…
Har på sistone mött två personer som av olika och högst relevanta anledningar söker jobb ”under sin kompetensnivå”.
De är inte de första jag träffat i år.

Anledningarna kan vara så olika. Man kanske inte längre vill vara chef, vill ha ett jobb som inte följer med hem, vill ha mer tid med familjen eller vill gå tillbaka till ett tidigare kompetensområde. Kanske vill man jobba mer med människor, eller tvärt om.
Jag har träffat arbetslösa som faktiskt är ekonomiskt oberoende, men som vill göra nytta och ha en arbetsgemenskap på deltid.

Hur kompetent och behörig man än är kan man då få uppleva att man inte blir kallad på intervju trots goda referenser och högt ”nyttoindex”. Man blir ofta utrensad per automatik.

Rekryterarens tanke är kanske lite som så: Personen slutar säkert när man får möjlighet till avancemang. Det är något fel på en människa som söker sig ”neråt”. Kanske blir en mellanchefen själv orolig över att bli utmanad på olika sätt av någon med mer utbildning eller erfarenhet.

Jag ser att arbetsplatser för ofta går miste om veritabla guldkorn när man utan nyfikenhet går förbi välkvalificerade som inte följer gängse mönster. Det tycks mig mindre klokt.