens och försommarens underbara växttid kan också vara väldigt vemodig. Den som känner och möter många unga, i skolan och på andra ställen, kan känna en stor oro för många så här års.

Jag har känt oron nu och då under den här veckan. Ikväll påmindes jag om läget på ett snabbmatställe i Umeå. En grupp minderåriga satt vid bordet bredvid och en frågade några andra var de hade sagt till sina föräldrar att de skulle vara ikväll. Det var tydligt att det skulle bli något helt annat än mamma och pappa trodde om sin lilla söta flicka som inte la bort dockorna för så väldigt många år sen.

Det blir inte katastrof för alla som testar och går över gränserna. De allra flesta går inte på grund i accepterade eller oaccepterade droger.

Men vi har också dem som lever väldigt, väldigt farligt väldigt, väldigt tidigt och som inte klarar sig. I sommar kommer många unga att grundlägga alkoholvanor eller ett drogberoende som gör att man tappar verkligheten och hamnar i ett slaveri man inte tar sig ur så lätt. En del tar sig aldrig loss.

Det börjar inte med det tyngsta, kanske med saker man köpt på nätet. Preparat som myndigheterna inte hunnit narkotikaklassa och som man därför kan inbilla sig är både ofarliga och tillåtna. Det räcker annars så bra med kung alkohol för att förstöra ett ungt liv. Det är som rysk roulette, ingen vet när det smäller, vilka i klassen som åker dit.

Tala klarspråk med de unga omkring dig och var närvarande.

 

...
Innan det sista snart ska göras för dagen föll ögat på Motorcentralens annons på sista sidan i dagens Bil och Bostad.

Man har ett antal Passat Alltrack som man tycker vi ska knäcka spargrisen och köpa på oss. Erbjudandet är säkert svårt att motstå för den som har fet gris och behöver en fyrkrafsare.

"Ord. pris 272 600:- NU från 325 000:-"

Inte alltid man får såna tillfällen. Klipp till!

...
Skulle inte blogga på ett tag, men det verkar bli svårt. Vill i alla fall kommentera Pelles kommentar om den sänkta pensionsåldern i Frankrike, från 62 till 60.

När Europa åldras och många länder relativt sett producerar mindre att finansiera välfärd för har man inte råd att ha lyxlåg pensionsålder som en del medelhavsländer varit vana att ha. Om man inte sänker pensionerna rätt drastiskt förstås. Men det brukar inte ingå i populismens planer.

Vilka ska arbeta ihop till pensionerna med allt färre som kommer i jobb allt senare? När de gamla blir allt fler och lever allt längre och födelsetalen är låga?

Värst drabbas länderna själva som ägnar sig åt dylika närsyntheter. Sen gissar jag övriga euroländer drabbas när omvärldens förtroende för zonen sänks. Eftersom de länderna är vår främsta och närmaste marknad får nog också vi vår släng av sleven.

Jag tar gärna debatten om drömmarna om att sänkt pensionsålder ger fler unga arbete, men går inte in i den nu.

...
Att jag är lika glad och stolt över mitt Sverige, trots alla brister och svagheter, som jag var igår. Inget väsentligt har förändrats sen dess. :-)

...
Förmodligen blir det ganska tyst här på bloggen ett tag. Jobbet kommer att ta fullt fokus och lite till under en större del av dygnet en tid framöver. Finns mycket att ta igen.

På återhörande.

...
Frankrike sänker pensionsåldern från 62 till 60. Morsning och goodbye. Populismen är inte död. Undrar vad denna signal ska kosta Europa?

...
Vi borde satsa mycket mer på yrkeshögskolan än vi gör. När man ser den extremt höga andel som får jobb efter genomgången utbildning måste man fundera på om vi fördelar utbildningsresurserna rätt.

http://www.yhmyndigheten.se/

...
I morse mötte jag ett gäng nior som till största delen hade sovit rejält i helgen. Några uttryckte stor tillfredsställelse med den egna sängen. En tjej tyckte vi skulle göra om resan, nu på stubinen.

...
Lägger man ihop natt- och dagsömn så tror jag att den här helgen når pallplats vad gäller mitt sovande detta årtusende. 500 mil och mängder av upplevelser och roligheter från förra lördagens morgon till fredagens kväll tog sin tribut. Förutom kyrkbesöket har dagen ägnats nästan helt åt vila, och det var förresten också vila.

I mitt jobb bör man se över och planera en del innan det blir arbetsvecka, särskilt om man varit borta så här, men det får anstå till i morgon. Ett antal bilder till från resan ska ut på Castorbloggen, men det får också bli en annan dag.

En intressant, krävande och rolig tid i Bjurholm går mot sitt slut. Nu är det snart semester och tiden därefter blir inte lång. Den nya organisationen sjösätts i höst och Bjurholms nye verksamhetschef börjar 13 augusti.

Det blir spännande att se vilka saker man ska syssla med till hösten om man får leva och ha hälsan. Mycket verkar meningsfullt och roligt, det är nästan för mycket av högst olika art som intresserar. Det skulle kännas bra om politiken fick plats, men det här året har lärt mig att det inte alltid fungerar.

Någonstans är det i alla fall tänkt att jag ska göra en insats, det vilar jag i. Någonstans där det finns människor.

...

Om man har en halvtimme över och gillar sånt som är eljest kan man gärna titta på det här:

http://www.svtplay.se/dar-ingen-skulle-tro-att-nagon-kunde-bo

...
I P1, just nu. Skrämmande sanningar om medietystnad kring attackförsöket på Jyllandsposten, med mera.

...
I dag är jag inte produktiv. Jag tar igen en helg, en nationaldag och ett visst mått nattsömn. Både knoppen och kroppen vill helst sova. Gjort en utflykt och städat bort efter resandet har jag i alla fall gjort.

