Att säga nej till Norrbotniabanan kan bli ett dyrt misstag med lång betalningstid.

Det finns många skäl att bygga banan medan EU erbjuder en betydande medfinansiering på uppemot tiotusen miljoner. Ett är att Norrlands stora exportnetto kan smälta ihop betänkligt framöver med allt dyrare frakter. De stora fördyringarna som bl.a. genom svaveldirektivet drabbar Norrland (men inte flertalet konkurrentländer) är ett hot mot både vår landsändas och Sveriges ekonomi. Ett förbättrat eldrivet fraktalternativ med lång hållbarhet kan bli mycket betydelsefullt.

Miljömässigt vore banan en stor vinst, trots att inga stora ingrepp i naturen är odelat positiva. Även om vi bor i en glest befolkad del av landet ska vi inte bortse från den positiva bieffekten som snabb persontrafik innebär. För både arbetspendlingen och fjärrtrafiken skulle Norrbottniabanan bli betydelsefull. Vi vet inte heller hur flygets förutsättningar ser ut om 30-50 år.
Det nya spåret skulle också bli ett ”dubbelspår” till stambanan. Banan skulle ge förbättrat flöde och ökad leveranssäkerhet.

Till sist vill jag nämna den stimulans på norrländsk och svensk ekonomi både själva bygget och banan skulle innebära. Enligt uppgift skulle EU:s bidrag motsvara ca 50 % av de dryga planeringskostnaderna och ca 30 % av byggkostnaden. Det borde krävas väldigt mycket för att säga nej till detta.