Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Vart tar vårdpengarna vägen?


OECD har gett ut en rapport om vården inom organisationen. De 35 i-ländernas satsningar, kostnader, vårdanvändning m.m. tas upp.
Svenskt Näringsliv har gjort en film på 7 minuter om rapporten som väcker frågor.
Varför kostar svensk vård så mycket när vi nyttjar den så relativt lite? Varför står vi så mycket i kö fast vi har mer personal än många andra?
Filmen kan väl ses som en partsinlaga, men förefaller rätt objektiv utifrån rapporten. Den mynnar ut i en fråga. Vad ligger bakom läge och kostnadsnivå? Jag skulle också ärligen vilja veta. Jag har ett par teorier, men är inte säker.
Hjälp mig förstå. Hittar vi svar kan morgondagen se ljusare ut.

Sverige har betydligt fler som arbetar i vården än OECD-snittet. 16,7 % av alla här mot 10,1 % i snitt.

Sverige har fler läkare, 4,2 per tusen invånare mot 3,4 i OECD. (Storbritannien har 2,8, Korea 2,2)

Sverige har fler sjuksköterskor. 11,1 per tusen invånare mot snittet 9,0.

I Sverige går vi relativt sällan till läkaren, i genomsnitt 2,9 gånger per år. OECD-snittet är 6,9 gånger.

Svenska läkare tar emot minst patienter i OECD, 692 stycken per år. Snittet är 2295. (Kanadensiska läkare tar emot 3010)

I Sverige lägger vi nästan 40 % mer pengar på vården än snittet i OECD, sjunde mest av alla de länderna. Det är köpkraftsjusterat och innefattar betalning både via skatt och plånbok.

Sverige ligger fyra i tävlingen om vem som lägger högst andel av BNP till vården med 11,1 %. Snittet ligger kring 9 %.

Sveriges läkare är inte dyrare än i andra länder. Allmän- och specialistläkare ligger ungefär på lönesnittet.

Har vi då dyrare och mer avancerad utrustning? Verkar inte så. Vi har färre MR-kameror och datortomografer per miljon invånare än snittet. Länder vi inte skulle tro ligger före.

Handlar det höga kostnadsläget om att vi får mer betalt av staten? Verkar inte så heller, vi betalar mer för vården ur egen ficka än man gör i snitt inom OECD.

Har vi extremt mycket privata verksamheter? Nej, i Sverige och fyra andra länder är det offentliga störst på primärvård. Vi lägger totalt 235 miljarder på offentlig vård, 41 på privat. Inom OECD dominerar den privata primärvården stort.

Statistikfel kan uppstå, men OECD för knappast kampanjer åt något håll i Sverige. Se filmen, och som sagt, hjälp mig förstå.

Filmklipp där du hittar uppgifterna ovan.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

11 kommentarer

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      De bidrar nog, men här är obalanserna så väldigt stora mellan input och output att de inte på långa vägar kan vara någon större del av förklaringen.

  1. Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

    Det är intressanta och berättigade funderingar. Jag tror till viss del att det handlar om kultur, i många länder vårdar generationer varandra, vi har en mormor/farfar att fråga om råd, i Sverige vänder vi oss till 1177. Vi har en hemtjänst som ökar i kostnad då allt fler äldre ska bo kvar hemma. Vi har en bred kompetens inom vår hälso och sjukvård men dokumentationen tar över stor del av vårdarbetet. Det finns många spår att diskutera i denna fråga som inte är en enkel nöt att knäcka

  2. Jan Nilsson (inläggsförfattare)

    Ligger mycket där, Elisabeth, men många av OECD-länderna är nog ändå ganska lika oss i samhällsstrukturen.
    Tror du rör vid något väsentligt när du nämner dokumentationen, som kan vara väldigt mycket. Ibland undrar jag vad alla ”ryggen-fri”-insatser kostar i pengar och utebliven vård, undervisning m.m. i vårt samhälle. Sen funderar jag mer och mer på landstinget som sådant. Vad gör att vi satsar så mycket mer än många andra och de flesta tror att vi bara drar ner?
    Siffrorna i undersökningen oroar som helhet sett.

