Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Avancerade minkar

Av , , Bli först att kommentera 6

,,,

Aftonbladets Peter Kadhammar och författaren Henning Mankell hörde till dem som ihärdigt försökte få svenska folket att tro att det aldrig funnits främmande ubåtar i svenska vatten. Fanns de var de i alla fall inte ryska. Det fanns fler i deras klubb också. Några förfäktade att miniubåtar aldrig hade funnits.

De fanns, finns och blir fler och mer avancerade. Enligt den här artikeln spottar Ryssland upp sig ordentligt nu, samtidigt som man lär av historien och dammar av de gamla erfarenheterna.

Till deras försvar (!) kan man i alla fall säga att det aldrig är fel att lära av historien.

 

Campingsäsong

Av , , Bli först att kommentera 4

Inom kort tid börjar campingsäsongen för oss.

Jo, det är sant. Vi ska testa en ny sorts ”friluftsliv”, i alla fall campande under en helt ny årstid. Efter ett visst uppehåll ska renoveringen dra igång igen med allehanda trevligheter för dammkänsliga husbehovsallergiker som golvslipning, köksrivning, lackning och annat.

Det blir en ny erfarenhet och man lär sig alltid saker av sådana. 🙂

Framsidor

Av , , Bli först att kommentera 8


Att arbeta inom skolans hank och stör har sina sidor.

En sida är att man som vuxen har ett ansvar för att se till att det inte röks på skolområdet, det är helt enkelt inte lagligt.

Idag fick jag syn på en ung gammal bekant som kom släntrande med cigaretten. Jag gick ut och påpekade vad som gällde och han fimpade. Påminde också om något han hört förr, den där miljonen som man bränner upp under ett rökarliv. En piggögd och snabbtänkt polare till honom frågade underfundigt om jag rökte. När jag sa nej frågade han leende var jag hade min miljon. För att klara mig tog jag bland annat till att jag inte levt färdigt än…..

Min tidigare elev rökaren stack iväg uppför trappan med några vänliga ord som jag värmt mig med flera gånger denna kyliga kväll.

Att arbeta i skolan har fler framsidor och trivselögonblick än många tror.

Lite i otakt

Av , , Bli först att kommentera 9


Man ska frysa in vintern sägs det. Det är lätt nu när noll grader känns väldigt kallt.

Kom att tänka på uttrycket när jag nyss stod i kassan i en butik och tre omkring mig hade toppluva och en shorts. 🙂

Råkade förresten komma åt någon märklig lösenordsfunktion som spärrade några inlägg. Åtgärdat nu, hoppas jag.

Elevgallup

Av , , Bli först att kommentera 7


Ja, den var måttligt vetenskaplig, lunchens gallup. Men jag gillade resultatet.

Efter att ha tappat bort mina hungriga medarbetare någonstans mellan kalopsen och salladsbordet hamnade jag vid ett elevbord där jag kände hälften från tidigare skolor. Det är så väldigt roligt att möta de kända, inte minst dem man haft mycket att göra med på senare år. Det händer tydligen något märkligt mellan nian och gymnasiet, det är ibland som det låg ett par års utveckling under den sommaren. Inte minst roligt var det att höra en manhaftig yngling med lägenhet i Vännäs prisa högstadiets hemkunskap som nu bidrog kraftigt till hans överlevnad. Det var också kul att höra de ekonomiska strategier han utvecklat efter att ha lämnat hemmets finansiella sfär.

Hur var det nu med gallupen? Jo, jag frågade eleverna lite dristigt om det bästa och det sämsta med Liljaskolan. Det sämsta kom först. Att matschemat inte alltid håller och det kan bli väntan. Ibland också för att nytt ska värmas när populär mat tagit slut. Sånt kan utvecklas.

Det bästa gjorde hela min dag. Eleverna var seriöst överens om att det bästa på skolan var lärarna. De var bara bäst! Fantastiskt roligt att höra det i ettan och tvåan, inte i grundskolan utan i gymnasiet.

Sträck på er lärare!

Bra söktryck

Av , , Bli först att kommentera 8

För några veckor sedan såg det lite bekymmersamt ut inför starten av den nya Yrkeshögskoleutbildningen till ”vägmästare” som startar på Liljaskolan i början av november. ”Väg- och anläggningstekniker” är det nutida namnet och bl.a. VK och Västerbottningen skrev då om utbildningen till detta bristyrke och det relativt måttliga antalet sökande.

Saker förändras, ofta till det bättre. I morgon bitti är det antagningsmöte och de 13 sökande har blivit 48. Omkring en femtedel är kvinnor och även om många sökande är från Umeåregionen så kommer man från allt mellan Norrbotten och Skåne. Många sökande har mer än de nödvändiga 2 årens arbetslivserfarenhet och flera har jobbat rätt länge i anläggnings- eller skogsbranschen. Det kan bli en riktigt bra mix på deltagarna till denna branschefterfrågade utbildning.

