Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

600 döda svenska piloter


Under kalla kriget dog 600 stridspiloter i Sverige. 21 per år under 50-talet, lite färre under nästa årtionde. Onekligen smått fantastiska siffror som måste förstås i sitt historiska sammanhang.

Sverige hade då världens fjärde största flygvapen med som mest 1000 flygplan, regelbunden kontakt med provocerande ryska flygare och flög mindre säkra saker än idag. Man tränade regelbundet och hårt under ”realistiska” omständigheter. Man levde också med antagandet att hela flygvapnet vid ett sovjetiskt angrepp skulle vara utslaget efter en veckas motstånd. Man måste försöka förstå hur verkligheten såg 15-20 år efter vinterkriget då Sovjet överföll grannlandet. Allt var inte hjärnspöken.
Jag hörde ikväll av en vars far var stridsflygare då. Man visste vad man gjorde och vad det kunde kosta.

En sak man inte tog upp i kvällens program i P1 var alkoholvanorna. En stridspilot jag kände, som också hann vara med om att skjuta ut sig med den dåtida sprängladdningen under stolen, berättade hur det kunde vara. En del kunde festa rejält ena dagen och flyga nästa. Undrar hur statistiken sett ut utan de inslagen?

Min vän berättade också hur dödsfallen sjönk dramatiskt när Flygvapnet satsade stort på urvalsinstrument. Man blev mer klar över att det inte räckte med att hitta de fysiska toppexemplaren med massor av mod. Med psykologiska verktyg kunde man t.ex. plocka bort många pilotaspiranter med extremt självhävdelse- och ”kickbehov”. Det blev ett antal marknära loopingar och spektakulära lågsniffningar färre och betydligt fler överlevande.

Något som förändrades kraftigt under hans tid var övningsfrekvensen. Det som var veckoövningar när han började skedde ett par gånger om år när han slutade. När man har facit var det bra ur många synvinklar att det begränsades. Men på 60-talet borde vi inte bara ha haft ett stort flygvapen, det måste trots allt ha varit tämligen vältränat.

Frågan är hur det är idag. En sak är hur många plan man har, en annan hur många erfarna piloter med flygtid i ryggmärgen det finns. En väldig fördel är att det idag finns bra simulatorer med möjligheter att träna hela systemet, men det är bara ett komplement. (Har själv haft det barnsligt roliga nöjet att prova både Viggen och Gripen på det sättet)
Jag hör till dem som tror att man måste betala den försäkringspremie som ett hyfsat samverkansdugligt totalförsvar innebär.

Här kan man höra programmet om piloterna, Vetenskapsradion Historia

.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

11 kommentarer

  1. Jan Nilsson

    Svar till Andreas Holmberg (2013-03-17 22:01)
    Handel och vandel kring de vapen som kommer att följa människan till världens slut kommer nog alltid att vara sorgliga saker.

  2. Bertil Ingerlund

    Bertil Ingerlund skriver:
    Apropå Stridsflygare.

    Under -70 talet i Stockholm så kände jag en
    Stridsflygare som hette von Kraemer. Han hade
    mycket flyghistorer att berätta bl.a. om den
    på den tiden kände flygaren Ahrenberg.
    En dag när jag var ute på kundbesök i Nynäs-
    hamn så träffade jag på en annan Stridsflygare
    och när jag nämnde namnet von Kraemer så
    sken han upp. Och sa – Kan jag få träffa honom.
    Så en fredag så skjutsade jag honom till von
    Kraemer. Dessa båda tog raka vägen till system-
    bolaget, och sedan bestod sjöslaget som man
    brukar säga när det blir fest, till en mer flygslagfest
    för när jag kom dit på lördagen så var det ett
    evigt surrande och beskrivning med armar mm
    hur dom dök på olika sätt i luften.
    En episod för dessa var att dom skulle ta efter
    Ahrenberg som kört sitt plan under en bro.
    Ja när dessa två flygare skulle prova köra under
    samma bro så blev det pladask vattnet, planet
    sjönk och dom hann med nöd och näppe ta sig
    upp till vattenytan.
    När dom sedan bytt om till torra kläder så
    begav de sig till ett Hotell på kvällen och satt
    då i baren förståss, och fick höra nyheten om sig
    själva, av några andra att ett plan dykt under en bro
    och att piloterna klarat sig.
    Vad det blev för efterräkningar för deras flygning
    fick jag inte reda på.
    Man kan säga att om båda hade en väldans tur med
    sin Änglavakt.

    Med vänlig hälsning
    Bertil Ingerlund

  3. Bertil Ingerlund

    Bertil Ingerlund skriver.

    Forsättning om Stridsflygarna.
    Som jag skrivit tidigare om….

    Ja, som tidigare sagts så träffades dessa två
    Stridsflygare en fredag och en lördag med en
    mycket intressant skildring av vad dessa då
    i pensionsåldern varit med om under kriget.
    Söndagen så begav vi oss ut till F2 Hägernäs
    som ligger hittanför Täby. Jag körde förståss
    dessa ståliga herrar den ena med en blick och
    profil som liknade en bild av Avec Guinness som
    spelade huvud rollen i ”Bron över floden Kwai”.
    När vi väl kom fram Hägernäs nedlagda flyg-
    flottilj, så omtalade dom båda att under kriget
    så hade dom även deltagit i spaningsflyget i
    Hägernas
    Med dessa plan som hade pontoner gjorde
    att de kunde landa och lyfta från vattnet.
    Plötsligt säger den är ena flygaren som var
    lik Alec Guinness. –Tyst sa han och tittade
    uppåt luften och mot där dom startat med sina
    plan en gång i tiden. – och sa vidare –Jag
    kan höra kommandoropen ännu när det blev
    dags att ge sig av på sina spaningsuppdrag
    med livet som insats.
    Dom kunde sitta på sina logiment och spela
    bl.a. shack och när kommandoropen kom
    så begav sig 6st. flygare iväg.
    Det tragiska var att när dom kom tillbaka
    berättade dom att nu var dom bara 5st. flygare
    den ena flygaren hade störtat och omkommit.