  3. Karl-Gustav Sjöström

    Mycket intressanta funderingar och fakta som du listar, Jan. Men jag skulle gärna vilja veta vilka dina teorier du har som skulle kunna vara förklaringen. Kravet på dokumentation i alla lägen är kanske en av dem, men vilka fler har du?

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Nu funderar jag loss lite allmänt här i väntrummet. Jag har som sagt inte svaren, men jag söker dem.
      Allt, allt som hopas utanför våra verksamheters huvuduppgifter, hur påverkar det verksamheterna och samhället? Visst sliter man i andra länder, men vi tycks ha tagit ”aldrig nog” till högsta nivå.
      Våra lärare jobbar t.ex. mycket mer än i Finland. Där har man färre lektioner, friare dagar, längre lov och bättre resultat. Det finns tid, kraft och lust till undervisning, kreativitet och bemötande. Jag tycker inte det verkar så dumt.
      Vad gör att läkarna i OECD i snitt möter så många fler patienter än våra söndertresssde läkare? Drygt tre gånger så många per dag, drygt fyra gånger så många i Kanada? Att vår vård kostar 40 % mer än snittet trots hälften så många läkarmöten och minsta antalet sjuksängar per capita? Vad i vårt system är fel? Vad lägger vi på av ”bra att ha” som andra kan leva utan, slipper bemanna och finansiera?
      Jag säger inte att vi ska konkurrensutsätta landstinget, men jag såg igår en som skrev att alternativet till vinstmaximering är volymmaximering. Kan landstingen hantera sin volymmaximering? Kan vi leva utan landstingen? Kan vi lära något av dem som har mer och billigare vård? Som får så mycket mer gjort med mindre personal?
      Funderingar som sagt.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Ett förtydligande. Menar inte att vi klarar oss med mindre vårdande personal, men jag tror vi behöver jämföra vår överbyggnad, vår administration och våra strukturer med andras.

  4. Kicki

    Vår samhällsstruktur har ökat läkarnas arbetsbörda. Sveriges iver att få ned kostnader har ökat försäkringskassans makt och de inför nya rutiner som kräver att en långtidssjuk tvingas springa till doktorn titt som tätt – inte för att han är sjuk- utan pga systemet. Läkaren måste också lägga tid på att följa kassans ökade krav på dokumentation och skriva långa svar på deras frågeformulär. Den läkare som inte är duktig på att dokumentera får patienter som skrivs ut ur sjukförsäkringen – inte för att de är friska utan pga bristande dokumentation.

    Nya regler gör att en läkare (som vet att patienten kommer vara sjukskriven en längre tid) ändå måste träffa patienten 4-5 gånger på en månad för han FÅR INTE sjukskriva en hel månad på en gång fast han vet att patienten kommer vara sjuk en hel månad. Det finns någon regel och i början sjukskrivs patienten bara några dagar i taget. Varför? Pga regeringens sparkrav. Att det minskar sjuktalen i budgeten äta ju upp av andra kostnader.

    Hela Sveriges byråkratiska system är fel. Vi behöver politiker som kan rasera kostsamma system och bygga nya kostnadseffektiva som också kan ge den trygghet som som systemet utlovar. Om vi har system som vi inte har råd med- ta bort dem. I företagsbranschen kallas det för falsk marknadsföring och är ett lagbrott.

    Själv går jag till min internet-doktor och väntar sedan tills det ev blir akut. Primärvården är ett stort skämt rent organisatoriskt. Att ringa 1177 leder oftast till att de hänvisar patienten att åka till doktorn i onödan (för det går inte att bedöma på telefon av någon som inte är läkare, de får inte ge råd om mediciner osv). Ring KRY (eller någon annan internetdoktor) så får du hjälp inom 5 minuter. Då får du klart besked om du verkligen behöver uppsöka sjukvården eller om du ska ändra något gällande medicin. Måste du trots allt gå till doktorn välj en liten privat-klinik som inte är med i ring-kl06- om du vill nå oss-klubben. Sjukvården är snabba och effektiva när det handlar om riktigt akut vård. Men systemet kunden hamnar i innan dess är dyrt, krångligt och gör folk sjukare än de redan är. Huvva! Håll dig frisk människa!

