…
Jag känner en ung man som förvånade och förskräckte sin SYV för några år sen.

Med förmågor och betyg som utan problem hade låtit honom komma både in och ut på vilket gymnasieprogram som helst valde han fordon. Statustänkarna ackade, oade och kvackade och SYV:en slet sitt hår nästan som matadoren i tjuren Ferdinand.

Nu hände det i en stad där nyttan av de grundläggande och handfasta näringarna står klarare och tydligare än på många andra håll, så han mötte också förståelse. Han hade även praktiker omkring sig som inte skrämde honom från valet, utan uppmuntrade honom att skaffa kunskaperna han ville ha och Sverige behöver. Det har gått bra, kommer förmodligen att gå mycket bra och hur yrkeslivet ska se ut om världen står och han får leva vet man aldrig.

Idag skräms och leds ofta unga bort ifrån yrkesutbildningar som leder de flesta till jobb, ofta bättre inkomster än deras lärare någonsin får och otippade utvecklingsvägar. Vuxna minns ibland dåliga arbetsmiljöer och svunna tiders yrkesroller och påverkar närstående unga att söka något ”bättre” än de praktiska yrkesvägarna. Många gånger till skada för de unga och för samhället.

Vi har flera anledningar att bromsa den alltför vanliga ”tvångsakademisering” som finns. Alla gymnasieutbildningar ska ge högskolebehörighet, om man inte väljer enklare kurser. Men vi måste medvetet motarbeta trenden att styra bort unga från yrken som håller infrastruktur, grundfunktioner, industri och innovationsverksamheter igång. För att inte tala om vårdjobben som nästan alla blir beroende av.

I Finland är det inte ovanligt att börja med mekanikerutbildning om man tänker bli ingenjör. Där får man tillgodoräkna sig mycket av yrkesutbildningen senare. (Finländare är ofta lite klokare)
Mekaniska grundkunskaper är inte tunga att bära var man än hamnar och alla är vi beroende av att de finns. Oavsett hur ekonomi, konjunkturer och samhälle utvecklas.