    Man kunde se i deras blickar och det var inte
    långt ifrån att det hela slutade med tårar
    i ögonen, när dom stod där i sin minnesstund.
    .
    Väl efter detta besök så åkte vi till Djurgården
    och fick i oss lite mat och dricka på Ulla
    Winbladhs restaurang, samt till mig som körde
    fick ju hålla med till en läskedryck, som alltid
    gick bra som dryck i alla sammanhang.

    Det framgick där vi satt och pratade att flygare
    särskilt var extra utsatt av lite huvudvärk när
    dom störtdök och steg rätt upp i luften.
    Det hela efter dessa flygningar var som medel
    en liten flaska whisky.
    Med andra ord dessa piloter som nämns i
    olika sammanhang om sitt extra drickande, var
    ju egentligen yrkesskador från sina flygradier.

    Tack för att Ni gett Er tid att läsa om dessa
    Stridspiloter som gjorde sin insats under kriget.

    Med vänlig hälsning
    Bertil Ingerlund

  4. Jan Nilsson

    Svar till Bertil Ingerlund (2013-03-17 23:05)
    Idag gissar jag att både han som lyckades och de som fick vara med om ett oerhört lyckat misslyckande möjligtvis hade kunnat bli busschaufförer efteråt, men det är inte säkert att de släppts in på den utbildningen. 😉

    Hittade ett dokument där både Kraemer och Ahrenberg nämns. Även här framgår både den ständigt närvarande döden och förekomsten av alkohol i närheten av flygningen.

    http://www.mach-flyg.com/utg79/pdf/79gro.pdf

  5. Jan Nilsson

    Svar till Bertil Ingerlund (2013-03-18 23:34)
    Tack för de här raderna.

    Jag kan tänka att alkoholen också lätt blev en sorts nervlugnande drog. Särskilt under andra världskriget flögs här en del ganska osäkra plan i ur och skur. Men oavsett orsaken till konsumtionen var den olycklig. Jag tror många liv har sparats efter att försvaret för länge sedan tog tag i piloternas alkoholvanor.

  6. Bertil Ingerlund

    Bertil Ingerlund skriver:

    Hej Jan
    Jag har hittat din artikel om von Kramer och Ahrenberg

    Hittade samtidigt en historia från ”Västgöta flygflottilj där von Kraemers namn finns med och
    här kommer historien.

    ****
    Deras bok ”Västgöta flygflottilj – F 6” tryckt 1999 (i Oslo av alla platser!) för Allt om Hobby finns en rolig historia, rubricerad ”Överklass”:

    I mars 1941 installerades en högtalaranläggning över hela kasern- och hangarområdet med mikrofonen i kommandocentralen. Alla meddelanden, även till enskilda, kunde och skulle höras av alla. Vid något tillfälle dånade ett meddelande ut över flottiljområdet.
    -von Kraemer, ring von Köhler omedelbart.
    Fanjunkaren John Berghell som satt på sitt rum på 3. divisionen hörde meddelandet.
    -Tvi, tvi, tvi. Idel ädel adel på F 6!

    Berättat av Göte Groning .
    ****
    Vidare har jag fått fram att von Kraemer som hette Evert föddes 1919 och dog 1988 och blev -79 år.
    Evert havererade med en ARDO Ar 196, SE Awy i Karlskrona den 19/8. 1947.
    Detta plan kan vara det plan som kördes under en bro och hamnade i vattnet.
    Vad hans kompis hette kom jag bara ihåg att hans förnamn var Stig.
    Enl. uppgift så har även Stig dött.

    Dessa två Stridsflygare är nu långt ovan molnen. Och jag säger: Tack för att jag haft äran att träffa dom
    och frid över deras minnen och äventyr.

    Med vänlig hälsning
    Bertil Ingerlund

  7. Ossian Quiding

    Kan man få reda på något om en svensk stridsflygare som störtat i närheten av Vaxholm under ”Kalla kriget”?
    Året bör ha varit ca 19576-1958. Jag gick i folkskolan klass 3 eller 4 på norra Lidingö. Stridsflygaren efterlämnade fru och två minderåriga pojkar, den ene gick i min klass. Vad jag minns gick planet (Lansen?) in i en bergvägg. Jag minns namnet på min klasskamrat, men vill inge ge ut det här.

    • Per Martinsson

      Hej Ossian,
      Ett sent svar på din fråga. Du tänker antagligen på Lars Ljusberg som störtade med en J29 vid Karlsudds brygga, Vaxholm den 8/10 1957?
      mvh
      Per

  8. Kjell Dahlberg

    Visst, det förekom festande bland stridspiloter under 60 och 70 talet. Men det avgörande var att man inte följde dåvarande regler. Med chefers goda minne. 20-25 piloter och navigatörer omkom varje år. Jag vet, jag var med under 70-80 och 90-talen.
    Kjell Dahlberg

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Det var ett ständigt testosteronstinnt tänjande och överskridande av gränser, menar du?

Lämna ett svar till Andreas Holmberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.