Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Vilka väljare har gått vart?


Strömmarna är förstås mer komplicerade än en bild kan visa. Många har dessutom ”slutat rösta” sen -94 och många har börjat efter det.
Bilden är ändå intressant.
33A4FE7E-8D1D-45D9-81D8-DD88B4A183E7

Etiketter: , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Lars Flemström

    Vad bilden inte visar är det normala väljarstödet för S under rekordåren, som brukade ligga på drygt 40 %. Det har historiskt bara hänt två gånger, senast 1968, att S har fått över 50 % i ett val. Värt att notera är att S i Sverige historiskt har haft ett väljarstöd som legat 15 – 20 % högre än väljarstödet för S i Danmark, vilket har berott på klass- och yrkesbakgrund hos väljarna i de båda länderna. Just nu torde skillnaden mellan de socialdemokratiska partierna i de båda länderna vara nere i 1 – 2 %.

    Den senaste väljarundersökningen visar på en viss återhämtning för S i Sverige, efter att i några undersökningar för första gången någonsin ha haft ett sämre väljarstöd än broderpartiet i Danmark. Vad bilden inte heller visar är överströmningen från S till M, som var särskilt stor i valet 2006, samt från M till SD; som var särskilt stor i valet 2010. De, som gick från M till SD 2010 torde till ganska stor del ha varit samma personer, som gick från S till M 2010. Men SD torde också ha tagit en hel del f.d. moderata kärnväljare.

    Vad kan M göra för att vinna tillbaka dem? Jag tror att M måste profilera sig som det pålitliga borgerliga alternativet, samtidigt som man inte helt utesluter samarbete med S, om det parlamentariska läget efter valet, så kommer att kräva. Vilket naturligtvis är en svår ”pedagogisk” uppgift för M. Jag tror nämligen att de M-sympatisörer, som nu går till SD, vill säkerställa att C inte får något inflytande på alliansens migrationspolitik. Jag tror att de tänker att en försvagad allians -genom väljarflykt från M- tvingar M, L och Kd att vända sig från C och söka stöd hos SD.

    Hur realistiskt är M + S? Jag tror att Kristersson gör helt rätt, när han säger att han vill bli statsminister även om de rödgröna (S, V, Mp) blir större än alliansen. Löfvén kommer naturligtvis att ställa villkor för att stödja en M-ledd minoritetsregering (om vi inte får en majoritetsregering bestående av M + S, vilket dock är mindre troligt), vilket ur socialdemokratisk synpunkt borde vara att föredra framför ett närmande mellan alliansen och SD.

    Och vad kan S göra för att locka tillbaka väljare från SD? Jag tror att det framför allt handlar om två saker: 1, Att Löfvén äntligen gör klart att det inte blir en ny regeringsperiod för Mp, 2. Att Löfvén städar upp inom vänsterflygeln i sitt eget parti, och gör klart att det som partiledning har bestämt gäller, bl.a det nyligen presenterade 14 -punktsprogrammet om migrationspolitiken. Problemet för S är att så många potentiella S-väljare inte litar på partiet, att man verkligen kommer att genomföra det som man har lovat.

    Det är oklart hur stor andel av dem, som under senare tid har gått från S till SD som har gjort detta för att de tycker att SD har den bästa politiken och /eller de bästa politikerna, Och hur stor andel som har gjort detta i ren protest mot att Mp samt sossarnas egen vänsterflygel har fått för mycket att säga till om.

    Bland både politiker och debattörer råder f.n. stor förvirring om vad som egentligen menas med ”vänster”. För mig är vänsterpolitik den politik som gynnar det folkflertal, vari de med de lägsta inkomsterna ingår. En majoritet kan som bekant också utgöras av ”mitten – höger” Men många, som kallar sig själva ”vänster” stödjer klass-neutrala symbolfrågor, som jag vill beskriva som öfre medelklass-radikalism. Med et idéhistoriskt ursprung hos rikemanssöner, som gjorde uppror mot fadersauktoriteten i över- och medelklassfamiljerna.

    Inget som intresserade den dåtida arbetarklassen. Och inte heller den nutida. Och om man tittar efter vilka de ledande figurerna inom ”vänstersosseriet” egentligen är. så vad hittar man där? En professor med förflutet inom den stalinistiska extremvänstern. En högavlönad ledarskribent på Aftonbladet. Etc. De som försöker skrämmas med hur hemska Moderaterna är, men missar den verkliga skiljelinjen mellan rött och blått.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Det var en del intressanta reflektioner.
      Tror inte på något samregerande M + S, men vissa långsiktiga överenskommelser kan bli av.
      Samregerandet med MP har blivit dyrt, därom är vi definitivt överens.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>