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Du rör vid något viktigt. Organisationstillväxten är i regel större än grundbehovens volymtillväxt. Det ligger inbyggt i varje organisation att man vill växa. Att förenkla, riva ner eller åtminstone hålla tillbaka det förkrånglade, kostnadstunga och bygga upp det kostnadseffektivare, transparentare och ekonomiskt hållbarare är lättare sagt än gjort. Särskilt när vi politiker alltför ofta profilerar oss genom att föreslå utredningar, dokument, policys, uppföljningar, nya chefskap,”bra-att-ha-grejor”, kontroll- och verksamhetsfunktioner som ofta tillför ganska ringa nytta, kostar mer än de smakar.
      I Vännäs tog vi för några år sen bort nästan hundra planer och policys som förmodligen kostat tiotusentals arbetstimmar sammanlagt att ta fram och i de flesta fall aldrig saknades. Det mesta av kommunens mindre plan- och policydokument spolades.
      Nu är det inte bara i offentligheten det pågår en administrativ förstoppning. Då och då får jag livfulla beskrivningar hur det går till i ett gammalt viktigt storbolag där det går till på ungefär samma sätt. Man kan inte tro att privata företag kan skötas så ineffektivt. Men så är förlusterna där också stora nu.
      Problemet i offentlig sektor är ofta att politiken tycker att det är styggt att rationalisera och är rädda för dra ner på administration. Duktiga människor behövs och det är så mycket roligare att jobba där man verkligen gör nytta.”
      En person jag känner väl ropade en gång på sista semesterdagen; ”-Allt jag gör är totalt meningslöst!”. Det lät inte roligt. Idag är uppgifterna andra och tristessen ersatt av arbetsglädje. Den resan unnar man fler. Pengarna och människorna i det tveksamma kan göra nytta i det nödvändiga.

      Nätdoktorer vet jag inte vad jag ska tänka om när en konsultation ofta kostar landstinget några tusenlappar förutom det man betalar själv. Får man ordning på kvalitet och ekonomi kan nätvård förstås lätta trycket på systemet i övrigt och knytas till lokala vårdcentraler för ”handpåläggningen”.
      Problemen som stressar sönder t.ex. läkarna och gör att de bara möter mindre än en fjärdedel patienter jämfört med läkarna i Kanada behöver vi hitta och våga nacka eller begränsa. Du nämnde några. Vad kostar inte dessa hinder i köer och lidande. Köerna beror bevisligen inte på resursbrist när vi satsar mer pengar, har mer personal och utför mindre.
      Det här ändrar man inte i en handvändning, men det måste vara målet och ambitionen. Vi kan inte bara tänka utveckling och förbättring. Vi måste svälja stoltheten och studera och lära oss något av dem som gör så mycket mer för mindre pengar.
      Ska försöka hålla mig frisk!

  5. Krister Andersson

    Avregleringen av skola och sjukvård för med sig ökade kontroller och ökade krav på dokumentation. Tid som kostar pengar och kunnat användas till annat.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Nog finns sådana exempel, men ökade administrationskostnader finns även där ingen konkurrens finns. Se t.ex. nätbolaget Vattenfall som försörjer med oss med el i våra uttag i Vännäs. Dyrast i Sverige. Dubbelt så dyrt som i kommunen bredvid. 37 % upp på tre år.

      I vårdsektorn gissar jag att Svenskt näringsliv kommer med fler jämförelser framöver. Tror inte den här blir hängande i luften. SN är en intresseorganisation för branscher där pengar och värden blir till och deras granskningar ska givetvis granskas. Men jag tror de kommer att peka på verksamheter som gör sitt jobb effektivare än offentliga. Är vi politiker då kloka lär vi oss av dem som lyckas göra saker mer effektivt. Personal i privat sektor mår och trivs dessutom ofta bättre än i våra verksamheter. Där borde vi också nyfiket försöka lära oss saker. Varför ser det ut som det gör?

Lämna ett svar till Krister Andersson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>