Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Riktigt i Vännäs!

Av , , Bli först att kommentera 8

Det ska inte slösas med medborgarnas inarbetade pengar, de som sedan blir skattepengar som vi ska driva samhället för.

Därför måste jag säga att jag gillade Vännäs budgetberednings grepp i år. Man samlas två dagar på vandrarhemmet ”By the river” vid Vindelälven i Östra Spöland. Den lilla gruppen representanter från alla partier lagar mat ihop och bor över natten i flerbäddsrum. Att lära känna varandra närmare har en stor betydelse i alla sorts organisationer och verksamheter. Inte minst nödvändigt är det när man har svåra lägen och ska fatta tuffa beslut. Ofta kommer också förhandlingslösningar och kompromisser när man har lämnat sammanträdesrummen.

Teambuilding kan man köpa för dyra skattepengar och ändå ibland få något riktigt undermåligt. Man kan också göra det så här klokt. Det kan hända att en och annan med exklusivare vanor rynkar på näsan och småler åt ”vandrarhemsberedningen”, det bjuder vi på. 🙂 Måste det hållas igen överallt i den dagliga kommunala verksamheten så bör det göras i politiken.

Moderaternas representant är Gösta Eklund från Vännäsby. Han är en man med bakgrund i småbruk och skogsarbete i unga år, men också i teknik-, innovations- och storföretag. Förutom gott omdöme besitter han stor ekonomisk kunskap och erfarenhet. Rätt man i budgetberedningen.

Lexbase

Av , , 4 kommentarer 8


Jag är lika övertygad om att domar självklart måste vara offentliga som om att Lexbase i sin nuvarande utformning är en olycka.

Dels måste man kunna få gå vidare efter sonat straff, dels kan masspridning av utförliga domar vara ett väldigt trauma för brottsoffer som många lokalt vet vilka de är. Att adresser långtidsmarkeras som brottslingars hem fast nya människor kanske flyttar in är både rättsosäkert, kränkande och rent farligt. Risken för virrpannors blinda hämd på fel personer lär öka.

Hoppas Lexbase går att stoppa eller förändra relativt snabbt.

När det sker

Av , , Bli först att kommentera 6


De senaste veckornas norska storbränder är globalt sett ”måttliga” katastrofer, men ändå väldiga i omfattning och konsekvenser för bygd och boende. Den som rasar just nu beräknas ta upp emot 140 byggnader.
I våra nordiska länder vill vi gärna tro att vi har kontroll på det mesta, men våra ansträngningar och planer hjälper inte alltid.

Bränderna aktualiserar också detta med deltidsbrandmän i våra trakter. Det behövs tränande män och kvinnor som både kan ta jouren och vara på plats när elden försöker bli husbonde istället för att vara dräng.

Det finns nog många orsaker till att det är svårt att fylla platserna. Rörligare arbeten är en, men det finns fler. Klart är att det behövs fler deltidare i de flesta av våra mindre kommuner som inte kan ha fasta styrkor. Kanske du, din son eller svärdotter?

Även företag och organisationer borde vara positiva till att anställda blir deltidare. Ibland kan det vara värt hur mycket som helst att man har en brandman på plats.

Fel i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag tror inte att det blivit något räknefel i Svenskt Näringslivs siffror över företagsklimatet i Västerbotten, resultatet stämmer nog efter enkätsvaren. Men Vännäs borde ligga högre, liksom länet som helhet.

Det är svårt att acceptera att Vännäs sänker sig 0,4 poäng och hamnar i en grupp precis på tröskeln till underkänt. Med det klimat vi annars kan åstadkomma borde vi kunna hantera företag och jobbmakare så att vi parkerar högre. Och så
att det i verkliga livet blir mer stimulerande att utveckla företag och åstadkomma arbetstillfällen här.

Ett irritationsmoment jag hört om borde vara lätt att bli av med permanent. Sådant som ser ut som felaktig prioritering och kommunalt ointresse fast det varit tekniska eller administrativa missar kan hunnit sprida missnöje och misstro långt utanför de direkt drabbades skara.

Tät och bra kommunikation, fungerande upphandlingsrutiner och taxkorta ben på hästarna istället för höga, då tror jag man kommer långt med klimatet både i praktik och undersökningar. Nu bör vi mer och mindre ansvariga inte grumsa på domaren, utan se efter vad som gick fel och satsa framåt.