På tal om nationaldagen hade vi i alla fall litegrann av den på resan, nationalsången sjöng vi t.ex. Den och flaggan ska vi behålla och inte ge bort.

Vännäsby klarar sig. Nu ligger flödet i Renforsen i Vindeln kring 800 kubik i sekunden och väntas kulminera kring 1000. Mäktigt, men en bra bit från nivåer som dammar av källaren hos Kalle i Brån. ;-)

...
Igår kom vi hem från vår pedagogiska resa med nian på Castorskolan i Bjurholm. Resan har för min del varit intensiv, givande och rolig. Nu känner jag att den varit tröttande också.

Några i klassen städade bussen väldigt grundligt när vi kom hem. De frågade om de skulle putsa fönstren inne i bussen, men det avböjde jag. :-) När jag fixat det sista hos Göstas buss och kom hem till Vännäsby var blev lite fika, umgåsande och rekapitulering. Sen slog någon av strömmen och det blev elva timmars sömn, med början i soffan. Känslan att få byta ut den trasiga luftmadrassen (är det lågbudget så är det!) till sin egen sköna säng kan inte beskrivas.

Som jag och andra skrivit på Castorbloggen har det varit väldigt roligt med elevkontakten. Man har ansiktena framför sig och har fått se personligheterna på ett helt annat och djupare sätt. Det har blivit tillfälle till många samtal. Under många mil genom genom skiftande landskap har det också blivit många gemensamma mikrofongenomgångar av allt från geografi, samhällskunskap, historia, likheter och olikheter, ekonomi, rasism, arbete och gymnasiestudier. För att nämna en del. Några elever menade att det av skolämnena bara var träslöjd och kemi vi inte inte kommit in på under resan.

Det hade varit bra att få göra en pedagogisk resa med motiverade elever redan i åttan. För växandets skull, för den pedagogiska och i bred mening sociala nyttan, inte minst för ökad kontakt och förståelse mellan generationerna i skolan. Den skola där det kunde bli verklighet under vettiga former skulle höja sina elevers resultat både kortsiktigt (avgångsbetygen) och långsiktigt, det är jag övertygad om.

Till det lyckade resultatet av resan hör de guider vi haft på koncentrationslägret, på EU-kommissionen, EU-parlamentet, SVT och riksdagen. Dessa har betytt väldigt mycket för resan. Men mest har de vuxna som ville åka och eleverna själva bidragit.

Nu ska jag fortsätta att göra nästan ingenting och se om jag kan tända om till allt ogjort jag ska möta på måndag. :-)

...
Under den här veckan torde det bli relativt lugnt på den här bloggen. Det som finns av tid och energi till bloggande läggs ner på Castorbloggen istället. Just nu är vi på väg från det f.d. koncentrationslägret Fort Breendonk till Bryssel och Atomium. Köerna kan göra att vi inte hinner, men då har vi fler alternativ. http://blogg.vk.se/castorbloggen

Något dussin barn och vuxna har dödats idag genom en kyrkbomb i Nigeria. Hur många som är kroppsligt och psykiskt skadade för kortare eller längre tid vet ingen.

Hittills i år har hundratals kristna i Nigeria dödats under liknande omständigheter. Helt fruktansvärt. Och detta onda kommenteras sällan.

Vackert, torrt och fint längs Vättern och Visingsö. Nu är det tretton grader och känns riktigt somrigt om det inte vore för den friska vinden.

Vi har just åkt genom områden där företagandet blomstrat osedvanligt mycket. Ofta har dessa inte bara präglats av konkurrens, men av en "unnsamhet" mitt i konkurrensen.

Där missunnsamheten regerar blir det genast trögare.

...
Det är grått och kallt längs E4 söder om Sundsvall. Sju grader är inte mycket att hurra för. Att det är snöfritt är iofs något man kan hurra för. Det är det inte överallt.

Det lär nog bli få värmekollapser under dagens Stockholm Marathon.

...
Befinner mig just på Europamiddag på min förrförra arbetsplats Mariaskolan. Vi har just avnjutit förrätten, maltesiska ost- och köttknyten. Högstadiet på Mariaskolan åker till Strassbourg på måndag, med sin resebuss med liggplatser. Man tar genvägen över Finland, Baltikum och Polen.

Trerättersmiddagen är tillagad av eleverna under ledning av idrotts- och hemkunskapsläraren Sebastian Wass och är med och finansierar deras resa. Tillsammans med vinstsumman i en teckningstävling. Man ska göra mycket, bland annat vara parlamentariker för en dag i Strassbourg.

Har egentligen inte tid att vara här, men vad gör man när ett av ens fadderbarn bjuder in en? Och när man får träffa en del "gamla" elever och medarbetare. Jag får packa klart och fixa färdigt för vår egen resa lite senare. Kl 0400 ringer min klocka. Tillsammans med Castorskolans nior och några lärare och föräldrar rullar jag mot Bryssel i morgon 0600, med buss förstås. :-)

...
På APT med kommuntjänstemännen på fabriken som Nyåkers Pepparkakor bygger upp i Bjurholm. Återkommer förmodligen om den enda svenskägda stortillverkaren av pepparkakor. Minns jag rätt ska det gå åt 28 ton mjöl i veckan framöver. Många pepparkakor det.

Annars är det som småspännande. I morgon 0600 rullar Castorskolans nior iväg på en veckas pedagogisk långresa med buss. Vi har det mesta under kontroll, men det är alltid spännande att se vad man glömt eller vad som kastas över ända på vägen.

Följ det som händer på Castorbloggen här på vk.se.