Det ser kort sagt ganska bra ut.

 

Maten i morgon

Av , , Bli först att kommentera 5

Att det var länge sedan länet var självförsörjande på potatis och att det snart inte finns odlare i Västerbotten beror på flera saker enligt VK:s artikel idag. Bristande lönsamhet p.g.a. billig import som ofta används till lockpriser i butikerna och brist på unga som vill ta över. Även på ändrade matvanor. De stora potatisfälten i Västerbotten är snart ett minne blott.

Nostalgiska gammelmanstankar? Kanske, men inte bara.

Jag har flera gånger skrivit att jag har svårt att förlika mig med tanken på att vi nu får fram knappt hälften av vårt matbehov inom landet. Jag tror inte det är bara för att jag föddes bara fjorton år efter andra världskrigets slut då vi räddades av vårt småskaliga och vittförgrenade lantbruk. Jag har också sett matbristen i ryska Karelen och i St Petersburg på 90-talet då även de med prestigeyrken var beroende av att kunna odla maten som inte fanns att köpa för tillgängliga pengar.

Att vi inte får fram allt är acceptabelt, men att matproducenterna är en åldrande och krympande skara samtidigt som självförsörjningen redan ligger så lågt som den gör är oroande. Det osannolika har hänt och kan hända igen. Det är ingen konst att räkna upp ett antal osannolikheter som drastiskt skulle ändra våra möjligheter att importera den billiga mat vi är vana vid och betraktar som närmast självklar.

Visst är det bra att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fördelar pengar till ändamålsenliga ledningsplatser och andra nyttigheter. Men vad hjälper dessa om inflödet av mat plötsligt begränsas extremt kraftig av naturkatastrofer, en miljökollaps, krig, strategiska terrorangrepp, hittills osedda sjukdomsangrepp i flora eller fauna eller kanske en gigantisk ekonomisk kris i världen? Ja, jag vet att jag låter som Krösa-Maja och att man kan oroa ihjäl sig för allt möjligt. Jag är faktiskt inte lagd åt det håller, men jag anser att man ska använda sitt förstånd när det gäller den nödvändiga maten.

Hasse å Tage önskade i sången att ”barna ändå får ett glas öl”. De frågade sig också om barnen skulle ha det mer nödvändiga: mat, får, kor, fläsk och potatis. Även om jag inte har några egna önskar jag verkligen att de ska ha det.

Jag hoppas att vi i alla fall någon utsträckning börjar fundera på maten ur ett strategiskt perspektiv. Inte bara ur det ekonomiska, marknadsmässiga och miljöteoretiska.

 

 

En idé att pröva

Av , , 4 kommentarer 10

Vännäs lider av ständig brist på lägenheter. Behovet kan bli ännu större om det framöver anordnas fler utbildningar för vuxna vid Liljaskolan. Behoven att utbilda vuxna för samhällets och arbetsmarknadens faktiska behov ser ut att öka och möjligheterna att göra det i Vännäs är mycket goda.

En idé jag tycker borde prövas av t.ex. föreningar, entreprenörer och kommun är möjligheten att få till stånd ett boende i eller utanför Vännäs. För vuxenstuderande borde det inte vara något större hinder att ett vandrarhemsliknande boende med möjligheter till nätuppkoppling, studie- och vissa gemensamhetslokaler låg någon mil utanför samhället. Det skulle kunna tänkas att tyngdpunkten för hela utbildningar kunde läggas så pass ”externt”.

Skulle man tänka på någon av de avvecklade byskolorna med kök kunde ett sådant boende kombineras med sommarverksamheter av olika slag. Vandrarhem eller kurs- eller lägerverksamhet. Synergieffekter behövs i de flesta sammanhang.

Kanske ett tveksamt ”långskott”, men kanske också en möjlighet. Hitta svagheterna och möjligheterna i resonemanget och utveckla tanken i samråd med olika aktörer, någon.

 

På bättringsvägen

Av , , Bli först att kommentera 7


Det finns en lite slingrigare väg man kan ta från Umeå till Vännäsby. En som passar bättre för motorcykel än rationell och tidsoptimerad biltransport. (Allra mest tidseffektivt är förstås pendeltåget)

I en nittigradare längs alternativvägen fick jag idag syn på skylten här nedanför som pekade längs en grusväg. Jag tror det bor minst en humoristisk filosof längs sträckningen.

Inför morgondagens kommunfullmäktige hoppas jag att jag är på bättringsvägen. Jag delar lågintensiv höstförkylning med ganska många och börjar tycka att det räcker nu. Morgondagens fullmäktige är inte det mest fullspäckade och krävande, särskilt för att vara ett heldagsmöte, men man vill ju vara på hugget ändå.

20130922-225428.jpg