Grannen Bjurholm får vi däremot gratulera. Från en hög nivå har man höjt sig lite till och hamnat i en rätt exklusiv skara i vårt land. Grattis!

Idag i Umeå

Av , , 2 kommentarer 4


Det är den 27:e januari och temat för årets minnesdag för Förintelsens minnesdag är Romer. Det var inte bara judar som omänskligheten försökte utrota under andra världskriget. Det drabbade flera grupper.

Jag fick för några år sedan besöka en helt romsk by i Slovakien. Det var tillsammans med en eldsjäl som arbetat mycket för att hjälpa på flera plan. Inte minst genom att försöka intressera föräldrar att låta barnen studera. I Hitlers rike var lösningen en annan. Många hann dödas.

De riktigt massiva dödandet drabbade judarna. Ett visst antal överlevande kom till Sverige efter kriget och Malmö fick en rätt betydande judisk befolkningsgrupp. Det är med sorg man hör att så många av dem flytt Malmö efter långtgående trakasserier, våld och mobbing. Utomlands eller till andra svenska städer. Man ska tydligen vara mycket stark och orädd för att ha kippa, davidsstjärna eller på annat sätt skylta med sin judiska identitet i dagens Malmö. Det är i regel vissa muslimer, som själva kan möta eller har mött förföljelse här och där, som nu tar sig rätten att förfölja judarna i Malmö. Oavsett vilka som tar sig sådana friheter är det oacceptabelt.

Både detta och romernas situation ger en extra sorglig relief åt förintelsens minnesdag 70 år efter den industriella utrotningen. Det som blossade upp i full låga då pyr idag. Även i Sverige.

Det sker manifestationer till minne av förintelsen runt om i landet idag. I Umeå 1830-2000 med början på Rådhustorget och fortsättning i Stadskyrkan.

Positivt från AF

Av , , 2 kommentarer 5


Det finns en hel del att glädja sig över i AF:s senaste statistik.

Arbetslösheten började tydligt vända neråt, 374 000 som var öppet arbetslösa eller hade aktivitetsstöd fick jobb under 2013. Totalt förmedlades 571 000 jobb. (Fast några svartmålare säger att sådana inte finns) Antalet sysselsatta i åldrarna 16-64 ökade med 43 000 personer. Samtidigt ökade arbetskraften i gruppen med 53 000.

De som har största problemen är korttidsutbildade (svårast utan gymnasium), utomeuropeiskt födda och personer med funktionshinder. Där ökar arbetslösheten och mer måste göras. Bland ungdomar generellt minskar den något. Antalet varsel minskade rätt ordentligt, vilket också är positivt.

Att antalet sysselsatta ökar med 43 000 är sådant som bidrar till att man kan få in mer skatt, trots att man stimulerar ekonomin genom att de som arbetar får behålla mer av pengarna de tjänar. Det glöms väldigt ofta bort i den starkt förenklade valårsdebatten.

Läs inte detta

Av , , Bli först att kommentera 6

Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.

För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.

Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.

Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.

På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.

Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.

 

Maten igen

Av , , Bli först att kommentera 10


Sätter in en länk till en rätt ny artikel om självförsörjningsgrad och krishantering.

Bakgrundskunskap som kan vara bra att ha är att vi efter kalla krigets slut sålde ut våra (inte alldeles billiga) beredskapslager under 90-talet. 2002 avskaffades beredskapsförordningen vilket innebar att ingen myndighet längre ansvarade för matförsörjningen. 2010 gavs Livsmedelsverket ett samordningsansvar, så en del har hänt .

Det är inga lätta frågor som behandlas i den korta artikeln, men viktiga. Olika synpunkter kommer fram, dessutom en del intressanta uppgifter i slutet:

”► Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.

► Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU.

► De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.

► Butikernas lager räcker en dag, centrallagrens lager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar.

► Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

► Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.”

För oss norrlänningar kan sägas att självförsörjningssiffrorna i statistiken ser väldigt annorlunda ut om vi skulle tala om Norrland. Det allra mesta av även vår ”svenska” mat produceras långt bort härifrån. Kanske naturligt, men inte alldeles ofarligt i osannolika krislägen.