…
”-Det känns att man börjar bli gammal”.

Så började min släkting samtalet när jag ringde honom i kväll. Det ligger onekligen något i det, han fyller 92 i sommar och då börjar man så smått att bli gammal.

Men än lagar han maten, plöjer böckerna han inte hann med under arbetslivet och än kör han bil. Riktigt bra dessutom, åkte med honom i staden där han bor för inte så länge sedan.
Dessutom räknar den gamle prästen med att det han talat om är sant. Att det skett en försoning, att det finns en himmel och en rättfärdighet som håller när nu hans inte gör det. Han räknar med att det bästa är kvar.

Ibland möter man dem som tvärtom har riktigt bråttom att bli gamla. Som tar ut alla svårigheterna i förskott och förbereder sig för jordelivets förändringar så till den milda grad att livet nästan tar slut i förväg.

Då föredrar jag morbrors variant.