Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Det sorgliga med LO-filmen


När LO producerar en film med budskapet att lönen sänks med 30 % för dem som arbetar, att man förlorar jobbet, inte kan få barn eller bli gammal om Alliansen vinner ”med Moderaterna och SD i spetsen” – då passeras några gränser.

Felaktigheterna är redan så sågade att jag inte kommenterar dem. Möjligen kan man påminna om att när Åkesson senast friade så var det till LO:s hemmalag.

Filmen riskerar att baktända. Det finns tecken på det när aktiva socialdemokrater i enrum kan säga att man skäms för den.
Några tror att osanningarna och överdrifterna rent av är positiva för Moderaterna och Alliansen.

Så kan det kanske bli, men det finns sorgliga risker.
Övertramp och ”trumpismer” som genomskådas spär på politiktröttheten för många, samtidigt som några förstås eldas. Demokratin i Sverige har inte råd med att medborgarna tappar respekten för politiken och inte vill delta i den. Särskilt i ett läge då partimedlemskapen ligger på en systemkritiskt låg nivå.

För mig känns det tungt när människor jag uppfattar som stabila och omdömesgilla delar låga och uppenbart osanna debattinslag. Sånt äter förtroende, samarbetsklimat och politiklust.
Är det så här politiken ska se ut?

En professor i arbetsrätt uttalar sig om LO-filmen.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

9 kommentarer

  1. Leif

    Roligt när Moderater går ut på twitter och säger att orsaken varför personen i filmen inte kommer att få lägre lön är pga att hon är anställd av LO. Dvs hade hon varit sjuksköterska så skulle det stämma.

    Gillar när ni inte tänker till.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Förstår inte vad du skriver, bara att du tycker det är roligt när moderater inte tänker till.

      Är det inte roligare när vi tänker till?
      Med samhällets bästa för ögonen tycker jag det är bättre när andra partier tänker till än när de inte gör det.

  2. Karl-Gustav Sjöström

    Jag kan bara inte värna mig, socialdemokrat som jag är… Än en gång är jag böjd att hålla med i det mesta, trots att det skrivs av en högerman. Vart skall detta sluta?

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Nu gäller det att stålsätta sig och aktivera ryggmärgen. Det är ju allom bekant att Mitt lag och jag alltid vill alla bara ont. ;-)

      • Karl-Gustav Sjöström

        Det känner jag inte till. Att du och Ditt lag vill alla ont, alltså. Däremot har jag hört att ni vill en del mera gott än andra. Men det är förstås bara en tolkningsfråga.

        • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

          I alla händelser är det bra att man använder huvudet. Inte bara tänker med ryggraden. Den är bra till annat.

  3. Andreas Holmberg

    Minns när jag på gymnasiet skulle vara med i MSU (Moderat skolungdom) för att det dåförtiden (80-tal) var det enda (!) ungdomsförbund som ville behålla betygen. Genast fick jag en tidning som hette ”Commiebuster” (Kommunistjägaren), vilket väl var lite roligt men den var tyvärr genompyrd av idiotargument mot socialdemokraterna (som tydligen betraktades som något slags kommunister).

    ”Fattigdomen fördrages lättare om den delas av alla”, hade ju finansminister Ernst Wigforss helt korrekt konstaterat någon gång, vilket citerades och tolkades som att han och socialdemokraterna strävade mot jämnt fördelad fattigdom i Sverige. De valaffischer i svartvitt som Björkskatan tapetserats med i valrörelsen 1985 var så genomusla att jag tog upp dem med dåvarande MUF-ordföranden Beatrice Ask när hon var på besök i Luleå. Hon verkade faktiskt generad men klarade inte av att ta avstånd från dem heller.

    Den låga, vissa skulle säga ”gymnasiala”, nivån på det politiska arbetet i MUF – trots en intressant kurs i Piteå med bl a Thomas Idergard och en bra telefonuppringningsövning – bidrog starkt till att jag i mer vuxen ålder engagerade mej i Liberalerna istället. (Inte för att LUF var så intellektuellt högtstående heller – och nu tror ju båda partierna liksom socialister och kommunister att även män kan föda barn).

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Tänker ibland på parallellen med de stora fotbollsklubbarna. De måste hålla undan firmornas våldsverkare och för övrigt hålla en balans mellan ytterligheterna. De måste se till att sansade supportrar och föräldrar med barn inte ger upp fotbollen samtidigt som hetsporrarna för vilka ändamålen helgar medlen blir kvar.
      I den politiska atmosfär som råder nu kan det finnas vissa likheter. Nog behövs det vuxna i rummet. Skäms tillräckligt många för politikens uttryck hamnar vi riktigt illa till.

      • Andreas Holmberg

        Intressant parallell! Frågan är väl i vilken utsträckning vi – eller idrottsklubbarna – vill behålla ”buset”. Vi har haft meningsskiljaktigheter kring detta i Liberalerna. Vissa verkar närmast lättade över att slippa de sympatisörer som nu gått till Sverigedemokraterna.

        Jag menar nog att det i allmänhet varit en seger för liberalismen och demokratin om vi lyckats behålla dem. Naturligtvis utan att lägga oss platta för flyktingfientlig retorik – men också utan att lägga oss platta för dem som utmålat exempelvis språkkrav eller begränsningar av asylrätten som något slags rasism.

        Men visst, ibland måste man skiljas åt (t o m utesluta medlemmar). När det gått för långt och vi inte lyckats komma överens om väsentliga grundhållningar.

Lämna ett svar till Andreas Holmberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>